Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående de uti löner ingående räntepersedlars förvandling i penningar efter samma grund som för ränta och tionde. CL A.) Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion

1870-02-14 · 4 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1870:13, Utlåtande, i anledning af väckt motion angående de uti löner ingående räntepersedlars förvandling i penningar efter samma grund som för ränta och tionde. CL A.) Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 13.

4

N:o 13.

Ank. till Riksd. Kansli d. 14 Febr. 1870, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående de uti löner ingående

räntepersedlars förvandling i penningar efter samma grund som

för ränta och tionde.

CL A.)

Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt och till Stats-Utskottet remitterad

motion (N:o 3 4) liar Herr P. O. Hörnféldt anfört, hurusom, sedan Kongl.

Maj:t numera fastställt Riksdagens sistlidet år lättade beslut, att räntan skulle sältas

i penningar efter beräkning af medelvärdet emellan 4 854—4 853 årens medelpris

samt 4 862 års medelmarkegångspris, syntes det vara på tiden att samma åtgärd

vidtoges i afseende å den del af presterskapets samt andra tjenstemäns löner, som

utginge i särskilda räntepersedel-, Eu stor besparing skulle, enligt motionärens

tanke, uppkomma derigenom, att de särskilda länen undsluppe betala ersättning till

ledamöter vid priskuranters uppgörande och i markegångsnämnden. Embetsmännen

skulle på förhand bestämdt känna beloppet af sina löner, hvilket nu icke vore möjligt,

då desamma berodde på markegång. Derigenom skulle ock det missförhållande

undvikas, att embetsmännens löner bleke högre, då folket trycktes af missväxt, under

hvilkel förhållande markegångspriset alltid vore högre. Slutligen skulle en stor förenkling

i räkenskaperna derigenom uppkomma; och har motionären pä dessa och

liera skäl iöreslagit, att Riksdagen måtte uti underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t

anhålla, att den del af presterskapets och andra tjenstemäns löner, som för närvarande

vore bestämd i särskilda räntepersedel- och således beroende på årliga markegångspriset,

måtte förvandlas i penningar efter samma grund, som Riksdagen för

grundräntans förvandling bestämt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 13.

o

I anledning härut lar Utskottet i minnet återkalla, hurusom nästiidel års Riksdag,

på sätt dess underdåniga skrifvelse af den 15 sistliden Maj utvisar, för sin del

beslöt, bland annat, att ränta af hemman och lägenheter, som nu vore bestämd i

vissa persedlar att lösas efter markegångspris, så ock den kronotiondespanmål, hvilken

nu likaledes efter sådant pris borde lösas, skall omsättas i penningar efter beräkning

af medelvärdet emellan 1854—1853 årens medelpris samt 1862 års medelmarkegångspris

och med delta värde framgent utgöras, samt att indelta och anordnade

räntor och tiondeanslag, med undantag af militie-, civil- och ecklesiastikboställens räntor

samt af sådana, som äro påförda hemman och lägenheter, af hviska något besvär

i stället utgöres, skola indragas till statsverket, emot ersättning medelst statsanslag

i penningar, som, intilldess annorlunda blefve förordnadt, eller innehafvare af ränteoch

tiondeanslag förklarade sig nöjd med godtgörelse efter nyssberörda omsältningspris,

borde utgå till belopp, motsvarande de indelta eller anordnade räntornas och

tiondeanslagens värden efter årligt medelmarkegångspris; hvarjemte Riksdagen i underdånighet

anhöll, att Kong!. Maj:t täcktes föreskrifva, att de embets- och tjensteman,

hvilka dädanefter utnämndes till sådana befattningar, med hvilkas innehafvande

dittills ållöljl iörmånen att uppbära rånte- eller tiondeanslag efter medelmarkegångspris

jemte forsellönsersättning, icke må berättigas till någon sådan förmån utöfver

den lön, som för befattningen vore i stat bestämd; dock alt denna föreskrift icke

skulle tillämpas i afseende å sådana befattningar, för hvilka Kongl. Maj:t funne undantag

i berörda hänseende skäligen höra ega rum. Jemte det Kongl. Maja, genom

nådig förordning af den 25 Juli 1869, gillade hvad Riksdagen angående omsättning

till penningar af grundränteper^edlar och kronotiondespanmål samt indragning till

statsverket åt indelta och anordnade rånte- och tiondeanslag för dess del beslutat,

anbefalldes Öfverståthållare-embetet och Kongl. Maj:ts samtliga öfriga Befallningshafvande,

genom nådigt cirkulär af samma dag, att medelst utfärdande kungörelser förelägga

vederbörande innehafvare af rånte- och tiondeanslag att inom tre månader

efter kungörelsens uppläsande i kyrkan i den socken, der desse voro mantalsskrifna,

hos Öfverståthållare-embetet eller Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tillkännagifva, om

de vilie på den ifrågasatta förändringen ingå eller icke, och borde Öfverståthållareembetet

samt Kongl. Maj:ts ölrige Befallningshafvande efter den förelagda tidens utgång

öfver innehållet af de afgifna yttrandena upprätta förteckning och sammandrag

samt resultatet deraf såväl alla vederbörande till kännedom och iakttagande, i hvad

dem hvardera anginge, meddela, som till Kongl. Maj:t i underdånighet inberätta. Vidare

har, genom nådig kungörelse af den 30 sistlidne November, Kongl. Maj:l förordna!,

att de embets- och tjensteman, Korn efter samma dag utnämnas till sådana

befattningar, med hvilkas innehafvande hittills åtföljt förmåner att uppbära rånte- eller

tiondeanslag efter medelmarkegångspris jemte forsellönsersättning, skola vara skyldiga

atl i de fall, der Kongl. Maj:l pröfvar sådant böra ske, i stället för omförmäla förmån

åtnöjas med lösen för rånte- och tiondeanslagen efter olvannämnda omsättnings
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 13.

pris. Slutligen har, genom nådigt bref af den 7 nästlidne December, Kong! Maj:t föreskrifvit,

att de, som efter samma dag utnämnas till sådana häradshöfdinge-embeten, med

hvilkas innehafvande dittills åtföljt förmånen att uppbära ränteanslag eller medelmarkegångspris

jemte forsellönsersättning, skola vara skyldige att, i stället för omförmälda förmån,

ålnöjas med lösen för ränteanslagen jemväl efter ofvanberörda omsättningspris, eller

medelvärdet emellan 1854—1855 årens medelpris samt 1862 års medelmarkegångspris.

Hvad nu motionärens framställning angår, får Utskottet, som icke bar att befatta

sig med frågan om presterskapets aflöning, såvidt den icke utgöres af behaglig

lids förläningsspanmål, prostetunnor och andra dylika statsbidrag, erinra, att, ehuru

Utskottet lika med motionären anser det vara önskvärdi, att samtlige embets- och

tjenstemäns löner utginge i bestämda penningebelopp, oberoende af markegångssättning,

det likväl under nuvarande förhållanden icke torde vara lämpligt att hos Kongl.

Maj:t för ändamålet äska någon ytterligare åtgärd. Visserligen synes den anordning,

som genom Kongl. Kungörelsen den 50 sistlidne November blifvit föreskrifven, icke

vara „ fullt tillfredsställande, enär den icke omedelbart leder till målet, utan föreskrifver

eu pröfning i hvarje särskilt fall, då den efter samma dag utnämnde tjenstemannen

skall åtnöjas med lösen efter omsättningspriset, i stället för att en sådan pröfning

enligt Riksdagens underdåniga skrifvelse i ämnet endast bort påkallas, i den händelse

någon efter samma tid utnämnd tjensteman gjort anspråk på att få bibehålla förmånen

att uppbära lösen efter medelmarkegångspris jemte forsellönsersättning, eller, med

andra ord, Kongl. Maj it bar såsom regel uppställt, att den sednare förmånen får

bibehållas utom i de fall, då Kongl. Maj:t annorlunda i nåder förordnar, hvaremot

med Riksdagens underdåniga skrifvelse åsyftades, alt såsom regel skulle uppställas,

att sådan förmån icke finge bibehållas annat än för sådana undantagsfall, då Kongl.

Maj:t kunde finna skäl sådant i nåder medgifva. Då emellertid, på Justitie-departementels

underdåniga föredragning, i afseende å; innehafvare af häradshöfdinge-embeten

sådana föreskrifter redan blifvit särskildi meddelade, som synas Utskottet fullt tillfredsställande,

och anledning icke saknas att jemväl i afseende å tjensteman, som

lyda under öfriga regerings-departemenl, lika lämpliga ^föreskrifter må snart komma

till stånd, samt den nuvarande markegångssättningen, hvaraf äfven frälseräntas belopp

är beroende, i allt fall icke lärer inom den närmaste framtiden kunna upphöra, hemställer

Utskottet,

att motionärens framställning icke må till någon Riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 14 Februari 1870.

På Stats-Utskottets vägnar:

Arvid Fr:son Posse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 14.

Reservation af

Herrar Wcern, C. F., HÖrnfeldt, F. O. och Bjerkander, G., hvilka, då ingen

tvekan om Riksdagens mening bör ega rum, ansågo alt Utskottet bort hemställa,

att Riksdagen ville genom underdånig skrifvelse anhålla, att

Kongl. Maj:t täcktes endast i de fall, der särskilda skäl bestämdt

påkalla löners utgående efter markegång, bibehålla rättigheten

lör tjensteman att efter denna grund uppbära sin lön, men att,

i alla andra fall, tjensteman, som hädanefter utnämnes, skall åtnöjas

med viss lön, bestämd i penningar, enligt den grund som

vid sistlidne riksdag för omsättning af grundräntorna antogs.

ST:o 14.

Ank. till Riksdh Kansli d. 14 Febr. 1870, kl. 1 e. m,

Utlåtande, i anledning af vädd motion angående befrielse för s. k. hästhemman

från utgörande af dagsverken till boställsinnehafvare vid

Skånska dragonregementet.

CL A.)

Vid sistlidet års riksdag väcktes af Herr Per Nilsson från Christianstads län

inom Andra Kammaren motion derom, att alla de så kallade hästhemman, som erlägga

löningsränta till Skånska dragonregementet, måtte befrias från skyldigheten

alt derjemte utgöra dagsverken till boställsinnehafvarne.

Uti sitt hänledning häraf afgifna Utlåtande (N:o 27) anförde dåvarande Statsutskott,

bland annat, att, enligt hvad Utskottet inhemta!, ifrågavarande dagsverksskyldighet

grundade sig på ”Kongl. Maj:ls Reglement och Förordning, hvarefter Officerarne

och Rustnings-Hållarne samt Allmogen i Skåne, vid de Milicen anslagne

Hemmans Häfd och nyttjande sig skola reglera och rätta” af den 7 November 1695,

uti hvars 5:te punkt bland annat förekom följande stadgande: “Och skola alla bönder

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.