Sök i Ratio Lex

tSUrskiläa Utskottets Utlåtande N:o 3

1871-05-02 · 29 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 26 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SärU 1871:3, tSUrskiläa Utskottets Utlåtande N:o 3

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

tSUrskiläa Utskottets Utlåtande N:o 3,

1

iV:0

s.

Ank. till Rikscl. Kansli den 2 Maj 1871, kl. 1 e. in.

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3, i anledning af Kongl. Maj:ts

nådiga Proposition till Riksdagen, angående landtförsvarets

ordnande, samt i anledning af de inom Riksdagens

båda Kamrar i samma ämne väckta motioner.

Då Utskottet nu till Riksdagen öfverlemnar sitt Utlåtande N:o 3,

har Utskottet ansett detsamma böra omfatta sådana delar af landtförsvaret,

som dels ej hafva sammanhang med frågan om indelningsverkets

bibehållande eller aflösande, och dels, enligt Utskottets förmenande, kräfva

en proportionsvis längre tid i och för ordnande eller uppbringande till

tidsenlig styrka. Till dessa delar kunna med skäl hänföras Artilleriet

och Ingeniör-väsendet, och då Utskottet går att yttra sig i afseende på

de med dessa specialvapen ifrågasatta förändringar, har Utskottet ansett

sig böra följa den uppställning, som i Kongl. Maj:ts nådiga Proposition

till Riksdagen angående landtförsvarets ordnande finnes iakttagen.

Artilleriet.

Do. Kongl. Maj:t hemställer i l:a punkten å sid. 7 af den ofvannämnda

Propositionen »att den artilleristyrka, som afses att åtfölja

den aktiva arméen och som måste vara färdig att genast vid krigs utbrott

utrycka, må genom uppsättning af fem nya batterier, hvardera med sex

kanoner, uppbringas till 180 kanoner».

Utskottet har, i afseende på fältkanonernas antal, ej kunnat förbise

den erfarenhet, som de sista krigen lemnat. Den talar med otvetydiga

Bill. till Rilcsd. Prof. 1871. 8 Samt. 1 Afd. 3 Saft. 1

Angående till

ökning af fält

artilleriet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

%

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

fakta om såväl en fortgående tillökning af mobiliserade arméers kanonantal,

som äfven om vådan för en armé att uppträda med underlägsen

artilleristyrka, underlägsenheten må nu ligga i utbildningen eller i materielen.

Betrakta vi först tillökningen af kanonantalet, så finna vi att

preussiska arméen t. ex. uppträdde

under 1864 års krig med 2,6 kanon per 1,000 man infanteri och

» 1866 >> » » 2,8 » » » » »

men att under kriget 1870—71 hvarje mobiliserad armé-korps, som räknar

25,850 stridande man infanteri, hade sig tilldelade ej mindre än 90

kanoner, hvilket utgör 3,48 kanon på hvarje 1,000 man infanteri. En

dylik tillökning af arméernas fältartilleri är dessutom väl motiverad, den

har sin orsak uti de nyare eldvapnens större träffsäkerhet och förstörelseförmåga;

ty dessa egenskaper hafva framkallat eu tunnare och derigenom

äfven en utsträcktare uppställning, hvarigenom å egna sidan kräfves

ett starkare besättande af vissa vigtigare positioner, hvilkas antal dessutom

nu kan blifva proportionsvis större, och de hafva å andra sidan föranledt

ett flitigare användande af fältförskansningar, till hvilkas förstörande

artilleri som oftast måste användas. Ingen kan väl heller förneka att ej

alla de berättelser, som öfver sista kriget varit synliga, enstämmigt tillskrifva''preussarnes

öfverlägsenhet i artilleri eu stor del af de framgångar,

som de så förvånande snabbt och afgörande vunno; också uppträdde

de med, såsom vi ofvan sett, 3,48 kanon per f ,000 man, då fransyska

arméen ej räknade i medeltal mer än 2,6 kanon på samma styrka, och

såsom ett ytterligare exempel må anföras, att i slaget vid Königgrätz,

år 1866, preussiska arméen, med en styrka af omkring 200,000 stridande,

vetat att samla ej mindre än omkring 750 kanoner.

Om man besinnar att den gamla regeln: »ju ofullständigar''e öfvadt

infanteri, ju större antal kanoner», ännu aldrig blifvit jäfvad, så skall,

vid tanken på vår armés och framförallt vår bevärings ringa öfning och

krigserfarenhet, ingalunda det här begärda kanonantalet, 180 stycken,

synas för stort. Utskottet tvekar ej att uttala såsom sin åsigt, att,

ehuru Kongl. Maj:t äskat denna styrka, densamma dock torde få anses

endast såsom ett minimum, förestafvadt af en hård nödvändighet, som

Utskottet hoppas snart skall kunna få vika undan för den erfarenhet

och de skäl, som tala för en ytterligare tillökning af fältartilleriet, och

detta desto heldre, som dels klokheten borde mana oss, för att på något

sätt kunna åstadkomma en nödig jemnvigt, att söka göra oss starka

i just de delar af försvarsväsendet, hvaruti en anfallande fiende, i anseende

till transportsvårigheter, antagligen vid sitt uppträdande måste vara

s. 3 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

3

underlägsen, och dels det nu begärda kanonantalet ej gifver större proportion

än omkring 2,7 kanon på hvarje 1,000 man infanteri.

Man hör visserligen ofta invändas, att vårt lands kuperade beskaffenhet

skulle förhindra ett talrikare artilleris användande, men hvarken

lärer en anfallande fiende för sina operationer gerna uppsöka de få

landskap, som verkligen hafva ett dylikt skaplynne, och detta af flera

skäl, och ej heller får denna invändning något stöd af erfarenheten från

det sista kriget, der uti trakter, som äro vida bergigare än södra och

östra delarne af Sverige, ett talrikt reffladt artilleri med fördel uppträdt.

Alla skäl tala således för nödvändigheten att öka vårt fältartilleris

styrka, och anskaffandet af hvad i detta fall behöfves får ej uppskjutas

tilldess kriget står för dörren. Huru vådligt ett dylikt uppskof kan

vara för eu nödig samverkan och således äfven för ett lyckligt resultats

ernående, derom vet 1864 års danska krigshistoria, specielt. hvad

artilleriet beträffar, att berätta, ty genom att intill sista stunden uppskjuta

artilleriets ordnande, var man i vårt grannland nödsakad att sammanflicka

allehanda slags kanoner med olika sorters ammunition och

utredning, och man tvangs att glömma, att det lättast och hastigast anskaffade

ej alltid är det bästa. Eu bitter erfarenhet bestraffade der denna

glömska och gaf ytterligare en maning att städse ihågkomma, att ju

större teknikens resultater äro och ju mer den döda materielens dyrhet,

men i förhållande dertill äfven dess verkningar, dess nytta stegras, desto

mera tid och penningar måste till dess anskaffande offras. Att Riksdagen

äfven erkänt detta, synes af dess beslut om anslaget till fältma
terielen,

och vill Utskottet således, med stöd häraf, hemställa,

att den artilleristyrka, som måste vara färdig att ge
nast

vid krigs utbrott utrycka, må, genom uppsättning

af fem nya batterier, hvartdera med sex kanoner, uppbringas

till 180 kanoner.

artilleri.

2:o. För att kunna hålla denna styrka fulltalig under loppet af Angående buett

krig, blifver dock nödvändigt att, på samma gång den utrycker, ett da”^se"/ eU

reservartilleri, ämnadt att ersätta inträffande förluster, bildas i depoterna,

hvarjemte äfven ett dylikt artilleri måste vara bildad!., för att

kunna tilldelas nyuppsatta korpser. Att Utskottet anser nödvändigt att

inaterielen till detta reservartilleri redan under freden anskaffas, framgår

af hvad ofvan yttrats, och då en dylik reservstyrka anses böra,

i likhet med i andra länder, beräknas till omkring en tredjedel af fältartilleriets,

så hemställer Utskottet,

att ett reserv-artilleri om 54 kanoner må bildas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

Angående fästningskompaniernas

antal.

Angående batteriernas

och

kompaniernas

fördelning på

de nuvarande

artilleri-regementena.

Angående fältbatteriernas

organisation.

3:o. Uti Chefens för Landtförsvars-departeinentet underdåniga memorial

af den 29 December 1870 framhålles, att, när de uti Stockholms

skärgård redan under byggnad varande befästningar blifva fullbordade,

deras bestyckning påkallar ett så stort antal pjeser, att till dessas behöriga

betjenande under krigstid kommer att erfordras befäl och trupp

till vida större antal, än det, hvartill de å Waxholm nu förlagda kompanier,

äfven endast såsom stam betraktade, kunna lemna tillgång. Utskottet,

som till fullo inser vigten af att kanonerna under krig serveras

af ett manskap, som med deras ej lätta handterande är förtroligt, som

vet att känna och på riktigt sätt tillgodogöra sig pjesernas egenskaper,

kan ej underlåta att, erkännande det ringa antalet af de nuvarande fästningskompanierna,

tillstyrka,

att, utöfver redan befintliga, inalles fem fästningskompanier,

ett sjette sådant kompani må uppsättas.

4:o. I händelse Riksdagen beviljar den tillökning, som här ofvan

blifvit tillstyrkt, så, i öfverensstämmelse med hvad Kongl. Maj:t föreslagit,

hemställer Utskottet, att Riksdagen måtte bifalla:

a) att de tre artilleri-regementena må hvartdera organiseras

på tio fältbatterier om sex kanoner, samt Svea

och Göta artilleri-regementen derjemte erhålla hvartdera

tre fästningskompanier; samt

b) att reserv-artilleriet, tillhopa nio batterier, må fördelas

till lika antal på hvarje artilleri-regemente.

5:o. I afseende på fältbatteriernas organisation har Kongl. Maj:t

föreslagit, att af batterierna, 30 till antalet, två skola organiseras såsom

fot-artilleri, men de öfriga såsom åkande artilleri.

Af de batterier, som redan finnas, äro 4 förlagda i Christianstad.

organiserade såsom ridande samt alla de öfriga, med undantag af 2 fotbatterier

i Landskrona och 1 i Hernösand, såsom åkande. Då nu ändring

uti denna organisation föreslås, åberopar Chefen för Landtförsvars-departementet

uti sitt memorial af den 31 December 1868 för densamma följande

skal- Erkännande, att »de ridande batteriernas företräde framför

de åkande består dels i den större rörlighet> som följer af draghästarnes

mindre belastning och dels i den förmåga att hastigt tillryggalägga längre

våglängder, som af en större tillgång på reservhästar är en naturlig

följd», tillägges dock, att alldenstund »det ridande artilleriets rörlighet

på sjelfva slagfältet kan anses ersatt af den, som det åkande artilleriet,

hvars manöverhastighet visat sig fullt tillfredsställande, är i stånd att ut
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

5

veckla, och då användandet af hastigare marschtakter under längre tid

förutsätter det sällan förekommande fallet att ofri ga trupper --skulle utgöras

af endast kavalleri, så torde vid organisationen något afseende

å de för ridande artilleriet anförda företräden så mycket mindre böra

fästas, som detsamma tager i anspråk större antal hästar samt deraf följande

större uppsättnings- och underhållskostnad, än det åkande». Vid

sex ridande batterier erfordras nemligen, enligt nu gällande utrustningsplaner,

162 hästar utöfver behofvet för samma antal åkande batterier

och »den större beridna servisen vid det ridande artilleriet tager dessutom

större stam i anspråk och försvårar således beväringsmanskapets

användande vid detsamma».

Men dessutom uttalas, »att ett skäl för bibehållande af åtminstone

ett ridande batteri kunde sökas deruti, att det batteri, som tilldelas

kavallerireserven, borde ega en större rörelseförmåga», men att detta

oaktadt »de olägenheter, som härigenom skulle uppstå med afseende å

olika utrustning, exercis m. in., icke kunna uppvägas af nyssnämnda

ringa fördel», ehuru det erkännes, att »vid åkande batterierna hästarnes

dragkraft är ganska starkt anlitad», dock »ej i högre grad än att den

oeftergifliga fordran, att artilleriet alltid skall kunna åtfölja den öfrig a

arméen, uppfylles».

Så framt det emellertid är en sanning att kavalleriet, när det

mera sjelfständigt i fält uppträder, behöfver stöd af artilleri, en sanning,

som lika väl på Champagnes slätter, som i Vogesernas pass, under

sednaste krig vunnit sin bekräftelse, så måste deraf följa att, i likhet

med hvad härofvan erkänts, åtminstone en del af fältartilleriet bör

under alla förhållanden kunna ej allenast»åtfölja den öfriga arméen» utan

jemväl rytteriet, såväl under marscher, som på bataljfältet. Likaså måste

artilleri-reserven till en del bestå af dylikt, mera rörligt och i sina rörelser

mera uthålligt artilleri, derest detta skall i kritiska ögonblick

kunna med erforderlig snabbhet framrycka till eldstrid, kunna vid brådskande

företag, öfverflygiingar, besättande af framför liggande pass och

dylikt med framgång användas. I mera brutna och backiga trakter är

behofvet af sådant artilleri ännu större än i slättland, alldenstund markens

brytningar, likasom de längre marschvägarna, som ofta genom dem

föranledas, taga hästarnes dragkraft i ökadt anspråk, och det är för vinnande

af dessa och dylika ändamål, som de flesta af Europas arméer

hafva s. k ridande artilleri. Dessa kavalleri-batteriers antal är i de flesta

länder ungefärligen 3 af hela fältartilleri et, eu proportion, som vi

återfinna såväl hos oss sjelfva, som i Frankrike och de Nordtyska sta
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

terna, i hvilka sednare stater hvarje armékorps har sig tilldelade 12

fotbatterier och 3 ridande batterier.

Men har icke vårt åkande artilleris »manöverhastighet visat sig

fullt tillfredsställande» och eger det icke nödig hastighet och uthållighet

för att fylla de behof, som härofvan anförts såsom nödvändiggörande

de utländska arméernas ridande batterier?

För att kunna besvara denna fråga fordras att något ingå på det

tekniska området. Erfarenheten lärer i detta hänseende, att en häst

kan draga ungefär 5 ä 6 gånger så stor last, som den han kan bära,

samt att hans dragkraft, när han bär ryttare, förminskas till hälften,

hvaraf följer, att man bör, såvidt möjligt är, undvika att rida draghästarne,

så framt dessa skola kunna utveckla högsta möjliga dragkraft.

Inom artilleriet, der spannhästarne gå i flera par efter hvarandra och

skola uti hastiga takter och i oländig mark frampressas, under eld och

skott, kunna de likväl icke köras från förställaren (förvagnen), utan

hvarje par måste föras af en ryttare. Der kan således ej undvikas att

en häst i hvarje par rides, men dervid stadnar man också utomlands,

äfven vid fot-artilleriet. Vid det svenska åkande artilleriet äro deremot

alla 6 draghästarne vid den lättare kanonen beridna, men förlora derigenom,

enligt hvad ofvan sades, hälften af sin dragkraft, d. v. s. draga

icke mera än 3 hästar i bredd, körda från fordonet, skulle göra; och bevisande

i detta hänseende är, att vid trossfordon, brotrain med flera

fordon, hvilka hittills varit bespända med 4 å 6 hästar, parvis efter

hvarandra, börjar man alltmer och mer att köra ett förminskadt hästantal

i bredd från fordonet. De 3 man af servisen, som rida på högerhästarne,

taga emellertid lika mycken dragkraft i anspråk, som 18 man

på fordonet, och det är med kännedom häraf som utländska fot-artillerien

hafva sina högerhästar oberidna och föra i stället, såsom t. ex. vid

det preussiska fot-artilleriet, 5 man på fordonet, då svenska åkande artilleriet

endast har 3 man åkande, men alla hästarne beridna.

Härutaf framgår redan den ofördelaktiga belastningen af vårt

åkande artilleris spannhästar, men härtill kommer dessutom att taga i

betraktande tyngden af vår nuvarande, redan 40 år gamla, artillerimateriel

i jemförelse med utländska artilleriers. Sålunda väger fordonet

med ammunition, men utan uppsuttet manskap, vid de lättaste af våra

åkande batterier 3,820 it, då det vid de preussiska ridande batterierna,

med 140 U. tyngre ammunition per pjes, endast väger 3,202 it. och vid

de österrikiska 2,820 it., hvadan draglasten hos oss, endast af denna anledning

för hvarje häst är 100 å 160 U- större än vid utländska artillerier.

Beräknas åter hela draglasten per häst vid ett preussiskt 4 tidigt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3,

1

ridande batteri, med uppsuttet manskap, så måste den vara proportionsvis

ändå mindre än vid ett svenskt åkande, alldenstund vid det

förra endast vensterhästar, men vid det sednare såväl venster- som höger - hästar äro beridna. När man sålunda finner, att, till följd af den tyngre

materielen och de beridna högerhästarne, vårt åkande artilleri, med

packade förställare, tager hästarnes dragkraft starkare i anspråk än utländskt

ridande artilleri, torde man icke gerna kunna ifrågasätta att

förstnämnda artilleri — egentligen ett för tillfället uppsuttet fot-artilleri

— kan motsvara de fordringar, som man med ett ridande artilleri afser

att fylla. Men äfven vårt ridande artilleri, som har lika tung materiel

som det åkande, saknar nödig lätthet i jemförelse med utländska ridande

batterier; denna skilnad kan dock förminskas, genom att låta alla högerhästarne

vara oberidna, d, v. s. genom att flytta en man från högra förhästen

till förställaren. Fordonets relativa tyngd blifver dock alltid

en oafhjelplig olägenhet, åtminstone intilldess en ny och fullt tidsenlig

materiel för detta vapen blir anskaffad.

Jemföres åter vårt svenska ridande artilleri med det svenska åkande,

så är öfverlägsenheten med hänseende till rörelseförmågan helt och hållet,

under nuvarande förhållanden, på det förras sida. Antaga vi nemligen,

att alla högerhästarne äro oberidna, eu förändring hvaremot numera

icke någon befogad invändning torde kunna göras, finna vi att

spännets dragkraft är omkring 1$ häst större, hvartill kommer, att de

lösa servishästarnes antal medgifver fullt ombyte af spännet, så ofta

behofvet klöfver, hvarvid äfven sadelbrutna hästar kunna användas.

Man invänder kanske, att artilleriets uthållighet och hästarnes krafter

mest anlitas under marscher, samt att det åkande artilleriet då är lika

lätt, emedan allt manskap, förutom 1 kusk för hvarje hästpar, vid sådana

tillfällen skall marschera till fots, men sålunda ordnadt kan det

visserligen följa infanteriet, men ej åtfölja kavalleriet vid dess snabbare

rörelser; och att det oaktadt vårt åkande artilleri under fredsöfningar

många gånger åtföljt kavalleri vid dess kringgående rörelser etc. får ej

tillmätas för stor bevisande kraft, i ty det oftast skett med tomma förställare

och endast under någon kortare tid, under några timmar.

Man säger vidare, att de fördelar, som beredas genom de medförda

lösa servishästarne, stå lika väl att vinna genom ett ökadt antal

reservhästar, hvilka följa batteriets park samt under marscher icke

ridas och således böra vara mindre uttröttade eller mindre sadelbrutna

när de skola användas och dessutom under charge äro mindre utsatta

för fiendens kulör än de, batteriet åtföljande servishästarne, åtminstone

under afbröstningen. Häremot kan dock invändas, dels att åtminstone

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 1.

hvar tredje reservhäst äfven måste ridas, dels att, enligt Chefens för Landtförsvarsdepartementet

underdåniga memorial, alla 2",58s batterier hafva

samma antal reservhästar, eller 15, ett antal, som är så ringa, att af

dem omöjligen kan påräknas ombyte af spannhästar, utan endast ersättning

för den snart sagd! dagliga afgången af sjuka, sadel- och selbrutna

m. fl. hästar. Derjemte äro dessa reservhästar icke till hands

när de behöfvas. Med nutidens sträfvanden att hafva artilleri under

marschen nära tåten af marschkolonnen, t. ex. straxt bakom l:a sqvadronen,

och under striden snart uppe i eldlinie!), kan det svårligen betviflas,

helst hästarne vid ammunitions- och öfriga parkfordon äro hårdare

belastade än vid kanonerna, att batteriets park i kritiska ögonblick är

relativt temligen långt borta. Det är äfven en betydlig skilnad för

kanonbefälet, att kunna få insätta uti spännet och begagna egna servishästar,

väl kända och på förhand till vissa platser inöfvade, med redan

afpassade linor m. m. d., emot att efter anmälan hos batteri-chefen i

kolonnens queue eller långt bakom eldlinien uppsöka lämpliga reservhästar

samt derefter dem framföra och utbyta. Sjelfva framförandet

torde vid många tillfällen, särdeles under en pågående kavalleristrid,

ofta befinnas ligga utom det möjligas område eller åtminstone kräfva

så lång tid, att batteriet, vid reservhästarnes ankomst, redan af brist

på anspann antingen är taget eller icke kunnat uppfylla sin bestämmelse

att följa och stödja eget kavalleri. Om åter dessa reservhästar,

för att vara till hands, följa kanonerna, har man de facto otvifvelaktigt

snart ridande artilleri, då väl hvarje omtänksam batteri-chef i detta

fall, för att skona sina spannhästar, ej lärer underlåta att göra täta

ombyten mellan dessa och de lösa reservhästarne.

Men vill man hafva ridande artilleri, så bör man, kan det sägas,

tillse att tillgång derå finnes i landets olika delar, till lika styrka på

hvarje af de armé-korpser, i hvilka svenska arméen skall vid mobilisering

indelas. Satsen är theoretiskt riktig, men så länge icke kavalleriet

äfven är på sådant sätt jemnt fördeladt, torde invändningen ega föga

praktisk betydelse, ty så länge af våra 47 sqvadroner 31 ligga förlagda

i södra delen af riket, torde kavalleri-artilleriet äfven fortfarande derstädes

kunna vara förlagdt. Samma skäl, som tala för förläggandet af

kavalleriets hufvudstyrka till Skåne, tala äfven för det ridande artilleriets

koncentrerande i nämnda landskap, och dessutom torde man i denna

fråga icke böra förbise, att Wendes artilleri-regemente just såsom ridande

artilleri har sina egna ärorika traditioner. Det vore kanske ej skäl att

under nuvarande förhållanden uppsätta ett ridande .artilleri, men då ett

dylikt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

9

dylikt finnes, synes det Utskottet mindre välbetänkt att förstöra hvad

man har, isynnerhet om man skulle anse behofvet fordra skapandet af

något dylikt på andra ställen, i andra delar af landet. Sådana organismer,

som det ifrågavarande ridande artilleri-regementet, utväxa

endast långsamt.

Det är af ofvan anförda skäl, som Utskottet anser, att batterierna

i Christianstad fortfarande böra, om äfven »med större uppsättningsoch

underhållskostnad», organiseras såsom ridande.

Organisationen af fotbatterier med ett ringa antal draghästar och,

i följd deraf föga rörlighet är att anse såsom en åtgärd, hvilken endast

i nödfall bör vidtagas eller som under särskilda lokala förhållanden

kan vara lämplig. I likhet med Kongl. Maj:t anser derföre Utskottet, att

samtliga öfriga fältbatterier böra organiseras såsom åkande, men att de

tvänne batterier, som skola förläggas i Norrland och som skola tilldelas

lättare materiel och ordnas utan anspråk på större rörlighet, kunna

Titan olägenhet organiseras såsom fotbatterier.

Utskottet hemställer alltså,

att af artilleriets fältbatterier, trettio till antalet, sex

skola organiseras såsom ridande och två såsom fotartilleri,

men de öfriga såsom åkande artilleri.

6:o. I nära sammanhang med den tillökning af materiel, som

Kongl. Majrt, äskat och som Utskottet här ofvan tillstyrkt, står frågan

om personalens förökade antal, emedan en krigsstyrelse skulle handla

ensidigt, om den endast riktade sin uppmärksamhet på förbättringar

och tillökningar inom den döda materielen, men försummade de lefvande

krafternas liktidiga utveckling. Aldraminst kan sådant ega rum inom

artilleriet, ty der, om någonstädes, gäller den satsen, att man med äfven

en ofullkomlig materiel i skickliga händer kan åstadkomma mycket

mera än med den fullkomligaste i oskickliga händer; och ju mera komplicerad

materielen blifver, ju större verkningar den kan åstadkomma,

om den rätt skötes, ju nödvändigare är det att erkänna, att freden är den

skoltid, under hvilken krafterna skola utbildas. Då Utskottet sålunda

finner nödvändigt, att stammens personal erhåller en nödig tillökning, förorsakad

af de nytillkomna batteriernas kraf på befäl och servis, så tvekar

ej Utskottet att tillstyrka den tillökning, som Kongl. Maj:t föreslagit,

dock med den skilnad, som förestafvas af Utskottets från den nådiga

propositionen afvikande åsigt om ridande artilleris organiserande på

sex batterier, hvarigenom stainartilleristernas antal vid Wendes artilleriBih.

till Riksd. Frot. 1871. 8 Sami. 1 Afd. 3 Iläft. 2

Angående

tillökning af

artilleriets

personal.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

regemente skulle behöfva tillökas med 318 artillerister i stället för de

228, som Kongl. propositionen föreslår.

Utskottet hemställer alltså, att Riksdagen må tillstyrka,

att följande tillökning af befäl och trupp må å stat

, uppföras:

vid Svea artilleri-regemente:

1 Öfverstelöjtnant,

8 Kaptener, ''deraf 1 med äldre kaptens lön,

4 Löjtnanter,

9 Styckjunkare,

14 Sergeanter,

4 Batteri-trumpetare,

10 l:ste Konstaplar,

20 2:dre Konstaplar,

2 Afdelnings-truinpetare och

141 Artillerister;

vid Göta artilleri-regemente:

1 Öfverstelöjtnant,

7 Kaptener, deraf 1 med äldre kaptens lön,

4 Löjtnanter,

8 Styckjunkare,

15 Sergeanter,

4 Batteri-trumpetare,

13 l:ste Konstaplar,

19 2:dre Konstaplar,

9 Afdelnings-trumpetare och

188 Artillerister;

vid Wendes artilleri-regemente:

1 Öfverstelöjtnant,

1 Major,

11 Kaptener, deraf 3 med äldre kaptens lön,

8 Löjtnanter,

1 Under-löjtnant,

10 Styckjunkare,

12 Sergeanter,

6 Batteri-trumpetare,

16 l:ste Konstaplar,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

11

26 2:dre Konstaplar,

14 Afdelnings-trumpetare och

318 Artillerister.

7:o. Under förutsättning af bifall till näst föregående punkt har

Kongl. Maj:t föreslagit, att nedanstående beställningar, i följd af den

föreslagna förändrade organisationen obehöfliga, må få indragas, nemligen:

vid Svea artilleri-regemente:

1 Major,

3 Underlöjtnanter och

2 Stabstrumpetare;

vid Göta artilleri-regemente:

1 Major,

3 Underlöjtnanter och

2 Stabstrumpetare;

vid Wendes artilleri-regemente:

1 Stabstrumpetare;

och då Kongl. Maj:t ansett en dylik indragning af beställningar kunna,

under vissa förutsättningar och utan skada för vapnet, ega rum, så tillstyrker

Utskottet,

• att hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit, må af Riks
dagen

bifallas.

8:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, »att de nuvarande Tygstatskompanierna

må såsom sådana upphöra och deras nuvarande personal — —

---beräknas såsom tillgång vid de nya batteriernas uppsättning.»

Då Utskottet anser, i likhet med Kongl. Maj:t, särskildt organiserade

arbetskompanier vid artilleri-regementena mindre lämpliga, hemställer

Utskottet,

a) att de nuvarande Tygstatskompanierna må, i mån af

afgång, såsom sådana upphöra;

men hvad personalens användande vid de nya batteriernas uppsättande

angår, så, alldenstund densamma i flera fall torde befinnas mindre lämplig

att bestrida en fältartillerists alla åligganden, och en dylik öfverflyttning

dessutom i alla händelser torde höra bero på frivillig öfverenskommelse,

så hemställer Utskottet,

b) att denna fråga ej må till något Riksdagens beslut

föranleda.

Angående indragning

af

vissa beställningar.

Angående

Tygstats
hompaniernas
indragning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

Angående

halfsoldsbefäls

anställande

vid

artilleriet.

Angående

halfsoldsbefäls

skyldigheter

och

förmåner.

9:o. I öfverensstämmelse med hvad 1867 års Riksdag hemställde,

har Kongl. Maj:t föreslagit, att s. k. halfsoldsbefäl må anställas, för

att på detta sätt kunna vid mobilisering erhålla nödig personal till

reserv-artilleriets batterier, för hvilka endast dylikt befäl samt det föreslagna''^

reservmanskapet är beräknadt, hvilket äfven synes af det den

Kongl. Propositionen, N:o 11, åtföljande underdåniga memorialets bilaga

N:o 9.

Att under fred underhålla en fulltalig personal till reserv-artilleriet

vore alltför kostsamt för att kunna ifrågasättas. Men å andra

sidan inses lätt nödvändigheten, att åtminstone så stor del af reservartilleriets

personal under freden undérhålles, att dess kompletterande

vid inträffande mobilisering låter sig verkställa, ty hvarken tid eller

öfriga omständigheter skulle då medgifva personalens fullständiga uppsättande.

Då en del af berälsplatserna vid detta reserv-artilleri beräknas

att kunna fyllas af elever ur krigsskolan samt af afskedade med fyllnadspension

försedda underofficerare, så torde antalet halfsoldsbefäl kunna

inskränkas till det af Kongl. Maj:t föreslagna, och Utskottet hemställer

i öfverensstämmelse härmed,

att 3 kaptener, 6 löjtnanter och 3 styckjunkare vid

hvarje artilleri-regemente må kunna på half sold öfverflyttas,

enligt de grunder som här nedan skola

framställas.

10:o. I Kongl. Maj:ts nådiga proposition, N:o 11, till Riksdagen,

angående landtförsvarets ordnande, finnas å sidorna 11 och 12 upptagna

några bestämmelser angående halfsoldsbefäl, i hvilka Utskottet, hvad

artilleriet angår, ansett några förändringar önskliga. Sålunda har halfsoldsbefälet

ansetts böra deltaga, ej allenast uti de årliga befäls-, regements-

och beväringsinötena, utan äfven uti de andra öfningar, såsom

laboratorie-arbeten, skjutskolor etc., som kunna under exercismånaderna

vid artilleriet förekomma, och som för befälets fullständiga kännedom

om vapnet och de förändringar, som med materielen kunna inträffa, äro

af högsta vigt. Likaledes bär aflöningen ansetts böra utgå enligt den

principen, att densamma, så vida halfsoldsbefälet tjenstgör under exercismånaderna,

uppgår till halfva det belopp, som ordinarie befälet i motsvarande

grad åtnjuter, dock att hälften häraf utgår endast såsom tjenstgöringspenningar.

Hvad tur och befordringsrätt angår, så har Utskottet

ansett frågan härom kunna helt och hållet till Kongl. Maj:ts afgörande

hänskjutas, och på dessa grunder hemställer Utskottet till Riksdagen

att i så måtto bifalla Kongl. Maj:ts förslag:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

13

a) att vid artilleriet på stat anställd officer eller underofficer

må, efter minst tio års tjenstgöring, kunna af

Kongl. Maj:t, på derom gjord ansökan, förflyttas på

halfsold;

b) att detta halfsoldsbefäls tjenstgöringsskyldighet under

fredstid i allmänhet endast inträder under exercismånaderna,

men skall då fullgöras genom att deltaga

i all den tjenstgöring, som under dessa månader kan

ifrågakomma; men i krigstid deremot, samt när Kongl.

Maj:t finner godt uppbåda större eller mindre del af

beväringen, skall halfsoldsbefälet vara underkastadt

samma tjenstgöringsskyldighet som det ordinarie befälet

;

c) att halfsoldsbefäl, efter uppnådd pensionsålder, vid

afskedstagande! erhåller den för graden bestämda

pension ur arméens pensionskassa, så vida stadgade

inbetalningar till nämnda kassa egt rum, eller, om

pensionsväsendet annorlunda ordnas, den pension som

i sammanhang dermed kan komma att bestämmas; samt

d) att aflöningen för till halfsold Överflyttad! befäl må

provisoriskt, till dess ny stat kan komma att fastställas,

sålunda bestämmas:

för kapten 1,000 R:dr, hvaraf hälften lön och hälften

tjenstgöringspenningar,

för löjtnant 600 E:dr, hvaraf hälften lön och hälften

tjenstgöringspenningar,

för styckjunkare 400 R:dr, hvaraf hälften lön och

hälften tjenstgöringspenningar, dock att tjenstgöringspenningar

icke må utgå till dem, som af en

eller annan anledning icke bevista föreskrifna vapenöfningar.

ll:o. Samma skäl, som tala för halfsoldsbefäls anställande, tala

äfven för Utskottets hemställan till Riksdagen att behjerta hvad Kongl.

Maj:t föreslagit, för att kunna förse reservbatterierna med öfvadt och

utbildadt underbefäl och manskap, till någon del åtminstone. Ju kortare

beväringens öfningstid är, ju större antal reservmanskap borde visserligen

antagas, men Utskottet har dock ej ansett sig böra frångå hvad

Kongl. Maj:t i detta fall begärt, ehuru frågan om värnepligtens ökande

nu förfallit, utan hemställer alltså:

Angående

reservmanskaps

anställande

och aflöning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

Angående

antalet stamhästar

vid

batterierna.

a) att vid de tre artilleri-regementena må årligen bland

konstaplar, trumpetare och artillerister, som uttjent

sin kapitulation och äro fullt tjenstbar, utses tillsammans

84 man, hvilka förbinda sig att mot en årlig

lön qvarstå i rullorna i 6 år, med tjenstgöringsskyldighet

endast under krigstid, eller då Kongl. Maj:t

finner nödigt uppbåda en eller flera beväringsklasser

eller delar deraf; samt

b) att årliga lönen för detta reservmanskap må bestämmas

till 20 R:dr för första konstapel och 15 R:dr för andre

konstapel, afdelningstrurnpetare och artillerist.

12:o. Att endast ekonomiska skäl tala för artilleriets förseende

med blott ett ringa antal stamhästar, torde ej af någon jäfvas; men

antalet får dock ej vara så inskränkt, att artilleriet ej ens eger det. för

bibringande åt stamtruppen af oundgänglig öfning i enskild ridning erforderliga

antalet. Så är dock nu förhållandet vid fotbatterierna, der

manskapet för närvarande är helt och hållet i saknad af hästar mellan

exercistiderna, och vid de åkande och ridande batterierna kan blott en

ringa del af truppen under vinterns lopp få, af brist på hästar, deltaga

i ridlektionerna. Till en del skulle väl dessa olägenheter blifva afhjelpta

genom bifall till hvad Kongl. Maj:t i detta afseende föreslagit, men

också blott till en del, ty det begärda hästantalet anser Utskottet ännu

vara ett minimum, som har sitt enda stöd uti de störa anslagssummor,

som för andra vigtigare ändamål äro af Riksdagen dels begärda och

dels redan bifallna, och endast dessa skäl afhålla Utskottet från att

yrka någon förhöjning i det antal som är begärdt för åkande och för

fotbatterier.

Som Utskottet dock frångått Kongl. Maj:ts förslag i afseende

på några batteriers organiserande såsom ridande, och då dylika batteriers

manskap dels äro till antalet större, dels behöfva en mera utsträckt

öfning i enskild ridning, så har Utskottet ansett sig böra föreslå vid de

ridande batterierna ett så ökadt hästantal, att vid hvarje batteri en afdelning

må kunna anspännas, och Utskottet hemställer alltså, att Riksdagen

må bifalla,

att hvarje ridande batteri må erhålla 26, hvarje åkande

batteri 20 och hvarje fotbatteri 10 hästar, hvarigenom

antalet af artilleriets nuvarande egna hästar kommer

att ökas med 244.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

15

13:o.

statsverkets

anslaget

I Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående ingående

tillstånd och behof föreslår Kongl. Maj:t (å sid. 21), dels att ”ordinarie al

för Svea, Göta och Wendes artilleri-regementen må minskas •tagettut svea,

med 650 R:dr, motsvarande aflöningen för en till indragning afsedd be- GotaochWen~

ställning, dels att, i anledning af hvad som föreslagits rörande fältläkarekorpsen,

fr''

öfverföras

des artilleriregementen.

att, i

trän ofvannämrida anslag må till fältläkarekorpsens anslag få

ett belopp af 17,050 R:dr.

Som den ofvannämnda, till indragning afsedda beställningen redan

i 7:de punkten af detta betänkande, under rubiken »vid Wendes artilleriregemente»,

utgjort föremål för Utskottets hemställan, så får Utskottet nu,

i öfverensstämmelse dermed, föreslå,

a) att hvad Kongl. Maj:t föreslagit må af Riksdagen bifallas.

Hvad åter angår förslaget om öfverflyttning till fältläkarekorpsens

anslag af 17,050 R:dr, så, alldenstund-Utskottet icke ännu afgifvit yttrande

om den föreslagna organisationen af sjukvården, hemställes,

b) att denna fråga måtte blifva beroende af det beslut

Riksdagen kommer att fatta i anledning af Kongl.

Majrts förslag angående fältläkarekorpsens organisation.

14:o. Under förutsättning att den organisation af artilleriet, som An9å°nd<> «»- här ofvan blifvit tillstyrkt, vinner Riksdagens bifall, har Kongl. Maj:t

föreslagit, att anslaget till lega för hästar till artilleriets och pontonier- yai ar‘

bataljonens exercis må minskas med 5,400 R:dr, hvarigenom anslagets poZlnLr-Lslutsuinma

skulle komma att utgöra 49,894 R:dr 69 öre; och under sam- taljonens

ma förutsättning tillstyrker Utskottet,

att hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit må af Riksdagen

bifallas.

15:o. Enligt hvad af sidorna 11 och 12 i Bil. N:o 3 a till Kongl. Angående

kost
-

Maj:ts nådiga proposition om statsverkets tillstånd och behof synes, så altde fsill

har Chefen för Landtförsvars-departementet föreslagit, att organisationen börjande af

af artilleriet skulle genomföras under en tidrymd af 6 år, räknade från organisation.

och med år 1872; och om man jeinför den å nämnda sida 11 upptagna

personal med den brist, som uppkommer vid Wendes artilleri-regementes

omorganisation, och hvilken synes angifven af Bil. N:o 7 till det underdåniga

memorial, som åtföljer Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen

angående landtförsvarets ordnande, så framgår, att organisationen

af Wendes artilleri-regemente är beräknad att försiggå under loppet af

år 1872. Till bestridande af kostnaderna härför har Kongl. Maj:t, i

enlighet med beräkningarne å nämnda sidor 11 och 12, äskat af Riks
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

Angående anslag

till stall

och ridhus i

CarlsJcrona.

Angående an ■

slag till stall

i Göteborg.

dagen ett extra anslag af....................................................R:dr 178,849: 36.

Som Utskottet dock ansett sig böra, i strid mot hvad

Kongl. Maj:t föreslagit, till Riksdagen hemställa, att 6

batterier skulle organiseras såsom ridande artilleri med

ett ökadt antal stamartillerister och stamhästar, samt

dessa batterier skulle, enligt Utskottets förslag, tillhöra

Wendes artilleri-regemente, så uppstår derigenom en

ökad årlig kostnad, sålunda beräknad

för 90 artillerister k 238: 26.......... 21,443: 40.

36 hästar å 410: 75......... 14,787: —

lega för 63 hästar

till exercisen å 135: — ......... 8,505: — 44,735: 40;

hvilken summa äfven bör under år 1872 utgå, och om

härtill lägges l af den förhöjning i anslaget till reservartilleriet,

hvilken uppkommer genom att höja aflöningsförmånerna

för 18 halfsolds-löjtnanter med 100R:drför

hvarje af dem, och hvilken sjettedel utgör .....................300: —

så erhålles för år 1872 behöfliga R:dr 223,884: 76;

och får Utskottet alltså, samt med stöd af hvad beträffande denna fråga

är i statsrådsprotokollet (Bil. N:o 3 a sid. 12) meddeladt, hemställa,

att till kostnaders bestridande för påbörjande af artilleriets

organisation må anvisas ett extra anslag af

223,884 R:dr 76 öre.

16:o. Till stall och ridhus i Carlskrona har Kongl. Maj:t begärt

65,000 R:dr; och då det synes vara ekonomiskt fördelaktigt att, genom

uppförandet af dessa byggnader och, i sammanhang dermed, användandet

af marin-regementets lokaler, sålunda erhålla ett artilleri-etablissement

för 4 batterier, så får Utskottet hemställa,

att till stall och ridhus i Carlskrona må anvisas ett

extra anslag af 65,000 R:dr.

17:o. Till stallbyggnad i Göteborg är äskadt ett extra anslag af

36,100 R:dr. Då, i händelse den här föreslagna organisationen af artilleriet

vinner Riksdagens bifall, batteriernas antal i Göteborg skulle komma

att tillökas, hvarigenom ökadt stallutrymme blifver en naturlig följd,

så tillstyrker Utskottet,

att

s. 17 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

17

att till stall i Göteborg må ett extra anslag af 36,100

R:dr beviljas.

18:o. Till stall vid Carlsborg för batterier af Göta artilleri-regemente

har likaledes ett extra anslag blifvit af Kongl. Maj:t begärdt,

och emedan genom en förläggning af fältbatterier till Carlsborg flera såväl

militäriska som ekonomiska fördelar tyckas kunna ernås, så hemställer

Utskottet,

att till stall vid Carlsborg för batterier af Göta artilleri-regemente

ett extra anslag af 28,000 R:dr må af

Riksdagen anvisas.

19:o. I sammanhang med frågan om Artilleriets organisation har

blifvit ställd den om

Marin-regementet,

alldenstund Kongl. Maj:t i sin proposition till Riksdagen angående landtförsvarets

ordnande hemställer, dels »att flottans Marin-regemente må

från sjö- till landtförsvaret öfverflyttas och att i sammanhang dermed

de för nämnda regemente nu utgående anslag, utgörande, enligt sednast

meddelade uppgift, tillhopa 248,228 R:dr 42 öre, må till statsverket indragas,

mot det att Riksdagen i stället anvisar nödiga medel under

fjerde hufvudtiteln, till bestridande af de kostnader, hvartill artilleriets

förändrade organisation föranleder —-----», och dels att Marin
regementets

personal »beräknas såsom tillgång vid de nya batteriernas

uppsättning».

Då Utskottet af det underdåniga memorial, som åtföljer den Kongl.

propositionen, samt af memorialet af den 31 December 1868 finner, att

chefen för Sjöförsvars-departementet anser Marin-regementet för sjöförsvaret

obehöfligt, så skulle Utskottet tillstyrkt bifall åt Kongl. Maj:ts

framställan, om icke samma skäl, som talade emot Tygstatskompaniernas

öfverflyttning och som äro uti detta Utlåtandes 8;e punkt framhållna,

med lika bindande kraft här förefunnos, och i betrakande häraf finner

sig Utskottet böra hemställa att Riksdagen endast i så måtto bifaller

Kongl. Maj:ts proposition,

a) att flottans marin-regemente må vid 1872 års ingång

från sjö- till landtförsvaret öfverflyttas och i sammanBih.

Ull Biksd. Prof. 1871. 8 Sami. 1 Afd. 3 Ilä/t. 3

Angående anslag

till stall

vid Carlsborg.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

Angående uppsättning

af ett

Fältsignalkompani.

hang dermed de för nämnda regemente nu utgående

anslag, tillhopa 248,228 R:dr 42 öre, från 5:te till 4:de

hufvudtiteln öfverflyttas;

men hvad personalen och anslagen, som med dem sammanhänga, beträffar:

b) att marin-regementet må, så fort ske kan, indragas och

anslagen till regementet, i den mån de genom indragningen

blifva disponibla, till statsverket ingå; samt

c) att det befäl och underbefäl med vederlikar vid marinregementet,

hvilka vid regementets indragning icke

blifva behöfliga, eller till andra regementen eller korpser

transporterade, -eller till andra allmänna befattningar

förflyttade, må vid sina, dem genom fullmakt

tillförsäkrade, aflöningsförmåner, och tjenstebefattningar

bibehållas såsom en för Kongl. Maj:t disponibel befälskader,

dock med dem tillförsäkrad rättighet att,

när de sig dertill anmäla, på Allmänna Indragningsstaten

öfverflyttas med uppbärande af den fasta lönen

såsom pension.

Ingeniör väsendet

20:o. Under den sednast^ tiden har fältsignaleringen vunnit ett

sådant erkännande att den numera kan anses såsom oumbärlig. Under

den nyaste krigskonsten har nemligen krigshä-rarnes storlek samt anspråken

på deras rörlighet så vuxit, att man, för att kunna sammanhålla

massorna, för att kunna leda truppernas rörelser så, att sambandet emellan

de särskilda delarne ej går förloradt, nödgats taga signalering till

hjelp, alldenstund de hffiills brukliga sätten icke varit tillfyllestgörande,

för att kunna med tillräcklig hastighet, äfven på långa afstånd, öfverbringa

ordres och rapporter. Genom ett ordnadt signaleringsväsende

hafva de på stora sträckor utbredda härmassorna nu kunnat likasom

bringas under befälhafvarens ögon, blifvit satta i tillfälle att ögonblickligen

mottaga hans ordres, fullgöra hans befallningar, och man kan således

nära nog säga att fältsignaleringen utgör ett af de vigtigare vilkoren

för att en armé skall kunna väl och tidsenligt föras. Men fältsignaleringen

kan ej lämpligen uppdragas åt annat folk än sådant, som

blifvit vandt vid krigarlifvet, som äfven under drabbningarnes faror och

buller bibehålla den nödiga sinnesnärvaron och sammanhållningen, som

är väl disciplineradt. I några länder har man visserligen försökt att låta

s. 19 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

19

personalen vid statstelegraferna under krig sköta militär-telegraferingen,

men man har nödgats frångå detta samt uppsätta särskilda fältsignaleringstrupper,

och ett af de vigtigaste skälen härför har uppgifvits vara,

att man insett nödvändigheten att under striden kunna få fram telegrafstationerna

något närmare elden än hvad dittills visat sig möjligt. Beräknas

den styrka, som är behöflig för en armé af samma storlek som

den svenska, så visar det sig, att för de tvänne olika slagen af fältsignaleringen,

den elektriska och den optiska, 180 man med nödigt befäl

äro att anse såsom ett minimum. Af denna styrka kan visserligen en

del af dem, som äro tilldelade den elektriska fältsignaleringen, fälttelegrafen,

och som användes till vissa arbeten, såsom vagnars körande,

tjenstgöring vid stolpvagnarne, handtlangning m. m., utgöras af beväring,

men till optiska fältsignaleringen kan deremot icke beväringsmanskap

påräknas, utan bör allt det dertill behöfliga manskapet utgöras af

stamtrupp.

Det är med stöd af dessa grunder Utskottet tillstyrker,

att, i likhet med hvad Kongl. Maj:t föreslagit, ett värfvare

kompani, benämndt »Fältsignal-kompaniet», och

bestående af 4 officerare, 4 underofficerare och 120

man, korpraler, spel, handtverkare och soldater, må

uppsättas, samt att kompaniet erhåller 10 egna hästar.

21 :o. Ingeniörtrupper intaga i nutidens krigshärar ett högst vigtigt

rum, bilda ett särskild! vapenslag, som blifvit oumbärligare, i samma

mån krigsrörelserna tilltagit i hastighet och skjutvapnen fullkomnats.

Om man skall kunna påräkna framgång i krigsoperationerna, så är det

nemligen nu mera än någonsin nödvändigt att väl begagna tiden och

terrängen. De hinder, terrängen lägger i vägen för egna truppers fria

rörelser, måste hastigt kunna undanrödjas, och det skydd den erbjuder

mot fiendens skjuteld och anfallsrörelser måste äfven hastigt kunna förökas

och fullständigas, eller, om sådant skydd saknas, måste det skapas.

För att kunna på kort tid så fullständigt som möjligt åstadkomma detta

erfordras dertill öfvade trupper, de så kallade ingeniörtrupperna. Dessa

äro af tvänne slag pontonierer och pionierer eller sappörer. Af de förra

har vår armé under de sednare åren erhållit en sammanlagd styrka af

360 man, men af det sednare slaget finnes intet, och utom Norge är

Sverige det enda land i Europa, der ett sådant förhållande eger rum.

Man hör visserligen invändas, dels att vårt lands skaplynne, dels att vår

nations skicklighet i yxans och spadens skötande skulle göra dylika

truppers uppsättning mindre nödvändig hos oss, men dessa invändnin
-

Angående uppsättning

af

Sappörer.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

gar hvila på fullkomliga misstag. Hvad landets skaplynne angår, så är

det nemligen sådant som just erbjuder ingeniörtrupperna det rikaste

fält för användande. »Öfverallt», säger Landtförsvars-komitéen, »möta hinder

af sjöar, vattendrag, kärr och skogar, men vanligen af beskaffenhet

att de, lemnade i sitt naturliga tillstånd, lätt kunna öfvervinnas eller

kringgås. Deremot kunna mycket ofta dessa naturliga hinder, genom

en ringa hjelp af fältbefästningskonsten, få eu sådan vigt och betydenhet,

att fienden endast med stora uppoffringar af tid och krafter kan

öfvervinna dem». Således »långt ifrån att Sveriges ytformation skulle

minska behofvet af sådana trupper, hänvisar den tvärtom på en ökad

vigt af deras egande». Hvad åter vår nations skicklighet i yxans och

spadens handterande beträffar, så vore det visserligen godt, om en sådan

yrkesskicklighet verkligen förefunnes hos oss i högre grad än hos andra

nationer, men det är i alla händelser lika oklokt att på ett dylikt antagande,

som möjligtvis endast är ett hugskott, bygga en tro på ingeniörtruppers

obehöflighet, som det är att på det alltför ofta missbrukade

talet om svenskens tapperhet vilja bygga hela vår försvarsorganisation.

Om vi dock antaga att eu dylik yrkesskicklighet verkligen förefinnes,

så är den väl ett arf från fordna tider, och ej en nyligen förvärfvad

egenskap. Men huru då förklara, att under våra sednaste krig

behofvet af ingeniörtrupper varit så allmänt erkändt? Efter Gustaf III:s

krig med Ryssland uppsattes år 1794 en dylik korps, 400 man stark,

men illa organiserad måste den snart indragas. Vid utbrottet af 1813

års krig anbefalldes uppsättande af en ingeniörtrupp, men det visade

sig då, hvad oftast är fallet vid dylika tillfällen, att, sedan krigsrörelserna

börjat, både tid och tillfälle saknades att kunna bibringa denna

trupp den öfning, som var nödvändig, för att den någorlunda skulle

kunna motsvara sin bestämmelse, och under kriget i Tyskland nödgades

svenska arméen vid alla tillfällen, då ingeniörtrupper voro af nöden, att

låna sådana från de allierade trupperna. Må vi nogsamt och i tid besinna,

att det icke alltid är tillfälle till dylika lån.

Hvad antalet ingeniörtrupper angår, så borde, vid bestämmandet

häraf, den erfarenhet, som vunnits i andra länder, der ingeniörvapnet

länge varit fullständigt ordnadt, kunna tjena till en ledning. Med förbigående

af stormakternas arméer, der antalet ingeniörtrupper utgör i

medeltal 2 i procent af den aktiva arméens styrka, må då några exempel

här anföras från sådana arméer, som till antalet äro med vår närmast

jemförliga.

Belgien uppställer på eu härstyrka af 100,000 man en genie-corps

s. 21 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

21

af 117 officerare och 1,820 underofficerare och manskap, oberäknad pontoniererne.

Bayerska arméen, 90,000 man, räknar 2,040 man genietrupper, af

hvilka 4 kompanier äro pontonierer.

Danska arméen, med en styrka af omkring 42,000 man, har omkring

1,600 man ingeniörtrupper, fördelade på kompanier, af hvilka 2

äro pontonierer, 4 pionierer, 2 telegrafkompanier, 1 parkkompani, 4 reservkompanier

och 1 depötkompani.

Med dylika fakta för ögonen skall ingalunda begäran om uppsättandet

af 360 man sappörer synas omotiverad, och Utskottet tillstyrker

derföre, med bifall till Kongl. Maj:ts proposition,

att genom väl tning må uppsättas en bataljon sappörer,

360 man korpraler, spel, handtverkare och soldater

jemte erforderligt befäl.

22:o. Såväl den till uppsättning föreslagna sappörbataljonen som

fältsignal-kompaniet måste naturligtvis förses med nödigt befäl, men dessutom

måste, vid öfvergången till krigsfot, befäl äfven finnas att tillgå

för ingeniörtruppernäs depoter, som då måste bildas. Den nuvarande

fortifikationsstaben, mer än väl behöflig för den tjenstgöring å fästningarne

och vid fältarméens staber, som i krig tillkommer den, kan icke

lemna något nämnvärdt bidrag till detta behofs fyllande. En större

förstärkning af befälspersonalen är derföre oundviklig, och, i likhet med

hvad Kongl. Majd föreslagit, hemställer Utskottet,

att befälspersonalen vid ingeniör-trupperna och vid

fortitikations-staben må förökas med:

för Fältsignal-kompaniet:

1 Kapten med lön i första klassen,

1 Löjtnant » » » » »

1 Löjtnant » » » andra »

1 Under-löjtnant,

1 Fanjunkare,

2 Sergeanter med lön i första klassen och

1 Sergeant » » » andra »

för Sappör-bataljonen:

1 Major,

3 Kaptener med lön i första klassen,

1 Kapten » » » andra »

Angående tillökning

af befälspersonalen

vid Fortijikationen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

3 Löjtnanter med lön i första klassen,

4 Löjtnanter » » » andra »

3 Under-löjtnanter,

3 Fanjunkare,

4 Sergeanter med lön i första klassen och

6 Sergeanter » » » andra »

för Fortifikations-st aben och Pontonier-bataljonen:

3 Kaptener med lön i första klassen,

1 Löjtnant » » » » »

1 Löjtnant » » » andra »

2 Fanjunkare,

3 Sergeanter med lön i första klassen och

6 Sergeanter » » » andra »

23:o. Kongl. Maj:t har föreslagit att civilstaten må förökas med:

1 Auditör vid Pontonier-bataljonen, tillika sekreterare vid Fortifikationen,

1 Auditör vid Sappörbataljonen, tillika fästnings-auditör vid Carlsborg,

1 Kassör och förrådsförvaltare med lön i första klass, samt

1 Regementspastor.

Då Utskottet funnit de befattningar, som tillhöra de tvenne första

af de här föreslagna platserna nödvändiga, samt att genom en förening

af befattningarne, såsom Kongl. Maj:t föreslagit, besparingar kunna åstadkommas

för statsverket, så har Utskottet ej tvekat att tillstyrka hvad

sålunda föreslagits; men hvad åter beträffar den föreslagna regementspastorsbefattningen,

så har Utskottet ej ansett sig böra tillstyrka densammas

uppförande på stat, dels emedan under fredstid, då pontonierbataljonen

och fältsignalkompaniet äro förlagda i hufvudstaden, de presterliga

göromålen fortfarande, såsom hittills, och såsom äfven för sappörbataljonen

är föreslaget, torde kunna bestridas mot erläggande af

ett mindre arfvode, och dels emedan under krig dessa ingeniörtrupper

icke bilda en tillsammans opererande korps, utan äro på de olika armékorpserna

eller på arméens olika afdelningar fördelade.

Af ofvanstående skäl föreslår Utskottet Riksdagen att endast i så

måtto bifalla Kongl. Maj:ts proposition,

att civilstaten må förökas med:

1 Auditör vid Pontonier-bataljonen, tillika sekreterare

vid Fortifikationen,!

Angående

tillökning af

civilstaten vid

Fortifikationen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3,

23

1 Auditör vid Sappör-bataljonen, tillika fästnings-auditör

å Carlsborg,

1 Kassör och förrådsförvaltare, med lön i första klassen.

24:o. I sammanhang med den förökning af civilpersonalen, hvarom

i näst föregående punkt förslag blifvit framstäldt, anser äfven Utskottet

att sekreterarens och kanslistens, 1 förrådsförvaltares af andra klass

samt regernentsskrifvarens platser kunna indragas; men då Kongl. Maj:t

i afseende på den sednare föreslår att efter dess indragning »regementsskrifvaregöromålen

kunna af auditören vid Pontonier-bataljonen öfvertagas»,

Utskottet deremot dels tvekat om lämpligheten att nu föreslå en

sammanslagning af .auditör- och regementsskrifvare-platserna, dels anser

att, innan en dylik sammanslagning beslutas, det förslag till nytt fältförvaltnings-reglemente,

som för närvarande utarbetas, bör inväntas, så

inskränker sig nu Utskottet till hemställan, att Riksdagen må besluta,

att deremot af Fortifikationens nuvarande civilpersonal

må indragas:

Sekreteraren och Kanslisten,

1 Förrådsförvaltare af andra klass.

25:o. I afseende på löner och arfvoden till här ofvan föreslagna

nya beställningar anser sig Utskottet böra hemställa:

a) att, intilldess en ny stat kan vinna tillämpning, det

tillkomna nya befälet och underbefälet samt kassören

och förrådsförvaltaren må ega uppbära aflöning till de

belopp, som för motsvarande beställningar enligt nu

gällande stater utgå;

och alldenstund nuvarande sekreterarens och kanslistens lön m. m. uppgår

till 2,130 R:dr samt auditören och sekreteraren, med åtföljande skyldighet

att bestrida regementsskrifvaregöromålen, är föreslagen till 3,000

R:dr lön, men Utskottet ansett sig för närvarande ej böra föreslå regementsskrifvareplatsens

indragning, så har Utskottet ansett lämpligt föreslå,

b) att auditören vid Pontonier-bataljonen, tillika sekre
terare

vid Fortifikationen, må årligen ega uppbära

2,500 R:dr; ™

och i afseende på öfriga nya beställningar hemställes:

c) att i afvaktan på ny lönereglering och då, enligt hvad

Utskottet inhemtat, auditörsplatsen å Carlsborg ej är

ämnad att under år 1872 tillsättas, Riksdagen ej nu

må besluta någon aflöning för den föreslagne audi
-

Angående,

indragning af

vissa platser

inom Fortifikationens

civilpersonal.

Angående

löner och

arfvoden för

nytillkomna

platser.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

Angående

reservmanskaps

antagande

vid

ingeniörtrupperna.

Angående

hästar åt

Pontonierbataljonen.

Angående

anslag till

praktiska

öfninjar.

tören vid Sappör-bataljonen, tillika fästnings-auditör

å Carlsborg; samt

d) att för bestridande af de presterliga göromålen vid

Pontonier-bataljonen och Fältsignal-kompaniet ett årligt

arfvode af 400 R:dr må bestämmas.

26:o. Kong!. Maj:t har föreslagit, att vid hvarje af ingeniörtruppernas

kompanier må årligen bland det afgående manskapet utses

två man, hvilka förbinda sig att mot en årlig lön qvarstå i rullorna

under fem år, med tjenstgöringsskyldighet endast under krigstid, eller

då Kongl. Maj:t finner nödigt mobilisera arméen eller delar deraf, samt

att årliga lönen för detta reservmanskap må bestämmas till 15 R:dr

per man.

Utskottet, som anser att de skäl, som talade för reservmanskaps

antagande vid Artilleriet, hvarest särskilda reservbatterier skola organiseras,

icke här i lika hög grad förekomma, hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande nådiga framställning icke

måtte af Riksdagen bifallas.

27:o. Att Pontonier-bataljonen behöfver öfva sig uti enskild ridning

samt förskaffa sig vana vid hästars skötsel, är lika uppenbart, som

att detta endast ofullkomligt kan ernås under den korta tid af endast

14 dagar årligen, som öfning med anspänd materiel eger rum. Det är

derföre oundgängligen nödvändigt att bereda truppen tillfälle till större

öfning i detta hänseende, hvarföre också Utskottet, i likhet med Kongl.

Maj:t, hemställer, ’

att Pontonier-bataljonen må erhålla 20 egna hästar.

28:o. Ehuru det icke torde vara nog att komplettera ingeniörvapnet

hvad personalen och mat.erielen beträffar, utan det äfven är

nödvändigt att sätta både befäl och trupp i tillfälle att inhemta den

praktiska öfning i sitt yrke, hvarförutan ingen krigsduglighet kan ernås,

så, alldenstund, enligt hvad Utskottet inhemtat, Sappör-bataljonen ej

lärer komma att under år 1872 uppsättas, har Utskottet ansett sig böra

hemställa,

att det af Kongl. Maj:t begärda anslag af 3,000 R:dr

till Sappör-bataljonens praktiska öfningar ej må af

Riksdagen för närvarande beviljas.

Utskottet

s. 25 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

25

Utskottet öfvergår nu till de punkter i Kongl. Maj:ts Proposition

angående statsverkets tillstånd och behof, hvilka afse anslag till in^eniörväsendet,

och

29:o. af samma skäl, som uti trettonde punkten af detta Utlåtande

finnes åberopadt, anser sig Utskottet böra hemställa.,

att frågan om öfverflyttning från Fortifikationens till

Fältläkare-korpsens anslag af ett belopp stort 1,200

R.dr matte blifva beroende af det beslut Riksdagen

kommer att fatta i anledning af Kongl. Maj:ts förslag

angående Fältläkare-korpsens organisation.

30:o. Under antagande, dels att Riksdagen gifver sitt bifall till

uppsättning af ökadt antal fortifikationstrupper, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit,

och dels att »den föreslagna nya normalstaten för värfvade arméen

torde höra lända till efterrättelse» har Kongl. Maj:t till bestridande af

uppsättnings- och underhållskostnad för en del af dessa trupper äskat

133,847 R:dr 10 öre att såsom extra anslag utgå med 34,935 R:dr 40

öre redan under innevarande år och med 98,911 R:dr 70 öre under

år 1872.

Om dock, i afseende på beräkningen af kostnad för den tillökning,

Kongl. Maj:t ifrågasatt att ega rum under åren 1871 och 1872,

dels den nu gällande staten, och dels hvad härofvan hemställts iakttages,

så erhålles nedanstående belopp:

för år 1871.

för uppsättning af

halfva fältsignal- 1

kompaniet............R:dr 19,778: 40.

ett hälft års underhåll

för halfva

kompaniet........... » 15,296: 95. 35,075: 35.

för år 1872.

Fältsignalkomp aniet:

uppsättning af andra

hälften af

fältsignalkompa
niet.

.....................R:dr 19,778: 40.

årligt underhåll af

detsamma............ » 61,187:80.

Transport 80,966: 20.

Bill. till Biksd. Prof. 1871. 8 Sami. 1 Afd. 3 Håft.

Angående

öfverflyttning

af anslag till

annan titel.

Angående

anslag lill

insättning af

ökadt antal

fortifikationstrupper.

4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3,

20

Pontonier-bataljonen:

löner för:

1 Löjtnant af 2:a

klass .....................R:<lr 1,547: 50.

1 Fanjunkare.........

6 Sergeanter med

lön af 2:a klass

k 723: 75 ............

1 Kassör och förrådsförvaltare

af

l:a klass ...............

arfvoden för:

Bestridande af de

presterliga göro
målen

..................

1 Tygkapten .........

1 Ridlärare ...........

1 Informations-un
derofficer

............

Underhåll af 20 hästar

å 410: 75

härifrån af g år:

Lön för en förrådsförvaltare

af 2:a

klassen.............. » 900: —

Arfvode för bestridande

af de presterliga

göromålen

........................ » 120: —

Transport 80,966: 20.

17,628: 75.

M20: — 16,608: 75. R:dr 97,574: 95.

> 1,073: 75.

» 4,342: 50.

» 1,200: —

» 400: —

») 500: —

» 300: —

»> 50: —

» 8,215: —

Enligt denna beräkning skulle visserligen behofvet för år 1871

utgöra 35,075 R:dr 35 öre, men som denna siffras storlek beror på anvärfningsdag

för soldaten, så har Utskottet, i betraktande häraf samt under

åberopande af hvad beträffande denna fråga är i statsrådsprotokollet

(Bil. N:o 3 a pag- 13) meddeladt, icke ansett sig behöfva öfverskrida

det af Kongl. Maj:t begärda anslag, och tillstyrker derföre Utskottet,

a) att, till uppsättning och underhåll af ökadt antal fortifikations-trupper,

ett extra anslag af 34,935 R:dr 40

öre må beviljas att redan under år 1871 utgå,

s. 27 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

27

samt, med stöd af ofvanstående beräkning,

b) att, till samma ändamål, ett extra anslag af 97,574

R:dr 95 öre må beviljas att under år 1872 utgå.

31 :o. Då behofvet af ökad fn rti ti k åt i on sina ten e 1 synes vara oundgängligt,

alldenstund ej allenast en del krigsbrygge- och fältsignalmateriel

ännu felas, utan äfven den ofvan föreslagna sappörbataljonen måste

med nödig materiel förses, så tillstyrker Utskottet bifall till Kongl. Maj:ts

förslag,

att till fortifikationsmateriels anskaffande ett extra anslag

af 140,000 R:dr må beviljas.

32:o. Såsom en följd af hvad som i 20:de punkten föreslagits,

angående uppsättning af ett fältsignalkompani, får Utskottet, i likhet

med hvad Kongl. Maj:t föreslagit, hemställa,

att till fältsignalkompaniets kasern ett extra anslag af

60,000 R:dr må anvisas.

Genom hvad sålunda här ofvan blifvit hemstäldt, anser sig Utskottet

hafva besvarat de punkter i Kongl. Maj:ts nådiga proposition samt

i de till Utskottet remitterade enskilda motioner, som afse organisationen

af artilleriet, marin-regementet och ingeniör-väsendet.

Stockholm den 2 Maj 1871.

På Särskilda Utskottets vägnar:

LOUIS DE GEER.

Angående

extra anslag

till forVjikationsmateriel.

Angående

extra anslag

till kasern för

fältsignalkompaniet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

Reservationer:

Vid 5:te punkten: af Herr Mankell och Friherre Ericson;

vid 10:de punkten: af Herr Wijkander: »Halfsoldsbefäi är befäl på

stat, som efter vunnen fullständig utbildning niedgifves att emot nedsättning

i lönevilkoren vinna befrielse från större eller mindre del af

den tjenstgöring, som i allmänhet åligger det fast aflönade befälet. Halfsoldsbefäi

är sålunda ett slag af godtköpsbefäl. Är det emellertid eu

militärisk sanning att det önskvärda är att befälet egnar sig helt

och hållet åt sin tjenst, så ligger redan i den omständigheten, att halfsoldsbefäi

icke skulle ega ens skyldighet att tjenstgöra emellan de s. k.

exercistiderna, ett bevis på att detta befäl närmar sig milisuppfattningen

af befälets ställning. Såsom nödfallsutväg kan dock halfsoldsbefäi

försvaras vid sidan af det ordinarie befälet. Vådan i det här föreliggande

förslaget är egentligen pensioneringskostnaden samt att hela institutionen

lätteligen blir ett slags pensionering i förtid. Den naturliga

följden blir nemligen att en och annan, som möjligen varit villig att

lemna tjensten och sålunda äfven lemna rum åt yngre krafter, på samma

gång han dock i nödens stund inom värnepligtsåren kunde vara en påräknelig

tillgång på befäl för krigsreserven och landstormen, nu genom

denna möjlighet att bevara sin pensionsrätt förledes att qvarstadna några

år längre, utan något egentligt intresse att ådagalägga nit eller bibehålla

duglighet i tjensten. De aflöningsvilkor, som erbjudas, äro derjemte

så föga lockande, att man svårligen kan förutsätta att de förleda

någon annan än den, som till följd af försvagad helsa eller dylikt finner

tjensten tung, men vill bevara pensionsrätten, hvilken dessutom alltid

bör stå i ett bestämdt förhållande till innehafvande lön, ett förhållande,

som för halfsoldsbefälet här alldeles blifvit förbisedt, då det fått

samma pensionsrätt, som det ständigt tjenstgörande befälet. Det är af

dessa skäl, som jag icke ansett införandet af halfsoldsbefäi önskvärdt

ens för artilleriet, der det likväl har mera skäl för sig än vid de andra

vapnen, dit organisationen dock otvifvelaktigt sprider sig, endast den en

gång vunnit principielt godkännande.»

vid ll:te punkten: af Herr Wijkander: »Ehuru Kongl. Maj:ts nådiga

förslag till ny värnepligtslag måste för närvarande anses hafva i sin

helhet förfallit, äro likväl de flesta af nämnda lags särskilda stadganden

af båda Kamrarne godkända. Vid sådant förhållande torde man

s. 29 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 3.

29

med skäl kunna antaga att armé-organisationen inom kort kommer att

grundas på en sådan utsträckt värnepligt, som nämnda lagförslag bestämmer.

Men under denna förutsättning synes det vara temligen obehöfligt

att genom fast aflöning söka tillförsäkra sig om tjenstgöring under

krigstid af uttjent manskap, då detta, så länge det är i beväringsåren,

enligt 33 § värnepligtslagen är pligtigt att sådan förutan under

krig fullgöra sin värnepligt vid samma regemente eller korps, som individen

under sin tjenstetid tillhört, och så länge det tillhör landstormens

första uppbåd är förbundet ingå i krigsreserven, för att nu icketalaom

landstormens andra uppbåd. Sålunda borde kanske antagandet emot särskild

exspektans-lön af ifrågavarande s. k reserv-artillerister icke med skäl

kunna ifrågasättas under annat vilkor, än att den uttjente kapitulanten

är äldre än 32 år. Efter min uppfattning står förslaget om utväljande

af reserv-artillerister bland uttjent manskap i strid med grundtanken i

en organisation byggd på allmän "värnepligt, hvadan jag icke kunnat

detsamma med min röst inom Utskottet biträda.»

vid 12:te och 15:de punkterna: af Herr Mankell;

vid 16:de punkten: af Herrar Mankell, Sven Nilsson och Ungman;

vid 17:de punkten: af Herr Mankell;

vid 23:dje punkten: af Friherre De Geer, Grefve Hamilton, Friherre

Stjernblad, Herr Björnstjerna, Friherre von Otter och Herr Wi/jkarider,

emot Utskottets beslut att afstyrka Kongl. Maj:ts proposition i fråga

om en regementspastors-beställning vid Fortifikationen;

hvarjemte nedanstående anmält till protokollet, att de ej deltagit

i följande Utskottets beslut, nemligen:

i beslutet angående 5:te punkten: Friherre De Geer, Friherre von

Otter, Herrar J. E. Johansson och Norén;

i beslutet angående 6:te punkten: Herr Mankell, samt

i beslutet angående 12:te punkten: Friherre De Geer, Herrar J.

E. Johansson och Norén.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.