Utlåtande, i anledning af fattadt beslut angående folkskoleafgiftens uppförande såsom statsinkomst.
1871-05-12 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SBevU 1871:2, Utlåtande, i anledning af fattadt beslut angående folkskoleafgiftens uppförande såsom statsinkomst.
Dokumentets text
Sammansatta Stats- och Bevillnings-Utskottets Utlåtande N:o 2.
1
X:o 2.
Ank. till Riksdagens Kansli den 12 Maj 1871, kl. 11 f. m.
Sammansätta Stats- och Bevillnings- Utskottets Utlåtande, i anledning
af fattadt beslut angående folkskoleafgiftens uppförande
såsom statsinkomst.
Genom bifall till hvad Stats-Utskottet uti dess Utlåtande N:o 76, i
anledning dels af Kongl. Maj:ts nadiga Proposition, angående bidiag af
statsmedel till ailöning af lärare vid folkskolor och småskolor, dels af åtskilliga
i samma ämne väckta motioner, under litt. g) hemställt, har Riksdagen
bland annat beslutit, att, jemte det ett anslag af 5 i 5,000 Iv.dr, motsvaiande
det beräknade beloppet af folkskoleafgiften, skulle i riksstaten uppföras
såsom bidrag till aflönande af lärare och lärarinnor vid folkskolor och så
kallade småskolor, nämnda afgift i stället borde såsom statsinkomst uppföras.
Utskottet har derjemte förklarat, att, i den händelse Riksdagen,
såsom nu är fallet, bifölle Utskottets hemställan i berörda hänseenden, Utskottet
ville meddela särskildt yttrande i afseende å frågan, huruvida folkskoleafgiften
borde, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, bland statsverkets
ordinarie inkomster upptagas, eller dermed skulle förfaras i enlighet med
det förslag Herr C- A. Jönsson uti en inom Riksdagens Andra Kammare
väckt motion (N:o 167) framställt, nemligen att folkskoleafgiften antingen
måtte hänföras till sitt ursprung, första artikeln af bevillningsstadgan, eller
ock upptagas bland extra ordinarie inkomsterna, såsom under alla omständigheter
varande af bevillnings natur.
Bih. till Riksd. Prof. 187if i Sami. 2 Afä. 2 Häft.
2
Sammansatta Stats- och Bevillnings-Utshottets Utlåtande N:o 2.
För afgifvande af detta yttrande har Stats-Utskottet ansett nödigt
att med Bevillnings-Utskottet öfverlägga, hvadan frågan blifvit, jeinlikt 47
§ Riksdags-ordningen, af Sammansatt Stats- och Bevillnings-Utskott behandlad.
Innan detta Utskott går att meddela yttrande i berörda fråga, bör
Utskottet i korthet redogöra för tillkomsten af ifrågavarande afgift. I sådant
hänseende får Utskottet i minnet återkalla, hurusom, sedan den år 1812
för forsta gången införda personliga skyddsafgiften blifvit vid 1840—1841
årens riksdag, efter att hafva utgått med omvexlande belopp, bestämd till
24 skillingar banko för man och 12 skillingar banko för qvinna, denna
afgift vid påföljande, eller 1844—1845 årens riksdag, då fråga uppstod om
lämpligaste sättet att bereda nödiga tillgångar för folkundervisningens ändamålsenliga
ordnande i öfverensstämmelse med föreskrifterna i Kongl. Stadgan
af den 18 Juni 1842, nedsattes till hälften, hvarvid tillika beslöts, att
ett emot nyssberörda nedsättning svarande belopp, eller 12 skillingar banko
för man och sex skillingar banko för qvinna, borde, utan särskildt undantag
för gemenskapen vid Arméen och Flottan, till folkundervisningens befrämjande
inom hvarje församling, eller, der flere församlingar om en skola sig
förenat, inom dessa gemensamt anslås och utgå, hvarvid likväl i de städer,
hvarest skolundervisningen besörjdes såsom en för hela staden gemensam
angelägenhet, anslaget komme att tillfalla hela staden. Denna folkskoleafgift
fastställdes genom Kongl. Maj:ts nådiga Kungörelse af den 13 Mars
1846, hvaruti jemväl meddelades erforderliga föreskrifter angående afgiftens
uppbärande och redovisning m. m. Enligt dessa föreskrifter skulle nämnda
afgift påföras, uppbäras och indrifvas i sammanhang med kronouppbörden
och genom de Kronans och städernas tjensteman, som med denna uppbörd
hade befattning, hvarefter och sedan leverering af medlen i landtränterierna
egt rum, dessa borde efter skeende reqvisition till vederbörande skolstyrelser
aflemnas. För det härmed förenade besvär tillädes kronofogdar och
häradsskrifvare å landet samt städernas uppbördsman, genom Kongl. Cirkuläret
den 16 December 1847, en provision af en procent i hufvudstaden och
en och en tredjedels procent i öfriga delar af riket, beräknad å det debiterade
beloppet af folkskoleafgift. Efter det nya myntsystemets införande blef,
genom Kongl- Kungörelsen den 17 Maj 1861, folkskoleafgiftens belopp, i
likhet med mantalspenningar^ och den personliga skyddsafgiften, jemnadt
till 40 öre för man och 20 öre för qvinna; och skulle folkskoleafgiften,
enligt stadgandet i sistberörda Kongl. Kungörelse, utgå ej mindre af hvar
och en i mantalslängd upptagen person, som jemlikt gällande författningar
borde utgöra mantalspenningar, än ock af den icke värfvade delen af gemenskapen
vid Armeen och Flottan. I följd af Kongl. Förordningen angående
3
Sammansatta Stats- och Bevillnings- Utskottets Utlåtande N:o 2.
mantalspenningar^ utgörande af den 24 April 1863 upphörde från och med
år 1864 den befrielse från mantalspenningars utgörande, som den icke värfvade
delen af gemenskapen vid Arméen och Flottan förut åtnjutit. Från
och med sistnämnda år hafva de trenne under olika benämningar förekommande
personela afgifterna mantalspenningar, folkskoleafgift och personlig
skyddsafgift utgått med lika belopp, nemligen 40 öre för man och
20. öre för qvinna, och af samma personer nemligen af alla dem, som
enligt gällande författningar skola utgöra mantalspenningar.
Vid sådant förhållande skulle det otvifvelaktigt leda till den största
enkelhet och reda, om dessa trenne afgifter, som hvar för sig debiteras,
uppbäras och redovisas, till en enda sammanfördes- Då emedlertid sådant
skulle medföra rubbning ej mindre i förhållandet emellan de ordinarie statsinkomsterna
och hvad Riksdagen till fyllande af statsbehofven såsom bevillningar
sig åtager, än äfven i Riksdagens redan fattade beslut att mantalspenningarne
skola såsom ordinarie statsinkomst för nästa statsreglering
särskildt upptagas och beräknas, kan någon så genomgripande förändring
nu väl icke ifrågasättas, desto mindre som något så vidsträckt förslag icke
till behandling för Utskottet föreligger: men, ledt af sådana åsigter angående
lämpligheten och bchofvet af förenkling i uppbörds- och redogörelseverket,
anser Utskottet sig icke böra förorda Kongl. Maj:ts nådiga framställning,
att folkskoleafgiften skulle såsom ordinarie statsinkomst särskildt
upptagas. Pa sä.tt ofvan förmäles, är folkskoleafgiften ursprungligen, så
att säga, utbruten ur den personliga skyddsafgiften, som minskats med
samma belopp, hvarmed folkskoleafgiften utgått, och ett återförande af denna
sednare afgift till den personliga skyddsafgiften och begge afgifternas sammanslående
till en enda synes Utskottet i flera hänseenden vara lämpligt.
Derigenom vinnes lättnad och enkelhet vid debiteringen, uppbörden och
redovisningen för dessa afgifter. Derigenom undgår man att till ordinarie
statsinkomsterna öfverflytta en afgift, som ursprungligen varit af bevillnings
natur och derigenom undvikas de utgifter, som enligt Kongl. Cirkuläret den
16 December 1847, på sätt ofvan förmäles, nu såsom provision å den debiterade
folkskoleafgiften till kronofogdar och häradsskrifvare samt uppbördsman
i städerna utgå. Någon ersättning för upphörande af berörda
provisioner torde så mycket mindre böra ifrågasättas, som det med debiteringen,
uppbörden och redovisningen af den särskilda folkskoleafgiften
förenade, icke obetydliga besvär, hvarför provisionen utgjort vedergällning,
kommer, i händelse af bifall till Utskottets förslag, att upphöra, och provisionen
varit vederbörande tillförsäkrad endast tills vidare och intilldess,
i sammanhang med skeende lönereglering eller eljest, annorlunda kunde
varda föreskrifvet.
4
Sammansatta Stats- och lievillnings-Utskottcts Utlåtande N:o 2.
På grund af hvad Utskottet anfört, får Utskottet vördsamt hemställa,
att Riksdagen, med afslag å Kongl. Maj:ts nådiga framställning,
angående folkskoleafgiftens upptagande bland statsverkets ordinarie
inkomster, ville besluta, att denna afgift skall från och med år
1872 med den enligt l:sta Artikeln af Bevillningsförordningen
utgående personliga skyddsafgiften sammanföras under en enda
benämning: personlig skyddsafgift, och att denna afgift från och
med samma tid skall erläggas utaf hvar och en i mantalslängd
upptagen person, som, enligt gällande författningar, skall utgöra
mantalspenningar,
för man med.................................................................................. 80 öre
och för qvinna med ..................................................................... 40 öre;
lärande, i händelse af bifall till Utskottets förevarande hemställan,
Riksdagen böra anmoda Bevillnings-Utskottet att vidtaga de åtgärder,
som, i anledning af Riksdagens beslut i frågan, kunna på
bemälda Utskott ankomma.
Stockholm den 12 Maj 1871-
På Utskottets vägnar;
Axel ödelberg.
Stockholm, Gr. W. Blomqvists Boktryckeri, 1871
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.