Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i gällande stadganden angående allmänna beväringen. Dessa, till Lag-Utskottet remitterade motioner äro väckta, den ena

1870-05-11 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1870:53, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i gällande stadganden angående allmänna beväringen. Dessa, till Lag-Utskottet remitterade motioner äro väckta, den ena

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 53.

1

JW:0 53,

Ank. till Rik«d. Kansli d. 11 Maj 1870, kl. 11 f. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i gällande

stadganden angående allmänna beväringen.

Dessa, till Lag-Utskottet remitterade motioner äro väckta, den ena

(N:o 31) inom Första Kammaren af Herr R. Tornerhjelm och den andra

(N:o 26) inom Andra Kammaren af Herr J. Manfcell.

Den förre har anfört, att antalet af vårt beväringsmanskap snart

stege till 100,000 man, hvilka, otillräckligt öfvade, i farans stund ej

kunde användas utan föregående ytterligare öfning, och styrkan vore

vida större än att dess underhållande under ett långvarigt krig kunde

vara för oss möjligt. Den allmänna värnepligtens ändamål kunde icke

vara att ett stort antal af vara kraftfullaste män under fredens lugn

»leka soldater», utan dels att arméen må kunna vid utbrottet af ett

krig genast _ kompletteras till den styrka landet förmår underhålla, dels

att lemna tillgång att fylla de luckor, som i arméen under kriget uppstå.

Herr Tornerhjelm föreslår derföre, »att Riksdagen måtte besluta

en sådan ändring af gällande beväringslag att, utan inskränkning i Konungens

rätt att vid inträffande krigsfara inkalla hela beväringsstyrkan

till tjenstgöring, dess öfning i fredstid måtte inskränkas till det antal,

som för arméens kompletterande finnes erforderligt och som anses svara

mot antalet af befintligt befäl.»

På sätt vid remissen af denna motion ock blifvit anmärkt, har

motionären icke ens angifvit de allmännaste grunderna för de förändringar

i gällande beväringslag, som han med sitt berörda yrkande må hafva

åsyftat; och som lösningen af denna fråga väsendtligen är beroende på

Bih. till Likså. Prof.. 1870. 7 Sami. 22 Bäft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 53.

den omorganisation af vårt försvarsväsende i öfrigt, som snart nog torde

vara att emotse, får Utskottet vördsamt hemställa,

l:o) att Herr Tornerhjelms omförmälda motion ej

må till någon Riksdagens vidare åtgärd föranleda.

Herr Mankells framställning är riktad mot gällande stadganden

angående rättighet för beväringsskyldig att genom lega eller friköp.

vinna befrielse från personligt fullgörande af beväringspligten.

I detta afseende innehåller Kong!. Kungörelsen den 13 November

1860, dels att beväringsskyldig, som i krigstid uppbådas, må i sitt ställe

sätta annan duglig karl, och dels att befrielse från de i fredstid föreskrifna

vapenöfningar må kunna vinnas derigenom, att den beväringsskyldige

till allmänna beväringsfonden erlägger en afgift af 100 Riksdaler,

hvilket belopp dock kan af Kongl. Maj:t höjas eller nedsättas med

högst 20 Riksdaler. Antalet af dem, hvilka vid mönstringarne må erhålla

tillåtelse att sålunda befria sig ifrån vapenöfning under fredstid,

får likväl inom hvarje mönstringsdistrikt icke öfverstiga hälften af de

för året approberade beväringsskyldige, hvadan lottning skall ega rum,

ifall flere än halfva antalet anmäla sig till vinnande af dylik befrielse.

Med anmärkning att dessa stadganden innebure en orättvisa mot

de obemedlade till förmån för de lyckligare lottade, samt att verklig

skada tillskyndades arméen, då nationens mera bildade beståndsdelar

finge tillfälle undandraga sig krigstjensten, hvarigenom mycken intelligens

samt isynnerhet tillgång till befälsämnen ginge förlorade, har Herr

Mankell föreslagit, »att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla, att

alla föreskrifter i nu gällande beväringsförordningar, hvilka röra friköp

från fredsöfningarne eller lega från krigstjensten, måtte upphäfvas, och

i följd deraf i främsta rummet hela tredje artikeln i Kungörelsen af

den 13 November 1860 uteslutas, samt vidare alla dermed sammanhängande

delar af öfriga föreskrifter, som röra beväringsinrättningen,

uteslutas eller ändras.»

Utan att vilja underkänna de lofvärda afsigter, som ligga till grund

för yrkandet om ett ovilkorligt åliggande att personligen fullgöra beväringspligten,

betviflar Utskottet dock åtminstone för närvarande lämpligheten

af ifrågaställda förändring. De planer till en mer eller mindre

fullständig omorganisation af vårt försvar, som under sednare tider framträda

kunna icke anses hafva uppnått den mognad att, med någon säkerhet,

kan förutses ens i hvad riktning detta arbete en gång kommer

att företagas. Om, med upphäfvande eller förändring till väsendtlig del

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 53.

3

af det nuvarande indelningsverket, försvaret hufvudsakligen eller uteslutande

skulle grundas på en, samhällets alla medlemmar åliggande värnepligt,

vore tilläfventyrs den grundsats antaglig, att ingen samhällsmedlem

borde utan högst giltiga skäl ega att derifrån undandraga sig. Men,

under afbidan af ofvan antydda reformer, torde den af motionären föreslagna

förändring i nu gällande beväringslag möta flera stora betänkligheter.

Medgifvas måste ock, att den i lag stadgade rättighet för beväringsskyldig

att i krigstid ställa annan lämplig person i sitt ställe hvilar på vigtiga

och i samhällslifvet ingripande grunder, och att upphäfvandet af

denna rättighet således icke lärer utan bindande skäl beslutas. Så t. ex.

synes det billigt ur synpunkten af såväl det allmännas som den enskildes

intresse, att den, hvars privata verksamhet är af den omfattning

och beskaffenhet, att den svårligen kan ersättas af någon annan, och

hvars bortryckande från denna verksamhet'' kunde medföra hela familjers

ekonomiska undergång, må hafva någon utväg att frigöra sig från personligt

fullgörande af krigstjensten. Derigenom att han för detta ändamål

ställer annan antaglig karl i sitt ställe, har Staten af honom erhållit

det bidrag till fäderneslandets försvar, som med beväringsinstitutionen

afses; och om det någon gång kan antagas, att den beväringsskyldige,

om han sjelf trädt i ledet, skulle bättre än legokarlen fullgöra sin pligt,

så lärer å andra sidan icke kunna bestridas, att ett motsatt förhållande

lika ofta kan inträffa, helst obenägenheten att möta faran understundom

torde vara den egentliga orsaken, hvarför den beväringsskyldige begagnar

nämnda utväg.

Då det ansetts mindre behöfligt, att hela den stora mängden af

beväringsynglingar under fredstid undergår de vanliga vapenöfningarne,

har man, för att på samma gång undvika allt för stora kostnader i och

för sådana öfningar och bereda erforderliga medel till beväringsinstitutionens

utveckling, utan de skattskyldiges betungande, meddelat ofvanberörda

föreskrifter om rättighet för de beväringsskyldige att till begränsadt

antal vinna befrielse från dessa öfningar, emot erläggande af

en bestämd afgift till Staten. Här likasom i fråga om lega i krigstid

är lagen lika för alla, och den orättvisa, som motionären velat finna uti

ifrågavarande stadganden lärer följaktligen icke vara för hand, såvida

icke det ligger en orättvisa deruti att den ene i ekonomiskt afseende är

lyckligare lottad än den andre.

På grund häraf och då, enligt hvad ofvan är nämndt, förevarande

fråga står i så nära samband med den förestående ombildningen af för
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 53.

svarsväsendet i dess helhet, att densamma icke lämpligen kan särskildt

afgöras, finner Utskottet sig föranlåtet hemställa,

2:o) att Herr Mankells förslag ej må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 11 Maj 1870.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Reservationer:

af Herrar Faxe, de Laval, Asplund, Friherre Äkerhjelm och Ribbing

mot motiveringen i Utlåtandet, så vidt det angår Herr Mankells deri

omförmälda motion.

Herrar Ekenman, von Möller och Kolmodin hafva begärt få antecknadt,

att de icke närvarit i Utskottet vid behandlingen af de i Utlåtandet

omförmälda ärenden.

\

Stockholm 1870. Associations-Boktryckerist.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.