Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kong!. Maj:ts nådiga proposition, i fråga om kronohemmans samt åtskilliga andra kronolägenheters upplåtande under skattemannarätt utan särskild köpeskillings erläggande.

1870-04-05 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1870:38, Utlåtande, i anledning af Kong!. Maj:ts nådiga proposition, i fråga om kronohemmans samt åtskilliga andra kronolägenheters upplåtande under skattemannarätt utan särskild köpeskillings erläggande.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlutande N:o 38.

i

N:o 38.

Anis. till Riked. Kansli <1. 5 April 1870, kl. <1 e. m

Utlåtande, i anledning af Kong!. Maj:ts nådiga proposition, i fråga om

kronohemmans samt åtskilliga andra kronolägenheters upplåtande

under skattemannarätt utan särskild köpeskillings erläggande.

(I. A.)

De af Kong!. Magt utsedde komiterade för behandling af frågan om

beskattningsväsendets samt uppbörds- och redogörelseverkets förenkling hafva uti

deras under den 30 April 1847 afgifna, till trycket sedermera befordrade, underdåniga

betänkande framställt förslag derom, att kronorusthåll, säterier och bergsmanshemman

äfvensom andra sådana under åborätt upplåtna kronohemman och

lägenheter, hvilkas åboer af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande antogos och som,

enligt gällande stadgande!),, emot afgift till staten- kunde till skatte köpas — således

icke de hemman som af särskilda verk och inrättningar eller fromma stiftelser pa

ett, eller annat sätt disponeras — skulle utan lösen, erhålla skatte-natur.

Till stöd härför hafva komiterade hufvudsakligen! anfört: att, då krono»

naturen icke medförde någon högre skattskyldighet, än om hemmanet eller lägenheten

vore skatte, staten af sin jordeganderätt icke hemtade annan fördel än

den aW) åtnjuta lösen, derest åboen ville förvärfva skat erätt ; — att, enär inne»

hafvarne af kronojorden svårligen kunde åläggas1 lösa densamma till skatte, denna

lösen blott efter hand inflöte och således endast kunde beräknas såsom eu årlig

inkomst; att denna inkomst för åren 1837—1846 i mede tal icke uppgått till mer

än 8,765 Rall’ 26 öre, hvaruti likväl inbegripes lösen för de under samma år till

skatte försålda andelar af rekognitionsskogar och kronoal 1 männirigar, så att skatte^

lösen för äldre kronohemman vida understigit nämnda; belopp; att besagda inkomst

förminskades och slutligen upphörde, i den mån hemmanen blefvo till skatte losta;

att, om» endast sakens ekonomiska nytta betraktades, i sådant hänseende förekomme,

Bih. till Riksd. Prof. 1870. 4 Sami. 1 Afd. 28 Haft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Ståls-Utskottets Utlåtande N:o 58.

att, derest kronohemman genast erhöllo skatte-natur, staten också tidigare kunde

påräkna åtskilliga inkomster af charta sigillata, enär afhandlingar om öfverlåtelse

af åborätt karterades endast till hälften emot köpebref, samt fastebref och inteckningar

icke för kronohemman ifrågakomme, likasom deras värde ej kunde i bouppteckningar

beräknas, hvarigenom deremot svarande kartering icke vore af nöden;

att, ehuru någon beräkning öfver den sålunda genom förändring i hemmanets

natur uppkommande tillökning i charta-sigillata-inkomsterna icke vore verkställbar,

det dock syntes skäligen kunna antagas, att den i det närmaste och måhända till

fullo motsvarade den förlorade skattelösen, samt att således, om än skatterätten medgåfves

utan dylik lösen, någon egentlig förlust för staten derigenom icke uppkomma; att

bibehållande af statens jordeganderätt till kronohemmanen deremot medförde flera

ganska väsendtliga olägenheter och äfven uppoffringar å statens sida, i så mätto

som dels kronobetjeningen nödgades icke blott hvart tredje år, utan äfven vid

hvarje åboombyte anställa syn å dessa hemman, i förra fallet utan all ersättning,

hvilket för nämnda i allmänhet svagt aflönade tjensteman utgjorde ett tungt onus,

dels vid tvister, som rörde dylik egendom, särskilda kronombud måste förordnas,

hvilket ej sällan orsakade utgifter för staten, och dels alla frågor om åbo-ombyten

skulle af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande handläggas och ofta drogos under Kongl.

Kammar-kollegium och Kongl.! Maj:ts pröfning; att emellertid det enligt komiterades

åsigt vore en icke ringa fördel om alla dessa bestyr och den betydliga

mängd göromål, som utan något gagn för det allmänna derigenom tillskyndades

tjensteman och auktoriteter, kunde upphöra; samt att, då fråga vore om tillvägabringande

af möjligaste enkelhet i förvaltningen, denna förändring skulle

mycket dertill bidraga, hvadan dess vidtagande endast ur denna synpunkt hade

stora skäl för sig, äfven om sådant vore med någon uppoffring förenadt.

Uti det underdåniga utlåtande Kongl. Kammar-kollegium den 8 Januari

1869 på nådig befallning afgifvit i anledning af Riksdagens den 15 Maj 1868 till

Kongl Maj:t aflåtna nådiga skrifvelse angående den s. k. administrativa domsrättens

upphörande och förvaltningens förenkling i vissa hänseenden hade, enligt

hvad af ofvannämnda, den 14 sistlidne Januari till Riksdagen aflåtna och i första

samlingen af bihanget till dess protokoll under N:o 20 intagna nådiga proposition

inhemtas, bemälda kollegium, bland annat, åter upptagit komiterades nyssberörda

förslag och vidare utvecklat de skäl, som derför ligga till grund.

Efter en af bemälde komiterade uppgjord beräkning antogos de under stadgad

åbo- och besittningsrätt upplåtna hemman år 1844 uppgå till 2,176 hela

mantal. I ändamål att, för så vidt utan allt för stor omgång och tidsutdrägt

möjligt vore, få utrönt antalet af de hemman, som ännu bibehölle denna sin

natur af krono, hade de till följd af Kongl. Kungörelsen den 15 December; 1848

i länen upprättade och till Kongl. Kammar-kollegium för granskning insända uträkningar

öfver beloppet af skatteköpeskillingen för hvarje med särskild åbo för
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Ståls-Utskottets Utlåtande N:o 38

3

sedel så beskaffad krouoegendotn blifvit i kollega tre provinskontor jemförda med

de till kollegium inkomna anmälanden om beviljade skatteköp, och resultatet af

denna jemförelse hade blifvit, att 442 hela mantal äfvensom 4,291 lägenheter ännu

icke skulle blifvit till skatte lösta. Att dessa siffror angåfvo förhållandet alldeles

sådant det i närvarande stund befunnes, finge dock icke antagas. Tid efter annan

inkomna anmälanden om längesedan verkställda, i joi’deböckerna icke antecknade

skatteköp, äfvensom den nu pågående jordeboksgranskningen hade haft till följd,

att ett ej obetydligt antal hemman och lägenheter blifvit från krono till skatte

öfverfördt, och dessutom hade utan allt tvifvel åtskilliga skatteköp egt rum, älven

efter den tid de sednast afgifna, vanligen årsvis insända uppgifter derom till

kollegium inkommo. De vid förenämnda jemförelse funna talen af hemman och

lägenheter, för hvilka rättigheten till skatteköp icke blifvit begagnad, vore följaktligen

högre, och kanske ej oansenligt högre än de i sjelfva verket borde vara.

Alla de skäl komiterade anfört till stöd för det af dem gjorda förslag egde, enligt

Kongl. Kammar-kollegii åsigt, ännu sin fulla giltighet utan annan förändring, än

att, i den mån skatteköp försiggått, de med tillsynen och vården af kronohemmanen

förenade göromål och bestyr aftagit i mängd. Deremot förekomme, att statens

uppoffring genom att bortskänka skatterätten — så framt eljest en sådan

skänk innebure eu uppoffring — nu skulle blifva vida mindre, än vid den tid

denna åtgärd af komiterade blef ifrågasatt. Under de mellanliggande 22 åren

hade nemligen, såsom redan är nämndt, kronohemmanens antal förminskats till

442 hela mantal, hvarjemte 1,779 lägenheter blifvit skattesålda, och i samma mån

som skatteköp egt rum, hade naturligtvis de belopp, som i köpeskilling vidare

kunde påräknas, nedgått, så att de numera, enligt i kollegium uppgjorda beräkningar,

endast skulle vara för hemmanen 53,885 R:dr 90 öre och för lägenheter

23,549 R:dr 76 öre. Dessa summor borde dock minskas med de belopp, som funnos

uppförda för de hemman och lägenheter, hvilka dels med orätt upptagits såsom

krono och dels under sednaste tiden blifvit skattesålda. Hvad ändock återstode,

utgjorde visserligen ett temligen betydligt belopp, men det finge ingalunda antagas,

att detta skulle oafkortad! inflyta.

Kollegium hade vidare anmärkt, hurusom det icke kunde annat än fästa

uppmärksamhet, att försäljning af lägenheterna hittills skett i den låga proportion

emot hemmanen, att, under det, nära *\i-delar af de sednare föryttrats, icke l\3-del

af de förra funnit afnämare. En af anledningarne till detta förhållande ausåge

kollegium utan allt tvifvel vara den, att vid hållna jordransakningar flera bland

dessa lägenheter icke kunnat å marken utvisas samt blifvit, då vid anställd vederbörlig

undersökning de ej heller kunnat igenfinnas, ur jordebokeu affärda, utan att

kollegium nu vore i tillfälle uppgifva antalet på dessa lägenheter. För mänga

andra, hvilka numera lika litet voro till belägenhet och gränser kända, hade det

oaktadt, och ehuru någon åbo icke på långliga tider derå antagits, skatterna likväl

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottets Utlåtande AV) 58.

i behörig ordning blifvit redovisade, till följd hvaraf berörda lägenheter ännu i

jordeboken qvarstodo. Huru det lyckats indrifva alla de särskilda skattebeloppen,

eller om icke uppbördsman nen af egna medel inbetalt ett eller annat deribland, kunde

kollegium icke uppgifva, men ansåge det vara otvifvelaktigt, att i inånga fall, då

någon sägen varit gängse derom, att lägenheten blifvit inlagd inom ett eller annat

hemmans område, hemmansegaren, heldre än att vidkännas detbesvär och de understundom

icke obetydliga utgifter, som skulle föranledas af en närmare undersökning

om förhållandet, underkastat sig att årligen betala äfven lägenhetens vanligtvis

ringa skatt. Att en i förenämnda belägenhet stadd hemmansegare, i saknad

som han vore af hvarje slags åtkomsthandling, skulle anse mödau värdt att till

skatteköp sig anmäla eller vilja vidkännas omgången och kostnaden derför, doge

ingalunda förutsättas. Och trodde sig kollegium sålunda hafva gifvit fullgiltiga

skäl för sitt här ofvan gjorda antagande, att de köpeskillingsbelopp, som blifvit beräknade,

icke, åtminstone hvad lägenheterna beträffade, skulle fullständigt inflyta,

och lika säkert vore, att hvad för dem, likasom för hemmanen inginge, komme att

endast småningom inflyta och med belopp, som med åren förminskades.

Rörande beloppet af statens inkomst genom dessa köpeskillingar hade kollegium

sökt upplysning uti Kongl. Kammarrätten, som årligen finge deröfver emottaga

uppgift och redovisning. Och hade kollegium dervid inhemtat, att under de

tre sednaste år, för hvilka länsräkenskaperna inkommit, ifrågavarande inkomst uppgått:

år 1865 till..................R:dr 4,936: 08

“ 1866 “ .................. “ 3,414: 75

och “ 1867 “ .................. “ 2,958: 47.

Denna inträd, hvilken för 1869 icke torde kunna beräknas ens till 2,000

R:dr, måste, enligt kollegii åsigt, vara alltför ringa, för att icke den skulle kunna

af Statsverket eftergifvas, så framt genom en sådan eftergift någon fördel i annat

hänseende stode att vinna. Innan kollegium likväl lemnade den finansiela sidan

af saken, ansåg sig kollegium böra fästa uppmärksamheten derpå, att den genom

Kongl. Kungörelsen den 30 December 1863 nämndemän tillerkända rätt till godtgörelse,

bland annat, för biträde vid syner å kronohemman, måste, så framt eljest

lagens stadgande om anställande af sådan syn hvart tredje år behörigen iakttoges,

komma att för kronan medföra en årlig utgift, hvilken skatteförenklingskomitéen icke

kunnat i sina beräkningar inrymma.

Sedan kollegium sålunda sökt ådagalägga, att statsverket utan allsköns

saknad kunde medgifva, att de hemman och lägenheter, som voro under ständig

besittning upplåtna, blefve utan någon löseskilling för skatte förklarade, ansåge sig

kollegium jemväl böra omförmäla eu eller annan bland de fördelar, som af ett så

beskaffad! medgifvande skulle uppkomma. I sådant afseende erinrade kollegium,

att de kronan tillhöriga hemman, hvarå ständig besittning egde rum, vore af flera

slag, nemligen, utom de i största mängd förekommande, så kallade allmänna kro
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 58.

5

noheinmannen, äfven stubbe- och röjselrättshemman, sämje-och stadgehemman, kronobergsmanshemman,

kronorusthåll och lotshemman, för att icke nämna de så kallade

besittningsrättshemmanen, hvilka numera kunde anses hafva uppgått i klassen

åt allmänna kronohemman. Emellan alla dessa egendomar egde den likhet rum,

att besittningen öfverginge ifrån föräldrar till barn, men deremot skiljde de sig åt

i flera andra hänseenden. Att redogöra för alla dessa skiljaktigheter fann kollegium

dock icke vara af nöden, utan ansåg för det nuvarande ändamålet det vara

tillräckligt erinra, att till vissa bland dessa hemman son egde förträde för dotter,

och den äldre framför den yngre, under det att till andra alla barnen hade lika

rätt; att till ett slag bland dessa hemman (lotshemmanen) successionen egde rum

endast i rätt nedstigande led, då de andra slagen, efter särskilda bestämmelser, öfverginge

jemväl till fjermare arfvingar; att de förmåner, som med åboskapet voro

förenade, icke i allo blifvit på enahanda sätt bestämda; att tvister om företräde

till åborätt i olika ordning handlades, i det en del (angående kronobergsmanshemuian)

upptagas af de allmänna domstolarne, hvaremot i öfrigt alla tvister derom,

med undantag för stubbe- och röjselrättshemmanen, hvilka i vissa fäll gingo till

domstol och i vissa till administrativ myndighet, afgjordes af sistnämnda myndighet

antingen alla instanserna igenom eller ock endast i de två lägre, men i den

sista af Högsta Domstolen. Sådant vore det osammanhang och den brist på enhet

som rådde i lagstiftningen rörande kronohemmanen, och om detta icke borde förefalla

oväntadt, då författningarne blifvit framkallade af behofvet att ordna särskilda

rättsförhållanden och meddelats i från hvarandra till en del vidt aflägsna tider,

under hvilka olika åsigter och rättsbegrepp velat göra sig gällande, så kunde det,

enligt kollegii tanke, väl åtminstone icke nu vara för tidigt, att större öfverensstämmelse

och enkelhet blefve åstadkommen. Några från hvarandra afvikande stadganden

i afseende på successionen till, rättigheterna vid eller sättet för behandlingen

af tvister rörande de särskilda slagen af kronohemman voro, enligt kollegii

åsigt, ingalunda behöfliga eller af någon ännu bestånd egande omständighet påkallade,

hvilket till öfverflöd bevisades deraf, att, vid inträffande skattelösen, skiljakttigheterna

i förenämnda hänseenden folio undan och försvunno. Men ehuru förmånerna

af skatteköpen voro stora och köpeskillingen obetydlig — för | mantal

utgjorde den i medeltal omkring 15 R:dr — och fastän förteckningar öfver de under

åborätt '' upplåtna kronohemman och lägenheter, jemte uppgift på skatteköpeskillingsbeloppen

derför, blifvit uti socknekyrkorna upplästa och der förvarades, så ansåge

kollegium det dock komma att ännu länge dröja, innan, medelst sådana köp,

alla de särskilda slagen af kronohemman kom me att sammansmälta till likhet med

hvarandra, och på detta sätt de olägenheter undanrödjas som af den nuvarande lagstiftningen

i flera hänseenden tillskapades. Eu ibland de omständigheter, hvilka

fördröjde skatteköpen, funne sig kollegium desto mindre böra förbigå, som densamma

äfven i öfrigt visat sig medföra beklagansvärda och för enskilda förlustbrin
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats-Ulskollets Utlåtande N:o 38.

gande verkningar, de der icke vidare skulle uppstå, derest det förevarande förslaget

blefve antaget. Denna skatteköpen fördröjande omständighet vore. att ett ej

ringa antal kronoåboer trodde sig med full egauderätt redan innehafva de hemman

och lägenheter, som de brukade och besutte. Denna deras öfvertygelse kunde i

viss mån vara ursäktlig. Deri grundade sig på kännedomen deraf, att lagfart på

kronojord icke finge af domstol beviljas, och tillförsigten derpå, att de uppbud och

fastebref, som för dem och deras fångesman ofta i flera led blifvit af domstolar

meddelade, innefattade om jordens rätta natur ett fullständigt bevis, vida säkrare

och tillförlitligare än det, som skulle kunna erhållas af kronans jordeböcker, hvilka,

såsom tillförene aldrig underkastade en allvarlig och genomförd granskning, kunde

i detta hänseende vara, och vid närmare undersökning ej sällan befunnits oriktiga.

Följden af dylika misstag om jordnaturen hade varit, att rättegångar uppstått och

genom instanserna fullföljts derom, huruvida köpslut om hemman, å hvilka, såsom

skatte, säljaren erhållit oklandrad lagfart, skulle, efter det egendomens rätta natur

af krono blifvit uppdagad, vara för köparen förbindande eller icke, äfvensom att fordringsegare,

hvilka, då fastebref blifvit uppvisadt, ansett sig trygga i afseende på

hemmanets skattenatur och derföre icke tvekat att antaga deruti erbjuden inteckning

såsom full säkerhet för lemnad försträckning, sedermera, när misstaget blifvit

upplyst, funnit inteckningen utan allt värde.

I öfrigt komme, enligt kollegii åsigt, genom förenämnda kronoegendomars

samtidiga förvandling till skatte, att vinnas den fördel, att dessa egendomar i de

nu för hela riket under arbete varande jordeböcker kunde under sin nya titel omföras,

och de förändringar i dessa handlingar, som eljest genom partiela skatteköp

blefve nödvändiga och hvilka i sin mån skulle medverka till ett tidigare inträdande

behof af dessa jordeböckers ersättande med nya, undvekes.

Vid framställande af det förslag, hvilket kollegium nu åter upptagit, hade

skatteförenklingskomitéen uttryckligen förklarat sin åsigt vara, att en omföring till

skatte icke borde ske i afseende på de hemman och lägenheter, som af särskilda

verk och inrättningar eller fromma stiftelser på ett eller annat sätt disponerades,

och antagligen hade förslaget af komitéen icke heller funnits böra tillämpas på de

nybyggen i norra provinserna, hvartill åboerna, efter fullbordade odlingar och frihetsår,

erhölle skatterätt. Äfven härutinnan vore kollegium af alldeles enahanda

åsigt med komitéen och hölle fördenskull före, att undantag beträffande nu omförmälda

hemman och lägenheter borde ega rum, hvarjemte kollegium icke funnit

tillräckliga skäl tala för eftergift af den kronan förbehållna rätt att uppbära skattelösen

för lägenheter å Elfsborgs till staden Göteborg numera upplåtna kungsladugård.

På grund af hvad sålunda blifvit i ämnet anfördt, hade kollegium i underdånighet

hemställt, att Kongl. Maj:t täcktes genom nådig proposition till Riksdagen

föreslå, att, med nyss upptagna undantag, alla kronan tillhöriga hemman och

lägenheter, hvilka under stadgad åborätt innehades och enligt gällande författnin
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 58.

7

gar finge till skatte lösas, skulle utan lösen erhålla skattenatur, under iakttagande,

såsom komitéen äfven tillstyrkt, deraf att skattemannarätten för hvarje egendom

tillfölle den person, som vid förändringens vidtagande innehade lagligen befästad

besittningsrätt eller pröfvades vara dertill berättigad.

I händelse alla dessa kronans hemman och lägenheter voro med åbo vederbörligen

försedda, skulle öfverföringen deraf till skatte kunna verkställas omedelbarligen

efter det ett beslut af ofvanberörda beskaffenhet blifvit af Kongl. Maj:t

och Riksdagen fattadt, men enär, såsom redan anförts, förhållandet vore långt ifrån

sådant, måste, innan öfverföringen skedde, rörande hvarje hemman och lägenhet

tillses, hvilken åborätten tillkomma, och först efter det frågan derom funnits ostridig

eller blifvit i laga ordning utredd skattemannarätten inträda.

Utom erläggande af den stadgade, köpeskillingen ålåge det, enligt nu gällande

författningar, den, hvilken ville verkställa skatteköp af det hemman eller den

lägenhet, hvarpå han vunnit åborätt att, så framt jorden ej vore berustad, till

Wadstena krigsmanshuskassa erlägga sex procent af köpeskillingen. I afseende härå

funne kollegium att, genom efterskänkande af den förra afgiften, all skyldighet att

utgöra den sednare äfven förfölle, så att särskilt stadgande derom icke erfordrades.

Hvad slutligen anginge sättet för hemmanens och lägenheternas omförande

till skatte, ansåge kollegium, i likhet med förenämnde komiterade, att dermed lämpligast

kunde tillgå på enahanda sätt, som redan funnes föreskrifvet beträffande nybyggen

i de norra provinserna, eller så att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, när

innehafvarens åborätt finnes ostridig eller blifvit lagligen befästad, förordnade om

egendomens omförande till skatte i jordebok^, derom anmälan gjordes hos Kongl.

Kammar-kollegium, och resolution, mot den för sådan vanlig lösen, utfärdades för

att sedermera utgöra den laga handling, hvarigenom skattemannarätten bestyrktes.

Kongl. Maj:t bär, med afseende å hvad Kongl. Kammar-kollegium sålunda

upplyst och anfört, samt då Kongl. Maj:t äfven ansåge, att någon förändring icke

nu börda ega rum i hvad stadgadt är i fråga huruvida och under hvilka vilkor

skattemannarätt må vinnas till hemman och lägenheter, som af särskilda verk och

inrättningar samt fromma stiftelser disponeras, eller till de af kollegium omförmälda

nybyggen i de norra provinserna och ej heller till de i Kongl. Brefvet den

1 Februari 1867 nämnda lägenheter å Elfsborgs till staden Göteborg numera upplåtna

kungsladugård, i nåder föreslagit, det Riksdagen måtte för sin de! bifalla,

att, med upphäfvande af Kong!, kungörelsen, angående förändring uti hittills gällande

stadganden i afseende på ordningen och sättet för vinnande af skattemannarätt

till hemman och lägenheter af krononatur, den 15 December 1848 må

förordnas:

“Do att skattemannarätt icke allenast till kronorusthåll, säterier och bergsmanshemman,

utan ock till andra sådana, under åborätt upplåtna, kronan tillhö
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Stats--Utskottets Utlåtande N:n 38.

riga hemman och lägenheter, hviTkas åboer af Kongl. Majis Befallningshafvande

antagas, och som enligt hittills gällande föreskrifter, emot till statsverket ingående afgift,

kunna till skatte köpas, skall, utan erläggande af särskild köpeskilling eller

annan afgift, tillkomma den person, som derå vid den tid, då denna förändring

vidtager, innehar lagligen befästad, med skatteköpsrätt förenad besittning, eller

pröfvas vara dertill berättigad; samt

2:o) att, efter behörig utredning angående innehafvarens besittningsrätt och

när densamma funnits vara ostridig och af beskaffenhet att, enligt hittills gällande

stadganden, skatteköpsrätt dermed varit förenad, Kong]. Maj:ts Befallningshafvande

har att förordna om ofvannämnda hemmans och lägenheters omföring i jordeboken

ifrån krono till skatte och derom hos Kammar-kollegium göra anmälan; kommande

Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes resolution i ämnet, hvilken skrifves på

stämpladt papper och belägges med lösen, såsom för resolutioner i allmänhet ä,r

stadgadt, att utgöra den handling, hvarmed skattemannarätten bestyrkes.“

Stats-Utskottet, till hvars handläggning den nådiga propositionen blifvit remitterad,

har, efter erhållen kännedom af frågan rörande handlingar, deribland

protokollen öfver den diskussion som vid ärendets remitterande till Utskottet inom

Riksdagens begge Kamrar egde rum, tagit frågan i öfvervägande. Härvid har

visserligen å ena sidan förekommit, att den föreslagna åtgärden onekligen skulle i

sin mån bidraga till en önskvärd förenkling af förvaltningen och det särdeles invecklade

kameralväsendet, samt att denna fördel skulle vinnas utan någon afsevärd

uppoffring från det allmänna. Men å andra sidan torde icke utan skäl kunna

ifrågasättas, huruvida icke samma mål skulle inom en icke alltför aflägsen

framtid kunna vinnas, utan vidtagande af någon sådan åtgärd som Kongl. Maj:t

föreslagit. På sätt ofvan förmäles, uppgick, enligt komiferades beräkning, antalet

af de under stadgad åbo- och besittningsrätt upplåtna kronohemman år 1844 till

2,176 hela mantal, lägenheterna oberäknade, och detta antal hade under de påföljande

22 åren, eller till och med år 1866, enligt Kongl. Kammar-kollegii utredning

nedgått till 442 mantal, hvilken sednare siffra kollegium, på anförda skäl, till och

med funnit vara något för hög. Då skatteköpen under nu gällande lagstiftning

således visat sig ganska skyndsamt fortgå, synes det Utskottet icke vara af verkligt

behof påkalladt, att deri för närvarande vidtaga någon förändring, helst skatteköpens

vidare fortgående torde kunna i väsendtlig män påskyndas, derigenom att

sådana förteckningar öfver kronohemman och lägenheter, som uti Kongl. Kungörelsen

den 15 December 1848 omförmälas, icke blott för en gång, utan årligen

upplästes från predikstolarne i socknekyrkorna och anslogos vid tingställena, genom

hvilken åtgärd dessutom skulle förebyggas sådana misstag i afseende å hemmanens

och lägenheternas natur, som, enligt hvad i den nådiga propositionen omförmäles,

på flera ställen förelupit.

På

s. 9 Kontrollera mot PDF

Stais-UlskolMs Utlåtande N:o 59.

9

På grund häraf, får Utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande nådiga framställning icke måtte

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 5 April 1870.

På Stats-Utskottets vägnar:

Fredrik Alexander Funck.

R eser v ;i tion

af Herr NordenfelI, L. M.

N:o

39.

Ank. till Riksd Kansli d, f» April 1870, kl. 2 e. nu

Utlåt,ande, i anledning af Kongl. Majds nådiga Proposition, angående

upplåtelse under eganderätt, af. en till marknads- och, kyrlco.

. stugaplats anslagen mark inom Lycksele socken af West erbottens

län. (I. A.)

I sammanhang, med en åren 1800 och 1801 skedd afvittring af pastorsoch

skoleboställena i Lycksele socken af Westerbottens län, för hvilket ändamål

karta med beskrifning blifvit af'' Koramissions-landtmätaren A. M. Strinnholm upprättad,

hade, enligt hvad af ofvaunämndo den 11 sistiidne Februari till Riksdagen

aflåtna och uti första samlingen af bihanget till dess protokoll under N:o 23 intagna

nådiga Proposition inhemta^, eu å denna karta med N:o 109 utmärkt ego

vidd om 73 tunnland 31 ?/4 kappland, som icke vore i nämnda boställens områden

inberäknad, blifvit uppmätt för Umeå städs borgerskap» marknadsbus och Lycksele

socknejnäns kyrkostugor. Donna afvittring. hade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande.

Bil/, till Riksd. Prof. 1870. 4 Sami. 1 Afd. 23 [luft. 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1870:49 Riksdagens underd. Skri/velse, N:o 49 s. 9 i texten