Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om antagande af en förordning angående sparbanker.

1871-03-21 · 24 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 23 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1871:19, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om antagande af en förordning angående sparbanker.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 19.

3

N:o 19.

Ank. till Eiksd. Kansli d. 31 Mars 1871, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om antagande

af en förordning angående sparbanker.

I denna Kongl. Proposition, som tillika med de yttranden inom Kamrarne,

till hvilka den gifvit anledning, blifvit remitterad till Lag-Utskottet, har Kongl.

Maj:t föreslagit antagande af en så lydande

»Förordning angående sparbanker.

§ 1.

De, som vilja stifta sparbank i ändamål att mottaga smärre penningebelopp

samt desamma för insättarnes räkning förränta och genom räntans läggande till

hulvudstolen ytterligare förkofra, skola, innan sparbanken träder i verksamhet,

till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet inlemna ett exemplar af det för sparbanken

antagna reglemente samt uppgifva den ort, der sparbankens styrelse kommer

att hafva sitt säte.

Hvad sålunda stadgadt är skall för redan stiftad sparbank fullgöras före

slutet af innevarande år.

Om fastställelse å sparbanks reglemente, der sådan äskas, är särskilt för
ördnadt.

I

§ 2.

Till Kong]. Maj:ts Befallningshafvande skall ock årligen å tid, som Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande för hvarje sparbank, med afseende ä innehållet af dess

reglemente, bestämmer, nflemnas förteckning å de personer, hvilka, såsom hufvudmän

eller styrelseledamöter, bankens förvaltning handhafva.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 19.

§ 3.

All vinst, som å sparbanks rörelse uppkommer, skall ingå i en reservfond

till bestridande af nödiga omkostnader och betäckande af möjligen inträffande

förluster; dock må, när reservfonden öfverstiger tio procent af insatta medel med

derå upplupen ränta, öfverskottet kunna, der ej reglementet annorlunda stadgar,

användas för allmännyttigt eller välgörande ändamål.

§ 4.

Finnas sparbanks tillgångar hafva genom olyckshändelse eller förlust å rörelsen

så nedgått, att de, efter afdrag för annan skuld, motsvara endast nittio

procent af insatta medel med derå upplupen ränta, skall sparbankens verksamhet

genast afbrytas och sparbanken ställas under utredning.

§ 5.

Underlåtes hvad i § 3 eller 4 är foreskrifvet, vare bufvudmän och styrelseledamöter,

hvilka i sådant afseende felaktigt förhållande finnes ligga till last, en

för alla och alla för en, insättarne ansvarige för deras fordringars fulla gäldande.

I öfrigt vare förvaltare af sparbank för de densamma anförtrodda medel underkastade

ansvarighet endast efter de grunder, som för syssloman i allmänhet gälla,

så vidt de icke till ytterligare ansvarighet sig särskildt utfäst.

§ 6.

Kong], Maj:ts Befallningshafvande ege rättighet att sjelf eller genom ombud

taga kännedom af sparbanks räkenskaper, jemte protokoll samt låne-, säkerhets-

och öfriga handlingar, äfvensom att, derest grundad anledning förekommer

till befarande af det i § 4 omförmälda missförhållande mellan tillgångar och insatta

medel, förbjuda fortsättning af sparbankens verksamhet samt förordna om

densammas ställande under utredning, till deltagande hvaruti då jemväl ett ombud

af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande utses.

Enahanda rätt att af sparbanks räkenskaper, protokoll och handlingar taga

kännedom tillkommer ock af landstinget, samt i städer, som ej tillhöra landsting,

af stadsfullmäktige årligen utsedt ombud, hvilket, derest tillgångarne finnas hafva

nedgått så, som i § 4 sägs, bör derom hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande göra

anmälan.

§ 7.

Öfver Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes beslut i fall, hvarom nästföregående §

handlar, kan klagan föras hos Kongl. Maj:t i Dess Finans-departement, men beslutet

går ändock i verkställighet, såvida ej Kongl. Maj:t annorlunda förordnar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lag- Ut slott ds Utlåtande N:o 19.

§ 8.

Sparbank vare uti mål, för hvilka ej annorlunda i lag stadgas, lydande under

allmän underrätt i den ort, der bankens styrelse, enligt den hos Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande gjorda anmälan, har sitt säte.

§ 9.

När sparbank varder upplöst, skall, i händelse, efter fullgörande af sparbankens

alla förbindelser, någon behållning uppstår, denna användas till befrämjande

af ny sparbanks uppkomst och för sådant ändamål öfverlemnas till vederbörande

landsting, men, hvad angår de städer, hvilka ej i landsting deltaga, till

stadsfullmäktige, derest ej Kongl. Maj:t finner godt att annorlunda, på hemställan

af sparbankens hufvudmän, härom förordna.

§ 10.

Med sparbank afses i denna förordning icke sådan inrättning för penningars

mottagande eller upplåning, hvarest rätt till vinstutdelning blifvit stiftarne

eller deras rättsinnehafvare förbehållen, utan vare i fråga om sådan inrättning och

delegarnes ansvarighet för der insatta medel tillämpligt hvad om bankinrättning

i allmänhet enligt lag gäller. Drifves rörelsen under benämning sparbank, skola

dock de här ofvan i §§ 1, 2, 4 och 6 gifna bestämmelser i afseende å densamma

till efterrättelse lända."

Detta förslag företer väsendtliga skiljaktigheter från det förslag till författning

angående sparbanker, som blifvit uppgjordt af dertill utaf Kongl. Maj:t förordnade

komiterade och som är bilagdt den kongl. propositionen.

Komiteradc hafva föreslagit, att sparbanks stadgar skola fastställas af Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande, som dervid tillser, huruvida stadgarne öfverensstämma

med lag och de föreskrifter, sparbankslagen innehåller. För sparbank, som i afseende

på stadgarne ställer sig denna lag till efterrättelse, gäller den förmån, att

bankens hufvudmän äro fria från ansvarighet samt att för bankens styrelse ansvarigheten

bestämmes enligt lag och bankens stadgar, då deremot den, som i annan

ordning än författningen bestämmer, inrättar sparbank, skall anses drifva bankens

rörelse för enskild räkning och ansvara för återbetalningen af insatta medel såsom

för egen skuld, — eu ansvarighet, som jemväl skall åligga hufvudmän och styrelseledamöter

i nu befintliga sparbanker, derest de icke inom viss tid söka och vinna

fastställelse å stadgar, upprättade i öfverensstämmelse med den nya lagen.

Öfver iakttagande af de bestämmelser, författningen innehåller i afseende å

Sparbankernas förvaltning, utöfvas kontroll af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande dols

oia rättigheten att vägra fastställelse å bankens stadgar, derest de icke Öfverens
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

La g-TJtskottds Utlåtande N:o 19.

stämma med hvad författningen föreskrifver, dels derigenom, att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

skall för hvarje sparbank årligen utse ett ombud, som eger deltaga

i revision af bankens räkenskaper och för öfrigt bör tillse att förvaltningen besörjes

i enlighet med sparbankslagen och bankens stadgar, samt att Kongl. Majrts Befallningshafvande

eger förordna att sparbank skall upplösas när sådana omständigheter

förekomma, att efter verkställd undersökning sparbankens verksamhet finnes

ej vidare böra fortgå.

Ofvannämnda bestämmelser i afseende å förvaltningen röra förnämligast hufvudmännens

och styrelsens åligganden, insättning och uttagning af penningar, högsta

årliga insättniugsbeloppet äfvensom det kapital hvarje insaltare högst må hafva

innestående, beskaffenheten af den säkerhet, mot hvilken insättares fond må utlånas,

bildande af reservfond och dennas användande samt sparbankens upplösning.

I Kongl. Maj.is förslag åter äro bestämmelserna afsedda att gälla för alla

sparbanker, ehvad deras stadgar äro fastställda af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

eller icke. Förslaget öfverlemnar till vederbörande sjeliva att afgöra, huruvida fastställelse

af stadgarne skall ega rum, i det att förslaget hänvisar, för det fall, att

fastställelse äskas, till hvad härom är särskilt stadgadt, d. v. s. till Kongl. Kungörelsen

den 22 Mars 1861, sorn innehåller, att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

eger att pröfva och, så vidt med lag och laga stadgar är förenligt, fastställa förslag

till reglementen för sparbanker. I följd häraf medgifver förslaget ej heller någon

särskild förmån för sparbank, hvars stadgar blifvit fastställda, men förslaget ställer

dock sparbankerna under kontroll af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande så till vida,

som det föreskrifver, att till nämnda embetsmyndighet skall iulemnas ett exemplar

af sparbankens reglemente, uppgift på den ort, der styrelsen har sitt säte, och årligen

förteckning på dem, som handhafva bankens förvaltning, samt bemyndigar

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att taga kännedom om sparbanks räkenskaper och

handlingar och att i visst fall förbjuda fortsättning af sparbankens verksamhet

samt förordna om densammas ställande under utredning, till deltagande hvari jemväl

ett ombud af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande utses. Rättighet att öfvervaka

sparbankernas ställning tillägges jemväl landstinget eller i de städer, som ej tillhöra

landsting, stadsfullmäktige.

I afseende å förvaltningen meddelas inga andra bestämmelser, än om bildande

af eu reservfond och dennas användande samt om det fall, då sparbankens

verksamhet skall afbrytas, och kontrollen öfver iakttagande af dessa bestämmelser

lägger förslaget dels i den strängare ansvarighet, som drabbar dem af sparbankens

förvaltare, hvilka felaktigt förhållande härutinnan finnes ligga till last, dels, hvad

beträffar särskild! sparbankens ställande under utredning, i den rättighet, som,

enligt hvad nyss är näinndt, tillkommer Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och vederbörande

kommunalmyndighet,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

7

Rörande s parba n ksväs e n de t i andra länder bär Utskottet ansett sig böra

meddela, att i Norge, enligt lagen den 20 Juli 1824, sparbankerna, med vilkor,

att deras reglementen fastställas af regeringen, åtnjuta vissa förmåner, såsom att

sparbankerna äro befriade från stämpladt papper; att de i sparbankerna insatta

medel icke kunna utmätas eller beläggas med qvarstad; att sparbankerna äro berättigade

att, i händelse af uteblifven betalning å låntagares sida, på auktion försälja

såväl lös som fast egendom, som må hafva blifvit lemnad såsom pant, utan

att behöfva förut iakttaga åtskilliga, eljest för dylika fall gällande föreskrifter; och

att sparbankerna må vid utlåning af medel förskottsvis för hvarje hälft år uppbära ränta.

Den 27 December 1856 utfärdades ett cirkulär från Finance-departementet

till amtmännen, hvari yttras, att inkomna förslag till sparbauksreglementen ofta i

vissa punkter innehållit sådana bestämmelser, att reglementena icke kunnat fastställas,

hvarföre de blifvit återsända till vederbörande, beledsagade af departementets

anmärkningar. För att nu, om möjligt, undgå en vidlyftig skriftvexling i dessa

mål, ansåg Finance-departementet sig böra fästa uppmärksamheten på de punkter,

hvari reglementena befunnits bristfälliga, och anmärkte, i sådant afseende, till vägledning

vid upprättande af reglementen, bland annat, att hvarje sparbanks förvaltning

borde bestå af hufvudmän (forstanderskab) och styrelseledamöter, Indika skulle

utses på sätt närmare angifves; att reglementet borde innehålla bestämmelse om antalet

hufvudmän och styrelseledamöter, som erfordras för fattande af giltigt beslut,

och huruledes beslut angående förändringar i reglementet eller bankens upplösning

kräfde eu viss röstpluralitet; dock komme beslut i dessa frågor icke att gälla, med

mindre de gillades af regeringen; att hvarje bank borde hafva en kassör, som antogs

af styrelsen, men hvars lön bestämdes af hufvudmännen; och att af bankens

fond finge användas för allmännyttigt ändamål allenast det belopp, hvarmed fonden

vid årets utgång öfversteg en viss del, t. ex. xV af insatta medel.

Slutligen bar den 16 Februari 1860 från Finance-departementet utfärdats

cirkulär, hvarmed, till vägledning vid inrättande af sparbanker, blifvit till amtmännen

öfversändt formuleradt förslag till reglementen.

I Danmark finnes icke någon lag angående sparbankers inrättande och förvaltning.

Det är emellertid föreskrifvet, att hvarje sparbank skall årligen från trycket

utgifva en redogörelse för sin ställning.

Preussiska lagen den 12 December 1838 gör inrättande af sparbanker beroende

af de högsta administrativa ortmyndigheternas samtycke. Såsom vilkor för vinnande

af detta samtycke uppställer lagen, att den kommun, der sparbanken inrättas,

genom sin representation ikläder sig ansvarighet för fullgörande af sparbankens

förbindelser och ombesörjer bankens förvaltning; och att det förslag till stadgar

för sparbanken, som blifvit upprättadt, befinnes ändamålsenligt.

För betryggande af insättarnes rätt och på det att kommunens garanti endast

i de sällsyntaste fall måtte tagas i anspråk, stadgas, bland annat, om de sä
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

kerheter, mot hvilka insättarnes fond må utlånas; huruledes denna fond bör hållas

afskild från kommunens öfriga medel samt om bildande af eu reservfond och dennas

användande.

I öfrigt meddelas omständliga föreskrifter:

l:o om hvad stadgarne böra innehålla i afseende å insättning och uttagning

af penningar, dervid jemväl, för det fall, att hvad en insaltare har i banken

innestående öfverstiger ett visst belopp, det medgifves sparbanksförvaltningen att

för denne insättares räkning inköpa statsobligationer eller andra dylika värdepapper,

hvartill insättaren då blir egare och hvarom anteckning sker vid hans konto

i räkenskaperna;

2:o huruledes motbok bör öfverensstämma med sparbankens kassabok och

huru i stadgarne må bestämmas, att innehafvare af en motbok eger utan vidare

legitimation utbekomma de enligt boken insatta medel; och

3:o om sättet för dödande af förkommen motbok.

Öfver sparbankerna utöfvas kontroll af högsta administrativa ortmyndigheten,

till hvilken årligen bör afgifvas redogörelse för sparbankernas förvaltning.

Denna myndighet eger tillse att icke genom oordentlig förvaltning insättarnes

säkerhet äfventyras och kan, i händelse omständigheterna dertill föranleda,

föreskrifva ändring i stadgarne.

Dess bifall erfordras jemväl till flera förvaltuingsåtgärder, bland annat till

beslut om användande af sparbanks reservfond.

Såsom af Statistiska Central-byråns tidskrift kan inhemtas, har antalet af

sparbankerna i Sverige under de sednare åren varit i jemnt fortgående tillväxt, så

att, då detsamma år 1840 uppgick till 60, vid slutet af år 1868 funnos 216 sparbanker,

hvilka förvaltade ett kapital af något mera än 46,500,000 R:dr. Sparbankerna

hafva förvaltats utan annan kontroll, än den de sjelfvilligt underkastat sig,

utan annan garanti mot missbruk i förvaltningen, än den, som kunnat härledas

från reglementen, vid hvilkas upprättande man icke varit bunden af några särskilda,

i sådant hänseende stadgade föreskrifter, eller från den allmänna borgerliga

lagen. Detta oaktadt hafva de fall, i hvilka förlust för insättare uppstått, om ens

sådana fall kunna uppletas, säkerligen varit ytterst sällsynta; och, såsom komiterade

yttrat, “det torde med temlig visshet kunna antagas att äfven för framtiden

sparbanksväsendet skall, med stöd af samma krafter, som hittills för ändamålet varit

verksamma, ega bestånd och sparbankernas antal kunna, om också endast småningom,

vinna den ytterligare tillökning, som folkmängd och lokala förhållanden göra

behöflig och önskvärd/1

Lag-Utskottet

s. 9 Kontrollera mot PDF

\

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19. 9

Lag-Utskottet har trott dessa förhållanden väl kunna framkalla tvekan, huruvida

staten med sin lagstiftande myndighet hör ingripa på detta område, der den enskilde

hittills fått fritt röra sig;— de förslag i sådan syftning, som tillförene, såsom

vid riksdagarne 1862—1863 samt 1868 blifvit väckta af enskilda motionärer, hafva

icke vunnit representationens bifall. Då Utskottet emellertid, med afseende derå,

att de medel, som utgöra föremål för sparbankernas förvaltning, kanske till största

delen tillhöra personer, hvilka icke kunna anses i stånd att sjelfve bevaka sin

rätt, och i betraktande af det angelägna deri, att förtroendet till sparbankernas

förmåga att fullgöra sina förbindelser till insättande icke rubbas, ansett det vara

af vigt, att stadganden meddelas till betryggande af insättares rätt och säkerhet,

har i ofvanberörda förhållanden för Utskottet legat en uppfordran att härvid söka

iakttaga all varsamhet.

Hvad nu beträffar komiterades förslag, hvilket blifvit inom Första Kammaren

vid remissen af Kongl. Maj:ts Proposition förordadt, så har Utskottet, med den

uppfattning, som, enligt hvad nämndt är, hos Utskottet gjort sig gällande, icke

kunnat tillstyrka detsammas antagande. Utskottet har nemligen ansett detta förslag

med den noggranna kontroll och de stränga reglementariska föreskrifter det

underkastar sparbankerna, gifva anledning att befara, derest detsamma blefve lag,

att det skulle, i stället att befrämja sparbanksväsendets utveckling, verka förlamande

på den enskilda företagsamheten, det medborgerliga nit, som hittills i afseende

å sparbankers inrättande och förvaltning visat sig verksamt, och att allmänheten,

som hittills, då den anlitat sparbankerna, varit hänvisad på sin egen omtanke,

skulle, förlitande sig på den kontroll, sparbankerna voro underkastade,

hvälfva skulden för möjligen inträffande förlust på de offentliga myndigheterna

eller på lagstiftningen och Utskottet har således delat den åsigt om komiterades

förslag, som i den Kongl. propositionen och Herr Justitie-statsministerns anförande

till Statsråds-protokollet i frågan uttalats.

Deremot har det af Kongl. Maj:t framställda förslag förefallit Utskottet vara

till sina grunder väl egnadt att, utan menlig inverkan på den enskilda företagsamheten,

betrygga insättares rätt och säkerhet.

Hvad angår de särskilda bestämmelserna i detta förslag, så har Utskottet

velat fästa uppmärksamheten derpå, att den i § J behandlade frågan om fastställelse

af sparbanks stadgar är bestämmande för lagens innehåll i öfrigt, så till vida

som, derest man, såsom Utskottet ansett sig böra föreslå, godkände Kongl. Maj:ts

förslag, hvilket icke påbjuder fastställelse af stadgarne, deraf blef en följd, att i

lagen icke kunde inflyta några bestämmelser om hvad stadgarne skola innehålla.

De föreskrifter i afseende å förvaltningen, som kunde anses nödiga för betryggande

af insättares rätt och säkerhet, måste då lända till efterrättelse, ehvad de

influtit i stadgarne eller icke. Annorlunda blef det, om man bestämde sig för

Bill. till Likså. Prof. 1871. 7 Sami, 10 Käft. 2

f

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

komiterades förslag, att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skall pröfva, huruvida

sparbanks stadgar öfverensstämma med lag och sparbanksförordningen, då naturligtvis

i denna sednare måste finnas bestämmelser om hvad stadgarne böra innehålla,

eller för samma förslag med den af högsta domstolen föreslagna modifiering, enligt

hvilken Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes befogenhet utsträcktes till pröfning

jemväl huruvida stadgarne voro ändamålsenliga, då dylika bestämmelser voro af nöden

fastän väl egentligen till ledning vid sparbankers inrättande och för åstadkommande

af likformighet i sparbankernas förvaltning.

På det att stadgandet i § 1 må kunna tillämpas jemväl i afseende å Stockholms

stad har Utskottet ansett orden “i länet“ böra utgå.

För att göra den i § 2 nämnda förteckning å dem, som handhafva sparbanks

förvaltning, lättare, tillgänglig för allmänheten har Utskottet föreslagit ett

stadgande om förteckningens offentliggörande.

Vidare har Utskottet till de af Kongl. Maj:t föreslagna bestämmelser i afseende

å förvaltningen af sparbankerna föreslagit det tillägg, hvilket Utskottet ansett

vara af vigt för betryggande af insättarnes rätt, nemligen att revision af sparbanks

räkenskaper skall årligen ske, hvarvid Utskottet jemväl, med afseende å

det angelägna deri, att sparbankernas ställning offentliggöres, föreslagit ett stadgande

härom.

Då Utskottet ansett användande af sparbanks reservfond för annat än allmännyttigt

eller välgörande ändamål icke böra medgifvas, har Utskottet sökt åt

sednare mom. af § 3 gifva en lydelse, som tydligen uttrycker detta.

Vid stadgandet i § 4 om sparbanks ställande under utredning först då tillgåugarne

nedgått så, att de, efter afdrag för annan skuld, motsvara endast nittio

procent af insatta medel med derå upplupen ränta, har blifvit anmärkt, att detsamma

icke vore tillräckligt betryggande för insättare i afseende på utbekommande

af deras medel; men med afseende å de stora olägenheter, som alltid måste vara

förenade med ett afbrytande af en sparbanks verksamhet och då ett missförhållande

emellan tillgångar och insatta medel, — ofta föranledt af tillfälliga och snart

öfvergående förhållanden, — innan det gått så långt, som i Kongl. Maj:ts förslag

förutsättes, i allmänhet icke torde medföra sådant äfventyr för insättare, att sparbanksrörelsen

ovilkorligen bör afbrytas, har Utskottet ansett sig härutinnan icke

böra afvika från hvad Kongl. Maj:t föreslagit.

I sednare mom. af § 6 stadgas om den kontroll, kommunalmyndigheterna

böra utöfva öfver sparbankerna. Då emellertid åt detta stadgande, sådant det blifvit

uppstäldt, skulle kunna gifvas den tydning, att stadsfullmäktiges befogenhet

sträckte sig till kontroll öfver hvarje sparbank, hvars styrelse hade sitt säte i staden,

således äfven öfver sparbank, som till äfventyrs vore inrättad uteslutande med

afseende å landsbygdens behof, har Utskottet, som ansett denna befogenhet böra

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

inskränkas till det fall, att sparbank blifvit inrättad särskild! för kommunen, föreslagit

eu förändring af stadgandet i sådan syftning.

I fråga om sättet" för användande af den behållning, som kan uppstå sedan

sparbank blifvit upplöst, tiar Utskottet afvikit från Kong]. Maj:ts förslag, i det att

Utskottet dels funnit medgifvande böra lemnas att använda behållningen, utom för

beredande af ny sparbanks uppkomst, jemväl för annat allmännyttigt ändamål, dels

gjort behållningens användande i första rummet beroende på hufvudmännens beslut,

med vilkor dock, att detta beslut godkännes af Kongl. Maj:t, dels ansett det icke

vara lämpligt, att landstinget tillerkännes rätt att använda behållningen i annat fall,

än der sparbanken omfattat ett helt län, dervid Utskottet tagit hänsyn till de sparbanker,

som kommit till stånd genom åtgörande af en eller flera kommuner, dels

ock funnit det böra uttryckas, att lagens bestämmelser icke inverka på föreskrifter

om behållningens användande, hvilka må hafva för en eller annan sparbank meddelats

innan lagen om sparbankerna promulgerades.

Slutligen'' har Utskottet, i fråga huruvida de i sparbankslagen förekommande

stadgande!! borde lända till efterrättelse så snart lagen blifvit till efterlefnad

kungjord, funnit anledning icke förekomma att derutinnan frångå Kongl.

Maj:ts förslag vidare, än att Utskottet ansett förbudet i § 3 att använda sparbanks

reservfond innan den öfverstigit tio procent af insatta medel med ränta icke

böra tillämpas på redan befintliga sparbanker förr än fem år från slutet af det,

under hvilket lagen utfärdas. I många fall, der sparbanker plägat med större belopp

af sin reservfond, än med den nya lagen blefve förenligt, understödja ett eller

annat allmännyttigt företag, en eller annan gagnelig inrättning, skulle ett plötsligt

indragande af sådant understöd kunna verka menligt.

Med erinran, att i det lagförslag, Utskottet, på grund af hvad nu blifvit

anfördt, förelägger Riksdagen, afvikelserna från det Kongl. förslaget äro utmärkta

med kursiv stil, får Utskottet härmed vördsamt hemställa:

att Riksdagen, med förklarande, att Kongl. Maj:ts Proposition

icke kan oförändrad bifallas, måtte för sin del besluta

följande

s. 12 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

12

Förordning angående sparbanker.

§ 1.

De, som vilja stifta sparbank i ändamål att mottaga

smärre penningebelopp samt desamma för insättarnes räkning

förränta och genom räntans läggande till hufvudstolen ytterligare

förkofra, skola, innan sparbanken träder i verksamhet,

till Kong!. Maj:ts Befallningshafvande inlemna ett exemplar af

det för sparbanken antagna reglemente samt uppgifva den ort,

der sparbankens styrelse kommer att hafva sitt säte.

Hvad sålunda stadgadt är skall för redan stiftad sparbank

fullgöras före slutet af innevarande år.

Om fastställelse å sparbanks reglemente, der sådan äskas,

är särskildt förordnadt.

§ 2.

Till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skall ock årligen

å tid, som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande för hvarje sparbank,

med afseende å innehållet af dess reglemente, bestämmer,

aflemnas förteckning å de personer, hvilka, såsom hufvudmän

eller styrelseledamöter, bankens förvaltning handhafva:

börande Kongl. Majds Befallningshafvande låta denna förteckning

införas bland länslmngörelserna eller i tidning i orten.

§ 3.

Revision af sparbanks räkenskaper skall årligen förrättas •

och bör revisionsberättelsen tillika med det yttrande af bankens

styrelse, hvartill densamma må hafva gifvit anledning, insändas

till Kongl. Majds Befallningshafvande för att kungöras

på sätt i § 2 sägs.

§ 4.

All vinst, som å sparbanksrörelse uppkommer, skall ingå

i en reservfond, till bestridande af nödiga omkostnader och

betäckande af möjligen inträffande förluster; dock må, när reservfonden

öfverstiger tio procent af insatta medel med derå

upplupen ränta, öfverskottet kunna, der ej reglementet stadgar,

att hela vinsten skall ingå i reservfonden, användas för

allmännyttigt eller välgörande ändamål.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

13

§ 5.

Finnas sparbanks tillgångar hafva genom olyckshändelse

eller förlust å rörelsen så nedgått, att de, efter afdrag för

annan skuld, motsvara endast nittio procent af insatta medel

med derå upplupen ränta, skall sparbankens verksamhet genast

afbrytas och sparbanken ställas under utredning.

§ 6.

Underlåtes hvad i § 4 eller 5 är föreskrifvet, vare hufvudmän

och styrelseledamöter, hvilka i sådant afseende felaktigt

förhållande finnes ligga till last, en för alla och alla för

en, insättarne ansvarige för deras fordringars fulla gäldande.

I ofrigt vare förvaltare af sparbank för de densamma anförtrodda

medel underkastade ansvarighet endast efter de grunder,

som för sysslomän i allmänhet gälla, såvidt de icke till

ytterligare ansvarighet sig särskilt utfäst.

§ 7.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ege rättighet att sjelf

eller genom ombud taga kännedom af sparbanks räkenskaper

jemte protokoll samt låne-, säkerhets- och öfriga handlingar

äfvensom att, derest grundad anledning förekommer till befarande

af det i § 5 omförmälda missförhållande emellan tillgångar

och insatta medel, förbjuda fortsättning af sparbankens

verksamhet samt förordna om densammas ställande under utredning,

till deltagande hvaruti då jemväl ett ombud af Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande utses.

Enahanda rätt att af sparbanks räkenskaper, protokoll

och handlingar taga kännedom tillkommer ock af landstinget

samt, der sparbanken är inrättad för stad, som ej tillhörer

landsting, af stadsfullmäktige årligen utsedt ombud, hvilket,

derest tillgångarne finnas hafva nedgått så, som i § 5 sägs,

bör derom hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande göra anmälan.

§ B.

Öfver Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes beslut i fall,

hvarom nästföregående § handlar, kan klagan föras hos Kongl.

Maj:t i Dess Finans-departement, men beslutet går ändock i

verkställighet, såvida ej Kongl. Maj:t annorlunda förordnar.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

§ 9.

Sparbank vare uti mål, för hvilka ej annorlunda i lag

stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort, der bankens

styrelse, enligt den hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

gjorda anmälan, har sitt säte.

§ io.

När sparbank varder upplöst, skall, i händelse, efter fullgörande

af sparbankens alla förbindelser, någon behållning

uppstår, denna användas till befrämjande af ny sparbanks uppkomst

eller annat allmännyttigt ändamål, efter ty Kongl. Maj:t,

på hemställan af hankens hufvudman, förordnar.

Sker ej sådan hemställan, då skall, der den upplösta sparbanken

omfattat ett helt län, öfverskottet öfverlemnas till vederbörande

landsting.

Har sparbanken blifvit inrättad på särskildt föranstaltande

af en eller flora kommuner, varde öfverskottet öfverlemnadt

till denna kommun eller dessa kommuner.

Är ej något af dessa fall för handen, då må den upplösta

sparbankens behållning användas af den kommun, der

bankens styrelse haft sitt säte.

Ilar, i fråga om användande af sådan behållning, för

sparbank redan blifvit annorlunda bestämdt, än nu sagdt är,

vare det gällande.

§ 11.

Med sparbank afses i denna förordning icke sådan inrättning

för penningars mottagande eller upplåning, hvarest

rätt till vinstutdelning blifvit stiftarne eller deras rättsinnehafvare

förbehållen, utan vare i fråga om sådan inrättning och

delegarnes ansvarighet för der insatta medel tillämpligt hvad

om bankinrättning i allmänhet enligt lag gäller. Drifves rörelsen

under benämning sparbank, skola dock de här ofvan

i §§ 1, 2, 5 och 7 gifna bestämmelser i afseende å densamma

till efterrättelse lända.

§ 12.

Hvad i § 4 är stadgadt derom, att sparbanks reservfond

icke må användas innan den öfverstigit tio procent af insatta

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

medel med ränta, skall ej ega tillämpning i afseende å redan

stiftad sparbank förr än fem år förflutit från slutet af det år,

under hvilket denna förordning blifvit utfärdad.

Stockholm den 21 Mars 1871.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Reservationer:

af Grefve Mörner: “Ifrån det af Utskottet upprättade förslag är jag huf
vudsakligen

skiljaktig deruti, att jag anser att lista § bort innehålla föreskrift

derom, att sparbanksrcglemente alltid borde, för vinnande af fastställelse, till Konungens

Befallningshafvande inlemnas, då Konungens Befallningshafvande naturligtvis

skulle ega rätt att pröfva reglementets innehåll. Vidare och utan att vilja

ingå i någon särdeles detaljerad lagstiftning, anser jag dock att en § i lagen bort

innehålla föreskrift derom, att vissa hufvudsakliga omständigheter borde i sparbanksreglemente

ovilkorligen inflyta, såsom, om sparbankens förvaltning, om vilkoren

för insättning och uttagning af penningar samt om hufvudgrunderna för placeringen

af sparbankers medel.''’

af Herr Ribb ing: ”1 sparbankerna har en inrättning uppstått, som utan

tvifvel är eu bland de för en ekonomiskt lycklig framtid för fäderneslandet mest

vigtiga, såvida denna inrättning är egnad att upplifva och framkalla den anda af

sparsamhet och det intresse för tillvaratagande af äfven de små produkterna af

flit och ordning, hvarigenom sjelfva roten till fattigdom och elände undanrödjes.

Dessa banker hafva ock så länge existerat och hittills skötts på ett sådant sätt,

att deras betydelse alltmera verkligen börjat inses och förtroendet för dem i allt

vidsträcktare kretsar utbredt sig, så att desamma nu disponera öfver medel, som representera

många tusendes ekonomiska väl eller ve. Så mycket vigtigare är då den

ostörda och säkra fortgången af deras gagnande verksamhet på ett sådant sätt, att

det en gång vunna förtroendet ej störes eller upphör, eller resultatet af måhända

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 19.

många års flit och omtanke för en i ekonomiskt hänseende betryggad framtid äfventyras

eller förstöres; och denna ostörda och säkra fortgång blir om möjligt

ännu mera vigtig med afseende derå, att frågan här gäller till största delen de

minst bemedlade och med affärers skötande minst bekanta medlemmarne i samhället.

Att nu den lyckliga framgång, sparbankerna hittills företett, kan hämmas

och skadas genom ett för mycket af reglementerande från det allmännas sida, lider

väl intet tvifvel, såvida alltför minutiösa föreskrifter, ännu mera omgångar och

former, som för ändamålet ej synas nödvändiga eller på alla ställen lika lämpliga,

naturligen skola verka förlamande, minska eller borttaga intresset för sparbanksröi’elsens

utvidgande och nya sparbankers inrättande hos sådane män, hvilka, af

nit för det allmänna och utan egen vinst, med hithörande angelägenheter sysselsatt

sig. Men icke mindre ögonskenligt synes mig, att det allmänna ock kan fela ge
nom

underlåtande eller ett för litet i ordnande och betryggande af sparbanksrörelsen.

Detta är lätt att finna. Om det t. ex. redan ansetts nödvändigt att

staten, till noggrant bestämmande af rättsförhållandena och skydd mot ekonomiska

förluster, med särskild lagstiftning trädt fram för de fria associationer, som kallas

aktiebolag, i den mån dessa vunnit en större utbredning och representera större

kapifaler, så synes tillräckligt skäl till likartad åtgärd beträffande sparbankerna

vara för handen redan af den anledning att dessa nu representera ett kapital af

ej mindre än 40 millioner R:dr R:mt. Men härtill kommer, hvad dessa sparbanker

angår, den högst vigtiga omständighet att de aldra fleste, som i dessa hafva

penningar insatta, äro sådana, som, till följd såväl af sin samhällsställning som

sitt arbete, hvarken hafva förmåga eller tid att, såsom delcgare i andra bolag,

sjelfva bevaka sin rätt eller bedöma graden af säkerhet hos den inrättning och af

dess förvaltning, i hvilken de insatt ofta nog måhända allt, som skall betrygga

deras framtid mot nöd och elände. Det är blott en följd af sjelfva ändamålet och

betydelsen af sparbankerna, att de flesta bland insättarne äro barn, qvinnor, tjenstehjon,

arbetare. Men just i detta förhållande ligger då ock en oafvislig anledning

för det allmänna att uppträda, ej såsom förmyndare, men väl såsom beskyddande

och öfvervakande i förhållande till nämnda dess medlemmars rättsliga

trygghet.

Att finna ett lagom mellan ett sådant för mycket eller för litet af lagstiftning

och åtgärder från det allmännas sida beträffande sparbankerna, torde ej

vara en lätt uppgift. För min del anser jag såsom allmän regel dervid det nyss

nämnda: att staten ej bör uppträda såsom förmyndare vare sig för sparbankernas

styrelser eller för insättarne, men väl, med hänseende till de sistnämndas samhällsställning,

såsom särskilt skyddande och öfvervakande deras rätt och säkerhet, hvilka

ej äro i tillfälle att i samma grad, sem de flesta andra, sjelfva för sådant ändamål

vidtaga tillräckliga mått och steg. Jag drager ej i betänkande att anse det

förslag till lag för sparbanker, som blifvit uppgjordt af för sådant ändamål tillsatte

komiterade,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19. 17

komiterade, och hvilket förslag finnes bifogadt den Kongl. Propositionen i ämnet,

gå alltför långt i detaljerade föreskrifter beträffande anordningar, hvilka bättre må

lemna® åt särskilda sparbanksreglementen att närmare och på det för olika förhållanden

mest lämpliga sätt bestämma, och är derföre med Utskottet ense deri,

att ej tillstyrka antagandet af detta komiterades lagförslag. Men å andra sidan

synes mig Kongl. Maj:ts nådiga förslag till lag för sparbanker, äfven med de tilllägg,

Utskottet tillfogat, icke för ändamålet och betydelsen af en sådan lag vara i

allo tillfyllestgörande.

De garantier för insättarnes säkerhet, det Kongl. lagförslaget innehåller,

återfinnas i dess §§ 3 och 4: stadgandet om bildande af en reservfond till minst

10 procent af insatta medel med derå upplupen ränta, samt skyldighet för sparbank

att inställa sin rörelse, när tillgångarne nedgått till 90 procent af insatta

medel med derå upplupen ränta; hvartill komma stadgandet i § 5, om den eventuela

påföljden af uraktlåtenhet att iakttaga nyssnämnda stadganden, och i § 6, om

rätt för Konungens Befallningshafvande att anbefalla cession, der det i § 4 bestämda

förhållande inträffat. Till dessa garantier har Utskottet fogat den, som ligger i

offentliggörande af revisionsberättelse och med anledning af sådan fattadt beslut,

och ehuru jag tillfullo instämmer i detta förslag till tillägg utöfver hvad Kongl.

Maj:ts nådiga förslag innehåller, kan jag dock ej finna detsamma ensamt vara

tillräckligt.

Vid dessa, i §§ 3 och 4 af Kongl. Maj:ts förslag fastställda garantier framställde

sig genast den anmärkning att, ehuru rigtiga och vigtiga de utan fråga må erkännas

vara, likväl, då fråga är om insättarnes säkerhet för insatta medel, minst

lika stor vigt, som vid bildande af reservfond och cession under gifna förhållanden,

ligge på det sätt, hvarpå sparbank utlånar der insatta medel och i afseende på

dessa bevakar sin rätt, kort sagdt, bedrifver sin affärsrörelse. Detta är klart då

man besinnar, att reservfonden endast behöfver utgöra en tiondedel af insatta medel

och att vid en cession den nominela tillgången af 90 procent i verkligheten

visst ej lemnade detta belopp, att ej tala om den totala rubbning, förtroendet till

hela sparbanksväsendet skulle lida, om den olycka inträffade att, vore det ock

blott en enda sparbank, skulle blifva insolvent. Den garanti, jag i detta hänseende

saknar, är först den af fullt lämpligt och ändamålsenligt reglemente. Om jag således,

för att säkerhet i detta hänseende må ernås, redan beträffande § 1 afviker

från Utskottets förslag och anser Konungens Befallningshafvande böra pröfva och

fastställa förslag till sparbanksreglemente *— för öfrigt derutinnan i full öfverensstämmelse

med och under åberopande af ej mindre komiterades förslag, än högsta

domstolens anmärkning och föreslagna ordalag, — har sådant ingalunda sin

anledning i pågon misstro mot stiftarnes af sparbank redliga vilja och oegennyttiga

uppsåt, hvilka jag fastmer, just i och med deras intresse och möda för anordnande

Bill. till Riksd. Prof. 1871. 7 Samt. 10 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

af inrättningar, som ej bringa dem någon särskild fördel, anser böjda öfver allt

tvifvel. Men dels visar en ej så alldeles sällsynt erfarenhet om andra, ej mindre

till syfte och betydelse ädla och oegennyttiga inrättningar, huru det kunnat inträffa,

att desamma, om ock i sin begynnelse och tidigare tillvaro ordnade och skötta

på exemplariskt sätt, likväl under tidernas längd nedsjunkit till obetydlighet och

jemförelsevis föga motsvarat sitt ändamål, ej till följd af någon slags oredlighet i

förvaltningen, men med anledning af minskadt intresse, nit och sjelfuppoffrande

möda dervid. Dels ock hvad särskilt sparbankerna angår, må man väl märka,

att, äfven med bästa vilja i verlden, förmågan att skrifva ändamålsenliga och bebyggande

lagar och reglementen, liksom den att utan ledning och anvisning sköta

vidsträcktare affärer, är en konst, till hvars utbildning fordras mycken öfning och

vana. Och denna anmärkning eger i ifrågavarande hänseende i samma mån större

befogenhet, som sparbanksväsendet lyckligtvis synes alltmera utbreda sig äfven till

aflägsnare och mindre landsorter, der den slags färdighet och vana, som nyss

nämndes, måhända någon gång kan vara i mindre mån att påräkna eller anträffa.

— Med nu antydda bestämning i § 1 torde sjelfklart vara, att efter den bör

följa en §, upptagande om hvilka förhållanden reglemente bör innehålla stadganden,

ej mindre såsom ledning vid reglementes upprättande och uttryck af statens fordran

dervid, än såsom måttstock, anvisning och norm åt Konungens Befallningshafvande

vid pröfningen af ingifvet förslag.

Vidare saknar jag, med afseende på ofvan uppgifna hufvudsyfte för en lag

om sparbanker: insättarnes säkerhet, och ej mindre med afseende på sjelfva organisationen

af nämnda inrättningar, i det Kongl. förslaget hvarje bestämdt stadgande

om hvilka, som i sista hand ansvara för sparbankens fullgörande af ingångna förbindelser

och beskaffenheten af detta ansvar, likasom för öfvervakandet af dess

verksamhet, pröfningen af dess ställning, kort sagdt, hvilka de äro, som bilda och

företräda den persöna moralis, som kallas en sparbank. Villigt erkännes, att sparbanksreglemente

kan vara sådant, att insättarne ock äro sparbankens delegare.

Men hvarken innehåller det Kongl. lagförslaget något stadgande att så skall vara,

icke heller är sådant det vanliga i våra befintliga sparbanker, hvilket ock med afseende

på pluraliteten af insättares samhällsställning och öfriga verksamhet utan

tvifvel vore föga lämpligt. Lika litet kunna styrelsens ledamöter såsom'' sådana utgöra

de egentliga företrädarne af sparbanken. Styrelsens ledamöter hunna visserligen

tillika ega nyssnämnda betydelse; såsom ledamöter af styrelsen åter äro de

förvaltare, hvilka skola tillsättas och för sin förvaltning ei’hålla decharge, sedan

densamma af tillsatte revisorer blifvit bedömd. Hvem är nu den, som fullgör dessa

funktioner och hvilkas förvaltare styrelseledamöterna äro, hvem den, i förhållande

till hvilken insättarne äro fordringsegare — den vanliga ställning insättarne intaga

till våra befintliga sparbanker. Derpå lemnar det Kongl. förslaget intet svar, om

det ock, att döma af vissa uttryck, förutsätter, att hufvudman skola, eller åtmin
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 19.

stone kunna finnas. Mig synes att, efter de §§, som angifva vilkoren för stiftande

af sparbank, ett stadgande om sådana hufvudman eller principaler för sparbank

och om deras allmännaste åligganden nödvändigt måste inflyta såsom egentligt

konstitutivt i förhållande till hela inrättningen, dessa principaler må i öfrigt vara

vissä personer, eller utgöras af kommun eller t. ex. hushållningssällskap, i hvilka

sednare fall deras funktioner naturligen utöfvas af kommunens laglige och med dess

rätt beslutande styrelse, eller af den verkställande myndigheten inom sällskapet.

Äfven härutinnan kan jag åberopa så väl komiterades förslag som Högsta Domstolens

auktoritet.

Slutligen och hvad angår de §§ i Kongl. Maj:ts nådiga förslag, hvilka just

skulle tillgodose insättarnes säkerhet för sina fordringar, eller egentligen beträffande

den för nyssanförda ändamål vigtigaste af dessa §§, den om reservfonds bildande,

saknar jag i samma nådiga förslag ej mindre stadgande, som, genom bestämd laga

påföljd för uraktlåtenhet af detsammas iakttagande, gåfve tillfyllestgörande visshet

om att det alltid blefve tillämpadt, än ock anvisning om, huru sådan laga påföljd

skall göras gällande. Väl stadgar § 5, såsom eventuel påföljd af uraktlåtenhet att

på i § 3 föreskrifvet sätt bilda och använda reservfond, solidarisk ansvarighet'' för

försumliga hufvudmän och styrelseledamöter för fullt gäldande af insättarnes fordringar.

Men det är ej svårt att finna, att denna eventuela påföljd ej alltid, om

t. ex. rörelsen i öfrigt går bra samt sålunda föga fara för följders inträffande synes

vara för handen, skall utgöra en säker garanti mot användande af reservfondsmedel,

låt vara i god tro- och för allmännyttigt ändamål, innan samma fond stigit till det

belopp, som medger sådant användande. Det är, å andra sidan, lätt att se, att

om ock fara för skada eller förlust för insättare ej genast, sedan stadgandena om

reservfond blifvit åsidosatta, utan måhända långt sednare inträffar, icke desto

mindre, när sådant sker, äldre försummelser vid reservfonden kunna till sådant

förhållande verksamt hafva bidragit, eller åtminstone befintligheten af reservfonden

i laga skick alltid vid sådant tillfälle skall utgöra eu ökad tillgång.

Skall fullständig säkerhet i ifrågavarande hänseende vinnas, synes sättet för

dess ernående endast kunna bestå i stadgande af ovilkorlig återbäringsskyldighet

till reservfonden af medel, som från densamma, i strid mot § 3, blifvit

till andra ändamål använda, oberoende af afvaktan på, huruvida någon skada

af sådant användande för insättarne följt. - I § 6 af det Kongl. förslaget

är rätt visserligen förbehållen åt Konungens Befallningshafvande att ingripa,

för att sätta cessionsmessig sparbank i cession, och gerna må medgifvas, att den

yttersta utvägen af cession må vara ett nödvändigt ondt, om ock hjelpen åt insättarne

att utfå deras fulla rätt dervid kommer för sent. Deremot finnes ingen rätt

eller åliggande för Konungens Befallningshafvande stadgad i fall af försummelse

i afseende på det för insättarne långt vigtigare stadgandet beträffande reservfonden.

Likväl synes här just vara ett fall för banden, då det allmänna borde ingripa så
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

som skyddande insättarnes rätt, så mycket heldre, som insättare svårligen lärer

kunna ingripa förr, än genom försummelse verklig skada redan uppstått, ej heller

i vidsträcktare mån, än att han får sådan för sin räkning och fordran ersatt.

Tillägg till §§ 5 och 6 i det Kongl. förslaget i nu nämnda syftning hafva af nu

anförda skäl synts nödvändiga, så mycket heldre, som utan stadgande af tillfyllestgörande

laga påföljd för öfverträdelse af § 3 och utan rätt för någon att vidtaga

laga åtgärder för att göra sådan påföljd gällande, förstnämnda § mera får karakteren

af råd och anvisning, än af lag.

Med de förändringar och tillägg vid Kongl. Maj:ts nådiga förslag, hvartill

härmedelst grunder blifvit anförda, kan och Iföl- en bestämd skilnad göras mellan

sparbank, vid hvars stiftande laga föreskrifter blifvit iaktagna och hvilken förthy

må anses erbjuda insättarne större säkerhet samt derföre ock betraktas såsom den

enda i sitt slag önskvärda, samt sådan inrättning, med eller utan namnet, som

icke uppfyllt samma vilkor; och genom stadgad olikhet i ansvar för ersättande af

möjliga förluster kan en skälig uppmuntran gifvas till stiftelser af förra slaget,

heldre än af det sednare. I enlighet med yttrande af Högsta Domstolens ledamöter,

anser jag en paragraf i denna syftning böra införas, innehållande stadgande af

ersättningsanvaret för sparbanker, som drifva rörelse utan iakttagande af nämnda,

i ifrågavarande lag stadgade vilkor. Att detta ansvar blifvit strängt bestämdt, har

sin grund på en gång i afseendet på insättarnes säkerhet och med hänsyn dertill,

att dylika bankers inrättning må anses såsom icke önskvärd.

Jag har härmed antydt de skäl, som synas mig afgörande för att yrka

förändringar i vissa paragrafer så af Kongl. Maj:ts nådiga förslag, som i Utskottets.

För större åskådlighet af det hela har jag emellertid ansett lämpligast, att i det

förslag till lag för sparbanker, jag härmed går att reservationsvis framställa, äfven

upptaga de paragrafer, i afseende å hvilka jag öfverens stämmer med Utskottet

och hvilka alltså äro ordagrant lika med i dess förslag innehållna, och har jag vid

hvarje paragraf utmärkt der sådant är förhållandet.

Jag får alltså vördsamt föreslå, det Riksdagen ville för sin del antaga följande

förslag till

Förordning angående Sparbanker.

§ 1-

De som vilja stifta sparbank i ändamål att emottaga

smärre penningebelopp samt desamma för insättarnes räkning

förränta och genom räntans läggande till hufvudstolen ytterligare

förkofra, skola, innan sparbanken träder i verksamhet,

hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande söka fastställelse af sparbankens

stadgar och vid ansökningen bifoga förslag dertill.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

21

Pröfvas förslaget öfverensstämma med denna förordning

samt i öfrigt lagligt och ändamålsenligt, eger Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande att den sökta fastställelsen meddela.

§ 2.

De i § 1 omförmälda stadgar skola innehålla bestämmelser

i följande ämnen:

a) om sparbankens förvaltning och styrelsens redovisningsskyldighet;

om huru beslut skola fattas och på hvad sätt beslutanderätten

dervid är fördelad'' mellan hufvudmän och styrelse;

b) om den ort, der styrelsen har sitt säte;

c) om sättet för revision af räkenskaperna och för revisionsberättelsens

offentliggörande;

d) om vilkoren för insättning och uttagning af penningar;

om det belopp, hvarje insättare högst må hafva innestående;

huru motbok bör vara inrättad och förlorad sådan af

ny ersättas;

e) om utlåning af sparbankens medel;

f) hvarest och huru kassa och säkerhetshandlingar

skola förvaras;

g) om sättet för vinnande af ändring i stadgarne.

§ 3.

För hvarje sparbank skall finnas ett bestämdt antal principaler

eller hufvudmän, såvida ej kommun eller hushållningssällskap

åtagit sig det ansvar och de skyldigheter, som eljest

åligga hufvudmännen. Dessa skola

tillsätta styrelse;

utse revisorer;

efter inhemtad kännedom af revisorernes berättelse meddela

styrelsen decharge, eller, der anmärkning förekommit,

som ej blifvit af styrelsen nöjaktigt förklarad, vidtaga den åtgärd

hvartill omständigheterna kunna föranleda; besluta öfver de

framställningar och förslag, som af styrelsen eller revisorerne

kunna göras;

behandla de ärenden i öfrigt, hvilka, enligt de för sparbanken

fastställda stadgar, kunna förekomma;

tillse det stadgarne af styrelsen behörigen iakttagas.

År kommun eller hushållningssällskap sparbankens hufvud
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 19.

man, galle om vederbörande kommunalstyrelse eller förvaltningsutskott,

hvad här ofvan om hufvudman sägs.

§ 4.

Till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skall årligen å

tid, som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande för hvarje sparbank

med afseende å innehållet af dess reglemente bestämmer, aflemnas

förteckning å styrelseledamöterne och hufvudmännen,

eller, i det fall sista momentet af föregående paragraf omnämner,

uppgift på den myndighet, som hufvudmannabestyret

handhafver. Samma uppgift, skall ock, genom styrelsens försorg,

införas i eu inom orten spridd tidning, eller på annat lämpligt

sätt offentliggöras.

o

§ 5. (= Utskottets § 3.)

Revision af sparbanks räkenskaper skall årligen förrättas,

och bör revisionsberättelsen jemte det beslut, som i anledning

deraf blifvit fattadt, insändas till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,

äfvensom på det i § 4 föreskrifna sätt offentliggöras.

§ 5. (= Kongl. Maj:ts förslag § 3, Utskottets § 4.)

All vinst, som å sparbanksrörelse uppkommer, skall ingå

i en reservfond till bestridande af nödiga omkostnader och

betäckande af möjligen inträffande förluster; dock må, när

reservfonden öfverstiger tio procent af insatta medel, med

derå upplupen ränta, öfverskottet kunna, der ej reglementet

stadgar, att hela vinsten skall ingå i reservfonden, användas

för annat allmännyttigt eller välgörande ändamål.

§ 7. (= Kongl. Maj:ts förslag § 4, Utskottets § 5.)

Finnas sparbanks tillgångar hafva genom olyckshändelse

eller förlust å rörelsen så nedgått, att de, efter afdrag för

annan skuld, motsvara endast nittio procent af insatta medel

med derå upplupen ränta, skall sparbankens verksamhet genast

afbrytas och sparbanken ställas under utredning.

§ 8.

Åsid osättes hvad i § 6 eller 7 är föreskrifvet, vare hufvudmän

och styrelseledamöter, hvilka i sådant afseende felaktigt

förhållande finnes ligga till last, en för alla och alla för

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 19.

en, insättarne ansvarige för deras fordringars fulla gäldande,

der ej kommun eller hushållningssällskap såsom hufvudman

åtagit sig ansvar och skyldigheter i samma hänseende. Har

reservfond hel och hållen eller till någon del blifvit använd

på annat sätt, än § 6 medgifver, vare de, som beslut

derom fattat, skyldige att till sparbanken återgälda hvad

sålunda obehörigen användt blifvit, ändå att ej visas kan, att

förlust derigenom för insättarne uppkommit. I öfrigt vare

förvaltare af sparbank för de densamma anförtrodda medel underkastade

ansvarighet endast efter de grunder, som för syssloman

i allmänhet gälla, sävidt de icke till ytterligare ansvarighet

sig särskildt utfäst. Skulle sparbankens hufvudman Öfverträda

bestämd föreskrift i de faststälda stadgarne, vare de

skyldige ersätta den möjligen genom sådan öfverträdelse uppkommande

skada.

§ 9.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ege rättighet att sjelf

eller genom ombud taga kännedom af sparbanks räkenskaper,

jemte protokoll samt låne-, säkerhets- och öfriga handlingar;

att, derest grundad anledning förekommer till befarande af

det i § 7 omförmälda missförhållande emellan tillgångar och

insatta medel, förbjuda fortsättning af sparbankens verksamhet

och förordna om densammas ställande under utredning,

till deltagande hvaruti då jemväl ett ombud af Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande utses; äfvensom att, der i strid emot hvad

i § 6 stadgas om reservfonds bildande, medel från sådan till

annat ändamål blifvit använda, mot dem, som i sådant afseende

felagtigt förfarande finnes ligga till last, låta föra den

talan, hvartill anledning förekommer.

Enahanda rätt att af sparbanks räkenskaper, protokoll

och handlingar .taga kännedom tillkommer af landstinget, samt

der sparbanken är inrättad för stad som ej tillhör landsting,

af stadsfullmäktige årligen utsedt ombud, hvilket, derest tillgångarne

finnas hafva nedgått såsom i § 7 sägs, eller reservfondens

medel, innan de uppnått det belopp, § 6 stadgar,

blifvit för annat ändamål använda, bör derom hos Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande göra anmälan.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Lag- Utskottets Utlåtande N:o 19.

§ ''10 (= Kongl. Maj:ts förslag § 7, Utsk. § 8).

Öfver Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes beslut, i fall hvarom

nästföregående § handlar, kan klagan föras hos Kongl.

Maj:t i dess Finans-departement, men beslutet går ändå i

verkställighet, såvida ej Kongl. Maj:t annorlunda förordnar.

§ 11 (= Kongl. Maj:ts förslag § 8, Utskottets § 9).

Sparbank vare i mål, för hvilka ej annorlunda i lag

stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort, der bankens

styrelse, enligt de fastställda stadgarne, har sitt säte.

§ 12.

Träder sparbank i verksamhet utan erhållen behörig stadfästelse

å stadgan, vare hufvudmän och styrelseledamöter ansvarige,

eu för alla och alla för eu, såsom för egen skuld

för återbetalningen af insatta medel. Skulle, sedan Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande förklarat sparbank böra upplösas,

den likväl fortsätta annan rörelse, än som hörer till bankens

utredning, vare lag samma.

§ 13.

När sparbank varder upplöst, skall, i händelse, efter fullgörande

af sparbankens alla förbindelser, någon behållning

uppstår, denna användas till befrämjande af ny sparbanks uppkomst

eller annat allmännyttigt ändamål, efter tliy Kongl. Maj:t,

på hemställan af bankens hufvudmän, förordnar. Sker ej sådan

hemställan, då må vederbörande landsting eller stadsfullmäktige

hos Kongl. Maj:t göra framställning om medlens

användande för sådant ändamål, som här ofvan sadgt är.

§ 14. (= Kongl. Maj:ts förslag § 10, Utskottets § 11.)

Med sparbank afses i denna förordning icke sådan inrättning

för penningars emottagande eller upplåning, hvarest

rätt till vinstutdelning blifvit stiftarne eller deras rättsinnehafvare

förbehållen, utan vare i fråga om sådan inrättning och

delegarnes ansvarighet för der insatta medel tillämpligt, hvad

om bankinrättning i allmänhet enligt lag gäller. Drifves rörelsen

under benämning sparbank, skola dock de här ofvan i

§§ 7 och 9 gifna bestämmelser i tillämpliga delar å desamma

till efterrättelse lända.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

95

Öfvergående stadganden.

Nuvarande sparbanker äro pligtiga att sednast efter 9

års förlopp ställa sig denna förordniug till efterrättelse. Derest

någon af dem icke inom nämnda tid härefter sökt och vunnit

stadfästelse å stadgar, upprättade i öfverensstämmelse med denna

förordning, men rörelsen ändock fortsätter, skola hufvudmännen

och styrelseledamöterna i sådan sparbank åligga enahanda ansvarighet,

som i § 19 blifvit stadgad. Dock skall hvad i §

6 är stadgadt derom, att sparbanks reservfond icke må användas

innan den öfverstigit tio procent af insatta medel med

ränta, ej ega tillämpning i afseende å redan stiftad sparbank

förr än 5 år förflutit från slutet af det år, under hvilket

denna förordning blir utfärdad.»

af Herr Grefve Sparre och Herr von Möller, som hufvudsakligen instämma

med Grefve Mörner.

af Herr Carlén.

af Herr Kolmodin: “Emot lydelsen af § 10 i Utskottets förslag till förordning

angående sparbanker reserverar jag mig på följande grunder:

Att, såsom i Kongl. Maj:ts Proposition skett, bestämma, det behållningen,

som uppstår vid sparbanks upplösning, bör användas till grundläggande af ny sparbank,

eger sin fulla betydelse, då man såsom regel uppställer, att sådana medel

skola öfverlemnas till vederbörande landsting eller, hvad angår städer, hvilka ej i

landsting deltaga, till stadsfullmäktige. Synnerligast inom ett helt landstingsområde

torde ej gerna hinder kunna framstå mot medlens användande för det angifna

ändamålet. Olämpligt deremot synes ett sådant stadgande vara, då man åt hufvudmännen

för den upplösta sparbanken öfverlemnar initiativet vid bestämmandet

öfver medlens användning. Man kan å ena sidan antaga, att dessa hutvudmans

intresse måste vara fästadt vid den ort, de tillhöra, samt å den andra, att det

svårligen kan komma i fråga, att man upplöser en sparbank för att på samma

ställe omedelbart derefter upprätta en annan. Dessutom torde begreppet: sparbank

osökt kunna inrymmas under bestämmelsen: allmännyttigt ändamål.

Då Utskottet vidare under vissa förutsättningar föreslår, att ifrågavarande

medel skola utan alla vilkor öfverlemnas till vederbörande landsting eller till den

kommun, der sparbankens styrelse haft sitt säte; så synas mig dessa bestämmelser

lika godtyckliga och otillfredsställande, som det förefaller mig svårt, att åstadBih.

till Riksd. Prof. 1871. 7 Sami. 10 Häft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

komma eu rättvis fördelning af öfverskottsmedlen mellan flera kommuner i de fall,

om hviika mom. 3 handlar, synnerligast som Utskottet ej med ett ord antydt de

grunder, efter hviika fördelningen bör ske.

Till sist tår jag förklara, att jag anser stadgandet i mom. 5 öfverflödigt,

då sättet för dessa medels användande beror ej blott på ett ensidigt beslut af

hufvudmännen, utan tillika på Kongl. Maj:ts pröfning och godkännande. Vid sådant

förhållande torde man kunna antaga, att såväl de bestämmelser, som af redan

befintlig sparbanks stiftare blifvit uppställda, som ock de vilkor, som möjligen

kunnat fästas vid en eller annan donation, skola vinna behörigt afseende utan ett

dylikt specielt stadgande i sparbankslagen.

På grund åt hvad jag bär anfört, hemställer jag vördsamt, att § 10 i förordningen

angående sparbanker måtte erhålla följande lydelse:

När sparbank varder upplöst, skall, i händelse, efter fullgörande

af sparbankens alla förbindelser, någon behållning

uppstår, denna användas för allmännyttigt eller välgörande ändamål,

efter thy Kongl. Maj:t, på hemställan af sparbankens

hufvudmän, förordnar.

Sker ej sådan hemställan af hufvudmännen inom ett år,

efter det sparbank blifvit upplöst; då må vederbörande landsting

eller stadsfullmäktige bos Kongl. Maj:t göra framställning

om medlens användande för sådant ändamål, som här ofvan

sagdt är.“

af Herr Bovin, Herr Norm och Herr Friherre Wrede. hviika instämma

med Herr Kolmodin.

af Herr Beckman och Herr Friherre Nordenfalk, hviika instämma i det af

Herr Kolmodin framställda förslag.

STOCKHOLM, tryckt hos A. L. Norman, 1871.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1871:24 Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj-.ts nådiga Proposition om antagande af en författning angående sparbanker. a1 i texten