Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om omlagande af visso grunder för eu författning angående upplag af produkter och varor. Nämnda motion

1871-04-04 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1871:21, Utlåtande, i anledning af väckt motion om omlagande af visso grunder för eu författning angående upplag af produkter och varor. Nämnda motion

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.

1

HT:0 åt.

Ank. till Riksd. Kansli den fi April 1871, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om omlagande af visso

grunder för eu författning angående upplag af produkter

och varor.

Nämnda motion (N:o 7) har inom Första Kammaren blifvit väckt af

Herr G. O. Troilius, som framställt behofvet af en lag, med stöd af hvilken

man skulle kunna inrätta magasiner eller upplagsplatser, der en producent eller

handlande kunde upplägga eu vara emot ett qvitto af den beskaffenhet, att

det lepresenterade sjelfva varan, så att denna ej kunde säljas eller pantsättas

utan genom ett öfverflyttande af beviset, och ej heller tagas i mät eller beläggas

med qvarstad, utan att sådan åtgärd träffade sjelfva beviset.

Fördelen af sådana inrättningar vore, dels att affärer underlättades genom

sålunda beredd möjlighet att lägga upp en vara på ett ställe inom landet

och sända upplagsbeviset till ett annat eller till och med utomlands till

försäljning, hvarigenom öfverflödiga transporter och utgifter af flera slag kunde

undvikas, dels ock att man beqvämast komme i tillfälle att begagna sin vara

såsom säkerhet för lån.

Enligt vår lag medförde underpant i lös egendom icke förmånsrätt och

man hade mot sådan pantsättning anmärkt, att den ej lemnade tillräcklig säkerhet

för lån gifva ren, emedan den pantsatta egendomen kunde, utan att långifvaien

förmådde hindra det, säljas under hand, hvarigenom denne ginge miste

om sin panträtt till de sålda varorna. Öfverlemnade man deremot en vara åt

en person, som ^ej vore intresserad, vare sig såsom långifvare eller låntagare,

och på samma gång vore förbjuden att utlemna varan annorledes än mot återBik.

till Rihsd. Brok 1871. 7 Sami. 12 Hä/t.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lug-Utslcottets Utlåtande N:o 21.

fående af det qvitto, som blifvit utfärdadt derå, blefve detta qvitto en god säkerhet

för ett lån.

På grund häraf och då motionären ansett rättighet att drifva sådan rörelse

som den ifrågavarande böra tillerkännas endast bolag, har han — med förmälan,

att han ansett, det Riksdagen, efter att hafva pröfvat och gillat vissa

hufvudgrunder för den ifrågasatta lagen, borde hos Kongl. Maj:t utverka kodifierandet

af stadgandena — föreslagit, att Riksdagen

dels måtte, såsom grunder för en författning angående upplag af produkter

och varor emot bevis, som uti viss persons eller innehafvarens hand representera

eganderätten till samma produkter eller varor, för sin del antaga och godkänna

följande bestämmelser, nemligen:

att bolag, bildadt för upplåtande af magasiner eller andra upplagsplatser till

allmänt bruk, må, efter erhållet särskildt bemyndigande af Kongl. Maj:t,

vara berättigad! att till förvaring emottaga varor med den verkan, att,

under det varorna äro i bolagets vård, eganderätten till dem icke annorledes

än genom öfverlåtelse och - aflemnande af bolagets öfver varornas

emottagande utfärdade bevis öfvergår från eu person till en annan; dervid

beviset jemväl må kunna på innehafvaren öfverlåtas;

att pantsättning af sålunda upplagda varor må med laglig verkan ega rum

genom blotta upplagsbevisets öfverlemnande till panttagare^

att endast upplagsbeviset, men icke de upplagda varorna, må utgöra föremål

för utmätning eller annan exekutiv åtgärd;

att upplagsbeviset skall innehålla upplysning om de upplagda varornas märken,

art, stycketal, mått, mål eller vigt samt uppgifna värde, äfvensom

om uppläggarens namn, yrke och bostad;

att å beviset dessutom skola finnas utsatta de rättigheter, som enligt den

nya lagen komme att medfölja bevisets innehafvande;

att upplagda varor ej få af bolaget utlemnas utan mot återfående af upplagsbeviset,

vid påföljd att, om annorlunda sker, bolaget skall, så framt ej

upplagsbeviset blifvit i vederbörlig ordning dödadt, ersätta dess innehafvare

all skada;

att deremot bolaget ej må vara skyldigt att varorna aflemna, innan bolaget

erhållit full godtgörelse för magasinshyra, transport- och uppläggningskostnader

samt andra af bolaget för varornas vård och förvaring häfda

utgifter;

att bolagets och varuegarens ömsesidiga rättigheter och skyldigheter i öfrigt

må bestämmas genom de af Kongl. Maj:t för bolaget fastställda reglor;

att, om upplagda varor äro assurerade, upplagsbevisets innehafvare må vid

inträffande olyckor hafva samma rätt till assuransbeloppet, som förut till

varorna sjelfva;

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.

att, derest fein år förflutit från en varas uppläggande, utan att vederbörande

anmält sig till densammas utbekommande, bolaget må genom kungörelser,

som tre gånger, minst en månad emellan hvarje gång, införas i Postoch

Inrikes tidningar, efterlysa innehafvaren af upplagsbeviset; hvarefter,

i fall denne icke inom tre månader, räknade från sista kungörelsen, anmäler

sig, eganderätten till den upplagda varan må öfvergå på bolaget;

att likväl, för att bolaget må komma i åtnjutande af en sådan fördel, underrättelse

om ifrågavarande bestämmelse skall finnas å upplagsbeviset

antecknad;

att, om upplags-beviset förkommer, i anledning deraf må kunna förfaras i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad angående vexel för dylikt fall

är stadgadt; samt

att jemväl nederlagsgods må med enahanda verkan, som här ofvan i afseende

på varor i allmänhet finnes stadgad, kunna af bolaget till förvaring emottagas,

hvarvid tullstadgan i tillämpliga delar äfvensom de särskilda föreskrifter,

som Kongl. Maj:t må i detta hänseende pröfva nödiga, skola

lända till efterrättelse;

dels ville uti underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta

utarbeta en lag i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ofvan anförda grunder

och derom till nästkommande Riksdag aflåta nådig proposition.

Lag-Utskottet har tagit detta förslag i öfvervägande och instämmer, beträffande

nyttan och behöfligheten af sådana inrättningar som de i motionen

afsedda, till alla delar med motionären. Såsom denne jemväl anmärkt, har

man i flera andra länder begagnat sig af dylika inrättningar för att underlätta

belåning af varor. I vårt grannland Danmark har i Köpenhamn, med stöd af

en lag den 23 Februari 1866 eu sådan inrättning under benämning “Det blåa

Pakhuus“ redan några år varit i gång. Den Danska lagen har tjenat till ledning

för det förslag, motionären framställt,

I Sverige, hvarest, till följd af landets naturbeskaffenhet, afstånden äro

stora, kommunikationsmedlen ännu ofullständiga och vattenvägarne under en

icke obetydlig del af året stängda samt betydande marknadsplatser till antalet

iå, såsom följd hvaraf svårighet uppstår för producenten att, då han det önskar,

afyttra sin vara, framstår behofvet af sådana inrättningar ännu mera än

i ofvannämnda länder, och skulle, genom uppfyllandet af detta behof, utan allt

tvifvel varuomsättningen underlättas och såmedelst produktionen befordras.

Det ligger emellertid i sakens natur, att dylika inrättningar icke kunna

vinna någon omfattning och motsvara affärslifvets behof, med mindre lagliga

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.

innehafvande! af de bevis, som utfärdas öfver inlemnade varor, gifver ovilkorlig

rättighet att utbekomma sjelfva varan; men en sådan rättighet torde icke kunna

härledas från vår nu gällande lag. Ett aftal om pantsättning af lös egendom

blir nemligen icke gällande mot tredje man, med mindre panten icke allenast

är skiljd från egarens öfriga tillhörigheter, utan derjemte blifvit på ett eller

annat sätt öfverlemnad till panthafvaren, och detta sednare vilkor torde i allmänhet

icke anses vara för handen i det fall, att en pantsatt vara ligger i ett

magasin, tillhörigt tredje man, äfven om det bevis, denne utfärdat öfver emottagandet

af varan är i panthafvarens värjo och den, som innehar varan, med

egaren träffat det aftal, att varan icke utlemnas annorledes, än emot det utfärdade

beviset.

Här skulle således lagstiftningens mellankomst erfordras, och för uppnående

af det med dylika upplagsmagasiner afsedda ändamål torde jemväl bestämmelser

i åtskilliga andra af de utaf motionären nämnda hänseenden vara

af nöden, såsom: att de upplagda varorna icke må utmätas eller beläggas med

qvarstad annorledes, än genom utmätning af eller qvarstad å upplagsbeviset; att

innehafvare af upplagsbevis har samma rätt till assuransbeloppet för en förlorad

vara, som han haft till sjelfva varan; att förkommet upplagsbevis må, med

iakttagande af vissa formaliteter, kunna dödas; och att under vissa förhållanden

upplagd vara hemfaller till egaren af upplagshuset.

Ehuru, såsom ofvan är nämn dt, Utskottet antagit, att i en lag om sådana

upplagshus eller upplagsmagasiner, som de af motionären afsedda, åtskilliga

af de utaf honom såsom grunder för en dylik lag anförda bestämmelser

komme att inflyta, har Utskottet likväl ansett sig icke böra i vidsträcktare mån

tillstyrka motionen, än att Utskottet hemställer,

att Riksdagen beslutar att i underdånig skrifvelse till Kongl

Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta eu lag

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af Utskottet ofvan

anförda grunder samt derom aflåta nådig Proposition till

näst sammanträdande Riksdag.

Stockholm den 4 April 1871.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Stockholm, tryckt hos Bergström & Lindroth, 1871.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.