Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 8

1871-05-10 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK TU 1871:8, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 8

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 8.

1

Xso 8.

Ank. till Riksd. Kansli den 11 Maj 1871, kl. 11 f. m.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 8, i anledning

af en utaf Herr J. Rundbäck väckt motion (N:o 68),

om tillägg till Kongl. Förordningen den 18 Juni 1864,

angående utvidgad näringsfrihet.

Med anledning af en inom Andra Kammaren af Herr J. Rundbäck

väckt motion, N:o 68, afseende, bland annat, att Riksdagen måtte ingå till

Kongl. Maj:t med en underdånig skrifvelse derom, »att sådana tillägg göras

i Förordningen af den 18 Juni 1864, angående utvidgad näringsfrihet, att

arbetstiden vid fabriker för personer mellan 12 och 18 år inskränkes till

10 timmar per dygn och vidare att till biträde i handel eller till arbete

i fabrik, handtverk eller annan handtering ej någon må antagas, som ej

inhemtat det kunskapsmått, hvilket folkskolestadgan föreskrifver som det

minsta», har Andra Kammarens Tillfälliga Utskott N:o 3, till hvilket ärendet

blifvit remitteradt, uti afgifvet Betänkande, för sin del hemställt, att Riksdagen

måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att Kongl.

Maj:t täcktes till Kongl- Maj:ts nådiga Förordning af den 18 Juni 1864,

angående utvidgad näringsfrihet,, gorå följande tillägg:

»att arbetstiden vid spinnerier, väfverier, samt cigarr-, pappers- och

tändsticksfabriker, äfvensom andra i afseende å inverkan på arbetarnes helsa

med dem jemförliga fabriker och inrättningar måtte för barn och yngre

Bih. till Riksd. Frot. 1871. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 7 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kamma,rens Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 8.

personer emellan 12 och 18 år inskränkas per dygn till 10 timmar, Indika

dock så fördelas, att arbetarne derunder erhålla lämpliga hvita- och fristunder;

och

att ej någon under 18 år må till arbete i fabrik antagas, som ej förvärfvat

sig det kunskapsmått, hvilket folkskolestadgan föreskrifver som det

minsta hvar och en bör hafva inhemtat, då han lemnar skolan.» Och sedan

Andra Kammaren i öfverensstämmelse härmed fattat beslut, som genom

protokollsutdrag blifvit Första Kammaren meddeladt, har denna behagat

öfver ämnet inhemta sitt Tillfälliga Utskotts yttrande.

Uti Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts ofvan nämnda Betänkande,

hvartill för närmare kännedom får hänvisas, redogöres utförligt för de åtgöranden,

som rörande hithörande frågor blifvit under de sista decennierna

inom vårt land vidtagna, hvartill äro att hänföra, dels de stadganden angående

vid fabriker eller i handtverk antagna barn eller yngre personer,

som innefattas i Kongl. Fabriks- och Handtverksordningen den 22 December

1846 ''samt Kongl. Kungörelsen den 22 Maj 1852; dels Rikets Ständers

underdåniga skrifvelse den 12 September 1857 med anhållan, att såsom

tillägg till sistnämnda Kongl. Kungörelse ett stadgande måtte i nåder utfärdas,

hvarigenom arbetstiden vid spinnerier, väfverier samt cigarr- och

tändsticksfabriker, äfvensom andra i afseende å inverkan på arbetarnes helsa

jemförliga fabriker och inrättningar för barn och yngre personer emellan

12 och 15 år bestämdes till 8 timmar om dagen samt från 15—18 år till

10 timmar dagligen, öfver hvilken skrifvelse Kongl- Kommers-kollegium

den 5 Mars 1864 afgaf underdånigt utlåtande och förklarade, att det, med

hänsyn till ämnets invecklade beskaffenhet, icke kunde tillstyrka någon förändring

i då gällande föreskrifter i berörda afseende. Utom det tillägg,

som återfinnes uti nu gällande förordning angående utvidgad näringsfrihet

den 18 Juni 1864: »att näringsidkare skola jemväl vid sina biträdens och

arbetares behandling och sysselsättning fästa behörigt afseende å deras

helsa och arbetsförmåga», samt Kongl. Maj:ts nådiga Förordning af den 18

Februari 1870, angående hvad vid tillverkning af tändstickor eller andra

tandmedel, för hvilkas tillredning vanlig fosfor användes, skall iakttagas

till förekommande af Käkbensbrand (fosfornekros) bland arbetarne — hvilken

författning i viss mån är att räkna hit — har regeringen ej heller hittills

funnit skäl att i vidsträcktare mån gifva några ytterligare föreskrifter rörande

vid fabriker och handtverkerier anställde barn och yngre personer
Såsom

upplysande för frågans bedömande finnes berörda Betänkande

vidfogad såsom bilaga en ur Kongl. Kommers-kollegii ofvannämnda

underdåniga betänkande hemtad kort framställning om lagstiftningen uti nå
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

''Första Kammarens Tillfälliga Utslwtts Utlåtande N:o 8. 3

gra främmande länder rörande barns och yngre personers arbetstid vid

fabriker samt öfriga i sammanhang med detta ämne stående stadgande!!.

Med anledning af det anförda och såsom hufvudsakligt skäl för det

af Utskottet tillstyrkta och af Andra Kammaren fattade beslut anföres: att

ehuru så detaljerade föreskrifter rörande vid fabriker anställda barns och yngre

personers arbetstid och skolundervisning, som i flera andra länders lagstiftning

'' redan finnas inrymda, ej ännu torde påkallas af våra förhållanden,

det likväl synes, som om den industriela verksamhetens fortgående

utveckling inom vårt land erfordrade utförligare bestämmelser än dem som

hitintills i detta hänseende finnas stadgade i nu gällande lag; till stöd hvarför

och med ledning af Statistiska Central-byråns berättelse för år 1869

derjemte åberopas den tillökning af arbetarnes antal under 18 år, som på

sednare tider egt rum, hufvudsakligen vid spinnerier, väfverier, cigarr- och

tändsticksfabriker samt andra med afseende å inverkan på arbetarnes helsa

med dem jemförliga fabriker och inrättningar, vid hvilka enligt Rikets

Ständers skrifvelse den 12 September 1857 arbetstiden redan då ansetts

böra begränsas för yngre personer, och om den i berörda skrifvelse då föreslagna

begränsning af arbetstiden var befogad, densamma med afseende

ej mindre på det ökade antalet af arbetare, som den föreslagna förändrade

lagstiftningen afsåga, än i betraktande deraf att motionärens förslag

endast går ut på att inskränka arbetstiden till 10 timmar, då Rikets Ständers

skrifvelse, som nämndt är, innefattar en ännu större begränsning,

motionärens yrkande synes än mera befogadt.

Med erkännande af svårigheten att på förhand bestämma den nödiga

begränsningen i arbetstiden för berörda ändamål, enär densamma i

väsendtligaste mån måste anses beroende af den helsa och de krafter hvarje

person redan eger, då han börjar sin verksamhet som fabriksarbetare, så

och då det skadliga inflytandet mindre kan anses hafva sin grund i arbetets

tyngd än i dess enformighet och kanske framför allt uti den osunda

atmosfer, som vanligen förekommer i arbetslokalerna och ofta är oskiljaktig

från det råämne, som der förarbetas, synas tillräckliga skäl förefinnas,

som påkalla den förslagna begränsningen i yngre personers arbetstid inom

fabriker, och detta så mycket mer, som med nu varande lagstiftning en

sådan ej kan åvägabringas af föräldrar eller målsmän, då dessa oftast sjelfva

äro beroende af sina arbetsgivare, utan afseende på helsa, tillstånd och

krafter, och då dessa i hvarje särskildt fall måste underkasta sig antagen

arbetsordning. Hvarförutom och då det jemna och oftast oafbrutna arbete,

som af barnen måste utföras under årets alla hvardagar, allt ifrån den

dag de vid fabriken vunnit inträde, ej kan annat än menligt inverka på

deras förmåga och fallenhet att upphemta någon synnerlig fördel af dem

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotls Utlåtande N:o 8.

deremellan meddelad undervisning, tillräckliga skäl förefinnas för det stadgandet,

att ingen må till arbete i fabrik antagas, utan att derförinnan hafva

inhemtat det kunskapsmått, hvilket folkskolestadgan föreskrifver som det

minsta.

Ibland frågor, förtjenta af den aldra största uppmärksamhet från

statsmakternas sida, är visserligen den, huruledes det uppväxande slägtets

utveckling i fysiskt, intellektuelt och sedligt afseende må i möjligaste måtto

främjas och följaktligen äfven huru alla hinder deremot måtte undanrödjas.

Hit är nu den förevarande frågan angående begränsning af tiden för yngre

personers dagliga arbete i vissa fabriker otvifvelaktigt att hänföra. Behofvet

af ett noggrant och nutidens fordringar motsvarande ordnande af

denna angelägenhet har ock i flera andra länder länge varit erkänd och

gifvit upphof till skiljaktiga lagbestämmelser. Behofvet häraf har äfven

inom vårt land varit uttaladt och synnerligen funnit uttryck i Rikets Ständers

ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 12 September 1857. En

lång följd af erfarenhet från större fabriksorter i utlandet, noggranna statistiska

beräkningar ådagalägga ovedersägligen de menliga verkningarne å arbetarnes

helsa och krafter samt det yngre slägtets regelmessiga utveckling

i fysiskt, moraliskt och intellektuelt hänseende och i sammanhang dermed

en betydligt ökad mortalitet, som varit följden af uraktlåtenheten att ordna

dessa förhållanden på ett med vunnen erfarenhet och vetenskapliga iakttagelser

öfverensstämmande sätt
Om

än vårt land, så vidt kändt är, ej hittills drabbats af några

mera oroväckande följder af bristande lagbestämmelser uti hithörande ämnen,

så torde detta möjligen vara beroende deraf, att den industriela verksamheten

hittills endast till mindre antal sysselsatt sådana personer här

äro i fråga, hvilket förhållande dock ej bör lemna någon giltig anledning

att längre uppskjuta denna angelägenhet, och detta så mycket mindre, som,

enligt hvad ofvan blifvit nämndt, de statistiska beräkningarne visa, att

yngre personer under sednare tider börjat allt mer och mer användas för

nämnda göromål, samt det i öfrigt dels måste vara fördelaktigare att genom

lämpliga föreskrifter söka förekomma det onda, dels ock en reglementering

i tid bör kunna med mera lätthet och med mindre rubbning af förhandenvarande

intressen genomföras. De svårigheter, som i utlandet ofta

yppat sig vid en fördröjd behandling af denna angelägenhet, böra tjena

oss till varning att ej för länge härmed uppskjuta.

Hvad åter vidkommer lämpligaste sättet att lagstifta härutinnan, så

visar sig en ej oväsendtlig skiljaktighet i de olika ländernas lagbestäm
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 8. 5

melser, beträffande ej mindre begränsningen af arbetstid, än öfriga i sammanhang

dermed stående förhållanden. Vid afgörandet af denna fråga

synes det Tillfälliga Utskottet, som grunderna böra hemtas ej mindre af

sjelfva fabriksarbetets mer eller mindre skadlighet för yngre personer, som

ej ännu hunnit den utveckling, att de ega nödig motståndskraft mot det

för helsan skadliga inflytandet af fabriksarbetet, än ock från behofvet deraf

att erforderlig tid bör lemnas dem för inhemtande af det kunskapsmatt,

som afses med vår vanliga folkskoleundervisning. Uti de länder, der motsvarande

lagstadganden förefinnas, tyckes man äfven utgått från dylika

grunder, tilf följd hvaraf, hvilket synes hafva fullt skäl för lig, begränsningen

af arbetstiden för de olika ålderskategorierna äfven blifvit olika bestämd.

Utgående från dessa grunder, synes det äfven Utskottet, som ett

lagstadgande i förevarande ämne ej bör inskränkas till de fabriker och inrättningar,

som innefattas i Andra Kammarens beslut, utan utsträckas till

fabriker i allmänhet eller i närmare öfverensstämmelse med motionärens

yrkande.

En annan fråga är ock, huruvida icke åtminstone till någon del afseende

bör fästas på andra omständigheter, Indika kunna anses, bidraga

till framkallandet af det för helsan skadliga inflytandet af fabrikslifvet,

som här är i fråga. Af motiven till Andra Kammarens beslut synes

äfven sådant blifvit antydt, enär i berörda Betänkande, enligt hvad redan

ofvan blifvit nämndt, säges: att det skadliga inflytandet å yngre personers

helsotillstånd under arbetet vid ifrågavarande fabriker till en väsendtlig del

kan anses vara beroende af den osunda atmosfer, som vanligen förekommer

i dessa arbetslokaler och i viss män är oskiljaktig från råämnets art

och beskaffenhet. Utan tvifvel äro dessa förhållanden af synnerlig vigt,

då fråga är om undanrödjandet af alla skadliga faktorer, som kunna inverka

menligt på fabriksarbetarnes helsa och välbefinnande, och bidraga

följaktligen äfven i sin män att öka faran för yngre personer af eu allt

för lång vistelse inom dylika lokaler dagligen. Ehuru anordningarne i

berörda afseende närmast tillhöra den allmänna helsovården,* ega de dock

ett så intimt sammanhang med föreliggande ämne, att de synas fullt berättigade

att på samma gång blifva föremål för nödiga stadganden. Lagbestämmelser

i sådan riktning förekomma äfven i andra länder jemte dylika

rörande sådan begränsning i arbetstiden, som här är i fråga, och hafva

äfven ingått i ofvanuämnda Förordning af den 18 Februari 1870 angående

tändsticksfabriker, och synes det som dylika föreskrifter äfven med fördel

böra kunna utsträckas till andra fabriker; men på det att såväl i ena

som andra afseendet det påräknade ändamålet måtte finnas,j. fordras att

de gifna föreskrifternas iakttagande med noggranhet öfvervakas af dertill

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 8.

lämpliga personer, såsom äfven blifvit stadgadt i de länder, der motsvarande

lagstadganden nu förefinnas.

Med anledning af hvad som blifvit anfördt, och under det Tillfälliga

Utskottet i principielt afseende instämmer i Andra Kammarens beslut beträffande

behofvet af lagstadganden uti nu ifrågavarande riktning, anser

sig Utskottet likväl ej kunna ''tillstyrka Första Kammaren att oförändradt

antaga Andra Kammarens beslut rörande första punkten af den beslutade

underdåniga skrifvelsen, hvarförutom och då ämnets invecklade natur fordrar

en utredning, som ligger utom Utskottets förmåga att nu kunna verkställa,

Utskottet deraf hemtar anledning föreslå,

l-o.

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t i underdånighet

anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta undersöka ej mindre i hvad

mån den dagliga arbetstiden för yngre personer bör begränsas vid

fabrik eller annan i afseende å inverkan på arbetarnes helsa dermed

jemförlig inrättning, än ock huruvida i öfrigt, utom hvad

redan är stadgadt, några åtgärder, afseende arbetarnes skydd mot

för helsan skadliga inflytanden å nämnda inrättningar, böra vidtagas

och lämpligaste sättet att utöfva vederbörlig kontroll och

tillsyn i berörda afseende samt, om Kongl. Maj:t finner behöfligt,

stadgande för sådant ändamål måtte i nåder utfärdas.

Hvad åter beträffar andra punkten af Andra Kammarens beslut, så

och då 17 § af Kongl. Maj:ts nådiga Förordning angående utvidgad näringsfrihet

af den 18 Juni 1864, synnerligen om en begränsning af arbetstiden

för yngre personer vid ifrågavarande fabriker och inrättningar kommer att

stadgas, synes innebära nöjaktiga föreskrifter i berörda afseende, och ett

lagstadgande i det syfte, Andra Kammarens _ underdåniga skrifvelse afser,

mången gång skulle medföra högst betänkliga svårigheter för föräldrar och

målsmän att i behörig tid kunna använda sina barn och skyddslingar till

för dem nyttigt och inkomstbringande arbete, får Utskottet hemställa,

2:o.

att Första Kammaren ej måtte i Medkammarens ifrågavarande

beslut instämma.

Stockholm den 10 Maj 1871.

På Utskottets vägnar:

S. von Koch.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga UtsTcotts Utlåtande N:o 8.

7

Reservation:

af Herr von Koch, som ansett betänkandet, efter förestående reelt,

hafva bort erhålla här nedan följande lydelse:

Ibland frågor, förtjena af den största uppmärksamhet från statsmakternas

sida, är visserligen den, huruledes det uppväxande slägtets utveckling

i fysiskt, intellektuelt och sedligt afseende må i möjligaste måtto

främjas, samt i synnerhet alla hinder derför undanrödjas.

Hit är den nu förevarande frågan angående begränsning af tiden för

yngre personers dagliga arbetstid i vissa fabriker otvifvelaktigt att hänföra.

Den utförliga utredning Medkammarens Tillfälliga Utskott i Betänkande

N:o 25 lemnat, jemte den dervid fogade bilaga, Kommers-kollegii

underdåniga utlåtande af den 5 Mars 1864 (icke, såsom i Betänkandet

säges, 1858) jemte de värdefulla upplysningar, hvilka, bland andra, utaf

flere fabrikanter och arbetsgivare äro lemnade till Medkammarens protokoll

den 21 April 1870 äfvensom hvad är, den 29 April, i Första Kammaren

yttradt, utvisar emellertid, hvilka stora svårigheter möta vid lagstadgandens

meddelande i detta ämne. När nu, såsom deraf bland annat

synes, äfven i ett land sådant som Belgien, med all den erfarenhet i

dess uråldriga fabriksdistrikter förefinnes, med ett förmodligen temligen

allmänt välstånd bland dess arbetarebefolkning, samt med ett koncentreradt

läge och således temligen likartade naturförhållanden, man, enligt dess inrikes

ministers, mot slutet af 1862, afgifna yttrande Ȋnnu tvekat att taga

något steg», i afseende å arbetstidens bestämmande i fabrikerna, huru

mycket svårare måste icke förhållandet i detta afseende vara i ett land

sådant som Sverige. Folkets välmåga, klimat, dagsljusets längd, befintliga

myndigheters förmåga att öfvervaka dylika stadgandens efterlefnad äro här

omvexlande mellan olika orter i en grad, som åtminstone för närvarande

synes göra de antydda svårigheterna att utfinna för hela riket lämpliga

föreskrifter angående vissa arbetstimmar per dag nästan oöfverstiglisa.

Föreskrifter finnas visserligen redan, och ingenting är lättare än ändring

af en eller annan sifferbestämmelse uti eu författning. Men lagstiftaren

synes berättigad hysa fruktan att meddela stadgande!!, hvilka icke kunna

ens i allmänhet efterlefvas, utan troligen endast skola framkalla deras

kringgående. Om i allmänhet det är ganska farligt att meddela dylika

stadganden, torde det vara ändå vådligare, då man äfventyra!- att föredöme af

bristande laglydnad eller lags kringgående sannolikt skall komma att lemnas

från husbönder åt tjenare, från fabriksherrar åt fabriksfolk. Förhållandenas

tillbörliga reglerande i flera afseenden mellan dessa samhällklasser

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 8.

utgör ett af nutidens mycket svårlösta problemer. Att hvarje åtgärd, som

möjligen kan föranleda mindre förtroende eller aktning för husbönder hos

tjenande och bland dessa kanske i synnerhet de större städernas i allmänhet

mindre stillsamma fabriksarbetare, bör undvikas, derom torde meningarne,

när uppmärksamheten derpå fästes, snart blifva alldeles eniga.

Tillfälliga Utskottet, som anser sig veta, att snart sagdt en hel speciel

litteratur förefinnes angående blott frågan om arbetstimmarne i fabriker,

handtverkerier eller på idkares helsa menligt verkande yrken, skulle

icke utan undersökningar, hvilka tiden icke medgifvit verkställa, nu våga

afgifva något yttrande angående förändring i de nu gällande bestämmelserna

härom.

Emellertid förmodar Utskottet, att möjligen på en helt annan väg, än

den man i allmänhet inslagit, det i Rikets Ständers skrifvelse af den 11

September 1857 samt nu af motionären och Medkammaren afsedda menniskovänliga

syftet skulle åtminstone här i landet kunna vida säkrare befordras,

och detta utan att dermed annat ringaste äfventyr vore förenadt,

än en jemförelsevis med ämnets vigt obetydlig uppoffring af penningar
Tillfälliga

Utskottet förmenar, att, antingen på det sådana som nu

ifrågasatta föreskrifter, hvilkas allmänhet måste göra dem, under vissa ej

förutsedda förhållanden, mer eller mindre otillämpliga, måtte finnas alldeles

öfverflödiga, eller för att vinna säkrare upplysning angående beskaffenheten

af de stadgande!! i afseende å arbetstimmar m. m., hvilka måste vidare meddelas,

det skulle vara ändamålsenligast, om Riksdagen för närvarande endast

i underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhölle,

att Sundhets-kollegium måtte i nåder anbefallas, att, efter inhemtade

upplysningar om och hvar, på arbetarens kropps- eller själsutveckling

sannolikt menligen verkande handteringar drifvas, der

sådant af Sundhets-kollegium pröfvades lämpligt, utse närboende

läkare, hvilken det skulle tillkomma: a) öfver inrättning, hvarest

så beskaffad handtering drifves, utöfva tillsyn; b) meddela råd och

upplysningar i sanitärt afseende till arbetsgifvaren och, på öfvertygelsens

väg, söka förmå denne att frivilligt vidtaga sådana

åtgärder, att de af honom använda arbetares själs- och kroppsutveckling

i möjligaste måtto befordrades eller åtminstone icke hindrades,

under det de af honom användes; c) ingifva på bestämda

tider statistiska rapporter enligt uppgjorda formulär, i afseende å

sjukdoms- och dödsfall, välmåga, sedlighet, brott m. m., jemförda

med ortens öfriga arbetsbefolkning och af den beskaffenhet, att de

kunde lemna ledning för bedömande af frågor, om och hvilka åtgärder

vidare kunde vara att i förevarande ärende vidtaga;

ö att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Farstu Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 8. 9

att Sundhets-kollegium måtte anbefallas årligen hos Rond Makt

leende ” b U(k"*f ****** * och framgå^!

‘ ä,, d förbättring vid inspekterad inrättning af arbetarnes

arfvoden; 1 ^ ^ sanitärt och ekonomiskt afseende, lämpade

att derest för sådana arfvoden användbar tillgång icke förefinnes

ngi Maj:t täckes göra framställning till Riksdagen angående

erforderligt anslag dertill; samt 8 anSaende

att, enär det de kommunala myndigheterna åligger att utöfva tillsyn

bland annat, rörande sundheten inom kommunen desamma

Sun S kolle^184 Ci.rI;ulä; förständigas- att genom vederbörande till

drifva inom b * T UpPg!ft om och ]‘viika handteringar

dill las inom hvarje kommun, af den beskaffenhet att de anses

nenhgt kunna inverka å använda arbetares själs- och kroppsutveckling

samt öfriga välbefinnande.» “

iM. till lliksd. Trot. 1871. 8 Sami 2 Afd. 1 Band. 7 Käft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.