Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen om ändring i 72 $ Regeringsformen, dels ock enskild motion i samma ämne.

1871-03-02 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1871:2, Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen om ändring i 72 $ Regeringsformen, dels ock enskild motion i samma ämne.

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 2.

JV:o 2.

Ank. till Riksd. Kansli den 2 Mars 1871, kl. 12 midd.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts nådiga

Proposition till Riksdagen om ändring i 72 $ Regeringsformen,

dels ock enskild motion i samma ämne.

Till Konstitutions-Utskottet hafva Riksdagens Kamrar öfverlemnat Kongl.

Maj:ts Proposition till Riksdagen (Nio 4) af den 29 December 1870 om ändring i ''

ofvanberörda paragraf af Regeringsformen, jemte utdrag af de i Stats-Rådet hållna

protokoll öfver Finansärenden den 25 November och öfver Justite-departementsärenden

den 29 December samma år.

Af dessa handlingar inhemtas, att sedan Riksdagen i skrifvelse till Kongl.

Maj:t den 7 Maj 1869 anhållit att, enär en förändring i landets nuvarande myntsystem

från silfver till guld syntes vara önskvärd, Kongl. Maj:t måtte taga denna

fråga i öfvervägande och, i fall en sådan förändring af Kongl. Maj:t pröfvades ändamålsenlig,

till Riksdagen afgifva förslag till såväl ny myntordning som öfriga af

Kongl. Maj:ts och Riksdagens gemensamma beslut beroende stadganden, hvilka

kunde finnas behöfliga, så har i anledning häraf Kongl. Maj:t åt utsedde komiterade

uppdragit att angående ofvanberörda fråga till Kongl. Maj:t inkomma med

betänkande, jemte förslag till de nya eller förändrade stadganden, som kunde finnas

i ämnet tjenliga och för öfvergången till ett nytt myntsystem erforderliga.

Hänvisande till den utredning af frågan, komiterade i sitt sedermera afgifna och

bland Riksdagens ledamöter utdelade betänkande lemnat, förklarar Kongl. Maj:t sig, i

likhet med komiterade, anse att det skulle medföra väsendtliga fördelar för Sverige

att så snart som möjligt öfvergifva sitt nuvarande på silfver grundade myntsystem

och öfvergå till ett, hvaruti guldet antages såsom ensam värdemätare. Ett hinder

för genomförande af denna reform har dock synts Kongl. Maj:t ligga i 72 § Rege
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

I

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 2. 3

ringsformen. Ty sedan i denna paragraf, sådan den nu lyder, blifvit meddelade

bestämmelser angående Riksbankens vård och förvaltning, samt vidare stadgats

att Riksdagen allena eger rätt att genom Banken utgifva sedlar, som för mynt i

riket må erkännas, tillägges i sista punkten af paragrafen, att dessa sedlar skola

vid anfordran, efter deras lydelse, af banken med silfver inlösas., För ofvan antydda

ändamål vore visserligen tillfyllestgörande att i sista punkten ordet «silfver«

utbyttes mot »guld» eller, derest under öfvergången från den ena myntfoten till

den andra, silfver skulle jemte guld blifva värdemätare, framför ordet «silfver« inskötos

orden »guld eller», med afsigt att, sedan öfvergångsperioden vore förbi, låta

guldet ensamt qvarstå såsom det mynt eller den valuta, hvarmed Riksbankens sedlar

skulle inlösas. Då emellertid en förändring af 72 § i Regeringsformen sålunda

vore i fråga, har Kong!. Maj:t funnit det vara af synnerlig vigt, att samma förändring

blefve mera omfattande. Dertill manade redan tvetydigheten i paragrafens

nuvarande lydelse angående banksedlarnes egenskap af lagligt betalningsmedel, och

behofvet deraf växte ju mera den uppfattning gjorde eig gällande, att sedlarnas

fortfarande erkännande såsom mynt vore fullkomligt oberoende af Riksbankens förmåga

att fullgöra sin i sista punkten af paragrafen stadgade, men redan efter allmän

lag banken åliggande skyldighet att inlösa sina sedlar efter deras lydelse.

Och då slutligen Kongl. Maj:t ansett, det knappast någon meningsskiljaktighet

borde kunna förefinnas derom, att bestämmelserna huruvidt eu tvångskurs för Riksbankens

sedlar må ega rum lämpligen borde utgå ur Regeringsformen, såsom hörandet

till området af den1 särskilda lag angående Riksbanken, hvartill förslag blifvit

af ofvanbemälde komiterade framstäldt, men som torde böra till afgörande förekomma

först å samma riksdag, då den nu ifrågasatta grundlagsförändringen kunde

C O o O

blifva slutligen antagen, så har Kongl, Maj:t föreslagit Riksdagen, att, med uteslutande

af de två sista punkterna i ifrågavarande paragraf, antaga följande förslag

till förändrad lydelse af densamma:

»Riksbanken förblifver under Riksdagens egen garanti och vård, så att den

ostörd må förvaltas af de Fullmäktige, Kamrarne dertill förordna, efter de ordningar,

stadgar och reglementen, hvilka redan gjorda äro eller vidare af Riksdagen

göras kunna.»

I sammanhang med den Kongl. Propositionen har utskottet till behandling

förehaft en inom Andra Kammaren af Herr Jöns Rundbäck väckt motion (N:o 185)

om sådan ändring i 72 § Regeringsformen, att detta lagrum erhölle följande

lydelse:

»Riksbanken förblifver under Riksdagens egen garanti och vård, så att den

ostörd må förvaltas af de Fullmäktige, Kamrarne dertil förordna, efter de ordningar,

stadgar och reglementen, hvilka redan gjorda äro eller vidare af Riksdagen

göras '' kunna. Riksdagen allena eger rätt att genom Sveriges Riksbank utgifva sedlar.

Dessa skola efter sin lydelse, vid anfordran, af banken med rikets verkliga mynt inlösas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 2.

■»Så länge denna Riksbankens skyldighet fidlgöres, skola sedlarna såsom lagligt betalningsmedel

erkännas.a

Motionären, som icke ansett rådligt att, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, ur

grundlagen utesluta de två sista momenten af Regeringsformens 72 §, uppgifver

sig med sitt förslag hufvudsakligen hafva åsyftat, dels att uttryckligen göra riksbanksedlarnas

erkännande såsom lagligt betalningsmedel beroende deraf, att banken

vid anfordran inlöser dem efter deras lydelse, dels och i synnerhet att få i

grundlagen intagen den föreskrift, att ingen annan bank än Riksbanken eger utgifva

sedlar.

Då Riksdagen i ofvanberörda skrifvelse till Kong!. Makt redan uttalat den

grundsats, att vårt nuvarande myntsystem bör utbytas mot ett annat, grundadt på

guld, samt den för frågans närmare utredning tillsatta komité enhälligt tillstyrkt

att en dylik öfvergång ju förr desto heldre måtte ega rum, torde, på sätt Kongl.

Maj:t ock antagit, tiden numera vara inne att vidtaga de första förberedande åtgärderna

för vinnande af detta ändamål genom att undanrödja det hinder för reformens

genomförande, som ligger i grundlagens stadgande om Riksbankens skyldighet

att inlösa sina sedlar med silfver. Ty huru otvifvelaktigt det än må vara,

att afsigten med detta stadgande endast varit att gifva ökadt förtroende åt Riksbankens

sedlar genom införande i grundlagen af den bestämmelse, att de ovilkorligen

skulle efter sin lydelse inlösas med klingande mynt, men icke att särskildt

utmärka silfret såsom värdemätare, kan dock den ordalydelse, ifrågavarande moment

erhållit, och efter hvilken det enligt 84 § Regeringsformen bör tolkas, icke

leda till annan slutsats än den, att, sålänge momentet qvarstår, silfvermyntet är rikets

hufvudmynt. En ändring af grundlagen måste följaktligen ske innan ett myntsystem

grundadt på guld såsom värdemätare hos oss kan komma till stånd. Konstitutions-Utskottet

har ock af denna anledning vid flera föregående riksdagar föreslagit,

att orden »med silfver» skulle uteslutas, men då momentet i öfrigt icke innehåller

annan förpligtelse för Riksbanken i afseende på inlösen af dess sedlar, än

som åligger banken enligt allmän lag, har Utskottet'' icke funnit någon betänklighet

vid att i enlighet med Kongl. Maj:ts Proposition nu tillstyrka hela momentets

borttagande. Utskottet erinrar härvid att, äfven sedan detta skett, Riksbankens

skyldighet att inlösa sina sedlar med silfver qvarstår oförändrad på grund af 1 och

2 §§ i Myntbestämningslagen den 1 Mars 1830 samt 1 § i Lagen för Rikets Ständers

Bank af samma dag, hvilka lagar icke kunna utan Konungens och Riksdagens

gemensamma bifall ändras eller upphäfvas. Med den ifrågasatta grundlagsändringen

i denna del afses således icke att nu afskaffa det gällande myntsystemet,

utan endast att bereda Statsmakterna tillfälle att för genomförande af denna, af

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 2.

o

dem båda i hufvudsaken godkända reform välja den lämpligaste tidpunkten, utan

hinder af den tidsutdrägt en grundlagsändring kräfver, på samma gång grundlagen

befrias från ett stadgande, som rörer ämnen, hvilka onekligen icke böra vara föremål

för grundlagsstiftning.

I närmaste sammanhang med nu afhandlade fråga står den, huruvida Riksbankens

sedlar fortfarande skola, på sätt Regeringsformens 72 § nu innehåller, såsom

mynt i riket ovilkorligen erkännas. Den för mvntffSgans utredning tillsatta

komité har förklarat sig anse den grundlagsbestämmelse, som tillägger riksbanksedeln

en dylik egenskap, så oförenlig med ett ordnadt myntväsen, att den ensam

vore nog att göra myntreformen med alla de uppoffringar, som derå skulle nedläggas,

förfelad. Men, äfven oafsedt detta sammanhang, har frågan om riksbanksedlarnas

erkännande såsom mynt i och för sig den betydelse, att Konstitutionsutskottet

vid de tre senaste riksdagarne funnit sig böra för Riksdagen framlägga

förslag om grundlagsbestämmelsens upphäfvande af skäl, hvilka fullständigast utvecklats

i det af sistlidne Riksdags Konstitutions-Utskott afgifna Memorial N:o- 9.

Utskottet har der sökt visa, att detta stadgande, från Riksbankens ståndpunkt betraktadt,

icke kan medföra något gagn, enär banksedelns värde ändock uteslutande

beror af bankens förmåga att inlösa densamma, men att det deremot kan lända

Riksbanken till skada, i så måtto att man, med förbiseende af banksedelns egenskap

af kreditpapper, möjligen skulle kunna känna sig frestad att under förment

skydd af grundiagsbudet sträcka utgifningen af sedlar, »som för mynt i riket må

erkännas» utöfver den gräns, der bankens förmåga att inlösa dem upphör. Utskottet

har vidare •framhållit, hurusom faran för Riksbanken dock är af jemförelsevis underordnad

betydelse mot den omstörtning i alla eganderätts-förhållanden, som

blefve en följd .deraf, att hvarje innehafvare af en fordran vore lagligen förbunden

att såsom betalning mottaga förskrifningar, hvilka blifvit mer eller mindre värdelösa

i följd af bankens oförmåga att inlösa dem; ett förhållande, som otvifvelaktigt

skulle framkalla ett brådstörtadt indrifvande af fordringar, innan desamma genom

ytterligare kursfall förlorat återstoden af sitt värde, och som följaktligen komme

att i sina förderflig» verkningar drabba jemväl de skuldsatte. Ytterligare har

Utskottet fästat uppmärksamheten på de olägenheter, som ifrågavarande grundlagsbud

redan nu, medan Riksbankens säkerhet synes höjd öfver allt tvifvel, åstadkommer

icke blott i afseende på Sveriges handelsförbindelser och kredit i utlandet,

utan ock såsom ett väsendtligt hinder för ordnandet på fullt betryggande grunder

af vårt privatbanksvä.sen. Och slutligen sökte Utskottet skingra de farhågor, som

uttalats rörande Riksbankens förmåga dels att hålla sina sedlar i omlopp, derest

dessa upphörde att erkännas såsom mynt, dels att upprätthålla metallisk kassa

i det fall att, såsom en följd af grundlagsändringen, privatbankerna ålades inlösa

sina sedlar med klingande mynt.

Delande dessa åsigt 3r, i afseende på hvilkas närmare utveckling Utskottet

hänvisar till ofvanberörda Memorial, kan Utskottet icke annat än finna, att ett

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 2.

stadgande, som icke blott är med afseende på ämnet främmande för grundlagen,

utan ock till sin princip oriktigt och till sina verkningar skadligt, icke kan utan

men för grundlagens anseende och helgd längre bibehålla en plats i densamma.

Det är ock endast ett uteslutande af stadgandet ur grundlagen, men icke ett omedelbart

upphäfvande af riksbanksedelns egenskap af lagligt betalningsmedel, hvarom

nu är fråga; ty, på sätt sistlidne riksdags Konstitutions-Utskott ådagalagt, förefinnes

ett sådant stadgande, utom i grundlagen, jemväl i en gällande civillag, nemligen

myntbestämningslagen. Då emellertid af en eller annan, ehuru enligt Utskottets

förmenande utan skäl, blifvit satt i fråga, huruvida myntbestämningslagen

ännu egde gällande kraft, har Kongl. Maj:t i sin nu aflåtna Proposition förklarat

sig ämna vid den riksdag, då ifrågavarande grundlagsändringsförslag, i fall det nu

förklaras hvilande, skall till slutlig behandling hos Riksdagen förekomma, framlägga

ett förslag till civillag, som tydligt och fullständigt bestämmer, huru vidt

Riksbankens sedlar skola gälla såsom lagligt betalningsmedel. Naturligtvis har

Kong]. Maj:t icke nu kunnat närmare uttala sig angående de grunder, på hvilka

detta lagförslag kornme att hvila; men man har fullt skäl att antaga, det den utlofvade

Banklagen skall tillerkänna riksbanksedeln alla de företräden, som med

skyldig omtanka för eganderättens betryggande kunna förenas. Och då Riksdagen

dessutom, derest den icke funne sina förväntningar i detta afseende motsvarade,

alltid vore i tillfälle att genom afslag å den nu ifrågasatta grundlagsändringen,

när den till slutlig behandling förekommer, bibehålla grundlagens nuvarande stadgande,

har Utskottet föreslällt sig, att de betänkligheter, som hittills yppats emot

att låta detta förslag till ändring i Regeringsformen hvila till vidare grundlagsenlig

åtgärd, numera borde vara undanröjda.

Att Utskottet deremot icke kan tillstyrka bifall till Herr Rundbäcks motion,

följer af hvad Utskottet redan vid behandlingen af Kongl. Maj:ts Proposition yttrat,

särdeles rörande olämpligheten deraf att i grundlagen stadga om sådana ämnen,

hvilka hafva sin naturliga plats i civillag. Men hvad som i detta afseende kan

anföras mot 72 § Regeringsformen, sådan den nu är, gäller med så mycket större

fog om motionärens förslag, då han, utöfver hvad grundlagen i detta ämne redan

innehåller, velat inom dess område förlägga jemväl en del af lagstiftningen för de

enskilda bankerna —.ty en ändring i den för dessa banker gällande lag innebär i

sjclfva verket det af motionären föreslagna, för grundlagen enligt dess nuvarande

lydelse främmande stadgande, att Riksbankeh allena skulle ega rätt att utgifva

sedlar.

Utskottet får alltså vördsamt hemställa:

Bo att följande, genom Kong}. Maj:ts ifrågavarande nådiga Proposition framlagda

förslag till förändrad lydelse af 72 § Regeringsformen måtte antagas att hvila

till vidare grundlagsenlig behandling.

C O O Ö

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 2.

7

Regeringsformen.

§ 72.

(Nuvarande lydelse, hvari med kursiv

stil äro utmärkta de delar, hvilka

blifvit föreslagna att utgå).

Riksbanken förblifver under Riksdagens

egen garanti och vård, så att den

ostörd må förvaltas af de Fullmäktige,

Kamrarne dertill förordna, efter de ordningar,

stadgar och reglementen, hvilka

redan gjorda äro eller vidare af Riksdagen

göras kunna. Riksdagen allena eger

rätt att genom banken utgifva sedlar,

som för’mynt i riket må erkännas. Dessa

sedlar skola, vid anfordran,, efter deras lydelse

af banken med silfver inlösas.

2:o att Herr Rundbäcks motion icke

Stockholm den 2 Mars 1871.

(Föreslagen lydelse).

Riksbanken förblifver under Riksdagens

egen garanti och vård, så att den

ostörd må förvaltas af de Fullmäktige,

Kamrarne dertill förordna, efter de ordningar,

stadgar och reglementen, hvilka

redan gjorda äro eller vidare af Riksdagen

göras kunna.

måtte af Riksdagen bifallas.

På Utskottets vägnar:

Th. Munck af Rosenschöld.

Reservationer:

Af Herr Faxe: »Ehuru jag till alla delar instämmer i hvad Utskottet tillstyrkt, i

afseende å så väl Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga Proposition, som Herr Jöns

Rundbäcks motion, anser jag mig likväl böra anmäla min från majoritetens skiljaktiga

mening, dels i fråga om rätta förståndet af 72 § Regeringsformen, beträffande den så

kallade tvångskursen för Riksbankens sedlar, dels ock angående deri gifna stadgandens

verkan till förment hinder mot införande af ett myntsystem, grundadt på

guld såsom värdemätare. Då berörda grundlagsparagraf i förstnämnda afseende

endast innehåller, att Riksbankens sedlar må såsom mynt i riket erkännas, synes

det åtminstone vara tvetydigt, huruvida detta uttryck må tagas i obligatorisk bemärkelse,

så att, till exempel, den, som gifvit försträckning och tagit förskrifnino- i

verkligt mynt, skulle vara pligtig att åtnöjas med betalning i Riksbankens sedlar,

riksdaler för riksdaler, utan afseende å dessa sedlars möjligen ringare värde.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 2,

Beträffande den andra af ofvan omförmälda frågor, eller huruvida stadgandena

i 72 § Regeringsformen, enligt dess nu varande lydelse, må anses utgöra hinder

mot myntreformen, så innefattar nämnda §, rörande sedelutgifningsrätten, i

sjelfva verket två, om icke tre, särskilda bestämmelser, nemligen att Riksdagen

allena eger rätt att genom Banken utgifva sedlar; att dessa sedlar må för mynt i

riket erkännas, samt slutligen att sedlarne skola, vid anfordran, efter deras lydelse,

af Banken med silfver inlösas; och om det än medgifves, hvad dock icke är i paragrafen

uttryckligen sagdt, att Bankens sedlar, för att tillerkännas egenskapen af

mynt eller, såsom meniDgen väl egentligen är, lagligt betalningsmedel, skola lyda

på silfver, följer likväl ingalunda deraf, att Riksdagen äfven skulle hafva ovilkorlig

förbindelse, att allt fortfarande utgifva så beskaffade sedlar, än mindre innefattar

stadgandet något förbud för Riksdagen att genom Banken utgifva sedlar, lydande

å guld, dessa må för öfrigt såsom betalningsmedel blifva lika giltiga som de förra,

eller blott gälla livad de verkligen äro värda. Sagda § innehåller dessutom icke

någon bestämmelse angående myntmetallen; den stadgar blott att Bankens sedlar

skola inlösas med valuta i den metall, hvaraf det verkliga myntet då präglades;

samt, om man så vill antaga, derjemte, att sedlarne, för att gälla lika med mynt,

skola lyda på silfver och, derest man eljest skall våga åt berörda vilkor gifva en

sådan utsträckning, äfven efter deras lydelse inlösas med silfver; men annat eller

mera bestämmer den icke. År nu den åsigt riktig, att Riksdagen har rättighet

men icke skyldighet, att genom Banken utgifva dylika sedlar, så kan ock utgifvandet

när som helst upphöra och dermed förfalla jemväl de skyldigheter, som

från åberopade grundlagsparagraf kunna härledas, för Banken att tillhandahålla

och för vederbörande, som bestämma om myntets prägling, att prägla silfvermynt

i vidsträcktare mån, än som erfordras, på det Banken må kunna fullgöra förbindelsen

att inlösa sina dittills utgifna sedlar, lydande å sådant mynt.

Till följd häraf och då grundlagen för öfrigt icke innehåller något stadgande

angående myntmetallen eller om silfrets egenskap af mynt, kan jag icke inse, att

af samma lag möter något hinder mot guldets antagande till värdemätare, antingen

ensamt eller jemte silfret. En annan fråga är likväl, om det förra vore tillrådligt,

med hänsigt till de förbindelser, som finnas utställda, i nu gällande mynt,

och om således icke fastmera klokheten bjuder, att tills vidare låta silfvermynt utgifvas

och förblifva värdemätare jemte guldet,

Slutligen må tillåta» mig erinra, att jag afsigtligen afhållit mig från allt

yttrande om det afseende som vid myntreformen måste göras å bestämmelserna i

gällande civillag, eller myntbestämningslagen och lagen för Riksbanken, emedan

här icke är fråga derom, utan allenast om hvad i grundlagen är stadgadt.»

Af Herr Friherre I. Koskull, mot Utskottets beslut i afseende på Kongl.

Maj:ts Proposition.

Af Herr Ehrenborg: »Olämpligheten af att myntrepresenterande papper erkännes

såsom verkligt mynt, faran af att genom en ovilkorlig tvångskurs förluster kunna

fordringsegare

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 2.

9

fordringsegare tillskyndas, samt det hinder mot antagandet af en ny värdemätare, som

anses ligga i ordet »silfver»; — allt detta kan, efter mitt omdöme, genom en förändring

åt förevarande paragraf undanrödjas, utan att åt densamma gifves en lydelse, som skulle

helt och hållet beröfva Riksbankens sedlar den dem i grundlagen framför andra

banksedlar tillerkända företrädesrätt. I sådan riktning går det i Utlåtandet omförmälda,

åt Herr J. Rundbäck framställda förslag, hvilket för mig är tillfredställande

i sa måtto, att riksbanksedlarnes nuvarande egenskap bibehålies, att denna

benämnes med »lagligt betalningsmedel» i stället för »mynt» och göres beroende

åt sedlarnes inlösen efter ordalydelsen, samt att ordet »silfver» utbytes mot ett

hvarje antagen värdemätare omfattande uttryck. Men då enligt samma förslag

ordet »allena», hvilket i den nuvarande grundlagsbestämmelsen har hufvudsakligt

afseende på riksbanksedlarnes egenskap af mynt, skulle få en alldeles ny betydelse,

nemligen såsom tillerkännande Riksbanken ensam rätt att inom riket utgifva sedlar, så

har jag, om ock erkännande detta såsom ett i sig sjelft önskvärdt mål att på banklagstiftningens

väg i sin tid vinnas, dock funnit dess genomförande medelst en nu

skeende grundlagsändring vara oförenligt med helgden af enskilda banker redan

medgifven rätt, och kan således icke för närvarande i denna del till motionären

ansluta mig. Derjemte synes mig att, till förebyggande af tvetydighet för sådant

fall att sedlarnes inlösen efter ordalydelsen skedde blott vid något eller några

bland bankens vexlingskontor, vilkoret bör uttryckas sålunda, att genom hvarje

bristande uti ifrågavarande skyldighet den sedlarne tillförsäkrade egenskap upphör.

I enlighet med hvad nu anförts, anser jag för min del att Utskottet bort tillstyrka

Riksdagen att såsom hvilande godkänna följande förslag till förändrad lydelse

af 72 § Regeringsformen:

Riksbanken — — — — — — — — — — — göras kunna.

Riksdagen allena egen rätt att genom Banken utgifva sedlar,

hvilka erkännas såsom lagligt betalningsmedel så länge Banken icke

brister i sin förbindelse att vid anfordran inlösa dem efter ordalydelsen

med rikets verkliga mynt.»

Af Herr Ljunggren, med hvilken Herr Friherre Åkerhjelrn sig förenat: »Den

delen af 72 § Regeringsformen, som nu är föreslagen att utgå, berörer genom

sitt innehåll andra lagstiftningsområden.

Ändamålsenligheten af dess borttagande eller bibehållande kan således endast

bedömas i sammanhang med de lagar, som äro ämnade att dem ersätta.

Den Kongl. Propositionen hänvisar i detta hänseende till det förslag till särskild

lag angående Riksbanken, som blifvit af inyntkomitéen afgifvet.

Denna lag innehåller tvänne inskränkningar i riksbanksedlarnes egenskap att

äfven framdeles utgöra lagligt betalningsmedel, nemligen om motsatt förbehåll blifvit

gjordt och om inlösningen med verkligt mynt inställes.

Bill, till Riksd. Brok 1871. 3 Sami. 1 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 2.

Deremot skola dessa sedlar under alla förhållanden hafva tvångskurs emot

Riksbanken.

Härmed är förhållandet ordnadt, så väl de enskilde emellan, som emellan de

enskilde och Riksbanken.

Men en annan ytterst vigtig del af frågan synes mig deremot qvarstå ölost,

nemligen förhållandet emellan den enskilde sedelinnehafvaren och Staten, huruvida

nemligen den förre, vid Riksbankens möjligen inträffade insolvens, skall ega betala

sina räntor och skatter m. in. med sina innehafvande riksbanksedlar, eller måste

köpa sig silfver eller guld för att dermed fullgöra sin betalningsskyldighet. Det

är troligt att myntkomitéen tänkt sig saken på det sednare sättet; men det är, åtminstone

för mig, icke alldeles klart. Den kunde möjligen hafva tänkt sig, att

ordnandet af detta förhållande icke läge inom banklagstiftningens område. Jag vill

derföre icke nu tala om, huru äfventyrligt det vore att antaga en lag, som stadgade

att gäld icke finge med gäld qvittas, att innehafvaren af en Riksbankens, det vill

i sjelfva, verket säga en rikets, en Statens skuldförbindelse, betalbar vid anfordran,

icke skulle ega rätt att dermed under alla förhållanden få gälda sin skuld till Staten

och få sin sedel till dess fulla värde emottagen i Kronans uppbörd och rikets

allmänna kassor; eller, om en sådan lag verkligen antoges, huru äfventyrligt det

vore att icke hafva bestämdt, huruvida, vid eu möjligen inträffande inställning af

sedlarnes inlösning med klingande mynt, riksbanksedlarne till viss kurs skulle

emottagas i Statens kassor, och hvem som skulle tid efter annan bestämma denna

kurs, så att det icke måtte-bero på en exsekutor att utmäta och på auktion försälja

riksbanksedlarne likasom andra lösören.

Jag vill endast tillkännagifva att då en mängd hithörande förhållanden äro

mig oklara och, efter mitt förmenande, icke genom det i den Kong]. Propositionen

åberopade förslaget till lag angående Riksbanken utredda, så kan jag, för min del,

icke deltaga i Utskottets tillstyrkande, att den Kongl. Propositionen må hvila till

grundlagsenlig behandling.»

Af Herrar Friherre Bonde, Per Nilsson och Ake Andersson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1871:65 Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj ds nådiga Proposition med förslag till förändrad lydelse af §72 Regeringsformen a1 i texten