Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående förnyadt förslag till aflöningsstat och till stater å öfriga utgifter och omkostnader vid tullverket för år 1871.

1870-04-07 · 13 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1870:47, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående förnyadt förslag till aflöningsstat och till stater å öfriga utgifter och omkostnader vid tullverket för år 1871.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stata-Utskottets Utlåtande N:o 47.

1

N:o 47.

Ank. till Riksd. Kansli den 7 April 1870, kl. 2 e. in.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående

förnyadt förslag till aflöningsstat och till stater å öfriga

utgifter och omkostnader vid tullverket för år 1871.

(2:clra U. A.)

Dot utaf Kongl. Maj:t genom nådig Proposition den 12 Februari 18(i9 till

(sednast församlade Riksdags pröfning öfverlemnade förslag till framtida reglering

af tullverkets aflöningsstat äfvensom af dess öfriga utgifts- och omkostnädsstater

blef, jeinlikt Riksdagens underdåniga skrifvelse den 13 Maj nämnda år, med visså

förändringar godkändt att gälla endast för innevarande år; i följd hvaraf och med

anledning af innehållet utaf berörda skrifvelse Kongl. Maj:t nu under den 11 sistlidne

Februari till Riksdagen allåtit särskild nådig Proposition (N:o 26) med förnyadt

förslag till aflöningsstat och till stater å öfriga utgifter och omkostnader vid

tullverket för år 1871.

Uti förberörda underdåniga skrifvelse af den 13 Maj 1869 anfördes bland

annat, hurusom Riksdagen af angifna skäl icke kunnat bifalla Kongl. Maj:ts nådiga

förslag om bibehållande af distriktchefsbefattningarne, utan för sin del beslutat, att

samtliga dessa embeten, jemte dervid anställda expeditioner, borde vid slutet af år

1869 indragas, äfvensom att Riksdagen för den tjensteman, som af Kongl. Maj:t

kunde blifva förordnad att utöfva högsta befälet öfver den yttre tullbevakningen i

Skåne, i staten uppfört eu summa af 6,000 R:dr, att utgå med 3,500 R:dr såsom

lön, 1,500 R:dr såsom tjenstgöringspenningar och 1,000 R:dr såsom ersättning för

resekostnader; och anhöll i sammanhang dermed Riksdagen, att Kongl. Maj:t täcktes

till näst sammanträdande Riksdag afgifva förslag i fråga om de belopp, som ansågos

böra nuvarande innehafvarne af samtliga de indragna tjensterna å indragningsstat

tillkomma.

I afseende på förslaget till normalstat hade Riksdagen, som förmälte sig

vid granskningen af nämnda förslag, icke hafva tillika kunnat ingå i pröfning af

Bih. till Riksd. Prot. 1870. 4 Sami. 1 Afl. 27 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o ål.

alla förslagets detaljer, enär Riksdagen icke om affärsrörelsen och deraf beroende

förtullnings- och bevakningsförhållanden egde den noggranna kännedom, som erfordrades

för att rätt bedöma, huru många tjensteman af olika grader och löneklassor,

som kunde vid hvarje särskild station vara erforderliga, af sådan anledning

ansett sig icke böra inlåta sig på ett specifikt bestämmande af personalstat för hvarje

särskild tullstation, helst många på allmänna rörelsen inverkande förhållanden nödvändigtvis

framkallade täta vexlingar i behofvet af förtullnings- och bevakningspersonal,

Indika gjorde det olämpligt att för denna personal fastställa en normalstat

i den mening, att tjensteman och betjening vid hvarje tullplats derigenom

skulle till antalet bestämmas. Ordnandet af dessa förhållanden, bestämmandet af

den tillökning i personal, som vid den ena stationen kunde erfordras, under det

att vid en annan en minskning kunde ega rum, både synts Riksdagen böra åt

K ougl. Maj:t öfverlemnas, sedan aflöningsbeloppen för de särskilda tjenstegraderna

blifvit bestämda och ett anslag för aflöning åt förtullnings-och bevakningspersonalen

af Riksdagen till beloppet faststäldt.

För ett sådant bestämmande af aflöningen åt nämnda personal hade Riksdagen

emellertid af flera angifva skäl icke ansett den sednast af Kongl. Maj:t framlagda

normalstaten kunna tagas till grund; och då vid sådant förhållande det icke

synts Riksdagen lämpligt, att den delen af normalstaten, som afsåge General-tullstyrelsens

aflöning, då till särskild pröfning företoges, anhöll i underdånighet Riksdagen,

att Kongl. Maj:t behagade låta det ifrågavarande förslaget undergå ytterligare

granskning i ändamål att en mot 186S års stat förhöjd kostnad för förtullningsoch

bevakningspersonalens aflönande måtte, så vidt möjligt vore, undvikas — att

lönerna måtte jemnare ordnas inom hvarje tjenstegrad och aflöningen i öfrigt genom

tjenstgöringspenningar afpassas efter göromålens mängd och beskaffenhet •—• samt

ålderstillägget, der sådant gifves, i allmänhet tilläggas tjenstgöringspenningarne.

Hvad anginge pensionsväsendet, förekomma, att vilkoren, hvarunder tullverkets

personal egde undfå pension, icke öfverensstämde med dem, såsom voro

gällande för öfrige civile tjenstemäns pensionering. Enligt äldre stadganden voro

dessa sednare i allmänhet till pension berättigade, då de antingen vid 70 års ålder

tillbragt minst 30 år i oafbruten tjenst, eller vid G5 års ålder och vid pass 40

års tjenstetid styrkt sig vara till helsan försvagade. De vid tullverket, anställde

embets- och tjensteman samt betjente voro deremot, enligt särskilda nådiga föreskrifter,

berättigade dels till hel pension, motsvarande hela ordinarie lönebeloppet,

då de i och för tjensten blifvit genom yttre våld eller andra styrkta olyckstillfälligheter

skadade till lemmar och helsa och dymedelst befunnos oförmögne till

vidare tjenstgöring samt då de, efter redlig och trogen tjenst, i sammanräknade 30

års tid, hunnit öfver 60 års ålder, och dels, under vissa vilkor, till tre fjerdedels,

half eller en fjerdedels pension, vid lägre lefnadsår och kortare tjenstetid.

Och om än det icke kunde bestridas, att åtskilliga befattningar vid tullverket

voro af beskaffenhet att påkalla kroppansträngningar, som föranleda en lägre

pensionsålder, ansåge likväl Riksdagen å andra sidan göromålen vid många tjenster

vara alldeles likartade med dem, som åligga öfrige civile tjensteman, hvarföre det

syntes Riksdagen vara både rättvist och billigt, att pensionsvilkoren för tullstatens

personal bragtes till öfverensstämmelse med de allmänna stadgandena i detta hänseende,

der ej särskilda förhållanden påkallade undantag.

Riksdagen hade derföre beslutat, att de tjensteman, som genom tillämpning

af den nya normalstaten erhöllo ökad aflöning, äfvensom de, hvilka hädanefter i

tullverkets tjenst antogos eller befordrades, icke skulle åtnjuta pensionsrätt efter

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 47.

3

andra grunder i afseende på lefnadsålder cell tjenstetid, än dem, som för rikets

eivile tjensteman i allmänhet voro stadgade, dock med underdånig anhållan tillika

att, om i särskilda fall andra vilkor för pensionsrätt kunde finnas erforderliga, Kong!.

Maj:t täcktes derom till Riksdagen framställa nådigt förslag.

Med anledning slutligen deraf, att Kong!. Maja, uppå General-tullstyrelsens

hemställan, i sin till förra riksdagen aflåtna Proposition om normalstat för tullverket,

såsom förslagsanslag till pcnsionsstaterna för aflidne tjensteman och betjente» i

fattigdom efterlemnade enkor och barn, beräknat ett belopp af 30,000 Riksdaler,

erinrade Riksdagen, att, då pensionsvilkoren icke varit föremål för dess bedömande,

och det äskade beloppet, vid jemförelse med tjenstcmänncns antal, otvifvelaktigt

vore högre, än som motsvarade det anslag, hvithet af statsmedel utginge till Civilstatens

pensionskassa för pensionering af deri delaktiga tjensteinnehafvares enkor

och barn, förevarande anslag syntes höra inom det uppgillra beloppet begränsas,

hvadan Riksdagen till Kongl. Maj:ts disposition för pensionering utaf aflidne tjänstemäns

och betjentes vid tullverket i fattigdom efterlemnade enkor och barn anvisade

såsom bestämdt anslag ett belopp af 30,000 R:dr.

Uti den nådiga Propositionen är ineddeladt, hurusom Kongl. Maj.t, som,

efter att hafva inhemtat General-tullstyrelsens yttrande (se pag. 18—24 i den

Kongl. Propositionen), den 23 Juli nästlidna år till pröfning förehaft frågan om

indragning af distriktschefs-emhetena, dervid visserligen funnit, att nämnda embeten

val motsvarat sin bestämmelse och således — med undantag af distriktchefsembetet

i sydöstra distriktet, om hvars indragning Kongl. Maj:t redan den

24 Januari 1868 meddelat nådigt förordnande — lämpligen kunnat till det allmännas

gagn bibehållas. Men då utan tvifvel sådana anordningar kunde vidtagas,

hvarigenom de hufviulsakliga bestyr, som tillhörde nämnda embeten, klafve under

annan lämplig form vederbörligen tillgodosedda, villo Kongl. Maj:t icke motsätta

sig utförandet af Riksdagens beslut, hvadan Kongl. Maj:t i nåder förklarat sig

biträda Riksdagens åsigt om att distriktchefs-embctena jemväl i södra och vestra

distrikten kunde med dervid anställda expeditioner indragas, likväl under förbehåll

af vidtagande utaf vissa uti General-tullstyrelsens omförmälda utlåtande

föreslagna anordningar.

Beträffande nu dessa anordningar, så hade Kongl. Maj:t, hvad anginge södra

distriktet, funnit den af Riksdagen beslutade nya befälsbefattningen för yttre tullbevakningen

i Skåne vara lämplig att i afseende på tillsynen öfver samma bevakning

träda i distriktchcfs-embetets ställe och således böra tillsättas, när eu gång

berörda embete indroges. Men då denna nya befattning icke i afseende å den

sammanhållning emellan den rörliga och fasta tullpersonalen i distriktet, som

genom det öfver båda déssa slag af personal ställda distriktchefs-embetet åstadkommits,

kunde i och för sig fullt ersätta samma embete, så hade Kongl. Maj:t

anbefallt General-tullstyrelsen att upprätta och till Kongl. Maj:t inkomma med

förslag till instruktion för den nya befälsbefattningen och i sammanhang dermed

afgifva förslag till de föreskrifter, som kunde finnas erforderliga för att i möjligaste

måtto bereda samverkan emellan ifrågavarande nya befattning och öfriga tulladministrationer

i Skåne; hvarjemte Kongl. Maj:t, i fråga om de för den nya befattningen

af Riksdagen bestämda aflöningsvilkor, gillat den af General-tullstyrelsen

uppå angifna grunder uttalade åsigt om lämpligheten af att det för befattningen

uppförda fasta resekostnadsanslag utbyttes emot ersättning för resekostnader enligt

resereglemente!.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stals-Utskottets Utlåtande N:o 47.

Vidkommande åter vestra distriktet, i afseende hvarå Riksdagen synts

hafva antagit, att distriktchefs-embetct derstädes kunde indragas utan att erfordra

någon slags ersättning, så hade Ivongl. Maj:t ingalunda kunnat dela ett sådant antagande

med afseende på det af General-tullstyrelsen framhållna och äfven efter Ivongl.

Mnj:ts tanke oeftergifliga behofvet af en på stället kontrollerande och ledande

samt för det hela ansvarig styresman öfver de särskilda afdelningarne af den vigtiga

tullförvaltningen i Göteborg. I fråga om cn sådan styresmannabefattnings

organiserande efter distriktchefs-embetets indragning hade Kong!. Maj:t funnit den

af General-tullstyrelsen uttrycka tanke att möjligen en dylik befattning skulle

lämpligen kunna uppdragas åt någon af do särskilda tullafdelningarnes chefer, som

skulle utöfva densamma gemensamt med sin egen tjenst, vara förtjent af nådig

uppmärksamhet, särdeles som endast genom en anordning i sådan riktning någon

större besparing i kostnaden för styresmannens aflöning kunde beredas, hvarföre

Kongl. Maj:t också anbefallt General-tullstyrelsen att inkomma med ett närmare

förslag så väl till den antydda nya organisationen, som till de instruktioner, hvilka

i sammanhang dermed borde vinna tillämpning.

I fråga dernäst om tidpunkten, då förändringen lämpligen kunde träda i

verket hade Kong]. Maj:t icke funnit skäl att biträda Riksdagens för dess del

yttrade åsigt, att distriktchefs-einbctcna bordo jemte dervid anställda expeditioner

indragas redan vid slutet af sistlidna år; ty utom det att, innan den hittills begagnade

organisationen afskaffades, det måste vara fullständigt bestämdt hvad som

skulle träda i dess ställe, och således icke allenast de nya instruktioner och föreskrifter

fastställda, som i följd af förändringen påkallades, utan ock medel anvisade

till de utgifter, som utöfver den af Riksdagen redan beviljade aflöningen för

den nya befälsbofattningen i Skåne erfordrades för do nya anordningames genomförande,

förekomme åtskilliga andra omständigheter, som gjorde det omöjligt eller åtminstone

olämpligt att verkställa distriktschefs-embetcnas indragning redan vid den af

Riksdagen angifna tidpunkt. Först och främst både Kongl.Maj:t i fråga om distriktchefsembetct

i sydöstra distriktet redan förordnat, att berörda embete skulle indragas vid nuvarande

innehafvares afgång, och i detta en gång meddelade nådiga förordnande hade

Kongl. Maj:t funnit någon ändring icke böra ega ruin. Samma förfaringssätt i afseende

på indragning af till upphörande bestämda tjänster både ock af Kongl.

Maj:t godkänts i fråga om mångfaldiga andra tjenstår vid tullverket, som under de

sednare åren blifvit till indragning bestämda, och Riksdagen både åt ett sådant

förfaringssätt lemnat sitt godkännande genom anvisande på öfvergångsstat af oförminskade

aflöningsförmåner åt innehafvarnc af dylika till indragning afsedda tjänster.

Det skulle vid sådant förhållande vara mindre följdriktigt att i fråga om distriktchefs-embetena

iakttaga ett annat förfarande. Dessutom kunde det icke billigtvis

ifrågasättas, att nuvarande innehafvare af distriktckcfs-cmbctena i södra och vestra

distrikten, af Indika den sistnämnde blifvit utan något förbehåll utnämnd till sitt

embete och dervid tillförsäkrats rätt att åtnjuta dermed förenade lön och öfriga

förmåner, skulle lemna sina befattningar, innan det ens blifvit bestämdt hvad do

derefter för sin återstående lifstid skulle ega att å pensions- (iller indragningsstat

påräkna. Och slutligen både det synts Kong!. Maj:t icke heller ur sparsamhetssynpunkt

riktigt att till indragningsstat öfverföra embetsman, som ännu vöro i full arbetskraft,

och i stället uppdraga deras åligganden åt nv-a befattningar, för hvilka nya

löner måste anvisas. På grund af alla dessa omständigheter både Kong], Maj:t

funnit sig icke kunna godkänna Riksdagens beslut om verkställande redan vid 1860

års slut af distriktchefs-cmbotcnas indragning, utan förklarat sig vilja framdeles

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 47.

taga denna fråga i förnyadt nådigt öfvervägande, sedan icke allenast de nya anordningar,

hvilka, på sätt Kong! Maj:t yttrat, vid dessa ombetens indragning måste

träffas, blifvit slutligen vidtagna, utan äfven voro bestämdt livad som bordo innchafvarnc

af ifrågavarande tjenstår tillkomma på indragningsstat, i händelse dessa

fenster indrogos före nuvarande innoliafvares afgång, och hvarom Kong!. Maj:t anbefallt

General-tullstyrelsen att med särskild! förslag inkomma.

Beträffande de vid distriktchefernas expeditioner anställde tjensteman och

betjente, hade Kongl. Maj:t i afseende på tidpunkten för indragning af deras befattningar,

funnit någon annan bestämmelse icke lämpligen böra meddelas, än att samma

befattningar skulle upphöra samtidigt mod det distriktchefs-embete, yid hvilket

de hvar för sig voro anställde.

Jemte åberopande af hvad sålunda i afseende å distriktchefs-embetena förekommit,

är i den nådiga Propositionen vidare andraget, att Kongl. Maj:t, som således

redan fattat beslut derom, att samtliga distriktchefs-embetena med dertill hörande

expeditioner skulle indragas och i afseende å tiden för tillämpning af detta

beslut, så vidt det angingo distriktcliefs-embetet i sydöstra distriktet, tillika och

förr än tullverkets stater underkastades Riksdagens pröfning, till efterrättelse äfven

för sistnämnda diabetes innehafvare förordnat, att indragningen skulle ega rum vid

hans afgång, icke kunde derutinnan medgifva någon förändring; och ehuru Kongl.

Maj:t vore villig att i öfrig;!, ännu öppna frågor om tiden för indragningen af

distriktchefs-embetena i vestra och södra distrikten tillmötesgå Riksdagens uttryckta

önskan, att dessa indragningar, så snart lämpligen ske kunde, måtte vinna tillämpning,

samt Kongl. Maja i sådan afsigt låtit General-tullstyrelsen afgifva förslag till

ordnande och upprätthållande på annat lämpligt sätt af de tjensteåligganden, hvilka

tillhörde sistnämnda tvännc distriktchefs-embotcn och icke kunde Utan verklig

skada för förvaltningens handhafvande åsidosättas, hvilka förslag, sådana de i den

nådiga Propositionen (pag. 27—32) funnos omförmälda, Kongl. Maj:t för sin del

gillade och till Riksdagens pröfning i afseende å de dermed förknippade utgifter

öfverlemnade, funne Kongl. Maj:t likväl, att ifrågavarande embetens indragning icke

i något fall bort vidtagas förr, än nödiga medel till nyssnämnda utgifters bestridande

blifvit anvisade och tillika blifvit bestämdt beloppet af den pension, som vid

ena eller andra embetots indragning skulle dess nuvarande innehafvare tillkomma;

ty om än, mod afseende å det allmänna vilkor, hvarunder tullverkets tjensteman

voro i Statens tjenst anställde, eller att do vid uppnådd pensionsålder samt då befunnen

oförmåga att vidare sköta tjensten och äfven derförinuan, i händelse af förverliadt

förtroende, kunde i förra fallet med, och i det sednare utan pension, emot

sin egen vilja och utan ransakning och dom från innehafvande befattning entledigas,

det vore det allmännas juridiska rätt att emot dom förfara annorlunda, än

lagarno i afseende å oafsättlig© tjensteman bestämde, kundo likväl ett sådant bruk

af don Kongl. Maj:t förbehållna rätt, att de ifrågavarande tjenstemännén derigenom

tillskyndades ett oförskyldt och obilligt lidande, för beredande af skyndsammare

tillfälle till en nödig ansedd förändrad organisation, desto mindre hafva varit af

förra Riksdagen åsyftat, som Riksdagen fast heldre ställt beslutet om distriktchofs-embotenas

indragning i sammanhang med uttrycklig begäran om särskild!

förslag till do nuvarande distriktchefernas pensionering. Huru än en sådan utan

tjonstemannens förvållande åtvungen pensionering med mindre belopp än de vid

anställningen tillförsäkrade löneförmåner blefve ordnad, ledde alltid åtgärden till

en i viss män ensidig rubbning af det ingångna aftal©t, så vida detta icke tillika

inneburit något förbehåll, som till eu dylik åtgärd berättigade. Ett sådant förbe
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande ±\r:o 4-1.

6

Mil åter lsunde med något skäl anses innefattadt i det vilkor hvarunder nuvarande

distrikt-chefen i södra tulldistriktet erhållit Kong''!. Maj:ts fullmakt å sin beställning'',

nemligen att han skulle vara underkastad den framtida reglering af einbetet tillkommande

åligganden och löneförmåner, som kunde varda bestämd. I den mycket

äldre fullmakten för distrikt-chefen i vestra distriktet förekomme deremot icke

något dylikt vilkor. Men utom denna väsendtligt skiljaktighet i sj elfva tjenstcaftalets

beskaffenhet förekommo dessutom andra olikheter, Indika vid frågor af förevarande.

art tvifvelsutan borde tagas i betraktande, nemligen dels den, att, under

det distriktchefs-embetet i södra distriktet skulle ersättas med en tjenst, som erhölle

ett hufvudsakligen olika syfte, eller åtminstone företrädesvis toge i anspråk

blott en, men starkt utpräglad del af det förra distriktebefs-embetets verksamhetssfer,

så skulle deremot distriktebefs-embetets i vestra distriktet kufvudsakligaste

och vigtigaste åligganden äfven genom den nya organisationen fortfarande uppehållas,

dels ock den, som innefattas i personernas eget förhållande till den förvaltningsgren,

från hvilken det är i fråga att dem skilja. Utan att i detta hänseende

på något sätt förringa värdet af nuvarande distrikt-chefens i södra distriktet ådagalagda

redbarhet, skicklighet och nit under den jemförelsevis korta tid han varit vid

tullverket anställd, kunde och borde det likväl icke lemnas utan särskilt afseende,

att nuvarande distrikt-chefen i vestra distriktet under eu lång och oafbruten anställning

i tullverkets tjenst på ett synnerligen förtjenstfull sätt uppfyllt sina åligganden

och ännu vid sin framskridna ålder gjorde sig väl förtjent af det vitsord

General-tullstyrelsen i sitt förut omförmälda utlåtande (pag. 32) angående honom

uttalat.

I betraktande af alla dessa förhållanden funno Kongl. Maj:t sig kunna medgifva,

att indragning af distriktchefs-embetet i södra distriktet måtte vid innevarande

års utgång verkställas, och att den nya organisationen af befälhafvarehefattningen

för kustbevakningen i Skåne, äfvensom ilo förändrade bestämmelser angående

dervarande tulltiskals åligganden och aflöning, hvarom General-tullstyrelsen

framställt förslag, skulle från samma tid träda i kraft, under förutsättning och

vilkor att nuvarande innehafvare!! af nämnda distriktehofs-cmbote, såsom Kongl.

Maj:t i sammanhang dermed föreslagit, för sin återstående lifstid tillädes eu mot

hans nuvarande ordinarie lön svarande pension af 4,000 Riksdaler; hvaremot Kongl.

Maj:t icke kunde bifalla, att indragningen af distriktchefs-embetet i vestra distriktet

och tillämpningen af de nya anordningar, hvilka i sammanhang dermed borde inträda,

måtto ega rum förr, än vid nuvarande innehafvares af nyssnämnda distriktchefscmbete

afgång eller frivilliga öfvergång på indragningsstat.

General-tullstyrelsens af Kongl. Maj:t åberopade förslag till förändrade bestämmelser

angående tulltiskalens i Skåne åligganden och aflöning afsåg, att åt

denne tjensteman, i hvars åliggande att vid samtliga stadsdomstolarne inom provinsen

bevaka och utföra tullverkets vid dem anhängiga mål, hvartill den trägnare

tjenstgöringen vid dervarande tullkammare icke kunde anses lemna desses föreståndare

tillräcklig ledighet, någon inskränkning ej borde göras, äfven skulle uppdragas

att efter distriktchefen öfvertaga skyldigheten att minst eu gång i hvarje

qvartal verkställa inventering å tullkamrarne, samt att, hvad särskildt angick tullkammaren

i Malmö, der tullflskalen är och skulle blifva stationerad, 1 ullkassan derstädes

minst en gång i hvarje vecka inventera; och skulle i följd af denna tillökning

i göromål bemälde tulltiskals aflöning, som nu utgöres af ordinarie lön å

1,200 Rall'', förhöjas till 2,000 R:dr, deraf 1,600 R:dr lön och 40(1 R:dr ijen.-rgöringspenningar;

varande i sammanhang dermed föreslaget art befälhafvare!! för kust
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stall-Utskottet!t Utlåtande N:o 47.

7

bevakningen skulle*; jemte den af Riksdagen redan bestämda aflöning 5,000 R:dr,

deraf 3,500 Rall1 såsom lön och 1,500 ll:dr i tjenst-göri liggpenningar,'' erhålla i stället

för fast roscpcuningoanslag af 1,000 R:dr, ersättning för resekostnader efter 6:te

klassen af gällande resereglemente.

Beträffande åter styresmanna bofattningen i Göteborg, hvilken, såsom ofvan

är an ty dt, skulle uppdragas åt någon bland cheferna för de på platsen varande

tullförvaltningsafdelningar, innehöll General-tullstyrelsens förslag, att detta uppdrag,

hvithet, kom me att af Kongl. Maja, hvarje gång för en tid af förn år, i nåder meddelas,

skulle, enligt de allmänna grunder till instruktion General-tullstyrelsen (pag.

28) framställt, omfatta hufvudsakligen de åligganden, som i afseende å tullförvaltningen

i Göteborg nu tillhöra distriktchefen, med undantag af den egentliga kontrollen

öfver uppbörden derstädes, hvilken kontroll samtliga afdclningschefcrna, såsom

sjelfve debiterande och redovisande, måste vara jäfvige att utöfva. Detta bestyr

borde derföre såsom ett stadigvarande åliggande åt tullfiskalen på platsen uppdragas.

Såsom årlig godtgörelse för den tillökning i maktpåliggande och ansvarsfulla

göromål, som sålunda skulle dessa tjensteman påläggas, ansåg General-tullstyrelsen

följande belopp erforderliga, nemligen för styresmannen, hvilken skulle benämnas

tulldirektör, 2,500 Rall- i form helt och hållet af särskildt tjenstgöringspenningcanslag,

innefattande jemväl ersättning för det skrifbiträde, hvaraf tulldirektören,

såsom sådan, kunde vara i behof, samt för tullfisk alen eu förhöjning af 800

R:dr, så att han, som enligt 1868 års stat åtnjuter i lön 1,200 Rall* och i tjenstgöringspenningar

600 Rall-, i stället erhölle i lön 1,600 R:dr och i tjenstgöringspenningar

1,000 Rall-. I fråga åter om den lön, som, i händelse af distriktchefens i

vestra distriktet frivilliga afgång, borde honom å indragningsstat tillkomma, ansåge

General-tullstyrelsen af anförda skäl (pag. 31 och 32) densamma böra till ett belopp

af 5,000 Rall- bestämmas.

Emot hvad Kongl. Maj:t, angående indragning af distriktchefs-embetet i

södra distriktet äfvensom i fråga om den nya organisationen af befälhafvaröbefattningen

för kustbevakningen i Skåne samt om dervarande tullfiskals förändrade

åligganden och aflöning, anfört och föreslagit, har Utskottet icke funnit anledning

till anmärkning. Do af General-tullstyrelsen angifna skäl för reseersättningens bestämmande

efter rescreglementét i stället för fast resepenningeanslag synas Utskottet

väl förtjenta af uppmärksamhet, helst denna ersättning enligt 6:te klassen

af reglementet ingalunda kan anses öfverstiga den verkliga kostnaden; och då don

distriktchefen i södra distriktet nu åliggande kontroll öfver uppbörden måste, vid

nämnda embetes indragning, på någon annan tjensteman öfverflyttas, synes Kongl.

Maj:ts förslag, att åt tullfiskalen uppdraga detta bestyr, icke kunna annat än bifallas,

likasom den aflöningsförhöjning, som i sammanhang dermed blifvit för tullfiskalen

ifrågasatt, icke torde kunna anses för högt beräknad. I afseende å den för

distriktchefen föreslagna pension får Utskottet erinra, att denne tjensteman för

närvarande åtnjuter i lön 4,000 Rall- och i tjenstgöringspenningar 3,500 R:dr, eller

tillhopa 7,500 Rall*, och att han således bör anses vara, vid tjenstens indragning,

till den föreslagna pensionen af 4,000 Rall* berättigad.

I afseende åter å distriktchefs-embetet i Göteborg har hos Utskottet tvekan

uppstått, huruvida den organisation, som, enligt General-tullstyrelsens förslag,

skulle, vid nuvarande distriktchefens afgång, i stället för nämnda embete anordnas,

må kunna anses fullt lämplig och tillfyllestgörande. Beträffande uppbördskontrollens

öfverlåtande åt tullfiskalen synes väl något väsentligt ej vara att anmärka,

men deremot förefaller det mer än tvifvelaktigt, om eu afdelningschef, hvilken,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 47.

med bibehållande af egen befattning, endast för en kortare tid erhöllo förmanskap

öfver sina kamrater, skulle kunna med den sjelfständighet och den kraft, som för

ändamålets vinnande äro nödiga, öfvertaga ledningen af en sådan vidlyftig förvaltning,

som den ifrågavarande. Utskottet får alltså hemställa,

] :o) att Kongl. Maj:ts nådiga förslag om en årlig pension af 4,00.0 R:dr för

distriktchefen i södra distriktet må af Riksdagen bifallas;

2:o) att aflöningen åt bofälkafvaren för kustbevakningen i Skåne måtto bestämmas

till 5,000 R:dr, deraf 3,500 R:dr såsom lön och 1,500 Rall- i

tjenstgöringspenningar, jemte rätt till ersättning för resekostnader enligt

G:to klassen i gällande resereglemente;

3:o) att, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, aflöningen för tullfiskalen i södra

distriktet må bestämmas till 2,000 Rall1, deraf 1,000 Rall- i lön och 400

R:dr i tjenstgöringspenningar; samt

4:o) att Riksdagen, jemte anmälan, att den icke haft något att anmärka i

afseende å kostnaderna för den organisation, som af General-tullstyrelsen

blifvit föreslagen att, vid indragning af distriktcliefs-embetet i vestra distriktet,

i stället för detta embete anordnas, måtte under åberopande af

bär ofvan angifna skäl i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t, vid nuvarande

distriktchefens i nämnda distrikt afgång, täcktes taga under förnyad

ompröfning, huruvida den föreslagna organisationen må finnas

lämplig och tillfyllestgörande,

I afseende å aflöningsstaten i öfrigt har Kongl. Maj:t dels gillat Generaltullstyrelsens

förslag om indragning i uppgifven ordning af 1 ltammarskrifvaretjenst

vid tullkammaren i Stockholm, äfvensom åtskilliga vaktmästare-, kustvaktoch

kustroddaretjenster i landsorten, samt om minskning med 700 R:dr uti ett för

Stockholms tullbevakningsinspektion uppfördt. anslag till eu c. o. kammarskrifvare,

dels förklarat sig anse vissa ifrågasatta förändrade anordningar vid tullkamrarne i

Trelleborg, Carlstad och Söderhamn vara förtjente af bifall, dels funnit tullförvaltaretjensten

i Kongelf kunna utan olägenhet indragas, Indika samtliga indragningar

och förändringar skulle, då do blifvit genomförda, föranleda cn minskning i utgifter

af 8,800 R:dr, dels ock till Riksdagens pröfning öfverlemnat en af föreståndaren

för konfiskations-inspektors- och kassörs-kontoret i Stockholm gjord ansökning att,

oaktadt han ej inom 18G9 års utgång derom gjort anmälan, få på den nya staten

ingå; men i betraktande af den utaf Gener al-tulls tyr elsen (pag. 10—13) lemnado

utredning af de flera vid tullförvaltningen förekommande förhållanden, hvilka så väl

i Sverige som i dess grannländer påkallade eu större mångfald af lönekategorier

inom samma tjenstegrader, äfvensom af hvad General-tullstyrelsen i öfrigt derom

anfört, har Kongl. Maj:t icke funnit skäl frångå de allmänna grunder, i enlighet

med hvilka de af Kongl. Maj:t för dess del godkända och vid sistförfluten tvänne

riksdagar framlagda förslag till tullverkets aflöningsstat blifvit upprättade, hvaremot

Kongl. Maj:t, som till ledning för Riksdagens blifvande beslut angående aflöningsanslagets

hela belopp, låtit i öfverensstämmelse med nämnda grunder affatta

ett detalj eradt förslag till sådan aflöningsstat, hvari oj mindre don ordinarie lönen

än äfven tjenstgöringspenningarne för hvarje särskild befattning blifvit upptagna,

ansett sig, med anledning af nästliden Riksdags i ämnet gjorda framställning, böra

ifrågasätta, om icke Riksdagen, med fastställande af de uppförda tjenstgörings-penningeanslagens

samfällda belopp, ville ställa detsamma till Kongl. Maj:ts disposition,

att för dermed afsedt ändamål, efter rörelsens vexlingar och deraf på ena eller

andra

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o ål.

andra, stället föränderliga behof, användas, hvarigenom för framtiden kunde undvikas

att för hvarje sådan mera tillfällig förändring i aflöning^vilkor, deraf pensionsrätten

icke beror, påkalla Riksdagens särskilda pröfning.

I sammanhang härmed bör Utskottet anmäla dels bränne inom Andra Kammaren

väckta, till Utskottets behandling remitterade motioner (N:is 83 och 215),.

deruti Herr Pehr Tjernlund och Herr Pehr Pehr sson af anförda skäl föreslagit, att

alla i rikets skärgårdar belägna tullstationer måtto indragas; dels ock en af Riksdagens

sist församlade Revisorer (pag. 151) gjord anmärkning derom, att vid flera

tullplatser, såsom Dalarö, Sandhamn, Furusund, Södertelje och Nyköping, uppbörden

icke på långt när motsvarat förvaltningskostnaderna, i anledning hvaraf Rcvisorerno

ifrågasatt, huruvida icke utgifterna vid nämnda tullplatser skulle genom vidtagande

af lämpliga åtgärder kunna väsendtligen förminskas.

I afseende å denna anmärkning har General-tullstyrelsen uti afgifvet underdånigt,

utlåtande dels erinrat, att den i Nyköping af en aftagande handel och

rörelse härflytande minskningen i tullintägt torde kunna anses vara af öfvergående

beskaffenhet, samt att all don inskränkning i tullpersonal, som med hänseende till

stadens stapelrätt vore möjlig, redan egt rum genom den enligt 1868 års utgiftsstat

beslutade indragningen af en uppsyningsman, dels ock hvad angick de öfrig»

uppgift]» tullplatserna erinrat, att, enär vid dom, såsom utgörande ondast inloppsstationer

till hufvudstaden, varuförtullning icke finge ega rum, utan den der fallande

uppbörd hufvudsakligen bestode af fyr- och båkafgifter, som genom tullverket

för särskild! med dem afsedt ändamål uppbäras och redovisas, voro ock, hvad Revisorerne

jemväl medgifvit, uppenbart, att någon omkostnaderna uppvägande tullinkomst

icke kundo vid dessa stationer påräknas. I måu som en mera frisinnad

tull-lagstiftning kunnat tillåta minskning vid eu eller annan af dessa inloppsstationer

af der anställda bcvakningspersonal, hade derom också redan i nåder förordnats,

nemligen år 1866, af två vaktmästare och två roddare under Dalarö tullkammare

samt af fyra vaktmästare vid Furusund, hvarförutan vid föreslagen reglering

af tullverkets stater för år 1869 en sådan förändrad bovakningsanordning vid, bland

andra, nu omförmälda inloppsstationer ifrågasatts, att omkostnaderna vid dem skolat

komma ittt ytterligare i någon mån nedgå, men om hvilken anordning, såsom till

verkställigheten beroende på förändring jemväl af gällande, i särskild tullförfattning

intagna seglationsföreskrifter, funnits icke annorlunda än i sammanhang

dermed böra definitivt beslutas, hvarföre, under afvaktan å i öfrigt nödig fullständigare

omarbetning af berörda författning, måst med vidare omreglering af

personalen och aflöningen vid dessa och öfrig» inloppsstationer till eu del af rikets

städer anstå.

Redan uti underdånig skrifvelse af den 24 April 1867 anhöll Riksdagen, att

Kongl. Maj:t måtte taga i nådigt öfvervägande, huruvida helt och hållet, eller med

hvilka inskränkningar och undantag, skyldigheten för skeppare på inrikes gående

fartyg och båtar att lägga till vid tullstation, belägen utanför destinationsorten,

måtte kunna upphöra; och denna underdåniga ansökning blef, med skrifvelse af

Herr Statsrådet och Chefen för Finans-departementet den 10 påföljdo Maj, till

General-tullstyrelsens yttrande öfverlemnad, jemte ett redan då på nådig pröfning

beroende, år 1863 uppgjordt förslag till liv tullstadga, äfvensom, bland annat, en af

Stadsfullmäktige i Göteborg gjord framställning om tillstånd för utrikes ifrån kommando

fartyg att under vissa vilkor direkt uppsegla till nämnda stad.

Bill. till Riksd. Prot. 1870. 4 Sand. 1 Afd. 27 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 47.

Med hänseende till hvad General-tullstyrelsen i sitt i anledning af Revisorernas

anmärkning afgifna utlåtande anfört och då frågan om inloppsstationernas

indragning, enligt hvad ofvan är antyda måste, efter behörig utredning, till pröfning

förekomma i sammanhang med det redan länge förväntade förslaget till ny

tullstadga, om hvars snara kompletterande vederbörande icke lära underlåta draga

försorg, tillstyrker Utskottet,

: ! 5:o) att Herr Pehr Tjernlunds och Herr Pehr Pchrssons förevarande motioner

må af Riksdagen lemnas utan afseende; och

6:o) att Revisorernas omförmälda anmärkning icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Utgifterna för kustbevakningen äro visserligen högst betydliga, men någon

väsendtligare inskränkning deri torde icke vara möjlig, derest icke det kan lyckas

vederbörande att, genom framkallande af en förändrad lagstiftning från Danska

sidan, om ej omintetgöra, åtminstone betydligen försvåra tillfällena till den olofliga

införsel af spritdrycker från Seland, som nu i stor skala bedrifves och till hvars

hämmande eu talrik bcvakningsporsonal på Skånska kusten är oundgängligen nödig;

vid hvilket förhållande och enär do utaf sistlidne riksdag framställda anmärkningar

emot förslaget till aflöningsstat synts Utskottet genom hvad General-tullstyrelsen

i sitt underdåniga utlåtande (pag. 10—14) derom anfört vara nöjaktigt förklarade,

hvarförutan, på sätt ofvan är omförmäldt, någon indragning af tjenstebefattningar

jemväl egt rum, samt då Kong!. Maj:ts nådiga framställning om tjenstgöringspenninge-anslagens

ställande till Kong!. Maj:ts disposition öfverensstämmer

med den af sist församlade Riksdag i ämnet uttalade åsigt, får Utskottet, som ansett

den af föreståndaren för konfiskations-, inspektörs- och kassörskontoret i Stockholm

sökta förmån att få på den nya staten ingå, lämpligen kunna honom medgifvas,

nu tillstyrka,

7:o) att bemäldo kontorsföreståndaro må förklaras berättigad att på den

nya staten ingå; och

8:o) att det nu framlagda förslaget till aflöningsstat måtte af Riksdagen

godkännas såsom normalstat för tullverket, med rättighet för Ivongl.

Maj:t att tjenstgöringspenninge-anslagens samfällda belopp för dermed afsodt

ändamål disponera.

I enlighet med sistlidna Riksdags derom gjorda framställning har Kong!.

Maj:t jemväl funnit godt bifalla, att så kalladt ålderstillägg, der sådant förut till

någon dol ingått i ordinarie lönen, må från och med den nya statens trädande i

kraft i sin helhet räknas till tjenstgöringspenningarne; dock att beslutet härom ej

komme att vinna tillämpning emot redan anställde bevakningsbetjente, livilka icke

genom samma stat undfinge förbättrade löneförmåner och icke heller genom sina

konstitutorial blifvit förbundna att underkasta sig en blifvande sådan stats bestämmelser.

Beträffande pensionsväsendet har Kongl. Maj:t föreslagit, att nuvarande

pensionerings bestämmelser för tullverket måtte fortfarande tillämpas för den egentliga

bevakningspersonalen, det vill säga för alla dem, som tillhöra kustbevakningen

samt för den stationära tullbevakningen från och med lägsta eller roddaregraden

till och med öfveruppsyningsmän, men att deremot af alla de till tullverket hörande

öfriga embets- och tjensteman såväl de, som genom tillämpning af den nya

staten crköllo ökad aflöning, som ock de, livilka efter den dag, då ifrågavarande

»tat blefve af Kongl. Maj:t slutligen fastställd, i tullverkets tjenst antogos eller be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 47.

1J

fordrades, måtte förklaras icke cga anspråk på åtnjutande af pensionsrätt efter

andra grunder i afseende på lefnadsålder ock tjenstetid, an som för rikets civila tjensteman

i allmänhet äro bestämda.

Då äfven detta nådiga förslag torde få anses öfverensstämma med den

åsigt, som legat till grund för sist församlade Riksdags i ämnet gjorda framställning,

samt de befattningar, som fortfarande skulle blifva från do allmänna pensionsvilkoren

undantagna, otvifvelaktigt äro af beskaffenhet, att påkalla en tidigare

pensionsålder, tillstyrker Utskottet,

9:o) att hvad Kong! Maj:t i fråga om pensionsvilkoren för tullverkets embets-

och tjensteman föreslagit måtto af Riksdagen godkännas.

Hvad slutligen angår det vid sistlidno riksdag från förslagsanslag till bestämdt

anslag förvandlade belopp, som anvisats till pensionering utaf aflidne tulltjenstemäns

och botjentes i fattigdom efterlcmnado enkor och barn, har Kong!.

Maj:t, ehuru den härtill i staten förut upptagna summa, 30,000 R:dr, under sednare

åren icke behöft öfverskridas samt någon för statskassan nämnvärd tillökning deri

icke heller för framtiden kan förutses komma att tagas i anspråk, likväl, på de

af General-tullstyrelsen anförda skäl, funnit sig böra äska, att det härför erforderliga

belopp fortfarande, såsom ända till innevarande år egt rum, måtte såsom förslagsanslag

anvisas.

I afseende härå får Utskottet meddela, att, enligt det genom Kongl. Brefvet

den 16 Februari 1833 stadfästade reglementet för pensioneringen å allmänna

medel af tulltjenstcmäns i fattigdom efterlemnade enkor och barn, jemfördt med

Kongl. Brefvet don 3 December 1861, erhålla enkor och barn efter General-tullstyrelsens

chef och ledamöter samt högre och lägre, General-tullstyrelsen underlydande

tjensteman, som i följd af verklig utnämning innehaft ordinarie lön på tullverkets

stat och till dödstimman qvarstått på verkets aflöning^- eller pensionsstat,

pensioner af tullmedlen, när med lagligen upprättad bouppteckning eller vederbörandes

officiela intyg styrkes, att mannens eller fadrens qvarlåtenskap icke lenmat

så stor kapitalbehållning, att räntan deraf, beräknad till tre procent, uppgår till

pensionens belopp. Pensionen bestämmes till vissa procent af den aflidne tjenstemannens

vid tullverket sist innehafda lön, nemligen å lön öfver 4,500 R:dr till 4

procent, å lön från 4,500 till 1,500 R:dr till 5 procent och å lön från 1,500 till 600

Rall* till 6 procent, men för lön under 600 R:dr, oberoende af lönens belopp, till 36

Rall*. För son upphör rättigheten till pension, då lian fyllt 21 år, men för dotter

fortfar den intill dess hon träder i gifte. Om pensionär genom arf eller på annat

sätt kommer i tillfälle att sig sjelf försörja indrages pensionen.

Då således pensionsvilkoren äro noggrannt bestämda, förefinnas icke någon

anledning antaga, att pensionssumman, som under många år qvarstått vid ungefär

samma belopp och nästlidna år utgjort 29,856 Rall* 4 öre, skulle kunna i någon

väsendtlig män öfverstiga hvad sist församlade Riksdag ansett sig böra för ändamålet

afse, eller 30,000 R:dr, helst som den lägre personalen, hvars enkor och barn

företrädevis äro föremål för denna pensionering, på sednare åren blifvit genom beslutade

indragningar till antalet betydligt förminskad. Dessutom synes en till nedsättning

i utgifterna ledande förändring af pensionsvilkoren lämpligen och utan

obillighet kunna ega rum på det sätt, att pensionstiden för ogift dotter klofve för

framtiden inskränkt till 25 års ålder. Yid sådant förhållande och då utgiftssumman,

till följd af sjelfva utgifternas natur, alltid måste blifva obestämd, tillstyrker

Utskottet,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Stats-Utskottets Utlåtande A7:o 47.

10:o) att, — under förutsättning, att do nu gällande Tilkoren för pensionering

utaf aflidne tulltjenstemäns och betjentes i fattigdom efterlemnade

enkor och barn varda, med den förändring för framtiden, att pensionsrätten

för dotter upphör då hon uppnår 25 års ålder eller i gifte inträder,

i öfrigt oförändrade bibehållna, — Riksdagen må medgifva, att

anslaget för denna pensionering erhåller natur af förslagsanslag.

Till arfvoden för tullmåls behandling ingår i omkostnadsstatens anslag ett

till 9,250 R:dr beräknadt förslagsanslag. I afseende härå bör Utskottet meddela,

hurusom, jcmlikt General-tullstyrelsens på Kong!. Brefvet den 7 Maj 1831 grundade

cirkulär af den 29 påföljde Juni, är stadgadt, bland annat, att i Stockholm

trenno af Rådstufvurättcns ledamöter skola utgöra eu särskild afdelning af

Rådstufvurätt för upptagande af do frågor, som förut tillhört Sjötullsrätten derstädes;

att en af dessa ledamöter skall, på vederbörande Hofrätts underdåniga

förslag, erhålla ständigt nådigt förordnande att vara ordförande, men att deremot

de tvänno öfriga ledamotsplatserna må kunna omvexla magistrats-ledamöterna

emellan, i den ordning och för så lång tid, som Magistraten efter omständigheterna

kan finna lämpligt att bestämma; att vid denna afdelning af Rådstufvurätten

särskild tillförordnad notarie skall finnas; samt att årliga arfvoden för

dessa tjensteman böra af tullmedlen utgå med 400 Ratt för ordföranden, 250 R:dr för

hvardera af de tvänno andra ledamöterna och 500 R:dr, allt Banko, skrifvarchjclp

derunder inberäknad, till notarien. Uti öfriga rikets städer utgår deremot, jemlikt

General-tullstyrelsens cirkulär den 21 April 1841 och Kongl. Brefvet den 0 April

1858, ersättningen för tullmåls behandling på det sätt att densamma beräknas till

10 R:dr Banko för hvarje med laga slut afhulpet. rättegångsmål utöfver ett antal

af sex årligen. Då nu, enligt hvad Utskottet inhemta,t, tullmålens antal i Stockholm

under nästlidet år endast utgjort sextioåtta och under de fem sista åren i

medeltal uppgått till sjutiofyra, skulle det således leda till en jemförelsevis ej

oväsendtlig besparing, om do i afseende på godtgörelseu för tullmåls behandling i

öfriga städer gällande föreskrifter jemväl blcfvo i fråga om Stockholm tillämpade;

och då en sådan förändring icke torde kunna medföra några afsevärda olägenheter,

hemställer Utskottet,

ll:o) att Riksdagen måtte hos Kongl. Maja i underdånighet anhålla, att

Kongl. Maj:t täcktes tillse, huruvida icke ersättningen för tullmåls behandling

vid Stockholms Rådstufvurätt skulle kunna, till besparing i

utgifterna, beräknas efter enahanda grunder, som i afseende å öfriga

rikets städer äro i fråga om sådan ersättning gällande.

Beträffande de belopp, hvartill de särskilda aflöning^- och utgiftsstaterna

blifvit, af Kongl. Maj:t beräknade, har Utskottet icke funnit annan anledning till

anmärkning, än att, då den af Kongl. Maj:t beräknade slutsumman af dessa stater,

1,989,900 R:dr, torde böra höjas till det, belopp af 1,990,000 Ratt, som redan vid

behandling af Utskottets Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under Riksstateus

Sjunde Hufvudtitel, blifvit af Riksdagen för tullstaten uppfördt, Utskottet

af detta skäl ansett det i omkostnadsstaten ingående förslagsanslag till “diverse

utgifter böra med 100 R:dr förhöjas, eller från 9,946 Rall- 50 öre till 10,046 Ratt

50 öre, hvarigenom alltså omkostnadsstaten komine att uppgå till en summa al

173,546 Ratt 50 öre, deraf 99,296 Ratt 50 öre utgöra förslagsanslag; hemställande

alltså Utskottet,

12:o)

s. 13 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o ål.

13

12:o) att nodannämnda utgiftsstater måtte för år 1871 af Riksdagen fastställas

till följande belopp, nemligen:

a) Ordinarie aflöningsstaten 1,290,413 R:dr SO öre, deraf 390,380 R:dr

utgöra tjenstgöringspenningar;

b) Öfyergångsaflöningsstaten 63,640 R:dr;

c) Ofvergångsstaten för uppbördsprovision, förslagsanslag, 60,000 R:dr;

d) Ålderstilläggsstaten, förslagsanslag, 87,000 R:dr;

e) Indragningsstaten, förslagsanslag, 96,600 R:dr;

f) Pensionsstaten för afskedade tjensteman och betjente, förslagsanslag,

188,000 R:dr;

g) Pensionsstaterna för aflidne tjenstemäns och betjentes i fattigdom efter
lemnade

enkor och barn, förslagsanslag, 30,800 R:dr; och

It) Omkostnadsstaten 173,546 R:dr SO öre, deraf 99,296 R:dr 50 öre äro

förslagsanslag.

Stockholm deri 7 April 1870.

På Stats-Utskottets vägnar:

Fredrik Alexander Fnnck.

iiftrnfiH .dfiW .0 god labvti ,i

Bih. till Riksd. Prot. 1870. 4 Sami. 1 Afd. 27 Höft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.