Sök i Ratio Lex

Banko-Utskottets Memorial N:o 2

1871-02-07 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1871:2, Banko-Utskottets Memorial N:o 2

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 2.

1

J¥:o 2.

Ank. till Biksd. Kansli d. 7 Febr. 1871, kl. 2 e. m.

Memorial, i fråga om antagande af ackord för en fordran, grundande

sig på vexelköp.

Hos Banko-Utskottet hafva Fullmäktige, i skrifvelse af den 26 sistlidne Januari,

anfört; att för Riksbankens räkning blifvit den 6 September nästlidna år af bankens

vexelombud i Göteborg inköpta två vexlar, dragna af handelshuset C. Worm & Comp.

derstädes, den ena, stor 1000 £ sterling, på Fr. & A. Delcomyn i London och den andra,

stor 425 £ sterling, på Union Bank med nödfallsadress till bemälde Fr. & A. Delcomyn;

att sedan dessa vexlar icke accepterats, desamma blifvit protesterade hos trassenterna,

Worm & Comp., som dervid, med framläggande af en uppgift öfver sin ställning,

förklarade sig icke vara i stånd att genast inlösa vexlarne, utan erbjödo Riksbanken

att för dess fordran antaga 30 procent kontant och för öfriga 70 procent gäldenärernas

förbindelser, att på uppgiga tider infrias; att då eftergift af någon bankens fordran icke

kunde medgifvas i annat fall, än att gäldenären afträdt sin egendom till borgenärernas

förnöjande, Fullmäktige låtit för vexeloinbuden i Göteborg tillkännagifva, det afseende å

Worm & Comp:s anhållan icke kunde fästas, hvadan vexelombuden hade att i förevarande

fall ställa sig instruktionens föreskrifter till efterrättelse; att, sedan i följd häraf

Worm & Comp. blifvit försatta i konkurstillstånd, de å inställelsedagen i konkursen inlemnat

ackordsanbud af 25 procent, och att detta anbud af vexelombuden i Göteborg

underställts fullmäktiges pröfning, hvarvid ombuden, med öfverlemnande dels af en utaf

konkursboets utredningsmän upprättad tablå, enligt hvilken massans tillgångar belöpte

sig till R:dr 13,024: 95, men skulderna till R:dr 110,381: 49, dels af bestyrkta afskrifter

af bref från Fr. & A. Delcomyn i London samt J. Pollard & Comp. i New-Castle, angående

ackord å 8 procent af deras fordringar, tillstyrkt ackordets antagande, under anmälan

att frågan derom förekomme inför rättens ombudsman den 25 Januari.

Bill. till Biksd. Prot. 1871. 6 Sami. 1 Afd. 2 Käft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Banko-Utskottets Memorial N:o 2.

Med förmälan vidare, att Fullmäktige, då Banko-Utskottet snart komme att sammanträda,

ansett sig helst böra bringa den förevarande frågan under Utskottets pröfning,

samt att fördenskull uppskof med ackordsfrågans pröfning begärts och erhållits till

den 1 instundande Mars, hafva Fullmäktige hos Utskottet hemställt, huruvida det icke

måtte anses med bankens fördel närmast öfverensstämma att antaga det erbjudna

ackordet, under vilkor likväl att gäldenären för fullgörandet deraf ställde antaglig

säkerhet.

I afseende på sättet för afgörande af frågor om eftergift af bankens fordringar

innehåller bankoreglementet endast, uti § 126, ett af bestämmelserna i konkurslagen

föranledt medgifvande för styrelserna öfver diskont- och lånekontoren att bevilja de gäldenärer

hos dessa kontor, som till borgenärers förnöjande sin egendom afträdt, ackord

vid liqviden af deras skulder till kontoren; men någon föreskrift finnes deremot icke i

reglementet för det fall, som nu föreligger, att pröfva fråga om ackord för sådana fordringar,

som uppkommit i följd af andra slags transaktioner än den genom diskont- och

lånekontoren bedrifna utlåningsrörelse, utan måste dylika frågor, jemlikt 5 § i instruktionen

för Banko-Utskottet, underställas Riksdagens afgörande.

Sedan uppmärksamheten nu blifvit fästad härpå, har Utskottet för afsigt att i

sammanhang med granskningen af bankoreglementet taga i öfvervägande, huruvida icke

derstädes må böra införas en bestämmelse för fall af nu förevarande beskaffenhet, men

inskränker sig för närvarande till hvad som erfordras med afseende på den föreliggande

frågan, hvilken icke tål uppskof, då, såsom ofvan är nämndt, det gjorda ackordsanbudet

förekommer till afgörande den 1 nästkommande Mars.

Enär pröfningen af ackordsanbud för fordringar, som tillhöra den genom diskontoch

lånekontoren bedrifna lånerörelse, tillkommer styrelserna för dessa kontor, synes

den nu förevarande frågan lämpligast böra öfverlemnas till Bankofullmäktiges pröfning;

och Utskottet hemställer fördenskull:

att åt Bankofullmäktige måtte öfverlemnas att pröfva och afgöra,

huruvida och under hvilka vilkor det utaf C. Worm & Comp.

gjorda ackordsanbud för Riksbankens fordran hos bemälde Worm

& Comp. på grund af ofvan omförmälde vexelköp må för Riksbanken

antagas.

Stockholm den 7 Februari 1871.

J. v. Schwerin,

Utskottets ordförande.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.