Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 8
1871-05-10 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK TU 1871:8, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 8
Dokumentets text
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 8.
1
Xso 8.
Ank. till Riksd. Kansli den 11 Maj 1871, kl. 11 f. m.
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 8, i anledning
af en utaf Herr J. Rundbäck väckt motion (N:o 68),
om tillägg till Kongl. Förordningen den 18 Juni 1864,
angående utvidgad näringsfrihet.
Med anledning af en inom Andra Kammaren af Herr J. Rundbäck
väckt motion, N:o 68, afseende, bland annat, att Riksdagen måtte ingå till
Kongl. Maj:t med en underdånig skrifvelse derom, »att sådana tillägg göras
i Förordningen af den 18 Juni 1864, angående utvidgad näringsfrihet, att
arbetstiden vid fabriker för personer mellan 12 och 18 år inskränkes till
10 timmar per dygn och vidare att till biträde i handel eller till arbete
i fabrik, handtverk eller annan handtering ej någon må antagas, som ej
inhemtat det kunskapsmått, hvilket folkskolestadgan föreskrifver som det
minsta», har Andra Kammarens Tillfälliga Utskott N:o 3, till hvilket ärendet
blifvit remitteradt, uti afgifvet Betänkande, för sin del hemställt, att Riksdagen
måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att Kongl.
Maj:t täcktes till Kongl- Maj:ts nådiga Förordning af den 18 Juni 1864,
angående utvidgad näringsfrihet,, gorå följande tillägg:
»att arbetstiden vid spinnerier, väfverier, samt cigarr-, pappers- och
tändsticksfabriker, äfvensom andra i afseende å inverkan på arbetarnes helsa
med dem jemförliga fabriker och inrättningar måtte för barn och yngre
Bih. till Riksd. Frot. 1871. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 7 Höft. 1
2 Första Kamma,rens Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 8.
personer emellan 12 och 18 år inskränkas per dygn till 10 timmar, Indika
dock så fördelas, att arbetarne derunder erhålla lämpliga hvita- och fristunder;
och
att ej någon under 18 år må till arbete i fabrik antagas, som ej förvärfvat
sig det kunskapsmått, hvilket folkskolestadgan föreskrifver som det
minsta hvar och en bör hafva inhemtat, då han lemnar skolan.» Och sedan
Andra Kammaren i öfverensstämmelse härmed fattat beslut, som genom
protokollsutdrag blifvit Första Kammaren meddeladt, har denna behagat
öfver ämnet inhemta sitt Tillfälliga Utskotts yttrande.
Uti Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts ofvan nämnda Betänkande,
hvartill för närmare kännedom får hänvisas, redogöres utförligt för de åtgöranden,
som rörande hithörande frågor blifvit under de sista decennierna
inom vårt land vidtagna, hvartill äro att hänföra, dels de stadganden angående
vid fabriker eller i handtverk antagna barn eller yngre personer,
som innefattas i Kongl. Fabriks- och Handtverksordningen den 22 December
1846 ''samt Kongl. Kungörelsen den 22 Maj 1852; dels Rikets Ständers
underdåniga skrifvelse den 12 September 1857 med anhållan, att såsom
tillägg till sistnämnda Kongl. Kungörelse ett stadgande måtte i nåder utfärdas,
hvarigenom arbetstiden vid spinnerier, väfverier samt cigarr- och
tändsticksfabriker, äfvensom andra i afseende å inverkan på arbetarnes helsa
jemförliga fabriker och inrättningar för barn och yngre personer emellan
12 och 15 år bestämdes till 8 timmar om dagen samt från 15—18 år till
10 timmar dagligen, öfver hvilken skrifvelse Kongl- Kommers-kollegium
den 5 Mars 1864 afgaf underdånigt utlåtande och förklarade, att det, med
hänsyn till ämnets invecklade beskaffenhet, icke kunde tillstyrka någon förändring
i då gällande föreskrifter i berörda afseende. Utom det tillägg,
som återfinnes uti nu gällande förordning angående utvidgad näringsfrihet
den 18 Juni 1864: »att näringsidkare skola jemväl vid sina biträdens och
arbetares behandling och sysselsättning fästa behörigt afseende å deras
helsa och arbetsförmåga», samt Kongl. Maj:ts nådiga Förordning af den 18
Februari 1870, angående hvad vid tillverkning af tändstickor eller andra
tandmedel, för hvilkas tillredning vanlig fosfor användes, skall iakttagas
till förekommande af Käkbensbrand (fosfornekros) bland arbetarne — hvilken
författning i viss mån är att räkna hit — har regeringen ej heller hittills
funnit skäl att i vidsträcktare mån gifva några ytterligare föreskrifter rörande
vid fabriker och handtverkerier anställde barn och yngre personer
Såsom
upplysande för frågans bedömande finnes berörda Betänkande
vidfogad såsom bilaga en ur Kongl. Kommers-kollegii ofvannämnda
underdåniga betänkande hemtad kort framställning om lagstiftningen uti nå
-
''Första Kammarens Tillfälliga Utslwtts Utlåtande N:o 8. 3
gra främmande länder rörande barns och yngre personers arbetstid vid
fabriker samt öfriga i sammanhang med detta ämne stående stadgande!!.
Med anledning af det anförda och såsom hufvudsakligt skäl för det
af Utskottet tillstyrkta och af Andra Kammaren fattade beslut anföres: att
ehuru så detaljerade föreskrifter rörande vid fabriker anställda barns och yngre
personers arbetstid och skolundervisning, som i flera andra länders lagstiftning
'' redan finnas inrymda, ej ännu torde påkallas af våra förhållanden,
det likväl synes, som om den industriela verksamhetens fortgående
utveckling inom vårt land erfordrade utförligare bestämmelser än dem som
hitintills i detta hänseende finnas stadgade i nu gällande lag; till stöd hvarför
och med ledning af Statistiska Central-byråns berättelse för år 1869
derjemte åberopas den tillökning af arbetarnes antal under 18 år, som på
sednare tider egt rum, hufvudsakligen vid spinnerier, väfverier, cigarr- och
tändsticksfabriker samt andra med afseende å inverkan på arbetarnes helsa
med dem jemförliga fabriker och inrättningar, vid hvilka enligt Rikets
Ständers skrifvelse den 12 September 1857 arbetstiden redan då ansetts
böra begränsas för yngre personer, och om den i berörda skrifvelse då föreslagna
begränsning af arbetstiden var befogad, densamma med afseende
ej mindre på det ökade antalet af arbetare, som den föreslagna förändrade
lagstiftningen afsåga, än i betraktande deraf att motionärens förslag
endast går ut på att inskränka arbetstiden till 10 timmar, då Rikets Ständers
skrifvelse, som nämndt är, innefattar en ännu större begränsning,
motionärens yrkande synes än mera befogadt.
Med erkännande af svårigheten att på förhand bestämma den nödiga
begränsningen i arbetstiden för berörda ändamål, enär densamma i
väsendtligaste mån måste anses beroende af den helsa och de krafter hvarje
person redan eger, då han börjar sin verksamhet som fabriksarbetare, så
och då det skadliga inflytandet mindre kan anses hafva sin grund i arbetets
tyngd än i dess enformighet och kanske framför allt uti den osunda
atmosfer, som vanligen förekommer i arbetslokalerna och ofta är oskiljaktig
från det råämne, som der förarbetas, synas tillräckliga skäl förefinnas,
som påkalla den förslagna begränsningen i yngre personers arbetstid inom
fabriker, och detta så mycket mer, som med nu varande lagstiftning en
sådan ej kan åvägabringas af föräldrar eller målsmän, då dessa oftast sjelfva
äro beroende af sina arbetsgivare, utan afseende på helsa, tillstånd och
krafter, och då dessa i hvarje särskildt fall måste underkasta sig antagen
arbetsordning. Hvarförutom och då det jemna och oftast oafbrutna arbete,
som af barnen måste utföras under årets alla hvardagar, allt ifrån den
dag de vid fabriken vunnit inträde, ej kan annat än menligt inverka på
deras förmåga och fallenhet att upphemta någon synnerlig fördel af dem
4
Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotls Utlåtande N:o 8.
deremellan meddelad undervisning, tillräckliga skäl förefinnas för det stadgandet,
att ingen må till arbete i fabrik antagas, utan att derförinnan hafva
inhemtat det kunskapsmått, hvilket folkskolestadgan föreskrifver som det
minsta.
Ibland frågor, förtjenta af den aldra största uppmärksamhet från
statsmakternas sida, är visserligen den, huruledes det uppväxande slägtets
utveckling i fysiskt, intellektuelt och sedligt afseende må i möjligaste måtto
främjas och följaktligen äfven huru alla hinder deremot måtte undanrödjas.
Hit är nu den förevarande frågan angående begränsning af tiden för yngre
personers dagliga arbete i vissa fabriker otvifvelaktigt att hänföra. Behofvet
af ett noggrant och nutidens fordringar motsvarande ordnande af
denna angelägenhet har ock i flera andra länder länge varit erkänd och
gifvit upphof till skiljaktiga lagbestämmelser. Behofvet häraf har äfven
inom vårt land varit uttaladt och synnerligen funnit uttryck i Rikets Ständers
ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 12 September 1857. En
lång följd af erfarenhet från större fabriksorter i utlandet, noggranna statistiska
beräkningar ådagalägga ovedersägligen de menliga verkningarne å arbetarnes
helsa och krafter samt det yngre slägtets regelmessiga utveckling
i fysiskt, moraliskt och intellektuelt hänseende och i sammanhang dermed
en betydligt ökad mortalitet, som varit följden af uraktlåtenheten att ordna
dessa förhållanden på ett med vunnen erfarenhet och vetenskapliga iakttagelser
öfverensstämmande sätt
Om
än vårt land, så vidt kändt är, ej hittills drabbats af några
mera oroväckande följder af bristande lagbestämmelser uti hithörande ämnen,
så torde detta möjligen vara beroende deraf, att den industriela verksamheten
hittills endast till mindre antal sysselsatt sådana personer här
äro i fråga, hvilket förhållande dock ej bör lemna någon giltig anledning
att längre uppskjuta denna angelägenhet, och detta så mycket mindre, som,
enligt hvad ofvan blifvit nämndt, de statistiska beräkningarne visa, att
yngre personer under sednare tider börjat allt mer och mer användas för
nämnda göromål, samt det i öfrigt dels måste vara fördelaktigare att genom
lämpliga föreskrifter söka förekomma det onda, dels ock en reglementering
i tid bör kunna med mera lätthet och med mindre rubbning af förhandenvarande
intressen genomföras. De svårigheter, som i utlandet ofta
yppat sig vid en fördröjd behandling af denna angelägenhet, böra tjena
oss till varning att ej för länge härmed uppskjuta.
Hvad åter vidkommer lämpligaste sättet att lagstifta härutinnan, så
visar sig en ej oväsendtlig skiljaktighet i de olika ländernas lagbestäm
-
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 8. 5
melser, beträffande ej mindre begränsningen af arbetstid, än öfriga i sammanhang
dermed stående förhållanden. Vid afgörandet af denna fråga
synes det Tillfälliga Utskottet, som grunderna böra hemtas ej mindre af
sjelfva fabriksarbetets mer eller mindre skadlighet för yngre personer, som
ej ännu hunnit den utveckling, att de ega nödig motståndskraft mot det
för helsan skadliga inflytandet af fabriksarbetet, än ock från behofvet deraf
att erforderlig tid bör lemnas dem för inhemtande af det kunskapsmatt,
som afses med vår vanliga folkskoleundervisning. Uti de länder, der motsvarande
lagstadganden förefinnas, tyckes man äfven utgått från dylika
grunder, tilf följd hvaraf, hvilket synes hafva fullt skäl för lig, begränsningen
af arbetstiden för de olika ålderskategorierna äfven blifvit olika bestämd.
Utgående från dessa grunder, synes det äfven Utskottet, som ett
lagstadgande i förevarande ämne ej bör inskränkas till de fabriker och inrättningar,
som innefattas i Andra Kammarens beslut, utan utsträckas till
fabriker i allmänhet eller i närmare öfverensstämmelse med motionärens
yrkande.
En annan fråga är ock, huruvida icke åtminstone till någon del afseende
bör fästas på andra omständigheter, Indika kunna anses, bidraga
till framkallandet af det för helsan skadliga inflytandet af fabrikslifvet,
som här är i fråga. Af motiven till Andra Kammarens beslut synes
äfven sådant blifvit antydt, enär i berörda Betänkande, enligt hvad redan
ofvan blifvit nämndt, säges: att det skadliga inflytandet å yngre personers
helsotillstånd under arbetet vid ifrågavarande fabriker till en väsendtlig del
kan anses vara beroende af den osunda atmosfer, som vanligen förekommer
i dessa arbetslokaler och i viss män är oskiljaktig från råämnets art
och beskaffenhet. Utan tvifvel äro dessa förhållanden af synnerlig vigt,
då fråga är om undanrödjandet af alla skadliga faktorer, som kunna inverka
menligt på fabriksarbetarnes helsa och välbefinnande, och bidraga
följaktligen äfven i sin män att öka faran för yngre personer af eu allt
för lång vistelse inom dylika lokaler dagligen. Ehuru anordningarne i
berörda afseende närmast tillhöra den allmänna helsovården,* ega de dock
ett så intimt sammanhang med föreliggande ämne, att de synas fullt berättigade
att på samma gång blifva föremål för nödiga stadganden. Lagbestämmelser
i sådan riktning förekomma äfven i andra länder jemte dylika
rörande sådan begränsning i arbetstiden, som här är i fråga, och hafva
äfven ingått i ofvanuämnda Förordning af den 18 Februari 1870 angående
tändsticksfabriker, och synes det som dylika föreskrifter äfven med fördel
böra kunna utsträckas till andra fabriker; men på det att såväl i ena
som andra afseendet det påräknade ändamålet måtte finnas,j. fordras att
de gifna föreskrifternas iakttagande med noggranhet öfvervakas af dertill
6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 8.
lämpliga personer, såsom äfven blifvit stadgadt i de länder, der motsvarande
lagstadganden nu förefinnas.
Med anledning af hvad som blifvit anfördt, och under det Tillfälliga
Utskottet i principielt afseende instämmer i Andra Kammarens beslut beträffande
behofvet af lagstadganden uti nu ifrågavarande riktning, anser
sig Utskottet likväl ej kunna ''tillstyrka Första Kammaren att oförändradt
antaga Andra Kammarens beslut rörande första punkten af den beslutade
underdåniga skrifvelsen, hvarförutom och då ämnets invecklade natur fordrar
en utredning, som ligger utom Utskottets förmåga att nu kunna verkställa,
Utskottet deraf hemtar anledning föreslå,
l-o.
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta undersöka ej mindre i hvad
mån den dagliga arbetstiden för yngre personer bör begränsas vid
fabrik eller annan i afseende å inverkan på arbetarnes helsa dermed
jemförlig inrättning, än ock huruvida i öfrigt, utom hvad
redan är stadgadt, några åtgärder, afseende arbetarnes skydd mot
för helsan skadliga inflytanden å nämnda inrättningar, böra vidtagas
och lämpligaste sättet att utöfva vederbörlig kontroll och
tillsyn i berörda afseende samt, om Kongl. Maj:t finner behöfligt,
stadgande för sådant ändamål måtte i nåder utfärdas.
Hvad åter beträffar andra punkten af Andra Kammarens beslut, så
och då 17 § af Kongl. Maj:ts nådiga Förordning angående utvidgad näringsfrihet
af den 18 Juni 1864, synnerligen om en begränsning af arbetstiden
för yngre personer vid ifrågavarande fabriker och inrättningar kommer att
stadgas, synes innebära nöjaktiga föreskrifter i berörda afseende, och ett
lagstadgande i det syfte, Andra Kammarens _ underdåniga skrifvelse afser,
mången gång skulle medföra högst betänkliga svårigheter för föräldrar och
målsmän att i behörig tid kunna använda sina barn och skyddslingar till
för dem nyttigt och inkomstbringande arbete, får Utskottet hemställa,
2:o.
att Första Kammaren ej måtte i Medkammarens ifrågavarande
beslut instämma.
Stockholm den 10 Maj 1871.
På Utskottets vägnar:
S. von Koch.
Första Kammarens Tillfälliga UtsTcotts Utlåtande N:o 8.
7
Reservation:
af Herr von Koch, som ansett betänkandet, efter förestående reelt,
hafva bort erhålla här nedan följande lydelse:
Ibland frågor, förtjena af den största uppmärksamhet från statsmakternas
sida, är visserligen den, huruledes det uppväxande slägtets utveckling
i fysiskt, intellektuelt och sedligt afseende må i möjligaste måtto
främjas, samt i synnerhet alla hinder derför undanrödjas.
Hit är den nu förevarande frågan angående begränsning af tiden för
yngre personers dagliga arbetstid i vissa fabriker otvifvelaktigt att hänföra.
Den utförliga utredning Medkammarens Tillfälliga Utskott i Betänkande
N:o 25 lemnat, jemte den dervid fogade bilaga, Kommers-kollegii
underdåniga utlåtande af den 5 Mars 1864 (icke, såsom i Betänkandet
säges, 1858) jemte de värdefulla upplysningar, hvilka, bland andra, utaf
flere fabrikanter och arbetsgivare äro lemnade till Medkammarens protokoll
den 21 April 1870 äfvensom hvad är, den 29 April, i Första Kammaren
yttradt, utvisar emellertid, hvilka stora svårigheter möta vid lagstadgandens
meddelande i detta ämne. När nu, såsom deraf bland annat
synes, äfven i ett land sådant som Belgien, med all den erfarenhet i
dess uråldriga fabriksdistrikter förefinnes, med ett förmodligen temligen
allmänt välstånd bland dess arbetarebefolkning, samt med ett koncentreradt
läge och således temligen likartade naturförhållanden, man, enligt dess inrikes
ministers, mot slutet af 1862, afgifna yttrande Ȋnnu tvekat att taga
något steg», i afseende å arbetstidens bestämmande i fabrikerna, huru
mycket svårare måste icke förhållandet i detta afseende vara i ett land
sådant som Sverige. Folkets välmåga, klimat, dagsljusets längd, befintliga
myndigheters förmåga att öfvervaka dylika stadgandens efterlefnad äro här
omvexlande mellan olika orter i en grad, som åtminstone för närvarande
synes göra de antydda svårigheterna att utfinna för hela riket lämpliga
föreskrifter angående vissa arbetstimmar per dag nästan oöfverstiglisa.
Föreskrifter finnas visserligen redan, och ingenting är lättare än ändring
af en eller annan sifferbestämmelse uti eu författning. Men lagstiftaren
synes berättigad hysa fruktan att meddela stadgande!!, hvilka icke kunna
ens i allmänhet efterlefvas, utan troligen endast skola framkalla deras
kringgående. Om i allmänhet det är ganska farligt att meddela dylika
stadganden, torde det vara ändå vådligare, då man äfventyra!- att föredöme af
bristande laglydnad eller lags kringgående sannolikt skall komma att lemnas
från husbönder åt tjenare, från fabriksherrar åt fabriksfolk. Förhållandenas
tillbörliga reglerande i flera afseenden mellan dessa samhällklasser
8
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 8.
utgör ett af nutidens mycket svårlösta problemer. Att hvarje åtgärd, som
möjligen kan föranleda mindre förtroende eller aktning för husbönder hos
tjenande och bland dessa kanske i synnerhet de större städernas i allmänhet
mindre stillsamma fabriksarbetare, bör undvikas, derom torde meningarne,
när uppmärksamheten derpå fästes, snart blifva alldeles eniga.
Tillfälliga Utskottet, som anser sig veta, att snart sagdt en hel speciel
litteratur förefinnes angående blott frågan om arbetstimmarne i fabriker,
handtverkerier eller på idkares helsa menligt verkande yrken, skulle
icke utan undersökningar, hvilka tiden icke medgifvit verkställa, nu våga
afgifva något yttrande angående förändring i de nu gällande bestämmelserna
härom.
Emellertid förmodar Utskottet, att möjligen på en helt annan väg, än
den man i allmänhet inslagit, det i Rikets Ständers skrifvelse af den 11
September 1857 samt nu af motionären och Medkammaren afsedda menniskovänliga
syftet skulle åtminstone här i landet kunna vida säkrare befordras,
och detta utan att dermed annat ringaste äfventyr vore förenadt,
än en jemförelsevis med ämnets vigt obetydlig uppoffring af penningar
Tillfälliga
Utskottet förmenar, att, antingen på det sådana som nu
ifrågasatta föreskrifter, hvilkas allmänhet måste göra dem, under vissa ej
förutsedda förhållanden, mer eller mindre otillämpliga, måtte finnas alldeles
öfverflödiga, eller för att vinna säkrare upplysning angående beskaffenheten
af de stadgande!! i afseende å arbetstimmar m. m., hvilka måste vidare meddelas,
det skulle vara ändamålsenligast, om Riksdagen för närvarande endast
i underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhölle,
att Sundhets-kollegium måtte i nåder anbefallas, att, efter inhemtade
upplysningar om och hvar, på arbetarens kropps- eller själsutveckling
sannolikt menligen verkande handteringar drifvas, der
sådant af Sundhets-kollegium pröfvades lämpligt, utse närboende
läkare, hvilken det skulle tillkomma: a) öfver inrättning, hvarest
så beskaffad handtering drifves, utöfva tillsyn; b) meddela råd och
upplysningar i sanitärt afseende till arbetsgifvaren och, på öfvertygelsens
väg, söka förmå denne att frivilligt vidtaga sådana
åtgärder, att de af honom använda arbetares själs- och kroppsutveckling
i möjligaste måtto befordrades eller åtminstone icke hindrades,
under det de af honom användes; c) ingifva på bestämda
tider statistiska rapporter enligt uppgjorda formulär, i afseende å
sjukdoms- och dödsfall, välmåga, sedlighet, brott m. m., jemförda
med ortens öfriga arbetsbefolkning och af den beskaffenhet, att de
kunde lemna ledning för bedömande af frågor, om och hvilka åtgärder
vidare kunde vara att i förevarande ärende vidtaga;
ö att
Farstu Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 8. 9
att Sundhets-kollegium måtte anbefallas årligen hos Rond Makt
leende ” b U(k"*f ****** * och framgå^!
‘ ä,, d förbättring vid inspekterad inrättning af arbetarnes
arfvoden; 1 ^ ^ sanitärt och ekonomiskt afseende, lämpade
att derest för sådana arfvoden användbar tillgång icke förefinnes
ngi Maj:t täckes göra framställning till Riksdagen angående
erforderligt anslag dertill; samt 8 anSaende
att, enär det de kommunala myndigheterna åligger att utöfva tillsyn
bland annat, rörande sundheten inom kommunen desamma
Sun S kolle^184 Ci.rI;ulä; förständigas- att genom vederbörande till
drifva inom b * T UpPg!ft om och ]‘viika handteringar
dill las inom hvarje kommun, af den beskaffenhet att de anses
nenhgt kunna inverka å använda arbetares själs- och kroppsutveckling
samt öfriga välbefinnande.» “
iM. till lliksd. Trot. 1871. 8 Sami 2 Afd. 1 Band. 7 Käft.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.