Sök i Ratio Lex

Banko-Utskottets Memorial N:o 11

1871-03-16 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1871:11, Banko-Utskottets Memorial N:o 11

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Banko-Utskottets Memorial N:o 11.

N:o 11.

Ank. till Riksd. Kansli den 16 Mars 1871, kl. 2 e. m.

Memorial, angående Artiklarne 7—10 i Banko-reglementet.

Efter granskning af de stadganden, som äro intagna i Banko-reglementet

under Artiklarne 7, 8, 9 och 10, samt pröfning, i sammanhang dermed, af de vid

denna riksdag väckta motioner, som hafva afseende på nämnda delar af reglementet,

får Utskottet nu hos Riksdagen anmäla och föreslå de förändringar, Utskottet

funnit erforderliga.

Hvad angår sjunde Artikeln, som handlar om bankostatens löneförmåner,

grunderna för befordringar och pensionsberäkning samt ordningsstadganden, har

intet förslag till ändring blifvit inom Kamrarne framstäldt, och Utskottet finner

icke heller någon annan sådan behöflig, än att i 94 §, som innehåller aflöningsstaten

för Bankens tjensteman, uteslutning bör ske af det å sidan 76 af tryckta reglementet

under rubriken “arfvoden11 upptagna anslag till notarien vid Banko-fullmäktiges expedition

för bestridande af kanslist-göromål, stort 1,000 R:dr. Banko-fullmäktige

hafva nemligen under den 4 Augusti nästlidna år tillsatt en å stat upptagen, men

dittills obesatt kanslist-tjénst vid Fullmäktiges expedition och dervid förklarat det

af notarien vid expeditionen, enligt staten uppburna nyssnämnda arfvode skola

användas till kanslistens aflönande.

Som ingen annan ändring i aflöningsstaten för Bankens tjensteman eller i

öfriga, uti 94 § förekommande, med aflöningsstaten sammanhängande stadganden är

ifrågasatt, hemställer Utskottet allenast,

Bo

att ur reglementets 94 § må, med bibehållande af §:n i öfrigt oförändrad,

uteslutas de å sidan 76 förekommande orden: “till notarien vid Bankofullmäktiges

expedition för bestridande af kanslist-göromål, R:dr 1.000".

Åttonde Artikeln, om diskont- och låne-kontoren, innehåller uti § 132 aflöningsstaterna

för lånekontoren i orterna; och är, hvad angår lånekontoret i Wisby, anvisad

i ett för allt eu summa af 6,000 R:d-r årligen, kostnaden för revisionen

opaginerad Kontrollera mot PDF

B anka-Utskottets Memorial N:o 11.

a

af lånekontorets förvaltning- och räkenskaper häri ej inbegripen. Då förvaltnings-kostnaderna

vid detta kontor medtoge hela den nämnda summan, samt

§ 135, enligt hvilken lånekontorens styrelser ega att, när tjensteman af sjukdom

eller annat laga förfall hindras att bestrida tjensteu, åt hans vikarie meddela

arfvode efter de grunder, som äro i detta afseende inom Banken gällande,

likväl hvad beträffar Wisby lånekontor gjorde den inskränkning, att det nämnda

förvaltnings-ånslaget ej finge öfverskridas, och sålunda den genom sistnämnda §

lånekontors-tjenstemännen i allmänhet förunnade förmån till all kraft och verkan

upphäfdes för tjenstemännen vid lånekontoret i Wisby, har Herr E. Leijer i motion

N:o 134 hemställt om sådana ändringar uti nyss omförmälda §§, att arfvoden till

vikarier för tjensteman vid Wisby lånekontor, hvilka af laga förfall hindrades från

tjenstens bestridande, kunde, oberoende af det bestämda förvaltnings-anslaget, få

anvisas, samt för detta ändamål hemställt dels att ur reglementets § 135 måtte

uteslutas orden: “dock under iakttagande, hvad angår lånekontoret i Wisby, att

anslaget för detta kontors förvaltning på det hela icke öfverskrides“; dels att i §

132 mom. 1 litt. C. orden: "för lånekontoret i Wisby i ett för allt en summa af

6,000 R:dr Kant årligen; kostnaden för revisionen af lånekontorets räkenskaper och

förvaltning häri ej inbegripen" måtte blifva på det sätt förändrade, att sista meningen

komme att lyda: "kostnaden för revisionen af lånekontorets räkenskaper

och förvaltning samt vikariats-arfvode på grund af § 135 häri ej inbegripen".

Utskottet har i anledning af denna motion begärt yttrande af Banko-fullmäktige,

som anfört: att genom de i § 132 mom. 1 litt. C. åt styrelseledamöter,

tjensteman och betjente vid lånekontoret i Wisby anvisade löner, arfvoden och

tjenstgöringspenningar anslaget för kontorets förvaltning på det hela vore så nära

medtaget, att deraf återstodo allenast en sjettedel eller 1,000 R:dr till hyra och expenser,

hvadan sannolikt, äfven med iakttagande af all nödig sparsamhet, föga om

ens något deraf kunde afses till så beskaffade arfvoden, som de ifrågavarande; att

således, derest det funnes med billighet öfverensstämmande att för tjensteman vid

lånekontoret i Wisby, som af sjukdom eller annat laga förfall hindrades från tjenstens

bestridande, bereda tillfälle till lönens bibehållande oafkortad, ändring i de

hithörande föreskrifterna vore erforderlig; att emellertid uteslutning af det vid §

135 fogade inskränkande tillägget icke syntes vara lämplig, emedan i sådant fall

ingen annan yttersta gräns för vikariats-arfvode nas totalbelopp komme att finnas,

än summan på det hela af de till tjenstemännen utgående löner, men att den anmärkta

olägenheten kunde på annat- sätt afhjelpas; samt att, ehuru det icke borde

lemnas utan uppmärksamhet hurusom emellan tjenstemännen vid lånekontoret i

Wisby och vid öfriga lånekontor den icke oväsendtliga skiljaktighet beträffande

deras förhållande till lånekontoret förefunnes, att de sednare äro, med allenast ett

eller annat undantag, upptagna uteslutande af tjensteu vid lånekontoret, under det

tjenstemännen vid Wisby lånekontor hafva sin hufvudsakliga sysselsättning utom

lånekontoret, Fullmäktige likväl ansåge sig böra till Utskottets bepröfvande öfverlemna,

huruvida icke anledning förefunnes att hos Riksdagen föreslå, det anslaget

för lånekontoret i Wisby måtte förhöjas från 6,000 till 6,500 R:dr, kostnaden för

revisionen af lånekontorets förvaltning och räkenskaper häri ej inbegripen, hvarigenom

för expenser behöflig tillökning borde vinnas på samma gång- som tillfälle

bereddes att kunna af anslaget godtgöra vikarie för tjensteman, som tillfälligtvis

kunde af sjukdom eller annat laga förfall hindras från tjenstgöring.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Banko-Utskottets Memorial N:o 11.

Hvad Banko-fullmäktige sålunda föreslagit, finner Utskottet sig böra i alla

delar tillstyrka och hemställer fördenskull,

2:o

att Herr E. Leijers ifrågavarande motion endast i så måtto må vinna

afseende, att, med höjande af förvaltnings-anslaget för Wisby lånekontor

från 6,000 till 6,500 R:dr, mom. 1 litt. C. af reglementets § 132 må få

följande lydelse:

“6''. För lånekontor et i Wisby:

i ett för allt, en summa af 6,500 R:dr R:mt årligen; kostnaden för revisionen

af lånekontorets räkenskaper och förvaltning häri ej inbegripen.

Af denna summa utgår:

(i öfrigt oförändradt)

men att, i följd häraf,

3:o

icke någon ändring af § 135 må ega rum. f

I anledning af en inom Utskottet väckt fråga om förändring af de uti 4:de

mom. af reglementets § 132 gifna bestämmelser rörande tur och befordringsrätt inom

Banken för de vid lånekontoren i orterna anställda banko-ombud, har Utskottet

inhemtat utlåtande af Banko-fullmäktige, som i detta ämne anfört följande:

“Yid organisationen af lånekontoren i Göteborg och Malmö synes det hafva

såsom ovilkorligen antagits, att det vid hvartdera lånekontoret anställda bankoombud

skulle utses inom Bankens tjenstemannapersonal; och den Fullmäktige, genom

de meddelade reglementariska föreskrifterna för lånekontoren, lemnade rätt att,

enär så lämpligt pröfvades, från befattningen återkalla banko-ombud gaf, å andra

sidan, anledning till det beslut, att tjensteman, som till banko-ombud förordnades,

vore berättigad icke allenast att bibehålla i Riksbanken innehafvande tjenst, utan

äfven att derstädes vinna befordran med bibehållande af förordnandet såsom bankoombud.

De olägenheter, som häraf uppstodo för såväl Riksbanken som bankoombuden,

ansågs det nödigt att undanrödja genom ett stadgande angående tur och

'' befordringsrätt inom Riksbanken för do till banko-ombud förordnade tjensteman,

oberoende af särskild ansökning, hvilket stadgande återfinnes i inom. 4 af Bankoreglementets

132 §. Så länge till banko-ombud antogs tjensteman tillhörande Riksbanken,

var detta stadgande fullt tillämpligt, men ett annat förhållande har inträdt,

sedan personer, icke tillhörande Riksbanken, förordnats till banko-ombud. Till

denna afvikelse från förut följd praxis föranleddes Fullmäktige icke allenast deraf,

att lånekontor sedermera inrättats med den inskränkta verkningskrets, att bankoombud

icke kan uteslutande i och för lånekontorets angelägenheter finna sysselsättning,

på sätt händelsen är vid Wisby lånekontor, utan äfven deraf att rörelsen

vid isynnerhet lånekontoret i Göteborg vunnit eu utsträckning, som hos ett fu,llt

lämpligt banko-ombud derstädes förutsätter, jemte lokalkännedom, andra egenskaper,

lxvilka endast undantagsvis förefinnas hos Riksbankens tjensteman.11

“Att banko-ombuds befattning numera ej kan, beträffande göromål och

ansvar, jemföras med tjenst i Riksbanken, har ingalunda sin grund deri, att dessa

göromål och detta ansvar öfverstiga hvad som kan belöpa på en Bankens tjensteman,

utan återfinnes i göromålens natur. Ombuden vid lånekontoren i Göteborg

och Malmö hafva till en dol enahanda åligganden, som tillkomma Fullmäktiges de
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Banko- Utskottets Memorial N:o 11.

7

puterade. Det tillhör dem dessutom bestyr, likartade med dem, som äro anvisade

åt de i Diskont-kontorets styrelse deltagande kommissarier och andra Bankens

tjensteman i högsta graden, men icke får häraf dragas den slutsats att bankoombuden

böra vara likställda med hvarken deputerad eller kommissarie i Riksbanken.

Banko-ombud är icke, såsom sådant, tjensteman. Han är styrelseledamot

och bör kunna från uppdraget skiljas utan rätt till lön eller pension från Riksbanken,

såvida han icke derstädes är tjensteman, i hvilket fall han ock måste vara

skyldig att inträda i den tjenstgöring, som honom anvisas, derest han icke innehar

den tjensteman till pension berättigande ålder. För person utom Banken, som, till

banko-ombud antagen, derifrån entledigas, skulle det sannolikt icke falla sig lägligt

att i Banken inträda såsom tjensteman, hvarken i lägre eller högre tjenstegrad;

och att ålägga Banken ovilkorlig pensionering af banko-ombud skulle kunna leda

till missbruk, som åtminstone ej böra underlättas genom beredande åt dessa ombud

af särskilda undan tagsförmåner, ingalunda erforderliga för att vid blifvande ledighet

framkalla skicklige sökande,"

“Fullmäktige anse således att ofvanberörda 4 mom. af 132 § bör från

blifvande reglemente utgå och att någon särskild föreskrift angående tur, befordringseller

pensionsrätt för banko-ombud icke erfordras. Till de väl aflönade bankoombuds-befattningarne

i Göteborg och Malmö skola vid blifvande ledighet skickliga

sökande lika litet saknäs, som till bankoombuds-befattningen i Wisbv, hvilken,

efter hvad erfarenheten hittills visat, kan förenas med maktpåliggande och för besvärlig

ansedd tjenst på rikets stat. Någon prejudicc för nuvarande banko-ombud

bör ej heller uppstå genom uteslutning från reglementet af ifrågavarande föreskrift.

Ombudet i Malmö innehar redan högsta tjenstegrad inom Riksbanken, hvartill ombud

är berättigadt att avancera. Ombudet i Wisby, tillika landskamererare, kan

ej gerna afse att få inträde på Riksbankens stat, hvilket han ej heller ifrågasatt,

och banko-ombudet vid Göteborgs lånekontor, år 1869 dertill förordnad, tonfe icke

vara benägen att, efter åtta års tjenstgöring såsom banko-ombud, vid 58 års ålder

ingå i tjenstgöring i lista graden inom Riksbanken, hvartill han, enligt nu gällande

föreskrifter är berättigad att då erhålla tur, särdeles som det torde kunna med visshet

antagas att, om han qvarstå!’ såsom banko-ombud intilldess han uppnår pensionsålder,

understöd för hans återstående lifstid icke lärer komma att honom förvägras.

"

Förutom hvad Fullmäktige sålunda i afseende på bankoombuds-befattningarne

anfört hafva de tillika fästat uppmärksamhet på obehöfligheten att för framtiden

bibehålla föreskriften i mom. 5 af 132 §, enär det numera icke torde ifrågakomma

att tjensteman i Riksbanken sökte befattning vid lånekontor, men, derest

sådant skedde, det borde åligga denne att frånträda i Riksbanken innehafvande

tjenst.

Hvad Fullmäktige i nu förevarande afseenden anfört och föreslagit finner Utskottet

sig böra biträda, och hemställer fördenskull:

4:o.

att utur Banko-reglementet måtte helt och hållet uteslutas momenten 4

och 5 af nuvarande § 132, hvilka moment lyda sålunda:

, Mom. 4. Person utom bankoverket eller extraordinarie tjensteman

i Banken, som förordnas till banko-ombud, må, efter 8 års tjenstgöring

i nämnda egenskap, vara berättigad till torn- såsom kontorsskrifvare; vi
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Banko-Utskottets Memorial N:o 11.

dåre, efter 4 års förlopp, uppflyttas i bokhållaregraden och, efter ytterligare

4 års tjenstetid, erhålla tour såsom kamererare, allt likväl med

vilkor att banko-ombudet fullkomligen motsvarat det honom lemnado

'' förtroende samt under tiden icke blifvit från sin befattning- återkallad;

egande den af verkets ordinarie tjensteman, åt hvilken ett dylikt förordnande

meddelas, att beräkna sig till godo den tid, han dessförinnan såsom

ordinarie i Banken tjenat, så att, om banko-ombudet vid utnämningen

redan under b:ne år i verket innehaft kohtorsskrifvare- eller bokhållaresyssla,

endast ett års tjenstetid i egenskap af ombud erfordras för

erhållande af tour, i förra fallet inom bokhållare- och i det sednare inom

kamereraregraden.

För banko-ombud, som vid utnämningen dertill innehar eller sedermera

får tour i kamereraregrad, bör tourberäkningen inom graden på

vanligt sätt fortgå; men ombud, som, på grund af ansökning, befordras

till syssla inom högsta tjenstegradeu, vare skyldig att densamma genast

tillträda.

Banko-ombud, som, utan , eget förvållande varder entledigad, eger

att, intilldess han till någon ledig tjenst i Banken vinner befordran, årligen

på expektansstat tillgodonjuta ett belopp, motsvarande lönen i den

grad, lian vid entledigandet innehade.

Mom. 5. Erhåller någon af Bankens tjensteman annan befattning

vid lånekontoren, än den i nästföregående moment omförmälda, bibehålie

han den tour i Banken, som tillkommer hans der innehafvande lönegrad.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 10, har Herr O. B. Olsson

på anförda skäl yrkat, att de i Banko-reglementets 137 § upptagna, så kallade

välgörenhetsbidrag icke må vidare från Riksbanken utbetalas.

I anledning häraf får Utskottet till en början erinra, att sedan vid sistlidna

riksdag, på Utskottets hemställan, dels uteslutits ett dittills till allmänna fattigvården

i Stockholm anvisadt anslag af 1,500 R:dr, dels förordnats, att det till smärre

julgåfvor åt fattiga såväl ''i hufvudstaden som i landsorterna anvisade anslag af 3,000

R:dr skall i mån af nuvarande gratialisters afgång upphöra, Aftåga ifrågavarande

välgörenhetsbidrag äro följande:

till allmänna barnhuset i Stockholm.......R:dr 4,500: —

„ . frimurarebarnhuset i Stockolm ........ „ 2,250:

„ frimurarebarnhuset i Göteborg........ „ 450

„ Gustavianska barnhuset i Norrköping ..... „ 150

„ barnhuset i Gefle . . „ 150

„ barnhuset i Carlshamn........... „ ISO

„ Malmqvistska barnauppfostringsanstalten i Stockholm „ 1,000

„ bankostatens enke- och pupillkassa . . ■ . ■ „ 200

Summa R:dr 8,850

Då vid sistlidna riksdag fråga inom Utskottet väcktes att föreslå indragning

jemväl af de sistnämnda anslagen, anmodade Utskottet Banko-fullmäktige att till

Utskottet vid nu pågående riksdag meddela fullständig utredning angående tillkomsten

af de ifrågavarande välgörenhetsbidragen samt huruvida några särskilda anledningar

förefunnes dertill att dessa bidrag äfven för framtiden bordo från Banken

utbetalas.

Till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 11.

y

Till följd linväf iväfva Fullmäktige upplyst: att sedan, till eu början, understöd

för en gång meddelats barnhuset i Göteborg år 1739, barnhuset''för Stockholms

län 1750 och barnhuset i Carlskrona 1761, sådana understöd från sistnämnde

tid blefvo årliga, ehuru underkastade förnyad pröfning vid hvarje riksdag alltintill

1/72, då det förklarades dels att understödet till frimurarebarnhusen i Stockholm

och Göteborg skulle för hvarje år utgå till och mod år 1/77, hvarefter, enligt

beslut fattadt 1778, samma understöd skulle framgent fortfara, dels att, derest

barnhus i provinserna komme att anläggas, Banken skulle, dock endast till ett i

hvarje provins, men företrädesvis till barnhusen i Norrköping och Carlshamn, utgifva

årligt understöd af 1,800 daler kopparmynt, under vilkor likväl att koppympning

i hvarje barnhus anställdes och bevis , derom vid understödets utbegärande

företeddes; att, på grund af sistnämnda vid 1772 års riksdag hittade beslut, Gustavianska

barnhuset i Norrköping alltifrån 1779, barnhuset i Godo från 1780 och barnhuset

i Öar! shamn från 1804 från Riksbanken haft årligt understöd till det förut bestämda

beloppet, med undantag, hvad angår barnhuset i Gefle, hvars understöd för 1797

indrogs, i följd deraf att koppympning under samma år icke varit derstädes anställd;

att i de för frimurarebarnhusen i Stockholm och Göteborg förut anvisade

understöd vid 1815 års riksdag beviljades förhöjning, till det förra af 750 R:dr och

till det sednare af 200 R:dr R:mt, hvarigenom dessa .understöd uppbringades till de

belopp, som sedermera årligen utgått; att anslaget till allmänna barnhuset i Stockholm

tillkom först vid 1850—1851 årens riksdag, på grund af Banko-Utskottets i

Memorial N:o 59 sid. 8 gjorda framställning, och anslaget till Mai mc; vistska barnauppfostringsanstalten

i Stockholm vid 1862—1863 årens riksdag, med anledning

af Banko-Utskottets hemställan i Memorial N:o 59, sid. 7; att det alltifrån år 1743

till understöd för Bankens betjentes enkor anvisade understöd, sedan bankostatens

Enke- och pupillkassa, genom Kongl. Brefvet den 29 Augusti 1748, erhöll nådig

stadfästelse, årligen till oförändradt belopp utgått; samt att utdelningen från Banken

af understöd till fattiga väl började redan 1698, men först 1765 erhöll den

form, samma utdelning sedermera haft, och att understödet ökats år efter annat

och år 1815 bestämts till 3,000 R:dr.

Vidkommande frågan huruvida berörda anslag bordo fortfara, hafva Fullmäktig6

anfört, hvad angår bidragen till åtskilliga barnhusinrättningar, att om än indragningen

af dessa icke inverkade på inrättningarnes framtida bestånd, det dock

vore antagligt, att ett sådant bidrags uteblifvande skulle i påräknad inkomst lemna

ett tomrum, som kunde leda till inskränkning i en allmännyttig verksamhet; hvadan

och då bidragen dels blifvit för lång tid tillbaka beviljade att framgent utgå, dels

i_ sednare tider beviljats under förhållanden, som ännu fortfara att ega sin fulla

tillämpning, Fullmäktige hemställde, att desamma måtte än vidare få fortfara; och

hafva b ullmäktige, beträffande anslaget till bankostatens Enke- och pupillkassa,

likaledes hemställt, att detta än vidare måtte få utbetalas, enär kassan lätt uppbära

detta till beloppet ringa anslag allt ifrån dess första bildande; upplysande

Fullmäktige slutligen i fråga om anslaget till smärre julgåfvor åt fattige, att deraf

under nästlidet år indragits 109 R:dr, och att afgången antagligen för hvarje år

Idel ve ganska betydlig, då de flesta understödstagarne vore vid hög ålder.

Med afseende på hvad Fullmäktige i detta ämne upplyst, och då, i händelse

dessa bidrag upphörde att från Riksbanken utgå, Riksdagen, efter Utskottets tanke,

icke skulle^ kunna undgå att på annan väg för desamma anvisa ersättning, finner

Utskottet för sin del icke skäl att föreslå någon förändring af det nuvarande förhållandet,

samt hemställer fördenskull:

Bill. till Riks,/. Prof.. IS 71. /; Sami. 1 Afä. fl Hälft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Banko- Utskottets Memorial N:@ 11.

5:o.

att Herr O. B. Olssons nu i fråga varande motion icke må till någon

åtgärd föranleda.

Slutligen får Utskottet anmäla, att i öfrigt ingen ändring af bestämmelserna

i reglementets 9:de Artikel ansetts erforderlig, äfvensom att stadgandena i

10:de Artikeln, om Tumba pappersbruk, jemväl funnits böra förblifva oförändrade.

Stockholm den 16 Mars 1871.

J. von Schwerin.

Utskottets Ordförande.

Reservationer:

Yid punkten 2:o) af Herrar Lyttkens och Samuel Jonsson.

Herr J. J. Ekman ville hafva anmäldt, att han ej närvarit vid behandlingen

af punkterna 2:o, 3:o och 4:o.

Stockholm, tryckt hos O. Wilh. Hagman, 1871.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.