Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående anslag till fortsättande af Statens jernväqsbyqqnader, dels enskilda motionärers framställningar i fråga om stambanornas spårvidd och anläggningssätt samt angående understöd eller räntegaranti för ifrågasatta jernvägsanläggningar.

1870-02-25 · 47 sidor, varav 45 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 45 av 47 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1870:19, Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående anslag till fortsättande af Statens jernväqsbyqqnader, dels enskilda motionärers framställningar i fråga om stambanornas spårvidd och anläggningssätt samt angående understöd eller räntegaranti för ifrågasatta jernvägsanläggningar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 19.

1

A7: tf 19.

Ank. till Riksd. Kansli d. 26 Febr. 1870, kl. 8 e. m.

Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts nådiga Proposition,

angående anslag till fortsättande af Statens jernväqsbyqqnader,

dels enskilda motionärers framställningar i fråga

om stambanornas spårvidd och anläggningssätt samt angående

understöd eller räntegaranti för ifrågasatta jernvägsanläggningar.

(R. A.)

Då beloppet af de medel, som af Riksdagen varda anvisade till

utförande af jernvägsbyggnader, i väsendtlig grad inverkar på statsregleringen,

har Stats-Utskoltet ansett sig, under nuvarande förhållanden,

böra med all den skyndsamhet, som varit möjlig, till Riksdagen inkomma

med sitt utlåtande rörande alla de till Utskottets förberedande

handläggning öfverlemnade frågor, hvilka i följd af gjorda framställningar

. om . anslag till jernvägsbyggnader samt om åstadkommande af

minskning i deras anläggningskostnad böra af innevarande Riksdag afgöras.

Härvid förekommer i främsta rummet Kongl. Maj:ts under den 21

sistlidne? Januari till Riksdagen aflåtna nådiga Proposition, angående

anslag till fortsättande af Statens jernvägsbyggnader, (införd under N:o

8 i lista Samlingen af Bihanget till Riksdagens protokoll). Uti denna

nådiga Proposition har Kongl. Majit föreslagit Riksdagen att bevilja:

dels för innevarande år till fortsättande af arbetena å nordvestra

stambanan .............R:dr 1,600,000: —

dels för år 1871 till fullbordande af samma

_ arbeten.........R:dr 1,160,000: —

till anskaffande af förökad materiel . . 250,000: —

Transport R:dr 1,410,000: 1,600,000: —

Bill. till Rikscl. Prof. 1870. 4 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19.

Transport

R:dr 1,410,000: — 1,600,000:

samt till fortsättande af arbetena å de

öfriga två ofullbordade stambanorna,

nemligen den östra och den

norra, med hälften till hvardera

banan ..........

2,590,000:

4,000,000:

Angående Nordvestra Stambanan.

Enligt den beräkning, hvilken låg till grund för Kongl. Maj:ts

framställning till 1869 års Riksdag om beviljande af medel för fortsatt

byggande af nordvestra stambanan mellan Christinehamn och Arvika,

uppgick återstoden af den antagna kostnadssumman för banans fullbordande

till 6,180,000 R:dr. Medelst eu i banans riktning vidtagen

förändring, åsyftande att genom ett sidospår vinna afsedd förbindelse

med Frykarnes vattendrag, har dock en besparing i anläggningskostnaden

af 325,340 R:dr ansetts kunna vinnas, och af det derefter återstående

beloppet beviljade Riksdagen, i enlighet med KongL Maj:ts Proposition,

3,100,000 R:dr för arbetenas fortsättning under innevarande

år. Då ifrån ofvannämnde 6,180,000 R:dr afräknas så väl det belopp,

hvarmed anläggningskostnaden ansetts kunna minskas, som ock de för

innevarande år beviljade byggnadsmedlen, återstår alltså för fullbordandet

af den ifrågavarande delen af nordvestra stambanan i rundt

tal en summa af 2,760,000 R:dr.

Enär emellertid af de för innevarande år till denna banas fortsättning

beviljade 3,100,000 R:dr, enligt Riksdagens medgifvande en million

Piksdaler redan under år 1869 blifvit å banbyggnaden använda utöfver

de för sistnämnde år ursprungligen anslagna 3,090,000 R:dr, hvadan för

innevarande år återstode 2,100,000 R:dr för nordvestra banan jemte

300,000 R:dr, som blifvit beviljade för det till sammanbindningsbanan

genom hufvudstaden hörande stationshus, men det icke för arbetets

jemna gång kunde vara gagneligt, att detsamma under innevarande år

minskades, har Kongl. Maj:t ansett önskligt att till arbetenas fortsättande

å nordvestra stambanan för år 1870 ytterligare anvisades det ofvanuppgifna

beloppet af 1,600,000 R:dr samt att för sistnämnda stambanas

fullbordande för år 1871 beviljades återstoden af beräknade kostnaden

med 1,160,000 R:dr.

Härförutan har Herr C. F. Wcern uti en inom Första Kammaren

väckt och till Utskottet remitterad motion (N:o 28) föreslagit, att Riks
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 19.

3

(lagen, för möjliggörande af nordvestra stambanans öppnande för allmän

trafik vid eller inom detta års slut, måtte medgifva, att Kongl. Maj:t

må af det anslag, som vid denna riksdag för år 1871 beviljas till nämnda

banas fullbordande, ega att redan under innevarande år lyfta, icke blott

det af Kongl. Maj:t begärda belopp, 1,600,000 R:dr, utan derutöfver

ytterligare 900,000 R:dr, till stöd för hvilken framställning motionären

åberopat den omständigheten att, då vid sistlidne riksdag, i ändamål

att skaffa nödlidande arbetsförtjenst, det medgafs att eu million Riksdaler

utaf det för år 1870 till fortsättning af arbetena å nordvestra stambanan

beviljade anslag finge förskottsvis lyftas under år 1869, så var

ett af motiven, hvarför arbetsförtjensten skulle lemnas just vid denna

bana, önskligheten deraf att banan blefve tidigare fullbordad. Att

så ock verkligen skulle komma att ske och en väsendtlig tidsvinst genom

arbetets påskyndande ernås, hade härigenom naturligen blifvit ett mål

för Byggnadsstyrelsen, som härutinnan blifvit af Kongl. Maj:t ytterligare

understödd, i det att äfven från handels- och sjöfartsfonden förskott

till arbetets pådrifvande lemnats. Arbetsplan hade derför blifvit uppgjord

och alla förberedande åtgärder vidtagna i det syfte, att nordvestra stambanan

skulle kunna inom 1870 års slut öppnas för allmän trafik. För detta

ändamål hade hela behofvet af räler och rörlig materiel blifvit beställda

att tidigt detta år levereras och en arbetsstyrka af ungefär 2,000 man

bibehållits under vintern i och för nödiga bergsprängnings- och stenarbeten.

Men just för dessa anordningar, hvilka, om banan icke skulle

öppnas förr än under år 1871, varit till en del obehöfliga, måste så

störa penningesummor utbetalas, att, om icke större förskott å 1871

års anslag lemnades, än Kongl. Maj:t begärt, återstoden icke blefve tillräcklig

till arbetets fortsatta bedrifvande med erforderlig styrka.

Motionären har vidare till stöd för sin framställning, dels uppgjort

åtskilliga sifferberäkningar, dels åberopat en utaf chefen för Byggnadsstyrelsen

honom lemnad uppgift, enligt hvilken nordvestra stanbanan

skulle kunna under innevarande år öppnas, om, utöfver de af Kongl. Maj:t

begärda 1,600,000 R:dr, ytterligare 900,000 R:dr finge under innevarande år

lyftas; och har motionären slutligen erinrat, dels om fördelen deraf att

ett år tidigare ernå de politiska och kommersiela ändamål, för hvilka

denna stambana blifvit anlagd, dels att det äfven ur ekonomisk synpunkt

vore förmånligt, om arbetet bedrefves med oafbruten fart, enär

ett hälft års ränta å det under sednare delen af år 1870, i stället för

under förra delen af år 1871, behöfliga beloppet 900,000 R:dr blott

föga öfvei''stege den årliga utgiften till Norska Statsverket för bedrifvande

af bandelen Arvika—Norska gränsen och borde betydligt under
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19.

stiga trafikinkomsten af eu jernbana, som, oafsedt lokala tillflöden, komine

att utgöra föreningsbandet mellan ett jernvägsnät af nära 1 50 mil å den

Svenska och 20 mil å den Norska sidan.

Chefen för Statens jernvägsbyggnader har visserligen, uppå derom

af Utskottet framställd förfrågan, meddelat den upplysning, att, så vida

det af Herr Wiern föreslagna belopp blefve för ändamålet tillgängligt

samt icke händelser inträffade, hvilka nu icke kunde förutses, nordvestra

stambanan kan under innevarande år så fullbordas, att den före årets

utgång kan för allmän trafik upplåtas, samt att jernvägsarbetenas bedrifvande

med hänsyn till stambanans fullbordande under detta år icke

erfordrade användandet af större arbetsstyrka, än den, som under förlidet

år vid samma stambana sysselsattes och icke heller i annat afseende,

enligt bemälde chefs åsigt, skulle komma att medföra någon

olägenhet. Men detta oaktadt har dock Utskottet ansett i hög grad betänkligt

att i denna del frångå hvad Kongl. Maj:t i den nådiga Propositionen

föreslagit. Redan år 1867 fastade dåvarande Stats-Utskott, uti

sitt angående anslag för fortsättande af Statens jernvägsbyggnader under

N:o 61 afgifna Memorial, Riksdagens uppmärksamhet på angelägenheten

deraf att, genom inskränkningar af behofven, återställa jemnvigt mellan

Statens inkomster och utgifter, hvarjemte Utskottet, i anledning af då

väckt förslag, att, till fortskyndande af arbetena å nordvestra stambanan,

det vid föregående riksdag för år 1867 dertill beviljade anslag måtte

ökas med 720,000 Riksdaler, erinrade om vigten deraf, att jernvägsarbetena

för hvarje år så ordnades, att, de inskränktes inom. det anslagsbelopp,

som vid hvarje riksdag blifvit dertill anvisadt. Då denna åsigt

af Riksdagen gillades, samt då dertill kommer att, ehuru det af Jernvägsbyggnadsstyrelsen

framlagda förslag till arbetenas fortsättande å

nordvestra stambanan, hvilket förslag låg till grund för Kongl. Maj:ts

till 1868 års Riksdag derom aflåtna nådiga Proposition, innefattade fyra

särskilda alternativer, af hvilka tvänne afsågo banans färdigbyggande under

år 1870 och tvänne dess fullbordande år 1871, Riksdagen likväl, i enlighet

med Kongl. Maj:ts då gjorda framställning, afslog förstnämnda tvänne

alternativer och endast beviljade medel till det belopp, som af Kongl.

Maj:t äskades med afseende å banans färdigblifvande under år 1871, har

Utskottet, vid det förhållande att Kongl. Maj:t nu icke ifrågasatt anvisandet

af medel för banans fullbordande under år 1870, ansett sig böra

hemställa,

l:o

att Riksdagen, med afslag å Herr Waörns i ämnet väckta

förslag, måtte, på sätt Kongl. Maj:t i nåder äskat, till

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19.

5

fortsättande af arbetena å nordvestra stambanan för

innevarande år anvisa ett belopp af En million sexhundratusen

Riksdaler, samt för år 1871 till fullbordande

af samma arbeten bevilja Eu million etthundrasextiotusen

Riksdaler.

Hvad äter angår Kongl. Maj:ts i sammanhang härmed framställda

yrkande, att ett belopp af 250,000 Riksdaler måtte anvisas till den rörliga

materielens tillökning, så inhemtas af det vid den Kongl. Propositionen

bifogade Statsråds-protokoll att, enligt hvad Styrelsen för Statens

jernvägstrafik i underdånighet anmält, för rörlig materiel till de

särskilda delarne af nordvestra stambanan uti kostnadsförslagen beräknats:

för luden Laxå—Christinehamn 5,6 mil .... R:dr 295,700: —

» » Arvika—Norska gränsen 3,8 » .... » 220,050: —

»> » Christinehamn—Arvika 10 » . . ■ ■ » 1,000,000: —

tillsammans R:dr 1,515,750: —

samt att Trafikstyrelsen för denna inateriels anskaffande

dels redan bekommit, dels egde att påräkna ett sammanräknadt

belopp af............R:dr 1,531,791: 89.

Då likväl någon uppsättning af egna transportmedel på linien

Arvika—Norska gränsen icke erfordrades förr, än hela nordvestra stambanan

blefve fullbordad, och det belopp, som blifvit utbetaldt för linien

Laxå—Christinehamn, utgörande i rundt tal 55,650 Riksdaler per mil,

befunnes alldeles otillräckligt, hade de för linien Arvika—Norska gränsen

beräknade 220,050 Riksdaler måst tagas i anspråk till fyllande af

behofvet för linien Laxå—Christinehamn, som, äfven med detta tillskott,

icke bekommit mera än 94,784 Riksdaler per mil och således icke fullt

det belopp af 100,000 Riksdaler per mil, hvilket, efter hvad erfarenheten

visat, erfordrades till första uppsättningen af transportmedel på stambanorna.

På grund häraf och efter det Styrelsen framlagt en beräkning

öfver behofvet af ytterligare transportmateriel, hvaraf visade sig, att

för fyllande af detta behof erfordrades ett belopp af 245,660 Riksdaler,

hvartill medel saknades, har Styrelsen, som ansåge behofvet

af rörelsemateriel för den närmaste framtiden kunna afhjelpas med detta

belopp, eller i jemnadt tal 250,000 Riksdaler, i underdånighet anhållit,

att sistnämnda summa måtte anvisas till ökande af transportmaterielen,

på sätt Styrelsen närmare uppgifvit; hvarjemte, i afseende på sättet för

de nödiga medlens åstadkommande, blifvit hemstäldt, att Styrelsen måtte

erhålla nådigt bemyndigande att under åren 1870 och 1871 förskottsvis

bestrida ifrågavarande utgifter af under händer hafvande medel,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 19.

eller ock att särskilt anslag dertill måtte af Riksdagen anvisas såsom

fyllnad i bristen af för ändamålet disponibla tillgångar å byggnadsanslaget

för de först fullbordade delarne af nordvestra stambanan.

Ehuru således sammanräknade beloppet af de medel, hvilka blifvit afsedda

för anskaffande af den för nordvestra stambanan, med en längd af 19,4

mil, erforderliga rörliga materiel, icke uppgår till mera än 1,531,791 Riksdaler

89 öre, eller omkring 79,000 Riksdaler per mil, har dock Utskottet

ansett frågan om tillökning i detta belopp kunna anstå intill dess rörelsen

på nordvestra stambanan vunnit den utveckling, att materielens tillökning

visar sig vara af behofvet påkallad.

Af sådan orsak och då ännu icke torde kunna afgöras, om icke

tilläfventyrs sådana besparingar i byggnadskostnaden för nordvestra

stambanan kunna göras, att utgifterna för den erforderliga materielen

kunna af byggnadsanslaget bestridas, har Utskottet, under för handen

varande förhållanden, ansett sig böra hemställa,

2:o

att några medel för tillökande af den rörliga materielen

nu icke må af Riksdagen anvisas.

Angående Norra och Östra stambanorna.

Uti ofvanberörda nådiga Proposition har Kongl. Maj:t vidare anfört,

att, sedan nordvestra stambanan blifvit färdigbyggd, återstode af

det redan för längre tid tillbaka för Sverige uppgjorda statsbanesystemet

såsom ofullbordade norra och östra stambanorna, utgående, den

förra från Stockholm, och den sednare från vestra stambanan vid Katrineholm.

Fortsättningen af båda dessa banor motsåges med stor otålighet

af de landsdelar, hvilka vänta att deraf närmast draga nytta, och

nekas kunde ej, att de båda vore af stor nationel betydelse samt hvar

för sig af den framstående vigt, att, då arbetet å dem med första borde

företagas, Kongl. Maj:t icke kunde åt endera af dem tillmäta företräde

framför den andra, utan ansåge medel för dem båda böra samtidigt beviljas
I

afseende å riktningen för den östra banans fortsättning hade på

sednare tider skiljaktiga meningar icke försports, utan hade det antagits,

att den från Norrköping borde öfver Linköping och Mjölby sträcka sig

till Nässjö, der den södra stambanan möter. Någon anledning till afvikelse

härifrån hade ej heller yppats; och vore kostnaden för denna

banas fullbordande beräknad till 11,360,000 R:dr.

Helt olika vore förhållandet med den norra stambanan, för hvilkens

fortsättning åtskilliga från hvarandra mer eller mindre afvikande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19.

7

förslag blifvit uppgjorda. Vigten af att i samband med en jernbanas

byggande norrut bereda en gen och lätt förbindelse mellan Westmanlands

bergslag och Stockholm, å ena, samt nämnda bergslag och de norra

orterna, å andra sidan, vore dock så stor och hade äfven på sednaste

tiden blifvit så allmänt erkänd, att, oaktadt genom antagande af ettdera

af de två förslag för banans sträckning, hvilka erbjöde nämnda fördel,

nemligen öfver Upsala och Sala till Storvik samt öfver Thureberg och

Sevalla till Storvik, kostnaderna icke obetydligt öfverstege hvad enligt

hvartdera af de andra förslagen, eller öfver Upsala och Gysinge till Storvik,

öfver Upsala och Söderfors till Margretehill och öfver Upsala till

Gefle, vare sig med eller utan dragning till Dannemora, för jernvägsförbindelse

mellan de norra orterna och hufvudstaden erfordras, och

oaktadt sjelfva väglängden äfven blifver betydligt ökad, fråga dock numera

knappast kunde blifva om väljande af någon annan linie, än en af

de två förstnämnda.

Vid valet åter mellan dessa förekomme å ömse sidor vigtiga fördelar,

som, i olika hänseenden, den ena riktningen hade att framför den

andra erbjuda. De väsendtligaste skäl, hvilka talade för riktningen öfver

Upsala och Sala voro: att en sträcka af 4 mil 32,500 fot redan funnes

derå färdig, utöfver hvad förhållandet är å den andra riktningen; att i

följd häraf äfven kostnaden för banans byggande till Storvik öfver Sala

blifver lägre, än om Sevalla-linien väljes; att det för framtiden vore med

mindre kostnad förenadt att å eu gemensam bana framföra den Norrländska

och Upsala-banans trafik, än att fördela denna på två linier, hvaraf,

i sådan händelse, åtminstone endera ej kunde antagas särdeles väl återgälda

de kostnader, som å dess byggande blifvit använda; samt slutligen,

att banan med sträckning öfver Upsala och Sala komine att mellan

dessa städer genomlöpa en landsdel, hvilken saknade lätta kommunikationer,

under det att en ganska betydlig del af området för den sydligare

riktningen öfver Thureberg och Sevalla vore gynnad af en ovanligt

beqväm vattenkommunikation.

Om än hvad emot dessa skäl kunde å andra sidan framhållas derom,

att Sevalla-liniens antagande medförde någon förkortning i banans längd,

icke borde tillerkännas någon afgörande betydenhet vid jemförelsen, så

vore dervid en annan synpunkt af synnerlig vigt, nemligen afseendet å

sambandet med öfriga jernvägs- och vattenkommunikationer. Det kunde

nemligen i den allmänna rörelsens intresse icke vara önskligt, att trafiken,

der sådant stode att undvika, intvingades i vissa riktningar, utan

borde densamma lemnas all den frihet, hvartill möjlighet funnes. Den

trafik, som komme å den ifrågavarande banan norr ifrån, borde således

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Stats-Utshottets Utlåtande N:o 19.

ej heller ovilkorligen drifvas åt öster, vare sig för att i hufvudstaden

stadna, eller sjöledes gå vidare, eller att först efter en lång omväg komma

till vestliga delarne af riket. Den behöfde en möjlighet att, utan

denna omväg, kunna vända sig i vestlig riktning och sålunda komma

i beröring med det sig der utbredande jernvägsnätet eller att omedelbart

söka hamn vid Mälaren, likasom för trafiken från de vestra orterna

och från Mälaren behöfdes en möjlighet att utan alltför stora svårigheter

komma i beröring med den norra banan. I detta afseende innebure

otvifvelaktigt den sydliga linien ett stort företräde, i det att sannolikheten

af en enskild banas byggande från Köping öfver Westerås till Sevalla,

om norra statsbanan droges öfver sistnämnda ort, syntes, med afseende

ej mindre å den kortare vägsträckan och derigenom äfven lägre

anläggningskostnaden, än ock å det intresse för en sådan anläggning,

som nu i orten gifvit sig tillkänna, vara ganska stor i förhållande till

utsigterna för en banas dragande mellan Sala och Köping.

Men icke nog att kommunikationen mellan Mälaren och de vestra

orterna, å ena, samt de norra orterna å andra sidan, borde på nämnda

sätt tillgodoses. Den rörelse, som intill sednaste tiden förenat vestra

Westmanland, norra delen af Nerike och södra delen af Dalarne med

hufvudstaden, kräfde ock, om den icke skulle med tvång hänvisas att

i stället draga sig vesterut, en lättnad i förbindelsen, större, än att den

ens kunde anses vunnen med en jernbana, som genom krökning uppåt

Sala och Upsala blefve 4 till 5 mil längre, än om vägen toges öfver

Sevalla och Thureberg.

För att närmare tillse hvilken uppoffring i ökad byggnadskostnad

fordrades för vinnande af sednast omförmälda förmåner i allmänna rörelsens

intresse har Kongl. Maj:t derefter yttrat sig i fråga om valet

mellan de flera för banans framdragande på det för båda riktningarne

hufvudsakligen gemensamma området undersökta alternativ, hvilka finnas

omförmälda uti Jernvägsbyggnads-styrelsens vid den Kongl. Propositionen

bifogade underdåniga skrifvelse. Hvad dervid först anginge förslaget

att med banan beröra Avesta, — denna punkt i afseende å hvilkens

vigt för banans sträckning de i öfrigt skiljaktiga meningarne syntes temligen

eniga — uppvägdes de stora kostnader, som dermed äro förenade,

icke af motsvarande fördelar, utan borde linien snarare läggas öfver det

ej aflägse derifrån belägna Krylbo, der öfvergången af Dalelfven lättare

låter sig verkställa och hvarifrån, då sådant anses erforderligt, ett sidospår

med mindre kostnad borde kunna till Avesta utläggas. Af nyss

anförda grund har Kongl. Maj:t ansett att i fortsättning från Krylbo

norrut

s. 9 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19.

9

norrut icke borde bestämmas vestligare riktning än öfver Horndal till

Storvik. I fråga åter om sträckningen söder om Krylbo, så, ehuru det

måste erkännas vara fördelaktigt, att banan erhölle en så vestlig riktning

som möjligt, funne Kongl. Maj:t dock den obetydliga dragning i vester,

som af Sevalla-liniens förande öfver Fors blefve en följd, icke tillräckligt

uppväga den tillökning i kostnad med ej mindre än 415,000 R:dr,

som deraf skulle föranledas. Kongl. Maj:t hade derföre ansett, att, derest

hufvudriktningen toges öfver Thureberg och Sevalla, det särskilda alternativ

för banans fortsättning borde väljas, hvilket af Jernvägsbyggnadsstyrelsen

blifvit benämndt Sevalla, Ang sholmen, Muren, Wansjö, Krylbo,

Horndal, Storvik, med antecknad byggnadskostnad från Thureberg till

Storvik af 15,459,000 R:dr; men att, då under banans byggande borde

tillses i hvad mån inom den beräknade byggnadskostnaden en ytterligare

dragning åt vester läte sig göra, banlinien borde upptagas under benämningen

endast af Thureberg, Sevalla, Wansjö, Krylbo, Storvik. Jemfördes

till väglängd och anläggningskostnad denna sträckning med det alternativ

af Sala-linien, som på samma sätt sträcker sig fram till Muren, Wansjö

och Krylbo, funnes Sevalla-linien emellan ändpunkterna Stockholm och

Storvik ega företräde af att vara öfver l1|s mil kortare, men i anläggningskostnad

2,617,000 R:dr dyrare än Sala-linien.

Genom uppoffring af nämnda summa vore dock för en blifvande

jern!)anas byggande öfver Westerås till Köping vunnen en förkortning

af inemot 2 mil och en besparing i anläggningskostnad af öfver en

million Riksdaler. Den derefter återstående större kostnaden för norra

jernbanans framdragande öfver Thureberg och Sevalla syntes mera än

väl motsvaras af de förmåner för rörelsen i allmänhet, som, enligt hvad

redan blifvit anfördt, denna riktning medförde; och då härtill komme:

att densamma jemväl i strategiskt hänseende egde ett afgjordt företräde;

att de Upsala—Sala-linien omgifvande orter icke i industrielt hänseende

voro af någon för landet särskildt framstående betydelse; att de derifrån

gjorda erbjudanden af bidrag till lindring i expropriationskostnaden

vore till en dei mindre bestämda och i allt fall ej förtjenta af synnerlig

uppmärksamhet vid afgörandet af frågan om den ena eller andra riktningens

väsendtliga fördelar; samt att en ny jernvägssträcka af 33|4 mils

längd i närheten af hufvudstaden, hvarigenom denna förbundes med

orter, derifrån den redan nu hemtar en stor del af sina dagliga förnödenheter,

icke kunde annat än vara gagnelig samt komma att lemna

icke obetydlig nettoinkomst, tvekade Kongl. Maj:t ej att hos Riksdagen

föreslå antagandet af Sevalla-linien, på det sätt härofvan tinnes närmare

bestämdt.

Bih. till Riksd. Prof. 1870. 4 Sami. 1 Afd. 8 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats-Utshoitets Utlåtande N:o 19.

Förutom de framställningar rörande fortsättande af östra och norra

stambanorna, hvilka innefattas uti Kongl. Maj:ts ofvanberörda nådiga

Proposition, hafva uti motioner inom Kamrarne följande förslag beträffande

berörda banor blifvit väckta, nemligen:

A) Angående norra stambanan:

af Herr F. Asker inom Andra Kammaren (uti motion N:o 57), att

Riksdagen måtte, för sin del, med anvisande af det utaf Kongl. Maj:t

för norra stambanan äskade belopp, besluta, att denna stambana skall

fortsättas från Upsala åt Sala, Krylbo och Horndal till Storviks station

på Gefle-Dala jernväg med de närmare bestämmelser i {ifrigt angående

banans riktning och beröringspunkter, till hvilka ärendets vidare utredning

hos Stats-Utskottet må föranleda;

af Herr J. E. Johansson, likaledes inom Andra Kammaren (uti

motion N:o 225), att, till förberedande arbeten å norra stambanans

fortsättning från Upsala till Sala, Bolandet, Brovallen och Krylbo och

derifrån till Storvik, i enlighet med Kongl. Maj:ts Proposition, måtte

anslås 500,000 R:dr för innevarande år, och för år 1871 Fn million

tvåhundranittiofem tusen Riksdaler; samt att Riksdagen måtte uti underdånig

skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, att, i sammanhang med

och på de grunder, som af tillsatte komiterade kunna för privata jernvägar

förordas statsbidrag, sådant måtte förordas för en bibana från

Sala till Westerås, och äfven för en bibana från trakten af Avesta—

Krylbo till Norbergs grufvefält eller Norbergs jernväg;

af Herr Jan Andersson, inom samma Kammare (uti motion N:o

235), att Riksdagen måtte besluta, att norra banan bör fortsättas ifrån

Upsala öfver Sala, Krylbo och Avesta samt vidare den vestligaste eller

år 1869 undersökta riktningen till Storvik, och att till arbetena å denna

bana måtte anvisas det af Kongl. Maj:t i nåder äskade anslag till norra

stambanans fortsättning;

af Herr Friherre F. von Essen, inom Första Kammaren (uti motion

N:o 22) samt af Herr Friherre Gust. Tamm, inom Andra Kammaren

(uti motion N:o 141), att Riksdagen måtte såsom norra stambana, hvilken

bör med Statens medel bekostas, antaga eu bana från Upsala öfver Söderfors

till Margretehill på Gefle—Dala-jernväg, för att derifrån kunna,

när statsmakterna så besluta, såsom statsbana fortsättas norrut i den riktning

och med den spårvidd, som då kan varda bestämd, samt att Riksdagen

måtte till denna bana bevilja medel i enlighet med Kongl. Maj:ts

nådiga Proposition om anslag till norra stambanans fortsättande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19.

11

B) Angående östra stambanan:

af Herr A. Grill inom Andra Kammaren (uti motion N:o 65), att

östra stambanan måtte dragas från Nässjö öfver Mjölby och Motala till

Hallsberg; eller, för den händelse Riksdagen skulle besluta, att östra

stambanan bör gå från Mjölby öfver Linköping till Norrköping, att

räntegaranti eller understöd till 1j4:del af byggnadskostnaden, 2,354,000

R:dr, med 588,000 R:dr Runt måtte beviljas det bolag, som kan komma

att bildas för att bygga eu s. k. smalspårig jernväg ifrån Motala till

Hallsberg förbi Carlsby, Degéersfors, Godgård, Mariedam, Skyllberg och

Asbroh ammar.

I öfrigt hafva, genom särskilda inom Kamrarne väckta och till

Stats-Utskottet remitterade motioner, följande framställningar rörande

jernvägsanläggningarne blifvit gjorda, nemligen:

Angående jernväg emellan Köping och Sevalla.

Af Herr Friherre W■ F. T er smeden inom Första Kammaren (uti

motion N:o 2) och af Herr L. M. Altin inom Andra Kammaren (uti

motion N:o 142), att Riksdagen, under förutsättning att norra stambanan

kommer att utläggas från Thureberg till trakten af Sevalla kyrka,

måtte, såsom bidrag till utförande af ofvanberörda enskilda jernvägsanläggning

emellan Köping och Sevalla öfver Westerås, under de vilkor

Riksdagen dervid lärer utfästa, anslå ett belopp af Femhundratusen

Riksdaler Riksmynt.

Angående jernväg emellan Carl skrona och Wexiö.

Af Herr ÅT. S. von Kock inom Första Kammaren (uti motion N:o

40) att från Carlskrona måtte byggas en statsjernvägsbana till Wexiö

öfver Emmaboda, eller till annan punkt, som, förnämligast med hänsyn

till rikets försvar, Kongl. Maj:t pröfvar mera lämplig; samt att denna

statsbana må blifva den,. som först, efter den nordvestras afsittande,

påbörjas och fullbordas med de medel, beräknade för närvarande till

högst 3 millioner årligen, hvilka utan nya lån eller ökad beskattning

böra, såsom nettoinkomst af färdiga jernvägar, från och med 1871, kunna

för jernvägsbyggnader blifva att använda;

af Herr F. Palander inom Andra Kammaren (uti motion N:o 172),

att Riksdagen till påbörjande af arbetena för en smalspårig stambana

från Wexiö öfver Emmaboda till Carlskrona, i öfverensstämmelse med

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 19.

tippgjorda och till Kongl. Maj:t och dess komiterade ingifna förslag

och ritningar, måtte anslå så stort belopp, som rikets tillgångar kunna

medgifva, efter det att nödiga medel för nordvestra stambanans fullbordande

blifvit afsedda, eller, för den händelse detta förslag icke- skulle

vinna Riksdagens bifall, att Riksdagen i och för anläggandet, enligt af

Kongl. Maj:t fastställd plan, af den föreslagna jern vägen emellan Wexiö

och Carlskrona öfver Emmaboda, måtte garantera ränta å fem procent å

det beräknade anläggningskapitalet, 5,600,000 R:dr Runt, under de vilkor

för öfrigt hvilka till Statens säkerhet kunna böra uppställas.

Angående jernväg emellan Frövi och Falun.

Af Herr B. Ehrenborg inom Andra Kammaren (uti motion N:o 78)

att derest det'' vilkor, som vid den utaf Kongl. Maj:t för Frövi—Ludvika

jernvägen beviljade koncession blifvit fästadt. rörande en viss penningesummas

deposition inom den 1 instundande April, icke komme att fullgöras,

Riksdagen måtte bemyndiga Kongl. Maj:t att med enskildt bolag,

som åtager sig att på egen bekostnad, enligt af Kongl. Maj:t godkänd

plan, anlägga och allt framgent trafikera en jernväg från Frövi till Falun

med grenbana till Insjön (eller ock grenbana till Båstad jemte kanalisering

af Dalelfven derifrån till Siljan), träffa det aftal, att bolaget, under

tjugo år från den tid, då berörda bana är färdig och öppnad för rörelsen,

eger att af statsmedel uppbära ett kontant årligt understöd, motsvarande

2 procent å den summa, hvartill Kongl. Maj:t anser anläggningskostnaden

kunna skäligen beräknas; dock med vilkor att sistnämnda

summa ej af Kongl. Maj:t bestämmes till högre belopp än 16,000,000

R:dr, eller att det årliga bidraget ej må utgå med mera än 320,000 Riksdaler;

eller ock, derest Riksdagen skulle finna sådant fördelaktigare, att,

i stället för de föreslagna årliga bidragen, en mot desamma ungefärligen

svarande summa må anvisas att åt det för ifrågavarande jernvägsanläggning

sig bildande bolag utbetalas, sedan banan blifvit färdigbyggd

och för trafik öppnad;

af Herr J. Bergström inom Andra Kammaren (uti motion N:o 148)

att Riksdagen för utförande af ofvan omförmälda jernvägsanläggning

emellan Frövi och Falun, enligt dertill uppgjordt kostnadsförslag, derest

sådant icke kommer till utförande till större eller mindre del af

sträckningen till följd af derom redan framställda ansökningar utan statsunderstöd,

måtte anvisa ett anslag af allmänna medel, motsvarande 14 af

den för hela sträckningen beräknade kostnaden.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 19.

13

Angående jernväg emellan Calmar och Emmaboda.

Af Herr O. E. L. Dahm inom Andra Kammaren (uti motion N:o

173) att Riksdagen för en jernvägsanläggning från Calmar öfver Nybro

till Emmaboda ville åtaga sig ansvarighet under eu tid af tolf år efter

färdigbyggandet för en årlig nettobehållning, beräknad till fem procent

å totalsumman i det kostnadsförslag, som vunne antagande och som i

intet fall finge öfverstiga tre millioner Riksdaler Riksmynt, eller ock att

Riksdagen för en jernvägsanläggning i ofvan anförda riktning måtte anslå

En million Riksdaler, om banan bygges bredspårig, eller Sju hundra tusen

Riksdaler Riksmynt om den bygges smalspårig, utan återbetalningsskyldighet,

men med vilkor att det bolag, som komme att utföra byggnaden,

underkastar sig de bestämmelser, såväl rörande arbetets utförande

som banans trafikerande, hvilka statsmakterna finna lämpligt föreskrifva.

Angående Nässjö—Oscarshamns-jernvägen

Af Herr C. W. Sjögréen inom Andra Kammaren (uti motion N:o

27) att Riksdagen måtte för ifrågavarande, redan påbörjade jernvägsanläggning

bevilja ett anslag af En million Riksdaler att utgå med 500,000

Riksdaler, när ''|4:del af vägen, och ytterligare 500,000 Riksdaler, när

halfva vägen är färdigbyggd och öppnad för trafik.

Härförutan har Herr A. Grill uti en inom Andra Kammaren väckt

motion (N:o 18) föreslagit, att Riksdagen, vid behandlande af öfriga

jernvägsfrågor, behagade pröfva de förslag af Tyske jernvägsbyggaren

Doktor Strousberg, hvilka med afseende på bergslagsbanors byggande

komma att framläggas. I

I sammanhang med de sålunda väckta förslagen har Stats-Utskottet

jemväl till behandling före haft eu af Herr Friherre A. C. Raab inom

Första Kammaren väckt och till Utskottet remitterad motion (N:o 27),

deri motionären, med afseende på den besparing i kostnad som skulle

vinnas genom användande af det smalspåriga jernvägssystemet, förordat

byggandet af smalspåriga jernvägar. Motionären har i sådant afseende

åberopat dels den erfarenhet man vunnit inom Norge, der Statens alla

jernvägar numera byggas smalspåriga och till ett pris, som öfver hufvud

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19.

för redan byggda 17 och under byggnad varande eller föreslagna 43,5

mil eller tillsammans 60,5 Svenska mil, icke skulle uppgå per mil till

mera än 400,000 Riksdaler, inberäknad all materiel, dels ock Svenska

Jernvägsbyggnads-styrelsens Utlåtande, som återfinnes i Stats-Utskottets

vid 1869 års riksdag afgifna utlåtande N:o 66 (pag. 43, 44), der bemälda

styrelse uppgifvit, att smalspåriga banor kunna byggas för 4 å

500,000 Riksdaler milen på samma terräng, der den uppgifvit 800,000

Riksdalers anläggningskostnad för bredspåriga, hvarförutan motionären

framställt åtskilliga beräkningar angående vissa uppgifna jernvägars trafikförmåga

och trafikkostnad, samt, på grund af hvad sålunda anförts,

föreslagit, att Riksdagen måtte vid beviljandet af medel för fortsättning

af såväl norra som östra stambanorna fästa det vilkor, att banorna

byggas med 3% lots spårvidd, omkring 14 «#:s räler och i öfrigt med

de inskränkningar i anläggningskostnaden, som äro förenliga med och

ändamålsenliga vid detta byggnadssätt.

Då Stats-Utskottet nu öfvergår till besvarande af de sålunda

väckta frågorna, får Utskottet först tillkännagifva, att Utskottet fullkomligen

instämmer i det yttrande, som vid sistlidne riksdag af dåvarande

Stats-Utskott uti dess Betänkande N:o 66 (sid. 27—31) afgafs i fråga

om den utsträckning, hvari jernvägsarbetena böra för Statens räkning

utföras, och på grund hvaraf Utskottet framställde den åsigt, »att de

redan år 1856 påbörjade och nu till större delen utförda stambanorna

visserligen borde fullbordas, på det Staten må af dessa banor erhålla

alla de fördelar, som endast genom deras färdigbyggande kunna vinnas,

och hvilka fördelar säkerligen äro tillräckligt stora, för att innebära giltigt

skäl att icke längre uppskjuta med arbetenas verkställande, — men

att derefter inga flera jernvägar under den närmaste framtiden böra

för Statens räkning anläggas». Utskottet finner således, för sin del, det

af Kongl. Maj:t nu framställda förslaget att, sedan nordvestra stambanan

blifvit fullbordad, samtidigt påbörja arbetena å östra och norra

stambanorna, desto heldre böra vinna bifall, som det för åvägabringandet

af enskilda jernvägsanläggningar onekligen är af stor vigt, att stambanorna

icke allenast varda till sin riktning bestämda, utan ock bearbetade

i den utsträckning, som kan anses förenlig med Statens egen

fördel.

I fråga om den summa, som för år 1871 må anvisas till arbeten

å norra och östra stambanorna, har Kongl. Maj:t föreslagit, att den
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Stats-UtsTcottets Utlåtande N:o 19.

15

samma måtte bestämmas till 2,590,000 Riksdaler. På sätt af den Kongl.

Propositionen inhemtas, har Kongl. Maj:t vid detta förslag utgått från

den åsigt, att det belopp, som för jernvägsbyggnaderna för nästkommande

år borde anvisas, skulle uppgå till jemnt 4,000,000 R:dr, eller

samma belopp som under år 1870 kommer att för jernvägsbyggnader

användas, i fall det af Utskottet tillstyrkta förslaget om anvisande af

1,600,000 E:dr för innevarande års arbeten å nordvestra stambanan vinner

Riksdagens bifall. Men ehuru således — till följd af behofvet att innevarande

år godtgöra det förskott, som under år 1869 undantagsvis fått

lyftas å 1870 års anslag till nordvestra stambanan, — sammanräknade

beloppet af de medel, som under innevarande år blifva för jernvägsbyggnaderna

disponibla, skulle komma att uppgå till 4,000,000 R:dr, anser dock

Utskottet betänkligt att äfven för nästkommande år anvisa en så stor

summa. Allt sedan år 1867, då anslagen till jernvägsbyggnader nedsattes

till 2,000,000 R:dr, synes Riksdagen hafva gillat den af dåvarande

Stats-Utskott yttrade åsigt, att ett långsammare, men stadigt fortskridande

i afseende på jernvägsbyggnadernas utförande vore mera förenligt

med landets sanna fördel, än deras alltför hastiga fortskyndande.

Till följd af denna åsigt hafva ock jernvägsanslagen blifvit så begränsade,

att de vid 1867 års riksdag bestämdes för år 1868 till R:dr 2,000,000

samt att vid 1868 års riksdag anvisades för år 1869 » 3,090,000

och att vid sistförfiutna riksdag för år 1870 beviljades » 3,400,000

Om härtill lägges det af Kongl. Maj:t äskade

och af Stats-Utskottet tillstyrkta fyllnadsanslaget till

innevarande års arbeten å nordvestra stambanan . . » 1,600,000:

uppgår alltså summan af de för åren 1868, 1869 och

1870 beviljade byggnadsanslagen till.......R:dr 10,090,000:

motsvarande i medeltal för hvarje af dessa 3 år omkring » 3,363,000:

Utskottet anser, för sin del, att de medel, hvilka för nästkommande

år må till fortsättande af Statens jernvägsarbeten anvisas, icke

böra öfverstiga nämnda medeltal; och som Utskottet här ofvan föreslagit

att, till fullbordande af arbetena å nordvestra stambanan må beviljas

1,160,000 R:dr, skulle alltså till fortsättande af arbetena å norra och

östra stambanorna för år 1871 kunna afses ett belopp af Två millioner

Riksdaler.

Beträffande härefter den riktning ifrågavarande båda stambanor

böra erhålla, och dervid först den norra stambanans, så afse de derom

vid innevarande riksdag framställda yrkanden trenne särskilda hufvudriktningar,

nemligen dels från Thureberg öfver Sevalla och Krylbo

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19.

till Storvik, dels från Upsala öfver Sala och Krylbo till Storvik samt

dels från Upsala öfver Söderfors till Margretehill.

Innan Utskottet öfvergår till utredning af frågan, om hvilken af

dessa trenne hufvudriktningar må ega företräde, anser sig Utskottet,

med hänvisning till den fullständiga redogörelse för alla de ifrågasatta

bansträckningarnes längd och anläggningskostnad, hvilken igenfinnes uti

Jernvägsbyggnadsstyrelsens vid den Kongl. Propositionen fogade underdåniga

utlåtande med dervid bilagde tabeller, här endast böra erinra,

att den af Kongl. Maj:t nu föreslagna bansträckningen från Stockholm

öfver Thureberg, Sevalla, Wansjö, Krylbo till Storvik, om banan förlädes

öfver Ängsholm och Muren, skulle erhålla en längd mellan Stockholm

och Storvik af............19 mil 16,211 fot,

men att, då derifrån afdrages den redan färdiga ban
delen

från Stockholm till Thureberg.....1 » 9,500 »

den erforderliga nya banbyggnaden skulle blifva. . 18 mil 6,711 fot,

med beräknad anläggningskostnad för den nya ban
delen

af .... ..........R:dr R:mt 15,459,000:

I fall åter banan skulle utläggas från Stockholm—Upsala-banan

öfver Sala, Bolandet, Brovallen, Krylbo och Horndal till Storvik, blefve

våglängden mellan Stockholm och Storvik .... 20 mil 7,948 fot,

hvadan, med afdrag af den redan färdiga bandelen

från Stockholm till Upsala.........6 » 6,000 »

den nya banbyggnaden skulle blifva......14 mil 1,948 fot

med en anläggningskostnad, beräknad till . . R:dr R:mt 12,395,000:

Vid jemförelse mellan dessa begge alternativer skulle alltså Vågsträckningen

från Stockholm öfver Sevalla, Muren, vVansjö och Krylbo

till Storvik blifva 27,737 fot eller nära 0,8 mil kortare, men anläggningskostnaden,

med afräkning af den redan färdiga banan mellan Stockholm

och Upsala, 3,064,000 R:dr högre, än Sala-liniens.

Hvad angår förslaget om jernvägens fortsättande från Upsala öfver

Söderfors till Margretehill på Gefle—Dala-banan, sa får Utskottet upplysa,

att längden af denna jernvägsanläggning beräknats till 9 mil 31,650

fot samt kostnaden derför till 7,505,000 R:dr.

Ehuru sistnämnda bansträckning så väl till längd som anläggningskostnad

betydligt understiger de båda andra alternativen, nemligen från

Thureberg öfver Sevalla till Storvik, eller från Upsala öfver Sala till

Storvik, anser sig Utskottet dock icke kunna förorda att densamma såsom

stambana på Statens bekostnad anlägges. Skälen dertill hafva redan

vid

s. 17 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19.

17

vid sistförflutna riksdag blifvit af dåvarande Stats-Utskott i dess ofvan

omförmälda Betänkande N:o 66 framställda. Nuvarande Stats-Utskott,

soin hufvudsakligen delar de derom då uttalade åsigter, har, för sin

del, funnit den uppgift, som genom norra stambanans anläggning skall

lösas, egentligen ligga deri, att banan erhåller en riktning, som på ett

nöjaktigt sätt tillfredsställer icke blott Norrlands och Dala,nies behof

af jernvägsförbinaelse med hufvudstaden samt rikets södra och vestra

delar, utan ock bergslagernas behof af ändamålsenliga kommunikationer

så väl med afsättningsort erna, som med de delar af landet, h vilka ega

tillgång på kol, spanmål eller vattenkraft till bedrifvande af jernverksrörelse.

Det är obestridligt att linien Upsala—Margretehill icke uppfyller

dessa fordringar, och Utskottet har, på sådan grund, icke ansett

sig kunna förorda de gjorda framställningarne, att en bana i sådan

riktning skall på Statens bekostnad anläggas.

Vidkommande derefter de båda andra bansträckningarne, så förekommer

visserligen, att, om jernvägen skulle byggas i den af Kongl.

Maj:t föreslagna riktning, afståndet mellan Stockholm och Storvik skulle

blifva något kortare, än om vägen toges öfver Upsala och Sala till

Storvik; men denna skilnad i väglängd är dock så obetydlig, att densamma

vid bestämmandet af banans sträckning icke torde böra tagas i

beräkning. Deremot synes den besparing i utgift, som för Staten uppkomme,

i fall Sala-linien antoges, och hvilken, såsom ofvan är nämndt,

uppgår till mera än tre millioner Riksdaler, vara af den betydenhet,

att den förtjenar stort afseende vid frågans afgörande, synnerligast om

det kan visas, att nämnda riktning i ännu högre grad än Sevalla-linien

uppfyller det med norra stambanans anläggning afsedda ändamål. Men

denna besparing i anläggningskostnad är derjemte af desto större vigt,

som den uppkommer derigenom, att Staten redan eger eu färdigbyggd

stambana mellan Thureberg och Upsala af nära fem mils längd, hvars

trafik komme att vinna en högst betydlig tillökning i fall banan fortsättes

från Upsala, hvaremot, om banan utlägges från Thureberg öfver

Sevalla, trafiken, på sätt i den Kongl. Propositionen jemväl finnes anmärkt,

komme att fördelas på två linjer, hvaraf, i sådan händelse, åtminstone

endera ej kunde antagas återgälda de på dess byggande använda

kostnader. Det torde nemligen icke kunna bestridas att den

skilnad i trafikkostnad, som uppkommer, om norra stambanan fortsättes

från Upsala öfver Sala, eller om den utlägges från Thureberg till Sevalla

blir ganska betydlig. I ena fallet komme nemligen Staten att underhålla

trafiken på en enda linie (Stockholm, Upsala, Sala, Storvik) med en längd

Bih. till Tliksd. Vrot. 1870. 4 Sarnl. 1 Afd. 8 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19

af 20 mil 7,948 fot och i det andra på två linier, af hvilka den ena

från Stockholm till Upsala har en längd af.... 6 mil 6,000 fot

och den andra från Thureberg öfver Sevalla till Storvik

skulle blifva . . .......... 18 » 6,711 »

eller tillhopa 24 mil 12,711 fot.

Då denna längdskilnad alltså uppgår till 4 mil 4,763 fot, skulle,

äfven om de årliga utgifterna för drift och underhåll icke beräknas till

mera än 30,000 R:dr per mil, i fall Upsala—Sala-linien antagen, uppkomma

en årlig trafikbesparing, öfverstigande 120,000 R:dr, som kapitaliserade efter

6 procent motsvarar ett kapital af mera än 2 millioner R:dr. Om härtill

räknas den ofvan uppgifna besparingen i anläggningskostnad, uppgående

till fullt 3 millioner R:dr, skulle alltså, genom antagandet af Sala-linien,

uppkomma en besparing af minst Fem millioner R:dr emot om jernvägen

bygges från Thureberg öfver Sevalla.

Då sålunda stambanans fortsättande från Upsala öfver Sala till

Storvik medförer så betydlig besparing, i förhållande till jernvägsanläggningen

öfver Thureberg och Sevalla, så framställer sig den frågan, om

antagandet af denna sednare linie kan medföra så stort ekonomiskt

gagn framför Sala-linien, att den förra, oaktadt den större uppoffringen,

dock bör föredragas den sednare.

I detta afseende förekommer väl att, på sätt Kongl. Maj:t i den

nådiga propositionen anfört, Sevalla-liniens antagande skulle underlätta

anläggningen af en enskild jernväg af 4,8 mils längd mellan Sevalla

öfver Westerås till Köping, hvarför kostnaden, förutom nödig rörelsemateriel,

beräknats till 2,000,000 R:dr, eller med sådan materiel till

2,416,666 R:dr, och för hvilken anläggning ett bolag, enligt uppgift,

redan lärer vara under bildande, med vilkor att dertill erhålles ett

statsunderstöd, motsvarande ‘^del af anläggningskostnaden. Genom denna

väg skulle alltså, i fall Thureberg—Sevalla-linien komrne till utförande,

eu oafbruten kommunikation norr om Mälaren erhållas mellan Stockholm

och Köping—Iiult-banan samt såmedelst med det öfriga stambanenätet.

Men en sådan förening mellan norra stambanan och Köping—Hult-banan

torde utan synnerlig svårighet kunna vinnas, äfven om Upsala—Salalinien

antages. Då anläggningen af denna sednare linie medförer en

besparing af mera än Fem millioner R:dr samt Staten såsom bidrag till

anläggning af linien Köping—Westerås—Sevalla skulle tillskjuta minst

500,000 R:dr, kunde, med betydligt mindre uppoffring än dessa 5l|Ä

millioner, åstadkommas antingen den utaf en motionär föreslagna jernvägen

från Sala till Westerås eller en jernväg direkt mellan Sala och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Gefle —Storvik................................................................................................................

Storvik — Falun ..............................................................................................................

! Väglängd.

, o r>

Beräknad anlägg- ningskostnad

Summa.

Afstånd från Stock- holm

i

Mil.

Fot.

för hvarje

jernvägs- linie.

i’

utgörande

per mil.

Väglängd.

Beräknad anläggnings- kostnad

till Gefle.

till Falun.

1

Mil.

Fot.

för hvarje

jernvägs- linie.

utgörande

! per mil.

Mil.

Fot.

Mil.

Fot. !

—

—

1--

3

4

25,200

32,400

1

1

—

—

j

_

Upsala—Gysinge—Storvik .........................................................................................

•

! _

--.

! 9

30,200

7,341,000

j 746,036

19

:

•

.

25,400

20

”1

32,600

Upsala—Tierp—Gefle ...................................................................................................

1

_|

1

9

8,000

7,430,000

805,859

15

14,000

23

35,600

Upsala—Söderfors—Margretehill .............................................................................

_

9

31,650

7,505,000

759,615

17

19,650

23

5,250|

Upsala—Dannemora—Gefle..........................................................................................

t

10

25,410

8,871,000

X

829,065

16

■

31,410

25

1

17,010

Upsala—Sala.................................................................

5

22,500

4,531,000

805,511

_ |

S ala—Bolandet—Bro vallen—Kry Ib o......................................................

3

5,286

2,490,000

791,272

-..

—

_

Krylbo—Horndal—Storvik.........................................................................................

5

10,162

5,374,000

1,017,364

14

1,948

12,395,000

881,948

23

33,148

25

4,348

Upsala—Sala................................................................

5

22,500

4,531,000

805,511

t

Sala—Muren—Wansjö—Krylbo .............................................................

3

18,646

2,937,000

834,863

—

Krylbo—llorndal—Storvik..........................................................................................

5

10,162

5,374,000

1,017,364

''14

15,308

12,842,000

890,246

24

10,508

25

17,708

Stockholm—Thureberg....................................

1

9,500

Thureberg—Upsala.......................................................................................................

4

32,500

—

6

6,000

__

—

—

Thureberg—Sevalla ...............................................

7

29,910

1

!

6,500,000;

830,140

Sevalla —Angsholmen —Muren—Wansjö—Krylbo

5

2,639

3,585,000

706,640

_

__

___

_

_

Krylbo—Horndal—Storvik .......................................................................................

5

10,162

5,374,0001

1,017,364

18

6,711

15,459,000;

794,795

—

—

—

|

Sevalla—Westerås .

1

22,500

J

1

W esterås—Köping................................................................................................

3

6,500

12,416,666

—

4

29,OOo!

2,416,666

— !

_

_

_

Hör till Stats-Utskottets Utlåtande 1870, N:o 19, pag. 18.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Stats-UtsTcottets Utlåtande N:o 19.

19

Köping med bibana till Westerås. Ehuru genom en sådan jernvägsanläggning

afståndet mellan Stockholm och Köping samt emellan Stockholm

och Westerås blefve omkring 4 mil längre, än om vägen förlägges

från Köping öfver Sevalla, synes dock denna omständighet icke böra

tillmätas någon afgörande vigt, enär denna förlängning hufvudsakligen

endast inverkar på fraktkostnaden under den mindre del af året då sjöfarten

är stängd.

Det torde således kunna antagas att det hufvudsakligaste ändamålet,

som med jernvägens dragande öfver Sevalla afses, eller att bereda

en sammanbindning mellan Köping, Westerås och norra stambanan, lika

väl och med större gagn, men med vida mindre kostnad kan vinnas,

om en sammanbindningsbana anlägges mellan Köping och Sala, antingen

öfver Westerås eller direkt, men med grenbana till sistnämnda stad.

Om man åter jemför de orter, hvilka Upsala—Sala-linien skulle

komma att genomlöpa med dem, hvilka angränsa Thureberg—Sevallalinien,

så torde icke kunna nekas, att, äfven derest de trakter, hvilka

omgifva hvardera linierna, icke kunna anses i någon afsevärd grad öfverträffa

hvarandra i folkmängd, bördighet eller andra på trafiken inverkande

förhållanden, linien Upsala—Sala skulle komma att framdragas

på ett längre afstånd från Mälaren genom orter, som i följd deraf hafva

vida större behof af förbättrade kommunikationsanstalter, än Thurebergs—

Sevalla-linien, hvilken åter under första delen efter sin utgrening från

Thureberg på en längd af mera än tre mil skulle komma att dragas

nära stranden af de utaf mångfaldiga vikar genomskurna Bro och Håbo

härader samt äfven på den återstående delen till Sevalla skulle komma

att löpa på ett ringa afstånd från Mälaren. Det är bekant att, om ock

dessa trakter utöfver eget behof hafva icke så ringa tillgång på landtmannaprodukter,

hvilka finna sin afsättning i hufvudstaden, transporten

dit under större delen af året ombesörjes på ett för dessa slags varor

särdeles billigt och beqvämt sätt genom en mängd större och mindre

ångbåtar, som underhålla daglig kommunikation med hufvudstadens

hamnar och under vintertiden ifrån de orter, som ligga inom tre mils

afstånd, med landtmannens egna dragare. Att för underlättandet af

denna transport en jernvägsanläggning är af behofvet mindre påkallad,

inses af hvar och en, som vill taga kännedom om dessa förhållanden.

Dertill kommer att en jernväg i detta fall hvarken i beqvämlighet eller

billighet kan täfla med sjökommunikationen. Upsala—Sala-linien genomlöper

deremot en trakt, som hittills saknar andra kommunikationsmedel,

än vanliga vägar. Hvad-fsärskildt beträffar den fördel, man förmenar,

att hufvudstaden skulle hafva deraf att banan blefve dragen från Thure
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19,

berg till Sevalla, så torde icke böra förbises, att hufvudstaden, ehvad

denna bana anlägges eller icke, alltid kan från norra stranden af Mälaren

sjöledes påräkna samma tillförsel af lifsförnödenheter, som den linien

Sevalla—1Thureberg. skulle lemna, samt att följaktligen, om vägen förlä°-- ges från Upsala till Sala, en tillökning i denna tillförsel skall uppstå,

hvilken icke i förra fallet skulle erhållas.

I anledning af hvad den Kongl. Propositionen innehåller derom,

att Thureberg-Sevalla-linien »jemväl i strategiskt hänseende eger ett

afgjordt företräde», anser sig Utskottet endast böra erinra, att detta

företräde icke torde vara af den öfvervägande vigt, att bestämmandet

af norra stambanans riktning deraf hufvudsakligen må göras beroende.

Då, enligt hvad Utskottet sålunda sökt ådagalägga, företrädet synes

böra lemnas åt den bland de föreslagna 2:ne bansträckningarne, som

medför största besparing i kostnaderna för dess byggande, underhåll

och trafikering, då i öfrigt icke några öfvervägande fördelar skulle vinnas

genom antagande af den längre och kostsammare linien, finner Utskottet,

för sin del, att sträckningen från Upsala öfver Sala, Brovallen

och Krylbo bör ega företräde framför den af Kongl. Maj:t föreslagna

sträckningen från Thureberg öfver Sevalla till sistnämnda ställe
Hvad

derefter vidkommer sträckningen af östra stambanan, så har

visserligen Herr A. Grill, på sätt ofvan är nämndt, uti sin inom Andra

Kammaren väckta motion, föreslagit, att denna bana måtte dragas från

Nässjö öfver Mjölby till Motala och Hallsberg. Då likväl östra stambanans

riktning redan vid 1862—1863 årens riksdag blifvit bestämd, enär

Kongl. Maj:t genom nådig proposition af den 25 November 1862 föreslagit

Rikets Ständer, att »till påbörjande af östra stambanan från Cathrineholm

öfver Norrköping och Linköping, vester om sjön Sömmen

till trakten af Nässjö, anvisa det för anläggningen af sträckan emellan

Cathrmeholm och Norrköping erforderliga belopp», samt Rikets Ständer

uti underdånig skrifvelse af den 14 September 1863 tillkännagifvit, att

Rikets Ständer till denna nådiga framställning lemnat bifall, har det

synts Utskottet, som skulle detta sålunda af begge statsmakterna fattade

beslut icke. kunna eller böra ensidigt upphäfvas; och aldraminst torde

någon ändring deri böra, utan de mest giltiga skäl, ifrågakomma, då vid

alla derefter inträffade riksdagar, vid hvilka fråga förevarit om beviljande

af anslag till. östra stambanan, någon annan riktning af denna

bana. icke ens blifvit ifrågasatt, än den hvilken på ofvanberörda sätt

blifvit bestämd. Då härtill kommer, att, enligt motionärens egen uppgift,

den väg, som skulle byggas ny, blefve nära 2 mil (1 mil 32,950

fot) längre till Hallsberg än till Norrköping, och vägen emellan Cathri
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Stats-UtsJcottets Utlåtande. N:o 19.

21

neholm och Nässjö mil längre, om den tages öfver Hallsberg och

Motala, än om den dragés från Norrköping öfver Linköping, samt att

tillräcklig utredning saknas om kostnaden för den af motionären föreslagna

banans anläggning med samma spårvidd och samma byggnadssätt

som öfriga hittills anlagda stambanor, anser sig Utskottet sakna

skäl göra någon framställning rörande förändring af det redan fattade

beslutet om östra stambanans framdragande från Norrköping öfver Linköping

och Mjölby till Nässjö.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet hemställa,

att Riksdagen måtte besluta:

3:o

att för år 1871 bevilja En million Riksdaler till fortsättande

af arbetena å norra stambanan från Upsala

till Sala och vidare öfver Bolandet, Brovallen och

Krylbo till Storvik, samt att arbetena skola börja vid

Upsala; och

4:o

att för år 1871 bevilja En million Riksdaler till fortsättande

af arbetena å östra stambanan från Norrköping

öfver Linköping och Mjölby till Nässjö.

Då Utskottet nu öfvergår till den af Herr Friherre A. C. Raab

väckta fråga, att Riksdagen vid beviljande af medel för fortsättning af

såväl östra som norra stambanorna måtte fästa det vilkor, att banorna

byggas med 3‘j* fots spårvidd, omkring 14 «tf.;s räler och i öfrigt med de

inskränkningar i anläggningskostnaden, som äro förenliga med och ändamålsenliga

vid detta byggnadssätt, får Utskottet yttra den åsigt, attfnågon

förändring af deri för stargbanorna hittills begagnade spårvidd och det

dervid följda byggnadssätt desto mindre bör ifrågakomma, som, hvad

angår östra stambanan, densamma är afsedd att förkorta afståndet från

Stockholm till södra delarne af Sverige samt ombesörja fortskaffandet af

posten till och från utlandet, och hvad beträffar den norra banan, denna

bana, genom att anslutas till Gefle—Dala-jernväg, synes böra erhålla

samma spårvidd som sistnämnda bana och Statens redan byggda stambanor.

Till följd häraf och då den hastighet samt trahkförmåga, som kan

åstadkommas å eu bana, anlagd med samma spårvidd som de hittills

byggda stambanorna, icke skulle kunna uppnås, om spårvidden förminskades

eller banan anlades med ett svagare byggnadssätt, anser sig Utskottet

böra tillstyrka,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 19.

5:o

att, vid fortsättningen af norra och östra stambanorna,

dessa banor skola anläggas med samma spårvidd och

enahanda byggnadssätt, som vid de hittills anlagda

stambanorna blifvit begagnade.

Uti den nådiga propositionen har Kongl. Maj:t föreslagit, att

Riksdagen måtte medgifva att, i händelse någon del af det vid nordvestra

stambanan använda arbetsbefäl och manskap, som för kommande

år för de öfriga stambanorna blifver behöfligt, icke under årets fortgång

kan eljest lämpligen sysselsättas, ett belopp af högst 500,000 R:dr må

af anslaget för sistnämnda banor redan under innevarande år användas

till beredandet och företagandet af arbetena derå. Som likväl det belopp,

hvilket kommer att för jernvägsarbetena under år 1870 utgå, ifall

Utskottets här ofvan gjorda hemställan om beviljande af 1,600,000 R:dr

för innevarande års arbeten å nordvestra stambanan vinner Riksdagens

bifall, uppgår till 4,000,000 R:dr, och Utskottet anser betänkligt att

derutöfver öka innevarande års utgifter för ifrågavarande ändamål, hvilket

dessutom icke synes vara af behofvet påkalladt, då arbetena å nordvestra

stambanan icke förr än år 1871 skola vara fullbordade, har Utskottet

funnit sig böra hemställa:

6:o

att Kongl. Maj:ts förslag om användande redan under

innevarande år af högst 500,000 R:dr utaf anslaget

för östra och norra stambanorna icke må vinna Riksdagens

bifall.

Deremot får Utskottet tillstyrka, att, i enlighet med hvad hittills

i allmänhet blifvit i afseende på Statens jernvägsbyggnader iakttaget,

samt Kongl. Maj:t i den nådiga propositionen nu jemväl äskat, Riksdagen

måtte medgifva:

7:o

att det öfverskott, som möjligen kan uppkomma å anslaget

till nordvestra stambanans fullbordande, må för

annan stambana användas; samt

s. 23 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19.

23

8:o

att, vid jernvägsbyggnadernas utförande, af Kongl.

Maj:t må närmare bestämmas de orter, som stambana

eller handel, hvartill anslag varder beviljadt, skall genomgå

och de ställen, den bör anlöpa.

Efter att sålunda hafva afgifvit utlåtande öfver så väl Kongl. Maj:ts

som enskilda motionärers framställningar, hvilka afse nordvestra, östra

och norra stambanorna, öfvergår Utskottet till besvarande af de inom Kamrarne

väckta förslag rörande öfriga nu ifrågasatta jernvägsanläggningar.

Beträffande dervid först Herr N. S. von Kochs förslag rörande anläggandet

af en statsbana från Carlskrona öfver Emmaboda till

Wexiö äfvensom Herr F. Palanders framställningar i samma ämne, så

och enär motionärerne hufvudsakligen grundat sina förslag på angelägenheten

deraf, att Carlskrona, såsom inneslutande flottans etablissementer,

genom jernväg förbindes med landets öfriga jernbane-nät, men Kongl. Maj:t

i detta ämne icke till Riksdagen gjort någon framställning, anser sig Utskottet,

vid det förhållande derjemte att, enligt hvad af den ena motionären

blifvit upplyst, förslag och ritningar till den af motionärerne

förordade vägen blifvit ingifna till och således äro beroende på närmare

utredning af den utaf Kongl. Maj:t i nåder tillsatta komité, hvilken har

att afgifva yttrande och förslag om erforderliga jernvägsanläggningars

utförande med understöd af statsmedel, anser sig Utskottet böra hemställa,

9:o

att Herrar von Kochs och Palanders ifrågavarande framställningar

icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Hvad sedermera vidkommer Herr Friherre Tersmedens och Herr

Altins yrkande om anslags beviljande för en enskild jernvägsanläggning

mellan Köping och Sevalla, så har Utskottet, med afseende å det

skick, hvari den af motionärerne väckta fråga sig för närvarande befinner,

samt enär densamma blifvit öfverlemnad till och är beroende på

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19

närmare utredning af den utaf Kong!. Maj:t sednast tillsatta jernvägskomité,

ansett sig icke kunna tillstyrka bifall till de gjorda framställningarne,

utan hemställer,

10:o

att Herr Friherre Tersmedens och Herr Altins ofvanberörda

förslag nu icke må af Rikdagen bifallas.

I afseende på den utaf Herr And. Grill väckta motion om beviljandet

af räntegaranti eller anslag motsvarande ]j4:del utaf byggnadskostnaden

till det bolag, som kan bildas för byggandet af en s. k. smalspårig

jernväg från Motala till Hallsberg, förekommer jemväl att framställning

om understöd för denna jernvägsanläggning är öfverlemnad till behandling

af förenämnda komité. Vid sådant förhållande lärer Riksdagen

finna,

ll:o

att det af Herr Grill i ofvanberörda hänseende väckta

förslag nu icke bör komma under pröfning.

I afseende på den af Herr Dahm väckta ''fråga om anslag eller

räntegaranti för en enskild jernvägsanläggning mellan Calmar och Emmaboda

äfvensom Herr J. E. Johanssons framställning rörande bibanor

dels från Sala till Westerås och dels från trakten af Avesta eller Krylbo

till Norberg, behagade Riksdagen finna, att, då samtliga frågor om enskilda

jernvägsanläggningar torde böra i ett sammanhang behandlas af

den utaf Kongl. Maj:t för utredandet af dessa frågor tillsatta jernvägskomité,

12:o

Herrar Dalmas och J. E. Johanssons förslag, i hvad

de röra enskilda jernvägsanläggningar, nu icke böra

till afgörande hos Riksdagen förekomma.

Beträffande

s. 25 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N-.o 19.

25

Beträffande Herrar R. Ehrenborgs och J. .Bergströms vilkorligen

framställda förslag om understöd för byggande af jernväg emellan Frö vi

och Falun, så och enär äfven denna fråga, innan densamma af Riksdagen

afgöres, först torde böra undergå förberedande behandling af jernvägskomitéen,

anser sig Utskottet böra hemställa,

13:o

att Herrar Ehrenborgs och J. Bergströms framställningar

rörande den föreslagna jernvägen emellan Frövi

och Falun nu icke må komma under pröfning.

Vidkommande derefter den utaf Herr C. W. Sjögréen väckta motion

om beviljandet af ett anslag af En million Riksdaler, att för jernvägsanläggningarne

mellan Nässjö och Oscarshamn utgå med 500,000 R:dr, när

en fjerdedel af vägen, och ytterligare 500,000 R:dr, när halfva vägen är

färdigbyggd och öppnad för trafik, så och enär sistlidne Riksdag, i anledning

af då väckt motion om statsunderstöd för ifrågavarande jernvägsanläggning,

under vissa vilkor anvisat En million R:dr att, sedan banan

blifvit färdigbyggd, afsynad och godkänd, på sätt Kongl. Maj:t kan finna

för godt föreskrifva, tilldelas det för nämnda jernväg bildade bolag, samt

bolaget förklarat sig villigt att ingå på de i sådant afseende bestämda

vilkor för anslagets erhållande, anser Utskottet, då ifrågavarande bolag

alltså erhållit försäkran om allt det statsunderstöd, som ansetts böra detsamma

tillerkännas, skäl icke förefinnas att för samma ändamål ytterligare

medel varda anvisade; Och Utskottet hemställer på sådan grund,

14:o

att Herr Sjögréens ifrågavarande motion må lemnas

utan afseende.

Hvad derefter angår den af Herr A. Grill väckta motion, att Riksdagen,

vid behandlande af öfriga jernvägsfrågor, behagade pröfva de

förslag af Tyska jernvägsbyggaren Doktor Strousberg, hvilka med afseende

på bergslagsbanors byggande komma att framläggas, så och enär

några sådana förslag, så vidt Utskottet har sig bekant, ännu icke blifvit

Bill. till Biksd. Prat. 1870. 4 Sami 1 Afd. 8 Raft. ■ 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19.

Riksdagen delgifna, samt handläggningen af de vid innevarande riksdag

väckta frågor om jernvägsanläggningar icke torde böra uppehållas i afvaktan

på de i Herr Grills motion antydda förslag, hemställer Utskottet,

15:o

att Herr Grills ifrågavarande motion måtte lemnas

utan afseende.

Slutligen anser sig Utskottet böra anmäla, att Utskottet framdeles

skall afgifva sitt yttrande angående sättet för anskaffande af de medel,

som kunna blifva erforderliga till följd af de anslag till jernvägsbyggnader,

hvilka af Riksdagen kunna varda beviljade.

Stockholm den 25 Februari 1870.

ARVID FR:SON POSSE.

Reservationer:

emot lista punkten (angående nordvestra stambanan):

af Herr C. F- Wcern: »På sätt Utskottet anfört, afslog Riksdagen år

1867 en då ifrågasatt ökning i anslaget till arbetena å nordvestra stambanan

för det året, men motivet till detta afslag kunde så mycket mindre vara

att till någon viss tid fördröja banans fullbordan, som vid samma riksdag

äfvenledes på dåvarande Stats-Utskotts tillstyrkan beslöts att, om

något öfverskott utöfver två millioner af trafikinkomsterna uppstode, ett

deremot svarande belopp finge för arbetena å nordvestra stambanan

disponeras. Då Kongl. Maj:t vid 1868 års början meddelade Riksdagen,

att nordvestra stambanans färdigblifvande år 1870 icke ansågs kunna

åstadkommas, utan att ett ganska betydligt tillskott för år 1868 blefve

s. 27 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19.

27

tillgängligt, men detta under dåvarande förhållanden icke kunde ifrågasättas,

och att Kongl. Maj:t af denna anledning fann ett annat af de

utaf Byggnadsstyrelsen framställda alternativ, som afsåg banans fullbordan

år 1871, böra läggas till grund för sin proposition, samt icke

heller något annat förslag väcktes om förökadt anslag till arbetenas påskyndande

för färdigblifvande år 1870, så synes det mig icke heller alldeles

riktigt att säga, att Riksdagen eif slög alternativen afseende banans

fullbordan år 1870, eller att anse konseqvensen af de vid dessa båda riksdagar

fattade beslut nu förbjuda omfattande af ett genom sednare händelser

möjliggjordt tillfälle att så till vida färdigbygga nordvestra stambanan,

att den ännu i år kan för allmän trafik upplåtas.

Väl är det sannt att Stats-Utskottet vid 1868 års riksdag i sitt

Betänkande om anslag till fortsättande af Statens jernvägsbyggnader

motiverade sin tillstyrkan af nedsättning uti detta anslag till lägre

belopp än uti någotdera af framställda alternativ för banans färdigbyggande

1870 eller 1871 var föreslaget, dermed att den ekonomiska

förlust, _ som i afseende på sjelfva byggnadskostnaden af detta långsammare

tillvägagående möjligen uppkomme, skulle å andra sidan uti icke

ringa grad motvägas af andra fördelar; men dels blef Utskottets förslag

icke af någondera Kammaren godkändt, utan högre summor för arbetets

påskyndande beviljade, dels äro just de af Utskottet uppgifna fördelar,

så vidt de nu kunna afses, sådana att de snarare vinnas genom bifall''

än genom afslag till min motion.

Dessa fördelar uppgifvas nemligen vara: möjligheten af en önskvärd

förenkling i byggnadsadministrationen, undvikande af de olägenheter,

som större förändringar i arbetarepersonalens antal medföra, samt

säkerhet för den inhemska industrien att kunna beräkna jernvägarnes

årliga behof af nödiga materialier.

Lemnande det sista skälet å sido, såsom icke på frågan inverkande,

enär behöfliga materialier för den nordvestra stambanan redan äro inköpta

eller kontraherade, så är det väl i afseende först på önskvärd

förenkling i byggnadsadministrationen klart, att möjlighet dertill skall i

väsendtlig mån försvåras, och kostnaderna för denna administration onödigt

ökas, om, på sätt Utskottet föreslagit, arbetena år 1871 så bedrifvas att

något öfver en million skall användas i Wermland, en million i Upland

och en million i Östergötland. Då jag inom Utskottet gifvit min röst

för anslags beviljande till arbetena icke blott på den norra, utan äfven

på den östra stambanan för år 1871, så har det skett'' under förutsättning

att nordvestra stambanan i år hufvudsakligen fullbordades, så

att icke det inöfvade befälet och arbetsmanskapet till de andra stam
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19.

banorna förflyttades, förrän och i den mån de vid den nordvestra, på

hvilken för år 1871 endast några kompletteringsarbeten borde återstå,

kunde undvaras.

Hvad åter angår de olägenheter, som större förändringar i arbetarepersonalens

antal medföra, så skola dessa alltid blifva synnerligen

svåra de år, då större utgifter för jern vägsskenor och rörelsemateriel

eller andra materialier måste göras, om icke afseende derpå fästes vid

^nslagsbeloppens bestämmande, och det är just hvad som nu inträffat.

År 1869 har Jernvägsbyggnads-styrelsen haft att disponera det af Riksdagen

för samma år beviljade anslaget 8,090,000 R:dr, förskottet å anslaget

för år 1870, 1,000,000 R:dr och det anslag, som Kongl. Maj:t af

Handels- och Sjöfartsfonden beviljadt af 300,000 R:dr för stationsbyggnaden

i Stockholm, men hvilka icke derföre varit under året behöfliga,

tillsammans 4,390,000 R:dr, hvaraf, enligt mig benäget lemnad uppgift,

till jernvägsskenor och bryggor åtgått 700,000 R:dr och till rörelsemateriel

400,000 R:dr, så att för arbete kunnat användas 3,290,000 R:dr. För

år 1870 utgör återstoden 2,100,000 R:dr och om detta anslag ej ökas

med mera än 1,600,000 R:dr, eller till inalles för aret 3,700,000 R.dr,

hvaraf redan för jernvägsskenor äro utbetalde 300,000 R:dr och för bryggor,

skenor och rörelsemateriel skola utbetalas 1,300,000 R:dr, förutom

återbetalning af de 300,000 R:dr, som i fjor erhöllos från Handels- och

Sjöfartsfonden, men i år skola för stationshuset i hufvudstaden användas,

sammanlagdt 1,900,000 R:dr, så återstå för arbete endast 1,800,000

R:dr- Under år 1871 skulle deremot, enligt Utskottets förslag, utgifterna

för arbetet åter höjas, ty då man kan antaga att under de första

åren af en jernvägsanläggning trefjerdedelar af anslaget åtgå i arbetskostnader,

så skulle utom något öfver 1,100,000 R:dr till arbetena i

Wermland arbetskostnaderna å norra och östra banorna uppgå till 1,500,000

R:dr, eller tillsammans till närmare 2,700,000 R:dr. Mig synes olägenheterna

af större rubbningar i arbetspersonalens antal blifva minskade,

om man, efter att år 1869 hafva i arbetslöner utgifvit 3,290,000 R:dr,

år 1870 använder 2,700,000 R:dr och först år 1871 nedgår till 1,800,000

R:dr, än om man 1870 minskar dessa utgifter på ett år ända till 1,800,000

R:dr och påföljande år åter höjer dem till 2,700,000 R:dr, möjligen för att

derpå följande år åter nedsätta dem. Säkert är att det plötsliga afskedandet

af en stor del utaf den arbetspersonal af omkring 2,000 man,

hvilken nu är samlad på nordvestra stambanan, som måste ega rum,

om Riksdagen inskränker anslaget, skall förorsaka mycket bekymmer.

Återgående till de alternativer, hvilka vid 1868 års riksdag framställdes

för banans färdigbyggande, ber jag att få erinra att det anslag,

s. 29 Kontrollera mot PDF

Stats-UtsJcottets Utlåtande N;o 19.

29

som då för banans fullbordande år 1870 uppgafs vara behöflig!, var

6,180,000 R:dr, hvarifrån dock i främsta rummet skall afdragas den besparing

af 325,000 R:dr, som, på sätt vid sistlidne riksdag anmäldes,

kunnat genom en förändring i stambanans riktning åstadkommas, och

dernäst har Byggnadsstyrelsen upplyst att i dess beräkning 1868 ingingo

dels 600,000 R:dr för anskaffande af rörlig materiel och dels 750,000

R:dr för inköp af skenor m. in., som enligt hvad erfarenheten sedermera

utvisat, kunnat anstå till detta år. Frånräknas dessa summor, eller sammanlagdt

1,675,000 R:dr, så återstå af uppgifna behof 4,505,000 R:dr,

hvaremot, på sätt jag ofvan nämnt, styrelsen haft att disponera 4,390,000

R:dr, så att skilnaden ej är större än 115,000 R:dr. Det är härigenom

i förening med de. gynnsamma arbetsförhållandena under åren 1868 och

1869, som det varit möjligt att verkställa de på denna stambana förekommande

stora bankfyllningar i den omfattning att man nu kan motse

deras fullbordan så tidigt detta år, — om nödiga medel dertill beviljas,

- att banan utan all olägenhet kan före utgången af detta år för

allmän trafik upplåtas. Det synes mig ock vara hög tid att så kommer

att ske. Förrän bandelen Arvika—Norska gränsen blir förenad med det

Övriga stambanenätet, kostar dess bedrifvande Statsverket årligen betydliga

summor. Af Jernvägs-trafikstyrelsens räkenskaper för år 1868,

hvilka varit andra utgiftsafdelningen tillgängliga, har jag funnit att utgifterna

till den Sönderfjeldske Statsjernbane det året voro i hyra för

lokomotiver 28,754 R:dr och för vagnar 16,812 R:dr, eller tillsammans

45,566 R:dr. Jag har visserligen blifvit upplyst derom att de sedan dess

blifvit förminskade, men efter det Staten inköpt egen för denna bana

ansedd rörelsernateriel, så synes det ock vara skäl att så snart som lämpligen

ske kan möjliggöra dess användning derpå, heldre än att betala en

främmande jernbane-styrelse för bruket af dess materiel, ökade inkomster

af en så lång stambanas trafikerande i förening med det öfriga stambanenätet

tillkomma dessutom.

Utskottet har slutligen afstyrkt min motion på den grund att

Kongl. Maj:t nu icke ifrågasatt anvisande af medel för banans fullbordande

under år 1870.

Kongl. Maj:t har dock alldeles icke afstyrkt ett sådant fullbordande

eller uppgifvit sig anse det i något hänseende förmånligare om dermed

dröjde till 1871, utan, såsom det förekommer mig, tydligen låtit Riksdagen

förstå att motivet, hvarför Kongl. Magt icke begärt derför nödiga

medel, vant att Kongl. Maj:t väntat ännu större fördelar af ett beslut,

genom, hvilket Riksdagen ville bestämma anslagen till jernvägsbyggna
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19.

der att år efter år utgå med jemna fyra millioner. Då nu Utskottet

icke omfattat denna åsigt utan framställt helt andra förslag, så tillåter

jag mig icke att betvifla att ju icke Kongl. Maj:t skulle framför andra

förändringar, eller redan om andra förändringar rubba den af Kongl.

Maj:t såsom förmånlig ansedda plan, föredraga den att nödiga medel

anslås för den nordvestra stambanans tidigare öppnande för allmän trafik —

utgörande de Kongl. Propositionerna om anslag till Statens jernvägsbyggnader

vid de tre sednaste riksdagarne, ovedersägliga bevis för den

omtanke Kongl. Maj:t städse haft för detta måls vinnande.

Jag får derföre föreslå,

att Riksdagen måtte, till fortsättande af arbetena å nordvestra

stambanan, för innevarande år anvisa ett belopp

af Två millioner fem hundra tusen Riksdaler, samt för

år 1871 till fullbordande af samma arbeten bevilja Två

hundra sextio tusen Riksdaler».

af Friherre F. von Essen, Grefve A. Posse och Herr O. G. Hedengren.

af Friherre C. Beck-Friis.

af Herr G. Bjerkander: »Då jag, i fråga om fortsättande af Statens

jernvägsbyggnader, icke ansett mig kunna i allo dela pluralit.etens inom

Utskottet åsigter, vill jag härmedelst tillkännagifva min särskilda mening.

Att Staten bör fortsätta byggandet af de stambanor, som redan

äro^påbörjade, derom äro väl meningarne temligen ense, men icke så

om tiden och sättet för denna fortsättning.

Att för den nordvestra banans fullbordande under nästkommande

år anslå 1,160,000 R:dr, derom är jag med Utskottet ense, och hade

helst dermed velat stadna tills vidare, men då denna åsigt icke vunnit

tillräckligt understöd, har jag åtminstone trott mig böra inskränka det

belopp, som under år 1871 bordefanslås derutöfver, till 1,000,000 R:dr,

hvarigenom hela anslaget till stambanor under nämnda år skulle inskränkas

till 2,160,000 Riksdaler, hvilket nära motsvarar hvad som under

närmast föregående riksdagar blifvit till stambanor anslagne. Skälen

härtill har jag hemtat dels af 1867 års Stats-Utskotts, af Riksdagen

gillade åsigt, att jernvägsbyggnadernas långsamma, men stadigt fortskridande

utförande, vore bäst öfverensstämmande med landets sanna

fördel, än dess allt för hastiga fortskyndande, hvilken åsigt äfven gillades

af 1868 och 1869 årens Riksdagar, ehuru under den sistnämnda, af

s. 31 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19.

31

tillfälliga orsaker, gjordes ett undantag, hvilket nu icke bör föranleda

till någon afvikelse från den vanliga ordningen, dels af den finansiela

ställningen och slutligen äfven derföre att jag, innan allt för stora summor

anslås till jernvägar, önskade att åtgärder måtte vidtagas, hvarigenom

mera sparsamhet kunde iakttagas så väl i fråga om utförandet som

administrationen».

emot 3:dje punkten (angående Norra stambanan):

af Friherre F- A. Funck, Herr F. W. Leijonancker, Friherre C.

Beck-Friis, Flerr E. M. af Klint, Herr Fr. Brusewitz, Herr A. O. Wallenberg

och Grefve A. Posse, Indika, med åberopande af Riksgäldsafdelningens

förslag till utlåtande i denna del, anfört: »Hvad vidkommer

sträckningen för norra stambanan, så har Stats-Utskottet vid

sistförflutna riksdag, uti sitt ofvannämnda Betänkande N:o 66 (sid. 31-—

38), erinrat om de olika åsigter, som rörande denna bansträckning alltsedan

år 1856 sökt göra sig gällande, samt framlagt de motiver, som

föranledde Utskottet att framställa förslag om norra stambanans anläggning

från Thureberg öfver Sevalla till Storvik i ungefärligen samma riktning,

som Kongl. Maj:t uti den nu afgifna nådiga Propositionen godkänt.

Ehuru berörda förslag, i frågans dåvarande icke fullt utredda skick, af

Riksdagen afslogs, hafva de under sistförflutna år på Kongl. Maj:ts nådiga

befallning verkställda noggranna undersökningar om lämpligaste sträckningen

för jernvägsanläggningarne norr om Mälaren klart ådagalagt, att

norra stambanan bör byggas i hufvudsakligen den riktning, som vid

sistlidne riksdag af dåvarande Stats-Utskott föreslogs.

I afseende på de ifrågasatta särskilda bansträckningarnes längd

och anläggningskostnad, torde, med hänvisning till den fullständiga redogörelse

derför, hvilken igenfinnes uti Jernvägsbyggnadsstyrelsens vid

den Kongl. Propositionen fogade underdåniga utlåtande med dervid bilagda

tabeller, här endast böra erinras, att den af Kongl. Maj:t nu föreslagna

bansträckningen från Stockholm öfver Thureberg, Sevalla, Wansjö,

Krylbo och Storvik, om banan förlägges öfver Ängsholmen och Muren,

skulle erhålla en längd mellan Stockholm och Storvik af 19 mil 16,211 fot,

men att, då derifrån afdrages den redan färdiga

bandelen från Stockholm till Thureberg .... 1_„___ 9^500

den erforderliga nya banbyggnaden skulle blifva . 18 mil 6,711 fot.

med beräknad anläggningskostnad för den nya

bandelen af.............R:dr Runt 15,459,000.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19.

I fall åter banan skulle utläggas från Stockholm—Upsala-banan öfver

Sala, Muren, Wansjö, Krylbo och Horndal till Storvik, blefve våglängden

mellan Stockholm och Storvik ........ 20 mil 21,308 fot,

hvadan, med afdrag af den redan färdiga bande
len

från Stockholm till Upsala....... 6 ,, 6,000 ,,

den nya banbyggnaden skulle blifva......14 mil 15,308 fot.

med en anläggningskostnad, beräknad till . . R:dr R:mt 12,842,000.

Vid jemförelse mellan dessa begge alternativer skulle alltså, på sätt

i den Kongl. Propositionen finnes uppgifvet, vägsträckningen från Stockholm

öfver Sevalla, Muren, Wansjö och Krylbo till Storvik blifva (1 mil

5,097 fot eller) omkring 1''!, mil kortare, men anläggningskostnaden, med

afräkning af den redan färdiga banan mellan Stockholm och Upsala,

2,617,000 R:dr högre än Sala-liniens.

Hvad särskild! angår förslaget om jernvägens fortsättande från

Upsala öfver Söderfors till Margretehill på Gefle—Dala-banan, så har

längden af denna jernvägsanläggning beräknats till 9 mil 31,650 fot samt

kostnaden derför till 7,505,000 R:dr.

Ehuruväl sistnämnda bansträckning såväl till längd som anläggningskostnad

betydligt understiger de båda andra alternativen, nemligen från

Thureberg öfver Sevalla till Storvik, eller från Upsala öfver Sala till

Storvik, torde dock densamma icke böra såsom stambana på Statens

bekostnad anlägges. Skälen dertill hafva redan vid sistförfiutna riksdag

blifvit af dåvarande Stats-Utskott i dess ofvan omförmälda Betänkande

N:o 66 framlagda. Nuvarande Stats-Utskott, som hufvudsakligen delar

de i detta ämne då uttalade åsigter, har, för sin del, funnit den uppgift,

som genom norra stambanans anläggning skall lösas, egentligen ligga deri,

att banan erhåller en sådan riktning, att hon på ett nöjaktigt sätt tillfredsställer

icke blott Norrlands och Dalarnes behof af jernvägsförbindelse

med hufvudstaden samt rikets södra och vestra delar, utan ock

bergslagernas behof af ändamålsenliga kommunikationer så väl med afsättningsorterna,

som med de delar af landet, hvilka ega tillgång på kol,

spannmål eller vattenkraft till bedrifvande af jernverksrörelse. Om dertill

lägges att åt Stockholm, såsom rikets hufvudstad och ännu dess förnämsta

handelsstad, torde böra, der sådant, utan uppoffring af vigtigare intressen,

kan ega rum, beredas någon fördel derigenom, att norra stambanan anlägges

i en riktning, som underlättar hufvudstadens förbindelse så väl med

Norrland och Dalarne, som med Westmanland och norra delen af Nerike,

— hvaraf dock icke endast hufvudstaden har gagn — så lärer icke

kunna

s. 33 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19.

33

kunna nekas, att den af Kong].. Maj:t nu föreslagna riktningen för ifrågavarande

stambana mera än någon annan af de ifrågasatta riktningarne uppfyller

dessa olika ändamål. Redan under sednaste riksdag anmärktes af dåvarande

Stats-Utskott, att bergslagerna inom Westmanland, Nerike och Dalarne

hafva ett oafvisligt behof af så korta jernvägsförbindelser som möjligt,

dels med Stockholm, dels med Köping—Hult-banan och vidare till vestra

kusten, dels med Mälarehamuarne och den jernväg, som skall anläggas norr

om nämnda sjö, och dels slutligen med Gefle—Dala-banan. Det torde svårligen

kunna påstås, att linien Upsala—Sala—Storvik uppfyller berörda

fordringar, enär den icke kan komma i förbindelse med'' Köping—Hultbanan

utan anläggning af eu väg från Sala till Köping, hvilken anläggning,

om den skulle komma till stånd, icke allenast blefve betydligt längre

än den nu föreslagna jernvägen mellan Köping och Sevalla, utan

ock körnare att genomlöpa trakter, som både till folkmängd och bördighet

äro underlägsna dem, som skulle beröras af vägen från Köping öfver

Westerås till Sevalla.

Hvad nu angår frågan om hvilkendera sträckningen, som för Norrland

och Dalarne må vara den förmånligaste, antingen den från Storvik

öfver Sala och Upsala till Stockholm eller den från Storvik öfver Sevalla

och Thureberg till Stockholm, så är redan anmärkt att Sevalla-linien

till Stockholm blir l1!s mil kortare än Sala-linien. Då dertill kommer

att Dalarne genom Sevalla-liniens antagande träffar Mälarehamn i Westerås

på vida närmare håll, än om vägen dragés öfver Sala, samt att större

utsigt förefinnes att eu jernväg från Sevalla till Westerås och Köping

skall komma till stånd, än att eu jernväg skall blifva anlagd från Sala

till Köping, med bibana till Westerås, så synes det vara obestridligt, att

Norrlands och Dalarnes behof af jernvägskommunikation såväl med Stockholm

som med Mälarehamn och med vestra och södra Sverige blir bättre

tillgodosedt genom Sevalla-linien, än om Sala-linien antages.

Vidkommande derefter frågan, huruvida bergslagernas behof af

ändamålsenliga kommunikationer såväl med afsättningsorterna, som med

de delar af landet, hvilka ega tillgång på kol, spanmål eller vattenkraft

för jernverksrörelses bedrifvande, bättre fylles genom antagande af Sevalla-

eller af Sala-linien, så kan det icke nekas att begge sträckningarne

lika mycket gagna bergslagerna, så vidt man blott afser sträckningen

norrut, enär vägen från trakten af Muren till Avesta och Storvik

blir densamma, antingen Sevalla- eller Sala-linien kommer till stånd.

Deremot kunna hvarken Norbergs bergslag eller Dalarnes och Norrlands

jernverks- och skogsdistrikter hafva samma nytta af Sala-linien, som af

Bill. till Biksd. Prof. 1870. 4 Sami. 1 Afd. 8 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Stats-Utshottets Utlåtande N:o 19.

Sevalla-linien, enär denna sednare är kortare till Stockholm samt medför

större utsigt att få jernvägen fortsatt dels till närmaste Mälarehamn

vid Westerås, dels till Köping och vestra stambanesystemet. . För Norbergs

bergslag måste dessutom Sevalla-linien ega företräde i det hänseendet,

att den genomlöper den rika spanmålsort, från hvilken bergslagen

från urminnes heintat största delen af sitt spanmålsbehof och med

hvilken bergslagen i följd deraf står i liflig affärsförbindelse.

Vid bestämmandet af företrädet emellan Sevalla- och Sala-linierna

måste jemväl komma under öfvervägande den vigtiga omständigheten,

att, på sätt såväl uti Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, som uti de ofvan

intagna motionerna är nämndt, all anledning är för handen att, om

Sevalla-linien antages, en bredspårig jernväg mellan Köping öfver Westerås

till Sevalla ofördröjligen kommer till utförande. I sådant afseende

torde böra erinras, att, enligt till Utskottet ingifna handlingar, kostnadsförslag

för en sådan jernvägsanläggning af 4 mil 29,000 fots längd

samt 4,83 fots bredd, med räler af 20 skålp. vigt, blifvit uppgjordt af

Löjtnanten vid Väg- och vattenbyggnadskorpsen Erik Sandell, upptagande

kostnaden derför, oberäknadt rörlig materiel, till 2,000,000 Riksdaler,

eller, med inberäknande af sådan materiel, till 2,416,666 Riksdaler; samt

att, sedan aktieteckning för bildande af ett bolag till åstadkommande af

berörde jernväg blifvit öppnad, denna teckning, enligt hvad den. ena

motionären uti en den 10 innevarande månad till Utskottet ingifven

skrift upplyst, redan före sistlidne Januari månads slut uppgått till

505,400 Riksdaler, som, enligt beräkning att bolaget af Staten erhölle

1|4:del af kostnadssumman, samt att en million Riksdaler kunde af bolaget

upplånas, vore fullt tillräckligt för arbetets utförande.

Om nu således torde kunna antagas att, derest norra stambanan

bygges från Thureberg till Sevalla, den enskilda jernvägsanläggningen

från Sevalla öfver Westerås till Köping samtidigt varder utförd, så skulle

Sevalla-linien jemväl för bergslagerna i vestra delen af Westmanland

och norra delen af Nerike samt för dessa trakters innevånare i allmänhet

medföra högst väsendtligt fördelar. Ifrågavarande orters produkter, och

deribland företrädesvis malm och metaller, skulle då kunna på de redan

anlagda Nora—Ervalla-, Köping- Hults- samt Köping——Uttersbergsbanorna

nedkomma till Köping och derifrån kunna äfven vintertiden på

jernväg fortskaffas till Stockholm för att derifrån på första öppet vatten

utskeppas. Det stora gagn, som skulle tillskyndas jernproducenten, genom

att omedelbart och utan uppläggnings- och omlastningskostnader kunna

försända sina produkter direkt till förläggaren eller till Stockholms

jernväg, torde icke kunna nog uppskattas. Ått dessa fördelar skulle

s. 35 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottels Utlåtande N:o 19.

35

blifva eu följd af jernvägens förläggande öfver Sevalla, men gå alldeles

förlorade, om vägen, genom dess dragande öfver Sala, blefve förlängd

med 4 å 5 mil, lärer icke kunna bestridas; och för sannolikt torde

jemväl kunna antagas, att någon väg mellan Köping och Sala icke genom

enskild företagsamhet kunde åvägabringas, hvadan det blefve en nödvändighet

för Staten att på sin bekostnad anlägga densamma.

Utan att nu ingå i någon närmare undersökning om möjligheten

att för Svenska bergsprodukter öppna en marknad österut, måste det

dock alltid för producenten medföra stor fördel, ju flere afnämare han

kan påräkna. Det är således påtagligt, att, om en jernvägsförbindelse

öppnades, som gjorde det möjligt för bergslagerna att under alla årstider

sända sina produkter icke blott till Gefle eller Göteborg, utan ock till

Stockholm, så bereddes landets jernproducenter härigenom en högst betydande

förmån. För bedömandet af denna fråga torde här böra meddelas

följande upplysningar om afståndet mellan nedanstående punkter,

nemligen:

mellan Örebro och Göteborg.............26,4 mil

» » » Stockholm öfver Hallsberg......20,8 »

» » » » » Sevalla.......20,6 »

» » » Gefle öfver Köping, Westerås, Sevalla, Storvik 25,6 »

» » » Falun » » » # 26,8 »

» Arboga och Göteborg............31,7 »

mellan Arboga och Stockholm öfver Flallsberg......26,i »

» » » » » Sevalla.......15,b »

« » » Gefle öfver Köping, Westerås, Sevalla, Storvik 20,3 »

» » » Falun » » » » 21,5 ®

» Köping och Göteborg............33,2 M

» » » Stockholm öfver Hallsbei’g......27,5 »

» » » » » Sevalla och Thureberg . 13,8 »

» » » ); » Sala och Upsala .... 18,5 »

>) » » Gefle öfver Sevalla, Storvik......18,8 »

» » » Falun » » ......21,5 »

» Westerås och Göteborg...........36,3 »

» » » Stockholm öfver Hallsberg.....30,6 »

i, » » » » Sevalla och Thureberg . 10,7 »

» » » » » Sala och Upsala . . . 15,4 »

» » » Gefle öfver Se valla, Storvik.....15,7 »

» « » Falun » »......18,4 »

Slutligen torde icke böra förbigås5 ett förhållande, som redan år

1862, då frågan om norra stambanans riktning föredrogs inför Kongl.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19.

Maj:t i Stats-Rådet, framställdes såsom ett skäl för anläggandet af en

jernväg öfver Staket till Sevalla och vidare öfver Westerås till närmaste

punkt på Köping—Hult-jern vägen, nemligen den vigt en sådan jernvägsanläggning

i strategiskt hänseende måste medföra, Det erinrades

nemligen dervid utaf en bland Stats-Rådets ledamöter, att, om en fiende

skulle t. ex. vid Södertelje, såsom lätt kunde ske, afskära den vestra

stambanan, vore hufvudstadens förbindelse med samma bana på eu väg

norr om Mälaren af oberäkneligt värde, vare sig för försvarskrafters

samlande i Stockholm eller för bortförandet af dess dyrbarheter. Det

anmärktes jemväl af sednaste Riksdags Stats-Utskott, att en enda till

Upsala på östra sidan om Sigtunafjärden fortsatt jernväg i strategiskt

hänseende har ett mindre godt läge, hvaremot en bana, som, med utgångspunkt

från Stockholm—Upsala-banan, på lämplig punkt öfvergår

till Sigtunafjärdens vestra sida och vidare i nordvestlig riktning mot

bergslagen, ur militärisk synpunkt måste ega ett oomtvistadt företräde.

På dessa skäl och under hänvisning i öfrigt till hvad Stats-Utskottet

vid sistförflutna riksdag uti dess ofvan åberopade Betänkande N:o 66

(sid. 36—38) anfört, få vi vördsamt yrka,

att Riksdagen måtte besluta, att för år 1871 bevilja

En million Riksdaler för anläggning af eu bana, hvilken,

utgående från Thureberg på Stockholm—Upsala-banan,

skall sträcka sig öfver Sevalla, Wansjö och Krylbo till

Storvik på Gefle—Dala-banan»;

af Herr C. F. Wcern: »Antalet och riktningen af våra stambanor

har, såsom bekant, aldrig genom något sammanstämmande beslut af

båda statsmakterna blifvit bestämdt, men så ofta landets förhållanden

i sin helhet blifvit såsom derför bestämmande tagna i betraktande, har

också en sammanbindning af de vestra och norra stambanorna hittills

alltid blifvit såsom stambana ansedd.

Den första stora jernvägs-komitéen, som den 30 September 1856

afgaf sitt betänkande, föreslog en stambana från Stockholm till Köping,

hvilken de ansågo höra blifva den vestra stambanan. I sin år 1856

till Rikets Ständer i ämnet aflåtna nådiga Proposition förklarade Kongl.

Maj:t, att Kongl. Maj:t godkände ett system, som afsåge att från Upsala

draga norra stambanan öfver Sala dels norrut mot Gefle—Dala-jernbanan,

dels ock vesterut mot Örebro och särskildt en bibana till Westerås

för upptagande af trafiken med tyngre varor, ämnade att derifrån sjövägen

fortskaffas, dock ansåg Kongl. Maj:t att, enär lokalundersökningar

blifvit förrättade endast för vägen från Upsala till Sala, afgörande! af

s. 37 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19.

37

frågan om denna banas utgreningar derifrån borde blifva beroende af

den ytterligare utredning, som för slutlig pröfning vore af nöden.

Den andra stora jernvägs-komitéen, som tillsattes 1858 och den 8

November 1859 afgaf sitt betänkande omtalar, att Kongl. Maj:t i sin

instruktion för komitéen föreskrifvit, att en föreningsbana borde utläggas

från norra stambanan i trakten af Sala i sydvestlig riktning emot vestra

stambanan, men då hufvudändamålet med denna statsbana vore att öppna

en kortare jernvägsförbindelse från norra delen af Sverige genom och i

grannskapet af bergslagsorterna till de inre stora segellederna samt vestra

kusten, än den som åstadkommes genom norra och vestra stambanorna

öfver Stockholm, så ansåg komitéen, att norra ändpunkten för ifrågavarande

bana borde förläggas norr om Sala, hvadan komitéen drog densamma

från Brovallen till Frövi station på Köping—Hults jernväg.

Denna förändring i föreningsbanans lä,ge vann icke några sympatier,

och de lifliga striderna om den norra stambanans riktning i andra

delar deraf, såsom först om den skulle gå öster eller vester om Sigtunafjärden

och sednare om den skall gå öfver Sevalla eller Sala, hafva bragt,

föreningen med vestra stambanan i bakgrunden. Dess egenskap af stambana

har dock allt hitintills varit erkänd, ty ännu vid sistlidne riksdag

yttrade Stats-Utskottet, i sitt Betänkande N:o 66 pag. 31, att de redan år

1856 föreslagna stambanorna böra fullbordas.

Det är således först vid denna riksdag, som det blifvit allvarligen

ifrågasatt, att den förening med vestra stambanan, som hitintills blifvit betraktad

såsom en utgrening af den norra, skulle blifva en enskild bana,

och märkligt nog har sannolikheten af att en sådan enskild bana skulle

komma till stånd anförts såsom hufvudmotiv för den norra stambanans

förläggning i en sydligare linie, med en kostnad, som, jemte det bidrag

Staten skulle lemna den enskilda banan, efter all sannolikhet skulle komma

att öfverstiga hela föreningsbanans kostnad.

Utom det besynnerliga i detta förslag, att Staten skulle emot större

kostnad bidraga dertill, att en så värdefull egendom som en stambana

blefve ett enskildt bolags tillhörighet, i stället för att den medUmindre

kostnad blefve statsegendom, är ock tydligt att dess dragnin|*%sterut

ända till Sevalla skulle minska de fördelar, för hvilka »en kortare jernvägsförbindelse

från norra delen af Sverige genom och i grannskapet af

bergslagsorterna till de inre stora segellederna samt vestra kusten» borde

åstadkommas. Det är äfven vanskligt, huruvida en sådan enskild bana

skulle komma till stånd, men äfven förutsatt att så skedde, så skulle

den i väsendtlig mån blifva för trafiken mindre fördelaktig än en stambana.

Detta synes bäst af den fördelning af trafikafgifter, som eger

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Stats-Utslcottets Utlåtande N;o 19.

rum mellan vestra stambanan och Köping—Hult-bolaget, Från Köping

till Göteborg, en våglängd af 33,2 mil, betalas för 1 centner jern

33 öre eller i det närmaste 1 öre per mil, men af denna afgift har Staten

med en våglängd å vestra stambanan af 26,4 mil blott 23 öre och

Köping—Hult-bolaget, hvars bana är 6,8 mil, 10 öre, emedan driftkostnaderna

å eu sådan mindre bana, som sjelfständigt för sig trafikeras,

måste blifva större. På Sevalla—Westerås-banan skulle kostnaden blifva

ytterligare fördyrad deraf, att den icke skulle hafva egen rörelsemateriel

utan förhyra sådan och möjligen äfven deraf att dess skenor skulle blifva

lättare.

Jag anser icke det norra, mellersta och vestra Sveriges fördelar

tillgodosedda derigenom, att anläggningen af en stambana mellan dem,

i stället för att hittills vara erkänd och en gång af Kongl. Maj:t föreskrifven,

nu skulle lemnas till ovissheten af en enskild anläggning och

äfven i bästa fall blifva af underordnad nytta; och då det blifvit ifrågasatt,

att detta resultat skulle vinnas med ökad kostnad för Statsverket,

måste jag deremot protestera, men jag kan ej heller vara nöjd med det

slut, hvartill Utskottet kommit, enär detta förbigår allt yttrande om föreningsbanan.

Jag hemställer derföre,

att Riksdagen måtte besluta att bevilja en million Riksdaler

att Under år 1871 utgå till fortsättning af arbetena

å norra stambanan från Upsala till Sala och

vidare derifrån dels till Storvik öfver Bolandet, Brovallen

och Krylbo, dels till West.erås och Köping, samt

att arbetet skall börja vid Upsala».

af Friherre F. von Essen.

emot 3:dje och 4:de punkterna (angående norra och östra stambanorna):

Herr E. Key: »Då jag icke funnit skäl att frånträda min förlidet

år uttalade åsigt om nödvändigheten att upphöra med byggande

af stambanor på sätt hittills skett, och då jag blifvit alltmera öfvertygad

om riktigheten af eu snar och genomgripande reform i detta hänseende,

så nödgas jag här nedlägga min reservation mot Utskottets beslut att

under 1871 anslå en million R:dr till byggande af den norra stambanan

och en million R:dr till den östra,

s. 39 Kontrollera mot PDF

Stats-UtsTcottels Utlåtande N:o 19.

39

Först och främst framställer sig den frågan: när och hvar skola

stambanorna anses fullbordade, när skola orternas fordringar, att om

möjligt utan någon egen uppoffring få komma i åtnjutande af de fördelar

jernvägarne bereda, taga slut, och när skola ansträngningarne att

få dessa anläggningar qvaliticerade som stambanor en gång upphöra?

Skall man stadna med den norra stambanan vid Storvik, och månne icke

bergslagerna skola anse sig ega anspråk att ej blifva mindre gynnade

än andra orter? År det icke på tid att med ens och för alltid afskära

dessa förhoppningar samt hänvisa orterna till pligten att sjelfva bidraga

till sin framtida utveckling?

Dernäst torde det numera vara ådagalagdt, att Staten både bygger

och trafikerar sina banor för dyrt. Att byggnadssättet är förträffligt och

att trafikerandet uppfyller hvarje befogadt anspråk är en skyldighet att

erkänna, på samma gång det måste sägas, att dessa fördelar ernås med

alltför stora och obehöfliga uppoffringar af Statsverket. År det då skäl

att alltjemt utvidga dessa missförhållanden, och hafva vi råd, hafva vi

rätt att egna åt lyxen och slentrianen hvad som mer än väl erfordras

för det nödvändiga och för vårt finansiela sjelfbestånd?

Vidare skulle, i händelse inga stambanor efter den nordvestra jernvägens

fullbordande komma att af Staten utföras, hvarje återstående

skymt af skäl försvinna för byggnadsstyrelsens bibehållande. Denna

kunde helt och hållet indragas och Statsverket derigenom inbespara eu

icke obetydlig årlig utgift, ungefäidigen motsvarande räntan på en million

af vår statsskuld. De reformer inom traflkstyrelsen till eu större förenkling

och ekonomi, som genom sednaste Riksdagars fortsatta påtryckning

blifvit påbörjade, skulle deremot, med en ökad utveckling af vårt

stambaneväsen, desto lättare återigen gå förlorade, ju mera utbredd och

våldsam den nya springfloden af statsbanor blir.

Ytterligare visar de flesta främmande länders erfarenhet, deribland

nationers långt rikare och mäktigare än Sverige, att öfverallt der Staten

byggt jernvägar har den derifrån måst afstå af finansiela skäl, och Sverige

torde icke ensam bestå ett prof, vid hvilket så många andra kommit till

korta. Dessutom lärer icke kunna förnekas, att hvarken den ena eller

andra statsmakten företrädesvis är egnad att finna den ändamålsenligaste

riktningen af kommunikationens stora pulsådror; åtminstone hafva icke

statsmakterna i Sverige i detta hänseende visat sig lyckliga. Tvifvelaktigt

lärer nemligen vara, i fall man ännu en gång skulle votera om

Laga- eller Nässjölinien, Carlstad eller Norum, norr eller söder om Mälaren,

om ej besluten skulle utfalla väsendtligen olika med de förut fattade.

Äfven detta ådagalägger i sin mån, att det enskilda intresset, ju

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19.

mera villigt och förtröstansfullt det visar sig beredt till egna uppoffringar,

ju mera egnadt är det äfven att, i fråga om jernvägars sträckning, finna

d0t rättä

Slutligen torde det vara otvifvelaktigt, i händelse de cirka 26 millioner,

som norra och östra stambanorna beräknas kosta, skola på sätt Ivongl.

Mai:t föreslagit med ett belopp af 4 millioner årligen utgå, att, så väl

med afseende derå som äfven å kostnaden för fullbordande af nordvestra

banan och stationshuset å sammanbindningsbanan, minst 8 å 10 år måste

åto-å, innan Staten kan få tillgång att bispringa med anslag någon af de

bibanor, för hvilka bolag bildat sig, och till hvilkas granskning eu jernvä°''skomité,

såsom bekant är, blifvit tillsatt, savida nemligen man ej vill

öfverskrida det årliga öfverskott trafikmedlen lemna, öka den utländska

skuldsättningen samt åtaga sig förhöjd bevillning. Om nu de tvänne

ifrågavarande stambanorna, i stället att helt och hållet bekostas af Staten,

understöddes med halfva anläggningskostnaden, ,så. skulle ett öfverskott

af 13 millioner uppkomma, för hvilka, med beräkning af 450,000 per mil

och 1|a i statsbidrag, ej mindre än 86 mil smalspåriga jernvägar utöfver

de tvänne ifrågavarande, kunde beredas — och jag frågar, om icke en hvar

ointresserad i fosterlandets intresse skall lemna företräde häråt? Han

måste göra det, ty rättvisan fordrar att hvarje ort, beredd till egna uppoffringar,

ej allt för sent skall komma i åtnjutande af samma fördelar

som andra orter,- hvilka för dessa icke gjort något, och den statsekonomiska

fördelen kräfver tillflöden af bibanor, om Statens jernvägar skola

ernå en betydligare förhöjning i deras nuvarande afkastning, på samma

sätt som det erfordras grenar till stammen, på det att trädet skall bära

På grund af hvad jag här i korthet haft äran anföra, får jag

vördsamt föreslå:

l:o) att, med utslag å Stats-Utskottets hemställan om

beviljande för år 1871 af en million Riksdaler till den

norra och en million Riksdaler till östra stambanan,

inga jernvägar efter nordvestra banans fullbordande

vidare må af Staten anläggas och trafikeras;

2:o) att likväl — då de förut ifrågasatta östra och

norra banorna dels ega eu för Statens ändamål allmännare

betydelse, dels onekligen kunna sägas hafva

varit i viss mån utlofvade, samt fördenskull mera än

öfriga bibanor vara berättigade till och erforda ett

större statsbidrag — de bolag, som för byggande af

nämnda

s. 41 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19.

41

nämnda banor bildas, må erhålla ett statsbidrag af

50 procent utaf anläggningskostnaden, med rättighet

att utfärda obligationer, dock utan Statens garanti, för

det belopp, som icke genom aktieteckning eller på

annat sätt kan fyllas, med skyldighet för sagde bolag

att underkasta sig alla de kontroller med afseende å

byggande och trafikerande, som Kongl. Maj:t och Riksdagen

kan komma att föreskrifva, äfvensom att utan

ersättning besörja transporter af trupper och krigsmateriel,

post- och statstelegrammer, samt att, när den

behållna trafikinkomsten öfverstiger 6 procent af bolagets

tillskott, till Statsverket öfverlemna hvarje tillökning

i sagda inkomst, ända till dess att Staten äfven

erhåller 6 procent af dess bidrag, hvarefter bolaget

ensamt tillgodonjuta’ derutöfver uppkommande behållning;

egande Kongl. Maj:t, för ernående af kontroll,

att i direktionen tillsätta en ledamot, som skall vara

ordförande, samt utse en revisor vid den årliga granskningen

af bolagets räkenskaper;

3:o) alla öfriga banor med statsbidrag skola hädanefter

byggas smalspåriga, börande — af dessa — jernvägsanläggningar

norr om Falu—Gefle-banan erhålla

äfvenledes hälften af anläggningskostnaden i statsbidrag,

men öfriga endast en tredjedel; skolande för öfrigt

samtliga dessa smalspåriga banor vara underkastade

samma vilkor och kontroller, som de i andra punkten

omförmäld a».

emot 4:de punkten (angående beviljandet af anslag till arbeten å östra

stambanan):

af Friherre F. von Essens

af Herr Carl Ifvar sson: »Enär jag ingalunda kan anse det, från

Statens sida betraktadt, fördelaktigt att nu anslå medel för jernvägsbyggnad

inom två särskilda orter, medan icke allenast nordvestra stambanans

fullbordande kräfver ett anslag af ej mindre än 2,760,000 R:dr,

utan uppförandet af ett ganska kostsamt stationshus inom hufvudstad en

Bih. till Biksd. Prot. 1870. é Sand. 1 Afd. 8 Raft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 19.

äfven pågår; så och då jag anser skäl förefinnas, att, af de två ifrågasatta

och af Stats-Utskottets majoritet tillstyrkta anslagen, nemligen till

norra och östra banan, företräde bör lemnas åt det till den förstnämnda,

får jag härmed emot det till den sednare, för nästkommande år tillstyrkta

anslaget 1,000,000 R:dr, vördsamligen nedlägga denna min reservation.

»

af Herr L. J. Hierta: »Emot Utskottets förslag till fortsättande på

Statens bekostnad redan under loppet af nästa år af den så kallade östra

stambanan, medelst byggande af en jernväg söderut från Norrköping med

riktning öfver Linköping till Nässjö station på södra stambanan, nödgas

jag anmäla min reservation.

Enligt min tanke vore det önskvärdt, att intet anslag till jernvägars

byggande för Statens räkning vid denna riksdag beviljades, utöfvej1

hvad som erfordras till fortsättande af den nordvestra stambanan. A

ena sidan behöfde någon förlust härigenom icke befaras, men väl skulle

ränta vara inbesparad, om arbetet ett annat år, sannolikt snart nog, kunde

fullföljas med så ökad arbetskraft, att färdigbyggandet af de banor, som

Riksdagen kunde besluta, icke derigenom behöfde försenas. A andra sidan

finnes ett vigtigt skäl till ett sådant uppskof uti behofvet af rådrum

för Riksdagens ledamöter, bland hvilka en del tilläfventyrs ännu icke

hunnit göra sig förtroliga med detta ämne, att taga närmare kännedom

af den erfarenhet, som, enligt flere tillförlitlige jern vägsbyggares påstående,

såväl inom vårt eget land af enskilda jernvägsföretag som af dylika

ifrån Norge och Finland numera vunnits derom, att jernvägar, fullt

motsvarande trafikbehofvet å de Svenska stambanorna, äfven med samma

spårvidd som de hittills byggda, skulle kunna, under iakttagande af nödig

hushållning, åstadkommas för måhända två tredjedelar af den kostnad

per mil, som i Kongl. Maj:ts nådiga Proposition finnes upptagen för

den norra och den östra stambanan; och att denna kostnad, genom antagande

af en mindre spårvidd och derefter lämpad rörelsemateriel, skulle

kunna ytterligare inskränkas öfverallt der den mindre spårvidden kan

tillfredsställa rörelsens behof.

Det torde icke behöfvas vidlyftigare fästa uppmärksamheten på

den fördel eller, kanske riktigare uttryckt, den mindre förlust, som skulle

uppstå för statskassan, om de båda ännu återstående jernvägar, hvilka

äro i fråga att byggas på Statens bekostnad under namn af stambanor,

kunde åstadkommas till ett sådant pris, att behållningen af trafiken derå

redan inom en ej aflägsen framtid motsvarade beloppet af den amortering,

Staten har att betala för de dertill upptagna lån, — ett resultat,

s. 43 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19.

43

hvilket icke är att vänta genom dessa jernvägsbyggnaders fortsättande

med samma kostnader som hittills.

Oaktadt de vigtiga skäl, som enligt mitt förmenande sålunda skulle

tala för ett uppskof för närvarande af både den norra och den östra

banans fortsättande, har jag emellertid ansett det vara ändamålslöst, att

inom Utskottet yrka på omröstning om ett sådant förslag. Deremot

hafva flere af Utskottets ledamöter lika med mig särskild! ansett så stora

skäl tala för ett sådant uppskof med fortsättandet af den östra banan,

att det synes kunna ega utsigt att gillas af Riksdagen.

Jemte fördelen att genom ett sådant uppskof kunna, åtminstone

till någon del, ernå det här ofvan angifna syftemålet af en betydlig besparing

i anläggningskostnaden, förekommer i afseende på den blifvande

verkan af den östra stambanans färdigbyggande den anmärkningen, att

denna bana, en gång öppnad å hela sträckningen emellan Norrköping

och Nässjö, kommer att med nära tre timmar förkorta resan med snälltåg

emellan Stockholm eller Norrköping å ena samt Nässjö och alla stationer

söderut derifrån å andra sidan. Det kan ej betviflas, att detta

kommer att undandraga den vestra stambanan all den persontrafik, som

nu går emellan dessa orter och att Staten sålunda här inträder i en förlustbringande

täflan med sig sjelf. Östergötland, redan genom sitt läge

mellan Östersjön med derinvid befintliga hamnplatser och stapelstäder

å ena, och Wettern å andra sidan, en af de lyckligast lottade provinser

i afseende på sjökommunikationer, har derjemte erhållit ett betydligt understöd

genom direkt anslag af Staten för underlättande af en tredje betydlig

sjökommunikation genom Kinda båtled, som sammanbinder flera

insjöar. Härtill kommer slutligen, att eu del af Östergötland redan fått

ett betydande behof af jernvägskommunikation tillfredsstäldt genom

öppnandet af jernvägen mellan Kathrineholm och Norrköping, och ifrån

sistnämnda stad har endast sex timmars jernvägsresa till Stockholm,

samt jemväl flera timmars kortare väg än ifrån Stockholm till Göteborg

och Malmö. På grund af dessa skäl tillåter jag mig föreslå,

att något anslag till fortsättande af den så kallade

östra stambanan icke vid denna riksdag må beviljas».

af Herr O. G. Hedengren.

af Herr G. Bjerkander: »I fråga om tiden för östra och norra

stambanornas fortsättning, så har jag trott att det vore klokast om den

ena gjordes färdig innan den andra fortsattes, på det att Staten måtte

få någon inkomst så snart som möjligt och arbetskraften icke splittrades

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 19.

på flera håll; och i fråga om valet emellan de tvänne banorna, så har

jag icke tvekat att gifva den norra företrädet, såsom på en gång mest

behöflig för bergslagerna och Norrland samt för Staten bäst inkomstbringande;

man bör nemligen taga i betraktande att Östergötland och

de södra provinserna redan förut icke äro i saknad af lätta kommunikationer,

dels på sjöar och kanaler, dels på jernvägar; och om man dertill

lägger, att östra banan, en gång färdig, måste komma att upptaga

en betydlig del af den trafik, som nu går på den vestra, och således minska

denna sednares inkomster, så blifver detta, sedt från synpunkten af

Statens fördel, ett skäl mera att icke påskynda denna banas byggande

förr än den norra är färdig.

På dessa skäl föreslår jag,

att Riksdagen måtte afslå Utskottets hemställan i afseende

på fortsättningen af den östra stambanan».

emot 5:te punkten (angående spårvidden och: byggnadssättet vid fortsättandet

af arbetena å norra stambanan):

af Herr O. G. Hedengren, som yrkade att Riksdagen måtte ingå till

Kongl. Maj:t med underdånig anhållan, att Kong]. Maj:t täcktes taga i

nådigt öfvervägande, om icke vid byggandet af norra stambanan från

Upsala öfver Sala, Brovallen och Krylbo till Storvik ett billigare byggnadssätt,

antingen ett smalspårigt eller lättare bredspårigt, kunde användas

eller andra åtgärder vidtagas, hvarigenom besparing i byggnadskostnaden

kunde vinnas.

af Herr L. J. Hierta: »Jag hade för min del hoppats, att Utskottet

skulle fästat mera afseende vid de af Friherre Raab i dess motion

anförda skäl för vidtagande af ett billigare byggnadssätt af de jernvägar,

som hädanefter komma i fråga.

Det torde enligt så väl vunnen erfarenhet vid redan trafikerade

jernvägar, som sakkunnige mäns sammanstämmande utlåtanden icke mera

vara tvifvel underkastadt, att en betydlig besparing i anläggningen af

sådana och en bättre räntabilitet kan vinnas icke blott genom begagnande

af en mindre spårvidd af 3''b fot, med tillräckligt tillfredsställande

af de nu återstående stambanornas trafikbehof, utan äfven med bibehållande

af den hittills varande spårvidden, förmedelst begagnande i svårare

terräng af lutningar, såsom på en del af Gefle—Dala-banan eger

rum af ända till 1 på 60, och kurvor med mindre radie, utan kännbar tillökning
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19.

45

ökning i trafikkostnaden, äfvensom att nyare förbättringar i lokomotivernas

konstruktion, hvarigenom dessas vigt fördelas på flera punkter af

jernskenorna, medgifva en ej obetydlig minskning af de sednares vigt

och följaktligen kostnad. Oaktadt flertalet af Utskottets ledamöter icke

ansett sig böra härpå grunda n^got förslag till antagande af en mindre

spårvidd eller något annat byggnadssätt än det hittills begagnade för

den norra stambanan, synes dock frågan om möjliga besparingar vid

jernvägsbyggnadernas fortsättning vara af den vigt, att jag förenar mig

uti den reservation, som en annan ledamot af Utskottet, Herr Hedengren,

afgifvit om en underdånig hemställan hos Kongl. Maj:t, rörande

ett billigare byggnadssätt».

af Herrar Carl Ifvar sson och M. Ahlgren;

af Herr G. Bjerkander: »I fråga om byggnadssättet har jag, så

väl på grund af väckt motion som inom afdelningen meddelade upplysningar

af en tillkallad fackman, uttalat den åsigt, att norra stambanan

från Upsala till Storvik borde byggas antingen smalspårig eller,

i fall detta ansåges olämpligt, bredspårig, men med ett byggnadssätt,

som vore enklare och i afseende på kostnaden närmade sig till hvad

denna för smalspåriga banor beräknas, eller, om ett bestämdt beslut i

sådan syftning kunde änses för mycket vågadt, åtminstone en skrifvelse

till Kongl. Maj:t aflåtas, med anhållan om utredning i denna syftning.

Som emellertid icke ens detta ville medgifvas, så tager jag mig nu

friheten föreslå,

att Riksdagen måtte besluta, att i underdånig skrifvelse

hos Kongl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida

norra stambanan från Upsala skulle kunna på ett ändamålsenligt

sätt byggas med mindre kostnad än de

hittills utförda stambanorna».

Bill. till Bikscl. Prot. 1870. 4 Sami. 1 Afd. 8 llåft.

7

opaginerad Kontrollera mot PDF

''Vasa><y''rv

as * L^J° r
-

c rf o r r/ ‘ Ii ö g* bo y^tioQ

Lwd&utäjhta.''

Smwis)

%m. tfwv * nXci^CVt^M/

afcibo^V .

nocw

Hih-t-do

%tUrfpfg;

I43UWSV :

Öfva nw

Sandvik

i \A/ J l^or

Jf6b*ur£shol

otät* UtskottetsJo?sloLGf

Körtel. Maf&forsla^.

$ OruSoor. toJficLtugjt/. r JBruJv

7

s70tyre»do
-

% Elfkarlto j

\RoFoT9

Snack ro rs\Eds

BXUTOM.

ourtaorrve,^ 4$

#

Hoo TfiltcL

ny sfi ri x/l rkc n/

r«K4Än/

^Uoroooc
-

sl-Ma/

Lauruyshy

Åx&lsh&nfrri^p

ntCLTi

esHa

törsta *«f

''trtimrsber.

kj Bravur) (^*/ ''tf

• »tf kedw-i

r

lefra

Hedesun

FClas t ér 9

Id.kay?''n,s on £<

\

/ %: T^i J rA

TER

iJiiUéloloLs

Garg£*bere?

^ Ticirsjöh-ytUcnS

ytfiytte

ysvrWji

uy vi k t‘GABP£N6ER6 jf ^

Altför.

Olif P*ry^9%t

\

i » <^\

SO \ /Sy>

or/kitäprunc-r-jf ( <&

<&

WestcLyL*,j

flor sou jW.

Wasttcri^jö »

JrutTiAo A.

^ Vw^t^nJ-for^

rnurr

£ Olof fors

och £2*

\ AVEST

/" **s / £aU\r°0?''OC'' Jk

it

JSyår/fJtp/Uxr^^ *

0*

?*’ J

Harbo

rovaue

A,''

rf rånare s c>&r<y vt \

NOflBE

Jfyhytfanv''

Wiksta ^

\3zern

Södarberk£ 4;

KN tSlBER5^Ä«%y Srot

1 ,1 »>

|

il

^^Medfä Na ...

\ 31 orsj 0

i&B-rourors %

Hud a u n tpe

ert Ht BO:

JlQ-rke

AZB-reda?

^Kä^bening''

N

ft3rån för

''N-yfors

Ito rslJL ny ens

% sWrun&e

* \ \

\ ''

drrw.ciie-rcj

rp

MaJmjsbo

J/f A

*Lw“‘tk

+

w.wii*

W.FerneHo

rl䥫

a. -Kloten

Kopparberg
EåjTiJn&.

-m/n.

nacke

WiHing^

A \

Skirmskartebersr

Danmark

kärr la

Öl I.acc

Tibblel^S l

Gunti bo

Hjulsjo

JjimitJiiiss $ J r

Octmnvoloo

rf ^

; R a no n ■å s

m ar-oMoJeirn^

nawi sberg*

.impzs»

EVALLA

- O

Qkultuna V

/VVV/ / ir / /-/ // m /-

\=^ Spsreasvra

V

t

I

vyG^OFibo

OÄIGTIPJA

-DESSERT

0den/3vi

^ r/^S+eav»

Storbo

MovJutonSruir l I \

FR O VIA »

Ja

UREBtRG

O

STBElÖrtlAS

HMA

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1870:67 Skrifvelse, angående anslag till fortsättande af Statens jernvägsbyggnader. a1 i texten