Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Betänkande N:o

8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK TU 1871:2, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Betänkande N:o

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Betänkande N:o

1

RJ:o 2.

Ank. till Riksd. Kansli den 17 April 1871, kl. 2 e. ru,

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Betänkande (N:o 2)

i anledning af Herr Casparssons motion (N:o 37) om

revision af gällande föreskrifter rörande eder,

Under åberopande deraf, att sedan Rikets Ständer uti särskilda, den 22

Februari 1854 och den 21 Oktober 1863 aflåtna, underdåniga skrivelser hos

Kongl Maj:t framställt önskan om en revision af gällande föreskrifter i afseende

å eder och deras användande, den sålunda begärda åtgärden hittills inskränkt

sig till embets- och tjensteeden, hvarjemte, med anledning af Riksdagens

år 1867 aflåtna skrifvelse, nytt formulär för vittneseden blifvit i nåder faststäldt;

men att, då en inskränkning i edgångarnas antal och en revision af edgångsformulären

jemväl i andra afseender. syntes önskvärd och åt behofvet

påkallad, enär den mångenstädes rådande såväl ringaktningen för edens helgd

och betydelse, som ock motviljan för dess begående, ehuru till grunduppfattning

alldeles motsatta, syntes ega eu gemensam orsak i de missbruk och öfverdrifter

vid edens användande och tillämpning, hvartill lagstiftningen gjort sig

skyldig, denna för samhällets andliga helsa och utveckling vigtiga fråga syntes

förtjena att ånyo af representationen upptagas; — har motionären, med hänvisning

derjemte till den närmare utveckling af ämnet, som förefunnes i ett af

Justitie Kanslers-embetet den 29 April 1865 deri afgifvet underdånigt utlåtande,

i förevarande ämne väckt motioner, ej mindre vid 1869 och 1870 årens

riksdagar, hvilka motioner då varit till Lag-Utskottet remitterade, men ej hunnit

af detsamma till Riksdagens pröfning öfverlemnas, än äfven vid innevarande

Bih. till Riksd. Frat 1871. 8 Samt, 2 Åfd. 1 Band. 2 Käft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillfälliga UtsJeotts Betänkande N:o ,

riksdag; och har uti denna sednare motion föreslagits, det måtte Riksdagen

hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla:

att en allmän revision af nu gällande föreskrifter i afseende å eder,

åsyftande en inskränkning i deras användande, måtte ega rum;

att, der edsförpligtelse fortfarande skall afgifvas, orden: “svar vid Gud

och Hans heliga Evangelium“ måtte utbytas emot orden: svär inför Gud; samt

att de sista bekräftelseorden i de nu gällande edsformulär^! helst måtte alldeles

uteslutas, eller, derest några sådana ord anses nödvändigt böra qvarstå,

de måtte utbytas mot eu bön eller begäran om Guds bistånd, til) att troget

hålla det, hvarpå löfte aflagts;

att tro- och huldhetsed icke ånyo affordras den, som samma ed till den

regerande Konungen förut aflagt;

att alla ernbets- och tjenstemannaeder afskaffas, men i stället, när och

på sätt i instruktion, reglemente eller annorledes af Kongl. Maj:t bestämmes,

vid tillträdet af befattningen erinran meddelas åt ernbets- eller tjen.stemannen

angående hans åligganden jemte det ansvar försummande deraf medför;

att slutligen den läkare åliggande skyldighet att åt embetsutlåtande

gifva ytterligare edlig bekräftelse äfven upphör, men att dessa utlåtanden deremot,

likasom öfriga Kongl. Maj:t pröfvar nödigt bestämma, skola undertecknas

sålunda: “Detta utlåtande (intyg) är afgifvet under den ansvarighet lag stadgar“,

eller ock skrifvas å papper, hvarå dylik mening öfverst å första sidan är

tryckt eller lithografierad.

Uti ofvanberörda, af Rikets Ständer afiåtna, underdåniga skrifvelse!'' hade

revision af föreskrifterna om edgång påkallats icke blott i anledning af förut

ofta anförda skäl för inskränkning uti eders användande, utan ock på grund

af framställda anmärkningar mot ett öfverflödigt upprepande af åtskilliga eder,

såsom tro- och huldhets- samt tjensteeden och den särskilda edsbekräftelse, vissa

läkare egde att vid embetsutlåtanden skriftligen afgifva; hvarföre Rikets Ständer

i den sednare skrifvelsen uttalat såsom önskvärdt, att en sådan förändring

kunde tillvägabringas, hvarigenom dels eu gång aflagd embetsed blefve gällande

för alla offentliga sysslor af hufvudsakligen enahanda beskaffenhet, dels ock

läkare, i likhet med statens ernbets- och tjensteman, finge, på grund af muntligt

aflagd läkareed, åtnjuta det vitsord, dem såsom sådane tillkomme, utan att

vidare behöfva iakttaga föreskriften att åt meddelade embetsutlåtanden gifva

ytterligare bekräftelse genom en upprepad skriftlig edsförpligtelse. Dessutom

framställdes erinran mot vidlyftigheten och svårfattligheten af åtskilliga gällande

edsformulär.

I anledning af dessa skrivelser infordrade Kongl. Maj:t Justitie Kanslersembetets

utlåtanden, som afgåfvos den 21 Juni 1859 öfver den förra skrifvelsen

och den 29 April 1865 öfver den sednare.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Betänkande N:o 2. 3

Uti sistberörda utlåtande, som finnes motionen bilagdt och i sammanhang

dermed uttryckt, tillstyrkte Justitie Kanslers-embetet, under förutsättning

att dess yttrande icke vore påkalladt, angående de eder, hvarom grundlagarne

eller Riksakten stadga, på anförda skäl, till hvilka Utskottet endast hänvisar,

det täcktes Kongl. Maj:t besluta:

att frågan om afskaffande, ändring eller inskränkning i de eder, hvilka

omförmälas i allmänna lagen, eller öfriga, jemlikt 87 § Regeringsformen, tillkomna

stadganden, må ånyo upptagas, vid den pröfning, som sannolikt snart

måste företagas utaf Lagberedningens år 1849 afgifna förslag till Rättegångsbalk;

att vid denua pröfning må komma under öfvervägande, huruvida icke,

åtminstone alltid i de fall, der edgång icke af någondera parten äskas, i stället

för ed, blott afgifves på “heder och samvete", lemnad försäkran, samt om icke,

der edsförpligtelse skall fortfarande afgifvas, formuläret bör ändras t. ex. på det

sätt, att det vanliga slutet, “så sannt mig Gud hjelpe till lif och själ", borttages,

och orden “svär vid Gud och Hans Heliga Evangelium" utbytas emot

orden “svär inför Gud";

att i stället för den nu brukliga tro- och huldhetsed skall afgifvas en

försäkran af föreslagen lydelse;

att sådan försäkran af hvarje person endast en gång åt hvarje Konung

afgifves;

att alla ernbets- och tjenstemannaeder afskaffas, men i stället, när och

på sätt i instruktion, reglemente eller annorledes af Kongl. Maj:t bestämmes,

vid tillträdet af befattningen erinran meddelas åt ernbets- eller tjenstemannen

angående hans åligganden jemte det ansvar, försummande deraf medför;

att alla andra nuvarande, här ofvan icke omnämnda, i den ordning 89

§ Regeringsformen omförmäler, tillkomna föreskrifter angående edgångs afläggande,

förklaras hafva upphört att gälla; samt

att till följd deraf den läkare åliggande skyldighet, att åt embetsutlåtande

gifva ytterligare edlig bekräftelse äfven upphör, men att dessa utlåtanden

deremot, likasom de öfriga Kongl. Maj:t pröfvar nödigt nu eller framdeles

bestämma, skola undertecknas sålunda: “Detta embetsutlåtande (intyg) är afgifvet

under den ansvarighet lag stadgar" eller ock skrifvas å papper, hvarå

dylik mening öfverst å första sidan är tryckt eller lithografierad.

Enligt de upplysningar, som Utskottet på officiel väg erhållit, har Kongl.

Maj:t, i anledning af hvad sålunda i frågan förekommit, meddelat följande beslut:

På föredragning af Chefen för Civil-departementet, den 29 Juni 1866,

fann Kongl. Maj:t de af Justitie Kanslers-embetet väckta frågorna om tro och

huldhetsedens utbytande emot allenast en försäkran af föreslaget innehåll och

om afskaffande af alla ernbets- och tjenstemannaeder icke böra för det då varande

till någon Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda; hvaremot Kong!. Maj:t beha
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotta Betänkande N:o 2.

gade dels fastställa förändradt edsformulär för civile embets- och tjensteman

samt betjente, dels ock förordna, att, utan rubbning af gällande bestämmelse

om särskild ed för Stats Rådets ledamöter, civile embets- och tjensteman samt

betjente, hvilka en gång i denna egenskap aflagt embets- och fjensteed, derefter

icke skulle, i följd af befordran eller transport till annan civil befattning, aflägga

förnyad sådan ed, varande nådig kungörelse härom införd i N:o 43 af

Svensk författningssamling för 1866. Beträffande den af Rikets Ständer väckta

fråga om ändring eller borttagande af vissa i särskilda författningar förekommande

edsformulär, förklarade Kong!. Maj:t derjemte, “att afgörandet deraf finge

för hvarje fall blifva beroende på förnyad anmälan af vederbörande Departementschef,

vare sig i sammanhang med förslag till ändring i andra delar af

de författningar, hvaruti sådana edsformulär förekomma, eller, om så nödigt

aktades, oberoende af dylika förslag."

Derefter har Ivongl. Maj:t i Stats-Råd den 9 Oktober 1866, efter beredning

af Cheferne för Landt- och Sjöförsvars-departeinenten, fattat nådigt beslut

om utfärdande af den i N:o 51 af samma års författningssamling intagna kungörelse

angående förändradt formulär för krigsmannaed, jemte dermed förenade

särskilda bestämmelser, likartade med de här ofvan anförda för civil embetsed!

tjensteed, samt den 6 påföljde November låtit sig föredragas den till Justitie-departementet

hörande del af frågan om upphäfvande af föreskriften för

visse läkare att åt embetsutlåtanden, som afgåfvos för att komma under domstols

pröfning, gifva ytterligare bekräftelse genom upprepad skriftlig edsförpligtelse;

hvarvid Kongl. Maj:t af anförda skäl funnit frågan om upphäfvande af

ifrågavarande föreskrift för det då varande icke böra till någon åtgärd föranleda.

Efter inhemtande genom Ecklesiastikdepartementet af vederbörandos utlåtanden,

dels i fråga om upphörande af skyldigheten för den, som till student

antages, att aflägga studented, och dels angående lämpligheten af ett mindre

vidlyftigt formulär till ed för barnmorskor, än det förut gällande, har Kongl.

Maj:t den 4 Januari 1868 upphäft den i 101 § af statuterna den 2 April 1852

för universiteten i Upsala och Lund innefattade föreskrift om studented, samt

gifvit nämnda § en i följd deraf förändrad lydelse, hvarom nådig kungörelse

finnes införd i N:o 3 af 1868 års författningssamling; men deremot den 27 Oktober

1870, med afseende å hvad Sundhets kollegium anfört och då de mindre

väsendtliga ändringar, Kollegium ansett kunna ske i edsformuläret för barnmorskor,

ej syntes böra föranleda till särskild åtgärd, förklarat frågan derom för

det dåvarande böra förfalla.

Inom Utrikes- och Finans-departementen har frågan icke föranledt någon

åtgärd.

Utskottet har härförutan inhemtat. att det år 1868 församlade Kyrkomötet,

som till behandling förehaft flera motioner om revision af föreskrifterna

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Betänkande N:o 2. 5

dels om edgångar i allmänhet och dels särskild! om presteden, äfvensom angående

den sednares afskaffande, i underdånig skrifvelse den 6 -Oktober sistnämnda

år hos Kongl. Maj:t anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta ett

nytt formulär till presteden, samt i nåder stadga, att prest, efter vid inträde i

prestembetet en gång aflagd prested, ej vid tillträde till eller ombyte af församlingstjenst

må åläggas ny edgång; hvarefter denna underdåniga skrifvelse remitterats

till yttrande af den s. k. Kyrkolags-komitéen, på hvars utlåtande

jemväl frågan om revision af öfriga ecklesiastika eder synes för närvarande vara

beroende.

Vidare får Utskottet erinra att, sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse

den 13 Maj 1867 hos Kongl. Maj:t anmält sitt beslut om förändring af gällande

formulär för vittneseden, Kongl. Maj:t under den 5 November samma år godkänt

detta beslut och låtit derom under N:o 69 i Svensk författningssamling

för nämnda är utfärda Förordning.

Af förestående redogörelse visar sig, att Kongl. Maj:t i vissa delar redan

tillmötesgått de från representationens sida gjorda framställningar om inskränkning

i eders användande, hvarpå torde få grundas en förväntan, att den af

begge Statsmakterna sålunda delade åsigt om önskvärdheten af en sådan inskränkning

framgent torde göra sig gällande och föranleda Kongl. Maj:t att,

så snart lämpligen ske kan, meddela ytterligare beslut i enahanda syfte. Då

frågan om eu revision af föreskrifterna om edgång sålunda i vissa delar så

nyligen varit föremål för Kong!. Maj:ts pröfning och derpå i andra delar ännu

kaD anses vara beroende, hemställer Utskottet,

l:o.

att någon förnyad underdånig framställning om en allmän

revision i förevarande ämne för det närvarande icke må af

Riksdagen beslutas.

I motionens andra punkt framställes förslag om ändring af de i nu

gällande formulär för våra flesta eder föreskrifna bekräftelseorden. Kyrkomötet

i sin ofvanberörda, till Kyrkolags-komitéen remitterade, underdåniga skrifvelse

om utfärdande af ett nytt formulär för presteden, gjorde hufvudsakligen

enahanda framställning i afseende å de sista bekräftelseorden i nämnda ed,

som motionen innefattar i afseende å eder i allmänhet. Kyrkomötet anförde

härvid bland annat: att embetseden rätteligen endast borde utgöra ett allmänt

uttryck af och högtidligt löfte i afseende, å den egentliga och hufvudsakliga

uppgiften för det embete, vid hvars tillträdande den skulle afläggas; att Kyrkomötet

ansåge den nu brukliga eden, enligt sitt syfte och då den rätt förstodes.

innebära ett sådant löfte, under åkallan af Guds bistånd att det rätteligen hålla;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Betänkande ,N:o 2.

men att “då edens slutord både kunde föranleda och verkligen föranledt ett

sådant missförstånd, såsom skulle den, som aflägger eden, afsåga sig all vidare

hjelp af Gud till lif och själ, om han på något sätt bruste i dess uppfyllande,

edens förenämnda mening torde böra i sjelfva edsformulär tydligare uttryckas".

Utskottet vill icke bestrida, att någon förändring i afseende å de nu

brukliga bekräftelseorden väl vore önsklig. Också hafva dessa ord blifvit uteslutna

ur åtskilliga eder, till exempel i 9 § Riksakten, 54 § Regeringsformen

och nu sednast ur den i Tryckfrihetsförordningen förekommande jurymannaed.

Då emellertid motionärens förslag jemväl omfattar de i grundlagarne i öfrigt

föreskrifna eder, i hvilka de ifrågavarande bekräftelseorden bibehållits, men en

underdånig framställning om deras borttagande i dessa eder synes Utskottet

lämpligen böra föregås af Riksdagens eget derom för dess del fattade beslut,

efter frågans handläggning i Konstitutions-Utskottet; och då det är att förvänta,

att frågan om förändring af presteden och bekräftelseorden dervid skall, efter

behandling af Kyrkolags-komitéen, snart vinna en lycklig lösning, samt att derefter

förändringar i den syftning, motionären afsett, med jemförelsevis mindre

svårighet torde i afseende å öfriga eder kunna åvägabringas, tillstyrker Utskottet,

2:o.

att motionen i denna del icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Utskottet har ansett sig kunna antaga, att tro- och huldhetsed till

samma regerande Konung icke ånyo aflordras den, som sådan ed till honom

aflagt, i annan händelse, än när civil eller militär embets- och tjensteed tilllika

skall afläggas. Efter de föreskrifter i afseende å sistnämnda eder, som,

nå sätt ofvan förmälts, numera äro gällande, torde ett upprepande af tro- och

huldhetseden hädanefter endast undantagsvis förekomma; och då motionärens

syfte att åstadkomma en inskränkning i användande af nämnda ed sålunda i

väsendtlig mån redan vunnits hemställer Utskottet,

3:o.

att den af motionären i förevarande hänseende påyrkade

framställning ej må ega rum.

Då Kongl. Maj:t, på sätt ofvan är nämndi, så nyligen pröfvat den af

motionären nu åter väckta frågan om afskaffande af alla embets- och tjensieeder,

och då motionären ej tillika ifrågasatt borttagandet af åtskilliga likartade

eder'' t, ex. domareeden, likasom ej eller af tro- och huldhetseden, som med de

förstnämnda vanligen står i sammanhang, hemställer Utskottet,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Betänkande N:o 2- 7

4:o.

att motionen icke eller i denna del må bifallas.

Slutligen har motionären föreslagit, att den läkare åliggande skyldighet

att åt embetsutlåtanden skriftligen gifva ytterligare edlig bekräftelse måtte upphöra.

Angående tillkomsten af föreskrifterna härom torde Utskottet böra meddela,

att sedan åtskilliga provincial-medici i medlet af förra århundradet hos

dåvarande Collegium Medicum klagat deröfver, att de vid utgifvandet af besigtningsattester

öfver döda kroppar och andra deras embete åtföljande vittnesbörder,

till följd af hvad uti 17 Kap. 26 § Rättegångsbalken stadgats derom,

att skriftligt vittnesbörd ej må ega vitsord, utan parterne å ömse sidor hålla

det gildt eller det besvuret varder, blifvit af domare antydde, att dessa attester

för hvarje gång beediga, så att genom resor till domstol åtskilliga andra embetssysslor

och sjukbesök måst eftersättas, samt Kollegium detta förhållande

hos Kong!. Maj:t anmält, med hemställan tillika, att sedan i det för provincialmedici

upprättade edsformulär^ en försäkran rörande attesters sannfärdiga utgifvande

blifvit inryckt, provincial-medici likasom stadsfysici och andre embetsman

i riket, sedan de hos Landshöfdingen eden afiagt, måtte undslippa att

afgifna attester för hvarje gång särskilt beediga, så förordnade Kongl. Maj:t

i nådigt bref den 14 Februari 1758, att provincial-medici, sedan de embetsedeu

afiagt, må slippa att deras attester vid domstol beediga, emot det att de vid

samma attester tilläde nu ifrågavarande bekräftelse-klausul. Af förekommen

anledning meddelades ytterligare genom Kongl. brefvet den 24 Augusti 1784

att provincial-medici och stadsfysici skulle, i fråga om underdomares sjukdomsförfall,

vara frikallade från lifligt beedigande af attester, som de derom utgåfvo,

då de dem med förutnämnda slutmening och edliga förpligtelse underskrefvo.

Enahanda föreskrift om läkare-attesters bekräftande hade ock blifvit införd uti

den för provincial-medici den 29 Juli 1774 utfärdade instruktion och finnes

jemväl upptagen uti den för provincial-läkare ännu gällande instruktion af den

13 Juni 1822. Genom Kongl. brefvet den 14 November 1821 förklarades, att

alla vid Fältläkare-kåren anställde ordinarie läkare, då de voro kirurgie magistrar,

böra ega lika vitsord, som provincial-läkare och stadsfysici, så att de

skulle vara frie från skyldigheten att personligen inställa sig vid domstol att

beediga deras i medicolegala mål utfärdade attester, då dessa voro så inrättade,

som för giltigheten af provincial-medici attester stadgats.

Då, på sätt ofvan är nämndt, Kongl. Maj:t nyligen förklarat en dylik

framställning, som den i motionens sista punkt föreslagna, icke böra för det

dåvarande till någon åtgärd föranleda; och då borttagandet af ifrågavarande

föreskrift måhända borde föregås af en ändring eller förklaring af ofvanberörda

stadgande i 17 Kap. 26 § Rättegångsbalken, hvarom det icke torde tillkomma

opaginerad Kontrollera mot PDF

& Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Betänkande N:o 2.

detta Utskott, utan Lag-Utskottet, att bestämdt förslag till Riksdagen afgifva,

tillstyrker Utskottet,

ko.

att hvad i förevarande ämne blifvit af motionären föreslaget,

ej må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den .4 April 1871.

På Utskottets vägnar:

N. S. von Kock.

Herr von Hofsten har anmält att lian i förestående ärendes behandling

inom Utskottet ej deltagit.

Stockholm, tryckt hos Bergström & Lindroth 1871.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.