Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af fattadt beslut angående folkskoleafgiftens uppförande såsom statsinkomst.

1871-05-12 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SBevU 1871:2, Utlåtande, i anledning af fattadt beslut angående folkskoleafgiftens uppförande såsom statsinkomst.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bevillnings-Utskottets Utlåtande N:o 2.

1

X:o 2.

Ank. till Riksdagens Kansli den 12 Maj 1871, kl. 11 f. m.

Sammansätta Stats- och Bevillnings- Utskottets Utlåtande, i anledning

af fattadt beslut angående folkskoleafgiftens uppförande

såsom statsinkomst.

Genom bifall till hvad Stats-Utskottet uti dess Utlåtande N:o 76, i

anledning dels af Kongl. Maj:ts nadiga Proposition, angående bidiag af

statsmedel till ailöning af lärare vid folkskolor och småskolor, dels af åtskilliga

i samma ämne väckta motioner, under litt. g) hemställt, har Riksdagen

bland annat beslutit, att, jemte det ett anslag af 5 i 5,000 Iv.dr, motsvaiande

det beräknade beloppet af folkskoleafgiften, skulle i riksstaten uppföras

såsom bidrag till aflönande af lärare och lärarinnor vid folkskolor och så

kallade småskolor, nämnda afgift i stället borde såsom statsinkomst uppföras.

Utskottet har derjemte förklarat, att, i den händelse Riksdagen,

såsom nu är fallet, bifölle Utskottets hemställan i berörda hänseenden, Utskottet

ville meddela särskildt yttrande i afseende å frågan, huruvida folkskoleafgiften

borde, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, bland statsverkets

ordinarie inkomster upptagas, eller dermed skulle förfaras i enlighet med

det förslag Herr C- A. Jönsson uti en inom Riksdagens Andra Kammare

väckt motion (N:o 167) framställt, nemligen att folkskoleafgiften antingen

måtte hänföras till sitt ursprung, första artikeln af bevillningsstadgan, eller

ock upptagas bland extra ordinarie inkomsterna, såsom under alla omständigheter

varande af bevillnings natur.

Bih. till Riksd. Prof. 187if i Sami. 2 Afä. 2 Häft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatta Stats- och Bevillnings-Utshottets Utlåtande N:o 2.

För afgifvande af detta yttrande har Stats-Utskottet ansett nödigt

att med Bevillnings-Utskottet öfverlägga, hvadan frågan blifvit, jeinlikt 47

§ Riksdags-ordningen, af Sammansatt Stats- och Bevillnings-Utskott behandlad.

Innan detta Utskott går att meddela yttrande i berörda fråga, bör

Utskottet i korthet redogöra för tillkomsten af ifrågavarande afgift. I sådant

hänseende får Utskottet i minnet återkalla, hurusom, sedan den år 1812

för forsta gången införda personliga skyddsafgiften blifvit vid 1840—1841

årens riksdag, efter att hafva utgått med omvexlande belopp, bestämd till

24 skillingar banko för man och 12 skillingar banko för qvinna, denna

afgift vid påföljande, eller 1844—1845 årens riksdag, då fråga uppstod om

lämpligaste sättet att bereda nödiga tillgångar för folkundervisningens ändamålsenliga

ordnande i öfverensstämmelse med föreskrifterna i Kongl. Stadgan

af den 18 Juni 1842, nedsattes till hälften, hvarvid tillika beslöts, att

ett emot nyssberörda nedsättning svarande belopp, eller 12 skillingar banko

för man och sex skillingar banko för qvinna, borde, utan särskildt undantag

för gemenskapen vid Arméen och Flottan, till folkundervisningens befrämjande

inom hvarje församling, eller, der flere församlingar om en skola sig

förenat, inom dessa gemensamt anslås och utgå, hvarvid likväl i de städer,

hvarest skolundervisningen besörjdes såsom en för hela staden gemensam

angelägenhet, anslaget komme att tillfalla hela staden. Denna folkskoleafgift

fastställdes genom Kongl. Maj:ts nådiga Kungörelse af den 13 Mars

1846, hvaruti jemväl meddelades erforderliga föreskrifter angående afgiftens

uppbärande och redovisning m. m. Enligt dessa föreskrifter skulle nämnda

afgift påföras, uppbäras och indrifvas i sammanhang med kronouppbörden

och genom de Kronans och städernas tjensteman, som med denna uppbörd

hade befattning, hvarefter och sedan leverering af medlen i landtränterierna

egt rum, dessa borde efter skeende reqvisition till vederbörande skolstyrelser

aflemnas. För det härmed förenade besvär tillädes kronofogdar och

häradsskrifvare å landet samt städernas uppbördsman, genom Kongl. Cirkuläret

den 16 December 1847, en provision af en procent i hufvudstaden och

en och en tredjedels procent i öfriga delar af riket, beräknad å det debiterade

beloppet af folkskoleafgift. Efter det nya myntsystemets införande blef,

genom Kongl- Kungörelsen den 17 Maj 1861, folkskoleafgiftens belopp, i

likhet med mantalspenningar^ och den personliga skyddsafgiften, jemnadt

till 40 öre för man och 20 öre för qvinna; och skulle folkskoleafgiften,

enligt stadgandet i sistberörda Kongl. Kungörelse, utgå ej mindre af hvar

och en i mantalslängd upptagen person, som jemlikt gällande författningar

borde utgöra mantalspenningar, än ock af den icke värfvade delen af gemenskapen

vid Armeen och Flottan. I följd af Kongl. Förordningen angående

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatta Stats- och Bevillnings- Utskottets Utlåtande N:o 2.

mantalspenningar^ utgörande af den 24 April 1863 upphörde från och med

år 1864 den befrielse från mantalspenningars utgörande, som den icke värfvade

delen af gemenskapen vid Arméen och Flottan förut åtnjutit. Från

och med sistnämnda år hafva de trenne under olika benämningar förekommande

personela afgifterna mantalspenningar, folkskoleafgift och personlig

skyddsafgift utgått med lika belopp, nemligen 40 öre för man och

20. öre för qvinna, och af samma personer nemligen af alla dem, som

enligt gällande författningar skola utgöra mantalspenningar.

Vid sådant förhållande skulle det otvifvelaktigt leda till den största

enkelhet och reda, om dessa trenne afgifter, som hvar för sig debiteras,

uppbäras och redovisas, till en enda sammanfördes- Då emedlertid sådant

skulle medföra rubbning ej mindre i förhållandet emellan de ordinarie statsinkomsterna

och hvad Riksdagen till fyllande af statsbehofven såsom bevillningar

sig åtager, än äfven i Riksdagens redan fattade beslut att mantalspenningarne

skola såsom ordinarie statsinkomst för nästa statsreglering

särskildt upptagas och beräknas, kan någon så genomgripande förändring

nu väl icke ifrågasättas, desto mindre som något så vidsträckt förslag icke

till behandling för Utskottet föreligger: men, ledt af sådana åsigter angående

lämpligheten och bchofvet af förenkling i uppbörds- och redogörelseverket,

anser Utskottet sig icke böra förorda Kongl. Maj:ts nådiga framställning,

att folkskoleafgiften skulle såsom ordinarie statsinkomst särskildt

upptagas. Pa sä.tt ofvan förmäles, är folkskoleafgiften ursprungligen, så

att säga, utbruten ur den personliga skyddsafgiften, som minskats med

samma belopp, hvarmed folkskoleafgiften utgått, och ett återförande af denna

sednare afgift till den personliga skyddsafgiften och begge afgifternas sammanslående

till en enda synes Utskottet i flera hänseenden vara lämpligt.

Derigenom vinnes lättnad och enkelhet vid debiteringen, uppbörden och

redovisningen för dessa afgifter. Derigenom undgår man att till ordinarie

statsinkomsterna öfverflytta en afgift, som ursprungligen varit af bevillnings

natur och derigenom undvikas de utgifter, som enligt Kongl. Cirkuläret den

16 December 1847, på sätt ofvan förmäles, nu såsom provision å den debiterade

folkskoleafgiften till kronofogdar och häradsskrifvare samt uppbördsman

i städerna utgå. Någon ersättning för upphörande af berörda

provisioner torde så mycket mindre böra ifrågasättas, som det med debiteringen,

uppbörden och redovisningen af den särskilda folkskoleafgiften

förenade, icke obetydliga besvär, hvarför provisionen utgjort vedergällning,

kommer, i händelse af bifall till Utskottets förslag, att upphöra, och provisionen

varit vederbörande tillförsäkrad endast tills vidare och intilldess,

i sammanhang med skeende lönereglering eller eljest, annorlunda kunde

varda föreskrifvet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatta Stats- och lievillnings-Utskottcts Utlåtande N:o 2.

På grund af hvad Utskottet anfört, får Utskottet vördsamt hemställa,

att Riksdagen, med afslag å Kongl. Maj:ts nådiga framställning,

angående folkskoleafgiftens upptagande bland statsverkets ordinarie

inkomster, ville besluta, att denna afgift skall från och med år

1872 med den enligt l:sta Artikeln af Bevillningsförordningen

utgående personliga skyddsafgiften sammanföras under en enda

benämning: personlig skyddsafgift, och att denna afgift från och

med samma tid skall erläggas utaf hvar och en i mantalslängd

upptagen person, som, enligt gällande författningar, skall utgöra

mantalspenningar,

för man med.................................................................................. 80 öre

och för qvinna med ..................................................................... 40 öre;

lärande, i händelse af bifall till Utskottets förevarande hemställan,

Riksdagen böra anmoda Bevillnings-Utskottet att vidtaga de åtgärder,

som, i anledning af Riksdagens beslut i frågan, kunna på

bemälda Utskott ankomma.

Stockholm den 12 Maj 1871-

På Utskottets vägnar;

Axel ödelberg.

Stockholm, Gr. W. Blomqvists Boktryckeri, 1871

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.