tSUrskiläa Utskottets Utlåtande N:o 3
1871-05-02 · 29 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 26 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SärU 1871:3, tSUrskiläa Utskottets Utlåtande N:o 3
Dokumentets text
tSUrskiläa Utskottets Utlåtande N:o 3,
1
iV:0
s.
Ank. till Rikscl. Kansli den 2 Maj 1871, kl. 1 e. in.
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition till Riksdagen, angående landtförsvarets
ordnande, samt i anledning af de inom Riksdagens
båda Kamrar i samma ämne väckta motioner.
Då Utskottet nu till Riksdagen öfverlemnar sitt Utlåtande N:o 3,
har Utskottet ansett detsamma böra omfatta sådana delar af landtförsvaret,
som dels ej hafva sammanhang med frågan om indelningsverkets
bibehållande eller aflösande, och dels, enligt Utskottets förmenande, kräfva
en proportionsvis längre tid i och för ordnande eller uppbringande till
tidsenlig styrka. Till dessa delar kunna med skäl hänföras Artilleriet
och Ingeniör-väsendet, och då Utskottet går att yttra sig i afseende på
de med dessa specialvapen ifrågasatta förändringar, har Utskottet ansett
sig böra följa den uppställning, som i Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
till Riksdagen angående landtförsvarets ordnande finnes iakttagen.
Artilleriet.
Do. Kongl. Maj:t hemställer i l:a punkten å sid. 7 af den ofvannämnda
Propositionen »att den artilleristyrka, som afses att åtfölja
den aktiva arméen och som måste vara färdig att genast vid krigs utbrott
utrycka, må genom uppsättning af fem nya batterier, hvardera med sex
kanoner, uppbringas till 180 kanoner».
Utskottet har, i afseende på fältkanonernas antal, ej kunnat förbise
den erfarenhet, som de sista krigen lemnat. Den talar med otvetydiga
Bill. till Rilcsd. Prof. 1871. 8 Samt. 1 Afd. 3 Saft. 1
Angående till
ökning af fält
artilleriet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
%
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.
fakta om såväl en fortgående tillökning af mobiliserade arméers kanonantal,
som äfven om vådan för en armé att uppträda med underlägsen
artilleristyrka, underlägsenheten må nu ligga i utbildningen eller i materielen.
Betrakta vi först tillökningen af kanonantalet, så finna vi att
preussiska arméen t. ex. uppträdde
under 1864 års krig med 2,6 kanon per 1,000 man infanteri och
» 1866 >> » » 2,8 » » » » »
men att under kriget 1870—71 hvarje mobiliserad armé-korps, som räknar
25,850 stridande man infanteri, hade sig tilldelade ej mindre än 90
kanoner, hvilket utgör 3,48 kanon på hvarje 1,000 man infanteri. En
dylik tillökning af arméernas fältartilleri är dessutom väl motiverad, den
har sin orsak uti de nyare eldvapnens större träffsäkerhet och förstörelseförmåga;
ty dessa egenskaper hafva framkallat eu tunnare och derigenom
äfven en utsträcktare uppställning, hvarigenom å egna sidan kräfves
ett starkare besättande af vissa vigtigare positioner, hvilkas antal dessutom
nu kan blifva proportionsvis större, och de hafva å andra sidan föranledt
ett flitigare användande af fältförskansningar, till hvilkas förstörande
artilleri som oftast måste användas. Ingen kan väl heller förneka att ej
alla de berättelser, som öfver sista kriget varit synliga, enstämmigt tillskrifva''preussarnes
öfverlägsenhet i artilleri eu stor del af de framgångar,
som de så förvånande snabbt och afgörande vunno; också uppträdde
de med, såsom vi ofvan sett, 3,48 kanon per f ,000 man, då fransyska
arméen ej räknade i medeltal mer än 2,6 kanon på samma styrka, och
såsom ett ytterligare exempel må anföras, att i slaget vid Königgrätz,
år 1866, preussiska arméen, med en styrka af omkring 200,000 stridande,
vetat att samla ej mindre än omkring 750 kanoner.
Om man besinnar att den gamla regeln: »ju ofullständigar''e öfvadt
infanteri, ju större antal kanoner», ännu aldrig blifvit jäfvad, så skall,
vid tanken på vår armés och framförallt vår bevärings ringa öfning och
krigserfarenhet, ingalunda det här begärda kanonantalet, 180 stycken,
synas för stort. Utskottet tvekar ej att uttala såsom sin åsigt, att,
ehuru Kongl. Maj:t äskat denna styrka, densamma dock torde få anses
endast såsom ett minimum, förestafvadt af en hård nödvändighet, som
Utskottet hoppas snart skall kunna få vika undan för den erfarenhet
och de skäl, som tala för en ytterligare tillökning af fältartilleriet, och
detta desto heldre, som dels klokheten borde mana oss, för att på något
sätt kunna åstadkomma en nödig jemnvigt, att söka göra oss starka
i just de delar af försvarsväsendet, hvaruti en anfallande fiende, i anseende
till transportsvårigheter, antagligen vid sitt uppträdande måste vara
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.
3
underlägsen, och dels det nu begärda kanonantalet ej gifver större proportion
än omkring 2,7 kanon på hvarje 1,000 man infanteri.
Man hör visserligen ofta invändas, att vårt lands kuperade beskaffenhet
skulle förhindra ett talrikare artilleris användande, men hvarken
lärer en anfallande fiende för sina operationer gerna uppsöka de få
landskap, som verkligen hafva ett dylikt skaplynne, och detta af flera
skäl, och ej heller får denna invändning något stöd af erfarenheten från
det sista kriget, der uti trakter, som äro vida bergigare än södra och
östra delarne af Sverige, ett talrikt reffladt artilleri med fördel uppträdt.
Alla skäl tala således för nödvändigheten att öka vårt fältartilleris
styrka, och anskaffandet af hvad i detta fall behöfves får ej uppskjutas
tilldess kriget står för dörren. Huru vådligt ett dylikt uppskof kan
vara för eu nödig samverkan och således äfven för ett lyckligt resultats
ernående, derom vet 1864 års danska krigshistoria, specielt. hvad
artilleriet beträffar, att berätta, ty genom att intill sista stunden uppskjuta
artilleriets ordnande, var man i vårt grannland nödsakad att sammanflicka
allehanda slags kanoner med olika sorters ammunition och
utredning, och man tvangs att glömma, att det lättast och hastigast anskaffade
ej alltid är det bästa. Eu bitter erfarenhet bestraffade der denna
glömska och gaf ytterligare en maning att städse ihågkomma, att ju
större teknikens resultater äro och ju mer den döda materielens dyrhet,
men i förhållande dertill äfven dess verkningar, dess nytta stegras, desto
mera tid och penningar måste till dess anskaffande offras. Att Riksdagen
äfven erkänt detta, synes af dess beslut om anslaget till fältma
terielen,
och vill Utskottet således, med stöd häraf, hemställa,
att den artilleristyrka, som måste vara färdig att ge
nast
vid krigs utbrott utrycka, må, genom uppsättning
af fem nya batterier, hvartdera med sex kanoner, uppbringas
till 180 kanoner.
artilleri.
2:o. För att kunna hålla denna styrka fulltalig under loppet af Angående buett
krig, blifver dock nödvändigt att, på samma gång den utrycker, ett da”^se"/ eU
reservartilleri, ämnadt att ersätta inträffande förluster, bildas i depoterna,
hvarjemte äfven ett dylikt artilleri måste vara bildad!., för att
kunna tilldelas nyuppsatta korpser. Att Utskottet anser nödvändigt att
inaterielen till detta reservartilleri redan under freden anskaffas, framgår
af hvad ofvan yttrats, och då en dylik reservstyrka anses böra,
i likhet med i andra länder, beräknas till omkring en tredjedel af fältartilleriets,
så hemställer Utskottet,
att ett reserv-artilleri om 54 kanoner må bildas.
4
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.
Angående fästningskompaniernas
antal.
Angående batteriernas
och
kompaniernas
fördelning på
de nuvarande
artilleri-regementena.
Angående fältbatteriernas
organisation.
3:o. Uti Chefens för Landtförsvars-departeinentet underdåniga memorial
af den 29 December 1870 framhålles, att, när de uti Stockholms
skärgård redan under byggnad varande befästningar blifva fullbordade,
deras bestyckning påkallar ett så stort antal pjeser, att till dessas behöriga
betjenande under krigstid kommer att erfordras befäl och trupp
till vida större antal, än det, hvartill de å Waxholm nu förlagda kompanier,
äfven endast såsom stam betraktade, kunna lemna tillgång. Utskottet,
som till fullo inser vigten af att kanonerna under krig serveras
af ett manskap, som med deras ej lätta handterande är förtroligt, som
vet att känna och på riktigt sätt tillgodogöra sig pjesernas egenskaper,
kan ej underlåta att, erkännande det ringa antalet af de nuvarande fästningskompanierna,
tillstyrka,
att, utöfver redan befintliga, inalles fem fästningskompanier,
ett sjette sådant kompani må uppsättas.
4:o. I händelse Riksdagen beviljar den tillökning, som här ofvan
blifvit tillstyrkt, så, i öfverensstämmelse med hvad Kongl. Maj:t föreslagit,
hemställer Utskottet, att Riksdagen måtte bifalla:
a) att de tre artilleri-regementena må hvartdera organiseras
på tio fältbatterier om sex kanoner, samt Svea
och Göta artilleri-regementen derjemte erhålla hvartdera
tre fästningskompanier; samt
b) att reserv-artilleriet, tillhopa nio batterier, må fördelas
till lika antal på hvarje artilleri-regemente.
5:o. I afseende på fältbatteriernas organisation har Kongl. Maj:t
föreslagit, att af batterierna, 30 till antalet, två skola organiseras såsom
fot-artilleri, men de öfriga såsom åkande artilleri.
Af de batterier, som redan finnas, äro 4 förlagda i Christianstad.
organiserade såsom ridande samt alla de öfriga, med undantag af 2 fotbatterier
i Landskrona och 1 i Hernösand, såsom åkande. Då nu ändring
uti denna organisation föreslås, åberopar Chefen för Landtförsvars-departementet
uti sitt memorial af den 31 December 1868 för densamma följande
skal- Erkännande, att »de ridande batteriernas företräde framför
de åkande består dels i den större rörlighet> som följer af draghästarnes
mindre belastning och dels i den förmåga att hastigt tillryggalägga längre
våglängder, som af en större tillgång på reservhästar är en naturlig
följd», tillägges dock, att alldenstund »det ridande artilleriets rörlighet
på sjelfva slagfältet kan anses ersatt af den, som det åkande artilleriet,
hvars manöverhastighet visat sig fullt tillfredsställande, är i stånd att ut
-
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.
5
veckla, och då användandet af hastigare marschtakter under längre tid
förutsätter det sällan förekommande fallet att ofri ga trupper --skulle utgöras
af endast kavalleri, så torde vid organisationen något afseende
å de för ridande artilleriet anförda företräden så mycket mindre böra
fästas, som detsamma tager i anspråk större antal hästar samt deraf följande
större uppsättnings- och underhållskostnad, än det åkande». Vid
sex ridande batterier erfordras nemligen, enligt nu gällande utrustningsplaner,
162 hästar utöfver behofvet för samma antal åkande batterier
och »den större beridna servisen vid det ridande artilleriet tager dessutom
större stam i anspråk och försvårar således beväringsmanskapets
användande vid detsamma».
Men dessutom uttalas, »att ett skäl för bibehållande af åtminstone
ett ridande batteri kunde sökas deruti, att det batteri, som tilldelas
kavallerireserven, borde ega en större rörelseförmåga», men att detta
oaktadt »de olägenheter, som härigenom skulle uppstå med afseende å
olika utrustning, exercis m. in., icke kunna uppvägas af nyssnämnda
ringa fördel», ehuru det erkännes, att »vid åkande batterierna hästarnes
dragkraft är ganska starkt anlitad», dock »ej i högre grad än att den
oeftergifliga fordran, att artilleriet alltid skall kunna åtfölja den öfrig a
arméen, uppfylles».
Så framt det emellertid är en sanning att kavalleriet, när det
mera sjelfständigt i fält uppträder, behöfver stöd af artilleri, en sanning,
som lika väl på Champagnes slätter, som i Vogesernas pass, under
sednaste krig vunnit sin bekräftelse, så måste deraf följa att, i likhet
med hvad härofvan erkänts, åtminstone en del af fältartilleriet bör
under alla förhållanden kunna ej allenast»åtfölja den öfriga arméen» utan
jemväl rytteriet, såväl under marscher, som på bataljfältet. Likaså måste
artilleri-reserven till en del bestå af dylikt, mera rörligt och i sina rörelser
mera uthålligt artilleri, derest detta skall i kritiska ögonblick
kunna med erforderlig snabbhet framrycka till eldstrid, kunna vid brådskande
företag, öfverflygiingar, besättande af framför liggande pass och
dylikt med framgång användas. I mera brutna och backiga trakter är
behofvet af sådant artilleri ännu större än i slättland, alldenstund markens
brytningar, likasom de längre marschvägarna, som ofta genom dem
föranledas, taga hästarnes dragkraft i ökadt anspråk, och det är för vinnande
af dessa och dylika ändamål, som de flesta af Europas arméer
hafva s. k ridande artilleri. Dessa kavalleri-batteriers antal är i de flesta
länder ungefärligen 3 af hela fältartilleri et, eu proportion, som vi
återfinna såväl hos oss sjelfva, som i Frankrike och de Nordtyska sta
-
6
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.
terna, i hvilka sednare stater hvarje armékorps har sig tilldelade 12
fotbatterier och 3 ridande batterier.
Men har icke vårt åkande artilleris »manöverhastighet visat sig
fullt tillfredsställande» och eger det icke nödig hastighet och uthållighet
för att fylla de behof, som härofvan anförts såsom nödvändiggörande
de utländska arméernas ridande batterier?
För att kunna besvara denna fråga fordras att något ingå på det
tekniska området. Erfarenheten lärer i detta hänseende, att en häst
kan draga ungefär 5 ä 6 gånger så stor last, som den han kan bära,
samt att hans dragkraft, när han bär ryttare, förminskas till hälften,
hvaraf följer, att man bör, såvidt möjligt är, undvika att rida draghästarne,
så framt dessa skola kunna utveckla högsta möjliga dragkraft.
Inom artilleriet, der spannhästarne gå i flera par efter hvarandra och
skola uti hastiga takter och i oländig mark frampressas, under eld och
skott, kunna de likväl icke köras från förställaren (förvagnen), utan
hvarje par måste föras af en ryttare. Der kan således ej undvikas att
en häst i hvarje par rides, men dervid stadnar man också utomlands,
äfven vid fot-artilleriet. Vid det svenska åkande artilleriet äro deremot
alla 6 draghästarne vid den lättare kanonen beridna, men förlora derigenom,
enligt hvad ofvan sades, hälften af sin dragkraft, d. v. s. draga
icke mera än 3 hästar i bredd, körda från fordonet, skulle göra; och bevisande
i detta hänseende är, att vid trossfordon, brotrain med flera
fordon, hvilka hittills varit bespända med 4 å 6 hästar, parvis efter
hvarandra, börjar man alltmer och mer att köra ett förminskadt hästantal
i bredd från fordonet. De 3 man af servisen, som rida på högerhästarne,
taga emellertid lika mycken dragkraft i anspråk, som 18 man
på fordonet, och det är med kännedom häraf som utländska fot-artillerien
hafva sina högerhästar oberidna och föra i stället, såsom t. ex. vid
det preussiska fot-artilleriet, 5 man på fordonet, då svenska åkande artilleriet
endast har 3 man åkande, men alla hästarne beridna.
Härutaf framgår redan den ofördelaktiga belastningen af vårt
åkande artilleris spannhästar, men härtill kommer dessutom att taga i
betraktande tyngden af vår nuvarande, redan 40 år gamla, artillerimateriel
i jemförelse med utländska artilleriers. Sålunda väger fordonet
med ammunition, men utan uppsuttet manskap, vid de lättaste af våra
åkande batterier 3,820 it, då det vid de preussiska ridande batterierna,
med 140 U. tyngre ammunition per pjes, endast väger 3,202 it. och vid
de österrikiska 2,820 it., hvadan draglasten hos oss, endast af denna anledning
för hvarje häst är 100 å 160 U- större än vid utländska artillerier.
Beräknas åter hela draglasten per häst vid ett preussiskt 4 tidigt
opaginerad Kontrollera mot PDF
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3,
1
ridande batteri, med uppsuttet manskap, så måste den vara proportionsvis
ändå mindre än vid ett svenskt åkande, alldenstund vid det
förra endast vensterhästar, men vid det sednare såväl venster- som höger - hästar äro beridna. När man sålunda finner, att, till följd af den tyngre
materielen och de beridna högerhästarne, vårt åkande artilleri, med
packade förställare, tager hästarnes dragkraft starkare i anspråk än utländskt
ridande artilleri, torde man icke gerna kunna ifrågasätta att
förstnämnda artilleri — egentligen ett för tillfället uppsuttet fot-artilleri
— kan motsvara de fordringar, som man med ett ridande artilleri afser
att fylla. Men äfven vårt ridande artilleri, som har lika tung materiel
som det åkande, saknar nödig lätthet i jemförelse med utländska ridande
batterier; denna skilnad kan dock förminskas, genom att låta alla högerhästarne
vara oberidna, d, v. s. genom att flytta en man från högra förhästen
till förställaren. Fordonets relativa tyngd blifver dock alltid
en oafhjelplig olägenhet, åtminstone intilldess en ny och fullt tidsenlig
materiel för detta vapen blir anskaffad.
Jemföres åter vårt svenska ridande artilleri med det svenska åkande,
så är öfverlägsenheten med hänseende till rörelseförmågan helt och hållet,
under nuvarande förhållanden, på det förras sida. Antaga vi nemligen,
att alla högerhästarne äro oberidna, eu förändring hvaremot numera
icke någon befogad invändning torde kunna göras, finna vi att
spännets dragkraft är omkring 1$ häst större, hvartill kommer, att de
lösa servishästarnes antal medgifver fullt ombyte af spännet, så ofta
behofvet klöfver, hvarvid äfven sadelbrutna hästar kunna användas.
Man invänder kanske, att artilleriets uthållighet och hästarnes krafter
mest anlitas under marscher, samt att det åkande artilleriet då är lika
lätt, emedan allt manskap, förutom 1 kusk för hvarje hästpar, vid sådana
tillfällen skall marschera till fots, men sålunda ordnadt kan det
visserligen följa infanteriet, men ej åtfölja kavalleriet vid dess snabbare
rörelser; och att det oaktadt vårt åkande artilleri under fredsöfningar
många gånger åtföljt kavalleri vid dess kringgående rörelser etc. får ej
tillmätas för stor bevisande kraft, i ty det oftast skett med tomma förställare
och endast under någon kortare tid, under några timmar.
Man säger vidare, att de fördelar, som beredas genom de medförda
lösa servishästarne, stå lika väl att vinna genom ett ökadt antal
reservhästar, hvilka följa batteriets park samt under marscher icke
ridas och således böra vara mindre uttröttade eller mindre sadelbrutna
när de skola användas och dessutom under charge äro mindre utsatta
för fiendens kulör än de, batteriet åtföljande servishästarne, åtminstone
under afbröstningen. Häremot kan dock invändas, dels att åtminstone
8
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 1.
hvar tredje reservhäst äfven måste ridas, dels att, enligt Chefens för Landtförsvarsdepartementet
underdåniga memorial, alla 2",58s batterier hafva
samma antal reservhästar, eller 15, ett antal, som är så ringa, att af
dem omöjligen kan påräknas ombyte af spannhästar, utan endast ersättning
för den snart sagd! dagliga afgången af sjuka, sadel- och selbrutna
m. fl. hästar. Derjemte äro dessa reservhästar icke till hands
när de behöfvas. Med nutidens sträfvanden att hafva artilleri under
marschen nära tåten af marschkolonnen, t. ex. straxt bakom l:a sqvadronen,
och under striden snart uppe i eldlinie!), kan det svårligen betviflas,
helst hästarne vid ammunitions- och öfriga parkfordon äro hårdare
belastade än vid kanonerna, att batteriets park i kritiska ögonblick är
relativt temligen långt borta. Det är äfven en betydlig skilnad för
kanonbefälet, att kunna få insätta uti spännet och begagna egna servishästar,
väl kända och på förhand till vissa platser inöfvade, med redan
afpassade linor m. m. d., emot att efter anmälan hos batteri-chefen i
kolonnens queue eller långt bakom eldlinien uppsöka lämpliga reservhästar
samt derefter dem framföra och utbyta. Sjelfva framförandet
torde vid många tillfällen, särdeles under en pågående kavalleristrid,
ofta befinnas ligga utom det möjligas område eller åtminstone kräfva
så lång tid, att batteriet, vid reservhästarnes ankomst, redan af brist
på anspann antingen är taget eller icke kunnat uppfylla sin bestämmelse
att följa och stödja eget kavalleri. Om åter dessa reservhästar,
för att vara till hands, följa kanonerna, har man de facto otvifvelaktigt
snart ridande artilleri, då väl hvarje omtänksam batteri-chef i detta
fall, för att skona sina spannhästar, ej lärer underlåta att göra täta
ombyten mellan dessa och de lösa reservhästarne.
Men vill man hafva ridande artilleri, så bör man, kan det sägas,
tillse att tillgång derå finnes i landets olika delar, till lika styrka på
hvarje af de armé-korpser, i hvilka svenska arméen skall vid mobilisering
indelas. Satsen är theoretiskt riktig, men så länge icke kavalleriet
äfven är på sådant sätt jemnt fördeladt, torde invändningen ega föga
praktisk betydelse, ty så länge af våra 47 sqvadroner 31 ligga förlagda
i södra delen af riket, torde kavalleri-artilleriet äfven fortfarande derstädes
kunna vara förlagdt. Samma skäl, som tala för förläggandet af
kavalleriets hufvudstyrka till Skåne, tala äfven för det ridande artilleriets
koncentrerande i nämnda landskap, och dessutom torde man i denna
fråga icke böra förbise, att Wendes artilleri-regemente just såsom ridande
artilleri har sina egna ärorika traditioner. Det vore kanske ej skäl att
under nuvarande förhållanden uppsätta ett ridande .artilleri, men då ett
dylikt
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.
9
dylikt finnes, synes det Utskottet mindre välbetänkt att förstöra hvad
man har, isynnerhet om man skulle anse behofvet fordra skapandet af
något dylikt på andra ställen, i andra delar af landet. Sådana organismer,
som det ifrågavarande ridande artilleri-regementet, utväxa
endast långsamt.
Det är af ofvan anförda skäl, som Utskottet anser, att batterierna
i Christianstad fortfarande böra, om äfven »med större uppsättningsoch
underhållskostnad», organiseras såsom ridande.
Organisationen af fotbatterier med ett ringa antal draghästar och,
i följd deraf föga rörlighet är att anse såsom en åtgärd, hvilken endast
i nödfall bör vidtagas eller som under särskilda lokala förhållanden
kan vara lämplig. I likhet med Kongl. Maj:t anser derföre Utskottet, att
samtliga öfriga fältbatterier böra organiseras såsom åkande, men att de
tvänne batterier, som skola förläggas i Norrland och som skola tilldelas
lättare materiel och ordnas utan anspråk på större rörlighet, kunna
Titan olägenhet organiseras såsom fotbatterier.
Utskottet hemställer alltså,
att af artilleriets fältbatterier, trettio till antalet, sex
skola organiseras såsom ridande och två såsom fotartilleri,
men de öfriga såsom åkande artilleri.
6:o. I nära sammanhang med den tillökning af materiel, som
Kongl. Majrt, äskat och som Utskottet här ofvan tillstyrkt, står frågan
om personalens förökade antal, emedan en krigsstyrelse skulle handla
ensidigt, om den endast riktade sin uppmärksamhet på förbättringar
och tillökningar inom den döda materielen, men försummade de lefvande
krafternas liktidiga utveckling. Aldraminst kan sådant ega rum inom
artilleriet, ty der, om någonstädes, gäller den satsen, att man med äfven
en ofullkomlig materiel i skickliga händer kan åstadkomma mycket
mera än med den fullkomligaste i oskickliga händer; och ju mera komplicerad
materielen blifver, ju större verkningar den kan åstadkomma,
om den rätt skötes, ju nödvändigare är det att erkänna, att freden är den
skoltid, under hvilken krafterna skola utbildas. Då Utskottet sålunda
finner nödvändigt, att stammens personal erhåller en nödig tillökning, förorsakad
af de nytillkomna batteriernas kraf på befäl och servis, så tvekar
ej Utskottet att tillstyrka den tillökning, som Kongl. Maj:t föreslagit,
dock med den skilnad, som förestafvas af Utskottets från den nådiga
propositionen afvikande åsigt om ridande artilleris organiserande på
sex batterier, hvarigenom stainartilleristernas antal vid Wendes artilleriBih.
till Riksd. Frot. 1871. 8 Sami. 1 Afd. 3 Iläft. 2
Angående
tillökning af
artilleriets
personal.
10
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.
regemente skulle behöfva tillökas med 318 artillerister i stället för de
228, som Kongl. propositionen föreslår.
Utskottet hemställer alltså, att Riksdagen må tillstyrka,
att följande tillökning af befäl och trupp må å stat
, uppföras:
vid Svea artilleri-regemente:
1 Öfverstelöjtnant,
8 Kaptener, ''deraf 1 med äldre kaptens lön,
4 Löjtnanter,
9 Styckjunkare,
14 Sergeanter,
4 Batteri-trumpetare,
10 l:ste Konstaplar,
20 2:dre Konstaplar,
2 Afdelnings-truinpetare och
141 Artillerister;
vid Göta artilleri-regemente:
1 Öfverstelöjtnant,
7 Kaptener, deraf 1 med äldre kaptens lön,
4 Löjtnanter,
8 Styckjunkare,
15 Sergeanter,
4 Batteri-trumpetare,
13 l:ste Konstaplar,
19 2:dre Konstaplar,
9 Afdelnings-trumpetare och
188 Artillerister;
vid Wendes artilleri-regemente:
1 Öfverstelöjtnant,
1 Major,
11 Kaptener, deraf 3 med äldre kaptens lön,
8 Löjtnanter,
1 Under-löjtnant,
10 Styckjunkare,
12 Sergeanter,
6 Batteri-trumpetare,
16 l:ste Konstaplar,
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.
11
26 2:dre Konstaplar,
14 Afdelnings-trumpetare och
318 Artillerister.
7:o. Under förutsättning af bifall till näst föregående punkt har
Kongl. Maj:t föreslagit, att nedanstående beställningar, i följd af den
föreslagna förändrade organisationen obehöfliga, må få indragas, nemligen:
vid Svea artilleri-regemente:
1 Major,
3 Underlöjtnanter och
2 Stabstrumpetare;
vid Göta artilleri-regemente:
1 Major,
3 Underlöjtnanter och
2 Stabstrumpetare;
vid Wendes artilleri-regemente:
1 Stabstrumpetare;
och då Kongl. Maj:t ansett en dylik indragning af beställningar kunna,
under vissa förutsättningar och utan skada för vapnet, ega rum, så tillstyrker
Utskottet,
• att hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit, må af Riks
dagen
bifallas.
8:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, »att de nuvarande Tygstatskompanierna
må såsom sådana upphöra och deras nuvarande personal — —
---beräknas såsom tillgång vid de nya batteriernas uppsättning.»
Då Utskottet anser, i likhet med Kongl. Maj:t, särskildt organiserade
arbetskompanier vid artilleri-regementena mindre lämpliga, hemställer
Utskottet,
a) att de nuvarande Tygstatskompanierna må, i mån af
afgång, såsom sådana upphöra;
men hvad personalens användande vid de nya batteriernas uppsättande
angår, så, alldenstund densamma i flera fall torde befinnas mindre lämplig
att bestrida en fältartillerists alla åligganden, och en dylik öfverflyttning
dessutom i alla händelser torde höra bero på frivillig öfverenskommelse,
så hemställer Utskottet,
b) att denna fråga ej må till något Riksdagens beslut
föranleda.
Angående indragning
af
vissa beställningar.
Angående
Tygstats
hompaniernas
indragning.
12
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.
Angående
halfsoldsbefäls
anställande
vid
artilleriet.
Angående
halfsoldsbefäls
skyldigheter
och
förmåner.
9:o. I öfverensstämmelse med hvad 1867 års Riksdag hemställde,
har Kongl. Maj:t föreslagit, att s. k. halfsoldsbefäl må anställas, för
att på detta sätt kunna vid mobilisering erhålla nödig personal till
reserv-artilleriets batterier, för hvilka endast dylikt befäl samt det föreslagna''^
reservmanskapet är beräknadt, hvilket äfven synes af det den
Kongl. Propositionen, N:o 11, åtföljande underdåniga memorialets bilaga
N:o 9.
Att under fred underhålla en fulltalig personal till reserv-artilleriet
vore alltför kostsamt för att kunna ifrågasättas. Men å andra
sidan inses lätt nödvändigheten, att åtminstone så stor del af reservartilleriets
personal under freden undérhålles, att dess kompletterande
vid inträffande mobilisering låter sig verkställa, ty hvarken tid eller
öfriga omständigheter skulle då medgifva personalens fullständiga uppsättande.
Då en del af berälsplatserna vid detta reserv-artilleri beräknas
att kunna fyllas af elever ur krigsskolan samt af afskedade med fyllnadspension
försedda underofficerare, så torde antalet halfsoldsbefäl kunna
inskränkas till det af Kongl. Maj:t föreslagna, och Utskottet hemställer
i öfverensstämmelse härmed,
att 3 kaptener, 6 löjtnanter och 3 styckjunkare vid
hvarje artilleri-regemente må kunna på half sold öfverflyttas,
enligt de grunder som här nedan skola
framställas.
10:o. I Kongl. Maj:ts nådiga proposition, N:o 11, till Riksdagen,
angående landtförsvarets ordnande, finnas å sidorna 11 och 12 upptagna
några bestämmelser angående halfsoldsbefäl, i hvilka Utskottet, hvad
artilleriet angår, ansett några förändringar önskliga. Sålunda har halfsoldsbefälet
ansetts böra deltaga, ej allenast uti de årliga befäls-, regements-
och beväringsinötena, utan äfven uti de andra öfningar, såsom
laboratorie-arbeten, skjutskolor etc., som kunna under exercismånaderna
vid artilleriet förekomma, och som för befälets fullständiga kännedom
om vapnet och de förändringar, som med materielen kunna inträffa, äro
af högsta vigt. Likaledes bär aflöningen ansetts böra utgå enligt den
principen, att densamma, så vida halfsoldsbefälet tjenstgör under exercismånaderna,
uppgår till halfva det belopp, som ordinarie befälet i motsvarande
grad åtnjuter, dock att hälften häraf utgår endast såsom tjenstgöringspenningar.
Hvad tur och befordringsrätt angår, så har Utskottet
ansett frågan härom kunna helt och hållet till Kongl. Maj:ts afgörande
hänskjutas, och på dessa grunder hemställer Utskottet till Riksdagen
att i så måtto bifalla Kongl. Maj:ts förslag:
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.
13
a) att vid artilleriet på stat anställd officer eller underofficer
må, efter minst tio års tjenstgöring, kunna af
Kongl. Maj:t, på derom gjord ansökan, förflyttas på
halfsold;
b) att detta halfsoldsbefäls tjenstgöringsskyldighet under
fredstid i allmänhet endast inträder under exercismånaderna,
men skall då fullgöras genom att deltaga
i all den tjenstgöring, som under dessa månader kan
ifrågakomma; men i krigstid deremot, samt när Kongl.
Maj:t finner godt uppbåda större eller mindre del af
beväringen, skall halfsoldsbefälet vara underkastadt
samma tjenstgöringsskyldighet som det ordinarie befälet
;
c) att halfsoldsbefäl, efter uppnådd pensionsålder, vid
afskedstagande! erhåller den för graden bestämda
pension ur arméens pensionskassa, så vida stadgade
inbetalningar till nämnda kassa egt rum, eller, om
pensionsväsendet annorlunda ordnas, den pension som
i sammanhang dermed kan komma att bestämmas; samt
d) att aflöningen för till halfsold Överflyttad! befäl må
provisoriskt, till dess ny stat kan komma att fastställas,
sålunda bestämmas:
för kapten 1,000 R:dr, hvaraf hälften lön och hälften
tjenstgöringspenningar,
för löjtnant 600 E:dr, hvaraf hälften lön och hälften
tjenstgöringspenningar,
för styckjunkare 400 R:dr, hvaraf hälften lön och
hälften tjenstgöringspenningar, dock att tjenstgöringspenningar
icke må utgå till dem, som af en
eller annan anledning icke bevista föreskrifna vapenöfningar.
ll:o. Samma skäl, som tala för halfsoldsbefäls anställande, tala
äfven för Utskottets hemställan till Riksdagen att behjerta hvad Kongl.
Maj:t föreslagit, för att kunna förse reservbatterierna med öfvadt och
utbildadt underbefäl och manskap, till någon del åtminstone. Ju kortare
beväringens öfningstid är, ju större antal reservmanskap borde visserligen
antagas, men Utskottet har dock ej ansett sig böra frångå hvad
Kongl. Maj:t i detta fall begärt, ehuru frågan om värnepligtens ökande
nu förfallit, utan hemställer alltså:
Angående
reservmanskaps
anställande
och aflöning.
14
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.
Angående
antalet stamhästar
vid
batterierna.
a) att vid de tre artilleri-regementena må årligen bland
konstaplar, trumpetare och artillerister, som uttjent
sin kapitulation och äro fullt tjenstbar, utses tillsammans
84 man, hvilka förbinda sig att mot en årlig
lön qvarstå i rullorna i 6 år, med tjenstgöringsskyldighet
endast under krigstid, eller då Kongl. Maj:t
finner nödigt uppbåda en eller flera beväringsklasser
eller delar deraf; samt
b) att årliga lönen för detta reservmanskap må bestämmas
till 20 R:dr för första konstapel och 15 R:dr för andre
konstapel, afdelningstrurnpetare och artillerist.
12:o. Att endast ekonomiska skäl tala för artilleriets förseende
med blott ett ringa antal stamhästar, torde ej af någon jäfvas; men
antalet får dock ej vara så inskränkt, att artilleriet ej ens eger det. för
bibringande åt stamtruppen af oundgänglig öfning i enskild ridning erforderliga
antalet. Så är dock nu förhållandet vid fotbatterierna, der
manskapet för närvarande är helt och hållet i saknad af hästar mellan
exercistiderna, och vid de åkande och ridande batterierna kan blott en
ringa del af truppen under vinterns lopp få, af brist på hästar, deltaga
i ridlektionerna. Till en del skulle väl dessa olägenheter blifva afhjelpta
genom bifall till hvad Kongl. Maj:t i detta afseende föreslagit, men
också blott till en del, ty det begärda hästantalet anser Utskottet ännu
vara ett minimum, som har sitt enda stöd uti de störa anslagssummor,
som för andra vigtigare ändamål äro af Riksdagen dels begärda och
dels redan bifallna, och endast dessa skäl afhålla Utskottet från att
yrka någon förhöjning i det antal som är begärdt för åkande och för
fotbatterier.
Som Utskottet dock frångått Kongl. Maj:ts förslag i afseende
på några batteriers organiserande såsom ridande, och då dylika batteriers
manskap dels äro till antalet större, dels behöfva en mera utsträckt
öfning i enskild ridning, så har Utskottet ansett sig böra föreslå vid de
ridande batterierna ett så ökadt hästantal, att vid hvarje batteri en afdelning
må kunna anspännas, och Utskottet hemställer alltså, att Riksdagen
må bifalla,
att hvarje ridande batteri må erhålla 26, hvarje åkande
batteri 20 och hvarje fotbatteri 10 hästar, hvarigenom
antalet af artilleriets nuvarande egna hästar kommer
att ökas med 244.
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.
15
13:o.
statsverkets
anslaget
I Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående ingående
tillstånd och behof föreslår Kongl. Maj:t (å sid. 21), dels att ”ordinarie al
för Svea, Göta och Wendes artilleri-regementen må minskas •tagettut svea,
med 650 R:dr, motsvarande aflöningen för en till indragning afsedd be- GotaochWen~
ställning, dels att, i anledning af hvad som föreslagits rörande fältläkarekorpsen,
fr''
öfverföras
des artilleriregementen.
att, i
trän ofvannämrida anslag må till fältläkarekorpsens anslag få
ett belopp af 17,050 R:dr.
Som den ofvannämnda, till indragning afsedda beställningen redan
i 7:de punkten af detta betänkande, under rubiken »vid Wendes artilleriregemente»,
utgjort föremål för Utskottets hemställan, så får Utskottet nu,
i öfverensstämmelse dermed, föreslå,
a) att hvad Kongl. Maj:t föreslagit må af Riksdagen bifallas.
Hvad åter angår förslaget om öfverflyttning till fältläkarekorpsens
anslag af 17,050 R:dr, så, alldenstund-Utskottet icke ännu afgifvit yttrande
om den föreslagna organisationen af sjukvården, hemställes,
b) att denna fråga måtte blifva beroende af det beslut
Riksdagen kommer att fatta i anledning af Kongl.
Majrts förslag angående fältläkarekorpsens organisation.
14:o. Under förutsättning att den organisation af artilleriet, som An9å°nd<> «»- här ofvan blifvit tillstyrkt, vinner Riksdagens bifall, har Kongl. Maj:t
föreslagit, att anslaget till lega för hästar till artilleriets och pontonier- yai ar‘
bataljonens exercis må minskas med 5,400 R:dr, hvarigenom anslagets poZlnLr-Lslutsuinma
skulle komma att utgöra 49,894 R:dr 69 öre; och under sam- taljonens
ma förutsättning tillstyrker Utskottet,
att hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit må af Riksdagen
bifallas.
15:o. Enligt hvad af sidorna 11 och 12 i Bil. N:o 3 a till Kongl. Angående
kost
-
Maj:ts nådiga proposition om statsverkets tillstånd och behof synes, så altde fsill
har Chefen för Landtförsvars-departementet föreslagit, att organisationen börjande af
af artilleriet skulle genomföras under en tidrymd af 6 år, räknade från organisation.
och med år 1872; och om man jeinför den å nämnda sida 11 upptagna
personal med den brist, som uppkommer vid Wendes artilleri-regementes
omorganisation, och hvilken synes angifven af Bil. N:o 7 till det underdåniga
memorial, som åtföljer Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen
angående landtförsvarets ordnande, så framgår, att organisationen
af Wendes artilleri-regemente är beräknad att försiggå under loppet af
år 1872. Till bestridande af kostnaderna härför har Kongl. Maj:t, i
enlighet med beräkningarne å nämnda sidor 11 och 12, äskat af Riks
-
16
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.
Angående anslag
till stall
och ridhus i
CarlsJcrona.
Angående an ■
slag till stall
i Göteborg.
dagen ett extra anslag af....................................................R:dr 178,849: 36.
Som Utskottet dock ansett sig böra, i strid mot hvad
Kongl. Maj:t föreslagit, till Riksdagen hemställa, att 6
batterier skulle organiseras såsom ridande artilleri med
ett ökadt antal stamartillerister och stamhästar, samt
dessa batterier skulle, enligt Utskottets förslag, tillhöra
Wendes artilleri-regemente, så uppstår derigenom en
ökad årlig kostnad, sålunda beräknad
för 90 artillerister k 238: 26.......... 21,443: 40.
36 hästar å 410: 75......... 14,787: —
lega för 63 hästar
till exercisen å 135: — ......... 8,505: — 44,735: 40;
hvilken summa äfven bör under år 1872 utgå, och om
härtill lägges l af den förhöjning i anslaget till reservartilleriet,
hvilken uppkommer genom att höja aflöningsförmånerna
för 18 halfsolds-löjtnanter med 100R:drför
hvarje af dem, och hvilken sjettedel utgör .....................300: —
så erhålles för år 1872 behöfliga R:dr 223,884: 76;
och får Utskottet alltså, samt med stöd af hvad beträffande denna fråga
är i statsrådsprotokollet (Bil. N:o 3 a sid. 12) meddeladt, hemställa,
att till kostnaders bestridande för påbörjande af artilleriets
organisation må anvisas ett extra anslag af
223,884 R:dr 76 öre.
16:o. Till stall och ridhus i Carlskrona har Kongl. Maj:t begärt
65,000 R:dr; och då det synes vara ekonomiskt fördelaktigt att, genom
uppförandet af dessa byggnader och, i sammanhang dermed, användandet
af marin-regementets lokaler, sålunda erhålla ett artilleri-etablissement
för 4 batterier, så får Utskottet hemställa,
att till stall och ridhus i Carlskrona må anvisas ett
extra anslag af 65,000 R:dr.
17:o. Till stallbyggnad i Göteborg är äskadt ett extra anslag af
36,100 R:dr. Då, i händelse den här föreslagna organisationen af artilleriet
vinner Riksdagens bifall, batteriernas antal i Göteborg skulle komma
att tillökas, hvarigenom ökadt stallutrymme blifver en naturlig följd,
så tillstyrker Utskottet,
att
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.
17
att till stall i Göteborg må ett extra anslag af 36,100
R:dr beviljas.
18:o. Till stall vid Carlsborg för batterier af Göta artilleri-regemente
har likaledes ett extra anslag blifvit af Kongl. Maj:t begärdt,
och emedan genom en förläggning af fältbatterier till Carlsborg flera såväl
militäriska som ekonomiska fördelar tyckas kunna ernås, så hemställer
Utskottet,
att till stall vid Carlsborg för batterier af Göta artilleri-regemente
ett extra anslag af 28,000 R:dr må af
Riksdagen anvisas.
19:o. I sammanhang med frågan om Artilleriets organisation har
blifvit ställd den om
Marin-regementet,
alldenstund Kongl. Maj:t i sin proposition till Riksdagen angående landtförsvarets
ordnande hemställer, dels »att flottans Marin-regemente må
från sjö- till landtförsvaret öfverflyttas och att i sammanhang dermed
de för nämnda regemente nu utgående anslag, utgörande, enligt sednast
meddelade uppgift, tillhopa 248,228 R:dr 42 öre, må till statsverket indragas,
mot det att Riksdagen i stället anvisar nödiga medel under
fjerde hufvudtiteln, till bestridande af de kostnader, hvartill artilleriets
förändrade organisation föranleder —-----», och dels att Marin
regementets
personal »beräknas såsom tillgång vid de nya batteriernas
uppsättning».
Då Utskottet af det underdåniga memorial, som åtföljer den Kongl.
propositionen, samt af memorialet af den 31 December 1868 finner, att
chefen för Sjöförsvars-departementet anser Marin-regementet för sjöförsvaret
obehöfligt, så skulle Utskottet tillstyrkt bifall åt Kongl. Maj:ts
framställan, om icke samma skäl, som talade emot Tygstatskompaniernas
öfverflyttning och som äro uti detta Utlåtandes 8;e punkt framhållna,
med lika bindande kraft här förefunnos, och i betrakande häraf finner
sig Utskottet böra hemställa att Riksdagen endast i så måtto bifaller
Kongl. Maj:ts proposition,
a) att flottans marin-regemente må vid 1872 års ingång
från sjö- till landtförsvaret öfverflyttas och i sammanBih.
Ull Biksd. Prof. 1871. 8 Sami. 1 Afd. 3 Ilä/t. 3
Angående anslag
till stall
vid Carlsborg.
18
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.
Angående uppsättning
af ett
Fältsignalkompani.
hang dermed de för nämnda regemente nu utgående
anslag, tillhopa 248,228 R:dr 42 öre, från 5:te till 4:de
hufvudtiteln öfverflyttas;
men hvad personalen och anslagen, som med dem sammanhänga, beträffar:
b) att marin-regementet må, så fort ske kan, indragas och
anslagen till regementet, i den mån de genom indragningen
blifva disponibla, till statsverket ingå; samt
c) att det befäl och underbefäl med vederlikar vid marinregementet,
hvilka vid regementets indragning icke
blifva behöfliga, eller till andra regementen eller korpser
transporterade, -eller till andra allmänna befattningar
förflyttade, må vid sina, dem genom fullmakt
tillförsäkrade, aflöningsförmåner, och tjenstebefattningar
bibehållas såsom en för Kongl. Maj:t disponibel befälskader,
dock med dem tillförsäkrad rättighet att,
när de sig dertill anmäla, på Allmänna Indragningsstaten
öfverflyttas med uppbärande af den fasta lönen
såsom pension.
Ingeniör väsendet
20:o. Under den sednast^ tiden har fältsignaleringen vunnit ett
sådant erkännande att den numera kan anses såsom oumbärlig. Under
den nyaste krigskonsten har nemligen krigshä-rarnes storlek samt anspråken
på deras rörlighet så vuxit, att man, för att kunna sammanhålla
massorna, för att kunna leda truppernas rörelser så, att sambandet emellan
de särskilda delarne ej går förloradt, nödgats taga signalering till
hjelp, alldenstund de hffiills brukliga sätten icke varit tillfyllestgörande,
för att kunna med tillräcklig hastighet, äfven på långa afstånd, öfverbringa
ordres och rapporter. Genom ett ordnadt signaleringsväsende
hafva de på stora sträckor utbredda härmassorna nu kunnat likasom
bringas under befälhafvarens ögon, blifvit satta i tillfälle att ögonblickligen
mottaga hans ordres, fullgöra hans befallningar, och man kan således
nära nog säga att fältsignaleringen utgör ett af de vigtigare vilkoren
för att en armé skall kunna väl och tidsenligt föras. Men fältsignaleringen
kan ej lämpligen uppdragas åt annat folk än sådant, som
blifvit vandt vid krigarlifvet, som äfven under drabbningarnes faror och
buller bibehålla den nödiga sinnesnärvaron och sammanhållningen, som
är väl disciplineradt. I några länder har man visserligen försökt att låta
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.
19
personalen vid statstelegraferna under krig sköta militär-telegraferingen,
men man har nödgats frångå detta samt uppsätta särskilda fältsignaleringstrupper,
och ett af de vigtigaste skälen härför har uppgifvits vara,
att man insett nödvändigheten att under striden kunna få fram telegrafstationerna
något närmare elden än hvad dittills visat sig möjligt. Beräknas
den styrka, som är behöflig för en armé af samma storlek som
den svenska, så visar det sig, att för de tvänne olika slagen af fältsignaleringen,
den elektriska och den optiska, 180 man med nödigt befäl
äro att anse såsom ett minimum. Af denna styrka kan visserligen en
del af dem, som äro tilldelade den elektriska fältsignaleringen, fälttelegrafen,
och som användes till vissa arbeten, såsom vagnars körande,
tjenstgöring vid stolpvagnarne, handtlangning m. m., utgöras af beväring,
men till optiska fältsignaleringen kan deremot icke beväringsmanskap
påräknas, utan bör allt det dertill behöfliga manskapet utgöras af
stamtrupp.
Det är med stöd af dessa grunder Utskottet tillstyrker,
att, i likhet med hvad Kongl. Maj:t föreslagit, ett värfvare
kompani, benämndt »Fältsignal-kompaniet», och
bestående af 4 officerare, 4 underofficerare och 120
man, korpraler, spel, handtverkare och soldater, må
uppsättas, samt att kompaniet erhåller 10 egna hästar.
21 :o. Ingeniörtrupper intaga i nutidens krigshärar ett högst vigtigt
rum, bilda ett särskild! vapenslag, som blifvit oumbärligare, i samma
mån krigsrörelserna tilltagit i hastighet och skjutvapnen fullkomnats.
Om man skall kunna påräkna framgång i krigsoperationerna, så är det
nemligen nu mera än någonsin nödvändigt att väl begagna tiden och
terrängen. De hinder, terrängen lägger i vägen för egna truppers fria
rörelser, måste hastigt kunna undanrödjas, och det skydd den erbjuder
mot fiendens skjuteld och anfallsrörelser måste äfven hastigt kunna förökas
och fullständigas, eller, om sådant skydd saknas, måste det skapas.
För att kunna på kort tid så fullständigt som möjligt åstadkomma detta
erfordras dertill öfvade trupper, de så kallade ingeniörtrupperna. Dessa
äro af tvänne slag pontonierer och pionierer eller sappörer. Af de förra
har vår armé under de sednare åren erhållit en sammanlagd styrka af
360 man, men af det sednare slaget finnes intet, och utom Norge är
Sverige det enda land i Europa, der ett sådant förhållande eger rum.
Man hör visserligen invändas, dels att vårt lands skaplynne, dels att vår
nations skicklighet i yxans och spadens skötande skulle göra dylika
truppers uppsättning mindre nödvändig hos oss, men dessa invändnin
-
Angående uppsättning
af
Sappörer.
20
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.
gar hvila på fullkomliga misstag. Hvad landets skaplynne angår, så är
det nemligen sådant som just erbjuder ingeniörtrupperna det rikaste
fält för användande. »Öfverallt», säger Landtförsvars-komitéen, »möta hinder
af sjöar, vattendrag, kärr och skogar, men vanligen af beskaffenhet
att de, lemnade i sitt naturliga tillstånd, lätt kunna öfvervinnas eller
kringgås. Deremot kunna mycket ofta dessa naturliga hinder, genom
en ringa hjelp af fältbefästningskonsten, få eu sådan vigt och betydenhet,
att fienden endast med stora uppoffringar af tid och krafter kan
öfvervinna dem». Således »långt ifrån att Sveriges ytformation skulle
minska behofvet af sådana trupper, hänvisar den tvärtom på en ökad
vigt af deras egande». Hvad åter vår nations skicklighet i yxans och
spadens handterande beträffar, så vore det visserligen godt, om en sådan
yrkesskicklighet verkligen förefunnes hos oss i högre grad än hos andra
nationer, men det är i alla händelser lika oklokt att på ett dylikt antagande,
som möjligtvis endast är ett hugskott, bygga en tro på ingeniörtruppers
obehöflighet, som det är att på det alltför ofta missbrukade
talet om svenskens tapperhet vilja bygga hela vår försvarsorganisation.
Om vi dock antaga att eu dylik yrkesskicklighet verkligen förefinnes,
så är den väl ett arf från fordna tider, och ej en nyligen förvärfvad
egenskap. Men huru då förklara, att under våra sednaste krig
behofvet af ingeniörtrupper varit så allmänt erkändt? Efter Gustaf III:s
krig med Ryssland uppsattes år 1794 en dylik korps, 400 man stark,
men illa organiserad måste den snart indragas. Vid utbrottet af 1813
års krig anbefalldes uppsättande af en ingeniörtrupp, men det visade
sig då, hvad oftast är fallet vid dylika tillfällen, att, sedan krigsrörelserna
börjat, både tid och tillfälle saknades att kunna bibringa denna
trupp den öfning, som var nödvändig, för att den någorlunda skulle
kunna motsvara sin bestämmelse, och under kriget i Tyskland nödgades
svenska arméen vid alla tillfällen, då ingeniörtrupper voro af nöden, att
låna sådana från de allierade trupperna. Må vi nogsamt och i tid besinna,
att det icke alltid är tillfälle till dylika lån.
Hvad antalet ingeniörtrupper angår, så borde, vid bestämmandet
häraf, den erfarenhet, som vunnits i andra länder, der ingeniörvapnet
länge varit fullständigt ordnadt, kunna tjena till en ledning. Med förbigående
af stormakternas arméer, der antalet ingeniörtrupper utgör i
medeltal 2 i procent af den aktiva arméens styrka, må då några exempel
här anföras från sådana arméer, som till antalet äro med vår närmast
jemförliga.
Belgien uppställer på eu härstyrka af 100,000 man en genie-corps
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.
21
af 117 officerare och 1,820 underofficerare och manskap, oberäknad pontoniererne.
Bayerska arméen, 90,000 man, räknar 2,040 man genietrupper, af
hvilka 4 kompanier äro pontonierer.
Danska arméen, med en styrka af omkring 42,000 man, har omkring
1,600 man ingeniörtrupper, fördelade på kompanier, af hvilka 2
äro pontonierer, 4 pionierer, 2 telegrafkompanier, 1 parkkompani, 4 reservkompanier
och 1 depötkompani.
Med dylika fakta för ögonen skall ingalunda begäran om uppsättandet
af 360 man sappörer synas omotiverad, och Utskottet tillstyrker
derföre, med bifall till Kongl. Maj:ts proposition,
att genom väl tning må uppsättas en bataljon sappörer,
360 man korpraler, spel, handtverkare och soldater
jemte erforderligt befäl.
22:o. Såväl den till uppsättning föreslagna sappörbataljonen som
fältsignal-kompaniet måste naturligtvis förses med nödigt befäl, men dessutom
måste, vid öfvergången till krigsfot, befäl äfven finnas att tillgå
för ingeniörtruppernäs depoter, som då måste bildas. Den nuvarande
fortifikationsstaben, mer än väl behöflig för den tjenstgöring å fästningarne
och vid fältarméens staber, som i krig tillkommer den, kan icke
lemna något nämnvärdt bidrag till detta behofs fyllande. En större
förstärkning af befälspersonalen är derföre oundviklig, och, i likhet med
hvad Kongl. Majd föreslagit, hemställer Utskottet,
att befälspersonalen vid ingeniör-trupperna och vid
fortitikations-staben må förökas med:
för Fältsignal-kompaniet:
1 Kapten med lön i första klassen,
1 Löjtnant » » » » »
1 Löjtnant » » » andra »
1 Under-löjtnant,
1 Fanjunkare,
2 Sergeanter med lön i första klassen och
1 Sergeant » » » andra »
för Sappör-bataljonen:
1 Major,
3 Kaptener med lön i första klassen,
1 Kapten » » » andra »
Angående tillökning
af befälspersonalen
vid Fortijikationen.
22
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.
3 Löjtnanter med lön i första klassen,
4 Löjtnanter » » » andra »
3 Under-löjtnanter,
3 Fanjunkare,
4 Sergeanter med lön i första klassen och
6 Sergeanter » » » andra »
för Fortifikations-st aben och Pontonier-bataljonen:
3 Kaptener med lön i första klassen,
1 Löjtnant » » » » »
1 Löjtnant » » » andra »
2 Fanjunkare,
3 Sergeanter med lön i första klassen och
6 Sergeanter » » » andra »
23:o. Kongl. Maj:t har föreslagit att civilstaten må förökas med:
1 Auditör vid Pontonier-bataljonen, tillika sekreterare vid Fortifikationen,
1 Auditör vid Sappörbataljonen, tillika fästnings-auditör vid Carlsborg,
1 Kassör och förrådsförvaltare med lön i första klass, samt
1 Regementspastor.
Då Utskottet funnit de befattningar, som tillhöra de tvenne första
af de här föreslagna platserna nödvändiga, samt att genom en förening
af befattningarne, såsom Kongl. Maj:t föreslagit, besparingar kunna åstadkommas
för statsverket, så har Utskottet ej tvekat att tillstyrka hvad
sålunda föreslagits; men hvad åter beträffar den föreslagna regementspastorsbefattningen,
så har Utskottet ej ansett sig böra tillstyrka densammas
uppförande på stat, dels emedan under fredstid, då pontonierbataljonen
och fältsignalkompaniet äro förlagda i hufvudstaden, de presterliga
göromålen fortfarande, såsom hittills, och såsom äfven för sappörbataljonen
är föreslaget, torde kunna bestridas mot erläggande af
ett mindre arfvode, och dels emedan under krig dessa ingeniörtrupper
icke bilda en tillsammans opererande korps, utan äro på de olika armékorpserna
eller på arméens olika afdelningar fördelade.
Af ofvanstående skäl föreslår Utskottet Riksdagen att endast i så
måtto bifalla Kongl. Maj:ts proposition,
att civilstaten må förökas med:
1 Auditör vid Pontonier-bataljonen, tillika sekreterare
vid Fortifikationen,!
Angående
tillökning af
civilstaten vid
Fortifikationen.
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3,
23
1 Auditör vid Sappör-bataljonen, tillika fästnings-auditör
å Carlsborg,
1 Kassör och förrådsförvaltare, med lön i första klassen.
24:o. I sammanhang med den förökning af civilpersonalen, hvarom
i näst föregående punkt förslag blifvit framstäldt, anser äfven Utskottet
att sekreterarens och kanslistens, 1 förrådsförvaltares af andra klass
samt regernentsskrifvarens platser kunna indragas; men då Kongl. Maj:t
i afseende på den sednare föreslår att efter dess indragning »regementsskrifvaregöromålen
kunna af auditören vid Pontonier-bataljonen öfvertagas»,
Utskottet deremot dels tvekat om lämpligheten att nu föreslå en
sammanslagning af .auditör- och regementsskrifvare-platserna, dels anser
att, innan en dylik sammanslagning beslutas, det förslag till nytt fältförvaltnings-reglemente,
som för närvarande utarbetas, bör inväntas, så
inskränker sig nu Utskottet till hemställan, att Riksdagen må besluta,
att deremot af Fortifikationens nuvarande civilpersonal
må indragas:
Sekreteraren och Kanslisten,
1 Förrådsförvaltare af andra klass.
25:o. I afseende på löner och arfvoden till här ofvan föreslagna
nya beställningar anser sig Utskottet böra hemställa:
a) att, intilldess en ny stat kan vinna tillämpning, det
tillkomna nya befälet och underbefälet samt kassören
och förrådsförvaltaren må ega uppbära aflöning till de
belopp, som för motsvarande beställningar enligt nu
gällande stater utgå;
och alldenstund nuvarande sekreterarens och kanslistens lön m. m. uppgår
till 2,130 R:dr samt auditören och sekreteraren, med åtföljande skyldighet
att bestrida regementsskrifvaregöromålen, är föreslagen till 3,000
R:dr lön, men Utskottet ansett sig för närvarande ej böra föreslå regementsskrifvareplatsens
indragning, så har Utskottet ansett lämpligt föreslå,
b) att auditören vid Pontonier-bataljonen, tillika sekre
terare
vid Fortifikationen, må årligen ega uppbära
2,500 R:dr; ™
och i afseende på öfriga nya beställningar hemställes:
c) att i afvaktan på ny lönereglering och då, enligt hvad
Utskottet inhemtat, auditörsplatsen å Carlsborg ej är
ämnad att under år 1872 tillsättas, Riksdagen ej nu
må besluta någon aflöning för den föreslagne audi
-
Angående,
indragning af
vissa platser
inom Fortifikationens
civilpersonal.
Angående
löner och
arfvoden för
nytillkomna
platser.
24
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.
Angående
reservmanskaps
antagande
vid
ingeniörtrupperna.
Angående
hästar åt
Pontonierbataljonen.
Angående
anslag till
praktiska
öfninjar.
tören vid Sappör-bataljonen, tillika fästnings-auditör
å Carlsborg; samt
d) att för bestridande af de presterliga göromålen vid
Pontonier-bataljonen och Fältsignal-kompaniet ett årligt
arfvode af 400 R:dr må bestämmas.
26:o. Kong!. Maj:t har föreslagit, att vid hvarje af ingeniörtruppernas
kompanier må årligen bland det afgående manskapet utses
två man, hvilka förbinda sig att mot en årlig lön qvarstå i rullorna
under fem år, med tjenstgöringsskyldighet endast under krigstid, eller
då Kongl. Maj:t finner nödigt mobilisera arméen eller delar deraf, samt
att årliga lönen för detta reservmanskap må bestämmas till 15 R:dr
per man.
Utskottet, som anser att de skäl, som talade för reservmanskaps
antagande vid Artilleriet, hvarest särskilda reservbatterier skola organiseras,
icke här i lika hög grad förekomma, hemställer,
att Kongl. Maj:ts förevarande nådiga framställning icke
måtte af Riksdagen bifallas.
27:o. Att Pontonier-bataljonen behöfver öfva sig uti enskild ridning
samt förskaffa sig vana vid hästars skötsel, är lika uppenbart, som
att detta endast ofullkomligt kan ernås under den korta tid af endast
14 dagar årligen, som öfning med anspänd materiel eger rum. Det är
derföre oundgängligen nödvändigt att bereda truppen tillfälle till större
öfning i detta hänseende, hvarföre också Utskottet, i likhet med Kongl.
Maj:t, hemställer, ’
att Pontonier-bataljonen må erhålla 20 egna hästar.
28:o. Ehuru det icke torde vara nog att komplettera ingeniörvapnet
hvad personalen och mat.erielen beträffar, utan det äfven är
nödvändigt att sätta både befäl och trupp i tillfälle att inhemta den
praktiska öfning i sitt yrke, hvarförutan ingen krigsduglighet kan ernås,
så, alldenstund, enligt hvad Utskottet inhemtat, Sappör-bataljonen ej
lärer komma att under år 1872 uppsättas, har Utskottet ansett sig böra
hemställa,
att det af Kongl. Maj:t begärda anslag af 3,000 R:dr
till Sappör-bataljonens praktiska öfningar ej må af
Riksdagen för närvarande beviljas.
Utskottet
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.
25
Utskottet öfvergår nu till de punkter i Kongl. Maj:ts Proposition
angående statsverkets tillstånd och behof, hvilka afse anslag till in^eniörväsendet,
och
29:o. af samma skäl, som uti trettonde punkten af detta Utlåtande
finnes åberopadt, anser sig Utskottet böra hemställa.,
att frågan om öfverflyttning från Fortifikationens till
Fältläkare-korpsens anslag af ett belopp stort 1,200
R.dr matte blifva beroende af det beslut Riksdagen
kommer att fatta i anledning af Kongl. Maj:ts förslag
angående Fältläkare-korpsens organisation.
30:o. Under antagande, dels att Riksdagen gifver sitt bifall till
uppsättning af ökadt antal fortifikationstrupper, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit,
och dels att »den föreslagna nya normalstaten för värfvade arméen
torde höra lända till efterrättelse» har Kongl. Maj:t till bestridande af
uppsättnings- och underhållskostnad för en del af dessa trupper äskat
133,847 R:dr 10 öre att såsom extra anslag utgå med 34,935 R:dr 40
öre redan under innevarande år och med 98,911 R:dr 70 öre under
år 1872.
Om dock, i afseende på beräkningen af kostnad för den tillökning,
Kongl. Maj:t ifrågasatt att ega rum under åren 1871 och 1872,
dels den nu gällande staten, och dels hvad härofvan hemställts iakttages,
så erhålles nedanstående belopp:
för år 1871.
för uppsättning af
halfva fältsignal- 1
kompaniet............R:dr 19,778: 40.
ett hälft års underhåll
för halfva
kompaniet........... » 15,296: 95. 35,075: 35.
för år 1872.
Fältsignalkomp aniet:
uppsättning af andra
hälften af
fältsignalkompa
niet.
.....................R:dr 19,778: 40.
årligt underhåll af
detsamma............ » 61,187:80.
Transport 80,966: 20.
Bill. till Biksd. Prof. 1871. 8 Sami. 1 Afd. 3 Håft.
Angående
öfverflyttning
af anslag till
annan titel.
Angående
anslag lill
insättning af
ökadt antal
fortifikationstrupper.
4
opaginerad Kontrollera mot PDF
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3,
20
Pontonier-bataljonen:
löner för:
1 Löjtnant af 2:a
klass .....................R:<lr 1,547: 50.
1 Fanjunkare.........
6 Sergeanter med
lön af 2:a klass
k 723: 75 ............
1 Kassör och förrådsförvaltare
af
l:a klass ...............
arfvoden för:
Bestridande af de
presterliga göro
målen
..................
1 Tygkapten .........
1 Ridlärare ...........
1 Informations-un
derofficer
............
Underhåll af 20 hästar
å 410: 75
härifrån af g år:
Lön för en förrådsförvaltare
af 2:a
klassen.............. » 900: —
Arfvode för bestridande
af de presterliga
göromålen
........................ » 120: —
Transport 80,966: 20.
17,628: 75.
M20: — 16,608: 75. R:dr 97,574: 95.
> 1,073: 75.
» 4,342: 50.
» 1,200: —
» 400: —
») 500: —
» 300: —
»> 50: —
» 8,215: —
Enligt denna beräkning skulle visserligen behofvet för år 1871
utgöra 35,075 R:dr 35 öre, men som denna siffras storlek beror på anvärfningsdag
för soldaten, så har Utskottet, i betraktande häraf samt under
åberopande af hvad beträffande denna fråga är i statsrådsprotokollet
(Bil. N:o 3 a pag- 13) meddeladt, icke ansett sig behöfva öfverskrida
det af Kongl. Maj:t begärda anslag, och tillstyrker derföre Utskottet,
a) att, till uppsättning och underhåll af ökadt antal fortifikations-trupper,
ett extra anslag af 34,935 R:dr 40
öre må beviljas att redan under år 1871 utgå,
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.
27
samt, med stöd af ofvanstående beräkning,
b) att, till samma ändamål, ett extra anslag af 97,574
R:dr 95 öre må beviljas att under år 1872 utgå.
31 :o. Då behofvet af ökad fn rti ti k åt i on sina ten e 1 synes vara oundgängligt,
alldenstund ej allenast en del krigsbrygge- och fältsignalmateriel
ännu felas, utan äfven den ofvan föreslagna sappörbataljonen måste
med nödig materiel förses, så tillstyrker Utskottet bifall till Kongl. Maj:ts
förslag,
att till fortifikationsmateriels anskaffande ett extra anslag
af 140,000 R:dr må beviljas.
32:o. Såsom en följd af hvad som i 20:de punkten föreslagits,
angående uppsättning af ett fältsignalkompani, får Utskottet, i likhet
med hvad Kongl. Maj:t föreslagit, hemställa,
att till fältsignalkompaniets kasern ett extra anslag af
60,000 R:dr må anvisas.
Genom hvad sålunda här ofvan blifvit hemstäldt, anser sig Utskottet
hafva besvarat de punkter i Kongl. Maj:ts nådiga proposition samt
i de till Utskottet remitterade enskilda motioner, som afse organisationen
af artilleriet, marin-regementet och ingeniör-väsendet.
Stockholm den 2 Maj 1871.
På Särskilda Utskottets vägnar:
LOUIS DE GEER.
Angående
extra anslag
till forVjikationsmateriel.
Angående
extra anslag
till kasern för
fältsignalkompaniet.
28
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.
Reservationer:
Vid 5:te punkten: af Herr Mankell och Friherre Ericson;
vid 10:de punkten: af Herr Wijkander: »Halfsoldsbefäi är befäl på
stat, som efter vunnen fullständig utbildning niedgifves att emot nedsättning
i lönevilkoren vinna befrielse från större eller mindre del af
den tjenstgöring, som i allmänhet åligger det fast aflönade befälet. Halfsoldsbefäi
är sålunda ett slag af godtköpsbefäl. Är det emellertid eu
militärisk sanning att det önskvärda är att befälet egnar sig helt
och hållet åt sin tjenst, så ligger redan i den omständigheten, att halfsoldsbefäi
icke skulle ega ens skyldighet att tjenstgöra emellan de s. k.
exercistiderna, ett bevis på att detta befäl närmar sig milisuppfattningen
af befälets ställning. Såsom nödfallsutväg kan dock halfsoldsbefäi
försvaras vid sidan af det ordinarie befälet. Vådan i det här föreliggande
förslaget är egentligen pensioneringskostnaden samt att hela institutionen
lätteligen blir ett slags pensionering i förtid. Den naturliga
följden blir nemligen att en och annan, som möjligen varit villig att
lemna tjensten och sålunda äfven lemna rum åt yngre krafter, på samma
gång han dock i nödens stund inom värnepligtsåren kunde vara en påräknelig
tillgång på befäl för krigsreserven och landstormen, nu genom
denna möjlighet att bevara sin pensionsrätt förledes att qvarstadna några
år längre, utan något egentligt intresse att ådagalägga nit eller bibehålla
duglighet i tjensten. De aflöningsvilkor, som erbjudas, äro derjemte
så föga lockande, att man svårligen kan förutsätta att de förleda
någon annan än den, som till följd af försvagad helsa eller dylikt finner
tjensten tung, men vill bevara pensionsrätten, hvilken dessutom alltid
bör stå i ett bestämdt förhållande till innehafvande lön, ett förhållande,
som för halfsoldsbefälet här alldeles blifvit förbisedt, då det fått
samma pensionsrätt, som det ständigt tjenstgörande befälet. Det är af
dessa skäl, som jag icke ansett införandet af halfsoldsbefäi önskvärdt
ens för artilleriet, der det likväl har mera skäl för sig än vid de andra
vapnen, dit organisationen dock otvifvelaktigt sprider sig, endast den en
gång vunnit principielt godkännande.»
vid ll:te punkten: af Herr Wijkander: »Ehuru Kongl. Maj:ts nådiga
förslag till ny värnepligtslag måste för närvarande anses hafva i sin
helhet förfallit, äro likväl de flesta af nämnda lags särskilda stadganden
af båda Kamrarne godkända. Vid sådant förhållande torde man
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.
29
med skäl kunna antaga att armé-organisationen inom kort kommer att
grundas på en sådan utsträckt värnepligt, som nämnda lagförslag bestämmer.
Men under denna förutsättning synes det vara temligen obehöfligt
att genom fast aflöning söka tillförsäkra sig om tjenstgöring under
krigstid af uttjent manskap, då detta, så länge det är i beväringsåren,
enligt 33 § värnepligtslagen är pligtigt att sådan förutan under
krig fullgöra sin värnepligt vid samma regemente eller korps, som individen
under sin tjenstetid tillhört, och så länge det tillhör landstormens
första uppbåd är förbundet ingå i krigsreserven, för att nu icketalaom
landstormens andra uppbåd. Sålunda borde kanske antagandet emot särskild
exspektans-lön af ifrågavarande s. k reserv-artillerister icke med skäl
kunna ifrågasättas under annat vilkor, än att den uttjente kapitulanten
är äldre än 32 år. Efter min uppfattning står förslaget om utväljande
af reserv-artillerister bland uttjent manskap i strid med grundtanken i
en organisation byggd på allmän "värnepligt, hvadan jag icke kunnat
detsamma med min röst inom Utskottet biträda.»
vid 12:te och 15:de punkterna: af Herr Mankell;
vid 16:de punkten: af Herrar Mankell, Sven Nilsson och Ungman;
vid 17:de punkten: af Herr Mankell;
vid 23:dje punkten: af Friherre De Geer, Grefve Hamilton, Friherre
Stjernblad, Herr Björnstjerna, Friherre von Otter och Herr Wi/jkarider,
emot Utskottets beslut att afstyrka Kongl. Maj:ts proposition i fråga
om en regementspastors-beställning vid Fortifikationen;
hvarjemte nedanstående anmält till protokollet, att de ej deltagit
i följande Utskottets beslut, nemligen:
i beslutet angående 5:te punkten: Friherre De Geer, Friherre von
Otter, Herrar J. E. Johansson och Norén;
i beslutet angående 6:te punkten: Herr Mankell, samt
i beslutet angående 12:te punkten: Friherre De Geer, Herrar J.
E. Johansson och Norén.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.