Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående väckt motion om ändring af 31 § Regeringsformen och 13 § Riksdag s-ordning en. i en inom Första Kammaren väckt motion

1871-03-28 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1871:5, Utlåtande, angående väckt motion om ändring af 31 § Regeringsformen och 13 § Riksdag s-ordning en. i en inom Första Kammaren väckt motion

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 5.

1

N:o 5.

Ank. till Riksd. Kansli d. 28 Mars 1871, kl. 12 midd.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, angående väckt motion om ändring

af 31 § Regeringsformen och 13 § Riksdag s-ordning en.

i en inom Första Kammaren väckt motion (N:o 5) har Herr Hasselrot föreslagit,

att som rikets mindre städer, af Indika många önskade att afsåga sig egen

jurisdiktion och att i judiciclt hänseende förläggas under landsrätt, enligt grundlagens

bud icke kunde vidtaga denna förändring, för dem desto önskvärdare, om

en ny organisation af underdomstolarne komme till stånd, utan att förlora sin särskilda

representationsrätt, Riksdagen måtte,- för att bereda dessa städer tillfälle att,

med bibehållande af representationsrätten, afsåga sig egen jurisdiktion, för sin del

besluta, att nedan upptagna §§ i grundlagarne erhöllc följande lydelse:

Regeringsformen.

§ 31.

Städernas innevånare ega att till borgmästaretjenster föreslå trenne behörige

män, då Konungen en af dem utnämne. På lika sätt förhålles med rådmansoch

magistratssekreterare-sysslorna i Stockholm.

Riksdags-ordningen.

§ 13.

1 mom. oförändradt.

2 mom. Å landet, hvartill i fråga om riksdagsmannaval äfven räknas köpingar,

utses för hvarje domsaga en riksdagsman. Domsaga med större folkmängd

än fyratio tusen, varde dock af Konungen, så vidt ske kan häradsvis, indelad i två

valkretsar, som välja hvardera en riksdagsman.

Bill. till Riksd. Prat. 1871. 3 Sami. 3 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 5.

3 mom. I hvarje stad, som eger en folkmängd af tio tusen eller mer, utses

en riksdagsman för hvarje fullt tal af tio tusen. Öfriga städer skola första gången

äf Konungen och derefter hvart tionde år af Kammaren ordnas, så vidt ske kan

länsvis, i särskilda valkretsar, som hvardera utse en riksdagsman; och skall

hvarje sådan valkrets innehålla en folkmängd af minst sex tusen och högst tolf

tusen.

Frågan om upphörande af den mellan stad och land nu bestående skilnad

i afseende på jurisdiktionen har under sednare åren tillvunnit sig en alltjemt ökad

uppmärksamhet. Man har ej utan skäl anmärkt, att för rikets mindre städer uppehållandet

af särskild jurisdiktion vore i hög grad betungande och att domstolarne i

dessa städer icke sällan saknade sysselsättning, hvarigenom utan ändamål förspilldes

krafter, hvilka med fördel borde kunna tagas i anspråk för rättsskipningen

på landet. Det synes hafva varit hufvudsakligen dessa omständigheter, hvilka föranledde

Andra Kammaren att vid sistlidnc riksdag för sin del besluta aflåtandet

af eu skrifvelse till Kougl. Maj:t, med anhållan bland annat, att Kongl. Maj:t täcktes

taga i öfvervägande, om icke åtskilliga af rikets mindre städer kunde med vissa

delar af landet under gemensam domare eller domstol förenas, och domsagorna derefter

lämpligen fördelas. Ehuru detta förslag utan egentlig diskussion af Första

Kammaren afböjdes, saknas icke anledning till det antagande, att detta skett ingalunda

af obenägenhet mot sjelfva saken, utan emedan Kammaren, på sätt Lag-Utskottet,

som beredt frågan, ock antydt, ansett olämpligt att besvära Kongl. Maj:t

med ytterligare påminnelser i ett ämne, hvari Rikets Ständer redan i skrifvelse af

den 28 Maj 1886 uttalat sin mening, och för utredande hvaraf Kongl. Maj:t tillsatt

en komité, hvars arbete, när denna fråga af Riksdagen behandlades, undergick

pröfning af vederbörande myndigheter. Yid denna pröfning och under den granskning

koiniterades arbete från andra håll varit underkastadt, har emellertid den

åsigt bland sakkunnige vunnit allt flera anhängare, att det för vinnande af nödig

säkerhet i rättsskipningen vore af synnerlig vigt, att underrätterna jemväl på landet

komme att bestå af flere lagfarno domare, en grundsats, hvars tillämpning likväl

af skäl, dem det ej tillhör Utskottet att bär utveckla, icke är att emotse, utan

att stad och land förenas under samma jurisdiktion. Medan man sålunda torde

vara tomligen ense derom, att en del mindre städer, som sjelfva sådant önska, redan

nu borde kunna med kringliggande landsbygd förenas under samma jurisdiktion,

framträder den mer omfattande frågan om upphörande af all särskild jurisdiktion

för städerna med allt större anspråk på en tillfredsställande lösning.

För hvarje åtgärd i någon af nu antydda riktningar innebär emellertid nu

gällande Riksdagsordning ett hinder. Der finnes nemligen ett stadgande, som sammanbinder

städernas jurisdiktion med deras representationsrätt på ett sätt, som gör

att den förändring man önskar i don förra medför en förändring, som man icke

afser, i den sednare. Ty då 13 § 2 inom. Riksdagsordningen innehåller, att de städer,

hvilka icke hafva egen jurisdiktion, i fråga om riksdagsmannaval till Andra

Kammaren räknas till landet, så följer deraf, att om rikets mindre städer till något

betydligare antal lades under landsrätt, det antal platser i Andra Kammaren Riksdagsordningen

ansett nödigt förbehålla åt städernas representanter komme att väsendtligen

förminskas, samt att, derest den mer genomgripande domstolsorganisationen

komme till stånd och skilnaden mellan stad och land i afseende på jurisdiktionen

blefve utplånad, städernas särskilda representationsrätt komme att försvinna.

Man må angående fördelarno eller olägenheterna för det allmänna af ett dylikt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 5.

3

resultat hysa hvilken mening som helst, så torde det dock medgifvas, att eu sådan

uppoffring för vinnandet af det för ''land såväl som stad önskvärda målet af eu

tidsenlig domstolsorganisation icke med billighet kan af städerna fordras; och ännu

mindre vore det förenligt med hvarje medborgares anspråk på skydd för konstitutionela

rättigheter, att dylika rättigheter af så stor vigt som don förevarande, utan

grundlagsändring och utan att frågan ens ur konstitutionel synpunkt hufvudsakligen

pröfvades, för en stor del af rikets innebyggare gånge förlorade i följd af ändringar

i den civila lagstiftningen eller till och med rena förvaltningsåtgärder.

Önskar man derföre de reformer i dom stolsorganisationen, hvarom Utskottet

ofvan ordat, så borde man ock vara villig att befordra frågans framgång genom att

lösa densamma från det samband, hvari den nu står till den politiska valrätten,

och för sådant ändamål vidtaga-den ändring i 13 § Riksdags-ordningen att äfven de

städer, kvilka upphöra att hafva egen jurisdiktion, måtte få behålla den i samma §

städerna tillagda rätt att särskildt välja riksdagsmän, eller med andra ord ur §

utesluta det i 2 mom. förekommande stadgande, att de städer, som icke hafva egen

jurisdiktion, i fråga om riksdagsmannaval böra räknas till landet. Härvid har Utskottet

icke förbisett, att denna grundlagsändring, hvars syfte följaktligen vore att

bibehålla det nuvarande förhållandet emellan land och stad i afseende på riksdagsmannaval

oförändradt, dock komme att medföra en ehuru ytterst obetydlig jemkning

i detta förhållande, sådant det nu befinnes, i ty att de städer, kvilka för närvarande

sakna egen jurisdiktion och derföre vid de två hittills hållna valen till

Andra Kammaren röstat med landet, skulle indelas på stadsvalkretsarne. Då dessa

städer emellertid endast äro tre till antalet, nemligen Haparanda med 898 innevånare,

Skellefteå med 460 och Borgholm med 817, samt deras förläggande till närmaste

stadsvalkretsar med dessas nuvarande fördelning hvarken skulle minska an-,

talet, af landets representanter eller öka städernas, har Utskottet ansett denna omständighet

icke böra utgöra hinder för motionens tillstyrkande.

Skulle ifrågasatta förslag vinna Riksdagens bifall, erfordras ytterligare

några dermed sammanhängande förändringar i redaktionen af vissa Riksdagsordningens

§§, hufvudsakligen beträffande stadgandet om den myndighet, som

skulle i magistratens ställe taga befattning med riksdagsmannaval i städer, hvilka

icke hade egen jurisdiktion och i följd deraf saknade magistrat. Rör att undvika

upprepandet af eu dylik bestämmelse på hvarje ställe, der ordet magistrat förekommer,

har Utskottet ansett lämpligast att införa ett allmänt stadgande härom i

slutet af 16 §, der detta magistratens åliggande först omnämnes.

Hvad åter den af motionären föreslagna ändring i 31 § Regeringsformen

vidkommer, så enär densamma icke synes påkallad för vinnande af det ändamål

motionären förklarat sig med motionen åsyfta och anledning i öfrig! ej förekommit

till denna paragrafs omredigering på det af motionären föreslagna sätt, finner

Utskottet icke skäl att tillstyrka hvad motionären i denna del hemställt.

1 anledning af hvad sålunda blifvit anfördt får Utskottet hemställa:

att följande förslag till ändringar i Riksdags-ordningen måtte antagas

att hvila till vidare grundlagsenlig behandling:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 5.

Riksdags

(Nuvarande lydelse, hvari med kursiv

stil iiro utmärkta de delar, som blifvit

föreslagna att ändras eller utgå.)

§

1. Andra Kammarens ledamöter —

valet skett.

2. Å landet, hvartill i fråga om

riksdagsmannaval äfven räknas de städer,

som icke hafva egen jurisdiktion, och köpingar,

utses för hvarje domsaga en riksdagsman.

Domsaga med större folkmängd

än fyratiotusen varde dock af Konungen,

såvidt ske kan liäradsvis, indelad i två

valkretsar, som välja hvardera en riksdagsman.

3. I hvarje stad, som eger en folkmängd

af tiotusen eller mer, utses en

riksdagsman för hvarje fullt tal af tiotusen.

Ofriga städer med egen jurisdiktion

skola första gången af Konungen, och

derefter hvart tionde år af Kammaren,

ordnas, så vidt ske kan länsvis, i särskilda

valkretsar, som hvardera utse en

riksdagsman, och skall hvarje sådan valkrets

innehålla en folkmängd af minst

sextusen och högst tolftusen.

§

Valen förrättas, för landet, inför domhafvanden

medelst elektorer, som utses

inför kommunalstämmans ordförande eller,

om kommunen utgöres af stad, hvarom i

13 § 2 mom. förmäles, den för sådan stad

särskild! tillsatta styrelse. För hvarje kommun

--—--------

ett tusen.

I de valkretsar — — — — — —

folkmängden eger.

Kommuner, som hafva att gemensamt

välja riksdagsman, ega dock begagna

det omedelbara valsättet, derest flertalet

af de röstberättigade så beslutar. Då

förslag härom af de röstberättigade i en

ordningen.

(Föreslagen lydelse, hvari ändringame

och tilläggen äro med kursiv stil utmärkta.

)

13.

1. Andra Kammarens ledamöter —

valet skett.

2. Å landet, hvartill i fråga om

riksdagsmannaval äfven räknas köpingar,

utses för hvarje domsaga en riksdagsman.

Domsaga, som, oberäknad,t dertill hörande

städer, har större folkmängd än fyratiotusen,

varde dock af Konungen, så vidt

ske kan liäradsvis, indelad i två valkretsar,

som välja hvardera en riksdagsman.

3. I hvarje stad, som eger en folkmängd

af tiotusen eller mer, utses eu

riksdagsman för hvarje fullt tal af tiotusen.

Ofriga städer skola törsta gången

af Konungen, och derefter hvart tionde

år af Kammaren, ordnas, så vidt ske kan

länsvis, i särskilda valkretsar, som hvardera

utse en riksdagsman, och skall hvarje

sådan valkrets innehålla en folkmängd

af minst sextusen och högst tolftusen.

16.

Valen förrättas, för landet, inför domhafvanden

medelst elektorer, som utses

inför kommunalstämmans ordförande. För

hvarje kommun — — — — — — —

ett tusen.

I de valkretsar — — — — — —

folkmängden eger.

Kommuner, som hafva att gemensamt

välja riksdagsman, ega dock begagna

det omedelbara valsättet, derest flertalet

af de röstberättigade så beslutar. Då

förslag härom af de röstberättigade i en

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlutande N:o 5.

kommun väckes medelst beslut, fattadt

inför kommunalstämmas ordförande, magistrat

eller den för stad utan egen jurisdiktion

särskildt tillsatta styrelse, varder

sådant meddeladt Konungens Befallningshafvande,

som från öfriga till valkretsen

hörande kommuner infordrar de röstberättigades

röster och utfärdar kungörelse

om utgången efter thy som de flesta af''

gifna rösterna varit för bifall eller afslag,

I sistnämnda fall — — —• — — — —

--— dess införande fattas. Yid de

omedelbara valen afgifvas rösterna, särskildt

för hvarje kommun, inför kommunalstämmas

ordförande, magistrat eller

för stad särskildt tillsatt styrelse; och skola

för rösternas sammanräknande och fullmakts

utfärdande åt deri, som de flesta

rösterna erhållit, valprotokollen insändas,

för kommunerna å landet till dornhafvanden

och för städer med egen jurisdiktion

till magistraten i den stad, som största

folkmängden egt;r.

— — — valkretsar.

kommun väckes medelst beslut, fattadt

inför kommunalstämmas ordförande eller

•magistrat, varder sådant meddeladt Konungens

Befallningshafvande, som från öfriga

till valkretsen hörande kommuner infordrar

de röstberättigades röster och utfärdar

kungörelse om utgången efter thy

som do flesta afgifna rösterna varit för

bifall eller afslag. I sistnämnda fall —

---dess införande fattas. Yid de

omedelbara valen afgifvas rösterna, särskildt

för hvarje kommun, inför kommunalstämmas

ordförande eller magistrat;

och skola för rösternas sammanräknande

och fullmakts utfärdande åt den, som de

flesta rösterna erhållit, valprotokollen insändas,

för kommunerna å landet till

domhafvande!! och för städerna till magistraten

i den stad, som största folkmängden

eger.

--— valkretsar.

1 stad, der magistrat ej finnes, skall

den för sådan stad särskildt tillsatta styrelse

eller dess ordförande taga den befattning

med riksdagsmannaval, som enligt denna §

samt §§ 1H, 20 och 22 tillhör• magistrat

eller dess ordförande.

Stockholm den 28 Mars 1871.

På Utskottets vägnar:

Th. Mimek åt* Rosensehtfld.

Reservationer:

af Herrar Ehrenborg och Per Nilsson.

Bill. till Riksd. Prat. 1871. 3 Sami. 3 Afd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.