Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af erhållen remiss af motion, angående sådan ändring i gällande lagar, att underlåtenhet att begagna dop och nattvard icke råd medföra förlust eller hinder i verldsligt hänseende.

1871-01-31 · 2 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1871:2, Utlåtande, i anledning af erhållen remiss af motion, angående sådan ändring i gällande lagar, att underlåtenhet att begagna dop och nattvard icke råd medföra förlust eller hinder i verldsligt hänseende.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 2.

I

N:o 2.

Ank. till Biksd. Kansli d. 1 Febr. 1871, kl. 1 e. in.

Utlåtande, i anledning af erhållen remiss af motion, angående sådan

ändring i gällande lagar, att underlåtenhet att begagna

dop och nattvard icke råd medföra förlust eller

hinder i verldsligt hänseende.

I nämnda motion (N:o 20), som blifvit väckt inom Andra Kammaren

af Herr A. W. jUhr, har motionären, med förmälan, att han vid 1867 års

riksdag väckt motion om upphäfvande af 15 Kap. 11 § Kyrkolagen, som föreskref

nattvardens begående som vilkor för äktenskap, 3 Kap. 2 § samma lag,

Kongl. Brefven den 7 Juni 1733 och den 24 Januari 1740 samt i öfrigt

alla de lagstadganden, hvilka inneburo, att underlåtenhet att begagna dop

eller nattvard på sätt statskyrkan föreskrifver medförde ”förlust eller hinder

i verldsligt afseende”, men att denna motion icke vunnit Riksdagens bifall,

nu förnyat sin förra framställning, dervid motionären erinrat, hurusom grundlagens

stadgande om fri religionsöfning icke kunde efterlefvas så länge deremot

"[stridande bud i andra lagar, jemväl näringsförfattningar, qvarstodo,

samt i öfrigt, med förklarande, att ett vid förenämnda riksdag af annan motionär

väckt förslag, att den genom Kongl. Förordningen den 20 Januari

1863 mosaisk och christen trosbekännare tillagda rättighet att inför Magistrat

eller kronofogde ingå äktenskap måtte utsträckas till alla Svenska medborgare,

folie inom omfånget för det nu väckta förslaget, hemställt, att, derest

samma förslag icke skulle kunna i sin fulla utsträckning vinna bifall,

det åtminstone måtte tillåtas en hvar att ingå äktenskap på sätt nyss

nämndt är.

Då emellertid i Upsala mötes beslut 1593 och Augsburgiska bekännelsen,

hvilita enligt Regeringsformen äro bestämmande i fråga om hvad som

Bih. till Riksd. Prot. 1871- 7 Sand. 2 Saft.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Lag- Utskottets Utlåtande, N:o 2.

skall anses utgöra den rena evangeliska läran, bruket af de heliga sakra"

mentena fraraställes såsom något för christendomen väsendtligt och följaktligen,

vid det förhållande, att Regeringsformen i vissa fall stadgar bekännelse af

den rena evangeliska läran såsom vilkor för innehafvande eller utöfvande af

allmänna befattningar, den ifrågavarande motionen, med den omfattning den

erhållit, åsyftar förändring jemväl af grundlag, anser sig Utskottet, med föranledande

tillika af stadgandet i 55 § Riksdags-ordningen, att ej må i en

skrift flera mål af olika beskaffenhet sammanföras, böra

till Ändra Kammaren återlemna förevarande motion; hvithet

för Riksdagen vördsamt anmäles.

Stockholm den 31 Januari 1871.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Emöt detta beslut anmäldes reservation af Herr Grefve J. O. Mörner.

1

STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1871

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.