Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 13
1871-02-20 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 3TU 1871:13, Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 13
Dokumentets text
2
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 13.
N:o 13.
Ank. till Eiksd. Kansli d. 20 Febr. 1871. kl. 3 e. m.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 4, i
anledning af väckt motion om ändring i nu gällande legastadga.
Uti eu inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 52, som blifvit till Utskottet
remitterad, liar Herr Sven Nilsson i Efveröd yrkat, att 44 § af Kongl.
Maj:ts nådiga Legostadga af den 2 November 1833 måtte erhålla den förändrade
lydelse, att tjenstehjons flyttningstid måtte varda bestämd till den 1 Januari i
stället för, såsom nu, den 24 Oktober, samt att 45 § af samma stadga måtte så
förändras, att tjenstehjon å landet borde inställa sig å fjerde dagen efter flyttningsdag,
derest ej annorlunda vid städjandet vederbörande emellan öfverenskommits.
Såsom skäl till förstnämnda yrkande har motionären anfört, att den nuvarande
flyttningstiden skulle för jordbrukaren vara synnerligen olämplig, och på många
ställen den olämpligaste på året, enär han då skulle vara i stort behof af arbetskrafter
för potatisupptagning, höstarbetet å jorden och bränvinsbrännings bedrifvande.
Fråga om en förändrad bestämmelse af flyttningstiden för tjenstehjon har
fötr blifvit väckt vid riksdagen, men då på helt andra skäl och i syfte att få densamma
bestämd till midsommartiden; men detta förslag har alltid blifvit af Rikets
Ständer ogilladt, och sednast vid 1859—1860 års riksdag, då eu inom Bonde-Ståndet
vackt motion ej vann understöd mer än af eu enda ledamot inom Ståndet, utom
motionären, hvaremot Bonde-Ståndets öfrige ledamöter motsatte sig eu sådan förändring,
samt uttalade den mening, att nuvarande flyttningstid vore den lämpligaste,
hvadan vederbörligt Utskott afstyrkte och Riksdagen afslog motionen.
De skäl, som då föranledde ett så nästan enhälligt utslag, torde ännu hufvudsakligen
vara desamma, och de motiv, som motionären nu anfört, förmå icke
rubba giltigheten af den, på anfördt sätt af representanter från de mest skiljda
landsorter, afgifna förklaring om olämpligheten af en förändring. Om också i det
landskap, motionären tillhör, den nuvarande flyttningstiden vore att anse såsom en
bråd arbetstid, så måste detta bero på lokala förhållanden, af hvilka eu för hela
3
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (AT:o 3) Utlåtande N:o 13.
riket gällande lagstiftning ej kan eller bör taga något intryck. Å andra orter anses,
att jordbrukare vid den tiden i allmänhet hafva i det närmaste afslutat. såväl potatisupptagningen,
som höstkörningen. Skulle dessa arbeten af ett eller annat skäl
hafva hlifvit längre fördröjda, än vederbort, återstår alltid utvägen att genom lejda
biträden ersätta de sex arbetsdagar, som husbonde möjligen saknar tjenares biträde
(i händelse af tjenstebjons flyttning). För br än vinsbrännings bedrifvande kan icke
behofvet af tjenares biträde vid denna tid på året gerna vara större än under någon
annan då bränvinsbränning är medgifven, och dessutom kan numera bränvinsbränning
ej allmänt anses såsom binäring åt jordbrukaren, utan har tvärtom genom
sednare tidens bränvinslagstiftning mer och mer förvandlats till fabrikshandtering,
samt kan, i fråga om en lagförändring, som den föreslagna, hvilken hufvudsakligen
afscr jordbruket, icke blifva bestämmande. Ett- vigtig! skäl, som talar
emot motionärens förslag, är vidare, att, om flyttningstiden, såsom motionären önskar,
förändras, den tjenare, som komme att hafva hand om kreaturens utfodring
under första delen af vintern, men oj under återstoden, väl skulle kunna hafva
intresse vid att kunna lemna kreaturen väl födda och skötta, men ej hade något
sådant vid att hushålla med den omtanke, att fodret kunde anses räcka till för
hela den återstående tiden, och att följaktligen eu ganska stor skada skulle kunna
drabba mången husbonde, som ej sjelf oupphörligen kunde öfvervaka tjenarne.
Dessutom tillkommer såsom skäl för afstyrka!!: att en allmän rubbning skulle ske
i de genom mantals- och skattskrifningen kort förut ordnade och stadgade förhållanden,
så framt ej äfven tiden för skattskrifningen ändrades, likasom tiden för
skatteuppbörden; att jultiden eller ny årstiden är synnerligen olämplig för ombyte
af tjenare, enär eu sådan förändring skulle, genom nödvändigheten att då göra den
nya tjenaren förtrogen in ed hans nya pligter och förhållandena i hemmet, ej oväsendtlig!
störa den husliga stillhet och dot lugn, som man vid denna tid företrädesvis
skattar; samt ömkligen, att den nuvarande flyttningstiden bäst öfverensstämåter
med flyttningstiden för till- och afträdande jordbrukare.
Ömsesidig större fördel både för husbonde och tjenare, likasom för det allmänna,
torde också den nuvarande flyttningstiden erbjuda i ett annat hänseende,
enär den vanliga tiden, då tjenare nu städjos, är omkring 14 dagar efter midsommar,
men måste vid eu framflyttning af flyttningstiden också framflyttas till frampå
hösten. Följden häraf skulle naturligtvis blifva den, att, då skördens utfall vid den
nya städseltiden vore känd!, antingen tjenaren skulle, om god årsväxt inträffat,
kunna otillbörligen höja sina fordringar på lön, eller också, att, vid en möjligen inträffande
missväxt, husbonden skulle kunna alltför lågt nedsätta densamma, och att
dessutom i sednare fallet ganska många tjenare då skulle blifva i saknad af tjenster,
och följaktligen blifva eu börda för allmänheten.
Hvad slutligen angår motionärens förslag att nedsätta tjenarnes fridagar
till ungefär hälften, så synes han härvid endast tagit husbondes fördel i betraktande,
men det lärer ej kunna bestridas, att tjenare i allmänhet rätt väl kunna
behöfva, att efter ett helt års arbeten och mödor erhålla så lång fritid som dem
nu medgifvet är, för att sköta sina egna angelägenheter; och om åtskilliga bland
dem illa använda denna tid, eller, som motionären anför, derunder förslösa större
eller mindre delen af sin årslön i utsväfningar, så böra väl derför de ordentlige ej
lida för de oordentlige. Om tjenaren sjelf verkligen behöfver den nu stadgade fritid,
så vore det ytterst härd! att få densamma afknappad; der han ej behöfver
den, och ett godt förhållande mellan husbondefolk och tjenare råder, lärer han
femtio
4
Andra Kammarms Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 13.
lätt kunna förmås att offra äfven den åt sin husbonde, om denne behöfver
ans tjena ter.
På grund af hvad sålunda anfördt blifvit anser sig Utskottet böra hemfalla:
att
Herr Sven Nilssons motion icke må till någon Kammarens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 20 Februari 1871.
På Utskottets vägnar:
J. A. Åstrand.
Stockholm, tryckt hos C. Wilh. Hagman, 1871.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.