Sök i Ratio Lex

Betänkande, angående vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin.

1871-03-30 · 65 sidor, varav 63 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 63 av 65 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1871:5, Betänkande, angående vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 5.

1

N:o

5.

Ank. till Eiksd. Kansli den 1 April 1871, kl. 2 e. m.

Betänkande, angående vilkoren för tillverkning och försäljning af

bränvin.

Med stöd af § 40 Riksdagsordningen hafva till Bevillnings-Utskottets

behandling blifvit öfverlemnade de inom Kamrarne väckta motioner om ändring

i nu gällande Förordningar rörande vilkoren för bränvins tillverkning

och försäljning; och får Utskottet, efter företagen pröfning af såväl dessa

motioner som de inom Utskottet gjorda framställningar i öfrig!, härmed afgifva

betänkande i ämnet.

Utskottet har, såsom äfven vid sistlidna riksdag skedde, funnit lämpligast

att i ett gemensamt utlåtande sammanföra sina yttranden angående såväl

förordningen om tillverkningen som äfven den om försäljning af bränvin,

och dervid, för vinnande af klarhet i uppställningen och reda vid behandlingen

af ämnet, främst i betänkandet icke allenast redogjort för grunderna till

den väsendtligaste förändring i gällande lagstiftning, som af Utskottet funnfts

erforderlig, utan äfven och emedan de flesta öfriga förslagen till nya stadganden

äro, särskild! hvad angår tillverkningslagen, af denna förändring

direkt betingade, gjort hemställan om dess godkännande, hvarefter slutligen

under särskilda lutt. A. och B. blifvit lemnad redogörelse för såväl de väckta

motionerna som samtliga föreslagna förändrade bestämmelser i afseende å

icke mindre vilkoren för tillverkning än äfven försäljning af bränvin; och

hafva dervid ämnena blifvit upptagna i den ordning, hvartill författningsförslagens

paragrafföljder gifvit anledning.

Bill. till Riksd. Brok 1871. 5 Sami. 1 Afd. 5 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

Det af sistlidne riksdags Bevillnings-TTtskott afgifna betänkande med

förslag till nya författningar angående tillverkning och försäljning af bränvin

inleddes med en i allmänna drag hållen framställning af de brister, som vidlådde

nu gällande lagstiftning i dessa ämnen, samt af de derigenom vållade

missförhållanden. Hvilka betänkligheter än kunna göras gällande mot de då

framlagda lagförslagen, torde likväl de då antydda bristerna och missförhållandena

fortfarande böra tillerkännas nog betydenhet för att berättiga en

önskan om deras afhjelpande. Utskottet yttrade då: ”Den nuvarande be
skattningen

å inhemskt bränvin sönderfaller i tre olika afgifter, nemligen en

till statsverket ingående å tillverkningen samt en å minutförsäljningen och

en å utskänkningen, hvilka båda sednare efter fastställda grunder fördelas

emellan kommunerna, hushållningssällskapen och landstingen. Den förstnämnda

afgiften är väl egentligen en förbrukningsskatt, men sjelfva det sätt,

hvarpå den i afsigt att icke allenast öfvervälta statens rätt, utan ock att inskränka

sjelfva bränvinstillverkningen, blifvit bestämd att erläggas utöfvar

ett sådant tryck på denna i sig sjelf dock hvarken skadliga eller onyttiga

näring, att afgiften kan sägas i icke ringa mån af densamma utgöras. De

sednare afgifterna åtel-, de å minutering och utskänkning, lida i främsta rummet

af den gemensamma olägenhet att ytterst ojemnt drabba förbrukningen,

enär allt bränvin, som försäljes i parti af 15 kannor eller deröfver, är från

deras erläggande befriadt. Derjemte måste det visserligen erkännas, att stadskommunerna,

genom rättigheten att till ett enda för dess räkning bedrifvet

bolag öfverlemna all minuthandel med och utskänkning af bränvin samt att

sålunda i sin hand monopolisera den mindre försäljningen af en ännu allmän

förbrukningsvara, erhållit en godtycklig makt att beskatta icke endast sina

egna, utan stundom äfven kringliggande landskommuners medlemmar, hvilken

icke sällan blifvit alltför hänsynslöst utöfvad och framkallat berättigade klagomål,

på samma gång den äfven kunnat förleda statens myndigheter att

af omsorg för de linansiela intressena förbise det egentliga syftemålet vid

öfverlemnandet af denna vidsträckta rättighet eller att bereda staten en större

förmåga att öfvervaka och upprätthålla den allmänna ordningen”. Dessa olägenheter

ansågos äfven påkalla en reform, ”i syfte att dels från tillverkningen

aflyfta bränvinsbeskattningen, dels jemnare fördela densamma, dels slutligen

bereda kommunerna tillfälle att ordna den mindre försäljningen af bränvin

med uteslutande hänsyn till sina sedliga intressen,” och dessa syftemål

slutligen funnos säkrast och lättast kunna vinnas ”genom att förena de nu

utgående tre afgifterna till en enda förbrukningsskatt å allt inom landet tillverkadt

och förbrukadt bränvin, hvilken skulle utgöras, då varan utan vidare

kontroll från statens sida utginge i den allmänna handeln, samt odelad tillfalla

Statsverket, hvilket åter skulle lemna kommunerna, hushållningssällska
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillning^- Utskotiets Betänkande N:o 5.

pen och landstingen skälig ersättning för deras genom försäljningsafgifternas

indragning förlorade inkomster”.

Utskottet erkänner icke mindre det berättigade och lofvärda i dessa

syftemål än äfven lämpligheten af åtskilliga utaf de för deras vinnande framlagda

förslag, men har likväl icke ansett sig böra dem oförändrade eller i

sin helhet nu åter till Riksdagen öfverlemna. Utskottet har för denna åsigt

funnit tillräckligt stöd i de betänkligheter, som sistlidet år inom båda Kamrarne

gjorde sig gällande mot ett möjligen alltför hastigt antagande af genomgripande

förändringar i grunderna för en lagstiftning, som vore nära

förbunden med landets vigtigaste sedliga och ekonomiska intressen, och som,

hvad än mot enskilda dess bestämmelser kunde med fog erinras, likväl i allmänhet

utöfvat ett i hög grad välgörande inflytande. Af jemförelsevis mindre

betydenhet vore dock, enligt Utskottets åsigt, de betänkligheter, som uttalades

mot förslaget till ny tillverkningslag, likasom äfven allmännast erkändes,

att den nu gällande lagstiftningen i detta ämne vore behäftad med olägenheter,

som påkallade en reform, hvarigenom blefve, så vidt möjligt, tillgodosedd

bränvinsbränningsindustriens billiga fordran, att icke i lagstiftningen

möta alltför svåra hinder för sin utöfning och att i likhet med öfriga

näringar lemnas fri, för så vidt kontrollen öfver de tillverkadt bränvin ålagda

afgifter samt förhållandena i öfrigt kunde det medgifva. Af dessa skäl,

och med anledning derjemte af de genom Herr von Koch inom Första och

Herr F. A. Forssbeck inom Andra Kammaren (motioner Nfris 33 och 100)

i sådant afseende gjorda framställningar, har Utskottet återupptagit till dess

väsendtligaste delar de vid sistlidne riksdag framställda förslag om upphäfvande

af den nu stadgade ovilkorliga skyldigheten att i förskott och för viss

på förhand bestämd tid och belopp erlägga bränvinstillverkningsafgiften och

om medgifvande af rättighet för tillverkaren, att, derest han icke vill förskottsvis

erlägga större eller mindre del af afgiften, upplägga sin vara på

under offentlig tillsyn stäldt nederlag. Bevillnings-Utskottet anförde då till

stöd för en sådan lagstiftning följande:

”De band, som fjettra denna industri, hafva väl kunnat vid öfvergången

till den nya lagstiftningen anses nödiga såsom en eftergift åt den allmänna

mening, som allvarligt fordrade, att den öfverflödiga bränvinsförbrukning,

hvilken hotade att undergräfva nationens såväl sedliga som ekonomiska

välfärd, måtte hämmas, och som ansåg medlen dertill böra sökas icke mindre

i direkt inskränkning af sjelfva tillverkningen än i varans fördyrande

genom högre afgift och större svåråtkomlighet genom stränga försälj ningslagar,

men numera böra de erkännas endast föranleda förluster, så för den

enskilde som i statsekonomiskt hänseende, genom att förlama en näring, som,

långt ifrån att vara i sig sjelf skadlig, rätt bedrifven skulle kunna blifva af

ganska stor betydelse för vår allmänna hushållning. — I vårt land, der

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 5.

säd- och potatisproduktionen redan i vanliga år lemnar ett ej obetydligt öfverskott

utöfver hvad till födoämnen behöfves, men der kommunikationernas

beskaffenhet föranleder stora svårigheter vid afsättning^, måste sprittillverkningen

utgöra ett beqvämt sätt att tillgodogöra detta öfverskott, och utan

tvifvel borde denna näring, som nu står på en i jemförelse med andra länder

låg ståndpunkt, kunna lätt nog utveckla sig derhän, att dess produkter

bildade en icke obetydlig exportartikel. Ett dylikt näringens kraftiga uppblomstrande

skulle, långt ifrån att motverka det genom försälj ningslagarne

åsyftade hämmandet af bränvinsförbrukningen, alltmera befrämja detsamma,

i samma mån denna industri genom billigare och fullkomligare arbetsmethoder

sattes i stånd att uppsöka utländska marknader och icke, såsom nu är

förhållandet, nödgades uteslutande inom landet bereda sig afsättning. Utan

att i någon mån vilja underkänna det välgörande inflytande, som "den vid

1853—1854 årens riksdag antagna lagstiftningen i sin helhet på nationen

utöfvat, och utan att på något sätt vilja tillstyrka upphäfvande af de inskränkningar,

som i afseende å tillverkning eller försäljning af bränvin kunna

anses fortfarande nödiga för det med denna lagstiftning afsedda sedliga

ändamåls vinnande i allt högre grad, vågar Utskottet sålunda uttala den

åsigt, att numera torde utan fara för detta högre ändamål något mera afseende

böra fästas vid såväl det betydande statsekonomiska intresse, som är

förbundet med denna närings kraftigare utveckling, som vid industriidkarens

billiga begäran att i sin handterings utöfvande icke underkastas andra band

eller betungas med större svårigheter än den å näringens produkt lagda afgift

till Staten och kontrollen öfver dess erläggande nödvändigt fordra.”

”Bland de till brännerihandteringens tryckta ställning bidragande orsaker

torde stadgandet om skattens erläggande förskottsvis för half tillverkningstermin

i sender vara en af de förnämsta. Såsom af det, för utarbetande

af förslag till ny författning angående vilkoren för bränvins tillverkande,

vid 1853—1854 årens riksdag tillsatta Utskotts betänkande kan inhemtas,

voro anledningarne till detta stadgande dels omsorgen att betrygga Statens

rätt till fullständigt åtnjutande af denna afgift, dels äfven önskan att återhålla

dem, hvilka kunde lättsinnigt vilja försöka en handtering, hvartill de

egde hvarken kapital eller erfarenhet. Följden häraf har naturligen blifvit,

att afgiften kommit att utgöra en beskattning direkt på tillverkningen, i

stället för, såsom dock skäligt vore, på förbrukningen af bränvin, och om

äfven i allmänhet tillverkaren kunnat genom förhöjdt pris på sin vara återtaga

detta af honom erlagda skattebelopp, och således förbrukningen fått i

sista hand detsamma vidkännas, har dock äfven tillverkningen genom detta

beskattningssätt drabbats af ganska betydande olägenheter. Då likväl Statens

rätt otvifvelaktigt kan fullt betryggas äfven utan en dylik förskottsbetalning,

och då något Statens förmynderskap lika litet för denna klass af

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-UtsTcottets Betänkande N:o 5. 5

näringsidkare, som för hvarje annan, synes böra vidare ifrågakomma, har

Utskottet ansett dessa olägenheter böra undanrödjas genom antagande af

lämpligare, näringen mindre förlamande stadgande!! angående denna beskattnings

utgörande.”

”Det är till en del af sådan anledning, som Utskottet velat underställa

Riksdagens pröfning förslag till författning, i syfte att från tillverkningen

till förbrukningen öfverflytta bränvinsbeskattningen, hvilken följaktligen skulle

erläggas först i det ögonblick tillverkaren vill fritt disponera sin vara, och

denna utgår i handeln för inhemsk konsumtion. Utskottet har i sådant hänseende

funnit sig böra föreslå, att tillverkare af bränvin, derest han icke vill

förskottsvis inbetala större eller mindre del af afgiften och derigenom förvärfva

rätt att i mån af tillverkningens fortgång disponera ett motsvarande

belopp af tillverkningen, må kunna inlägga den del af sin tillverkning, för

hvilken skatt icke blifvit erlagd, i särskild^ enligt lemnade föreskrifter inrättadt

förvarings- eller nederlagsrum, att derstädes under kontrollörs lås förvaras,

på sätt och under vilkor, som författningslörslaget närmare redovisar,

samt att tillverkare, som efter slutad bränning vill fortfarande och utan afgifters

erläggande behålla sin vara på sådant nederlag, må dertill ega rätt

intill det nya bränningsårets början, eller den 1 Oktober, mot erläggande af

en bestämd nederlagsafgift till Staten samt med vilkor att nederlagsmagasinet

under hela tiden förblifver under af Konungens Befallningshafvande tillförordnad

tillsyningsmans uppsigt. Att för längre tid medgifva denna nederlagsrätt

vid talrika inom landet spridda brännerier har ansetts kunna medföra

icke obetydlig svårighet, men då, enligt Utskottets åsigt, beskattningen skall

utgöras först vid varans utlemnande till konsumtion inom landet, och antingen

tillverkaren sjelf eller köparen torde vilja dels än vidare innehålla, dels

äfven exportera densamma, i hvilket sednare fall någon beskattning icke bör

ifrågakomma, har blifvit föreslaget, att bränvin må från bränneri eller nederlag

vid bränneri kunna föras till ort med nederlagsrätt, att derstädes under

vederbörande tullförvaltnings uppsigt och kontroll uppläggas. Föreskrifter

angående å sådant nederlag upplagÖt bränvins behandling, i afseende å sättet

för uttagning, afgiftens erläggande, tiden för nederlagsrätten o. s. v. hafva

ansetts böra af lvongl. Maj:t meddelas i närmaste likhet med hvad för utländska

varor å tullnederlag redan är stadgadt.”

”Fördelarne af ett dylikt beskattningens ordnande synas Utskottet obestridliga.

Tillverkaren eller köparen af bränvin kunna derigenom, utan hinder

af på beskattningssättet beroende kostnader och olägenheter, behålla sin

vara, till dess de finna densammas afyttrande med sin fördel förenligt, och

sålunda äfven med mindre svårighet upprätthålla sin konkurrens på utlandets

spritmarknader. En annan, icke mindre betydande fördel häraf torde äfven

få anses ligga i bränvinstillverkningens jemnare reglerande efter tillgången

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 5.

på inhemska råämnen, enär öfverskottet af en rik, men mindre god skörd

sålunda bör kunna lättare tillgodogöras genom förvandling till spritvara, som

antingen exporterades eller upplades till framtida behof och derigenom dels

ett kommande års möjligen knappare och dyrbarare skörd undgå att hårdt

tagas i anspråk för tillfredsställande af landets förbrukning af bränvin, dels

äfven så väl råvaran som bränvinet otvifvelaktigt vida mindre komma att

underkastas de starka prisvexlingar, som nu i hög grad störa ej mindre produktionen

än omsättningen.”

Med godkännande i hufvudsaklig mån af denna motivering och de ur

densamma härflytande stadgande^ har Utskottet från dem afvikit endast i

afseende å bestämmelserna angående nederlagsrättens utsträckning äfven till

andra orter än tillverkningsstället, hvilka bestämmelser ur det nu framlagda

författningsförslaget blifvit uteslutna. Denna inskränkning har dock icke föranledts

af något misskännande af en dylik utsträckt nederlagsrätt^ fördelar,

men väl deraf, att Utskottet ansett det vara nödigt att innan en sådan

nederlagsrätt med deraf föranledd förflyttning af bränvin från ett nederlag

till ett annat af Riksdagen medgifves, Kong]. Maj:t, efter inhemtande af

vederbörande myndigheters yttranden först må pröfva om och på hvilka vilkor

en sådan nederlagsrätt kan, med bibehållande af tillbörlig trygghet för

Statsverket, tillåtas; och Utskottet har sålunda funnit rättast, att Riksdagen,

med anmälan om sin uppfattning af ärendets vigt, nu endast hos Kongl.

Maj:t anhåller om framläggande för Riksdagen af förslag i detta ämne.

De stadganden åter, som Utskottet funnit erforderliga och lämpliga för

ordnande af nederlaget vid brännerierna hafva sammanförts i förslaget till

författning om tillverkning af bränvin under §§ 14, 15, 16 och 17, och får

Utskottet, i enlighet med hvad ofvan blifvit anfördt i afseende å sjelfva

grundsatsen, hemställa:

Ro.

att tillverkare af bränvin, derest han icke vill förskottsvis

inbetala större eller mindre del af afgiften, må ega

rätt inlägga den del af tillverkningen, för hvilken afgift

icke blifvit erlagd, i särskild^ af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

godkändt magasin, att under kronans lås

och nyckel förvaras, samt att efter slutad bränning det

upplagda bränvinet derstädes under viss bestämd tid bibehålla

mot erläggande af nederlagsafgift till staten och med

vilkor, att nederlagsmagasinet förblifver under af Konungens

Befallningshafvande förordnad tillsyningsmans vård och

uppsigt; samt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 5.

7

2:o.

att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla, det

Kongl. Maj:t täcktes låta tillse i hvad mån och på hvilka

vilkor rättighet till uppläggande på nederlag af inhemskt

obeskattadt bränvin må kunna medgifvas såväl å ort. der

allmän nederlagsrätt för utländska tullpligtiga varor åtnjutes,

som å andra för dylikt nederlag af bränvin lämpliga

platser, samt derefter till Riksdagen i detta ämne afgifva

förslag.

I sammanhang med och i hufvudsaklig anledning af dessa förändrade

föreskrifter angående tiden och sättet för beskattningens utgörande, har Utskottet

äfven föreslagit upphäfvande af den tillåtna bränningstidens nu stadgade

indelning i terminer och medgifvande af frihet,Iför tillverkaren att efter

erhållet tillståndsbevis för bränvinshränningens bedrifvande utöfva sin handtering

under den längre eller kortare tid, han sjelf kan finna med sin fördel

förenligt. I öfverensstämmelse med hvad sistlidet år i detta afseende anfördes,

anser nemligen Utskottet, att denna terminsindelning icke kan hädanefter,

och såvida Utskottets ofvan framställda förslag angående nederlagsrätten

vinner bifall, i något afseende blifva behöflig och följaktligen, såsom derjemte

förorsakande tillverkaren både olägenheter och kostnader, böra ur författningen

borttagas.

Sedan Utskottet, i enlighet med sin redan framställda plan för betänkandets

uppställning, sålunda icke allenast redogjort för de väsendtligaste

förändringar i den gällande lagstiftningen angående tillverkning af bränvin,

som befunnits erforderliga, utan äfven hemställt om deras godkännande, får

Utskottet nu afgifva yttranden angående samtliga föreslagna förändrade bestämmelser

i afseende å såväl förordningen om tillverkning som äfven om

försäljning af bränvin. Och får Utskottet dervid först yttra sig

Ditt. A.

Angående vilkoren för tillverkning af bränvin.

Då de till Utskottet hänvisade motioner i förevarande ämne innefatta

förslag om dels fullständig och genomgripande omarbetning af nu gällande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

författning, dels äfven om flerfaldigt förändringar i densammas särskilda stadgande^

och då upptagandet af deras olika yrkanden vid redogörelsen för det

framställda lagförslagets särskilda paragrafer skulle icke allenast föranleda

mycken vidlyftighet utan äfven störande inverka på klarheten och enkelheten

i betänkandets uppställning och behandling, har Utskottet ansett lämpligast

att dem här främst och i ett sammanhang anmäla, med anhållan derjemte,

att de, så vidt de icke blifva föremål för vidare yttrande, må anses besvarade

genom den här nedan följande motiverade redogörelsen för Utskottets framställda

förslag till ny författning angående vilkoren för tillverkning af bränvin.

Sådana yrkanden hafva blifvit framställda:

af Herr N. S. von Kock (motion N:o 33) inom Första Kammaren,

som hemställt: att förordningen angående vilkoren för tillverkning af bränvin

måtte erhålla den lydelse bil. a. till hans motion innefattar eller med undantag

endast för skattesiffran, som föreslagits till 1: 10 för kanna bränvin,

alldeles densamma, som Bevillnings-Utskottets förslag af år 1870 utvisar;

af Herr F. A. Forssbech (motion K:o 100) inom Andra Kammaren,

som föreslagit: ”att den nuvarande terminsindelningen borttages, så att tillverkningen

under nu stadgade tidrymd, 1 Oktober—1 Maj, må utöfvas huru

lång tid som helst, endast derunder begränsad emellan 100 och 1,200 kannor

i medeltal för hvarje tillverkningsdygn, samt att minsta tillverkningen vid

ett bränneri blifver 1,500 kannor af normalstyrka, för hvarje gång som anmälan

till bränning skett”;

”att bränvinstillverkaren må vara obetaget att antingen förskottsvis

erlägga bränvinsskatten, dock icke för mindre än 1,500 kannor hvarje gång,

eller ock att upplägga det tillverkade bränvinet på nederlag under offentlig

kontroll, samt att sedan endast i mån af från nederlaget skeende uttag af

varan erlägga den derå belöpande afgiften”;

”att allt af kontrollör uppmätt bränvin, hvarför skatt i förskott ej är

erlagd, upplägges å nederlag i fasta magasin vid egendomarne eller brännerierna

på krönta och numererade kärl, under kontrollörens lås och vård,

med skyldighet för honom att hvar åttonde dag till Civil-departementets kontrollbyrå

och vederbörande Landshöfdinge-embete ingifva bevis om det sålunda

upplagda bränvinets kannetal, kärlens antal, nummer och innehall,

hvarjemte ett sådant bevis, underskrifvet af kontrollören, bränneri vittnet och

tillverkaren, denne sistnämnde tillställes. Detta bevis vore då den rättshandling,

på hvilken innehafvaren egde att uttaga större eller mindre del af bränvinet

från nederlaget, mot erläggande af stadgad skatt. Börande den nu

yrkade nederlagsrätt genom en särskild förordning om nederlag för inhemsk

sprit regleras;”

”att denna nederlagsrätt för svenskt bränvin ej utsträckes längre än

från

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillnings-UtskoUets Be,tänkande N:o 5.

från den 1 Oktober det ena året till samma tid nästföljande, då allt å nederlag

liggande bränvin bör vara utrymdt;”

”att från det vid uppmätning erhållna och till normalstyrka reducerade

kannetal bränvin afdrages för afdunstning 3 procent, hvarefter återstoden utgör

det kannetal bränvin, för hvilket stadgad afgift efter 70 öre per kanna

skall utgå;”

”att för bränvin, som exporteras, såväl till uppmuntrande af sådan export

som ersättning för dervid nödvändig förädling och deraf uppstående kostnader,

tillägges exportören, förutom restitution af bränvinsskatten, eu så kallad

exportpremie af minst 3 öre per kanna; och”

”att för allt bränvin, som å nederlag upplägges, vare sig sådant §ker

i tillverkarens, annan enskild persons eller Kronans nederlagsmagasin, erlägges

till staten en nederlagsafgift af högst 1 öre per kanna;” samt

af Herr Friherre A. H. E. Fock (motion N:o 38) inom Andra Kammaren,

som ansett sig böra föreslå åtskilliga förändringar, hvilka, utan att

rubba grunderna i gällande lagstiftning angående detta ämne, skulle undanrödja

vissa i densamma förekommande oegentligheter och onödigt inskränkande

bestämmelser. Då dessa Friherre Focks yrkanden blifvit dels i Utskottets

författningsförslag uppmärksammade, dels äfven och i följd af de i

detsamma förekommande framställningar angående upphäfvande af såvälbränningstidens

indelning i terminer som af skyldighet att i förskott erlägga tillverk

ni ngsa fgiften bort förfalla, torde Utskottet icke behöfva dem här återupprepa,

utan får för kännedomen af deras innehåll hänvisa till motionen.

Art. I.

Om rättighet till bränvinstillverkning och tiden för dess utöfning.

§§ t och 2.

Dessa §§ innehålla oförändradt samtliga de i §§ 1 och 5 af nu gällande

författning intagna stadgande!! angående behörighet att tillverka bränvin;

och har Utskottet i detta hänseende sålunda föreslagit endast den ändring,

som för erhållande af en följdriktigare ordning emellan författningens

föreskrifter varit påkallad, att uppflytta nuvarande § 5 till näst efter § 1;

3:o

hvilken omflyttning torde godkännas.

Bih. till Riksd. Prof. 1871. 5 Sami. 1 Afd. 5 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

§ 3.

I denna § har Utskottet under olika moment sammanfört samtliga de

allmänna föreskrifter, som befunnits nödiga i afseende å såväl tiden för bränvinstillverknings

utöfvande som högsta och lägsta tillverkningsbeloppet på

dygn, samt derjemte intagit ett nytt stadgande angående minsta tillåtna tillverkning

i sin helhet vid något bränneri.

Den i allmänhet tillåtna tiden för bränvinstillverknings bedrifvande har

Utskottet trott böra bibehållas vid de nu dertill bestämda sju månaderna,

från 1 Oktober till 1 Maj, men deremot, i enlighet med hvad redan blifvit

angående olägenheterna af tillverkningens bindande vid bestämda terminer

anfördt, ansett alla stadganden derom kunna lämpligen ur den nya författningen

utgå. Då bränningsåret sålunda hädanefter skulle begynna med den

1 Oktober, har Utskottet derjemte bort erinra, att detta icke synes kunna

föranleda någon förveckling, om, såsom äfven af andra skäl vore önskligt,

den nya förordningen blefve så tidigt till allmän efterrättelse kungjord, att

den redan vid nämnda tid kunde vinna tillämpning; hvarföre Utskottet hemställer

:

4:o

att bränvinstillverkning må, på sätt § B mom. 1 bilagda.

förslag närmare utvisar, vara tillåten från 1 Oktober till

1 Maj nästföljande år.

Hvad åter beträffar tillverkningsbeloppet på dygn, har detsamma blifvit

föreslaget till lägst 200 och högst 1200 kannor af normalstyrka. Den

nu gällande författningens § 4 bestämmer väl den minsta tillverkningen på

dygn i medeltal under termin till B00 och den högsta till 1000 kannor, men

vid jemförelse med §§ 20 och 21, hvilka medgifva att tillverkningen under

hvarje termin må med högst Y5 under- eller öfverstiga det för denna tid anmälda

belopp, befinnes för det närvarande den tillåtna tillverkningen i sjelfva

verket vara begränsad emellan 240 och 1,200 kannor. I detta sålunda bestämda

minsta belopp har Utskottet, för att i någon mån tillmötesgå en ofta

upprepad önskan, ansett sig böra föreslå en nedsättning eller afrundning till

200 kannor.

Att deremot, såsom af Herr Forssbeck blifvit yrkadt, nedsätta det minsta

tillverkningsbeloppet på dygn till 100 kannor, har Utskottet älven nu,

såsom vid flera föregående riksdagar, ansett kunna alltför mycket bidraga

till små bränneriers återutspridande öfver landet och derigenom föranleda en

vådlig återgång från en lagstiftning, som, ehvad än mot några dess enskilda

delar kunnat anmärkas, visat i tillämpningen mycket välgörande verkningar.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillning^- Utskottets Betänkande N:o 5.

Då dertill kommer att en dylik åtgärd otvifvelaktigt skulle betydligt försvåra

och fördyra kontrollen öfver tillverkningen, för hvilken i allt fall kostnaderna

ansetts böra af statsmedel bestridas, har Utskottet funnit sig sakna skäl att

å detta yrkande fästa något afseende.

Då det till följd af terminsindelningens borttagande och tillverkarens

frihet att af den för bränvinstillverkning tillåtna tid begagna så stor eller

ringa del, han sjelf kan för godt finna, skulle kunna befaras att tillverkningen

vid något bränneri nedsjönke till en obetydlighet, hvarigenom statens

inkomst deraf blefve alltför ringa i förhållande till kontrollkostnaderna, har

Utskottet i mom. 2 af § 3 äfven intagit det stadgande, att tillverkningen i

sin helhet icke vid något bränneri får understiga 3,000 kannor, hvilket belopp

motsvarar en bränningstid af 15 på hvarandra följande dygn med den

minsta tillverkningen i medeltal af 200 kannor.

Utskottet hemställer alltså:

5:o

att, på sätt i § 3 mom. 2 blifvit föreskrifvet, bränvinstillverkningen

begränsas mellan 200—1,200 kannor på

dygn, och att minsta tillverkningen vid något bränneri

bestämmes till 3,000 kannor.

I § 3 mom. 3 har Utskottet infört en definition å uttrycket tillverkningsdygn,

6:o

hvilken definition torde godkännas.

Då, enligt hvad anfördt blifvit, den minsta tillverkningen vid något

bränneri ansetts böra bestämmas till 3,000 kannor, men inträffa kan, att

påbörjad tillverkning blifver utan något bränneriidkarens vållande afbruten,

innan detta minsta belopp hunnit afverkas, i hvilket fall tillverkaren bör

vara från allt ansvar fri, har Utskottet i mom. 4 föreslagit det stadgande,

att om bränneri eller der begagnad redskap genom vådeld eller annan

olyckshändelse väsendtligen skadas, eller ock Kong]. Maj:t pröfvar skäligt att

bränvinsbränning under i allmänhet tillåten tid inställa, skall den här förut

bestämda minsta tillverkning beräknas efter det antal tillverkningsdygn, som

förflutit från och med det, då tillverkningen enligt gjord anmälan skolat begynna,

till det, hvarunder bränvinsbränningen af någon utaf dessa anledningar

blifvit afbruten; hemställande alltså:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

11 er illn ings- Utslco Hets Betänkande N:o 5.

7:o

att det i § 3 mom. 4 förekommande stadgande måtte

bifallas.

Det i nu gällande författnings § 2 mom. 3 intagna förbud mot bränvinstillverkning

eller mäskberedning dertill under tiden från klockan 10 om

aftonen näst före sön- eller helgedag till klockan 10 om aftonen å sådan

dag har blifvit såsom allmän regel bibehållet och i förslaget infördt under

mom. 5 af § 3. Men då, på sätt inom Utskottet blifvit anfördt, det derigenom

föranledda långa uppehåll i för bränvinstillverkningen af hvitbetor

nödiga operationer tillskyndar denna handtering betydliga förluster, samt

lätteligen kan komma att, i man af de använda metodernas utveckling, medföra

sådana äfven för annan bränvinstillverkning, har Utskottet ansett att,

der förhållandena sådant ovilkorligen påkalla, någon lindring i detta stadgande

borde beviljas. Af denna anledning har Utskottet i ifrågavarande

moment föreslagit ett tillägg, hvarigenom åt Kongl. Maj:t lemnas att, efter

ansökan och der sådant för särskilda tillverkningsmetoders begagnande pröfvas

oundgängligen nödvändigt, från detta allmänna förbud meddela undantag,

och hemställer alltså:

8:o

att detta i § 3 mom. 5. intagna stadgande måtte godkännas.

§ 4.

De i denna § förekommande allmänna bestämmelser angående beskaffenheten

af för bränvinstillverkning nödig redskap äro lika lydande med

de i författningens § 3 nu meddelade, endast med den förändring, att de i

sistnämnda § förekommande slutorden: ''”finnas i denna författning stadgade”

blifvit utbytta mot orden ”äro eller varda föreskrifna”; och har sådant utbyte

skett med afseende å de förändrade föreskrifter angående redskaps beskaffenhet,

som kunna komma att intagas i ordningsstadgan för brännerierna;

och hemställer Utskottet:

9:o

att denna redaktionsförändring må godkännas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillning^- Utskottets Betänkande N:o 5,

13

§ 5-

De här gifna föreskrifter angående dels inom hvad tid och på hvad

sätt anmälan till bränvinstillverkning skall göras, dels äfven huru tillståndsbevis

dertill skall meddelas, motsvara i det väsendtligaste de i § 6 af nu

gällande författning meddelade. Men då Utskottet föreslagit, att all indelning

af tillverkningstiden i vissa terminer skall upphöra, och tillverkare af

bränvin, efter erhållet tillstånd till brännerirörelses bedrifvande, i allmänhet

ega full frihet att, utan föregången anmälan derom, sjelf bestämma, icke

mindre den tid, under hvilken lian vill sin handtering utöfva, än äfven det

belopp, han vill tillverka, så hafva såväl de i § 6 nu förekommande stadganden

angående anmälan om bränvinstillverkning för viss tid och för viss

qvantitet samt tillståndsbevisets uppgift om den erlagda afgiftens belopp, som

äfven de i § 7 lemnade, om hvad iakttagas bör, då tillverkare vill den anmälda

tiden eller beloppet antingen öka eller minska, blifvit såsom icke vidare

egande tillämpning ur författningsförslaget uteslutna; och hemställer

Utskottet alltså:

10:o

att § 5 må erhålla den lydelse, förslaget innehåller.

§§ 6, 7 och 8.

I dessa §§ hafva blifvit sammanförda erforderliga föreskrifter, dels angående

skyldighet för tillverkare, hvilken, efter vederbörlig anmälan om

bränvinstillverkning, antingen hos Konungens Befallningshafvande förklarar

sig vilja derifrån afstå, eller icke inom bestämd tid efter anmälan densamma

företager, eller slutligen utan föreskrifven anmälan tillverkningen afbryter,

att ersätta belöpande kontrollkostnader, dels äfven huru förhållas skall, då

tillverkare vill före den allmänna bränningstidens utgång med hand teringen

upphöra. Då samtliga dessa stadganden äro synnerligen enkla och icke synas

erfordra någon särskild motivering, hemställer Utskottet:

1 Do

att de i §§ 6, 7 och 8 intagna stadganden må bifallas

och §§ erhålla den lydelse, förslaget utvisar.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 5.

§ 9

är lika lydande med författningens § 8 med sådana förändringar endast af

deri förekommande hänvisningar, som af den olika paragrafföljden i förslaget

varit föranledda.

§ io.

Nu gällande förordnings § 9 förbjuder bränvinstillverkning i sammanhang

med pressjästberedning under annan tid, än för bränvinstillverkning i

allmänhet stadgad är. Då likväl detta förbud beröfvar pressjästfabrikerna

hvarje möjlighet att under en icke obetydlig del af året tillgodogöra sig den

vid beredningen af pressjäst erhållna alkohol, i följd hvaraf deras tillverkning

blifver fördyrad och urståndsatt att uthålla täflan med utlandets, har

Utskottet ansett detsamma böra upphäfvas och ersättas genom ett medgifvande

för dylika fabriker, att, efter erhållet tillstånd af Konungens Befallningshafvande

samt med iakttagande af de vilkor, som dels äro i denna förordning

stadgade, dels ock ytterligare kunna af Kongl. Maj;t pröfvas erforderliga,

få äfven under tiden från den 1 Maj till den 1 Oktober utöfva sin

handtering mot erläggande af någon särskild afgift. Denna afgift, som i

§12 blifvit föreslagen att, oberäknad! den för allt tillverkadt bränvin stadgade

beskattning, utgå med 25 öre per kanna bränvin af normalstyrka, synes

vara tillräcklig att förekomma hvarje sådan handtering, der under sken

af pressjästberedning'' hufvudändamålet vore framställande af bränvin; och

hemställes

12:o

att de angående bränvinstillverkning i sammanhang med

pressjästberedning i § 10 föreslagna stadganden må godkännas.

§ 10 i gällande förordning förbjuder att vid ättikeberedning eller annan

fabrikation begagna bränvinsredskap under andra vilkor än som för

bränvinstillverkning äro stadgade. Såsom i Friherre Focks omnämnda motion

finnes anfördt, kan stadgandet antingen anses afse att endast förbjuda

tillverkning af bränvin, såsom råämne för ättikeberedning eller annan fabrikation

under andra vilkor än som äro gällande för bränvinstillverkning i

allmänhet, eller ock bör den tolkas strängt efter ordalydelsen, och sålunda

hvarje industriidkare vara förbjuden att för sin industris behof fritt begagna

sådana redskap, som vid bränvinstillverkning brukas. I förra fallet är stad
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

gandet öfverflödigt, emedan författningen i allmänhet bestämmer de för bränvinstillverkning

gällande vilkoren, och med böter belägger all annan sådan

tillverkning såsom oloflig, i sednare fallet åter kan den blifva och har verkligen

blifvit störande för industrien, emedan i åtskilliga industrigrenar anländes

redskap likartad med den vid tillverkning af bränvin; och hemställes

alltså:

13:o

att § 10 i nu gällande förordning måtte ur den nya författningen

få uteslutas.

Al t. II.

Om bränvins beskattning och uppläggande pa nederlag.

Denna artikel motsvaras i det väsendtliga af nu gällande författnings

tredje artikel; men har Utskottet, för vinnande af en bättre ordningsföljd i

författningens stadganden, uppflyttat densamma till närmast efter de i artikeln

1 innefattade allmänna föreskrifterna angående rättighet till bränvinstillverkning

och tiden för dess utöfning.

§ H.

Denna paragrafs första moment, som bestämmer beloppet af tillverkningsafgiften

per kanna bränvin, motsvarar och är, med undantag af skattesiffran

jemte hänvisningen, lika lydande med § 17 i gällande förordning. I

tiliverkningsafgiften har deremot blifvit föreslagen en förhöjning med 10 öre

per kanna bränvin af normalstyrka, eller från 70 till 80 öre. Då Utskottet,

såsom nedan under § 26 sägs, funnit sig böra tillstyrka, att vid uppmätning

af det tillverkade och skattskyldiga bränvinet ett skäligt afdrag

må beviljas för den afdunstning eller så kallade schwindung, som särdeles

under de första dagarne efter tillverkningen eger rum, hvilket afdrag i verkligheten

innefattar en skattelindring, och då derjemte, i händelse de framlagda

förslagen om upphörande af skyldigheten till förskottsbetalning af afgiften

och densammas erläggande först då varan utgår i allmänna handeln

vinna Riksdagens bifall, bränvinstillverkningsindustrien bör i väsendtlig mån

vara befriad från skattens tunga, hvilken komme att mera direkt återfalla

på förbrukningen, så har Utskottet ansett sig kunna föreslå en förhöjning i

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 5.

den nu bestämda tillverkningsafgiften från 70 till 80 öre. Och har Utskottet

äfven deraf, att Statsverket, genom borttagandet af skyldigheten att i förskott

erlägga tillverkningsafgiften, otvifvelaktigt kommer att till en början

lida en icke obetydande minskning i sina af bränvinsbeskattningen påräknade

inkomster, funnit ett icke ©väsendtligt stöd för sin hemställan:

14:o

att tillverkningsafgiften för hvarje kanna bränvin af normalstyrka

må bestämmas till 80 öre.

Då, såsom allmänt kändt är, bränvin kan utföras först efter undergången

förädling eller rening, vid hvilken operation en icke obetydlig qvantitet

går förlorad, men restitution af afgiften endast beviljas för det bevisligen

utförda kannetalet, så synes det obestridligt, att den nu gällande lagstiftningen

angående restitution af erlagda afgifter vid utförsel af bränvin,

ehuru den i allmänhet stadgar, att godtgörelse för den erlagda tillverkningsafgiften

skall vid utförsel till utrikes ort åtnjutas, likväl icke medgifver eu

godtgörelse, som fullt motsvarar den för det utförda bränvinet verkligen erlagda

tillverkningsafgiften. Man har i afseende å restitution af erlagda tullafgifter

vid utförsel af t. ex. raffineradt socker fästat tillbörlig uppmärksamhet

å dylikt förhållande, enär vid export af socker, utaf utländskt råämne

inrikes raffineradt, beviljas restitutionsvis 12 öre per skålpund, ehuru

råsockret i tullafgift erlagt endast 10 öre per skålpund, och Utskottet har

ansett icke mindre billig likställighet i detta hänseende af olika industrigrenar,

än äfven omsorgen att underlätta en för landet särdeles vigtig export

af sprit, påkalla ett stadgande i samma syfte angående jemväl restitution af

erlagd tillverkningsafgift för bränvin. Då likväl det noggranna bestämmandet

efter dessa grunder af restitutionens tillbörliga belopp erfordrar en utredning,

som Utskottet icke ansett sig kunna åstadkomma, har Utskottet nu

endast velat hemställa:

15:o

att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse anhålla, att

Kongl. Maj:t täcktes låta för Riksdagen framlägga förslag

till förordning angående restitution af erlagd tillverkningsafgift

vid utförsel till utrikes ort af svenskt bränvin,

hvari restitutionens belopp vore bestämdt med nödig

hänsyn till den minskning i bränvinets qvantitet, som

uppkommer vid dess förädling till sprit.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 5.

17

§ 12-

I enlighet med hvad under § 10 blifvit anfördt, har Utskottet för allt

i samband med pressjästberedning under Maj till och med September månader

tillverkadt bränvin här föreslagit eu tilläggsafgift af 25 öre per

kanna.

Såsom påföljd för öfverträdelse af de i § 3 mom. 2 meddelade stadganden,

angående såväl högsta och lägsta tillverkningen på dygn, som minsta

tillverkningen i sin helhet, har Utskottet velat fastställa särskilda afgifter,

h vilka ansetts lämpligen böra föreslås att utgå med 25 öre per kanna

och följaktligen i denna § intagit föreskrifter, dels att för hvarje kanna, hvarmed

tillverkningen öfverstigit det högsta medgifna beloppet för dygn eller 1,200

kannor, skall, jemte den i § 11 bestämda, såsom särskild tilläggsafgift betalas

25 öre, dels äfven att, der tillverkningen understigit antingen det lägsta

beloppet för dygn af 200 kannor eller den minsta tillåtna tillverkningen i

sin helhet af 3,000 kannor, skall för skilnaden emellan det minsta tillåtna

tillverkningsbeloppet och hvad verkligen blifvit tillverkadt erläggas en afgift

af 25 öre för hvarje kanna.

Slutligen har Utskottet af lätt insedda skäl föreslagit, att samtliga de

i paragrafen bestämda särskilda utgifter skola vid stadgad påföljd sednast

inom fjorton dagar efter till verkningstidens slut till landtränteriet inbetalas.

Och hemställer Utskottet:

16:o

att de särskilda afgifterna må godkännas och § 12 erhålla

den lydelse, författningsförslaget innehåller.

§ IB.

Såsom af Utskottet i inledningen till Betänkandet redan blifvit omnämndt,

hafva olägenheterna af det nuvarande beskattningssättet utgjort en

betydande anledning till den allmänna önskan om en förändrad lagstiftning

angående beskattning af bränvin. Genom stadgandet om bränvinsafgifternas

erläggande förskottsvis, innan ens någon tillverkning ännu egt rum, har

nemligen tillverkaren tillskyndats en mängd förluster och sjelfva industrien

fått vidkännas åtskilliga inskränkningar och svårigheter, hvilka i hög grad

hämmat dess rationel utveckling. I syfte att undanrödja dessa olägenheter

har Utskottet i denna § gifvit förslag till stadgande^ genom hvilka det

Bih. till Biksd. Prot. 1871. 5 Samt. 1 Afd. 5 Håft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 5.

lemnas åt tillverkarnes fria val att antingen inbetala i förskott större eller

mindre del af den bestämda bränvinsskatten och deremot få i mån af tillverkningens

fortgång ur bränneriet uttaga och fritt förfoga öfver en motsvarande

qvantitet, bränvin, eller ock att upplägga det tillverkade bränvinet på

nederlag under offentlig kontroll och endast i mån af från nederlaget skeende

uttag af bränvin erlägga den derför belöpande afgift. Det belopp, för hvilket

betalning förskottsvis får ske, har blifvit föreslaget till minst 1,500 kannor,

emedan en alltför besvärlig och tidsödande bokföring vid landtränterierna

skulle kunna föranledas af tillverkares oinskränkta rätt att sålunda inbetala

äfven mindre summor.

Derjemte har Utskottet i mom. 3 föreslagit, att vid sådan olyckshändelse,

som i § 3 omförmäles, må under stadgade vilkor återbäring beviljas

af så stor del af den förskottsvis erlagda afgiften, som ej motsvaras af tillverkadt

och uppmätt äfvensom befintligt ouppmätt bränvin; Utskottet hemställer

alltså:

17:o

att de i § 13 af förslaget intagna stadganden angående

erläggande och återbäring af bränvinsskatt må godkännas.

§ 14-

Då vid förslags afgifvande till sålunda förändrade bestämmelser angående

sättet för afgiftens erläggande i främsta rummet måst iakttagas, att

statens rätt och säkerhet för dess på bränvinsbeskattningen beroende inkomster

tillbörligen betryggades, har Utskottet, efter noggran pröfning af hvad

i sådant afseende bort uppmärksammas, i denna § mom. 1 formulerat de

stadganden angående inrättningen och beskaffenheten, läget och öfvervakande

af till bränneri hörande nederlagsmagasin, Indika ansetts för ändamålet erforderliga.

Genom de i mom. 2 och 3 gifna föreskrifter, att före uppläggandet af

nederlag bränvin skall vara uppmätt och profvadt af kontrollören, som i sin

journal antecknar såväl antalet kärl och deras innehåll till kannetal och

styrka, som äfven den påförda skattens belopp, samt att tillverkare eller

hans ombud skall i samma journal anteckna sitt erkännande i afseende å

mätningen och profningen, har, enligt Utskottets åsigt, blifvit förbyggd, icke

allenast hvarje tvistighet angående den qvantitet bränvin, som blifvit å nederlaget

upplagd och för hvilken skatt skall erläggas, utan äfven hvarje under
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bevillning^- Utskottets Betänkande N:o 5.

slef från tillverkarens sida, enär, såsom äfven i § 16 mom. 2 uttryckligen

säges, bestämd afgift sedermera skall utgöras för det belopp bränvin, som

enligt såväl kontrollörens som tillverkarens eget erkännande blifvit å nederlaget

upplagdt, antingen detta belopp vid uttagningen finnes der qvarliggande

eller ej.

Då vid noggrant iakttagande af hvad här blifvit föreslaget angående

uppläggande af bränvin å nederlag vid bränneri och tillsyn deröfver under

den tid, bränvinstillverkningen derstädes bedrifves och brännerikontrollör finnes

å stället närvarande, full trygghet för Statsverkets inkomster synes kunna

vinnas, hemställer Utskottet:

18:o.

att de i § 14 föreslagna stadganden, angående nederlag

vid bränneri och uppläggande af obeskattadt bränvin derå,

må bifallas och paragrafen erhålla den lydelse, förslaget

utvisar.

§ 15.

Då tillverkare efter slutad bränning kan finna för sig mera fördelaktigt

att låta det tillverkade bränvinet under någon tid på nederlag qvarligga,

än att mot erläggande af skatt få detsamma genast disponera, har, i följdenlighet

med grundtanken i Utskottets förslag, att beskattningen skall utgöras

först då bränvinet till .förbrukning inom landet utlemnas, rättighet dertill

bort honom tillerkännas. Denna § mom. 1 medgifver sålunda tillverkare

att äfven efter tillverkningens slut få, utan erläggande af beskattningen, sitt

bränvin å nederlag vid bränneri behålla, samt bestämmer såväl vilkoren som

tiden för denna rätts åtnjutande. Såsom sådana vilkor hafva stadgats, dels

vederbörlig anmälan, dels att nederlagsmagasinet ställes under af Konungens

Befallningshafvande förordnad tillsyningsmans uppsigt, dels slutligen erläggande

af en bestämd nederlagsafgift. På det kostnaderna för denna uppsigt,

hvilka, ehuru direkte af staten bestridda, likväl bort statsverket genom

nederlagsafgifterna ersättas, icke måtte blifva alltför betungande, har Utskottet

ansett att, der så funnes utan svårighet kunna ske, flera nederlagsmagasin

borde ställas under öfvervakande af en gemensam tillsyningsman

och följaktligen i § 34 föreslagit, att Konungens Befallningshafvande skall

tillförordna lämplig person att inom visst distrikt utöfva tillsyn å nederlagen,

äfvensom bestämma, hvilka nederlag som under hvarje dylik tillsyningsman

skola stå. Genom denna åtgärd har det blifvit möjligt att bestämma nederlagsafgiften

särdeles låg, eller till 10 R:dr för hvarje helt tusental kannor

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillnings-UtsJcottets Betänkande N:o 5.

bränvin, hvarigenom och då den minsta qvantitet bränvin, som må å nederlag

finnas, af Utskottet, på sätt här nedan förmäles, blifvit föreslagen till

3,000 kannor, den lägsta nederlagsafgift kommer att utgöra 30 R:dr.

I afseende å den tid, under hvilken bränvin må å nederlag vid bränneri

qvarligga, har densamma ansetts kunna utsträckas till det nya bränningsårets

ingång eller den 1 Oktober, då samtliga dessa nederlagsmagasin

bort vara utrymda.

Ehuru kostnaderna för uppsigten öfver nederlag vid bränneri i allmänhet

ansetts böra af staten bestridas, har dock Utskottet funnit behöfligt

ett stadgande, att, om tillverkare vill för förvaltning i nederlagsmagasin kalla

tillsyningsman oftare än en gång i veckan, skall tillverkaren, jemte fri skjuts,

honom ersätta med en bestämd summa, såsom godtgörelse för besvär m. m.,

och har i mom. 2 denna ersättning blifvit föreslagen till 2 R:dr för hvarje

sådan förrättning.

I mom. 3 slutligen hafva föreskrifter blifvit meddelade dels angående

uppgift öfver nederlag, dels om bränneri, der bränvin å nederlag finnes upplagdt,

under den allmänna bränningstiden åter bringas i gång och kontrollör

således dit förordnas, dels äfven om, efter den förnyade tillverkningens upphörande,

tillverkare vill låta bränvin å nederlaget qvarligga, äfvensom huru

nederlagsafgift skall derför beräknas.

Efter hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer Utskottet:

19:o.

att de i § 15 intagna stadganden, angående nederlag vid

bränneri efter tillverkningens upphörande, må godkännas.

§ 16-

Uti denna paragraf hafva intagits stadganden, att för allt det bränvin,

som å nederlag vid bränneri blifvit efter vederbörlig uppmätning enligt kontrollörs

intyg upplagdt, skall den bestämda afgiften ovilkorligen utgöras utan

afseende å den minskning deri, som genom leckage, afdunstning eller olyckshändelse

kunnat uppkomma i det upplagda bränvinets kannetal eller styrka;

dock med öppen rätt för Kongl, Maj:t, att, der sådan minskning uppkommit

genom af tillverkaren oförvållad olyckshändelse, medgifva den lindring i afgiften,

hvartill omständigheterna kunna föranleda; och hemställer Utskottet:

20:o.

att dessa stadganden måtte godkännas.

s. 21 Kontrollera mot PDF

BevUhpngs- Utskottets Betänkande N:o 5.

21

§ 17-

I afseende å sättet för uttagning af bränvin från brännerinederlag har

Utskottet i lista mom. af denna § föreslagit, att, sedan den i § 11 bestämda

afgift blifvit i länets ränteri erlagd, och qvittot deröfver till kontrollören eller

tillsyningsmannen aflemnadt, denne skall till tillverkarens fria förfogande utlemna

det belopp, för hvilket afgift blifvit sålunda erlagd, samt dervid i sin

journal anteckna dagen för uttagningen, kärlens nummer och ränteriqvittensets

datum, samt dervid äfven bifoga tillverkarens qvitto å det uttagna beloppet;

hvarjemte ansetts lämpligt att begränsa uttagningen till''minst 1,000 kannor

samt helt eller hela kärl.

I andra mom. har, för vinnande af nödig ordning och förekommande

af möjligt missbruk af nederlagsrätten, det minsta belopp bränvin, som får å

nederlag vid bränneri qvarligga, begränsats till 3,000 kannor, motsvarande

den minsta tillverkning, som vid något bänneri får ega rum, och stadgats, att,

der det qvarliggande bränvinet understiger detta belopp, skall det inom åtta

dagar från nederlaget uttagas; och hemställes:

21 ro.

att de i mom. 1 och 2 af § 17 sålunda intagna stadgad

en måtte bifallas.

Då Utskottet redan i inledningen till sitt betänkande hemställt om

underdånig skrifvelse med anhållan, att Kongl. Maj:t ville till Riksdagen

framlägga förslag angående de föreskrifter, som kunna finnas erforderliga för

beredande af en med full trygghet för statsverket förenlig mera utsträckt

nederlagsrätt för inhemskt obeskattadt bränvin, hafva några stadganden, afseende

en sådan vidsträcktare nederlagsrätt, icke blifvit i föreliggande förslagtill

författning intagna.

Art. III.

Om bränvins distillering och rening.

§§18 och 19

äro lika lydande med författningens §§ 11 och 12.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillnings-Utslcottets Betänkande N:o 5,

Nu gällande förordnings § 14, som förbjuder distillering af bränvin

från klockan 10 om aftonen näst före sön- eller helgedag till klockan 10

om aftonen å sådan dag, har blifvit ur förslaget utesluten, af anledning att

denna näring synts böra underkastas endast allmänna lagens föreskrifter om

sabbatens helgd;

22: o.

hvilket torde godkännas.

§ 20.

Lika lydande med författningens § 13.

§ 21.

Motsvaras af § 15 i författningen. Vid jemförelse emellan denna §

och §§ 10, 11 och 12, sådana de nu lyda, synes af desamma kunna härledas

dels ett förbud mot användning af distilleringsredskap för hvilket ändamål

som helst af andra än den, som antingen förvärfvat rätt till distillering

af bränvin eller tillhöra någon af de i § 15 upptagna kategorier. Då emellertid

det enligt Utskottets förmenande och såsom Friherre Fock i sin ofvananförda

motion erinrat, ej är med eu sund och billig lagstiftning öfverensstämmande

att förbjuda eller lägga hinder i vägen för andra med bränvinstillverkning

ej samband egande industrigrenar, derföre att inom dem använd

redskap möjligen skulle hunna missbrukas; då vidare de i samma § stadgade

vilkor för apothekares rätt att för farmaceutiska behof begagna distilleringsredskap

af samma skäl cj synas böra bibehållas, så har Utskottet åt

denna § föreslagit en lydelse, hvarigenom dels rättigheten att i allmänhet

begagna distilleringsredskap blifvit betryggad och dels ifrågavarande institutioner

äfvensom apotekare erhållit en till egna behof eller farmaceutiskt

ändamål inskränkt rätt att äfven distillera sprit. Utskottet hemställer alltså:

23:o.

att § 21 må erhålla den lydelse, författningsförslaget utvisar.

I sammanhang dermed hafva äfven uteslutits momenten 2, 3 och 4

af § 15, hvilka stadga: mom. 2: ”Likaså ege apothekare att för farmaceutiska

behof utan afgift nyttja två distilleringspannor, en af högst tjugu och en af

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

högst tolf kannors rymd. Skulle på något ställe apotheksrörelsen göra flera

pannors begagnande nödigt, må ansökning derom hos Oss ske;” mom. 3: ”De

i denna § omnämnda distilleringsredskap få ej med rektifikationsapparat vara

försedda,” och mom. 4: ”Redskap, som af apothekare för farmaceutiska behof

begagnas, skall vara af vederbörande justerare mätt och stämplad.” Slutligen

har äfven författningens § 45, som stadgar: ”Apothekare, som för farmaceutiska

behof nyttjar ostämplad redskap eller distilleringspanna af större rymd,

än medgifven är, eller distilleringspannor utöfver tillåtet antal, böte från och

med 20 till och med 200 R:dr”, samt: ”Använder apothekare panna med

rektifikationsapparat, böte såsom i § 44 mom. 1 sägs,” blifvit, såsom i följd

af nyssnämnda förslag icke egande någon tillämpning, borttagen; och får

Utskottet hemställa:

24:o.

att dessa uteslutningar måtte godkänna».

§ 22

är lika lydande med författningens § 16.

Art. IT

i

Om tillsyn vid bränvins tillverkning och distillering.

§ 23.

Denna paragraf motsvarar § 26 i författningen; och har Utskottet deri

endast föreslagit sådana ändringar, att stadgandet det kontrollör skall antagas

särskildt för hvarje termin må uteslutas, äfvensom att arfvodena för kontrollörer

blifvit fastställda till en bestämd summa om dagen. Utskottet har nemligen

ansett det i afseende å dessa arfvodens belopp nu gällande latitudsystem,

enligt hvilket kontrollör skall för tillsyn å ett bränneri erhålla minst 3 och

högst 5 R:dr, för två brännerier från 5 till 7 R:dr och för tre brännerier

från 7 till 9 R:dr, allt för hvarje dag, vara mindre lämpligt och böra ersättas

genom bestämda arfvoden, hvilka blifvit, såsom medeltal af nu föreskrifna belopp,

föreslagna att utgå med respektive 4, 6 och 8 R:dr för hvarje dag.

Derjemte har äfven föreskriften i mom. 2 af förordningens § 26, att Konungens

Befallningshafvande skall bestämma kontrollörs resekostnadsersättning,

blifvit förändrad derhän, att kontrollör skall njuta ersättning för resekostnader,

enligt gällande ordningsstadga för brännerierna; och hemställer Utskottet:
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

25:o.

att de i § 23 intagna stadganden angående arfvode och

resekostnadsersättning för bränvinskontrollör må godkännas.

Då stadgandet i nu gällande förordnings § 27, att kontrollör, som vid

det under hans uppsigt ställda bränneri finner någon afvikelse från denna

författning vara begången, skall sådant genast gifva tillkänna hos allmän åklagare,

hvilken skall afvikelsen åtala, egentligen utgör en del af kontrollörens

instruktion, så har Utskottet ansett detsamma böra i den nya författningen

införas näst efter de föreskrifter, som angå kontrollpersonalen i öfrigt; med

anledning hvaraf det återfinnes oförändradt under förslagets § 32;

26:o.

hvilken omflyttning torde godkännas.

§ 24

är lika lydande med förordningens § 28.

§ 25.

De i denna paragraf intagna stadganden återfinnas i nu gällande förordnings

§§ 29 och 30 mom. 3. De i förordningens §§ 30, mom. 1 och 2,

och 31 nu förekommande bestämmelser, angående bränneris beskaffanhet och

inrättning, hafva deremot ansetts böra i ordningsstadgan intagas och följaktligen

blifvit ur författningsförslaget uteslutna;

27:o.

hvilket torde godkännas.

§ 26.

Mom. 1 af denna § motsvarar första punkten af förordningens § 32,

med förändring endast af den deri lemnade hänvisning.

Mom. 2 åter innehåller dels ett stadgande, att för uppmätningen behöflig

handräckning och redskap skola af bränvinstillverkaren tillhandahållas,

hvilket, ehuru med någon förändring åt ordalagen, motsvarar det i andra

punkten af förordningens § 32 nu meddelade, dels, ehuru äfven med eu

oväsendtlig förändring af uttryckssättet, det i nu gällande § 33 mom. 6 intagna
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

tagna stadgandet, att bränvinstillverkare eger att vid uppmätningen åt

bränvin sjelf eller genom ombud vara tillstädes, utan att dock förrättningen

må för hans uteblifvande inställas. Då denna omflyttning föranledts deraf,

af de 5 första momenten af gällande § 33 samtliga angå det vid uppmätningen

närvarande vittnet, och det i mom. 6 gifna stadgandet om tillverkares närvaro

vid uppmätningen sålunda lämpligare bort finna plats i föregående paragraf,

hemställes

28:0

att denna omflyttning godkännes.

Då kändt är, att bränvin, särdeles under den första tiden efter tillverkningen,

undergår icke obetydlig förminskning, har Utskottet i mom. 3 af

ofvananförda paragraf föreslagit, att från det vid uppmätningen erhållna och

till normalstyrka reducerade kannetal bränvin skall medgifvas ett afdrag af 3

procent, hvithet procentbelopp synes böra tillfredsställa alla billiga fordringar,

särdeles om dervid uppmärksammas, att i afseende å utländska å tullnederlag

upplagda spirituösa varor, är för leckage redan medgifvet ett afdrag af äfvenledes

3 procent. Utskottet hemställer sålunda:

29:o

att det i § 26 mom. 3 föreslagna afdrag af tre procent

från det vid uppmätning i bränneri erhållna och till normalstyrka

reducerade kannetal bränvin måtte beviljas.

§ 27.

Denna paragraf motsvarar nu gällande § 33, med den förändring endast

att stadgandet, det vittne skall utses särskild! för hvarje termin, blifvit

uteslutet; hvarjemte Utskottet af samma skäl, som i afseende å kontrollörs

arfvode blifvit anförda, föreslagit, att dagtraktamente för vittne må bestämmas

till 1 R:dr 50 öre i stället för nu stadgade: ”minst en och högst två R:dr”,

och hemställer:

30:o

att denna förändring i stadgandet om dagtraktamente för

vittnet må godkännas.

Bill. till Riksd. Prof. 1871. 5 Sami. 1 Afd. 5 Höft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Eevillnings-UtskoUets Betänkande N:o 5.

8 28.

Är lika lydande med förordningens § 34, som stadgar: ”om, för lättad

kontroll vid bränvinstillverkning, Wi skulle finna för godt förordna, att särskilda

instrument för bestämmandet af det tillverkade bränvinets kannetal

skola å redskapen anbringas, vare bränvinstillverkare skyldige att, på egen

bekostnad, sådana instrument anskaffa och underhålla”.

Då likväl till Utskottets kännedom kommit, att ett instrument för i

denna paragraf afsedt ändamål numera blifvit utfärd! och äfven vid härstädes

anställda försök lemnat tillfredsställande resultater; men detsamma icke allenast

uppmäter det tillverkade bränvinets kannetal, utan äfven angifver dess

styrka och således i väsendtlig mån ersätter den öfriga kontrollredskapen,

har det synts Utskottet tvifvelaktigt, huruvida nu gällande åliggande för tillverkare

af sådant instrument att sådant instrument anskaffa och underhålla

borde oförändradt qvarstå och ej heldre inskränkas till skyldighet att besörja

dess aptering å redskapen, och för instrumentets begagnande erlägga en mot

tillverkningstiden svarande afgift. Då vidare anskaffande och anbringande af

dylika instrumenter, ehuru, enligt Utskottets åsigt, särdeles önskvärdt såsom

åstadkommande ej blott minskning i kontrollkostnaden, utan äfven fullkomlig

likformighet i uppmätningen, ej lärer till nästa tillverkningsårs ingång kunna

verkställas, har Utskottet nu blott velat hemställa:

31:o

att i den underdåniga skrifvelsen till Kongl. Maj:t måtte

intagas en anhållan det Kongl. Maj:t täcktes taga denna

fråga i ompröfning och till nästa riksdag inkomma med

förslag i ämnet.

§§ 29-31.

Motsvara nu gällande §§ 35—37, med endast någon eller några obetydliga

redaktionsförändringar, för hvilka icke torde vara nödigt särskildt redogöra.

Dock har vid § 31, motsvarande gällande § 37, blifvit såsom mom.

3 tillagdt ett stadgande, att Konungens Befallningshafvande skall förordna

nödigt antal personer att såsom tillsyningsmän distriktvis utöfva tillsyn å de

i § 14 omförmälda nederlagsmagasin vid brännerierna under den tid, då bränvinstillverkning

derstädes icke eger rum, samt bestämma icke mindre de nederlagsmagasin,

som skola stå under hvarje dylik tillsyningsmans kontroll än

ock det arfvode, han derför eger uppbära. Då detta tillägg varit behöfligt

för att komplettera bestämmelserna angående tillsynen öfver bränvinsnederlag,

hemställes:

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bemilnings- Utskottets Betänkande N:o 5. 27

32:o

att mom. 3 § 31 må erhålla den lydelse förslaget utvisar.

§ 32. -

Motsvarar gällande § 27, men har, såsom redan blifvit anmäldt, för

vinnande af en bättre ordning bland författningens stadgan den, ansetts här

finna lämpligare plats.

Art. V.

Om ansvar för öfverträdelse af författningens föreskrifter.

§§ 33-38.

Denna paragrafföljd motsvarar de nu gällande §§ 38—42 samt 44,

med sådana förändringar endast af deri förekommande hänvisningar, som af

den förändrade paragrafföljden i förslaget blifvit föranledda. Derjemte har

nu gällande § 43, hvilken innehåller ansvarsstadganden för den som under

en termin öfverskrider högsta tillåtna tillverkning, och sålunda dels hädanefter

icke eger någon tillämpning, dels äfven strider mot hvad redan blifvit

föreslaget i afseende å påföljd för öfverskridande af högsta tillverkningsbelopp

för dygn, blifvit ur förslaget utesluten; hvilket Utskottet bort anmäla med

hemställan

33:o

att denna uteslutning må godkännas.

§ 39.

Motsvarar gällande § 46 med endast följande ändringar:

dels att 1 mom. af sistnämnda §, som stadgar böter för utöfvande af

bränvinstillverkning, innan qvitto öfver förskottsvis erlagd tillverkningsafgift

blifvit för kontrollören företedt, blifvit uteslutet på grund af redan afgifvet

förslag om förändrade föreskrifter för bränvinsafgiftens erläggande;

dels att mom. 2, hvilket, såsom ansvar för öfverträdelse af förbudet

mot bränvinstillverkning eller mäskberedning från klockan 10 om aftonen

näst före sön- eller helgedag till klockan 10 om aftonen å sådan dag,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillnings-VtsJeoUets Betänkande N:o 5.

stadgar erläggande af den tillverkningsafgift, som mot en dag svarar och

böter till ett afgiften motsvarande belopp, blifvit ändradt derhän, att föreskriften

om gäldande af tillverkningsafgift blifvit utesluten såsom öfverflödig,

enär afgift för det sålunda tillverkade, liksom för allt annat bränvin, ju i

allt fall skall erläggas, samt att bötesbeloppet blifvit föreslaget att utgå med

från 20 till och med 200 R:dr. Denna latitud i afseende å böterna har

Utskottet ansett vara billig, emedan det lätt kan inträffa, att förseelsen varit

ofrivillig och af ringa betydelse, i hviiket fall det minsta bötesbeloppet,

motsvarande högsta bötesansvar för sabbatsbrott, bort kunna ådömas; hvaremot,

der så icke varit förhållandet, förseelsen bort kunna straffas med högre

böter, ända upp till 200 R:dr;

dels slutligen har ur mom. 3 hänvisningen till § 14 blifvit borttagen,

emedan denna § blifvit ur förslaget såsom obehöflig utesluten. Utskottet

hemställer alltså:

34:o

att § 39, sådan den i förslaget finnes redigerad, må godkännas.

§§ 40-49.

Motsvara nu gällande §§ 47—56 med ändringar endast, der så nödigt

varit, af paragrafnummern i förekommande hänvisningar. Derjemte

har bort anmälas, att i gällande § 47 intagen bötesbestämmelse: ”för underlåtenhet

att iakttaga föreskriften i § 68” äfvensom dylik bestämmelse i

§ 52 för vägran att till bränvinstillverkare utfärda sådant betyg, som i

§ 63 sägs, blifvit borttagna, emedan af skäl, som här nedan skola omförmälas,

§§63 och 68 blifvit ur det framlagda författningsförslaget uteslutna.

Art. Yl.

Föreskrifter i afseende å författningens verkställighet.

§§ 50—59.

Dessa §§ innefatta oförändrade de i gällande §§ 57—62 samt 64—67

nu intagna stadganden, med iakttagande endast af nödig ändring af paragrafnummern

i förekommande hänvisningar.

Utskottet vill derjemte anmäla, att nu gällande § 63, som föreskrifver:

”klar vid undersökning någon felaktighet ej funnits, vare undersökningsför
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Bevillnings-Utslcottels Betänkande N:o 5.

rättare pligtig att genast tillställa tillverkaren ett af tillstädesvarande vittnen

bestyrkt intyg om tidens längd, under hvilken tillverkaren varit af undersökningen

hindrad att bränvin tillverka. Detta betyg berättigar tillverkaren att

hos Wår Befallningshafvande återlyfta en och eu half gång den afgift, som

mot samma afgift svarar”; blifvit utesluten. Det har nemligen under Utskottets

öfverläggningar blifvit erinradt, hurusom det fall, denna § förutsätter,

icke gerna kan komma att inträffa, emedan ju tillsägelse om inställande af tillverkningen

i bränneri endast kan gifvas såsom följd af vid förutgången undersökning

upptäckta felaktigheter; hvaremot sjelfva undersökningen, efter

hvad erfarenheten visat, lätteligen låter sig verkställas, under det att bränneriet

är i gång. På grund häraf hemställes:

35:o

att § 63 ur författningen må utgå.

De i gällande § 68 förekommande stadganden, att ”i bränneri skall

under tid, då bränvinstillverkning eller distillering der verkställes, städse vara

i bevittnad afskrift anslaget vederbörandes bevis, att tillverkningsafgiften för

samma tid blifvit erlagd”; och att ”beviset bör derjemte i hufvudskrift vara

att tillgå, när dess uppvisande påfordras af brännerikontrollör eller den,

hvilken tillsyn vid bränneri såsom tjenstepligtig eljest åligger, eller som är

skyldig att förbrytelser mot denna författning åtala”; hafva, under förutsättning

af bifall till Utskottets förslag angående bränvinsafgiftens utgörande

blifvit uteslutna, såsom icke vidare tillämpliga; hvilket

36:o

torde godkännas.

Slutligen har Utskottet att yttra sig angående den af Herr von Kock

i ofvananförda motion N:o 33 gjorda hemställan: ”att Riksdagen, genom underdånig

skrifvelse, anhåller, det Kongl. Maj:t täcktes meddela sådana föreskrifter,

att dels sprit, som bevisligen blifvit använd för tekniska fabriker,

varder alldeles eller till viss del befriad från bränvinsskatt, dels insmuggling

af bränvin, i synnerhet från Danmark, måtte i möjligaste måtto förekommas.”

I likhet med motionären har äfven Utskottet lansett dessa yrkanden

egentligen vara en följd af det i samma motion framställda förslag om förhöjning

i bränvinstillverkningsafgiften till 1 R:dr 10 öre. Med en sådan

uppfattning af dessa frågors inbördes ställning har Utskottet, som icke kunnat

understödja förslaget om en dylik (afgiftens)"’förhöj ning, men deremot

hemställt om en underdånig skrifvelse med anhållan om förslag angående de

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevittnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

flera särskilda afgifternas förening till en enda tillverkningsskatt å bränvin,

äfven ansett de ifrågavarande yrkandena icke nu böra från Riksdagens sida

föranleda till någon särskild''åtgärd, enär Kongl. Maj:t icke lärer underlåta

att vid pröfning af frågan om en betydligt förhöjd bränvinstillverkningsafgift

taga i öfvervägande dess inflytande såväl på de tekniska fabrikerna som på

oloflig införsel af bränvin. Utskottet hemställer alltså:

37:o

att Herr von Kochs anförda hemställan icke må till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

I

lätt. B.

Angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller distillerare

spirituösa drycker.

Uti en inom Första Kammaren väckt motion (N:o 33) har Herr N. S.

von Kock, i syfte hufvudsakligen att såvidt möjligt hämma missbruket af

rusdrycker, hemställt om åtskilliga förändringar i grunderna för nu gällande

lagstiftning angående försäljning af bränvin, samt i sådant afseende uti Bil.

B. till sin motion framlagt fullständigt förslag till ny författning i ämnet.

Derjemte har inom Andra Kammaren (motion N:o 99) Herr A. F.

Petersson föreslagit: ”att nu utgående afgiften för minuthandel med och utskänkning

af bränvin måtte till statsverket indragas”.

Då likväl Utskottet ansett lämpligast att, på sätt här nedan omförmäles,

föreslå en underdånig skrifvelse till Kongl. Majt med anhållan om ut.

arbetande af förslag till ny förordning angående försäljning af bränvin samt

att följaktligen nu endast föreslå sådana mindre förändringar i den nu gällande

Förordningens särskilda stadganden, som utan rubbning af sjelfva grunderna

i förordningen kunna åstadkommas, så hemställer Utskottet:

38:o

att dessa anförda förslag icke må till någon vidare Riksdagens

åtgärd föranleda.

§ 3-

Lagrummet stadgar: ”Vid handel, som i förestående §§ omförmäles,

må hvad såldt blifvit icke i mindre belopp än det minsta, som i hvartdera

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

jBevttlnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

fallet säljas må, utlemnas eller emellan flere köpare fördelas; ej heller får

något af det sålda å försäljningsstället förtäras”. Under anförande, att detta

stadgande visat sig oförmöget att förekomma den så kallade salningen, hvilken

dock både utgör ett uppenbart kringgående af författningen och utöfvar

ett mycket demoraliserande inflytande, samt att ett sådant ändamål kan vinnas

genom ett enkelt tillägg af några rader i författningen, har Herr Magnus

Svensson i Andra Kammaren (motion ’N:o 62) föreslagit: vatt i 3 § af

nu gällande Kongl. förordning af den 26 Oktober 1866 om försäljning af

bränvin och andra brända eller distillerade drycker må, efter orden ”mellan

flere köpare” tilläggas orden: ”af säljaren eller med hans vetskap”; samt att

till samma § göres följande tillägg:

Den som för annan person uppköper bränvin, eller annan bränd eller

distillerad spirituös dryck, i mindre mängd än 15 kannor, äfven om flera

sådana smärre, på en gång inköpta partier skulle tillsammans uppgå till 15

kannor eller deröfver, stånde, derest han detsamma inköper å plats, der

minuthandel med spirituösa drycker icke är tillåten, samma ansvar, som för

oloflig minutering och utskänkning stadgadt är”.

De till Riksdagen år efter år återkommande förslag i samma syfte

häntyda visserligen på behof af en förändring uti föreskrifterna i ofvannämnda

hänseende. Men då, enligt Utskottets åsigt, den främsta anledningen till

denna öfverklagade försäljning på . sidan af lagen torde vara att söka i författningens

allmänna bestämmelser för försäljningens ordnande, hvilka göra

handeln med 15 kannor fri från afgift eller hinder, men deremot belägga

minutförsäljningen med särskilda betydande icke endast afgifter utan äfven

andra betungande band, och sålunda kunna anses starkt fresta till dylika

lagöfverträdelser, samt då, i händelse Utskottets hemställan om underdånig

skrifvelse med anhållan om förslag till ny förordning rörande vilkoren för

försäljning af bränvin vinner bifall, Kongl. Maj:t icke lärer underlåta att

taga i ompröfning lämpliga stadganden för att förekomma ett så ofta uppmärksammadt

och öfverklagadt kringgående af lagens föreskrifter, så hemställer

Utskottet:

39:o

att Herr Magnus Svenssons anförda motion icke må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

§§ 7 och 12.

Inom Andra Kammaren (motion H:o 95) hafva Herrar A. Andersson

och J. W. Bandqvist, under antagande att många, hvilka dels enligt § 7

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 5.

på grund af burskap besitta utskänkningsrätt, dels äfven enligt § 12 såsom

innehafvare af gästgifveri utöfva sådan rättighet, skulle ega derifrån afstå

mot erhållande af rätt endast till minuteringsrörelse samt motsvarande nedsättning

i afgifter, föreslagit: ”att uti Ivongl. Maj:ts nådiga Förordning angående

vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade

spritdrycker, af den 21 Maj 1869, eu paragraf måtte tilläggas, så lydande:

de hvilka i stad innehafva utskänkningsrätt, till följd af burskap, äfvensom

innehafvare af gästgifverier på landet, hvilka enligt samma nådiga Förordnings

12 § utöfva utskänkning, ega att hos Konungens Befallningshafvande

i länet uppsäga, sednast den l:ste April näst före början af kommande beskattningsår,

sådan utskänkningsrättighet, med på anmälan bibehållen rätt

att få utöfva minuthandel med spirituösa drycker, intill dess densamma upphör

genom uppsägning eller förverkas; dock kan eu gång sålunda uppsagda

utskänkningsrätiigheter icke återvinnas”.

Då de af motionären föreslagna nya stadganden kunna befaras föranleda,

att den utskänkningsrörelse, som hos förenämnde personer och vid

gästgifverier nu bedrifves, mångenstädes komme att i verkligheten fortfara

och endast drabbas af eu lägre afgift, samt då derjemte, hvad angår gästgifverierna,

den skyldighet att tillhandahålla resande bränvin i mindre qvantiteter,

som uteslutande betingat deras särskilda rättigheter, genom den skulle

komma att upphöra, så hemställer Utskottet:

40:o

att Herrar Anderssons och Lundqvists motion lemnas utan

afseende.

§ 10.

Mom. 2 af förestående § stadgar: ”Uppstår i stad fråga om öfverlå
tande

å bolag af all den minuthandel med eller all den utskänkning af bränvin,

hvilken eljest skall, enligt nästföregående moment, å auktion utbjudas,

eller af beggedera, må magistraten, genom i god tid förut utfärdad offentlig

kungörelse, inom viss utsatt tid infordra skriftliga anbud å sådan minuthandel

eller utskänkning, eller å beggedera” — — — — —

Under anförande, bland annat, att städerna ofta begagnat denna dem

i paragrafen medgifna rätt med sådan hänsynslöshet, att landtbefolkningen,

som uti städerna nödgas köpa sitt bränvin, fått för sin förbrukning af denna

vara

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Bevittnings- Utskottets Betänkande N:o 5.

vara erlägga större skatt till staden än till staten, har Herr S. Johnsson

inom Andra Kammaren (motion Nio 113) föreslagit: ”att inga bolag hädanefter

må tillåtas öfvertaga all handel med bränvin, utan att åtminstone minuthandeln

med spirituösa må lemnas åt den mestbjudande på offentlig auktion

och endast en rättighet få inköpas och utöfvas af samma person, samt att

minst lika många minuthandelsrättigheter må finnas i hvarje stad som nu,

att konkurrens både vid köp och försäljning af bränvin möjliggöres”.

Med motionären är Utskottet ense deri, att den hvarje stad tilldelade

rätt att till bolag öfverlåta all försäljning af bränvin, så i minut som genom

utskänkning, under närvarande förhållanden af åtskilliga stadskommuner i ej

ringa mån begagnats såsom medel att till egen fördel monopolisera den mindre

försäljningen af en ännu allmän förbrukningsvara. Den stegring i bränvinets

pris utöfver det skäliga, som af eu sådan monopolisering på många ställen

varit en följd, har äfven utgjort en frestelse till oloflig brän vinshandel med

derifrån oskiljaktiga oordningar inom icke allenast städerna utan äfven de

dem omgifvande landtkommunerna, och Utskottet tror följaktligen en inskränkning

i denna rättighet vara önskvärd. Att alldeles förbjuda öfverlåtelsen

till bolag af den mindre bränvinsförsäljningen skulle dock utgöra ett alltför

betydande ingrepp i städernas nu beviljade rätt, hvilken dessutom måste erkännas

ofta blifvit på ett ur sedlighetens synpunkt mycket tillfredsställande

sätt begagnad, hvarföre Utskottet ansett den böra bibehållas för hvad angår

utskänkningen, såsom den för kommunen angelägnaste att strängt både begränsa

och öfvervaka. Då likväl en sådan inskränkning kunnat befaras föranleda,

att inom en eller annan kommun ingen minuthandelsrättighet komme

att meddelas, hvarigenom all den mindre bränvinsförsäljningen inom kommunen

fortfarande blefve i verkligheten fri från all konkurens, koncentrerad

i bolagets hand, och sålunda det afsedda ändamålet vore förfeladt, samt då

icke mindre afseende å lagstiftningens syfte än äfven klokheten ålägga att

tillse, det tillfället att i minut få inköpa en för mången ännu oumbärlig vara,

icke alltför mycket inskränkes, har Utskottet ansett, att bibehållandet af städernas

ifrågavarande rättighet beträffande utskänkningen bort motsvaras af

en bestämdt uttalad skyldighet för dem att på auktion utbjuda ett visst, efter

utskänkningsställenas antal lämpadt antal minuteringsrättigheter, af hvilka derjemte

icke mera än eu finge af samma person innehafvas. Utskottet har

funnit detta lämpligast kunna ske genom att införa i förordningen ett stadgande,

att i stad, som till bolag öfverlemnat all utskänkning, skall på auktion

utbjudas ett antal utminuteringsrättigheter, som närmast motsvarar

tredjedelen af antalet derstädes befintliga utskänkningsställen, samt att alltid

minst ett minuteringsställe skall i sådan stad utbjudas. Utskottet får alltså

hemställa:

Bill. till Biksd. Brok 1871. 5 Sami. 1 Afd. 5 Käft.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 5.

41 :o

att ur första punkten af mom. 2 § 10 orden ”all den

minuthandel med eller” må få utgå och stadgandet erhålla

den lydelse bilagda författningsförslag utvisar; samt

42:o

att till § 10 må fogas ett nytt moment af följande lydelse:

I stad, der all utskänkning af bränvin öfverlåtits å bolag,

skall på offentlig auktion utbjudas minuteringsrättigheter

till ett antal, som närmast motsvarar tredjedelen af antalet

derstädes befintliga utskänkningsställen; och skall i

sådan stad alltid minst en minuteringsrättighet på offentlig

auktion utbjudas. Derjemte iakttages, att icke mera

än en dylik rättighet må af samma person innehafvas

eller utöfvas.

§ 12.

Genom mom. 1 af förestående § är stadgadt, att ”gästgifveri å landet,

för hyilket, vid den tid då Wår nådiga Förordning den 18 Januari 1855,

angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade

spirituösa drycker, blef till efterlefnad gällande, utskänkningsrättighet

utöfvades och sedermera icke upphört, varde vid rättigheten fortfarande

bibehållet, intilldess densamma upphör genom uppsägning eller förverkas”.

Då denna vissa gästgifverier sålunda tillerkända utskänkningsrätt ansågs

utgöra ett skadligt undantag från kommunernas beslutanderätt i fråga

om ordnandet af bränvinsförsäljningen, utan att likväl vara af nödigt aktgifvande

å rättvisa och billighet ovilkorligen betingadt, har Herr Liss Olof

Larsson inom Andra Kammaren (motion N:o 153) yrkat: ”att Riksdagen

måtte besluta upphäfvandet af det i 12 § af gällande lag om brän vinsförsäljning

vissa gästgifvare förunnade privilegium”.

Yid flera föregående riksdagar har denna, under vissa vilkor gästgifverier

nu tillerkända särskilda rättighet varit föremål för pröfning och

dervid erkänts utgöra en icke obetydande inskränkning i kommunens beslutanderätt

i fråga om brän vinsförsäljningens ordnande, på samma gång den

ansetts icke kunna utan ersättning till vederbörande upphäfvas. Denna förmån

blef nemligen vid 1853—1854 årens riksdag gäsgifverierna medgifven,

uteslutande på den grund att de flesta hemman, som varit till gästgifverier

anslagna, onekligen förvärfvat ett högre värde genom den dittills ovilkorligt

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

medföljande utskänkningsrättigheten och att, om densamma genom ett penndrag

upphäfdes, skulle mången, som köpt eller i arfskifte öfvertag^ ett dylikt

hemman, verkligen komma att lida en oförskyld förlust. — Af detta skäl

finner sig Utskottet äfven nu icke böra tillstyrka det af motionären yrkade

upphäfvandet af denna rättighet, så mycket mindre som densamma under

den följd af år, den nya försäljningslagen varit tillämpad, otvifvelaktigt mångenstädes

förvärfvat ett ännu högre värde; men då å andra sidan äfven blifva

erkändt, att gästgifveriernas ifrågavarande förmån utgör ett betydande,

stundom störande undantag från kommunernas allmänna rätt i afseende å bränvinsförsäljningen,

hvilket dessa mångenstädes, om äfven med egna uppoffringar,

önska få undanröjdt, har Utskottet ansett sig böra tillstyrka en utredning,

huruvida detta syftemål må utan kränkning af någon verklig rätt kunna

vinnas samt, för den händelse ersättning till innehafvare skulle dervid befinnas

vara af rättvisa eller billighet påkallad, på hvad sätt och under hvilka

vilkor kommunerna kunde medgifvas, att, der de så pröfvade nödigt, denna

särskilda utskänkningsrätt aflösa. Utskottet får alltså, med afstyrkande af

Herr L. O. Larssons motion, hemställa:

43:o

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, att

Kongl. Maj:t täcktes låta utreda om och under hvilka

vilkor den gästgifverierna nu tillkommande utskänkningsrätt

må kunna inskränkas eller möjligen aflösas, samt

derefter i detta hänseende till Riksdagen afgifva förslag.

§ 14.

Mom. 1 af denna paragraf lyder: ”Till någon väcka fråga, att annan

utskänkning än den, som kan gästgifveri tillkomma, må i socken å landet

idkas, göre derom framställning hos kommunalnämndens ordförande inom

första hälften af Mars det år, då försäljningen skall börjas. Kommunalnämnden

skall innan slutet af samma månad deröfver afgifva yttrande och

deri, om bifall till utskänkningen för högst tre år tillstyrkes, utsätta den

trakt, hvarinom det må ske, hvarefter yttrandet öfverlemnas till ordföranden

i kommunalstämman. Denne inhemte, innan April månads utgång, på kommunalstämma,

som blifvit två söndagar å rad pålyst, socknemännens utlåtande

i ämnet. Varder framställningen af både kommunalnämnd och kommunalstämma

ogillad, förfalle frågan. Har åter endera eller begge bifall

tillstyrkt, sände, inom tre veckor från det kommunalstämma blifvit hållen,

ordföranden kommunalstämmoprotokollet och kommunalnämndens yttrande,

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

jemte eget utlåtande i ämnet, till Wår Befallningshafvande in. Wår Befallningshafvande

fatte deri sitt beslut och gifve det kommunalnämndens ordförande

tillkänna”.

Inom Andra Kammaren (motion N:o 11) har Herr A. W. Wester dal, som

ansett att inom socken å landet ingen, undantagande tillverkaren till ett visst

kannetal, borde hafva rätt att utan kommunens medgifvande sälja spirituösa

drycker, föreslagit att ifrågavarande moment af § 14 måtte erhålla följande

lydelse: ”Med undantag af bränvinstillverkaren, som af egen vara ej eger rätt

afyttra mindre belopp än femton kannor, må ingen å landet försälja bränvin

eller andra spirituösa drycker utan kommunens medgifvande, hvarom framställning

göres hos kommunalstämmans ordförande, som deröfver infordrar

kommunalnämndens utlåtande och sedermera hörer församlingen.”

Detta föreslagna stadgande afser sålunda att helt och hållet upphäfva

den Konungens Befallningshafvande nu lemnade beslutanderätt i afseende å

bränvinsförsäljningens ordnande inom landtkommun. Då likväl denna rätt

genom nu gällande förordning blifvit så inskränkt, att inrättande af nya eller

bibehållande af gamla utskänknings- och minuteringsställen icke kan emot

kommunalnämnds och stämmas gemensamt uttalade vilja påtvingas, och då,

såvidt Utskottet har sig bekant, ingå klagomål förnummits af den art, att

Konungens Befallningshafvande utan giltiga skäl och i trots af endera utaf

dessa myndigheters afstyrkande utlåtande förordnat om utskänknings- och

minuteringsställen, har Utskottet ansett sig icke böra förorda detta förslag,

hvilket derjemte skulle medföra betydande inskränkning i den partihandeln

nu meddelade frihet, och får sålunda hemställa,

44:o

att Herr Westerdals anförda motion icke måtte bifallas.

§§ 23 och 26.

Mom. 1 § 23 stadgar: ”Vid läger, eller der trupp eljest är för flera

dagar sammandragen, vid helsobrunn eller badort, på passagerarefartyg, eller

der värdshusrörelse af annan anledning kan komma i fråga att under endast

någon del af året utöfvas, må, för kortare tid än år, rättighet till bränvinsutskänkning

meddelas af Wår Befallningshafvande, när, i förstnämnda fall, befälhafvande

militärchef och, i öfriga fall, andre vederbörande derom gjort

anmälan.”

Herr Liss Olof Larsson inom Andra Kammaren (motion N:o 153)

har, enär erfarenheten ansetts ådagalägga att rättigheten till bedrifvande af

bränvinsförsäljning å passagerarefartyg, äfven när de ligga vid land och under

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande. N:o 5. 37

tider, då sådan försäljning i allmänhet är förbjuden, verkat mycket skadligt,

föreslagit: ”att till 1 mom. 23 § samma förordning måtte fogas det tillägg,

att Konungens Befallningshafvande måtte tillerkännas rätt att bestämma, om

och på hvad vilkor utskänkning af spirituösa å passagerarefartyg må utöfvas,

då dessa ligga vid land.”

Den passagerarefartyg medgifna utskänkningsrätt har visserligen, på

sätt inom Utskottet blifvit upplyst, medfört åtskilliga olägenheter, derigenom

att den utöfvats icke allenast under fartygets gång, utan jemväl då fartyget

legat vid land; men då särskilda stadganden i afsigt att föreskrifva tider

och ställen för utöfvande af denna utskänkning icke utan mycken svårighet

och godtycklighet lära kunna tillämpas, har Utskottet trott det med motionen

åsyftade ändamål kunna vinnas, om Konungens Befallningshafvande erhölle

berättigande att, derest oordningar uppkomma i följd af någon enligt § 23

meddelad utskänkningsrättighet, sådan rättighet inskränka, indraga eller innehafvaren

derifrån skilja. Med anledning deraf och då stadgandet i § 26,

att Konungens Befallningshafvande må, då å gästgifveri eller annat utskänkningsställe

förekomma oordningar af den art, att innehafvaren af utskänkningsrättigheten

icke kan anses ega den för dess utöfvande erforderliga frejd,

ordentlighet eller öfriga egenskaper, ega att utskänkningsrättigheten indraga

eller innehafvaren derifrån skilja, icke torde ega tillämplighet på de enligt

§ 23 meddelade rättigheter till utskänkning, har Utskottet i anförda syfte

föreslagit ett tillägg till detta stadgande, och får sålunda hemställa,

45:o

att den i sista mom. af § 26 intagna nya bestämmelse

måtte godkännas, och momentet erhålla den lydelse bilagda

författningsförslag utvisar.

Utskottets uppmärksamhet har blifvit fästad derå, att ehuru sista mom.

i § 24 uttryckligen föreskrifver, att afgift för utskänkning af bränvin på

passagerarefartyg skall uppbäras i den stad eller kommun, hvarest rederiet

har sitt hufvudsäte, förvecklingar mellan kommunerna i afseende å rätt till

sådan afgift likväl uppstått af den anledning, att tillstånd till utskänkningens

bedrifvande blifvit enligt § 23 meddelad af Konungens Befallningshafvande

i annat län än det, der rederiet har sitt hufvudsäte. Till undvikande häråt

har Utskottet föreslagit ett nytt moment till § 23 af innehåll, att tillstånd

till bränvinsutskänkning på passagerarefartyg skall sökas hos Konungens Befallningshafvande

inom det län, der fartygets rederi har sitt hufvudsäte; och

hemställes,

opaginerad Kontrollera mot PDF

88

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

46:o

att ett sådant stadgande måtte intagas i § 23 och erhålla

den lydelse författningsförslaget utvisar.

§ 41.

Enligt denna § skall den, som genom minuthandel eller utskänkning

föryttrar bränvin, utan att i föreskrifven ordning hafva dertill förvärfvat rättighet,

höta första gången från och med SO till och med 60 R:dr, andra

gången från 60 till och med 120 R:dr och tredje gången från 120 till och

med 240 R:dr, samt den, som fjerde gången eller oftare med sådan förbrytelse

beträdes, dömas till fängelse från och med två månader till och med

ett år.

För att genom skärpta straffbestämmelser söka förekomma lönkrögeriet

och de oordningar, som deraf föranledas, har Herr Jonas Jonasson uti en

inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 86) hemställt: ”att Riksdagen måtte

hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att så väl 41 § i nu gällande

Kongl. Förordningen om vilkoren för försäljning af bränvin eller, andra spirituösa

drycker, äfvensom öfriga förordningens §§, hvilka innefatta enahanda

straffbestämmelser, måtte få följande förändrade lydelse:

Den, som olofligen försäljer eller utminuterar bränvin eller andra distillerade

spirituösa drycker, böte första gången 200 R:dr, andra gången 400

R:dr, eller motsvarande fängelse, och tredje eller följande gånger från sex

månader till ett års straffarbete.”

Då de betänkligheter mot enahanda eller liknande framställningar, som

vid flera föregående riksdagar blifvit anförda, och som äfven föranledt deras

förkastande, enligt Utskottets åsigt, äfven nu lära befinnas vara för frågan

afgörande, så hemställes,

47:o

att Herr J. Jonassons motion icke må till någon åtgärd

föranleda.

I det föregående liar Utskottet inskränkt sig till att föreslå endast sådana

förändringar i förordningen angående försäljning af bränvin in. m., som,

utan rubbning af de hufvudgrunder, på hvilka samma förordning för närvarande

hvilar, nu kunna och, enligt Uskottets tanke, böra genomföras. Den

vida mera omfattande förändring, berörande sjelfva hufvudgrunderna, som af

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Bevillnings-Vtskottets Betänkande N:o 5.

sistlidna Riksdags Bevillnings-Utskott föreslogs och i Herr von Kochs ofvanomförmälda

motion blifvit i viss mån förordad, afsåg de olika försäljningsafgifternas

förening med sjelfva tillverkningsafgiften till en enda skatt, som

borde till Statsverket ingå, och i sammanhang dermed ett sådant ordnande

af bränvinsförsäljningen, att det sedliga syfte, som undantagslagstiftningen

för denna näring hade till grund och uteslutande borde hafva till mål, icke

kunde komma att vid tillämpningen underordnas beräkningar på finansiela

förmåner. Långt ifrån att underkänna giltigheten af de skäl, som Bevillningsutskottet

vid sistlidna riksdag till stöd för sitt då framlagda förslag anförde,

är Utskottet fastmera af den tanke, att genom sammanslagningen af de olika

försäljnings- och tillverkningsafgifterna icke blott Statsverket skulle kunna

beredas en betydligt ökad inkomst, utan ock den ojemnhet i beskattning å

förbrukningen, hvartill de olika försäljningsafgifterna måste leda och hvilken

ojemnhet onekligen hårdast drabbar den fattigare delen af befolkningen, kunde

i väsendtlig mån undanrödjas, äfvensom att, genom ett ändamålsenligt ordnande

af försäljningsrätten, kommunerna skulle finnas manade att kraftigare,

än hvad hittills mångenstädes torde hafva varit händelsen, medverka till upprätthållande

af allmän ordning och sedlighet. Men Utskottet har icke kunnat

för sig dölja de stora svårigheter, som möta genomförandet af en så omfattande

reform. De sins emellan oförenliga åsigter, hvilka vid sistlidna riksdag

i denna fråga, så väl i allmänhet som rörande särskilda grundsatser och

sättet för deras tillämpning, uttalades och det slutliga öde, som drabbade

Bevillmngs-Utskottets då afgifna förslag, gifva nemligen vid handen, att en

ännu mera omfattande utredning och på inhemtade noggranna upplysningar

grundad närmare pröfning, än hvartill ett Riksdagens Utskott kan hafva tid

och tillfälle, äro af nöden, för att i detta granlaga ämne utarbeta ett så genomfördt

författningsförslag, att det må kunna vinna Riksdagens bifall. Då

en sådan författning derjemte till sina hufvudsakligaste delar är att hänföra

under den ekonomiska lagstiftningsrätt, som grundlagsenligt tillkommer Kongl.

Maj:t allena, har Utskottet jemväl af detta skäl ansett lämpligast vara, att

ett genomfördt förslag till denna författning utgår från Kongl. Maj:t, som

med den öfverblick öfver förhållandena i allmänhet, Kongl. Maj:t måste antagas

ega, bättre än Riksdagen är i tillfälle att, om ett förslag i ofvanantydda

riktning finnes vara på goda skäl grundadt, föreslå de stadganden,

som af ett sådant förslag betingas, på det att hufvudändamålet med hela den

nyare bränvinslagstiftningen — hämmande af rusdryckens missbruk — måtte

i möjligaste måtto befrämjas.

Utskottet hemställer alltså:

4 8 ro

att Riksdagen i sin ofvan föreslagna underdåniga skrifvelse

till Kongl. Maj:t ville äfven anhålla: det Kongl.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bevillnings-Utskottets Betänkande N-.o 5.

Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande, huruvida icke till

vinnande af större säkerhet och jemnlikhet vid beskattningen

af bränvin, de nu utgående särskilda afgifterna å tillverkning

och försäljning kunde utbytas emot en till Statsverket ingående

gemensam tillverkningsafgift, samt att i sådant fall

Kongl. Maj:t ville till Riksdagen aflåta förslag till de förändrade

stadganden angående försäljning af bränvin och

andra spirituösa drycker, som häraf blefve en följd och

af omständigheterna i öfrigt kunde påkallas.

Stockholm den 30 Mars 1871.

På Utskottets vägnar:

Gust. af Ugglas.

Reservationer:

af HeiT A. G:son Bennich: ”Ehuru de förändringar i gällande författningar

angående tillverkning och försäljning af bränvin, hvilka Bevillningsutskottet

föreslagit, i allmänhet gå i den riktning, som, enligt min tanke, är

den rätta, har jag likväl funnit mig böra reservationsvis underställa Kamrarnes

pröfning lämpligheten af det förfaringssätt, som Utskottet vid behandlingen

af förevarande lagstiftning nu iakttagit.

Så länge man icke har anledning att i en författning ifrågasätta andra

än sådana partiela förändringar, som kunna finnas af särskilda omständigheter

påkallade och icke rubba de hufvudgrunder, på hvilka författningen

hvilar, må det väl vara ändamålsenligt att, utan något fullständigt omarbetande

af författningen, deri föreslå dylika förändringar eller hos Kongl. Maj:t

göra framställning om desammas vidtagande. Men annorlunda synes mig

förhållandet gestalta sig, då de förändringar, hvilka man på ena eller andra

sättet vill åstadkomma, väsendtligen ingripa i författningens hufvudgrunder.

I sådana fall synes mig lagstiftningen hafva föga att vinna men mycket att

äfventyra

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Bevillnings-Utskottets: Betänkande N:o <5.

l|m,

äfventyra genom ett tillvägagående, hvarigenom ett eller annat forinuleradt

förslag, som rubbar den ena hufnidgriuulen, till antagande1 framställes, under

det andra föreskrifter, som beröra antingen samma hufvudgrund eller eu

annan sådan, lemnas oafgjorda eller göras till föremål för underdåniga framställningar

om framdeles blifvande propositioner. Det i all lagstiftning så

nödvändiga inre sammanhanget icke mindre än den formela öfverensstämmelsen

emellan dess särskilda delar gå genom ett sådant behandlingssätt

lätt förlorade.

Nu har Utskottet, såsom mig synes, på goda skäl ansett flera vigtiga

förändringar både i tillverknings- och i försäljningslagen vara af behofvet påkallade;

men Utskottet har tillstyrkt Riksdagen att fatta definitiva beslut om

vissa af dessa förändringar och att deremot angående andra aflåta underdåniga

skrivelser till Kongl. Maj:t, i ändamål att få emottaga nådiga propositioner

vid en kommande riksdag. Sålunda skulle, i stället för den obligatoriska förskottsbetalningen

af tillverkningsafgiften, nu beslutas, att den tillverkade varan

finge, till säkerhet för skatten, uppläggas på nyinrättade nederlag vid brännerierna,

men frågan om samma varas skattefria upplag på redan i stapelstäderna

inrättade och under ordnade kontroller ställda nederlag göras beroende

på framtida utredning och beslut, ehuru just sistnämnda upplagsrätt

synes vara af framstående vigt för befrämjande af den spritexport, genom

hvilken bränvinstillverkningen i vårt land otvifvelaktigt bör kunna höjas till

en icke blott för nykterheten fullkomligt oskadlig utan ur flera synpunkter

för landet gagnande industri. Den i detta hänseende vigtiga frågan om beloppet

af den drawback af erlagd tillverkningsskatt, som borde vid utförsel

medgifvas, har jemväl gjorts till föremål för förslag till underdånig skrifvelse.

Likaledes, andra exempel att förtiga, har Utskottet föreslagit beslut om förändradt

sätt för upplåtande af utminuteringsrätt i städerna, men på samma

gång tillstyrkt underdånig skrifvelse om hela bränvinsförsäljningsväsendets

ordnande efter andra, än hittills stadgade grunder; och slutligen har Utskottet

föreslagit en förhöjd tillverkningsafgift och en underdånig skrifvelse

om tillverknings- och försäljningsafgifternas sammanslagning till en enda till

statsverket ingående bränvinsskatt.

Emot de tillstyrkta besluten i och för sig, har jag — jag upprepar

det — icke något att erinra; men jag betvifla!1 lämpligheten af detta sätt att

tillvägabringa en, enligt min tanke, högt påkallad revisionjaf dessa författningar

i deras helhet; och jag har derföre varit af den skiljaktiga mening att, då

ifrågavarande författningar i här antydda med flera hänseenden tarfva en genomförd

omarbetning, hvilken Utskottet svårligen torde varit i tillfälle att med

hopp om framgång verkställa, Utskottet bort med afseende derå och på de i

betänkandet hufvudsakligen anförda skäl tillstyrka Riksdagen att i underBih.

Ull liiksd. Blot. 1871. 5 Samt. 1 Afä. 5 Höft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Bevillnings-Utskottets Betänkande ]\:o 5.

dårlig skrifvelse anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta utarbeta och till nästa

Riksdag aflåta fullständiga förslag till författningar, bygda på de förändrade

grunder, som i Utskottets nu gjorda särskilda framställningar finnas antydda,

och i öfrigt med hänsigt till statsverkets, jordbrukets och sedlighetens kraf,

enligt vunnen erfarenhet, må pröfvas lämpliga; hvar emellertid författningarne

vid denna riksdag lemnades oförändrade.”

Häruti instämma Herrar W. Croneborg, F. Heder stjerna, Friherre F.

von Essen och K. JK. Geijer.

af Herr C. von Stockenström: ”Utskottets beslut att tillstyrka en skrifvelse

till Kongl. Maj:t med begäran om utarbetande af ny författning angående

försäljning af bränvin, grundad på de olika försäljningsafgifternas sammanslagning

med tillverkningsafgiften till en enda skatt, har jag icke kunnat

biträda. Då det är obestridligt, att den nuvarande bränvinslagstiftningen,

genom att hämma det öfverhandtagande missbruket af starka drycker,

utöfvat ett högst förmånligt inflytande på sedligheten i landet, synes det

vara önskvärdt, att denna lagstiftning måtte fortfarande få vara verksam för

samma goda ändamål. Att för närvarande bygga densamma på helt andra

hufvudgrunder kunde komma att medföra beklagliga följder. Det är ett försök,

som kan kallas vågadt och för hvithet, efter mitt förmenande, tillräckligt

skäl icke kan sökas uti de anmärkningar, som mot gällande försäljningslag

förekommit. Innan något sådant företages, böra upplysning och bildning

vara allmännare spridda, den moraliska kraften att motstå frestelser

befinna sig på en högre ståndpunkt, än hvad nu torde vara händelsen.

Hvad man med den genomgripande förändringen åsyftar, är, dels att

upphäfva den ojemnhet i beskattningen, som gör bränvinet dyrare för den

fattige, än för den bemedlade, dels att, i sedlighetens intresse, åt kommunerna

anförtro ordnandet af försäljningen, dels att åt statsverket bereda ökad

inkomst. Den rättvisa mot den fattige, man här vill utöfva, kan leda till

hans förderf, om bränvinet, såsom antagligt är, skulle blifva mera åtkomligt

inom kommunerna, hvilka, ställda i valet emellan ordningens och de egna

fördelarnes befordrande, måhända icke så sällan skulle låta vinstbegäret behålla

öfvervigten. För gifvet bör nemligen kunna antagas, att kommunerna,

åtminstone i de flesta fall, skulle genom bränvinsförsäljning söka bereda sig

ekonomisk vinst, hvilken, om den direkt tillfälle dem, säkerligen blefve ännu

mera lockande, än den är, då fördelningen sker i ränterierna. Inkomster

för staten äro visserligen af värde, särdeles då behofven visa sig ovanligt

stora; men de må heldre sökas på andra vägar, der något äfventyr för allmän

välfärd icke kan vara med deras uttagande förenadt.”

af Herr P. Ericsson: ”Emot Utskottets beslut att föreslå tillverkningsskatten

å bränvin till 80 öre kannan, får jag anmäla min reservation, eme
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

dan jag anser att 10 öres förhöjning af nuvarande tillverkningsskatt är alldeles

för hög och att de fördelar, som erhållas genom den föreslagna nederlagsrätten,

ej erfordra en större förhöjning än 5 öre på kannan. Då man

vet att betydliga qvantiteter bränvin insmugglas från andra länder, måste

man väl antaga, att, derest tillverkningsskatten höjes till 80 öre kannan, en

mera vinstgifvande smuggling måste blifva följden.

Dessutom anser jag det icke vara med en rättvis beskattning förenligt,

att söka inbringa inkomster för staten genom beskattning å sådana artiklar,

som till största delen förbrukas af de mindre bemedlade folkklasserna, utan att

tillika ålägga en högre skatt på sådana artiklar, som de förmögnare förbruka.

Jag får derföre föreslå att tillverkningsskatten å bränvin bestämmes

till 75 öre per kanna.”

af Herr G. Hoegg ström: ”Mot Utskottets under punkten 14:o gjorda

hemställan, att tillverkningsafgiften för hvarje kanna bränvin af normalstyrka

må bestämmas till 80 öre, får jag härmed mig reservera.

Såsom skäl för sitt förslag har Utskottet anfört, att den medgifna så

kallade schwindung innebär en skattelindring och att, genom den föreslagna

nederlagsrätten för bränvin, bränvinstillverkningsindustrien i väsendtlig mån

befrias från skattens tunga, som mera direkt kommer att återfalla på förbrukningen,

äfvensom att statsverket, genom borttagande" af skyldigheten att

i förskott erlägga tillverkningsafgiften, komme att till en början lida eu

icke obetydande minskning i sina af bränvinsbeskattningen påräknade inkomster.

Då, såsom Utskottet anfört, förbrukaren blifver den, som kommer att

vidkännas den förhöjda skatten och således betala de lättnader, hvaraf bränvinstillverkningsindustrien

skulle komma i åtnjutande, så torde det böra tillses,

att priset å dessa lättnader icke sättes högre än hvad de skäligen kunna

beräknas vara värda, ty eljest uppkommer, hvad Utskottet icke synes hafva

åsyftat, ett ytterligare fördyrande af bränvinet.

Äf Utskottets hela ofvanberörda motivering har jag nemligen icke

kunnat draga annan slutsats än att allt hvad Utskottet velat åstadkomna är

en godtgörelse till staten för de beviljade förmånerna och den deraf befarade

minskning i statsinkomst, men alldeles icke någon ökad inkomst af

bränvinsbränningen, hvithet ock efter mitt omdöme vore desto mindre lämpligt,

som denna beskattning verkligen synes vara anlitad till en höjd, hvarutöfver

försigtigheten bjuder att icke uppdrifva densamma.

Yid sådant förhållande och då jag äfven med en ganska hög beräkning

icke kan värdera de förmåner, hvilka efter Utskottets förslag tillskyndas

bränvinstillverkningsindustrien, till mera än cirka 4 öre per kanna, an
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 5.

ser jag en förhöjning till det jemnade beloppet 75 öre per kanna vara hvad

som högst bör ifrågakomma.

Jag vill ytterligare såsom ett skäl mot en alltför hög beräkning påpeka,

att den förlust, Utskottet befarat uppkomma för statsverket derigenom,

att afgiften ej i förskott komme att erläggas, är af öfvergående natur och

derföre mahända icke till hela sitt beräknade belopp bör ersättas genom en

stadigvarande skatteförhöjning.

Af dessa skäl dristar jag vördsamt hemställa, det Riksdagen ville

besluta,

att tillverkningsafgiften för hvarje kanna bränvin af normalstyrka

må bestämmas till endast 75 öre.”

Uti förestående reservation instämma Herrar F. A. Forssbecle, O. P.

Bylander och J. W. Lundyyist.

af Herr G. Hceggström: ”Mot Utskottets förslag i punkten 43:o

far jag anmäla min reservation; såsom skäl för afslag å den föreslagna underdåniga

skrifvelsen anser jag- endast böra åberopa de af 1870 års Bevillnings-Utskott

i denna fråga anförda motiver, så lydande: ''”Lika med motionärerne

anser visserligen Utskottet den gästgifveri å landet under vissa vilkor

medgifna rätt till utskänkning utgöra en ganska betydande inskränkning

i kommunernas beslutanderätt i fråga om br än vinsförsäljningens ordnande^

men likväl finner sig Utskottet lika litet nu, som vid flera föregående

riksdagar, då förslag i enahanda syfte varit föremål för pröfning, kunna

tillstyrka densammas upphäfvande, då denna åtgärd otvifvelaktigt skulle göra

ett ingrepp i eganderätten, hvilken icke ens af de från detta privilegium

härrörande olägenheter kunde försvaras.”

Då dessa skäl äfven vid flera föregående riksdagar blifvit, med anledning

af samma väckta fråga, anförda och godkända, torde Riksdagen äfven

nu böra anse dem vara för frågan fullt afgörande, och får jag derföre

vördsamt hemställa,

att den af Utskottet föreslagna underdåniga skrifvelsen icke måtte

• bifallas.”

af Herr O, P. Bylander: ”Mot Utskottets under punkten 38:o

gjorda hemställan, att Herr A. F. Petterssons motion om indragning till

statsverket af de särskilda afgifterna å minutering och utskänkning af bränvin

icke må till någon Riksdagens vidare åtgärd föranleda, får jag mig

härmed reservera. Enligt min åsigt borde nemligen Utskottet hafva tillstyrkt

en dylik indragning af den för minutering nu stadgade afgiften, med så mycket

mera skäl, som kommunerna genom fortfarande besittning af rättigheten att

taga afgift af utskänkningen måste anses åtnjuta full ersättning för den in
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 5.

komst de af bränvinshandeln före den nya lagstiftningen i ämnet kunnat

draga, och således genom antagande, af min mening uti de nu bestående

förhållandena icke kunnat förorsakas någon betydande rubbning. Jag får

alltså hemställa,

att Riksdagen ville besluta indragning till statsverket af den för

minutering af bränvin utgående afgiften, och följaktligen återförvisa

''till Utskottet dess förslag angående försäljningslagen, för

åstadkommande af de förändringar deri, som af denna min hemställan

blifva erforderliga.”

Häruti instämmer Herr F. A. ForssbecJc.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4fi

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

Förslag

till

Förordning angående vilkoren för tillverkning

af bränvin.

Art. 1.

Om rättighet till bränvinstillverkning och tiden för dess utöfning.

§ 1.

Bränvin må tillverkas af eu hvar, som är behörig att idka fabriksrörelse

eller ock eger eller innehar i mantal satt eller särskild! skattlagd jord;

och må flere till bränvinstillverkning berättigade förena sig i bolag för bedrifvande

af sådan tillverkning.

Öfverståthållaren, underståthållaren, landshöfding, landssekretare, landskamererare,

kronofogde, länsman, lands- och stadsfiskal, polistjensteman, domare

på landet, borgmästare eller annan magistratsperson i stad, ecklesiastik

embets- eller tjensteman, kyrkobetjent, folkskolelärare, i tjenst varande läkare,

brännerikontrollör eller tillsyningsman, så ock i allmänhet embets- eller

tjensteman, som till följd af sin befattning kan komma att deltaga i beslut

om bränvinstillverkning eller kontroll derå, må dock icke befatta sig med

dylik tillverkning.

A ecklesiastika, civila och militära boställen, så ock å annan Kronans

jord, som ej med stadgad åborätt besittes, vare bränvinstillverkning förbjuden;

dock varde den, som å den tid, Kongl. Maj:ts nådiga Förordning den

18 Januari 1855 angående vilkoren för bränvins tillverkning kungjordes, på

grund af kontrakt med Kronan, vederbörande myndighet, korporation eller

boställsinnehafvare, såsom brukare eller arrendator sådan jord innehade, för

sin- person bibehållen vid tillåtelsen att tillverka bränvin, på sätt om jordinnehafvare

stadgadt är, likväl icke i något fall längre än samma kontrakt

gäller.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

§ 2.

Den, som vill tillverka bränvin, utan att genom jords innehafvande

vara dertill behörig, göre derom ansökning, om han å landet bor, hos Kong!

Maj:ts Befallningshafvande i länet och, om han i stad är boende, hos magistraten.

Yid ansökningen foges bevis, som hans behörighet styrker. Derest

sökanden finnes vara till handteringens utöfning behörig, värde tillståndsbevis

för honom utfärdadt.

§ 3.

Bränvinstillverkning skall, så framt ej högst vigtiga omständigheter

föranleda dess inställande, vara tillåten från klockan 12 på dagen första

helgfria dag i Oktober manad till första helgfria dag i Maj månad det

derpå följande året vid, samma timme.

Bränvinstillverlmingen må under ofvannämnda tidrymd utöfvas under

huru läng tid som helst; och vare tillverkningen derunder begränsad emellan

200 och 1,200 kannor i medeltal för hvarje tillverkningsdygn samt minsta

tillverkningen vid något bränneri 3,000 kannor, allt af normalstyrka, hvarmed

i denna, författning förstås sådant bränvin, som innehåller 50 procent

alkohol vid + 15° å Gelsii ther mometer.

Med tillverkningsdygn förstås tiden från klockan 12 på dagen den ena

till samma timma å nästföljande helgfria dag.

Om bränneri eller deri begagnad redskap genom vådeld eller annan

olyckshändelse väsendtligen skadas eller ock Kongl. Maj.t profvar skäligt

att bränvinsbränning under i allmänhet tillåten tid inställa, skall den här

förut bestämda minsta tillverkning beräknas efter det antal tillverkningsdygn,

som förflutit från och med, det, då tillverkningen, enligt gjord anmälan,

skolat begynna, till det, hvarunder bränvinsbränning en af någon utaf

dessa anledningar blifvit afbruten.

Bränvinstillverkning eller mäskberedning dertill vare ej medgifven från

klockan 10 om aftonen näst före sön- eller helgedag till klockan 10 om

aftonen å sådan dag; dock att, om för särskilda tillverkning sm, ethoders begagnande

undantag från denna bestämmelse skulle befinnas oundgängligen

nödigt, sådant undantag må kunna af Kongl. Maj:t på särskild ansökning

medgifvas.

§ 4.

För bränvinstillverkning får begagnas redskap af hvilken storlek och

beskaffenhet som helst, med de inskränkningar allenast, som för kontrollens

handhafvande är o eller varda föreskrifna.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

§ 5.

Bränvinstillverkning skall minst 14 dagar före den, dd tillverkningen

är afsedd att begynna, hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skriftligen anmälas,

samt dervid tillika uppgifvas så väl stället för tillverkningens bedrift

ande, som oek den dag, då den skall taga sin början. Yid anrnälningsskriften

foges antingen tillståndsbevis, som i § 2 omförmäles eller ock

bevis att tillverkaren eger eller innehar särskilt skattlagd jord. Af bolag

tillämnad tillverkning skall anmälas af någon bland bolagsmännen med uppgift

på samtlige delegarne i bolaget. Finner Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

hinder för handteringens utöfvande icke mota, värde för tillverkaren

tillståndsbevis utfärdadt.

Bränvinstillverkningen må ej begynna förr än sådant bevis blifvit för

den vid bränneriet anställde kontrollören uppvisadt.

§ 6.

Vill den, som till bränvinstillverkning sig anmält, derifrån afstå,

ege lian hos Kongl. Majds Befallningshafvande återkalla sin anmälan

minst åtta dagar, innan tid för sådan tillverknings utöfvande inträdt;

sker återkallelsen sednare, vare han skyldig ersätta de kostnader, som enligt

Kongl. Majds Be fållning skaft andes pröfning för kontrollörs inkallande

till tjenstgöring möjligen uppstå.

§ 7.

Vill bränvinstillv erkar e före den allmänna bränning stidens utgång

med handteringen upphöra, bör han minst fem dagar förut derom göra

skriftlig anmälan hos på stället tjenstgörande kontrollören, hvilken det

då åligger att dels lemna tillverkaren bevis att sådan anmälan skett, dels

ofördröjligen till Kongl. Maj ds Befallningshafvande äfvensom vederbörande

kronobetjent meddela uppgift om tiden, då i anledning af sådan anmälan

tillverkningen kommer att Upphöra.

Uti bränneri, der tillverkningen sålunda blifvit anmäld att upphöra,

må den ej efter den utsatta tiden ega rum utan förnyad anmälan, som i

§ 5 sägs.

§ 8.

Om anmäld bränvinstillverkning ej företages inom fem dagar efter

den i anmälan uppgifna tid, åligger det bränvinstillv erkar en att till Kongl.

Majds

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 5.

Maj:ts Befallningshafvande inbetala kontrollör sarf vodet för hela den tid,

hvarunder anmäld bränvinstillverkning icke utöfvats.

Skulle bränvinstillverkning afbrytas utan sådan anmälan, som i § 7

omförmäles, eller utan att olyckshändelse, hvarom i § 3 säges, dertill varit

vållande, och ej inom fem dagar ånyo företagas, åligger det bränvinstillverkaren

att jemväl för den tid, hvarunder bränvinstillverkning en sålunda

varit inställd, till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande inbetala belöpande

kontrollörsarfvodet.

§ 9.

Öfver anmälningar och uppgifter, som, enligt §§ 5, 6 och 7, till Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande inkomma, läte han erforderliga förteckningar, för

kontroll och eftersyn, tillställas vederbörande kronobetjente samt öfverkontrollörer

och tillsyningsmän.

Kronobetjent skall af förteckning, som honom tillställes, låta inom åtta

dagar från emottagandet i sitt distrikt anslå afskrift i sockenstuga eller, der sådan

ej finnes, å annat lämpligt ställe i socknen.

§ 10.

Bränvinstillverkning, i sammanhang med pressjästberedning, må af

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande kunna medgifvas äfven under tider

från den 1 Maj till den 1 Oktober, mot vilkor, som dels i denna förordning

äro föreskrifna, dels ock ytterligare af Kongl. Maj:t pröfvas erforderliga.

Art. II.

Om bränvins beskattning och uppläggande på nederlag.

§ 11.

För bränvin, som inom landet tillverkas, skall erläggas en afgift

med åttio öre för hvarje kanna af den normalstyrka, som § 3 bestämmer.

Vid utförsel af bränvin, för hvilket nämnda afgift blifvit erlagd,

åtnjutes restitution af samma afgift, efter hvad i särskild författning är

eller varder stadgadt.

Bih. till Riksd. Prot. 1871. 5 Sami. 1 Afd. 5 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bevillnings-Utskottets Betänkande N-.o 5.

§ 12.

Oberaknadt den afgift, som i nästföregående § är bestämd, skola i

nedannämnda, under litt. a och b anförda fall särskilda afgifter erläggas,

nemligen:

a) tjugufem öre för hvarje kanna bränvin af normalstyrka, som i

sammanhang med pressjästberedning, enligt särskildt nådigt tillstånd, tillverkas

under Maj till och med September månader; och

b) tjugufem öre för hvarje kanna bränvin af normalstyrka, hvarmed

tillverkningen vid något bränneri öfverstiger den högsta tillverkning, som

enligt § 3 tillåten är.

Har åter tillverkningen vid något bränneri icke uppgått till det

minsta belopp, som i sistnämnda § är bestämdt eller 200 kannor i medeltal

under hvarje tillverkning sdygn, som förflutit från och med det, då

bränvinsbränningen, enligt skedd anmälan, skolat begynna, till och med det,

hvarunder tillverkare, enligt §§ 3 eller 7, egt att med handteringen upphöra,

antingen afverkningen derunder oafbrutet fortgått eller ej; eller har

bränvinsbränningen, utan att någon af de i § 3 uppgifna anledningar

varit dertill vållande, upphört, förr än minst 3000 kannor bränvin af

normalstyrka blifvit tillverkade, skall jemväl för skilnaden emellan det minsta

tillåtnatillverkning sbelopp et och det tillverkade kannetalet erläggas en afgift af

tjugufem öre per kanna.

De i denna § bestämda särskilda afgifter skola inom 14 dagar efter

tillverkningstidens slut och jemlikt uträkning, som kontrollören åligger

att till bränvinstillv erkar en genast aflemna, af denne till landtränteriet

inbetalas; börande Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i annat fall låta

samma afgifter ofördröjligen utmäta, hvar emellertid det vid bränneriet

tillverkade och vid bränning stidens slut qvarvarande bränvinet skall utgöra

underpant äfven för dessa afgifters behöriga erläggande.

§ 13-

Bränvinstillv erkar e vare obetaget att antingen förskottsvis till landtränteriet

inbetala den i § 11 bestämda bränvinsskatt, dock icke för mindre

än 1,500 kannor hvarje gång, och i män af tillverkningens fortgång

fritt disponera öfver en mot den erlagda skatten svarande myckenhet bränvin,

eller ock att upplägga det tillverkade bränvinet på nederlag under

offentlig kontroll samt endast i män af frän nederlaget skeende uttag af

varan erlägga den derå belöpande afgiften.

Ilar tillverkare erlagt skatten förskottsvis och landtränteriets qvitto

derå till den vid bränneriet anställde kontrollör aflemnat, ege denne, i mån

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 5.

af tillverkningens fortgång samt efter verkställd uppmätning af bränvinet,

till tillverkarens fria förfogande utlemna så stort belopp, som mot den förskottsvis

erlagda af gift en svarar.

Vid olyckshändelse, som i § 3 sägs, må återbäring beviljas af sä

stor del af den förskottsvis erlagda af giften 1 som ej motsvaras af tillverkadt

och uppmätt, äfvensom befintligt uppmätt bränvin. Ansökan derom,

åtföljd af undersökningshandlingar om olyckshändelsens tillkomst och förloppet

dervid, ingifves till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, hvilken ansök

ningen pröfvar och sitt beslut Kongl. Magis och Rikets Kammarrätt

und erställer.

§ 14.

Det tillverkade bränvinet skall, såvidt af giften derför icke bli fult i

förskott erlagd, uppläggas uti af tillverkaren för ändamålet uteslutande

upplåtet, enligt i gällande ordningsstadga för bränvin sbränner terna i Riket

gifna föreskrifter inrättadt, af Kongl. Majis Befallningshafvande godkändt

samt i närheten af bränneriet beläget magasin eller nederlagsrum, försedt

med tvänne olika las, hvilkas nycklar skola förvaras, den ena hos bränvinstillverkaren

och den andra hos kontrollören.

Bränvin, som sålunda på nederlag upplägges, skall vara uppmätt

och profvadt af kontrollören, som öfver antalet kärl samt det uppmätta

innehållet, sä till kannetal som styrka, förer journal, i hvilken jemväl dagen

för uppmätningen och den påförda skattens belopp noggrant införas; skolande

kontrollören förse hvarje, kärl med ordningsnummer samt påteckning

ej mindre om. dagen, då detsamma blifoit å nederlaget upplagdt, än ock

om det deri innehållna bränvinets kannetal och styrka.

Tillverkaren eller hans befullmäktigade ombud anteckne i journalen

hvarje gång bränvin å nederlaget upplägges sitt erkännande i afseende å

mätningen och profningen. Uppstår rörande det uppmätta bränvinets styrka

tvist, förfares såsom i § 29 sägs och resultatet af den verkställda undersökningen

införes i journalen.

§ 15-

Vill tillverkare, sedan han med bränvinstillverkningen upphört, fortfarande

och utan afgiftens erläggande, bränvinet å nederlagsmagasin vid bränneriet

behålla, ege dertill rätt intill den i Oktober, med vilkor dels att

skriftlig anmälan derom hos Kongl. Maj.is Befallningshafvande göres minst

10 dagar före tillverkningens upphörande, dels att magasinet förblifver

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

under uppsigt af tillsyningsman, som Kongl. May.ts Befallningshafvande

tillförordnar, samt dels emot erläggande, för hvarje helt tusental kannor

bränvin af normalstyrka, som vid tillverkningens upphörande å nederlaget

qvar ligger, af en nederlags afgift af tio Riksdaler, hvilken betalas i sammanhang

med Övriga avgifter, då första utiagningen från nederlaget sker.

För hvarje förrättning, utöfver en gäng i veckan, som dylik tillsyningsman

på grund af tillverkarens begäran vid nederlaget verkställer, vare tillverkare

pligtig att jemte fri skjuts eller skjutsersättning enligt ordningsstadgans

föreskrift godtgöra till,syning smannen med två Riksdaler.

Om bränneri, der nederlag, hvarom i föregående § säges, finnes, under

den allmänna tillverkningstiden ånyo sättes i gång, skall nederlaget i enlighet

med föreskrifterna i ordningsstadgan öfvertagas af den i tjenstgöring

inträdande kontrollören; och om, efter den förnyade tillverkningens upphörande,

tillverkaren vill låta bränvin ä nederlaget qvarligga, ege han dertill

rätt, emot iakttagande af ofvan meddelade föreskrifter och erläggande af

fastställd nederlagsafgift för det kanneial, hvarmed bränvinet dä öfverskjuter

det, som vid den förnyade tillverkningens början å nederlaget qvarläg.

§ 16.

Inträffar minskning vare sig genom leckage, afdunstning eller olyckshändelse

t det d nederlag vid bränneri upplagda bränvinets kannetal eller

styrka, skall ändock den i § I t stadgade afgift erläggas för allt det bränvin,

som enligt journalen blifvit ä nederlaget upplagdt; egande Kronan härför

panträtt eg endast i det å nederlaget liggande bränvinet, utan äfven,

i fall detta eg bejinnes tillräckligt, i all bränneriredskap.

Har sådan minskning uppkommit genom af egaren oförvållad olyckshändelsemå

Kongl. Majd kunna medgifva den lindring i afgiften, hvartill

omständigheterna kunna föranleda.

§ 17-

Önskar tillverkaren bränvin ur nederlaget uttaga, göre derom anmälan

hos. kontrollören eller tillsy ning smannen, som egen utlemna det belopp, för

hvilket tillverkningsafgift blifvit till länets ränteri inbetald; dock endast helt

eller hela kärl och för hvarje gång ej mindre än 4,000 kannor af normalstyrka.

Dagen för uttagnmgen och kärlens nummer antecknas i journalen,

deri ränteriqvittensets datum äfvensom tillverkarens qvitto å det uttagna beloppet

skola införas eller bifogas.

Understiger det efter tillverkningens slut a nederlag vid bränneri qvarliggande

bränvinet ett belopp af 5,000 kannor, skall bränvinet sednast inom

s. 53 Kontrollera mot PDF

fievillnings-Utskottets Betänkande N:o 5, 53

8 dagar från nederlaget på föreskrifvet sätt uttagas och magasinet varda

utrymdt.

År nederlagsmagasinet icke utrymdt inom den i § 15 bestämda tid

eller understiger det ä dylikt magasin qvarliggande beloppet 3,000 kannor,

må Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ofördröjligen låta utmäta för sålunda

å nederlag qvarliggande bränvin belöpande af gifter.

Art. III.

Om bränvins distillering och rening.

§ 18.

Till någon under den tid, då han till bränvins tillverkning är berättigad,

distillera bränvin, må sådant ske utan särskild afgift, dock under tillsyn

af kontrollör.

§ 19.

Bränvins distillering må dessutom såsom särskild näring under

alla tider af året kunna utöfvas med redskap af hvilken storlek och beskaffenhet

som helst.

Ansökan om sådan distilleringsrätt å landet göres hos Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande och i stad hos magistraten, som, då tillstånd dertill

meddelas, skall hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande derom genast göra

anmälan.

§ 20.

Den, som vunnit rättighet till distillering enligt nästföregående §,

skall, minst 14 dagar före hvarje gång, han distillering företager, sådant hos

Kongl. ivlaj:ts Befallningshafvande skriftligen anmäla och uppgifva den tid,

hvarunder och det ställe, hvarest han vill distilleringen utöfva, äfvensom

distilleringsredskapens beskaffenhet. Öfver sådan anmälan meddele Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande bevis, innehållande underrättelse om beloppet af

de särskilda avgifter, som enligt § 51 skola af distilleringsidkare förskottsvis

uti landränteriet nedsättas.

§ 21.

Kongl. Mynt- och Kontrollverken, Vetenskaps-Akademien, Akademierna

i Upsala och Lund, Krigshögskolan å Marieberg, Carolinska, Farmaceutiska

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bevillning^- Utskottets Betänkande N:o 5.

och Teknologiska instituten, Bergsskolan i Filipstad, T eterinärin rättningar ne

i Stockholm och Skara, så ock samtliga tekniska elementarskolor i riket må

för egna behof och apotekare för farmaceutiskt ändamål distillera sprit

utan erläggande af afgift och utan den tillsyn, hvarom i föregående

§§ säges.

§ 22.

Bränvins rening vare en hvar afgiftsfritt tillåten, då den sker utan eld

eller ånga.

Art IV.

Om tillsyn vid bränvins tillverkning och distillering.

§ 23.

Vid hvarje bränneri skall, då bränvin der tillverkas eller enligt § 18

distilleras, vara anställd edsvuren kontrollör; och skola, der sådant utan

olägenhet ske kan, två eller tre brännerier ställas under uppsigt af en gemensam

kontrollör. Denne kontrollör erhåller under tiden af staten arfvode

till följande belopp, nemligen:

Vid tillsyn å 1 bränneri.............4 R:dr om dagen,

„ „ å 2 brännerier............6 „ d:o

„ „ å 3 d:o ............8 „ d:o

Dessutom erhåller han af bränvinstillverkaren, utan ersättning, kost

och ett eget, möbleradt, eldadt och städadt boningsrum å det ställe, der bränvinstillverkningen

eller distilleringen utöfvas.

Kontrollör förordnas af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och njuter

för sina resor skjuts- och traktamentsersättning enligt gällande ordningsstadga

för brännerierna i riket.

§ 24.

De sålunda anställde kontrollörer lyda i allmänhet under^särskildt tillsatte

öfverkontrollörer, h vilka skola hålla tillsyn öfver författningens efterlefnad.

Öfverkontrollör lyde under chefen för den vid Kongl. Maj:ts Civildepartement

inrättade bränvinskontrollbyrå. Kontrollör inom län, der öfverkontrollör

icke förordnad är, vare ock ställd omedelbart under chefen för

nämnda byrå.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 5.

Ofverkontrollörer, till erforderligt antal, förordnas af Kongl. Maj:t och

åtnjuta det arfvode samt den skjuts- och traktamentsersättning, som i ordningsstadgan

är bestämd.

§ 25.

Ofverkontrollörer och kontrollörer ställe sig till noggrant efterrättelse

de föreskrifter, som i ordningsstadgan äro meddelade.

Bränvinstillverkare ställe sig derjemte till efterrättelse hvad ofvannämnda

ordningsstadga om hans åligganden innehåller, samt de föreskrifter

kontrollören i enlighet med densamma meddelar.

§ 26.

Allt bränvin skall på tillverkningsstället till kannetal af den i § 3 angifna

normalstyrka bestämmas, på sätt ordningsstadgan föreskrifver.

Bränvinstillverfaren, som bör om tiden för uppmätningen underrättas,

eger att dervid sjelf eller genom ombud vara tillstädes, utan att dock

förrättningen må för hans uteblifvande inställas. All för uppmätningen behöflig

handräckning och redskap skall af bränvinstillv erkar en tillhandahållas.

Från det vid uppmätningen erhållna och till normalstyrka reducerade

kannetalet afdrages för afdunstning 3 procent, hvarefter återstoden utgör

det kannetal, efter hvilket stadgade afgifter skolafjfutgå.

§ 27.

Vid den förrättning, som i nästföregående § omförmäles, skall såsom

vittne närvara en i orten boende, trovärdig och skrifkunnig person, som

bränvinstillverkning icke utöfvar. Sådant vittne utses i stad af stadsfullmäktige

eller, der sådane ej finnas, af allmän rådstufva, och på landet af kommunalnämnd.

I fall antingen vittne icke väljes eller ''valdt vittne uteblifver, ege kontrollören

att annan lämplig person till vittne kalla.

Vittne bestyrke under edlig förpligtelse riktigheten af kontrollörens

protokoll, i hvad det angår de uppgifter, som ligga till grund för bestämmande

af bränvinets kannetal.

I afseende på tiden för vittnets närvaro och biträde vid bränneriet

ställe sig vittne till efterrättelse hvad ordningsstadgan derom innehåller, och

de föreskrifter kontrollören i enlighet med densamma meddelar.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bevittnings- Utskottets Betänkande N:o 5.

Vid förrättning i bränneri tillkomme vittne i dagtraktamente En riksdaler

femtio öre.

§ 28.

Om för lättad kontroll vid bränvinstillverkning Kongl. Maj:t skulle

finna för godt förordna, att särskilda instrument för bestämmande af det tillverkade

bränvinets kannetal skola å redskapen anbringas, vare bränvinstillverkare

skyldig att på egen bekostnad sådana instrument anskaffa och

underhålla.

§ 29.

Uppstår emellan bränvinstillverkare och kontrollör tvist om det till

kannetal bestämda bränvinets alkoholhalt, insändes under bådas försegling

prof af bränvinet till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som, efter det sakkunnig

person undersökt profvet och skriftligt yttrande derom afgifvit, afgör

tvisten genom beslut, som ej öfverklagas må. Den, som tvisten tappar, skall

gälda såväl den af undersökningen uppkommande kostnad, som vederpartens

utgifter och besvär.

§ 30.

Bränvins tillverkning eller distillering må ej företagas, innan bränneriet

blifvit af vederbörande kontrollör besigtigadt och befunnet icke vara annorlunda

inrättadt, än ordningsstadgan medgifver. Sådan besigtning bör anställas,

innan tiden för bränvinstillverkningen infaller. Varder besigtningen

af kontrollör fördröjd, förhålles som i ordningsstadgan föreskrifves. Vid besigtningen

skall kontrollören öfver bränneriet upprätta beskrifning i tre

exemplar. Dessa skola af honom och bränvinstillverkaren undertecknas. Ett

exemplar insändes till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande; och skola kontrollören

och bränvinstillverkaren ett hvardera till sig taga.

Då redskap i bränneri ombytes eller förändras, skall kontrollören likaledes,

innan bränvins tillverkning eller distillering der företagas må, öfver de

verkställda förändringarne upprätta en beskrifning i tre exemplar, hvarmed

förfares på enahanda sätt, som ofvan stadgadt är.

§ 31.

Kongl. Majrts Befallningshafvande förordna behof! igt antal personer att

hafva tillsyn vid distillering, som enligt § 18 utöfvas, och bestämme hvilka

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 5.

distilleringsverk under hvarderas tillsyn ställas må, äfvensom huru mycket

tillsyningsman bör i arfvode erhålla för hvarje distilleringsverk, som är under

hans uppsigt, hvilket arfvode genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes

försorg i behörig ordning utbetalas af de för sådant ändamål utaf distilleringsverkets

innehafvare uti landtränteriet insatta medel.

Är distilleringsverk beläget å landet, skall tillsyningsmannen dessutom

af verkets innehafvare, utan ersättning, erhålla kost och ett eget, möbleradt,

eldadt och städadt boningsrum å det ställe, der distilleringen utöfvas.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förordne likaledes behöjligt antal

personer att såsom tillsyningsman distrildvis utöfva tillsyn ä de i § 14

omförmäla nederlagsmagasin vid brännerierna under den tid, dä bränvinstillverkning

derstädes icke egen rum, och bestämme ej mindre de nederlagsmagasin,

som . sålunda skola std under hvarje dylik tillsyningsmans kontroll,

än det arfvode han derför eget uppbära.

§ 32.

Finner kontrollör eller tillsyningsman vid under hans uppsigt stöld,t

bränneri, distilleringsverk eller nederlagsmagasin, någon olaglighet vara

begången, gifve ofördröjligen sådant tillkänna hos allmän åklagare, hvilken

har att åtal i laga ordning anställa.

Art. V.

Om ansvar för öfverträdelse af författningens föreskrifter.

§ 33.

Den, som tillverkar bränvin, utan att anmälan dertill skett, eller under

tid, då bränvinstillverkning ej är tillåten, gälde den i §11 stadgade afgift

och böte, för lönbränning, första gången ett med afgiften lika belopp och

andra gången dubbelt. Den, som andra gången med sådan förbrytelse beträdes

hafre derjemte förverkat rättighet att bränvin tillverka. Skulle han

ytterligare blifva dermed beträdd, erlägga afgift, enligt nyssnämnda § och

böte fyra gånger afgiftens belopp. Missbrukas till oloflig bränvinstillverkning

sådan" distilleringsrättighet, som enligt § 19 utöfvas får, ansvare såsom

för lönbränning, och vare rättigheten förlustig.

Bill. till RiJesd. Prof. 1871. 5 Sand. 1 Afä. 5 Raft.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

Har lönbränning skett med enkel, omedelbarligen med eld drifven redskap,

varde afgiften beräknad efter redskapens afverkningsförmåga, som skall

antagas under dygn uppgå till fyra gånger pannans rymd. Kan redskapens

storlek icke utrönas, bestämmes afgiften efter 100 kannors tillverkning under

dygn. Är tillverkningen utöfvad med mera sammansatt eller medelst

ånga drifven redskap, beräknas afgiften för det belopp, som, efter hvad utredas

kan, tillverkadt blifvit, dock för minst 300 kannor på dygnet. I begge

dessa fall skall afgiften utgå för minst en månad; men har tillverkningen

blifvit utöfvad in på andra månaden, utgöres afgift för två månader, in på

tredje månaden för tre månade]1 o. s. v.

§ 34.

Tillverkar någon bränvin å annat ställe, än han uppgifvit, böte från

och med 100 till och med 1,000 R:dr.

§ 35.

Uti de i §§ 33 och 34 orhförmälda fall af oloflig bränvinstillverkning

vare de vid förbrytelsen nyttjade redskap, det i bränneriet samt dertill hörande

förvaringsrum vid beslagstillfället befintliga bränvin och de kärl, hvari

det förvaras, förbrutna. Kan det styrkas att någon del af bränvinet är lofligen

tillverkadt, vare dock sådan del icke förbruten.

§ 36.

Den, som vid bränvinstillverkning från beskattning undansnillar något

af det bränvin, som tillverkas eller för sådant ändamål begagnar tillverkningsredskap

eller sprithållare med dold öppning eller afledning, hvarigenom

bränvin kan lönligen uttagas, eller på något annat sätt försnillar den afgift,

som erläggas bör, eller olofligen bryter försegling eller öppnar eller borttager

lås, som kontrollör åsatt till förekommande af det tillverkade bränvinets lönliga

uttagande, straffes med böter från och med 500 till och med 1,500

Rall1, gälda den afgift, som för det undansnillade bränvinet sig belöper och

hafve förbrutit redskapen, det i bränneriet samt dertill hörande förvaringsrum

vid beslagstillfället befintliga bränvin och de kärl, hvari det förvaras.

§ 37.

Till redskap, som enligt §§ 35 eller 36 är förbruten, räknas hvarje

i bränneri för kokning, mäskberedning, jäsning och bränning inrättad redskap,

äfvensom sprithållare.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Bevillning g-Utskottets Betänkande N:o å.

59

§ 38.

Distillera* den bränvin, soin till distillering icke är berättigad, eller

utöfvar distilleringsrätt, som på § 18 grundad är, under tid, hvarför anmälan

till bränvinstillverkning ej skett, eller varder sådan distillering, hvilken enligt

§ 19 idkas såsom särskild näring, utöfvad under tid, hvarför anmälan

till distilleringen ej skett, eller innan afgift, motsvarande bestämdt arfvode åt

tillsyningsmannen, blifvit i landtränteri erlagd; böte den, som distillering

sålunda ololligen utöfvar eller olagligen förfar, från och med 100 till och

med 1,000 R:dr.

Den, som till distillering, hvilken på grund af $ 19 utöfvas, använder

redskap af annan beskaffenhet, än han uppgifvit och till begagnande hvaraf

han är berättigad, böte från och med 20 till och med 200 R:dr.

§ 39.

Öfverträder bränvinstillverkare det förbud, som i mom. 5 af § 3 gifvet

är mot bränvinstillverkning eller mäskberedning, böte för livarge gång

sådant sker från och med 20 till och med 200 E:dr.

Verkställes annat till bränneri hörande arbete, utom tillsyn vid malteller

jästberedning, emellan klockan 8 på morgonen och klockan 5 om aftonen

å sön- eller helgedag, böte bränvinstillverkare från och med 5 till och

med 50 R:dr.

§ 40.

För öfverträdelse af hvad i § 25 och § 26 mom. 2 angående bränvinstillverkare

stadgas, vare ansvaret böter från och med 20 till och med

200 R:dr.

§ 41.

Vägrar man den, som i afseende å förbrytelser mot denna författning

eger undersökning anställa, tillträde till rum eller byggnad, der, enligt § 55,

undersökning ske må, böte från och med 100 till och med 1,000 R:dr.

§ 42.

När förbrytelse mot denna författning åtalas, ansvare bränvinstillverkare

eller distilleringsidkare för hustrus, barns, tjenstefolks och vid bränneriet

anställde arbetares gerningar, i fall bötesansvar eller förlust af redskap

eller tillverkad vara eller kärl, hvari den förvaras, ifrågakommer, derest

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 BeoiUnings- Utskottets Betänkande N;o 5.

icke omständigheterna göra sannolikt, att förbrytelsen skett utan hans vetskap

och vilja.

Redskap, tillverkad vara och kärl, hvari den förvaras, skola, fastän

bränvinstillverkaren icke är egare deraf, förbrutna dömas, när förbrytelse,

som sådan påföljd medförer, är begången af bränneriets arrendator eller föreståndare

eller ock efter arrendatorns eller föreståndarens föreskrift.

Då förbrytelse, som enligt denna förordning medförer förlust af redskap,

tillverkad vara eller kärl, hvari den förvaras, blifvit begången af annan

än dessas egare, och denne sednare finnes vara berättigad att dem behålla,

skall den brottslige utgifva redskapens, varans eller kärlens värde.

§43.

Bränvinstillverkare eller distilleringsidkare, som åt den vid hans bränneri

anställde kontrollör eller tillsyningsman såsom gåfva något gifver eller

erbjuder, bete från och med 20 till och med 200 R:dr. Kontrollör eller

tillsyningsman, som gåfvan emottager, vare lika ansvar underkastad och miste

derjemte befattningen.

§ 44.

Skulle brännerikontrollör eller den hvilken tillsyn vid distilleringsverk

eller nederlag åligger, eller den, hvilken är tjenstepligtig att förbrytelser mot

denna författning åtala, sjelf beträdas med oloflig bränvinstillverkning eller

distillering, eller att hafva främjat sådan förbrytelse eller tillverkares försnillning

af den afgift, han erlägga bör; varde dömd till fängelse eller straffarbete

från och med sex månader till och med två år.

Visar någon, hvilken det åligger att tillsyn vid bränneri eller distilleringsverk

hålla, eller förbrytelser mot denna författning åtala, försummelse

eller vårdslöshet i dessa åligganden; vare antingen för alltid eller under viss

tid från tjensten eller befattningen skiljd eller ock fälld till högst 200 R:drs

böter.

§ 45.

Varder till utrönande af förbrytelse mot denna författning undersökning

hos någon anställd emellan klockan 9 om aftonen och klockan 5 om morgonen,

men sådan förbrytelse ej upptäckt; böte förrättningsmannen från och

med 5 till och med 50 R:dr, der han ej finnes hafva till undersökningen

giltig anledning haft.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Bevillning*- Utskottets Betänkande N:o o.

§ 46.

Yårder vid undersökning'' eller i anledning’ deraf förrättningsmannen

våldförd eller föröfvar han sjelf våld i oträngdt mål; gånge dermed efter

allmän lag.

§ 47.

Böter, som efter denna förordning ådömda äro, skola, om tillgång till

deras gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.

§ 48.

Då bränvinsafgift jemte böter enligt denna förordning ådömda blifvit,

må, der tillgång till afgiften eller någon del deraf saknas, böterna ej kunna

med penningar gäldas, utan skall den saktande i stället undergå motsvarande

förvandlingsstraff.

§ 49.

Af böter, som enligt denna författning ådömas, samt värdet af bränneri

redskap och annan egendom, som förbruten anses, tillfälle två tredjedelar

åklagaren och en tredjedel den stads eller sockens fattigkassa, hvari den åtalade

förbrytelsen är begången. Finnes särskild angifvare, tage han hälften

af åklagarens andel.

Efter anmälan af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande kommer att på

Kong]. Maj:ts nådiga pröfning bero, huruvida i något fall åklagare eller tillsyningsman

för ådagalagd t nit vid efterspanande och beifrande af förbrytelser

mot denna författning gjort sig förtjent af någon särskild uppmuntran

utöfver honom möjligen tillkommande andel i ådömda böter samt redskap

eller annat förbrutet gods.

Art. VI.

Föreskrifter i afseende å författningens verkställighet.

§ 50.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hålle allvarlig hand öfver iakttagande

af hvad i denna författning stadgadt är.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Bevillning#-Utskottets Betänkande N:o 5.

§ 51.

Landa- och stadsfiskaler, krono-, städs- och polisbetjente samt de personer,

hvilka särskilt förordnas att vaka öfver denna författnings efterlefnad,

åligge att förbrytelser mot densamma åtala.

I öfrigt eger en hvar rättighet att för sådana förbrytelser anställa åtal,

dock ej barn mot föräldrar eller tjenstehjon, så länge de i tjensten äro, mot

husbondefolk.

Då åtal anställes af annan person än den, som i mom. 1 af denna §

nämnd är, gifve han sin talan allmän åklagare tillkänna så tidigt, att denne

må kunna målets utförande öfvervara.

§ 52.

Kommunalnämnd å landet och vederbörande kommunalmyndighet i stad

böra egna synnerlig uppmärksamhet derå att förbrytelser mot denna förordning

varda till åtal angifna.

Tillträde till bränneri må derföre ej förvägras dessa myndigheter

eller den ledamot, de bland sig utse, att öfver bränneriet tillsyn hafva.

§ 53.

De i § 5 / mom. / ornförmälda allmänna åklagare och tillsyningsman

ega anställa undersökning af förbrytelser mot denna författning äfvensom att

verkställa beslag.

§ 54.

Den, som förrättar undersökning, bör för att tillgodonjuta det skydd,

honom dervid lagligen tillkommer, vid förrättningen på sig synbart bära påbjudet

tjenstetecken eller, innan förrättningen företages, fullmakt eller förordnande

uppvisa.

I orten boende eller känd krono- eller stadsbetjent vare likväl frikallad

från skyldighet att sin behörighet sålunda styrka.

§ 55.

Undersökning må alla tider på dygnet anställas i bränneri, kök, bryggoch

bagarstuga, så ock i annat rum eller byggnad, som kan begagnas för

bränvins tillverkning eller distillering.

Då vid undersökning någon förbrytelse ej upptäckes, vare för undersökningens

anställande förrättningsmannen icke underkastad ansvar, såvida

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Benillnings- Utskottets Betänkande N:o 5.

ej undersökningen blifvit företagen emellan klockan 9 om aftonen och

klockan 5 om morgonen. I sådant fall gånge som i § 45 sagd! är.

§ 56.

Beslag skall göras i två vittnens närvaro. Innehafvare af hvad i beslag

tages, eller, i hans frånvaro, hans ombud på stället eller någon af hans

husfolk, skall om beslaget förut tillsägas.

§ 57.

Då beslag sker hos den, som är berättigad att tillverka bränvin och

sig dertill behörigen anmält, må hvarken panna utbrytas, ej heller någon del

af tillverkningsredskapen honom fråntagas, eller han från tillverkningens fortsättande

hindras, innan första domstol i målet dömt redskapen förbruten.

Härifrån undantagas de fall,

1 :o då tillverkare från beskattning undansnillar något, af det tillverkade

bränvinet;

2:0 då för sådant ändamål begagnas tillverkningsredskap eller sprithållare

med dold öppning eller afledning, hvarigenom bränvin kan lönligen

uttagas;

3:o då tillverkare bryter försegling eller öppnar eller borttager lås, som

kontrollör åsatt till förekommande af det tillverkade bränvinets lönliga uttagande.

§ 58.

Redskap, som i beslag tages, skall, till förekommande af dess utbyte

mot annan, af beslagaren med särskild stämpel utmärkas, der ej redskapen,

vid beslaget egaren fråntages, i hvilket fall den skall i allmänt förvar sättas.

§ 59.

Vid beslag skall till säkerhet för de böter, som ådömas kunna, det i

bränneriet och dertill hörande förvaringsrum befintliga, lofligen tillverkade

bränvin i förvar tagas.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 5.

Förslag

till

Förordning angående vilkoren för försäljning af

bränvin och andra brända eller distillei ade

spirituösa drycker.

§ 10.

Uppstår i stad fråga om öfverlåtande å bolag af all den utskänkning

af bränvin, hvilken eljest skall, enligt nästföregående moment, å auktion utbjudas,

må magistraten, genom i god tid förut utfärdad offentlig kungörelse,

inom viss utsatt tid infordra skriftliga anbud å sådan utskänkning. Inkomna

anbud — — — — — — — ~~

stadgadt är. o

I stad, der all utskänkning öfverlätits å bolag, skall pa offentlig auktion

utbjudas minuteringsrättigheter till ett antal, som närmast motsvarar,

tredjedelen af antalet derstädes befintliga utskänkning sställen; och skall i

sådan stad alltid minst ett minutering sställe varda på auktion utbjudet.

Derjemte iakttages att icke mera än en dylik rättighet må af samma person

innehafvas eller uiöfvas.

§ 23.

Vid läger — — — — — —• — —--

derom gjort anmälan. _ .

Rättighet till utskänkning å passagerare-fartyg sökes hos Kongl. May.ts

Befallningshafvande i det län, hvarest fartygets rederi har sitt hufvudsäte.

Afgiften

s. 65 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5. 65

uppbördsman.

Då — — — — — — — — — — — — — skatt-''

skrifvare.

§ 26.

Minuthandel — — — — — — — — — — — — — — —

förordna.

Skulle anledning'' — — — — — —- — — — — —--—

föreskrift.

Förekomma å gästgifveri eller annat utskänkningsställe vid särskilda

tillfällen oordningar af den art, att innehafvaren af utskänkningsrättigheten

icke kan anses fortfarande ega den för rättighetens utöfvande erforderliga

frejd, ordentlighet eller öfriga egenskaper, eller hav någon af de enligt § 23

meddelade utskänkningsrättigheter visat sig föranleda störande oordningar,

må Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, på anmälan i stad af magistrat eller

stadsfullmäktige och å landet af kommunalnämnd, ega att utskänkningsrättigheten

inskränka, indraga eller innehafvaren derifrån skilja; dock vare--

----— — ej utöfvats.

Bih. till Biksd. Brok 1871. 5 Sami. 1 Afä, 5 Haft.

9

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1871:82 Skrifvelse, angående vilkor en för tillverkning och försäljning af bränvin. a1 i texten