Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af, vadda motioner, angående upphörande af taclcjernstionde m. m.

1870-04-14 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1870:58, Utlåtande, i anledning af, vadda motioner, angående upphörande af taclcjernstionde m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 58.

1

N:o .58.

Ank. till Rilssd. Kansli d. 1-1 April 1870, kl. 3 e. in.

Utlåtande, i anledning af, vadda motioner, angående upphörande af

taclcjernstionde m. m. (I. A.)

Uti nådig Proposition den 2 April 1869 föreslog Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse

med hvad Kongl. Kammar- och Kommers-kollegierna i underdånigt

utlåtande af den 31 December 1867 hemställt, att skyldigheten inom privilegierad

bergslagsort till utgörande af tackjernstionde äfvensom af skattejern och hyttegälsjern,

der någondera af dessa tvänne sednare afgiftsposter blifvj.t åsatt och ännu

qvarstode, måtte för framtiden upphöra, emot det att de förmåner, som dylik ort

af kronan haft i egenskap af jernbergslag sig förunnad, indroges; att i följd häraf

och med hufvudsaklig tillämpning af hvad Kollegierna rörande grunderna och sättet

för berörda förändrings genomförande förordat och hemställt, hvarje lägenhet inom

dylik ort, som i sin egenskap af att tillhöra tackjernsbergslag åtnjuter någon frihet

i afseende å ränta eller rotering eller bådadera, måtte, på ofvan angifna vilkor

och i de fall, som vederborde, åsättas de skyldigheter härutinnan, som efter vederbörandes

hörande^, funnes med författningarne öfverensstämma; att hvad sålunda

blifvit föreslaget i fråga om orter, privilegierade med direkt afseende å tackjernstillverkning,

måtte gälla äfven för Nyeds bergslag i Wermlands län äfvensom för

den del af Skinnskattebergs bergslag i Westmanlands län, som bestode af Gunnilbo

och Heds socknar; samt att de nya rättsförhållanden, som af den ifrågaställda förändringen

kunde varda en följd, måtte komma att inträda med början af år 1871.

I anledning häraf afgaf nästlidet års Riksdags Stats-Utskott Utlåtande

(N:o 82), hvaruti Utskottet tillstyrkte bifall till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition i

ämnet allenast med den förändring, hvad Nyeds bergslag samt Gunnilbo och Heds

socknar angår, som innefattas i Utskottets hemställan, att Riksdagen, med tillse.

till Rihud. Prot. 1870. 4 Sand. 1 Afd. 30 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stals-Utskottets Utlåtande N:o 58.

kan naggande att Kongl. Majris framställning i denna del icke kunde bifallas, ville

för sin del förklara, att nämnda orter icke vidare måtte utgöra bergslag, men att

likväl någon förändring i deras rotering eller beskattning derför icke borde

ega rum.

Vid behandling af detta Utlåtande blef emellertid detsamma af Riksdagens

begge Kamrar afslaget, dock efter votering, dervid i Första Kammaren 28 röster

afgåfvos för och 30 röster emot förslaget samt i Andra Kammaren voteringen om

förslagets antagande utföll med 60 ja emot 81 nej.

Genom enskilda motionärers framställningar har frågan vid innevarande

riksdag åter blitvit bragt å bane. Herr Wcern, C. F., har nemligen uti en inom

Första Kammaren väckt motion (N:o 29), under uttalande af den åsigt att om, på

sätt nästlidet år egde rum, betänkligheter skulle åter möta emot att bringa jordegendom

inom bergslag under samma beskattning och onera, som jordegendom utom

bergslag, detta icke borde hindra den i och för sig af rättvisa påkallade och numera

af eganderätten till jorden oberoende likställigheten mellan tackjernsblåsare

inom och utom bergslag, särskildt föreslagit, att skyldigheten inom privilegierad

bergslagsort till utgörande af tackjernstionde äfvensom af skattejern och hyttegälsjern,

der någondera af dessa tvänne sednare afgiftsposter blifvit åsatt och ännu

qvarstode, måtte för framtiden upphöra, samt derefter återupptagit samtliga i

i Kongl. Maj ris ofvanberörda nådiga Proposition framställda öfriga förslag, dock

med den förändring att de nya rättsförhållanden, som af den ifrågaställda förändringen

kunde varda en följd, måtte komma att börja med kalenderåret näst

efter det, hvarunder nödiga åtgärder för deras införande kunde hinna att vidtagas,

sednast med början af år 1872. Vidare har Herr S. HeijJcensJcjöld, uti eu likaledes

inom Första Kammaren väckt motion (N:o 5), under anförande bland annat,

hurusom Vesterbergslagen, i olikhet med öfriga bergslagsorter, af ålder varit ordinarie

roterad, men tillika fått sig ålagdt att utgöra tackjernstionde, föreslagit att,

då denna bergslag alltså vore kardare beskattad än öfriga bergslagsorter, som endast

hade extra rotering sig ålagd, Riksdagen måtte besluta att den hittills från Vesterbergslagen

utgående tackjernstionde måtte för framtiden upphöra. Ett likartadt

yrkande har åt Herr J. Bergström, uti en af honom uti Andra Kammaren väckt

motion (N:o 111), blifvit framstäldt, icke blott i afseende å Vesterbergslagen, utan

ock beträffande Skinnskattebergs och Norbergs bergslager i Vestmanland, för hvilka

han begärt befrielse från tackjernstiondes utgörande från och med år 1872, hvarjemte

denne motionär föreslagit, att öfriga bergslager måtte få åtnjuta samma

förmån emot åtagande af ordinarie rotering. Slutligen har inom Första Kammaren

Herr P. de Laval (se motion N:o 9) gjort framställning derom, att tillverkningen

af alla bergsbruksnäringens alster — således äfven af tackjern — måtte, för så

vidt sådant icke redan skett, befrias från erläggande af tionde till Staten och, derest

bifall ej skulle anses i så vidsträckt mån nu kunna meddelas, att tiondeafgiften

s. 3 Kontrollera mot PDF

Slats-Ulskottets Utlåtande N:o 58.

3

måtte sålunda inskränkas, att densamma icke i något fall öfverstege det understöd

af Staten, hvilket näringens idkare i oafhända förmåner ännu i verkligheten innehade

och åtnjöte.

Under de sista 20 åren har vid riksdagarne blifvit så mycket taladt och

skrifvet angående olämpligheten och obilligheten af bergshandteringens fortsatta

betungande med tiondeafgift, att ämnet i denna del torde kunna anses uttömdt.

Den allmänna meningen synes ock numera i det närmaste vara enhällig till förmån

för denna beskattnings borttagande, hvadan Utskottet funnit mindre behöfligt

att härom något vidare yttra sig. I fråga om sättet och vilkoren för denna beskattnings

afskaffande har åter någon sådan samstämmighet i meningarne ännu ej

blifvit ernådd och — hvad värre är — synes vara ganska svår att ernå. Bergshandteringen

har, likasom flera andra näringar, af ålder varit hugnad med vissa

förmåner och privilegier, af hvilka de flesta för bergslagerna och en del så kallade

ädlare verk ännu qvarstå. Bergshandteringens billiga fordran att i beskattningsväg

blifva likställd med öfriga näringar, för hvilka bevillning i mån af inkomst

utgöres, har från andra samhällsklasser framkallat den icke heller obilliga fordran,

att bergshandteringen skulle afstå från dessa förmåner, så att likställighet i beskattningsväg

för jord inom och utom bergslag må kunna vinnas. Sådant skulle

med större lätthet kunna, utan någons synnerliga förnärmande, ske, derest bergsmansjorden

och tackjernstillverkningen inom bergslag vore förenade på samma

händer; ty den förmån, som vunnes genom tiondeafgiftens borttagande, skulle under

sådant förhållande ersätta de ökade onera jorden finge vidkännas. Sådant förhållandet

numera utvecklat sig efter år 1859, då hyttelagen upphörde att vara

tvungna föreningar, hvarefter lott i hytta kunnat utan sammanhang med bergsmansjord

förvärfvas och innehafvas, synes åter genom den ifrågasatta regleringen en

en orättvisa tillskyndas sådana egare af bergsmansjord, hvilka icke tillika innehafva

del i hytta. Sådana jordegare kunna nemligen icke hemta den ringaste

fördel af tiondetackjernets upphörande och likväl skulle deras jord få vidkännas

högre onera till följd deraf, att tiondeafgiften afskaffades.

Tages emellertid i betraktande att vid den utsträckta frihet i bergshandteringen,

som genom Kongl. Förordningen den 20 September 1859 beviljades, det

uttryckliga förbehåll fästades, att vederbörande inom bergslag, som af nämnda

frihet sig begagnade, skulle vara underkastade den inskränkning i bergsmansfriheterna,

som i behörig ordning kunde varda bestämd; så är den ifrågavarande orättvisan

i sjelfva verket blott skenbar. Vid de tillfällen afhandlingar träffats angående

hyttedels skiljande från bergsmansjord hafva kontrahenterne nemligen haft sig

bekant under hvad vilkor sådant finge ega rum, och dessa vilkor måste anses

hafva tagits i betraktande vid köpeskillingens bestämmande. Uppfyllandet af dessa

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stals-Ulskottets Utlåtande N:o 58.

på förband kända vilkor, lärer svårligen kunna anses innefatta en orättvisa, äfven

om de under särskilda förhållanden kunna medföra ökad tunga. Sådant är exempelvis

förhållandet med åtskilliga bergslager, hvilka, med begagnande af den dem

medgifna frihet och af andra orsaker, som det ligger utom ämnet att här utreda,

såsom skogsbrist m. m., tillverkat föga tackjern under den sednare tiden. För

dessa bergslager skulle afskaffandet af tiondetackjern visserligen blott medföra en

ringa fördel, ej motsvarande den ökade tunga, som bergsmansjordens innehafvare

finge vidkännas; men härvid bör dock erinras, att då bergsmansjorden blifvit befriad

från vissa onera för att dess innehafvare hufvudsakligen skulle egna sig åt

bergsbruket, hvars utöfvande stadgades såsom vilkor för bergsmansfriheternas bibehållande,

det icke torde vara orättvist att de bergslager, som upphöra med tackjernstillverkningen,

hvaraf Kronan således icke kan erhålla den inkomst, som ursprungligen

beräknades såsom vederlag för de friheter Kronan beviljade, ikläda sig

samma natur som landslagen, hvarmed de äro närmast jemförliga. Om bergslagarne

vid öfvergångstiden derpå ej göra någon vinst, utan till och med uppoffring, torde

dervid ur rättvisans synpunkt böra fästas mindre vigt, än att, sedan bergsmansjorden

blifvit befriad från skyldigheten att tillverka tackjern och derför erlägga

tionde, denna jord blifver fullkomligt likställd i beskattningsväg med jord utom

bergslag, så att ej genom en partiel lindring olika jordnaturer tillskapas.

Det har blifvit föreslaget, att frågan om tackjernstiondes upphörande skulle

ställas oberoende af frågan om ändring i beskattningsförhållandena för bergslagsjorden.

Af skäl, som vid flera föregående riksdagar blifvit anförda, anser Utskottet

dock icke lämpligt att dessa frågor annorledes än i ett sammanhang behandlas, på

sätt i den nådiga Propositionen till nästlidet års Riksdag ock egde rum. Likaledes

har blifvit ifrågasatt att, om än saken i sin helhet icke på en gång kunde ordnas,

sådant likväl icke skulle utgöra hinder för vissa bergslagsorter att vinna befrielse

från tackjernstiondes utgörande emot åtagande af vissa andra skyldigheter.

Äfven en sådan åtgärd finner Utskottet mindre lämplig, då hela sakens reglerande

sannolikt skulle derigenom fördröjas. Under uttalande af dessa åsigter vill dock

Utskottet ingalunda förneka, att å vissa orter förekomma särskilda förhållanden, som

göra en skyndsam reglering i berörda hänseende synnerligen önskvärd samt af billighet

och rättvisa påkallad. I sådant hänseende må exempelvis omförmälas Vesterbergslagen,

som utgör både ordinarie rotering och tiondetackjern och der hemman

finnas, hvilka, såsom det vill synas af hos Utskottet företedda handlingar, njuta

högst ringa, om ens någon lindring i grundräntan. Vidare må icke förgätas, hurusom

på sednare tider blifvit inom bergslag anlagda åtskilliga nya masugnar, som

icke åtnjuta några särskilda privilegier eller hafva några hyttelag sig tillägna, men

af hvilkas tillverkning tiondetackjern i allt fall utgår. I afseende å sådana nyanlagda

masugnar inom bergslag hafva visserligen Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse

den 5 Juni 1866 förklarat, att dessa masugnar skulle i beskattningsväg anses

s. 5 Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 58.

5

likställiga med masugnar utom bergslag; men, enligt hvad Utskottet af nådiga Brefvet

den 23 Juli 1869 inhemtat, bär Kongl. Maj:t, med afseende å den utgång Dess

nådiga framställning i ämnet till nästlidet års Riksdag erhållit, funnit ifrågavarande

förklarande ej till någon åtgärd föranleda. Den uppenbara orättvisan qvarstår således

för dessa masugnar, att derifrån måste fortfarande utgöras tiondetackjern en - dast derföre, att de äro belägna inom ort, som benämnes bergslag, under det andra

masugnar, stundom belägna på nära afstånd derifrån, men inom landslagens

gräns, äro från dylik afgift befriade.

På grund af dessa och flera andra förhållanden tvekar Utskottet icke att

fullkomligt instämma i motionärernes uttalade åsigt, att eu snar reglering af ifrågavarande

angelägenhet är af nöden. Beträffande sättet härför, kan Utskottet dock

icke i allo instämma i motionärernes förslag, hvilka äfven sins emellan i vissa afseenden

äro skiljaktiga. Utskottet har nemligen, efter noggrannt öfvervägande af

de olika förslagen, för sin del kommit till den åsigt, att någon rättvisare grund

för regleringen svårligen kan uppställas, än den som uti Kongl. Maj:ts nådiga Proposition

till nästlidet års Riksdag blifvit angifven, men att, på skäl som omförmälas

uti Stats-Utskottets Utlåtande N:o 82 vid samma riksdag, undantag för Nyeds

bergslag samt Heds och Gunnilbo socknar bör ega ruin, på sätt dåvarande Statsutskott

hemställde.

Då Utskottet, lemnande åsido de olika bemedlingsförslag, som blifvit framställda,

och hvilka alla hvila på mer eller mindre godtycklig grund, nu går att åter

framställa samma förslag, som af nästlidet års Stats-Utskottet blifvit för Riksdagen

framlagdt, men af Riksdagens begge Kamrar afslaget, väntar Utskottet sig den erinran,

att, enär Riksdagen redan på sådant sätt uttalat sig öfver förslaget, Utskottet

bort söka utfinna någon annan grund för frågans lösning. Härvid förekommer

emellertid, att då en, enligt Utskottets tanke, fullt rättvis grund redan blifvit uppställd

och för sig vunnit icke blott den ena Statsmakten, utan äfven talrika röster

hos den andra, det icke synes vara skäl att Utskottet, frånträdande denna åsigt,

skulle bemöda sig att uppställa något bemedlingsförslag, helst ett sådant, huru det

än uppgjordes, svårligen torde vinna så många anhängare, som det vid förra riksdagen

förkastade förslaget, hvilket föll i Första Kammaren med en pluralitet af endast

2 röster och i Andra Kammaren, hvartill omval sedermera egt rum, med 21

rösters öfvervigt.

På grund af hvad Utskottet sålunda anfört får Utskottet hemställa,

att Riksdagen må för sin del besluta:

Do att skyldigheten inom privilegierad bergslagsort till

utgörande af tackjerns-tionde äfvensom af skatte]ern och hyttegälsjern,

der någondera af dessa tvänne sednare afgiftsposter

blifvit åsatt och ännu qvarstå!'', må för framtiden upphöra

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Siats-Utskottets Utlåtande N:o 58.

emot det att de förmåner, som dylik ort af Kronan haft sig i

egenskap af jernbergslag förunnade, indragas;

2:o att i följd häraf och med hufvudsaklig tillämpning af

hvad Kammar- och Kommers-kollegierna rörande grunderna och

sättet för berörda förändrings genomförande förordat och hemställt,

hvarje lägenhet inom dylik ort, som i sin egenskap att

tillhöra tackjernsbergslag åtnjuter någon frihet i afseende å

ränta eller rotering eller bådadera, må, på ofvan angifna vilkor,

och i de fall, som vederbör, åsättas de skyldigheter härutinnan,

som, efter vederbörandes hörande, finnas med författningarne

öfverensstämma;

3:o att Nyeds bergslag i Wermlands län samt den del af

Skinnskattebergs bergslag i Westmanlands län, som består af

Gunnilbo och Heds socknar, icke vidare må utgöra bergslag,

men att likväl någon förändring i dessa orters rotering eller

beskattning derför icke må ega rum;

4:o att de nya rättsförhållanden, som af den nu ifrågaställda

förändringen kunna varda en följd, må komma att inträda

från och med början af år 1872.

Härigenom anser Utskottet sig hafva besvarat dels Herr Heijkenskjölds, dels

Herr Bergströms särskilda motioner, angående befrielse för vissa bergslagsorter från

tackjernstiondes utgörande. Hvad Herr de Lavals motion angår, är äfven densamma,

såvidt den afser samma tiondes upphörande för tackjernstillverkningen, besvarad.

Beträffande deremot sistnämnde motionärs förslag derom, att alla bergsbruksnäringens

öfriga alster måtte, för såvidt sådant icke redan skett, befrias från

erläggande af tionde till Staten och att, derest bifall dertill i så vidsträckt mån

ej kunde meddelas, tiondeafgiften måtte sålunda inskränkas och nedsättas, att densamma

icke i något fall öfverstege det understöd af Staten, hvilket näringens idkare

i oafhända förmåner ännu i verkligheten innehade och åtnjöte, får Utskottet

erinra, hurusom Rikets 1865—1866 församlade Ständer, i anledning af då gjorda

framställningar om upphörande af all tionde å tillverkningar af metaller och tillgodogörande

af mineralrikets alster, der dessa icke voro i besittning af särskilda förmåner

eller privilegier, visserligen förklarade sig anse produktionsskatter olämpliga

samt att billighet och rättvisa fordrade, att de verk, som icke voro gynnade med

särskilda förmåner och privilegier, befriades från all annan afgift till Staten, än den

allmänna bevillningen; men, enär en fullständig utredning erfordrades, om och

hvilka enskilda förmåner, de ädlare verken innehade, innan frågan om deras befriande

från tiondeskatt afgjordes, anhöllo Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse

den 5 Juni 1866, att Kongl. Maj:t behagade låta inhemta de för frågans utredande

nödiga upplysningar samt derefter om möjligt till 1867 års Riksdag i ämnet aflåta

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 58.

7

nådig Proposition. Enligt hvad af Stats-Utskottets Utlåtande N:o 23 litt. a vid

nästlidet års riksdag inhemtas, hade Kongl. Maj:t anbefallt Kommers-kollegium att,

i anledning af Riksdagens ofvanberörda skrifvelse, med underdånigt utlåtande inkomma,

men i anseende till de vidlyftiga, tidsutdrägt medförande undersökningar,

som för frågans utredande erfordrades, hade sådant utlåtande då ännu icke hunnit

afgifvas. Vid sådant förhållande och då under afvaktan på Kongl. Maj:ts nådiga

framställning i ämnet, hvilken ännu icke blifvit till Riksdagen afgifven, det icke

torde vara lämpligt, att för’ närvarande i frågan vidtaga någon åtgärd, hemställer

Utskottet

5:o att Herr de Lavals ofvanberörda motion icke må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 14 April 1870.

På Stats-Utskottets vägnar:

Arv. Fr:son Posse.

Reservationer:

l:o af Herr Nordenfelt, L. M.: “Instämmande i öfrigt i Utskottets förslag

anser jag billigt,

att de hemmansdelar, hvilkas egare upphört att tillverka

tackjern, erhålla någon lindring uti de af Utskottet föreslagna

onera,

och lämpligt

att afgörandet angående sådana särskilda skattelindringar

öfverlemnas till Kongl. Maj:t.“

2:o af Herr HeijkensJcjöld, S.: “Det obestämda i 1859 års förordning hade

den påföljd att bergsmansjorden blef skiljd från hyttorna. Hade deremot de vilkor,

som Stats-Utskottet nu föreslagit, blifvit i författningen intagna, kan man vara

säker på att högst ringa, jag vågar saga knappt någon, bergsmansjord blifvit från

hyttorna afskild och till följd deraf bibehållits vid sina så kallade friheter. Bergslagerna

komma att genom antagande af detta förslag blifva betydligt högre beskattade,

som här nedan skall visas, och jag har ej föreställt mig att sådant afsetts med

föreslagna förändringen.

Enligt Kongl. Kollegiernas utredning utgöra de friheter, som bergslagerna

hittills åtnjutit för ränta.............. 36,726 R:dr

för rotering ............. 31,795 ,,

S:ma 68,521 R:dr

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Stats-Utskottets Utlåtande N>o 58.

mot 62,182 R:dr, hvartill Kollegierna beräknat tackjernstionde, således till bergslagernas

fördel med 6,339 R:dr.

Häremot måste jag göra den anmärkning, att om frihet från ränta upptages

i likhet med Kollegiernas uträkning till........ 36,726 R:dr

så utgör roteringskostnaden per medium för en vakant rote inom

bergslagerna, enligt bilagan till chefens för Landtförsvars-departementet

anförande angående landtförsvarets organisation, 114 R:dr

93 öre R:mt, således för bergslagernas 378 rotar .■ . . . . . 43,443 R:dr

eller tillsammans 80,169 R:dr.

Skulle deremot ordinarie soldater uppsättas blir kostnaden för dessa 378

rotar enligt ofvan åberopade anförande.......... 50,047 R:dr,

som tillsammans med räntorna............ 36,726 ,,

utgör 86,773 R:dr.

Då tackjernstionden enligt Kongl. Maj:ts Proposition om Statsverkets tillstånd

och behof är beräknad till............ 42,000 R:dr,

blir i förra fallet en ökad beskattning å bergslagerna med .... 38,169 ,,

i sednare fallet med................ 44,773 ,,

Om eu utredning, som visar ett sådant förhållande, blifvit intagen i 1859

års förordning i stället för det obestämda uttrycket “skola vara underkastade den

inskränkning i bergsmansfriheterna, som i behörig ordning kan varda gjord,11 så torde

bergslagerna tvekat att sig deraf begagna.

Om man jemför förhöjningen af den lägre beräknade beskattningen med den

frihet från räntor, som bergslagerna åtnjutit, så finner man att den uppgår till

1,343 R:dr mer än de af Kongl. Kollegierna upptagna räntor, som skola åter påföras.

Tager man vidare i betraktande huru mycket ett hemmans kapitalvärde

nedgår, som efter 1860 blifvit inköpt utan att dervid i beräkning tagits hvad som

komma skulle, så visar sig att:

t. ex. inom Carlskoga bergslag

räntan blir ökad med............ 45: 83.

roteringskostnad .............. 52: — 97; 83.

Och jag frågar, är icke denna ökade beskattning ganska beaktansvärd ?

Månne icke här förefinnes tillräckligt talande skäl att öfvergå från endast rättens

ståndpunkt till billighetens?

Under förhoppning att denna fråga besvaras med ja, tillåter jag mig vördsamt

föreslå:

att skyldigheten inom privilegierad bergslagsort till utgörande

af tackjernstionde äfvensom af skatte- och hyttegälsjern,

der någondera af dessa tvänne sednare afgiftsposter blifvit

åsätta och ännu qvarstå, skall för framtiden upphöra; dock

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-U(skottets Utlåtande N:o 58.

9

så att, med undantag af Nyeds bergslag samt Heds och Gunnilbo

socknar inom Skinnskattebergs bergslag, öfriga privilegierade

bergslagsorter, der sådant icke redan egen rum, varda

åsätta ordinarie rotering till det rotetal, hvartill de blifvit extra

roterade. “

, J*?*™ Hammarhjelm, C.: “Då Stats-Utskottet vid innevarande riks
dag

vidhållit det beslut samma Utskott förlidet år fattade, så nödgas jag att äfven

du deremot anmäla ram vördsamma reservation. Vid den behandling denna fråga

undergått har . det blifvit utredt, att den rotering och ränta, som skulle sättas i

stallet för tackjernstionden, i många, och måhända de flesta, fall komme att drabba

helt andra personer, an dem, som ifrån tackjernstionden blefve befriade. Den föreslagna

lmdrmgen ar i innevarande års nådiga Proposition om Statsverkets till
n

. u ° be/äknad til1 42’000 R:dr och den som skulle sättas i stället,

har blifvit beraknad till 68,000 R:dr Rrmt, hvadan rikets bergslager sålunda skulle

fa vidkännas en förhöjd beskattning af 26,000 R:dr årligen, hvilken säkerligen skulle

komma att kännas så mycket mera tung, som dessa distrikters hufvudnäring under

flera år fort ett tynande lif, och välmågan derstädes icke är densamma, som fordom.

Att annu en gång afslå förevarande Utlåtande och således låta frågan förblifva

. i sitt gamla skick, synes mig ej heller lämpligt. Med innevarande år tilländagå!

^ Bessemers patent för direkt stål- och jernberedning ur masugnen. Det

torde da vara sannolikt, att de flesta masugnar efterhand ombyggas, för att tillegna

sig denna billiga och arbetsbesparande tillverkningsmethod. Men då uppstår

den frågan huru produkten deraf skall betraktas? Anses den vara jern eller stål,

så går Staten miste om tionden och det nya verket beskattas efter bevillningsförordningen.

Betraktas åter produkten såsom tackjern, så blir tionden en så tun<^

beskattning, att redan af detta skäl all tanke på anläggning af dylika verk inom

bergslag måste upphöra.

Då således Stats-Utskottets förslag, om än från den stränga rättens synpunkt

befogadt, ej kan tillämpas, utan att leda till tunga och måhända ruin för

många smärre jordegare inom bergslagerna, och då ett bibehållande af den nuvarande

tackjernstionden är att betrakta såsom ett hinder för jernhandteringens utveckling,

föranlåtes jag vördsamt föreslå:

att skyldigheten inom privilegierad bergslagsort till utgörande

af tackjernstionde, äfvensom af skatte-och hyttegälsjern,

der någondera af dessa tvänne sednare afgiftsposter blifvit åsatt

och ännu qvarstår, må för framtiden upphöra.“

4:o af Herr Ahlgren, M., hvilken för sin del förordade ett förslag af följande

lydelse: Att skyldigheten inom privilegierad bergslagsort till utgörande af

Bdi. till Riksd. Prof. 1870. 4 Sami. 1 Afd. 30 Eäft. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 58.

tackjernstionde äfvensom af skatte- och hyttegälsjern, der någondera af dessa tvenne

sednare afgiftsposter blifvit åsatt och ännu qvarstå!’, skall för framtiden upphöra;

dock med vilkor att, med undantag af Nyeds bergslag samt Heds och Gunnilbo

socknar inom Skinrskättebergs bergslag, öfriga privilegierade bergslagsorter, der sådant

icke redan eger ruin, varda åsätta ordinarie rotering till det rotetal, hvartill

de blifvit extra roterade.

STOCKHOLM, tryckt hos A. L. Norman, 1870.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.