Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående ändring i lagens stadganden om mannens målsm anse ätt öfver hustrun m. m. • U/Vren inr Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottet remitterad motion

1871-05-04 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1871:26, Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående ändring i lagens stadganden om mannens målsm anse ätt öfver hustrun m. m. • U/Vren inr Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottet remitterad motion

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 26.

1

N:o 26.

Ank. till Kiksd. Kansli den 6 Maj 1871, kl. 7 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående ändring i lagens

stadganden om mannens målsm anse ätt öfver hustrun

m. m.

• U/Vren inr Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottet remitterad

motion (N:o 123) har Herr L. J. Hierta yttrat, hurusom, oaktadt på sednare

tiden qvinnans rätt i samhället mer än tillförene blifvit påaktad af

den lagstiftande makten, dock ännu qvarstode en orättvisa mot den gifta

qvinnan i den oinskränkta makt allmänna lagen i 9 Kap. Giftermåls-balken

om malsmanskapet tilläde mannen att ensam råda öfver förvaltningen af

hustruns egendom, utan att undantag derifrån kunde ega rum, annat än i

hvad giftorätt angick, vare sig genom äktenskapsförord eller frivillig öfverenskommelse,

då denna icke enligt lag var bindande. I afseende å lagens

skydd för den gifta qvinnans egendom stode Sverige ännu efter de flesta

andra civiliserade länder. Så väl i Europa som i Nord-Amerikas Förenta

Mater hade man vant betänkt på att genom särskilda lagar lemna hustrun

rättighet att rada öfver sin egendom. Särskildt ville motionären härvid

fasta uppmärksamheten på staten New-Yorks lagar 1860 och 1862, genom

hvilka blifva förklarad!, att både den fasta och den lösa egendom en hustru

egde såsom sm egen och särskilda egendom, den, som tillföll henne

genom arf, testamente, gåfva eller förläning, den hon förvärfvade genom

Bdi. Ull Likså. Vrot. 1871. 7 Samt. 15 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 26.

sitt yrke, handtering, arbete eller tjenster för sin egen och särskilda räkning,

den, som en hustru i staten New-York egde vid tiden af sitt giftermål,

samt räntor, inkomster och afkastning af all sådan egendom skulle,

oaktadt hennes giftermål, vara och förblifva hennes särskilda egendom, hvilken

skulle begagnas, samlas och lagfaras i hennes eget namn och icke vara

underkastad inblandning eller öfverinseende af hennes man, likasom hon

ej heller skulle vara ansvarig för hans skulder, undantagande sådana, som

kunnat blifva ådragna för hennes eget eller barnens underhåll genom hennes

förvållande. En hustru finge belåna, sälja, anvisa och öfverflytta sin

särskilda, personliga egendom, drifva ett yrke eller handtering och uträtta

hvilket arbete eller tjenst som helst för sin egen räkning, och inkomsten,

som tillföll henne deraf, fick begagnas af henne och användas i hennes

eget namn.

Lagen innehöll vidare, att hustru kunde öfverlemna sin särskilda egendom,

söka och sökas för densamma, samt anställa åtal i sitt eget namn

för oförrätter emot hennes person eller barnens egendom. Hon skulle ock

sjelf ansvara för kostnaden för rättegångar, som rörde hennes egendom.

Äfven fordrades modrens skriftliga samtycke, tillika med fadrens, för

att göra lärlingskontrakt angående barnen bindande, eller för att kunna

skicka dem i tjenst hos andra.

Med föranledande häraf och med åberopande af hvad vid flera föregående

riksdagar, då motionären gjort framställningar i enahanda syftning,

i frågan förekommit, samt då den i staten New-York införda lag, under

en flerårig utöfning, befunnits tillfredsställande och jemväl annorstädes blifvit

efterföljd, har motionären yrkat,

att Lag-Utskottet måtte föreslå dels eu lagförändring i omförmälda

afseende, i likhet med den ofvan åberopade, dels upphäfvande af 8, 9 och

11 Kap. Giftermåls-balken i de delar, som för närvarande utgjorde hinder

emot den ifrågavarande författningens införande, eller ock

att Utskottet måtte inkomma med förslag till en underdånig skrifvelse

till Kongl. Maj:t med begäran, att ett sådant förslag i omförmälda

hänseende, hvarigenom ett af de mest beklagansvärda missförhållanden inom

det borgerliga och familjelifvet kunde afhjelpas, måtte blifva utarbetadt och

af Kongl. Maj:t framlagdt för nästa Riksdag.

I hufvudsakligen enahanda syftning har inom Första Kammaren Herr

J. A. Hazelius, i motion (N:o 19), hvilken jemväl blifvit remitterad till Lagutskottet,

hemställt,

att Riksdagen måtte besluta sådan ändring i 8, 9, 10 Kap. Giftermålsbalken,

att den egendom, lös eller fast, hustru före äktenskapet egt eller

efter detsamma ärft eller förvärft förblefve hennes enskilda tillhörighet,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 26.

deröfver hon allena, icke mannen, egde förfoga, och att, der fader eller

förmyndare funne sådant nödigt, qvinna i arf eller gåfva tillfallen egendom

finge, oberoende af hennes blifvande äktenskap, ställas under mannens vård

eller förvaltning sålunda, att blott afkastningen af samma egendom måtte

utgå till boet, eller ock

att Riksdagen måtte besluta underdånig framställning, att Kongl. Maj:t

täcktes till en blifvande Riksdag öfverlemna förslag till de ändringar i lagen,

som ändamålet fordrade.

Lag-Utskottet har haft dessa förslag under öfvervägande. Om det

än ma vara sannt, att i afseende å de fordringar en nyare tid uppställer

på en sjelfständig ställning för den gifta qvinnan till hennes betryggande

mot ekonomiskt obestånd, svenska lagstiftningen står tillbaka för de flesta

andra länders, bör man dock icke förbise, att, då vår lagstiftning, med den

betänksamhet, som, när det gällt familjeförhållandena, alltid för densamma

varit utmärkande, ännu låtit mannens målsmansrätt öfver hustrun såsom regel

qvarstå i den utsträckning, den erhållit i 1734 års lag, den, såsom motvigt

häremot, genom boskilnadslagarne mer och mer utvidgat hustruns rätt

att undandraga sig detta målsmanskap då det missbrukas, jemte det lagstiftningen,

i fråga om gäld, som blifvit gjord i äktenskapet och till båda

makarnes nytta, ålagt hustrun lindrigare ansvarighet än mannen. Lagen om

boskilnad, den 18 September 1862, som för båda makarne har stadgandet,

att boskilnad må ega rum, om ena maken är skyldig till betalning, för

hvilken den andra makens giftorätt eller enskilda egendom ej svarar, och

sådan betalning ej kan fullgöras, utan att den giftorätt eller enskilda egendom

tillgripes, medgifver dessutom hustru att söka boskilnad i de fall, att

makars gemensamma bo är belastadt med så stor gäld, att den ej kan betalas

med den egendom, som i boet är samfäld och den enskilda, som bör

svara för samma gäld, eller mannen, genom försummelse eller vanvård af

boets angelägenheter eller boets belastande med gäld utan motsvarig nytta

kan anses missbruka sitt målsmanskap, eller han af ondska eller motvilja

öfvergifvit eller förlupit hustrun och ej kommit åter inom sex månader,

eller han blifvit ställd under förmyndare.

Då emellertid det medel, lagen sålunda anvisar till hustruns skydd,

icke får anlitas förr, än verkningarne af mannens missbruk af målsmansrätten

redan framträdt och kunna ledas i bevis, och hustrun naturligtvis

i ^ det längsta ryggar tillbaka för nödvändigheten att gifva grannlaga förhållanden

inom familjen till pris åt offentligheten, är det tydligt och torde

jemväl af erfarenheten bekräftas, att nämnda medel i allmänhet kommer

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 26.

till användning först i yttersta nödfall och, kanske oftast, då det redan är

för sent, och Lag-Utskottet anser derföre en lagförändring i den uti motionerna

antydda syftning vara af behofvet påkallad. Vid de öfverläggningar

inom representationen, till hvilka liknande motioner vid flera riksmöten gifvit

anledning, har man också i allmänhet varit ense derom, att något härutinnan

borde göras, om än meningarne varit delade om sättet för reformens

åvägabringande.

Att nu, i enlighet med hvad motionärerne afse, uppställa såsom

regel, att från mannens målsmanskap vore undantaget allt hvad hustrun

egde då hon ingick äktenskapet, hvad under äktenskapet tillfallit henne genom

arf, gåfva eller testamente och hvad hon under äktenskapet sjelf förvärfvade, har

förefallit Utskottet betänkligt. Ett stadgande härom torde icke kunna meddelas,

utan att i sammanhang dermed en genomgripande förändring af hela den nu

gällande lagstiftningen rörande makars egendomsgemensamhet verkställes,

hvilket motionärerne jemväl synas hafva insett, då de, i sammanhang med

yrkandet om upphörande af mannens målsmansrätt för hustrun i afseende

å ofvannämnda egendom, fordrat, att samma egendom skulle anses för hustruns

enskilda tillhörighet. Utskottet har befarat, att allmänna tänkesättet

icke är nog förberedt på en dylik förändring, för att densamma nu skulle

kunna genomföras.

Deremot har Utskottet, delande den åsigt, som i frågan uttalats af

Lag-Utskottet vid två föregående riksdagar, ansett, att, till afhjelpande,

och detta i icke oväsendtlig mån, af de missförhållanden, som ofta äro en

följd af mannens snart sagdt oinskränkta målsmansrätt öfver hustrun, skulle

kunna vidtagas den förändring i bestående lag, att genom äktenskapsförord

finge bestämmas, icke allenast, såsom för närvarande, i hvad mån giftorätt

i makarnes egendom skall för den ena eller andra maken ega rum,

utan äfven att från mannens målsmanskap kunde undantagas den egendom,

deri han ej eger giftorätt, eller någon del deraf, öfver hvilken egendom

hustrun skulle ega att råda, sjelf eller med biträde af god man.

Af ett sådant stadgande skulle följa, att hustru, som på grund af

äktenskapsförord sjelf rådde öfver sin egendom, borde bidraga till kostnaderna

för gemensamma boet, i likhet med hvad enligt lag bör ega rum,

i händelse, efter det boskilnad emellan makar blifvit beviljad, det befinnes,

att hvad som vidare af dem gemensamt förvärfvas ej räcker till uppehälle

för dem och barnen; och då enligt boskilnadslagen den egendom, hustru

berättigas undanskifta, skall förvaltas af god man, som af Rätten förordnas,

hvilken gode man jemväl tillkommer förvaltningen af den egendom, som,

efter det boskilnad söktes, tillfallit hustrun, torde, i fall lagens stadgande

om

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 20.

om äktenskapsförord förändras derhän, att det medgifves hustru att utan

biträde af god man råda öfver egendom, hvari mannen ej har giftorätt,

det jemväl böra lemnas hustrun öppet att utan biträde af god man förvalta

sådan egendom, som genom boskilnad undandraga mannens målsmansrätt.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt får Lag-Utskottet,

som, i anseende till den korta tid Utskottet, efter behandlingen af omfattande,

af Regeringen framställda lagförslag, haft att använda på förevarande

fråga, funnit sig förhindradt att utarbeta formuleradt förslag till de

ändringar i ofvan omförmälda stadganden äfvensom de flera, dermed sammanhang

egande, hvilka skulle vara af nöden, vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte finna de ifrågavarande motionerna icke kunna

bifallas i vidsträcktare mån, än att Riksdagen beslutar att i underdånig

skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl Maj:t

täcktes låta utarbeta och i nådig proposition till Riksdagen framlägga

förslag till sådan ändring af 8 Kap. 1 § Giftermåls-balken,

att genom äktenskapsförord må kunna betingas rättighet för hustru

att råda öfver sin enskilda egendom, äfvensom till de förändrade

bestämmelser i öfrigt, som deraf böra blifva en följd.

Stockholm den 4 Maj 1871.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Reservationer:

''af ITerr Carlén, som ansåg önskligt att, jemte den af Lag-Utskottet

förordade förändring i äktenskapsförordslagen, stadgandena om mannens

målsmansrätt förändras derhän, att hustrun, äfven om äktenskapsförord ej

blifvit upprättadt, må vara ovilkorligen berättigad att, efter anmälan hos

domstol, vinna boskilnad, så att henne tillåtes att, när helst hon finner

sådant för sig angeläget, sjelf förvalta hvad henne enskildt tillhörer samt hvad

Bih. till Biksd. Prof. 1871. 7 Sami. 15 Häft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 26.

hon efter boskilnaden kan ärfva eller förvärfva; och borde, efter reservantens

åsigt, Riksdagen i den ifrågasatta underdåniga skrifvelsen hemställa

om utarbetande af lagförslag i nu antydda riktning.

af Herr Ribbing: »Mot Utskottets beslut att, i den riktning och på

det sätt, som i detta betänkande finnes anvisadt, tillstyrka Riksdagen att i

underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t begära utarbetande och framläggande

af lagförslag till utvidgning af rätten att ingå äktenskapsförord, får jag anmäla

min reservation. Utskottets förslag i detta hänseende innebär hufvudsakligen

att genom äktenskapsförord skulle kunna bestämmas, att hustruns

i boet införda egendom fortfarande skulle förblifva under hennes

särskilda förvaltning, med eller utan biträde af särskild god man- Med

den hos oss rådande uppfattning af den äktenskapliga enheten och makarnes

inbördes ställning och förhållande skulle ett förord af nämnda innehåll

nästan ovilkorligen uppfattas såsom ett, redan före äktenskapets ingående

tillkäRiiagifvet misstroende till den blifvande äkta mannens förmåga

eller ordningssinne och goda vilja: ett dåligt förebud för det blifvande

äktenskapets lycka och ett uttryck af bristande förtroende, hvilket under

äktenskapets hela fortgång skulle ständigt ånyo återkallas i minnet, men

till hvars frammanande vid äktenskapets början och ingående, just derföre,

föga benägenhet torde finnas. Man omskapar ej seder och öfvertygelser

med lagar, men deremot blifva lagar, som gå emot seder och öfvertygelser,

tomma ord på papperet och såsom sådana ändamålslösa. Under äktenskapet

åter skulle ett dylikt förord och hustruns deraf följande affärsverksamhet

för sig och bredvid mannens verka menligt på den gemensamma

sträfvan till boets bestånd och trefnad samt den arbetets fördelning, som

för sådant ändamåls vinnande betingas. Och det skulle ändock i de fall,

då det egentligen behöfdes, visa sig vanmäktigt: vid tillfällen af ekonomisk

nöd och förlägenhet för mannen skulle hustrun väl sällan motstå frestelsen

att med sina tillgångar eller sitt namn bispringa honom och sålunda

just uppoffra de fördelar, hvilka äktenskapsförordet skulle tillförsäkra

henne Funnes åter en god man, hade man dymedelst endast infört

eu tredje person, som trädde mellan man och hustru, fruktansvärdt till

föga fromma för bådas äktenskapliga lycka. Helt annat skulle, enligt min

öfvertygelse, en anordning i förevarande fall kunna vara och verka, hvarmedelst

makarnes förhållande till hustruns enskilda egendom i viss mån

närmades till det gamla Romerska dotalsystemet. Men till förslag i denna

riktning har inom Utskottet ingen benägenhet visat sig.»

Stockholm, G. W. Blomqvists Boktryckeri, 1871.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1871:68 Skrifvelse angående ändring i lagens stadganden om mannens mälsrnansrätt öfver hustrun. s. 1 i texten