Sök i Ratio Lex

Banko-Utskottets Betänkande N:o 8

1871-03-06 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,7 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1871:8, Banko-Utskottets Betänkande N:o 8

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Betänkande N:o 8.

I

H:o S.

Ank. till Riksd. Kansli d. 6 Mars 1871, kl. 3 c. m.

Betänkande och förslag, angående 4:de artikeln i Banko-reglementet.

Vid den af Utskottet verkställda granskning utaf de i Banko-reglementets Fjerde

artikel intagna bestämmelser rörande bankens låne- och kreditivrörelse, hafva berörda

bestämmelser ansetts endast i vissa delar erfordra någon förändring, antingen i omedelbar

följd äf inträdda ändrade förhållanden eller för att stadgandena angående låne- och kreditivrörelsen

må bringas i allt fullständigare öfverensstämmelse med industriens och omsättningens

behof samt riksbankens ändamål att på lämpligaste sätt understödja dessa;

och har Utskottet, efter hvad nedan inhemtas, härvid jemväl tagit i öfvervägande de

vid riksdagen väckta motioner, som angå hithörande ämnen.

De stadganden, som erfordras i afseende på ännu qvarvarande filialbanker, innehållas

uti 44 §; men bland dessa förekommer uti mom. 2 litt. f) ett, hvilket numera icke

har någon tillämpning. Sedan nemligen på anförda ställe stadgats, att för de summor,

som lyftas å från riksbanken till filialbank beviljadt kreditiv, skall erläggas fyra procents

ränta, dock så, att minsta ränteafkomst, som för kreditiv påföres, blifver två procent af

kreditivets hela belopp, är ett undantag härutinnan gjordt för vissa filialbanker, hviika,

före ofvannämnda stadgandes tillkomst, erhållit försträckning på andra vilkor. Dessa

filialbanker, hviika i 1869 års reglemente voro uppräknade under litt. c) af den mot

nuvarande 44:de svarande §, hafva emellertid upphört; hvadan den nyss antydda bebestämmelsen

i litt. f) numera icke vidare har någon tillämpning.

Vid sådant förhållande hemställer Utskottet:

l:o.

att, med uteslutande från § 44 mom. 2 litt. f) af den ofvan antydda delen, ifrågavarande

punkt må få följande lydelse:

Bill. till Riksd. Prof. 1871. 6 Sami. 1 Afd. 4 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Banko-Utskottets Betänkande N:o 8.

(Nuvarande § 44 mom. 2 litt. f):

För de summor, som å kreditivet lyftas,

erlägger filialbank till riksbanken fyra procents

ränta, hvilken alltid beräknas å högsta

fulla 100-tal R:dr, dock så att minsta

ränteafkömst, som riksbanken för kreditiv

påför, blifver 2 procent af kreditivets hela

belopp, efter år räknadt; kommande dock

för de i litt. c) här ofvan uppräknade filialbanker

berörda räntesatser att utgöra respektive

tre och en procent. Berörda filialbanker,

hvilka innehafva en del af försträckningen

i form af lån, erlägga för denna del

af försträckningen tre procents ränta.

Jemföres sättet för bankens verksamhet såsom låneanstalt nu och för någon

längre tid tillbaka, så visar sig en mycket stor olikhet.

Anställes jemförelse!) mellan t. ex. åren 1839 och 1869, så visar sig att,

År 1839: följande försträekniugar voro utgifna på sådana vilkor, att återbetalningen

skedde först under loppet af många år:

Förskott till staten för 1808 och 1809 årens krigskostnader . . . R:dr 5,940,000:

förskott till Riksgälds-kontoret för Göta kanal- och Malmö diskontverks

utredning . . .''.............. . . . . » 22,500:

diverse förskott....................» 71,500:

»För de summor, som å kreditivet lyftas,

erlägger filialbank till riksbanken fyra

procents ränta, hvilken alltid beräknas å

högsta fulla hundratal riksdaler, dock sä

att minsta ränteafkömst, som riksbanken

för kreditiv påför, blifver 2 procent af kreditivets

hela belopp, efter år räknadt.»

Lån på s. k. lånebanko-obligationer

d:o till åtskilliga städer och kyrkor

d:o mot inteckning i fastigheter . .

d:o till skiften och odlingar . . .

R:dr

R:dr 197,000:

» 110,000:

» 7,755,000:

» 56,000:

6,034,000:

8,118,000:

Nedanstående kreditiv voro anvisade på banken från en

riksdag till annan, och voro i följd häraf summorna i

sjelfva verket undandragna bankens fria användning:

till Riksgälds-kontoret............R:dr 1,500,000

» Manufakturdiskonten ...........» 1,500,000

» Jernkontoret..............» 900,000

För mindre lång tid fästadt, men dock anvisadt under sådana vilkor,

att bankstyrelsen, vid behof af sedelstockens minskning i och

3,900,000:

Transport 18,052,000:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Betänkande N:o 8.

3

Transport 18,052,000:

för bibehållande af bankens förmåga att infria sina sedlar, hade

endast föga makt öfver dessa medel, var anslaget till omsättnings
-

lån, eller den s. k. allmänna diskontfonden ........ R:dr 12,000,000:

Till den s. k. handels- och näringsdiskontfonden utgjorde hela förlaget

endast.................. » 6,000,000:

Summa R:dr 36,052,000:

År 1869 voro bankens fonder disponerade på efterföljande sätt:

Allmänna räntebärande obligationer, afsedda att vara vid behof användbara

till kassans förstärkning.......... R:dr 10,465.000:

Häri ingår dock återstoden af bankens fordran för 1808

och 1809 årens krigskostnader med R:dr 1,980,000.

Försträckningar lemnade på långa återbetalningstider och

således först efter hand disponibla: lån på lånebanko
obligationer.

..............R:dr 19,000:

fastighetslån...............» 6,250,000:

försträckningar till filialbanker.........» 4,243,000''

------------------------------10,512,000:

Dessa samtliga fonder äro emellertid numera under utredning,

så att medlen efter hand blifva disponibla,

Kreditiv till Riksgälds-kontoret, Manufakturdiskonten och Jern
-

koutoret.................... R:dr 4,000,000

Omsättningslånefoud . . ■............... „ 10,000,000

Till handels- och näringsdiskontfonden.......... » 14,050,000

Summa R:dr 49,027,000:

Härförutan finnas numera till användning för sist omförmälda utlåning de medel,

som ingå på deposition samt upp- och afskrifning.

Det visar sig häraf, huru tillförene riksbankens fonder voro till aldra största delen

bundna för längre tider vid en sådan användning, att riksbanken endast i ringa mån var

i stånd att biträda de näringsgrenar, som hafva till föremål bergshandtering och bergsprodukters

förädling, fabriksindustri, skeppsfart, handel o. s. v. I detta förhållande har

under sednare tider efter hand fortgått en betydande förändring, hvilken både för banken

sjelf torde hafva varit alldeles nödvändig, och derjemte beredt de nyssnämnda näringarne

ett tillfälle till understöd, som de förut saknade.

Med den ofantliga tillökning i omsättningen, såväl inom landet sjelft som med

utlandet, hvilken egt rum under de sista årtiondena, skulle det säkerligen hafva varit

för riksbanken omöjligt att uppfylla det svåra åliggande, som är pålagdt denna institution,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Banko-Utskottets Betänkande N:o 8.

att bevara stadga i landets penningeväsende, om dess tillgångar varit fastade på ett

sådant sätt som tillförene, då bankstyrelsen saknade nästan alla kraftiga medel att utöfva

inflytande på den stora sedelmassa, hvilken banken genom de anvisningar, som på honom

gjordes, var nödsakad att utgifva.

Utan tvifvel har det varit af nödvändigheten påkalladt att riksbankens fonder

gjorts mera rörliga än de tillförene voro; men användningen af dessa fonder i sådan

utlåningsrörelse, som låter sig förenas med det nyssnämnda åliggandet för banken, synes

för närvarande lida utaf inskränkningar, hvilka icke för detta åliggandes skull behöfvas.

Förhållandet har nemligen under flera år varit att af de till lånerörelsen anvisade förlag

större delar varit tidtals oanvända, än som kunnat behöfvas i kassa för att möta vid

anfordran eller inom kort tid förfallande förbindelser, och att af bankens sedelutgifningsrätt

en med hvarje år tilltagande del hållits obegagnad, utan att sådant torde kunna

anses påkalladt af nödvändighet för bibehållande af bankens förmåga att fullgöra skyldigheten

att inlösa sina sedlar.

Denna brist för riksbanken på tillfälle att göra sina fonder fruktbärande och att

på allmänna rörelsen utöfva ett så stort inflytande, som riksbankens betydliga styrka

eljest borde kunna, härleder sig utan tvifvel från flerehanda orsaker, bland hvilka Utskottet,

då det nu har att behandla de ämnen, som angå Inne- och kreditivrörelsen, vill

fästa uppmärksamheten på några, som, efter Utskottets uppfattning, ligga uti vissa dels

af reglementet dels af förvaltningssättet beroende inskränkningar, dem det vore till riksbankens

fördel att få undanröjda.

Sålunda föreskrifves, uti 4:de inom. af reglementets § 52, att ingen må i handelsoch

näringsdiskontfonden blifva häftande såsom låntagare och acceptant för större skuldbelopp,

än högst 200,000 R:dr, deruti dock ej inbegripet hvad han kan vara skyldig i

egenskap af trassent, endossent, hypoteksutgifvare eller löftesman, eller i och för kassakreditiv,

eller mot pant af svenska statsobligationer eller vågförda effekter. Enligt § 62

få kassakreditiv icke meddelas någon enskild person till högre summa än 30,000 R:dr

eller åt bolag mera än 100,000 R:dr. Samma § förbjuder uttryckligen beviljande af kreditiv

åt enskild bank. 1 sistberörda afseende vill Utskottet icke föreslå någon förändring,

men anhåller att få fästa uppmärksamheten på en rörelsegren, som hittills varit föga

begagnad, nemligen ^diskontering af andra bankers vexlar och belåning åt värdepapper,

som af sådana banker kunna erbjudas; en rörelsegren, som borde kunna vara för riksbanken

fördelaktig.

Det fäller af sig sjelft att diskont- och lånekontorsstyrelserna hafva både rättighet

och skyldighet att i alla frågor om försträckningar pröfva säkerheten samt- söka förskaffa

sig sådana upplysningar i öfrigt om försträckningssökanden, att bankens säkerhet

må, så vidt möjligt, bevaras. Att deremot vilja tillgodose denna säkerhet genom fastställande

af vissa belopp, utöfver hvilka ingen får häfta i skuld, är åter icke allenast

ändamålslöst, då eu person eller ett bolag med vidsträckt rörelse och motsvarande förmögenhet

kan vara vida säkrare äfven för ett betydligt skuldbelopp, än en annan gäl
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Betänkande N:o 8.

5

denar för ett många gånger mindre, utan äfven ändamålsvidrigt, då derigenom bankens

tillfällen både att fruktbargöra sina medel och att understödja den större produktionen

inskränkas.

En förändring af bankens förvaltningssätt i sådan syftning, som nu blifvit antydd,

skulle, efter Utskottets förmenande, lända både riksbanken och allmänna rörelsen till

fördel; och Utskottet har trott att härtill äfven skulle bidraga, om det förbehåll uteslötes,

hvilket nu finnes uti inom. 1 af § 51, att nemligen fullmäktige, vid bestämmande

af räntan, alltid måste iakttaga att densamma hålles lika vid samtliga diskont- och

lånekontoren, så att fullmäktige jemväl i detta hänseende finge fria händer.

På grund af det nu anförda samt med hänvisande i afseende på mom. 3 och 4

af § 62 till de förslag, som nedan på sitt ställe afgifvas, hemställer Utskottet nu

2:o.

att, med uteslutande ur § 51 mom. 1 af den sista satsen, detta moment må

erhålla följande lydelse:

(Nuvarande § 51 mom. 1):

Räntan vid diskontering och utlåning från

handels- och näringsdiskontfonden bestämmes

af fullmäktige och skall rätta sig efter

såväl penningeställningen, som betalningstiden

och de säkerheter, hvilka erbjudas; dock

under vilkor att räntan hålles lika vid samtliga

diskont- och lånekontoren.

»Räntan vid diskontering och utlåning

från handels- och näringsdiskontfonden bestämmes

af fullmäktige och skall rätta sig

efter såväl penningeställningen, som betalningstiden

och de säkerheter, hvilku erbjudas.

»

3:o

att, med uteslutande från reglementets §

må få följande lydelse:

(Nuvarande § 52 mom. 4):

Ingen må i handels- och näringsdiskontfonden

blifva häftande såsom låntagare, och

acceptant för större skuldbelopp, än högst

tvåhundratusen Riksdaler, deruti dock ej inbegripet

hvad han kan vara skyldig i egenskap

af trassent, endossent, hypoteksutgifvare

eller löftesman eller i och för kassakreditiv,

eller mot pant af svenska statsobligationer

eller vågförda effekter.

Till fonden för lån med omsättningsrätt

får ej någon såsom låntagare häfta för högre

belopp, än sextusen Riksdaler.

52 mom. 4 af förra delen, detta moment

»Till fonden för lån med omsättningsrätt

får ej någon såsom låntagare häfta för högre

belopp, än sextusen Riksdaler.»

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Banko-Utskottets Betänkande N:o 8.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 55, har Herr O. Wijk föreslagit,

dels att den vid föregående riksdagar afsedda successiva indragningen af kreditiven till

manufakturdiskonten och jernkontoret måtte än vidare fortgå och i sådant afseende för

år 1872 kreditivet till manufakturdiskonten nedsättas från 1,500,000 till 1,250,000 R:dr

samt kreditivet till jernkontoret minskas från 600,000 till 450,000 R:dr, dels ock att räntan

för dessa kreditiv, hvilken hitttills varit bestämd till 4 procent, måtte höjas till 5''procent;

varande förslag till förändrad lydelse af § 51 mom. 3 rörande räntan, samt af

§§ 60 och 61 rörande sjelfva kreditivbeloppen, i öfverensstämmelse härmed af motionären

afgifna.

Vid de tre sist förflutna riksdagarne hafva skälen för de då af Riksdagen beslutade

åtgärder i afseende på ifrågavarande kreditiv så utförligt framställts, att Utskottet

nu torde kunna inskränka sig till ett tillkännagifvande att Utskottet anser den började

indragningen böra äfven vid denna riksdag fortsättas.

Motionärens förslag om räntans höjande från 4 till 5 procent anser Utskottet sig

deremot icke böra förorda, oaktadt, såsom motionären erinrat, vissa bland skälen till

denna undautagsförmån numera bortfallit.

Vid sådant förhållande, hemställer Utskottet

4:o.

att Herr Wijks motion i hvad densamma angår ändring af § 53

mom. 3 icke må bifallas.

Beträffande det belopp, till hvilket kreditivet för manufakturdiskonten under år

1872 bör bestämmas, föreslår Utskottet, i öfverensstämmelse med Herr Wijks motion,

detta till 1,250,000 R:dr.

Bland de för ifrågavarande kreditiv i § 60 fastställda särskilda vilkor är under 4:o

medgifvet-, att vid ett kreditivårs slut befintlig skuld får öfverföras till nytt kreditiv, om

sådant är beviljadt.

Enahanda stadgande finnes uti mom. 8 af § 62 gifvet för alla i denna § omförmälda

kreditiv, och i slutet af § 60 är förklarad^ att för kreditivet till manufakturdiskonten

gälla, jemte föreskrifterna i sistnämnda §, i öfrigt jemväl de, som] i § 62 äro för

andra kreditiv gifna.

Ifrågavarande punkt 4:o i § 60 är således obehöflig och kan uteslutas.

Utskottet hemställer, på grund af det nu anförda,

5:o.

att motsvarigheten till nuvarande § 60 må erhålla följande lydelse:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Betänkande N:o 8.

7

(Nuvarande § 60):

Till manufakturernas och fabrikernas understöd

eget- Kong], Kommers-kollegium att

under år 1871 hos riksbanken begagna kassak

red i ti v å en million femhundra tusende

Riksdaler, emot den ränta, som ofvan i § 51

■ är bestämd samt under följande vilkor i

ofri ut:

l:o. att riksbanken för kreditivet egen

säkerhet i manufakturdiskontens alla fordringar

samt egna behållna tillgångar;

2:o. att i händelse fullmäktige, med afseende

å riksbankens ställning, finna sig

nödsakade att kreditivet eller någon del

deraf uppsäga, Kongl. Kommers-kollegium

då skall, efter nio månaders förlopp och

sedan derom sex veckor förut blifvit til 1- sagdt, till riksbanken återbetala hvad som

af det uttagna beloppet är uppsagdt;

3:o. att särskild kreditivafgift icke erlägges;

samt

4:o. att om vid Jcreditivårets slut nytt kreditiv

blifvit för det nästföljande året beviljadt,

den å kreditivet vid, förstnämnda års

slut tilläfventyrs befintliga skuld må, i män

samma skuld icke öfverstiger det nya kreditivets

belopp, på detta öfverföras utan särskild

afgift.

I öfrigt gälla för detta kreditiv enahanda

bestämmelser, som i nedanstående § 62 åro

för andra kreditiv gifna.

»Till manufakturernas och fabrikernas understöd

eget- Kongl. Kommers-kollegium att

under år 1872 hos riksbanken begagna

kassakreditiv å en million tvåhundra femtiotusende

Riksdaler, emot den ränta, som

ofvan i § (51) är bestämd samt under följande

vilkor:

l:o) att riksbanken för kreditivet eget- säkerhet

i manufakturdiskontens alla fordringar

samt egna behållna tillgångar;

2:o) att i händelse fullmäktige, med afseende

å riksbankens ställning, finna sig

nödsakade att kreditivet eller någon del

deraf uppsäga, Kongi. Kommers-kollegium

då skall, efter nio månaders förlopp och

sedan derom sex veckor förut blifvit tillsagdt,

till riksbanken återbetala hvad som

af det uttagna beloppet är uppsagdt;

3:o) att särskild kreditivafgift icke erlägges.

I öfrigt gälla för detta kreditiv enahanda

bestämmelser, som i nedanstående § (62)

äro för andra kreditiv gifna.»

Utskottet har redan tillkännagifvit sin åsigt att kreditivet till jernkontoret för år

1872 bör nedsättas till 450,000 R:dr. Förutom den ändring, som häraf föranledes i 61 §,

hvilken handlar om detta kreditiv, har Utskottet emellertid funnit §:n erfordra jemkning

älven i annat afseende. Då nemligen förbindelser eller kontrakt rörande öfriga kreditiv,

som, lika med det nu ifrågavarande, utgå från diskontkontoret, pröfvas af detta kontors

styrelse, är det både inkonseqvent och onödigt att, såsom punkten l:o i § 61 föreskrifver,

förbindelsen för jernkontorets kreditiv skall pröfvas af fullmäktige. Vidare och då

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Banko-Utskottets Betänkande N:o 8.

jernkontoret, såsom egande en egen fond af högst betydligt belopp, utan allt tvifvel

måste anses såsom fullt vederhäftigt för den från riksbanken beviljade kreditivsumman,

men, efter hvad Utskottet inhemtat, bankofullmäktige funnit sig af § 61, jemförd med

§ 62, förbundne att för kreditivet fordra särskild säkerhet, har Utskottet ansett det böra

uttryckas, att sådan säkerhet ej behöfver ställas.

För öfrigt eger samma förhållande ruin hvad angår punkten 3:o af § 61, som

redan är anfördt beträffande punkten 4:o i §'' 60, och bör fördenskull nämnda punkt utgå.

Utskottet hemställer sålunda:

6:o.

att Öl § af reglementet må erhålla följande lydelse:

(Nuvarande § 61):

För jernkontoret ega dess fullmäktige att

under år 1871 hos riksbanken begagna ett

kassakreditiv å sexhundratusende. Riksdaler,

emot den ränta, soin ofvan i § 51 är bestämd,

samt under vilkor i öfrigt:

Ro. att jernkontorets fullmäktige å kontorets

vägnar för kreditivet till riksbanken

afgifva förbindelse, som af banko fullmäktige

godkännes;

2:o. att särskild kreditivafgift icke erlägges;

samt

3:o. att om vid kreditivårets slut nytt

kreditiv blifvit för det nästföljande året beviljadt,

den å kreditivet vid förstnämnda

års slut tilläfventyrs befintliga skidd må, i

mån samma skuld icke öfverstiger det nya

kreditivets belopp, på detta öfverföras utan

särskild afgift.

I öfrigt gälla för detta kreditiv enahanda

bestämmelser, som i nedanstående § 62 äro

för andra kreditiv gifna.

»För jernkontoret ega dess fullmäktige

att under år 1872 hos riksbanken begagna

ett kassakreditiv k fyrahundra femtiotusende

Riksdaler, emot den ränta, som ofvan i

§ (51) är bestämd, samt under vilkor:

Ro) att jernkontorets fullmäktige å kontorets

vägnar för kreditivet till riksbanken

afgifva behörig förbindelse;

2:o) att särskild säkerhet icke behöfver för

kreditivet ställas och att kreditivafgift icke

erlägges.

I öfrigt gälla för detta kreditiv enahanda

bestämmelser, som i nedanstående § (62)

äro för andra kreditiv gifna.»

Beträffande mom. 3 och 4 af § 62, åberopar Utskottet hvad ofvan är anfördt i

fråga om borttagande af nuvarande inskränkningar för kreditiv åt enskilda till 30,000

och för kreditiv åt bolag till 100,000 R:dr. Dessutom anser Utskottet öfriga bestämmelser

i mom. 3, att kreditiv ej får beviljas på lägre belopp än 500 R:dr och att kreditiv
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Betänkande N:o 8.

9

ditivbeloppet skall läinpas efter beskaffenheten och omfånget af den rörelse kreditivsökanden

bedrifver, kunna helt och hållet utgå.

Utskottet hemställer fördenskull,

7:o.

att mom. 3 af § 62 må utur reglementet alldeles utesluta»;

(Nuvarande lydelse af § 62 mom. 3):

Kreditiv meddelas icke någon enskild

person till högre summa än 30,000 R:dr,

eller å lägre belopp än 500 R:dr; börande

i öfrigt kreditivbeloppet lämpas efter beskaffenheten

och omfånget af den rörelse kreditivsökanden

bedrifver.

8:o.

att mom. 4 i 62 må få följande lydelse:

(Nuvarande lydelse af § 62 mom. 4.):

Såsom kreditiv må beviljas åt Stockholms

stads sparbank högst 50,000 Riksdaler,

åt Göteborgs sparbank högst 20,000

Riksdaler, åt hvar och en af öfriga sparbanker

samt åt folkbank, som till kreditivs

erhållande sig anmäler, högst 10,000 Riksdaler

och åt bolag högst 100,000 Riksdaler.

»Såsom kreditiv må beviljas åt Stockholms

stads sparbank högst 50,000 R:dr,

åt Göteborgs sparbank högst 20,000 R:dr,

och åt hvar och en af öfriga sparbanker

samt åt folkbank, som till kreditivs erhållande

sig anmäler, högst 10,000 R:dr.»

1 en inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 79, har Herr H. Schmidt föreslagit

förändrade bestämmelser i afseende på utlåningen med omsättningsrätt, gående ut

hufvudsakligen derpå, att nytt reversal icke skulle behöfva vid hvarje omsättning afgifvas,

utan att skuldsedeln för ett erhållet omsättningslån inrättades så, att densamma

kunde gälla för hela lånetiden; och har Herr Schmidt i sin motion afgifvit förslag till

en §, som skulle sättas i stället för nuvarande § 63.

Utskottet anhåller att, i anledning af detta förslag, få erinra om de skäl, hvilka

föranledde afstyrkande vid 1868 års riksdag af ett likartadt, då väckt förslag. Det

anfördes då, att det för borgensmännen vore en stor skilnad att ikläda sig en betalningsförbindelse,

på hvars utkräfvande de, under flera år ovilkorligen bundna, måste ständigt

vara beredda, emot om denna förbindelse endast gäller för sex månader och de efter

denna tid kunna, om de så vilja, derifrån befria sig; samt att riksbanken ingalunda

Yunne tillräcklig trygghet derigenom, att nytt vederhäftighetsbevis vid hvarje omsättning

aflemnades, särdeles med afseende derpå, att bedrägerier med dylika bevis lätteligen

kunde begås och vore svåra att upptäcka.

Bill. till Riksd. Prof. 1871. 6 Sami. 1 Afd. 4 Käft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Banko-Utskottets Betänkande N:o 8.

På hufvudsakligen enahanda skäl finner Utskottet sig nu böra:

9:o.

afstyrka bifall till Herr H. Schmidts förevarande motion.

Vid sist förflutna riksdag hemställde Banko-Utskottet om uteslutande ur reglementet

af det stadgande, som finnes uti nuvarande § 63 mom. 6, så lydande:

»Uteblifver under en månad efter förfallodagen betalning eller omsättning af lan,

läte styrelsen utan uppehåll beloppet utsöka; styrelsen obetaget att, när sadant för diskont-

eller lånekontorets säkerhet nödigt pröfvas, genast efter förfallodagen göra kontorets

rätt genom lagsökning gällande.»

Utskottet anförde härvid att detta stadgande, som måhända egentligen borde afse

vederbörande styrelses tillförbindande att icke längre än högst en månad efter förfallodagen

dröja med åtgärd för indrifvande af obetalda lån, faktiskt blifvit tydt såsom ett

medgifvande för låntagare att uppskjuta betalningen af sin skuld, en tydning, som vore

så vedertagen och så allmänt begagnades, att brist pa punktlighet och noggranhet i

liqvider nästan blifvit en vana.

Utskottet åberopar enahanda skäl, då Utskottet nu förnyar hemställan

I0:o.

att omförmälda mom. 6 af § 63 må ur reglementet utes''utas.

Stockholm den 6 Mars 1871.

På Banko-Utskottets vägnar:

J. v. Schwerin.

Utskottets Ordförande.

Reservationer:

vid punkten 5: af Herr ./■ Sääf.

vid punkten 10: af Herr Ola Manssom »JDä jag inom Utskottet icke delat majoritetens

beslut att borttaga 6 mom. i 63 § af Banko-reglementet, sa vill jag med stöd af

förra årets behandling af frågan i Andra Kammaren deremot reservera mig.

Det har som hufvudsakligt skäl för borttagandet anförts, hurusom Banko-fullmäktiges

tillämpning af meranämnda moment, att lemna låntagare en så kallad »respitmanad»,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Betänkande N:o 8.

11

vore egnad till och uppmuntran af oreda uti ingångna läneförbindelser, samt hurusom

lika lätthet förefinnes, att omsättning fullgöra vid tilländalupna sjette som sjunde månaden;

men man har härvid förbisett den beklagliga följd, som skulle uppstå för den

delen af låntagare, som redligt vilja, men för en eller annan omständighet icke förmå på

dagen fullgöra sina förbindelser; till exempel landtbrukare hafva omsättningslån, förfallna

i slutet af Augusti, mén vid skördetiden ogynsam väderlek för grödans bergning

inträder och detta en eller annan vecka fortfar, och just af denna gröda finnes måhända

enda utvägen för låneomsättningen; eller, såsom denna vinter lemnat bevis på, att

ymnigare snöfall förenadt med yrväder föranledt posternas oregelbundna framkomst

och landsortspostens totala uteblifvande flera dagar, hvad blefve häraf följden ? samt det

dessutom, enligt nuvarande lydelsen, är styrelserna för diskont- eller lånekontoren obetaget

att genast efter förfallodagen anställa lagsökning mot gäldenär, som icke fullgjort sin

betalningsskyldighet; och då Banken icke haft eller kan få någon förlust af det mindre

uppskof, som tillämpats och här är i fråga, kan jag icke finna nödvändigheten af ett

stadgande, som endast tvingar styrelserna att ovilkorligen, genast efter det förfallodagen

tilländagått, hemsöka gäldenären med lagsökning, och hemställer derföre,

att 6 mom. i 63 § Banko-reglementet må oförändradt bibehållas.»

af Herr Gustaf Jonsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1871:56 Skrifvelse till Banko-fullmäktige, med öfverlemnande af bankoreglementet. a1 i texten