Utlåtande, angående väckt motion om ändring i 23 $ Riksdag s-ordningen.
1871-03-02 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1871:3, Utlåtande, angående väckt motion om ändring i 23 $ Riksdag s-ordningen.
Dokumentets text
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 3.
11
J%'':o S.
Ank. till Riksd. Kansli d.- 2 Mars 1871, kl. 12 midd.
Konstitutions-Utskottets Utlåtande, angående väckt motion om ändring i 23 $
Riksdag s-ordningen.
I en inom Andra Kammaren väckt, till Utskottet hänvisad motion (N:o 111)
hav Herr P. M. Gunnarson, med förmälan hurusom det under sednare riksdagar
skulle visat sig, att ett större antal ledamöter af Andra Kammaren, än ensidigt
varit, begärt och erhållit Kammarens tillåtelse att för enskilda angelägenheters
vårdande undfå ledighet från riksdagsgöromålen, föreslagit att, då det icke kunde
anses med billighet och rättvisa förenligt, att riksdagsmanna-arfvode finge under
ledighetstiden åtnjutas, Riksdagen måtte för skr del besluta, att sista momentet af
23 § Riksdags-ordningen erhölle följande lydelse:
* »Den ledamot af Kammaren, som icke i rätt tid vid riksdagen sig inställer,
eller enligt begäran under riksdagen erhåller Kammarens tillåtelse att för en tid
vara befriad från riksdagsgöromålen, skall för hvarje dag han uteblifver eller är
från riksdagen frånvarande vara förlustig tio Riksdaler af arfvodet.
Befinner sig riksdagsman i den stad, der riksdag hålles, och med läkarebetyg
styrker, att han är oförmögen sig vid riksdagen inställa, eger han rätt att sitt
riksdagsmanna-arfvode oafkortadt utbekomma.»
Det sålunda föreslagna tillägget till ifrågavarande grundlagsparagraf skulle, •
enligt Utskottets förmenande, mindre väl öfverensstämma med de grunder, på
hvilka paragrafen i öfrigt hvilar. I motsats till den förutsättning, hvarifrån motionären
synes utgå, att antalet dagar, under hvilka en riksdagsman vid riksdagen
sig uppehåller, utgör en rättvis grund för bestämmandet af hans arfvode, har nemligen
Riksdags-ordningen i 23 § stadgat såsom regel, att ledamot af Andra Kammaren
skall åtnjuta bestämdt arfvode för hel lagtima riksdag, den må räcka längre
eller kortare tid. Visserligen tillägges i samma § den bestämmelse, att ledamot af
12
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 3.
Kammaren, som icke i rätt tid vid riksdagen sig inställer, skall för hvai''je dag
han uteblifver vara förlustig tio Riksdaler af arfvodet. Men att, på sätt motionären
föreslagit, utsträcka sistberörda stadgande, som tydligen har karakteren af en
bötesbestämmelse och förutsätter en försummelse hos den, hvilken det gäller, till
sådana fall, då riksdagsman blifvit i vederbörlig ordning för någon kortare tid från
deltagande i Riksdagens arbeten befriad, saknar enligt Utskottets förmenande giltig
grund. Och då det ankommer på Kammaren att i hvarje fall pröfva, huruvida
en framställd begäran om ledighet från riksdagsgöromålen grundar sig på tillräckliga
skäl, samt att i motsatt fall afslå densamma, så borde en dylik pröfning, der
den med allvar förrättas, innefatta säkrare garantier emot det af motionären befarade
missbruk, än som kunde åstadkommas genom att vid hvarje, om än på de
mest befogade grunder sökt och beviljad ledighet fästa äfventyret af en minskning
i de med riksdagsmannabefattningen förenade ekonomiska förmåner. Utskottet
hemställer derföre, att den ifrågasatta grundlagsändringen, såsom varande hvarken
nödig eller nyttig,
icke måtte af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 2 Mars 1871.
På Utskottets vägnar:
77i. Munck af Rosenschöld.
Stockholm, tkyckt hos Sam Rumstedt, 1871.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.