Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om förändrad lagstiftning angående mannens målsmansrätt för hustrun, äktenskapsförord och morgongåfva. - ■ Uti en inom Andra Kammaren väckt och till Lag-Utskottet remitterad motion

1870-05-06 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1870:49, Utlåtande, i anledning af väckt motion om förändrad lagstiftning angående mannens målsmansrätt för hustrun, äktenskapsförord och morgongåfva. - ■ Uti en inom Andra Kammaren väckt och till Lag-Utskottet remitterad motion

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o it)

I

N:o 49.

Ank. till Riksd. Kansli d. 6 Maj 1870, kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om förändrad lagstiftning

angående mannens målsmansrätt för hustrun, äktenskapsförord

och morgongåfva. - ■

Uti en inom Andra Kammaren väckt och till Lag-Utskottet remitterad motion

(N:o 179) har herr L. J. Hierta framhållit de vådor, som ofta kunde uppstå till

följd af stadgandet i 9 Kap. 1 § Giftermåls-balken, att »sedan man och qvinna sammanvigde

äro, då är han hennes rätte målsman och eger söka och svara för henne».

Enligt detta stadgande egde mannen oinskränkt makt att disponera öfver den egendom

hustrun medfört i boet och att emot hennes vilja kunna fråntaga henne hvad

hon genom särskild flit i något eget, under äktenskapstiden idkadt näringsfång eller

arbete kunde hafva förvärfvat. Bevisen på de beklagansvärda förhållanden, hvartill

denna qvinnans i visst hänseende rättslösa ställning kunde leda inom de mera bemedlade

klasserna eller der hustrun medförde förmögenhet i äktenskapet, och exemplen

på huru mannen af oförstånd och bristande förmåga att hushålla eller af lättsinne

mom få år förstört densamma vore så talrika, att något tvifvel derom icke

kunde sättas i fråga. Mindre uppmärksammade torde vara de ännu talrikare exemplen

på de sociala och moraliska följderna inom de mindre bemedlade klasserna af

samma lagbud. En ibland dessa, som förtjenade beaktas, visade sig deruti, att de

flesta unga qvinnor, åtminstone i städerna, hvilka försörjde sig genom industriel arbete,

äfvensom bland de inom familjerna Renande, om de fästat sitt hjerta vid en

man, med hvilken de knutit er, förtrolig bekantskap, likväl, enligt hvad man hörde

af deras egen utsago, icke ville gifta sig med den så kallade fästmannen, af fruktan

att, om sådant skedde, han skulle kunna taga ifrån henne hvad hon förtjenat,

och detta omdöme beledsagades ofta med åberopande af hjertslitande exempel på huru

Bihang titt Riksd. Prat. 1870. 7 Samt. il Hiift. p

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 49.

en eller annan af deras bekanta på sådant sätt råkat i ekonomiskt och moraliskt

elände, utan kraft eller tillfälle att kunna rädda sig derutur genom skilsmessa. Den

lag, som kunde medföra och ofta visade så svåra följder, hade tillförene kunnat ega

en förklaringsgrund i den ogifta qvinnans omyndighetstillstånd under hela lifstiden.

Men sedan rättvisare åsigter medfört erkännandet äfven af hennes myndighet vid en

viss ålder, framstode så mycket bjertare orättvisan af det nya omyndighetstillstånd,

som genom giftermålet beröfvade henne afl rättighet att förfoga öfver eller bevara

sin egendom och ställde henne helt och hållet under en annans godtycke. Det missförhållande,

hvari den gifta qvinnan sålunda befunne sig, hade ock på sednare tiden

börjat mera allmänt erkännas, ehuru de förslag, som tillförene blifvit framställda till

dess afhjelpande, icke vunnit framgång. Frågan vore emellertid af en alltför ingripande

art i det dagliga lifvets förhållanden, både i ekonomiskt och sedligt hänseende,

för att icke böra åter upptagas. Motionären hade numera kommit till den öfvertygelse,

att den enklaste utvägen till målets vinnande vore den bästa, nemligen att låta

det ömsesiga förhållandet inom äktenskapet, i hvad beträffar de särskilda makarnes

rättighet till förvaltning af den egendom de medfört i boet, bero endast af det fria

aftalet dem emellan. Vådliga följder häraf skulle icke blifva att befara, der käilek

och förtroende funnes, och måhända skulle ett sadant förtroende och i synnerhet en

ömsesidig grannlagenhet vida mer underhållas af en ömsesidig likhet inför lagen.

Upphörandet af mannens lagliga målsmansskap för hustrun kunde naturligtvis icke hindra,

att ett frivilligt sådant i de flesta fall med hennes samtycke komme att ega

rum, då detta i allmänhet föreskrefves af de gemensamma intressen som äktenskapet

medför. På dessa grunder, och då genom upphäfvandet af 9 Kap. 1 § Giftermålsbalken,

i hvad det rörer målsmanskapet, å ena sidan förords afslutande före äktenskapet

syntes mindre nödvändigt, samt, å den andra, ej heller lagens stadgande om

morgongåfvas utfästande å mannens sida för hustrun vore rättvist, funne motionären

sig föranlåten föreslå:

»1 ;o) att hela 9 Kap. Giftermåls-balken måtte upphäfvas med undantag af

föreskriften derom, att hustrun skall följa mannens stånd och vilkor, hvilket i enlighet

dermed torde af Utskottet sammanfattas;

2:o) att jemväl 8 Kap. i samma balk, angående äktenskapsförord, må, såsom

derefter öfverflödigt, upphäfvas, samt likaledes

3:o) att 1, 4 och 6 §§ af 11 Kap. Giftermåls-balken, såsom efter den förestående

förändringen af 9 kapitlet öfverflödiga, måtte upphäfvas.”

För den händelse likväl, att Utskottet, ehuru gillande principen i motionen,

ändock funne dess tillstyrkande möta formela svårigheter, dem motionären ej kunde

inse, ville han anhålla, ”att Utskottet måtte föreslå Riksdagen att hos Kongl. Maj:,t

i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för nästa Riksdag

framlägga ett fullständigt förslag i detta ämne, till vinnande af den rättvisa som nu

saknas och som är högt påkallad i ett af de vigtigaste förhållanden i lifvet.”

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 49.

3

Att, på sätt motionären föreslagit, helt enkelt upphäfva bestämmelserna i 8

och 9 Kap. Giftermåls-balken samt 1, 4 och 6 §§ af 11 Kap. samma balk,

utan att sätta något annat i stället, vore onekligen en enkel åtgärd; men, utom

det att Utskottet betviflar, att hvad härmed synes vara åsyftadt, eller en i det närmaste

fullkomlig skilnad i egendomsförhållandena makarne emellan, vore väl förenligt

med äktenskapets ändamål eller skulle bidraga till makarnes ömsesidiga lycka och fördel,

befarar Utskottet jemväl, att rättsförhållandena så väl makarne inbördes emellan,

som emellan dem och andra, långt ifrån att förenklas, i saknad af uttryckliga och

för hvarje fall gifna bestämmelser, skulle blifva vida mer invecklade än hvad de för

närvarande äro. Afsigten dermed, att mannens målsmanskap för hustrun skall upphöra,

är naturligtvis den, att lemna henne rättighet att sjelf förvalta sin enskilda

egendom; men huru vidt denna rättighet skulle sträcka sig, vore ej genom föreslagna

lagstiftningsåtgärden afgjordt. Det vore icke ens afgjordt, om hustrun finge anses såsom

myndig; om hon egde, utan mannens samtycke, för sin enskilda räkning upplåna

penningar eller pantsätta eller försälja sin enskilda egendom, eller i hvad mån

sådan hennes åtgärd skulle anses giltig och förbindande.

I och med upphäfvandet af 4 § i 11 Kap. Giftermåls-balken komme föreskrift

att saknas i den vigtiga frågan om betalning af sådan gäld, deraf den ena makan

ingen nytta eller del haft. Då 3 § qvarstode oförändrad och enligt denna all

gäld, som båda eller endera under äktenskapet gjort, skall anses såsom gemensam

samt betalas med så val samfäld som enskild egendom, ehuru med viss inskränkning

hvad hustruns enskilda egendom angår, så kunde, sedan undantaget i 4 § blifvit upphäfdt,

deraf uppkomma den följd, att en af makarne finge icke allenast med sin giftorätt,

utan ock med enskild egendom, vidkännas betalning af gäld, som genom den

andras särskilda vållande eller förgörelse tillkommit, blott derföre att, såsom 3 §

säger, gälden blifvit gjord i äktenskapet.

Då icke allenast bestämmelsen i 9 Kap. 1 §, rörande mannens målsmansrätt,

utan ock det i 11 Kap. 6 § meddelade vilkorliga förbud för hustrun att

sluta köp om fast egendom eller sälja något af lösören i boet upphäfdes, måste man

stadna i ovisshet om så väl den ena som den andra makans rätt att förfoga öfver

gemensam egendom, och huruvida de antingen hvar för sig egde att, oberoende af

den andras bifall, efter behof förfara härmed, eller om äfven mannens rätt i detta

afseende skulle vara bunden vid hustruns samtycke och fullmakt, hvilket i tillämpningen

blefve ganska olägligt, synnerligast för den som bedrefve en större rörelse.

Men oafsedt dessa formela betänkligheter har Utskottet äfven af andra skäl

funnit sig förhindradt ^att understödja ett förslag, som afser att helt och hållet upphäfva

mannens målsmansrätt för hustrun. Om det ock måste medgifvas, att egendomsgemensamheten

icke utgör något väsendtligt vilkor för äktenskapet, så följer deraf

likväl icke att hvardera makan skulle hafva sin hushållning och sina affärer för sig;

och utan tvifvel vore det ur mer än en synpunkt mindre välbetänkt att göra hustrun

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 49.

i ifrågavarande hänseende alldeles oberoende af mannen. Detta skulle alltför mycket

strida mot allmänna föreställningssättet hos oss i fråga om den innerliga förening och

gemensamhet, som genom äktenskapet inträder, och hvarur, då den ena af makarne

bör vara den styrande, mannens målsmanskap för hustrun anses framgå såsom en

otvungen följd. Naturen synes hafva hänvisat hustruns verksamhet företrädesvis till

de inre husliga bestyren, då deremot mannens är riktad mera utåt. Skall hustrun

sysselsätta sig äfven med yttre affärer, så dragas hennes håg och krafter från utöfvandet

af de pligter, som åligga henne såsom maka och moder. Någon gång kunde

ock inträffa att hustrun af herrsklystnad och oförstånd begagnade sin makt på ett

sätt, hvarigenom hennes eget och familjens sannskyldiga bästa lemnades å sido. Men

i de aldra flesta fall skulle den af motionären föreslagna lagförändring förfela sitt

ändamål, att rädda hustruns egendom från förstörelse genom slöseri eller oklok förvaltning

å mannens sida; ty sällsynt torde det vara, då hustrun kan motstå mannens

begäran att genom underskrift å hans förbindelser ikläda sig ansvarighet för desamma.

Denna förändring, hvarigenom den styrande makten inom familjen fördelades lika

emellan hustrun och mannen, innebure i sig ett frö till missämja och meningsstrider

dem emellan, hvars skadliga frukter säkerligen ej skulle uteblifva.

Visserligen kan det icke bestridas, att, på sätt motionären anmärkt, i det

dagliga lifvet fall förekomma, der mannens målsmanskap ledt till olyckliga följder för

det gemensamma hushållet. Sådana händelser lära dock böra räknas till undantagen,

och lagen har icke lemnat hustrun alldeles värnlös emot mannens missbruk af målsmansrätten.

Enligt Kongl. Förordningen den 2 7 April 1810 är slöseri ett skäl,

på grund hvaraf äktenskapsskilnad kan sökas, och genom Kongl. Förordningen den 18

September 1862 finnes stadgadt, att om mannen genom försummelse eller vanvård

af boets angelägenheter, eller boets belastande med gäld utan motsvarig nytta, kan

anses missbruka sitt målsmanskap, så egen hustrun att söka boskilnad, till följd hvaraf

icke allenast mannens målsmanskap upphör, utan han äfven förlorar sin giftorätt i den

egendom, som sedermera tillfaller hustrun. En sådan förlust af målsmanskapet kan

visserligen icke inträffa förr än mannen missbrukat detsamma; men icke bör den i

lagen stadgade regeln att mannen skall vara hustruns målsmans helt och hållet upphäfvas,

blott derföre att målsmansrätten kan missbrukas. Lagstiftningen kan svårligen

sträcka sin omvårdnad i ifrågavarande hänseende längre än att lemna hustrun utväg

att rädda sig från vidare förluster, sedan hon vunnit den sorgliga erfarenheten att

hon misstagit sig å mannens karakter; ty har hon ingått äktenskap med en man,

om hvilken hon redan på förhand visste, att han skulle missbruka sin ställning såsom

make, då har hon sig sjelf att skylla för följderna.

Äfven under förutsättning att mannens målsmansrätt för hustrun upphäfdes,

kan Utskottet icke finna, att lagens stadganden om äktenskapsförord och om morgongåfva

derigenom blefve öfverflödiga, såsom motionärens förslag innehåller. Genom

upphäfvande af stadgandena om äktenskapsförord beröfvades hvardera makan möjlig
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 49

o

heten att förbehålla sig enskild rätt till stadsfastighet, lösören eller penningar, som

den före äktenskapet egt, ehuru det mången gång kunde vara af vigt, särdeles för

qvinnan, att ett sådant förbehåll skedde. Af mindre vigt kunde det visserligen vara,

att föreskrifterna j 9 Kap. Giftermåls-balken om morgongåfva uppliäfdes, men fall

kunna dock förekomma, då skäligt och billigt är, att hustrun erhåller den med dessa

föreskrifter afsedda förmån, helst om mannen underlåtit att genom testamente tillägga

henne något motsvarigt och hennes giftorätt efter lag blefve ringa.

På grund af hvad anfördt blifvit får Utskottet vördsamt hemställa,

att Herr Hiertas ifrågavarande motion ej må till någon Riksdagens

vidare åtgärd föranleda.

Stockholm den 6 Maj 1 870.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Reservationer:

af Herrar von Gegcrfelt och Ribbing.

Herrar Ekenman, von Möller och Beckman hafva begärt få antecknadt, att

de ej öfvervarit ärendets behandling hos Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.