Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändringar i Kongl. Kungörelsen den 20 Maj 1864 angående enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar. n f +Andra Kammaren hafVa till Banko-Utskottet hänvisats nedan hUlfkI.sla !ln

1871-05-08 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BLU 1871:2, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändringar i Kongl. Kungörelsen den 20 Maj 1864 angående enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar. n f +Andra Kammaren hafVa till Banko-Utskottet hänvisats nedan hUlfkI.sla !ln

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

1

-\:o 2.

Ånk. till Iliksd. Kansli den 8 Maj 1871, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändringar i Kongl.

Kungörelsen den 20 Maj 1864 angående enskilda banker

med rätt att utgifva egna banksedlar.

n f +Andra Kammaren hafVa till Banko-Utskottet hänvisats nedan

hUlfkI.sla !ln(llVanne motl.oner rörande lagstiftningen för enskilda banker, för

skotlt ^andl?ggni,ng .namnda Utskott begärt sammanträde med Lag-Utskotte

, och öfver hvilka motioner fördenskull ett i öfverensstämmelse8med

47 § i Riksdags-ordmngen sammansatt Utskott har att afgifva utlåtande

yrkat U °U N:° 165 har Herr Sven Andreasson från Elfsborgs län

o l:o) beträffande det i 2 § af Kongl. Kungörelsen den 20 Mai 1864

angående enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar befintliga

stadgande att delegarne skola, en för alla och alla för en, svara för upp
bankhnf

af- a\a £ankbo. a§ets förbindelser: att föreskrifvas måtte att, om

Kungörelse8''tillS"f ? °“ deSS .rfflse’ iemlikt 29 § af nämnda Kongl.

kungörelse till följd af oförmåga att inlösa sina sedlar, inställes skall för

bankens sol,danska bolagsmän inträda skyldigbeten åt genas en för aiL

egna, UPPfy"a baI''kboll*««s »U» ■*. sL boiagsmLens

.1 2:0* 1 o48*, 0I|1 bostä>nmeIserna i 26 § af ifrågavarande Kona! Kungörelse

rörande bankernas sedelutgifningsrätt: att mom. b), d) och e) i

Bih. Ull Iliksd. Prut. 1871. 6 Sami. 2 Afd. 2 Häft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatta Banko- och Lag-lJtskottets Utlåtande N:o 2.

denna § måtte uteslutas; i följd hvaraf sedlar icke skulle få utgifvas hvarken

enligt mom. b), på grund af behållning i enskild banks egna kassor af

rikets mynt och riksbankens sedlar, eller, enligt mom. d), på grund af

behållning af i riksbanken insatta medel, eller, enligt mom. e), på grund af de

för kassakreditiv lemnade, med grundfondshypothek till beskaffenheten jemförlig

a säkerhetshandlingar; hvadan således sedelutgifning finge grundas endast

på det i allmänt förvar nedsatta grundfondshypothek, enligt inom. a), samt

på guld och silfver efter samma beräkningsgrund i afseende på värdet,

som för Riksbanken nu är eller framdeles kan blifva föreskrifven, enligt

mom. c);

3:o) i fråga om de valörer, hvarå banksedlar få af enskilda banker,

jemlikt § 27 mom. 1, utgifvas: att utgifning af sedlar å 5 och 10 Riksdaler

icke skulle tillåtas;

4:o) i stället för det nuvarande, i § 35 af ofta omförmälda Kongl.

Kungörelse gifna stadgande att i händelse bankbolag, enligt något räkenskapsårs

behörigen reviderade bokslut, gjort sådana förluster, att reservfonden

-och 10 procent af den utaf de solidariske bolagsmännen insatta grundfond

gått förlorade, banken skall ställas under utredning och bolaget derefter

upplösas, så framt ej beslut fattas och inom tre månader sättes i

verket, att genom tillskott återställa grundfonden till dess behöriga belopp:

att en bestämmelse måtte införas att, så snart reservfonden jemte en tiondedel

af grundfonden gått förlorade, banken skall ställas under utredning

och bolaget derefter upplösas;

hemställande motionären, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl

Maj:t göra framställning om de ändringar i Kongl. Kungörelsen den 20''

Maj 1864, som här ofvan blifvit omförmälda.

Hvad nu först angår motionärens förslag till stadgande angående

bolagsmännens i bankbolag ansvarighet, får Utskottet erinra, att ett dylikt

stadgande väl måste anses vara af civillags natur och då, efter hvad ingressen

till Kongl. Kungörelsen den 20 Maj 1864 angifver, Kongl. Maj:t

funnit sig böra utur det af 1862—1863 årens Riksdag antagna förslag till

lag angående enskilda banker med sedelutgifningsrätt utesluta sådana stadgande^

som ansågos tillhöra civillag, så torde det af motionären nu ifrågasatta

icke kunna uti omförmälda Kongl Kungörelse inrymmas.

Då Utskottet för öfrigt anser den tolkning af allmän lag, som förslaget

innefattar, icke vara af behof påkallad, finner Utskottet sig böra

l:o.

afstyrka bifall till motionen i nu förevarande del.

Vid de grunder, som nu genom 26 § af Kongl. Kungörelsen den 20

Maj 1864 äro för enskilda bankernas sedelutgifningsrätt fastställda, hafva

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

äfven förut anmärkningar i åtskilliga riktningar blifvit framställda, utan att

någon bestämd åsigt om hvad som borde sättas i stället för nuvarande

bestämmelser synes hafva kunnat göra sig gällande.

Under sådant förhållande och då det i allmänhet icke synes vara

skäl att i en lag, som för få år sedan tillkommit på grund af ett utaf

Riksdagen sjelf dertill uppgjordt förslag, nu företaga de partiela förändringar,

motionären föreslagit, finner Utskottet sig böra hemställa,

2:o.

att motionärens nu ifrågavarande yrkande icke heller må bifallas.

Såsom skäl för sitt yrkande att de enskilda bankerna icke borde få

utgifva sedlar å 5 och 10 R:drs valör, har motionären i forsta rummet

anfört vigten af att det allmänna rörelsemedlet vid mindre liqvider vore

verkligt mynt. Detta syftemål lärer dock icke kunna vinnas blott genom

ett förbud för de enskilda bankerna att utgifva sedlar å dessa valörer, så

länge Riksbanken utgifver dylika. Den svårighet, som enligt motionärens

förmälan, särdeles den mindre kunniga delen af befolkningen skall hafva

att reda sig med den alltför talrika mängden af olika slags sedlar på

mindre valörer, torde icke kunna sägas härflyta af valörernas mångfald och

synes icke heller kunna vara särdeles stor, då valören är på alla sedlar

tydligt och på många ställen anbragt.

Vid de fyra sistförflutna riksdagarne hafva med detta likartade yrkanden

blifvit framställda, men af Riksdagen afslagits; och under sådant

förhållande finner Utskottet sig, lika med föregående Utskott, böra

3:o.

afstyrka bifall till motionen uti förevarande del

Den bestämmelse, som i 35 § af Kongl. Kungörelsen af den 20 Maj

1864 blifvit införd derom, att ett bankbolag, hvars rörelse gått med så

stor förlust, att bankens hela reservfond samt derutöfver tio procent af

grundfonden förlorats, må ega rådrum att göra det tillskott, som erfordras

för grundfondens återställande till dess behöriga belopp, torde vid närmare

eftersinnande befinnas ega stort företräde framför den i äldre bankoktrojer

befintliga föreskriften, hvars införande ånyo motionären påyrkar, att, när

ett dylikt förhållande inträda banken ovilkorligen skulle upphöra med sin

rörelse och ställas under utredning. Tager man i betraktande hvilken betydlig

rubbning i rörelsen skulle uppstå i en ort, der en bank komme att

brådstörtadt upphöra och ställas under tvungen utredning, så lärer man

finna, att den genom ifrågavarande medgifvande beredda möjligheten till

undvikande häraf är icke ensamt i bankbolagens, utan ännu mera i allmänhetens

intresse; och Utskottet hemställer derföre

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

4:o.

att äfven denna del af motionen må utaf Riksdagen afslås.

Herr Pehr Ericsson från Gefleborgs län, med hvilken Herrar Magnus

Jönsson och Hans Larsson från samma län förenat sig, har uti motion

N:o 178 yrkat en sådan ändring af 28 § i ofvan omförmälda Kongl. Kungörelse

af den 20 Maj 1864, att de enskilda sedelutgifvande bankerna ålades

icke allenast vid hufvudkontoret, utan äfven vid afdelningskontoren inlösa

sina sedlar med rikets mynt eller Riksbankens sedlar.

Det torde vara tydligt, hurusom följden af ett sådant stadgande

nödvändigt skulle blifva att de flesta, om ej alla afdelningskontor måste

indragas, enär det är otänkbart att en bank kunde på flera ställen hålla

så stor vexlingskassa, som erfordrades för att öfverallt kunna möta möjliga

fordringar på invexling af de egna banksedlarne. Men utan fara för motsägelse

torde kunna påstås, att just mängden utaf bankkontor bereder stora

fördelar för den allmänna rörelsen, så att, om de till ett antal af mer än etthundrade

nu befintliga afdelningskontoren indroges, olägenheterna skulle

blifva högst känbara. Då för öfrigt icke heller Riksbanken har åliggande

att vid dess lånekontor invexla sina sedlar, vore det dessutom inkonseqvent

att yrka ett sådant åliggande för de enskilda bankerna; och Utskottet

måste på dessa skäl hemställa,

5:o.

att Riksdagen må afslå den i förevarande motion gjorda framställning.

Stockholm den 8 Maj 1871.

På Utskottets vägnar:

J. v. Scliwerin.

Reservation:

af Herr Grefve J. O. Mörner, emot en del af den i utlåtandet använda

motivering.

Stockholm, G. W. Blomqvists Boktryckeri, 1871.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.