Sök i Ratio Lex

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 13

1871-02-20 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 3TU 1871:13, Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 13

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 13.

N:o 13.

Ank. till Eiksd. Kansli d. 20 Febr. 1871. kl. 3 e. m.

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 4, i

anledning af väckt motion om ändring i nu gällande legastadga.

Uti eu inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 52, som blifvit till Utskottet

remitterad, liar Herr Sven Nilsson i Efveröd yrkat, att 44 § af Kongl.

Maj:ts nådiga Legostadga af den 2 November 1833 måtte erhålla den förändrade

lydelse, att tjenstehjons flyttningstid måtte varda bestämd till den 1 Januari i

stället för, såsom nu, den 24 Oktober, samt att 45 § af samma stadga måtte så

förändras, att tjenstehjon å landet borde inställa sig å fjerde dagen efter flyttningsdag,

derest ej annorlunda vid städjandet vederbörande emellan öfverenskommits.

Såsom skäl till förstnämnda yrkande har motionären anfört, att den nuvarande

flyttningstiden skulle för jordbrukaren vara synnerligen olämplig, och på många

ställen den olämpligaste på året, enär han då skulle vara i stort behof af arbetskrafter

för potatisupptagning, höstarbetet å jorden och bränvinsbrännings bedrifvande.

Fråga om en förändrad bestämmelse af flyttningstiden för tjenstehjon har

fötr blifvit väckt vid riksdagen, men då på helt andra skäl och i syfte att få densamma

bestämd till midsommartiden; men detta förslag har alltid blifvit af Rikets

Ständer ogilladt, och sednast vid 1859—1860 års riksdag, då eu inom Bonde-Ståndet

vackt motion ej vann understöd mer än af eu enda ledamot inom Ståndet, utom

motionären, hvaremot Bonde-Ståndets öfrige ledamöter motsatte sig eu sådan förändring,

samt uttalade den mening, att nuvarande flyttningstid vore den lämpligaste,

hvadan vederbörligt Utskott afstyrkte och Riksdagen afslog motionen.

De skäl, som då föranledde ett så nästan enhälligt utslag, torde ännu hufvudsakligen

vara desamma, och de motiv, som motionären nu anfört, förmå icke

rubba giltigheten af den, på anfördt sätt af representanter från de mest skiljda

landsorter, afgifna förklaring om olämpligheten af en förändring. Om också i det

landskap, motionären tillhör, den nuvarande flyttningstiden vore att anse såsom en

bråd arbetstid, så måste detta bero på lokala förhållanden, af hvilka eu för hela

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (AT:o 3) Utlåtande N:o 13.

riket gällande lagstiftning ej kan eller bör taga något intryck. Å andra orter anses,

att jordbrukare vid den tiden i allmänhet hafva i det närmaste afslutat. såväl potatisupptagningen,

som höstkörningen. Skulle dessa arbeten af ett eller annat skäl

hafva hlifvit längre fördröjda, än vederbort, återstår alltid utvägen att genom lejda

biträden ersätta de sex arbetsdagar, som husbonde möjligen saknar tjenares biträde

(i händelse af tjenstebjons flyttning). För br än vinsbrännings bedrifvande kan icke

behofvet af tjenares biträde vid denna tid på året gerna vara större än under någon

annan då bränvinsbränning är medgifven, och dessutom kan numera bränvinsbränning

ej allmänt anses såsom binäring åt jordbrukaren, utan har tvärtom genom

sednare tidens bränvinslagstiftning mer och mer förvandlats till fabrikshandtering,

samt kan, i fråga om en lagförändring, som den föreslagna, hvilken hufvudsakligen

afscr jordbruket, icke blifva bestämmande. Ett- vigtig! skäl, som talar

emot motionärens förslag, är vidare, att, om flyttningstiden, såsom motionären önskar,

förändras, den tjenare, som komme att hafva hand om kreaturens utfodring

under första delen af vintern, men oj under återstoden, väl skulle kunna hafva

intresse vid att kunna lemna kreaturen väl födda och skötta, men ej hade något

sådant vid att hushålla med den omtanke, att fodret kunde anses räcka till för

hela den återstående tiden, och att följaktligen eu ganska stor skada skulle kunna

drabba mången husbonde, som ej sjelf oupphörligen kunde öfvervaka tjenarne.

Dessutom tillkommer såsom skäl för afstyrka!!: att en allmän rubbning skulle ske

i de genom mantals- och skattskrifningen kort förut ordnade och stadgade förhållanden,

så framt ej äfven tiden för skattskrifningen ändrades, likasom tiden för

skatteuppbörden; att jultiden eller ny årstiden är synnerligen olämplig för ombyte

af tjenare, enär eu sådan förändring skulle, genom nödvändigheten att då göra den

nya tjenaren förtrogen in ed hans nya pligter och förhållandena i hemmet, ej oväsendtlig!

störa den husliga stillhet och dot lugn, som man vid denna tid företrädesvis

skattar; samt ömkligen, att den nuvarande flyttningstiden bäst öfverensstämåter

med flyttningstiden för till- och afträdande jordbrukare.

Ömsesidig större fördel både för husbonde och tjenare, likasom för det allmänna,

torde också den nuvarande flyttningstiden erbjuda i ett annat hänseende,

enär den vanliga tiden, då tjenare nu städjos, är omkring 14 dagar efter midsommar,

men måste vid eu framflyttning af flyttningstiden också framflyttas till frampå

hösten. Följden häraf skulle naturligtvis blifva den, att, då skördens utfall vid den

nya städseltiden vore känd!, antingen tjenaren skulle, om god årsväxt inträffat,

kunna otillbörligen höja sina fordringar på lön, eller också, att, vid en möjligen inträffande

missväxt, husbonden skulle kunna alltför lågt nedsätta densamma, och att

dessutom i sednare fallet ganska många tjenare då skulle blifva i saknad af tjenster,

och följaktligen blifva eu börda för allmänheten.

Hvad slutligen angår motionärens förslag att nedsätta tjenarnes fridagar

till ungefär hälften, så synes han härvid endast tagit husbondes fördel i betraktande,

men det lärer ej kunna bestridas, att tjenare i allmänhet rätt väl kunna

behöfva, att efter ett helt års arbeten och mödor erhålla så lång fritid som dem

nu medgifvet är, för att sköta sina egna angelägenheter; och om åtskilliga bland

dem illa använda denna tid, eller, som motionären anför, derunder förslösa större

eller mindre delen af sin årslön i utsväfningar, så böra väl derför de ordentlige ej

lida för de oordentlige. Om tjenaren sjelf verkligen behöfver den nu stadgade fritid,

så vore det ytterst härd! att få densamma afknappad; der han ej behöfver

den, och ett godt förhållande mellan husbondefolk och tjenare råder, lärer han

s. 4 Kontrollera mot PDF

femtio

4

Andra Kammarms Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 13.

lätt kunna förmås att offra äfven den åt sin husbonde, om denne behöfver

ans tjena ter.

På grund af hvad sålunda anfördt blifvit anser sig Utskottet böra hemfalla:
att

Herr Sven Nilssons motion icke må till någon Kammarens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 20 Februari 1871.

På Utskottets vägnar:

J. A. Åstrand.

Stockholm, tryckt hos C. Wilh. Hagman, 1871.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.