Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckta motioner om dels ändring i vissa delar, dels allmän revision af Kongl. Förordningen den 20 Juli 1861 angående mantalsoch skattskrifning ars förrättande.

1871-02-13 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1871:1, Betänkande, i anledning af väckta motioner om dels ändring i vissa delar, dels allmän revision af Kongl. Förordningen den 20 Juli 1861 angående mantalsoch skattskrifning ars förrättande.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 1.

1

N:o 1.

Ank. till Iiiksd. Kansli den 13 Februari 1871, kl. 2 e. in.

Betänkande, i anledning af väckta motioner om dels ändring i vissa

delar, dels allmän revision af Kongl. Förordningen den 20

Juli 1861 angående mantals- och skattskrifning ars förrättande.

Från Riksdagens båda Kamrar har Utskottet fått mottaga motioner rörande

nu gällande förordning angående mantals- och skattskrifningars förrättande, hvilka

föreslå dels ändringar i vissa förordningens stadganden, dels äfven en allmän revision

af densamma.

Sålunda har inom Första Kammaren Grefve C. G. Mörner (i motion N:o 21)

föreslagit, att stadgandena angående mantals- och skattskrifningsorten i andra punkten

af § 3 mom. 1 af ofvannämiula förordning måtte erhålla följande förändrade

lydelse: “den, hvilken inom särskilda mantalsskrifnings-distrikter innehar och brukar

fast egendom eller idkar rörelse samt för vården häraf uppehåller sig än inom det ena,

ån inom det andra mantalsskrifning s-distriktet, må sjelf bestämma och anmäla, inom

hvilketdera af dessa distrikt han bör mantalsskrifvas".

Inom Andra Kammaren åter har Herr A. P. Andersson (i motion N:o 91)

hemställt: “att Riksdagen, med upphäfvande af stadgandet i 11 § 4 mom. Kongl.

Förordningen den.20 Juli 1861, att sexman skola närvara vid mantalsskrifningarne,

för sin del ville besluta, att sexmännens ifrågavarande åliggande skall församlingsvis

på minst två af kommunalnämndens ledamöter .öfverflytta?*.

Slutligen har, äfven inom Andra Kammaren, Herr 11. A. Witt (i motion

N:o 32) anhållit: “att Riksdagen ville ingå till Kongl. Maj:t med en underdånig anhållan

om revision af Kongl. Förordningen den 20 Juli 1861 om mantals- och

skattskrifningars förrättande i ändamål att dels införa nödiga bestämningar med

afseende på de åtgärder, som tjena till förberedande af förrättningen, dels bringa

dess särskilda stadganden i öfverensstämmelse såväl sinsemellan, som ock med nu

gällande kommunalförordningar, samt till nästa Riksdag inlemna nådigt förslag till

ny författning i ämnet“. , '' , : ,

Bill. till Riksd. Prot. 1871. 5 Sami. 1 Afd. l Höft- •

i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 1.

Det i Grefve Mörners motion berörda lagrum har i nu gällande förordning

följande lydelse: “Härvid iakttagcs såväl att den, hvilken innehar fast egendom

eller idkar rörelse inom särskilda mantalsskrifnings-distrikter, må sjelf bestämma

och anmäla på hvilketdera stället han bör mantalsskrifvas, som ock — ---

I nära öfverensstämmelse med motionärens åsigt uttalade Bevillnings-Utskottet

vid _ 1868. års riksdag den mening, att förordningens föreskrift i afseende å

valfrihet vid mantalsskrifningsortens bestämmande för dem, som innehafva fast

egendom eller idka rörelse inom särskilda mantalsskrifnings-distrikt, antagligen endast

afsåg att, till undvikande af hvarje villrådighet och tvist angående rätta mantalsskrifningsorten

för sådan person, som för sina angelägenheters vårdande under

olika tider måste uppehålla sig å särskilda orter, öfverlemna åt honom sjelf att

anmäla hvarest lian det följande året komme att hafva bo och hemvist och följaktligen

borde mantalsskrifvas, men deremot icke att, med åsidosättande af den i

första punkten af samma § 3 uttalade grundsats, eller att en hvar skall mantalsskrifvas

der han har eller, i följd af sitt vistande, bör anses hafva sitt bo och hemvist,

för sådan person medgifva någon ovilkorlig frihet att bestämma orten, der

han vill i mantalslängd upptecknas, utan afseende om han å denna ort verkligen

kan och bör anses hafva bo och hemvist.

Då likväl en dylik tolkning af berörda föreskrift vore långt ifrån allmän,

och en alltför vidsträckt tillämpning af densamma hade gifvit insteg åt den föreställning,

att de nämnda kategorierna af fastighetsinnehafvare eller rörelseidkare

verkligen egde eu dylik ovilkorlig frihet, föreslog Utskottet vid sagda riksdag, att

den del af § 3 mom. 1, som innefattar bestämmelsen om valfrihet angående mantalsskrifningsorten,

skulle ur förordningen utgå och i densamma endast intagas den

allmänna grundsatsen, att en hvar skall mantals- och skattskrifvas der han bor,

eller i följd af sitt vistande bör anses hafva sitt bo och hemvist. Detta förslag,

som i Andra Kammaren godkändes utan votering, föll likväl i Första Kammaren,

hufvudsakligen på den grund, att detsamma ansågs innebära väl stor inskränkning

i en dyrbar personlig rättighet, hvilken icke kunde sägas tillskynda staten någon

skada eller förlust, samt att, om äfven afseende å kommunernas intresse ansågs

påkalla någon ändring i nu gällande stadgande, detta intresse likväl icke skulle

fullt tillgodoses genom den föreslagna bestämmelsen, hvilken endast skulle framkalla

andra förvecklingar och olägenheter.

Af såväl förhandlingarne vid 1868 års riksdag, som af motionärens nu

gjorda framställning, finner Utskottet otvetydigt, att ifrågavarande bestämmelse i

§ 3 mom. 1 icke endast fortfarande gifver anledning till hvad den just bör anses

hafva velat, förekomma, nemligen villrådighet och tvister angående rätta mantalssknifningsorten,

hvithet äfven ytterligare bekräftas af det kända förhållande, att

myndigheter, hvilka det tillkommer att afgöra dylika frågor, olika uppfattat och

tillämpat stadgandet, utan äfven föranleder från flera kommuners sida icke oberättigadt

klagomål. Det synes följaktligen angeläget att söka erhålla en sådan föreskrift,

att all villrådighet och olikhet i afseende å tillämpningen deraf måtto så

hos allmänheten som vederbörande myndigheter undanrödjas, äfvensom att, så vidt

möjligt, dervid måtte tillgodoses kommunernas fordran att af de personer, hvilka

inom dem äro boende och draga fördel af deras allmänna inrättningar, äfven få

uppbära skäliga skattebidrag.

Ett förslag i sådant syfte både måhända bort af Utskottet framläggas, och

Utskottet skulle icke heller hafva undandragit sig denna skyldighet, derest Utskottet

icke funnit ett omarbetande af författningen jemväl i andra delar erforderligt. Det

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 1.

kan nemligen icke förnekas, att, på sätt Herr Witt i sin ofvannämnda motion närmare

utvecklat, författningen i flera fall saknar önskvärd tydlighet och bestämdhet,

äfvensom att densamma, till tiden äldre än våra kommunallagar, med dessa saknar

full öfverensstämmelse. I dessa afseenden vill Utskottet endast exempelvis erinra:

att då § 3 mom. 3 såsom allmän regel stadgar, att fartygsbesättning bör mantalsskrifvas

å den ort, dit fartyget hörer, men mom. 7 af samma § deremot föroskrifver,

att sjömän under sjöresor skola prantalsskrifvas i den församling de

senast tillhört, så föranleda dessa stadganden lätteligen dertill, att sjömän blifva

på tvänno särskilda ställen mantalsskrifne; att stadgandet i § 8 mom. 7, angående

upprättande af särskild förteckning å sådana personer, som icke vidare uppehålla

sig i mantalsskrifningsdistriktet, utan att anmälan om deras afflyttning blifvit

gjord, visat sig icke förmå förekomma att flerårigt bortovarande personer, såsom

t- ex. sjömän, år från år alltjemt uppföras i man talslängden, debiteras utskylder

och efterlysas, i följd hvaraf torde erfordras bestämdare föreskrifter, i hvilka fall

ett dylikt afförande ur mantalslängden och upptagande i den särskilda förteckningen

bör ega rum; att slutligen föreskrifterna i § 10 mom. 2, angående åtgärderna

.för mantalslängdens granskning, icke stå i öfverensstämmelse med nu

gällande kommunallagar.

Dylika anmärkningar skulle lätteligen kunna mångfaldigas, men torde icke

vara erforderliga för att bereda erkännande åt den inom båda Kamrarne vid sistlidna

riksdag uttalade åsigt, i hvilken Utskottet instämmer, att nemligen mantalsskrifningsförordningen

erfordrade en snar och allmän revision. Då .likväl en omarbetning

af donna författning förutsätter eu föregående vidlyftig utredning, hvilken

Utskottet tror icke kunna fullt nöjaktigt verkställas af någon annan än Kongl.

Maj: t, som ensam är i tillfälle att genom vederbörande myndigheter erhålla de

upplysningar, som en vid tillämpningen af nu gällande författning vunnen erfarenhet

gifver vid handen, så hemställer Utskottet:

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla,.det täcktes Kongl.

Maj:t låta Förordningen af den 20 Juli 1861, angående mantals- och

skattskrifningars förrättande, undergå sådan omarbetning, att dess särskilda

föreskrifter erhålla nödig klarhet och bestämdhet och bringas i

öfverensstämmelse ej mindre sinsemellan än äfven med de förordningen

berörande stadganden i författningarne angående dels kommunalstyrelse,

dels allmänna bevillningen; samt att Kongl. Maj:t ville derefter

till Riksdagen framlägga förslag till ny författning i ämnet.

Stockholm den 13 Februari 1871.

På Utskottets vägnar:

(just, af Ugglas.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1871:6 Skrifvelse, angående omarbetning af Kong!. Förordningen om mantalsoch skattskrifning ars förrättande den 20 Juli 1861. s. 10 i texten