Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o .9

1871-02-23 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1871:9, Lag-Utskottets Utlåtande N:o .9

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o .9.

1

J¥:o 9.

Ank. till Riksd. Kansli d. 3 Mars 1871, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts nådiga Proposition

till Riksdagen med förslag till författning angående förändradt

stämningssätt i vissa fall, dels ock enskild motion

i samma ämne.

Kpngl. Maj:ts ifrågavarande Proposition, som af båda Kamrarne blifvit remitterad

till Lag-Utskottet, är af följande lydelse:

»Uti underdånig skrifvelse den 11 Maj sistlidna är anmärkte Riksdagen att, i

fråga om stämnings delgifvande åt svarande, genom gällande lag vore föga sörjdt för

kärandens rätt i de fall, att svarandens vistelseort vore okänd eller han rest ur landet;

i anseende hvartill och då behofvet af eu förändring härutinnan under sednare tider

framträdt såsom en nödvändighet, synnerligast med afseende å den betydliga emigrationen

från vårt land_ till Amerika, Riksdagen, i ändamål att bereda kärandepart erforderlig

lättnad i berörda hänseende, framställde förslag till ett tillägg vid 11 Kap. 7 § Rättegångs-balken.

På sätt af Kongl. Maj:ts den 7 innevarande Januari till Riksdagen aflåtna

nådiga skrifvelse inhemtas, fann Kongl. Maj:t, med afseende å de emot förslaget

gjorda anmärkningar, sig icke kunna detsamma bifalla; men då förändring i denna del äf

lagstiftningen synes vara af behofvet påkallad, har Kongl. Maj:t låtit, med ledning af de

mot Riksdagens förslag framställda anmärkningar, upprätta ett nytt förslag i ämnet, och

vill alltså, med öfverlemnande af de i Högsta Domstolen och Statsrådet angående denna

fråga hållna protokoll, jemlikt 87 § Regeringsformen, föreslå Riksdagen antagande af

följande:

Förordning angående förändradt stämningssätt i vissa fall.

Med upphäfvande af sista punkten i 11 Kap. 7 § Rättegångs-balken, stadgas

som följer:

Bih. till Riksd. Prof. 1871. 7 Sami. 6 Höft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9.

§ I
Har

någon å särskilda dagar blifvit i sitt hemvist med stämning sökt, utan att

han eller ombud för honom dervid kunnat träffas, och kan ej heller, vid efterfrågan hos

hans husfolk eller grannar eller der han tjenst eller näring har, säker anvisning vinnas,

hvarest han eller ombud för honom sig uppehåller: förekomma i öfrigt omständigheter,

som gifva anledning dertill, att han håller sig undan, och är det ej veterligt, att han

utom riket vistas* varde då stämningen fästad å hans husdörr samt tillika delgifven hans

husfolk, om sådant finnes.

§ 2.

Nu är den, som stämmas skall, veterligen ur riket faren, utan att upplysning

kunnat vinnas, hvar han sig uppehåller: har han ej hos domaren eller domstolen i den

ort, der han sednast var i riket boende, uppgifvit viss person, som eger att för honom

stämning emottaga, eller anvisning å sådant ombud eljest kunnat erhållas, och förekomma

derjemte omständigheter, de der utmärka, att han håller sig undan, såsom i 1 § sägs,

eller att han har för afsigt att för framtiden bosätta sig å främmande ort; då må stämningen

honom genom allmänna tidningarne kungöras, och läte käranden den kungörelse i

tidningarne införas tre gånger, minst fjorton dagar mellan hvarje gång och sista gången

minst sex månader före den tid, som i stämningen förelagd är; börande dock stämningen

derjemte inom sistnämnda tid, der svaranden inom riket har kändt hemvist, fästas å hans

husdörr och delgifvas hans husfolk, om sådant finnes, samt, om han ej har kändt hemvist,

men inom riket eger fastighet, tillställas den, hvilken förvaltningen af samma fastighet

utöfvar.»

I sammanhang med denna Kongl. Proposition bär Utskottet förehaft en af Andra

Kammaren till Utskottet remitterad motion, hvari Herr Lars Ersson. med anledning

deraf, att sistlidne Riksdags beslut angående förändradt stämningssätt i vissa fall icke

blifvit af Kong!. Maj:t godkändt, och under erinran, att en partiel förändring af'' en eller

annan lagparagraf lätteligen kunde rubba sammanhanget samt åstadkomma oreda och

otydlighet i lagstiftningen, föreslagit,

att Lag-Utskottet, med ledning af Lag-beredningens förslag, måtte öfverse de om

stämning till domstol nu gällande föreskrifter r deras hela omfattning, och afgifva förslag

till en förbättrad stadga i detta ämne.

Enär emellertid, såsom Herr Justitie-statsministern yttrat i Statsrådet i fråga

om en partiel förändring af 10 Kap. 1 § Rättegångs-balken, inom en icke särdeles aflägsen

framtid en fullständig omarbetning af vår Rättegångs-balk t-orde förestå, och vid

sådant förhållande andra förändringar icke torde under tiden böra vidtagas, än sådana,

som äro egnade att afhjelpa uppenbara olägenheter, samt motionären icke ens angifvit

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9.

3

några dylika olägenheter vidare, än genom hänvisning till sistlidne Riksdags beslut i ämnen,

om hvilka. Utskottet här nedan går att yttra sig, hemställer Utskottet vördsamt,

att ifrågavarande motion icke måtte af Riksdagen bifallas.

Hvad åter beträffar Kongl. Ma]:ts Proposition, så anser sig Utskottet böra erinra,

hurusom, under det 11 Kap. 7 § sista mom. Rättegångs-balken, för det fall att den, som

skall stämmas, har hemvist i riket, men icke kan der anträffas, medgifver ett sådant

stämningssätt, att stämningen fästes på svarandens husdörr, dervid dock ytterligare de

vilkor äro fästade,

att svaranden skall hålla sig undan derföre, att han väntar stämning, och

att det skall vara Ytterligt, att han vistas j häradet eller staden,

i öfrigt lagbestämmelser om sättet för delgifvande af stämning i de fall, då man

ej. vet hvar svaranden uppehåller sig, för närvarande saknas.

Sistlidne Riksdags beslut i ämnet omnämnes i Kong!. Maj:ts Proposition. Riksdagen

beslöt, att stämning skulle få kungöras genom allmänna tidningarne i de fall,

att det ej var kunnigt, hvar svaranden uppehöll sig, eller

att man väl visste detta, men svaranden uppehöll sig utrikes, utan att vara stadd

i konungens eller rikets tjenst, och utan att ombud fanns för honom, hvilket stämningen

kunde tillställas.

På domstolen skulle ankomma, att förordna när nämnda stämningssätt skulle få

begagnas.

Genom dessa stadganden skulle hvad här ofvan är anfördt ur 11 Kap. 7 § Rättegåugs-balken

ej anses upphäfdt.

Kongl. Maj:t angaf i skrifvelse till Riksdagen den 7 sistlidne Januari de skäl,

som föranledt Kong!. Maj:t att- icke bifalla Riksdagens förslag, nemligen

att det saknade erforderliga garantier till betryggande af svarandens rätt, och

att den förmån förslaget'' åsyftade att bereda kärandepart utan tvifvel ofta skulle,

i fall, der stämningen inom viss tid borde, vid äfventyr af talans förlust, svaranden delgifvas,

komma att, synnerligen å de orter, der ting mera sällan hållas, tillintetgöras genom

bestämmelsen derom, att det ankomme på Rätten att förordna om stämningens

delgifvande genom kungörelse i tidningarne.

Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande förslag upphäfver sista mom. i 11 Kap. 7 §

Rättegångs-balken och innehåller bestämmelser för följande fall, nemligen

l:o då den, som skall stämmas, men ej kan anträffas, liar Icändt hemvist, i Sverige

och ej veterligen begifvit sig ur riket;

2:o då den, som skall stämmas, ehvad han har kändt hemvist i Sverige eller ej,

veterligen farit ur riket, ulan att upplysning kunnat vinnas, hvar han uppehåller sig;

och dessa fall torde väl egentligen vara de, i hvilka olägenheter försports af den gällande

lagstiftningen, som i det förra fallet kräfver bevisning derom, att den, som skall stämmas,

håller sig undan derföre, att han väntar stämning, och. att det derjemte är veterligt, att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9.

han vistas i häradet eller staden, samt härigenom försvårar och ofta omöjliggör begagnande

af det medgifna stämningssättet, och i det sednare fallet icke anvisar någon utväg

för stämningens delgifvande.

I afseende å de särskilda bestämmelserna i Kongl. Maj:ts förslag har Utskottet

icke haft något att erinra vidare, än att det förefallit Utskottet, som hvad i 2 § blifvit

föreslaget bland vilkoren för begagnande af det medgifna stämningssättet genom kungörande

i tidningarne, nemligen, utom det, att den, som skall stämmas, ej hos domaren

eller domstolen uppgifvit person, som egde emottaga stämning, att ej eller anvisning å

sådant ombud eljest kunnat erhållas, skulle kunna utgå. De öfriga bestämmelserna hafva

synts Utskottet innebära tillräckliga garantier till betryggande af svarandens rätt, och

för käranden måste det medföra stora svårigheter att åstadkomma erforderlig bevisning

för uppfyllande af ifrågavarande vilkor. Då Utskottet derjemte ansett det vara antagligt,

att lagstadgandet, med den ifrågasatta förändringen, skulle kunna föranleda dem, som

öfvergifva fäderneslandet, till ett allmännare iakttagande af lagens anvisning att hos domaren

eller domstolen uppgifva ombud för sig, hvilket alltid måste befordra god ordning,

har häri för Utskottet legat en ytterligare anledning att föreslå berörda förändring.

På grund af hvad Utskottet sålunda anfört, hemställes vördsamt,

att Riksdagen, med förklarande att Kongl. Maj:ts ifrågavarande

Proposition ej kan oförändrad bifallas, måtte i stället besluta antagande

af följande:

»Förordning angående förändradt stämningssätt i vissa fall.

Med upphäfvande af sista punkten i 11 Kap. 7 § Rättegångsbalken,

stadgas som följer:

§ 1.

Har någon å särskilda dagar blifvit i sitt hemvist med stämning

sökt, utan att han eller ombud för honom dervid kunnat

träffas, och kan ej heller, vid efterfrågan hos hans husfolk eller

grannar, eller der han tjenst eller näring har, säker anvisning vinnas,

hvarest han eller ombud för honom sig uppehåller: förekomma

i öfrigt omständigheter, som gifva anledning dertill, att han håller

sig undan, och är det ej veterligt, att han utom riket vistas, varde

då stämningen fästad å hans husdörr samt tillika delgifven hans

husfolk, om sådant finnes.

§ 2.

Nu är den, som stämmas skall, veterligen ur riket faren, utan

att upplysning kunnat vinnas, hvar han sig uppehåller: har han ej

hos domaren eller domstolen i den ort, der han sednast var i riket

boende, uppgifvit ombud, som stämningen tillställas kan, och före
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9.

komma derjemte omständigheter, de der utmärka, att han håller

sig undan, såsom i 1 § sägs, eller att han har för afsigt att för

framtiden bosätta sig å främmande ort; då må stämningen honom

genom allmänna tidningarne kungöras, och läte käranden den kungörelse

i tidningarne införas tre gånger, minst fjorton dagar mellan

hvarje gång och sista gången minst sex månader före den tid,

som i stämningen förelagd är; börande dock stämningen derjemte

inom sistnämnda tid, der svaranden inom riket har kändt hemvist,

fästas å hans husdörr och delgifvas hans husfolk, om sådant finnes,

samt, om han ej har kändt hemvist, men inom riket eger fastighet,

tillställas den, hvilken förvaltningen af samma fastighet utöfvar.»

Stockholm den 23 Februari 1871.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Reservationer:

af Herr von Möller, Herr von Sydow och Herr Caspersson, hvilka tillstyrkte antagande

af Kongl. Maj:ts Proposition i ämnet oförändrad;

af Herr Berg, som önskade att första punkten af 2:dra § i den Kongl. Propositionen

skulle erhålla följande lydelse: »Nu är den, som stämmas skall, veterligen ur riket

faren, utan att upplysning kunnat vinnas hvar han sig uppehåller, och finnes ej

för honom ombud, som stämningen tillställas kan; förekomma derjemte omständigheter

etc. etc.»;

af Herr Carlén: »Man kan knappast tänka sig ett vanskligare stämningssätt, än att anslå

stämningen å den frånvarande svarandens dörr, derifrån den när som helst kan saklöst

borttagas, till och med af käranden sjelf eller hans utskickade. Stiftarne af 1734 års

lag insågo detta, och med den besinningsfulla varsamhet, som utmärkte dem, förordnade

de derföre, att detta stämningssätt ej fick begagnas, med mindre det ådagalades: l:o att

svaranden höll sig undan, 2:o att han gjorde det för att undgå stämningen, och 3:o att

han vistades i staden eller häradet.

Att de begge sista vilkoren bortfalla, anser äfven jag vara billigt: förändrade

tidsförhållanden fordra det. Men att jemka på det första vilkoret, eller skyldigheten

för käranden att visa det vederparten verkligen håller sig undan, synes mig vara att

gå längre i undfallenhet för kärandens anspråk och i förbiseende af svarandens, än behofvet

kräfver och sjelfva rättvisan tillstädjer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

e

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9.

Nu har emellertid Kongl. Maj:t, i förevarande förslag, utsträckt rättigheten att

stämma medelst anslag å svarandens dörr äfven till det fall, då blott anledning, hur

ringa som helst, förekommer till det antagande, att denne håller sig undan, samt sålunda

befriat käranden från den honom nu åliggande och mig veterligen ej öfverklagade

skyldigheten att förebringa sådan bevisning, att domaren med fog måste antaga att ett

undanhållande verkligen eger rum.

På grund af hvad jag nu haft äran anföra, föreslår jag vördsamt, att Riksdagen

för sin del beslutar, att 1 §• i Kongl. Maj:ts förslag ej kan oförändrad bifallas,

utan att den skall erhålla följande lydelse:

Håller någon sig undan, så att han förty ej kan i sitt hemvist

med stämning träffas, och kan ej heller, vid efterfrågan lios hans

husfolk eller grannar eller der han tjenst eller näring bär, säker

anvisning vinnas, hvarest han eller ombud för honom sig uppe
håller;

varde då stämning fästad å hans husdörr, så ock delgifven

hans husfolk, om sådant finnes»;

af Herr Grefve Sparre, som instämde i afseende å l:sta § i förslaget med Herr Carlén

och i afseende å 2:dra § med Herr Berg;

af Herr Bovin: »Emot den i 2 § af den Kongl. Propositionen af Utskottet vidtagna förändring,

hvarigenom orden »eller anvisning å sådant ombud eljest kunnat erhållas»,

blifvit uteslutna, får jag mig reservera, under yrkande att, med afslag å förändringen

härutinnan, Kongl. Maj:ts Proposition måtte varda i dess helhet antagen.

Med här ofvan anmärkta mening, emot hvilkens bibehållande vid förslagets

granskning i Högsta Domstolen någon anmärkning icke blifvit framställd, afses uppenbarligen

ett ytterligare tillgodoseende af en å utrikes ort vistande svarandes rätt att icke

vara underkastad det i denna § afhandlade stänmingssätt, medelst stämningens kungörande

i allmänna tidningarne, då han för sig ställt ombud, som egt att stämningen

emottaga, äfven om uppgift derom icke blifvit hos domaren eller domstolen lemnad.

Uteslutas här ofvan citerade ord, blifver deraf följden, att en svarande, som för sig

ställt kändt ombud, ändock skall vara underkastad ofvan omförmälda stämningssätt,

hvilket uppenbarligen icke kan vara meningen och skulle innefatta en försämring i det

Kongl. förslaget af den betänkliga art, att densamma kunde komma att utgöra hinder

för förslagets upphöjande till lag och således till undanskjutande på obestämd tid af en

utaf behofvet påkallad lagförändring»;

af Herr Ribbing, som instämde med Herr Bovin.

Herr Grefve Wachtmeister och Herr Beckman hafva begärt få antecknadt, att de

ej öfvervarit ärendets behandling hos Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1871:16 Skrifvelse, i anledning af Kongl. M.aj-.ts nådiga Proposition med förslag till författning angående förändradt stärnningssätt i vissa fall. s. 1 i texten