Sök i Ratio Lex

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16

1870-05-02 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1870:76, Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.

1

ft:o 76.

Ank. till Riksd. Kansli d. 2 Maj 1870, kl. 1 e, m.

Utlåtande, i anledning aj väckta motioner om grundskatternas

aflösning m. m.

(I. A)

I detta^ämne hafva trenne särskilda motioner blifvit inom Riksdagens

Andra Kammare väckta och till Stats-Utskottet öfverlemnade. Uti den ena af

dessa (se motionen N:o 59) har Herr G. Bjerkander föreslagit, att Riksdagen

måtte besluta: l:o att alla utaf Svenska jorden utgående grundräntor och kronotionde

skola aflösas enligt den förvandling, som bestämmes i Ivongl. Kungörelsen

den 23 Juli nästlidet år, på det sätt, att sex procent af deras kapitalbelopp

årligen inbetalades, hvaraf fem procent utgjorde ränta och en procent

amortering; 2:o att öfverenskommelse träffades med allmänna hypotheksbanken

och de särskilda hypotheksföreningarne i riket, att nämnda bank utfärdar

obligationer till statsverket, motsvarande grundräntornas och kronotiondens kapitalvärde,

löpande med 5 procents ränta och vanlig utlottning, emot det att

staten öfverläte förmånsrätten till grundräntornas uppbärande på hypotheksbanken,

på det sätt som kunde öfverenskommas; och 3:o att dessa obligationer

till Riksgälds-kontoret öfverlemnades för att göras fruktbärande på det sätt

Riksdagen bestämde. Vidare har Herr Lars Ersson (se motionen N:o 228) föreslagit,

att grundräntorna och kronotionden antingen måtte ersättas med bevillning

gar eller, om sådant ej läte sig göras, åtminstone en så stor nedsättning i dessa

skattetitlar ske, som kunde åstadkommas genom motsvarande nedsättningar å

de särskilda hufvudtitlarnes anslag. Slutligen har Herr Jons Pehrsson (se moBih.

till Riksd. Prof. 1870. 4 Sami. 1 Afd. 36 Häft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 76.

tionen N:o 254) yrkat att Riksdagen måtte besluta: l:o att alla grundskatter

af hvad slag som helst skola aflösas under en tid af tio år, med en aflösningsprocent

af minst 10 högst 20 procent af räntans årliga värde, förvandladt i

penningar efter sista Riksdagens beslut; 2:o att denna aflösning skulle benämnas

svenska jordens grundskatteaflösningsprocent samt upptagas, redovisas och

förvaltas i särskild fond samt fruktbargöras helst i Riksgälds-kontorets obligationer

eller inom Riksbanken; 3:o att, efter tio års förlopp, allt bidrag, som

erfordrades för Staten utöfver andra ständiga och extra inkomster, påfördes den

allmänna bevillningen till lika belopp för, all fast egendom, så väl jordbrukssom

icke jordbruks; och 4:o att förberedelser gjordes under tiden, så att derefter

endast tvänne jordnaturer qvarstode, så att alla enskildas jord benämndes

frälsejord och kronans eller Statens egendom kallades kronojord, men att

detta såsom en beskattnings- eller titelfråga ej det ringaste inverkade på eganderättsfrågan.

I anledning af flera likartade förslag, som under nästlidet års riksdag

väcktes, anfördes af dåvarande Stats-Utskott uti dess Utlåtande N:o 68, att

Utskottet icke ville uttala sig angående lämpligheten af sjelfva åtgärden af

grundräntornas aflösning eller kapitulering, hvarom så väl Kongl. Maj:ts till

Riksdagen då aflåtna nådiga Proposition, som komiterades betänkande samt

Kongl. Kammar-kollegii och Statskontorets i ämnet afgifna underdåniga utlåtande

innehölle en temligen fullständig utredning, utan blott erinra om några af

de skäl, som, ehvad åsigt man än hyste om lämpligheten af berörda åtgärd,

syntes för det dåvarande tala emot förslagets bifallande. I sådant hänseende

androg Utskottet, hurusom aflösningen af grundskatterna skulle, såsom bekant

är, blifva antingen obligatorisk eller frivillig. Den sednare utvägen kunde dock,

enligt Utskottets tanke, icke anlitas, om man icke ville tillskapa en ny sorts

jordnatur och inveckla, i stället för att förenkla, de kamerala förhållandena

samt uppbörds- och redogörelseverket. Således återstode endast att göra aflösningen

obligatorisk. Men på huru billiga vilkor aflösningen än kunde ställas,

vore det dock gifvet, att hemmansegarne skulle, utom den nuvarande grundräntan,

årligen erlägga något visst belopp och att, om detta belopp icke erlades,

hemmanet skulle derför kunna gå i mät. Under dåvarande förhållanden,

då mången hemmansegare hade svårt att afbörda sig sin grundränta, vågade

Utskottet icke föreslå eu åtgärd, som möjligen kunde mångenstädes medföra så

betänkliga följder. Dessutom kunde aflösningen ej blifva fullständig, innan frågan

om indelningsverkets indragning blifvit löst, och under alla förhållanden

borde grundskatternas omsättning i penningar, såsom en nödvändig förberedande

åtgärd, bringas till verkställighet, innan aflösningen företoges.

Af de skäl nästlidet års Stats-Utskott sålunda anförde för sitt afstyrkande

utlåtande, hvilket af Riksdagens begge Kamrar bifölls, har nuvarande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 76.

3

Stats-Utskott trott sig företrädesvis böra fästa afseende vid det sistnämnda,

eller att grundskatternas omsättning i penningar under alla förhållanden synes

böra bringas till verkställighet innan aflösningen, om den befinnes lämplig, må

företagas; och då ifrågavarande omsättning, som kommer att tillämpas första

gången vid utgörandet af 1871 års grundskatter, eller vid uppbördsstäinmorna

år 1872, ännu icke blifvit verkställd, torde endast denna omständighet innefatta

tillfyllest gällande skäl för att motionärernes framställningar för närvarande

icke må vinna afseende. Ehuru Utskottet vid sådant förhållande anser

mindre lämpligt att yttra sig i sjelfva frågan, som nu icke torde kunna finna

sin lösning, vill dock Utskottet, i anledning af motionärernes olika förslag, erinra,

att, om än det kan vara lämpligt att föreskrifva ett obligatoriskt aflösningssätt,

vigtiga betänkligheter likväl torde möta emot antagande af Herr Jöns Pehrssons

framställning om grundskatternas aflösning på så kort tid som 10 år och med

en så hög aflösningsprocent som minst 10 högst 20 procent af grundskatternas

belopp. Herr Bjerkander har, i anledning af hvad nästlidet år blifvit anfördt

emot den obligatoriska aflösningen af grundskatterna, mycket riktigt erinrat,

att emot antagandet af hans förslag borde i detta hänseende icke möta några

betänkligheter, enär, enligt detta förslag, skatterne under aflösningen icke skulle

blifva ett öre större än förut; men på samma gång detta erkännes, kan man ej

undgå att finna, det hans folkslag i sjelfva verket ej innebär någon aflösning, utan

ett eftergifvande af de återstående grundskatterna, hvari, till följd af det beslut,

som vid nästlidet års riksdag fattades, rörande dessa skatters omsättning

i penningar, en nedsättning af omkring 307,000 R:dr kommer att ega rum.

Huruvida, på sätt Herr Lars Ersson föreslagit, statsverkets närvarande ställning

må medgifva en ytterligare nedsättning i dessa skatter torde, utan vidare utredning,

af den snart fulländade statsregleringen framgå, likasom om derunder

kunnat åvägabringas sådana nedsättningar i utgifterna, hvilka motionären ansett

böra komma jordbruket uteslutande till godo. Med afseende å den utgång

frågan om kronohemmans omförande till skatte, utan skatteköpeskillings

erläggande, vid denna riksdag erhållit, hyser Utskottet dessutom tvekan, om

Riksdagen skulle vara böjd för en sådan ytterligare eftergift till jordbrukets

förmån.

På grund af hvad Utskottet sålunda anfört, får Utskottet hemställa,

att motionärernes ofvanberörda förslag nu icke må till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 2 Maj 1870.

På Stats-Utskottets vägnar:

Arvid Fr:son Posse.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.