Sök i Ratio Lex

Memorial, angående verkställd granskning af Riksbankens tillstånd och förvaltning.

1871-02-20 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1871:6, Memorial, angående verkställd granskning af Riksbankens tillstånd och förvaltning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 6.

1

]V:o 6.

Anis. till Riksd. Kansli den 20 Febr. 1871, kl. 6 e. m

Memorial, angående verkställd granskning af Riksbankens tillstånd och

förvaltning.

I och för deri undersökning af Riksbankens tillstånd, styrelse och förvaltning,

hvilken det, enligt instruktion, åligger Banko-Utskottet att verkställa, bär Utskottet

tagit kännedom dels al bankolullmäktiges till Utskottet vid Riksdagens början afgifna

och i Memorialet N:o 1 Riksdagen meddelade berättelse, dels'' af sist församlade

Revisorers till Utskottet hänvisade berättelse angående Riksbanken, dels ock af fullmäktiges

protokoll för år 18 70 samt styrelsernas öfver diskont- och lånekontor!!

till Utskottet afgilna berättelser rörande nämnda kontors förvaltning under det förflutna

året.

Da de olvan nämnda, för Riksdagen tillgängliga berättelserna synas innehålla

det hufvudsakliga af hvad i förvaltningen förefallit, inskränker Utskottet sig till omförmälande

af några omständigheter, som kunna anses förtjena särskild uppmärksamhet.

Den 21 Juli beslöto bankofullmäktige att till förstärkning af den metalliska

valulan här på platsen skulle från London med snaraste indragas silfver till värde

af omkring 60,000 £ St Detta silfver afsändes från London under de sista dagarne

af Juli, vid hvilken lid silfverpriset derstädes utgjorde 611 pence pr uns

standard silfver.

Revisorerne hafva uti § 6 af deras berättelse anställt en beräkning af kostnaden

lör delta silfver, enligt hvilken beräkning, grundande sig nå den kurs emellan

M, St. och sve..skt mynt, som vid tiden för silfver införseln kunde af banken betingas

Bill. till Riksd. Prof. 1871. 6 Sami. 1 Afd 3 Höft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Banko- Utskottets Memorial N:o 6.

för korta vexlar å £ St., utfallit sålunda, att kostnaden utgjort för hvarje riksdaler

riksmynt 4,338 öre eller 4^ procent; och hafva Revisorerne, under anförande hurusom

detta silfver fallit sig vida dyrare, än de silfverposter, som förut från London hitförts,

fästat uppmärksamheten derpå, att delta varit beroende hufvudsakligen på det höga

silfverpriset vid liden för sillrets inköpande, samt med anledning häraf yttrat, att

då, enligt bankoreglementets föreskrift, alltid ett visst minimiförråd af guld och silfver

skall finnas i hanken, fullmäktige väl kunde blifva nödsakade att låta inköpa sådant,

utan afseende derpå, att prisförhållandena och vexelkurserna gjorde kostnaden derför

mer än vanligt stor; men att, sedan numera den förut stadgade inskränkningen, att

bankens guldförråd icke fick öfverstiga eu tiondedel af silfverförrådet, bortfallit, och

vid den tid, då nu ihågavarande förstärkning af metallförrådet blef påkallad, bankens

silfverförråd här på platsen, uppgående till öfver tf,500,000 R:dr, måste anses hafva varit

mer än tillräckligt till mötande af hvarje sannolikt kraf på sedelvexling mot silfvermynt,

det med skäl kunde ifrågasättas att fullmäktige, då silfverpriset stod så högt,

bort taga i öfvervägande, huruvida det icke varit fördelaktigare alt indraga den erforderliga

metallförstärkningen uti guld; en fråga hvarom dock fullmäktiges protokoll

icke lemnade någon upplysning.

I anledning af hvad Revisorerne sålunda yttrat, hafva fullmäktige, uti 15:de §

af deras berättelse, erinrat och anfört: att när fullmäktige fattade beslut om den

ifrågavarande silfverindragningen, priset å silfver i London noterades till 60^ pence

och således vida under det pris, som det införskrifna siifret betingade; att under dåvarande

förhållanden en prisstegring visserligen var all befara, hvarföre reqvisilionen

verkställdes på telegrafisk väg, men all hanken det oaktadt kommit alt drabbas af

eu större utgift, än fullmäktige kunnat beräkna; att beslutet om indragningen föranledis

hufvudsakligen af det jemväl slraxt derefter besannade antagandet om en starkare

tryckning på silfverförrådet och att anledning saknats att indraga guld, hvaraf

banken då innehade i myntad och omyntad form icke mindre än 143,000 carolir.er;

samt slutligen att, om indragningen endast haft till föremål alt hit under metallisk

form öfverflytta utrikes varande behållningar, sådant kunnat verkställas genom inköp

af guld, men att, så länge Riksbanken är skyldig att med silfver infria sina sedlar,

det, då metallförrådet här på platsen icke stiger högre, än alt det håller sig omkring

det för detsamma stadgade minimum, torde vara angeläget att den vida väsendlligare

delen utgöres utaf silfver.

Ehuru Utskottet icke delar fullmäktiges uppfattning att vid ifrågavarande tillfälle

särskild anledning förefanns alt införskrifva silfver i stället för guld, finnei

Utskottet likväl fullmäktiges åtgärd icke vara af beskaffenhet a''.t böra till någon anmärkning

föranleda.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 6.

3

Uti §§ 7 och 10 åt fullmäktiges berättelse äro omförmälda de af fullmäktige

under år 1870 beslutade förändringar uti in- och utvexlingsprisen å caroliner

samt de utländska guldmynlsorter, hvilka i hanken emotlagas.

Enligt hvad fullmäktiges berättelse upplyser, lörevar frågan härom senast

den 15 December, då förslag framställdes dels om nedsättning af in- och ulvexlingsprisen

öfverhufvud, dels om minskning af skilnaden emellan dessa pris.

Såsom hufvudsakligl skäl för eu prisnedsältning öfverhufvud anfördes, att de

dittills fastställda, till en del på vexelkurs^™ vid tiden för prisens bestämmande,

till en del på prisförhällandet emellan guld och silfver, grundade vexlingsprisen icke

mera öfverensstämde med de prisförhållanden (emellan silfver och guld), hvilka under

de senaste åren temligen stadigt gjort sig gällande, samt hvad särskild! angick

caroliner, alt eu minskning af skilnaden emellan in- och utvexlingsprisen vore nödvändig

för att detta mynt skulle kunna få någon spridning.

Förslaget innehöll: att engelska sovereigns, hvarå prisen intill den 6 Oktober

1870 varit vid invexling R:dr 18 och vid utvexling ll:dr 18,15 samt från nämnde

dag respektive R:dr 17,95 och 18,10, skulle nedsättas till respektive 17,90 och

18; att franska 10-francs-stycken samt svenska caroliner, å hvilka invexlingspriset

var '' R:dr 7,15 och utvexlingspriset 7,20, skulle nedsättas till respektive

7,0 8 och 7,10.

Skiljaktiga meningar förekommo i flera delar.

Sålunda ansågo några ledamöter väl prisen å sovereigns böra nedsättas, men

deremot carolin- och francs-mynt kunna tills vidare bibehållas vid förut varande pris,

då någon olägenhet eller förlust för banken derigenom icke vore att befara samt

ändringar i earolinpriset, så vidt möjligt, borde undvikas; andra ledamöter åter ansågo

väl prisnedsältning böra ske såväl å sovereigns som å Irancs-mynt och caroliner,

men ville bibehålla den hittills varande skilnaden emellan in- och utvexlingsprisen.

Eu så ringa prisskilnad som 2 öre skulle väl, enligt dessa ledamöters åsigt, möjligen

kunna verka dertill, alt carolineu blefve något mera använd i rörelsen inom landet

än hvad hittills blifvit fallet; men dels funnes i och för sig svårligen giltiga skäl

att ådraga Riksbanken utgifter eller förluster för att bringa nyssnämnde mynt till

någon större cirkulation, dels syntes detta under nuvarande förhållanden långt ifrån

önskvärd!.

Hvilka skäl som än talade för utbytande af det nuvarande, på silfver grundade

myntsystemet emot ett internationell guldinyntsystem, vore del, enligt deras

förmenande, långt ifrån eftersträfvansvärdl, att ett dubbelt myntsystem af både guld

och silfver vunne någon tillämpning; och så länge sill ver vore det lagliga myntet,

syntes det derföre ej ligga inom föremålen för Riksbankens sträfvande!) och uppoffringar,

alt på sin bekostnad söka bringa jemväl guldmynt i omlopp inom landet.

EU i .sammanhang med frågan om prisnedsältning framstäldt förslag, alt tiillämpningen

af beslutet härom skulle inträda först någon tid efter det samma beslut

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Banko-Utskottets Memorial N:o 6.

blifvit för allmänheten kungjordt, återtogs; och fullmäktige bestämde, såsom i deras

berättelse är omförmäldt, prisen på engelska sovereigns till 17,90 vid in-och! 8,0 5

vid utvexling; på franska 10-francs-stycken och caroliner till R:dr 7,10 vid in- och

7,15 vid utvexling.

Emot heslutet, i hvad detsamma angick utvexlingspriset å caroliner, anfördes

reservation af eu ledamot, som ansåg att delta, vid ett invexlingspris af R;dr 7,10,

bort blifva R:dr 7,12.

Revisorerne af Riksbanken hafva uti § 10 af deras berättelse, beträffande det

af fullmäktige anvisade arfvode för år 1869 till vexeldeputerades biträden, såsom en

ofullständighet med afseende å verifikationen för denna utgift anmärkt, alt icke någon

handling, som utvisade att, och emellan hvilka biträden berörda arfvode blifvit fördeladt,

funnes räkenskaperna Inlagd och att icke heller någon anmälan härutinnan till fullmäktiges

protokoll sken.

I anledning häraf vill Utskottet tillkännagifva, att för fördelningen emellan

biträdena i och för vexelhandel af del utaf fullmäktige för år 1870 anvisade arfvode,

redovisning blifvit af vexeldeputerade i behörig ordning afgifven.

Uti 34 § af deras berättelse hafva sist församlade Revisorer, med anmälan,

att décharge åt styrelserna för diskontkontoret i Stockholm samt lånekontor^ i

Göteborg, Malmö och Wisby för deras förvaltning under år 1869 blifvit af de till

granskning af dessa kontor under nämnda år utsedda särskilda revisorer tillstyrkt,

tillkännagifvit, ad Revisorerne, efter lagen kännedom af de angående berörda granskning

afgifha berättelser, funnit desamma icke föranleda till någon erinran.

Vid sådant förhållande hemställer Utskottet,

!:o.

att Riksdagen må tillerkänna styrelserna öfver diskont kontoret i

Stockholm samt lånekontoren i Göteborg, Malmö och Wisby full

ansvarsfrihet för förvaltningen af dessa kontor under år 1869.

Vid sistförflulna riksdag beviljades åt fullmäktige ansvarsfrihet för förvaltningen

i sin helhet under år 1868, äfvensom för de beslut och åtgärder, hvilka finnas

antecknade i fullmäktiges protokoll för år 1869. Sedan numera sistnämnda års räkenskaper

blifvit granskade af de år 1 870 församlade Revisorer, hvilka, under åberopande

af hvad i deras berättelse finnes omförmäldt, tillkännagifvit, att vid Riksbankens

förvaltning i öfrigt icke varit något ad erinra, få>'' Utskottet, som vid den

nu verkställda undersökningen funnit fullmäktige hafva med omsorg och nit fullgjort

det dem anförtrodda uppdrag, hemställa,

I

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 6.

6

2:o.

atl ansvarsfrihet må beviljas fullmäktige för förvaltningen i sin

helhet under år 18(59, äfvensom för de beslut och åtgärder,

livilka finnas antecknade i fullmäktiges protokoll för år 1870.

Slutligen hör Utskottet tillkännagifva, alt Utskottet framdeles vid granskningen

af reglementet kommer att vidare pröfva de i llevisorernes och hankofullmäkliges

berättelser förekommande ämnen, hvilka kunna sådan pröfning påkalla.

Stockholm den 20 Februari 18 71.

J. v. Scliwerin,

Utskottets ordförande.

Reservation:

af Herrar Friherre von Schwerin, Ekman, von Ekrenheim, de Maré, Friherre

Peyron, Herr Geijer och Friherre Silfversköld, som, beträffande frågan om in- och utvexlingsprisen

å caroliner samt de utländska guldmynlsorter, hvilka i banken emotlagas,

ansågo alt såsom Utskottets åsigt bort uttryckas, att eu önskvärd spridning

af guldmynt i landet skulle hafva af herrar fullmäktige främjats, om in- och utvexlingspriset

på caroliner hållits lika eller skilnaden åtminstone ej blifvil salt högre

än 2 öre.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.