Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 30
1871-03-16 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1871:30, Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 30
Dokumentets text
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 30.
1
K
Jf:o 30.
Ank. till Riksd. Kansli d. 16 Mars 1871, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående
eftergift af den Riksarkivet genom testamente af Sekreteraren
i Kongl. Krigs-hofrätten Grefve Carl Eric Ludvig Walter
Posse tillagda rätt till en del af hans qvarlåtenskap.
a a.)
Enligt hvad af ofvanherörda, den 5 sisllidne Februari afgilna och i l:a samlingen
af bihanget till Riksdagens protokoll under N:o ''20 intagna nådiga proposition
mhemtas, hade, sedan Sekreteraren Grefve Posse i lifstiden genom testamente den 9
Maj 1800 förordnat, bland annat: att allt hvad, eller det åtskilliga legater till vissa
upiigifna personer utgått, blelve öfrigl af hans qvarlåtenskap, så i fast aom löst,
skulle, så framt gossen Gustaf Erik Sigismund, född ilen 14 Juli 1 805 och son af
Bensvarfvaren Adolf Schmidts dotter Hulda Schmidt, blifvil före Grefve Posses död
till honom öfverlemnad alt uppfödas och uppfostras, eller, inom tre månader derelter,
en af två uppgifna personer finge nämnde gosse i sådant ändamål af hans
moder emottaga, tillfalla honom, samt att, derest Hulda Schmidt icke fullgjorde det
vilkor, hvarunder hennes son egde tillgodonjuta testamentet, allt hvad till denne blifvil
disponerad! skulle tillfalla Riksarkivet för att användas (ill fortsättande af verken
“Svenskt diplomatarium11 samt “Svenska medeltidssigiller“ eller, om dessa verk skulle
vara fullbordade, utgifvande af andra äldre handlingar rörande fäderneslandets histo.
ia; så och efter det Grefve Posse den 19 Juni 1868 aflidil samt den af honom
forordnade exsekutor af testamentet, Registrator.! E. U. Cervin, hos Kongl. Maj.ts
och Rikets Svea Hofrätt verkställt bevakning deraf, Riksarkivarien den 24 Oktober
samma år hos chefen för Ecklesiastikdepartementet anmält, alt Grefve Posses berörda
Bih. till Riksd. Prot. 1871. 4 Sami. 1 Afd. 19 Höft.
1
2
Stats-Utskottets Utlåtande JV:o 30.
testamente blifvit Riksarkivarie» i bevakningsändamål delgifvet, samt hemställt huruvida
i saken något vidare borde åtgöras och hvem det i sådant fal! skulle åligga;
hvarjemte Riksarkivarien, med afseende å den eventualitet, hvaraf skulle bero, huruvida
Riksarkivets rätt komme att inträda i kraft, yttrat den åsigt eu, att emottagande!
af det Riksarkivet genom ifrågavarande testamente eventuelt tilldelade legat knappt
torde kunna anses innebära någon sådan verklig fördel lör staten, alt den på antydda
väg borde eftersträfvas.
Till följd af remiss hade Justitiekanslers-embetet den 2 Mars 1869 afgifvit
utlåtande i delta ärende och dervid tillika ölverlemnat dels en af vice Häradshöfdingen
Oscar Silfversparre, som af Stockholms Rådstufvurätt blifvit den 20 Oktober
1868 förordnåd att vara förmyndare för gossen Gustaf Etik Sigismund, till Justitiekanslers-embelet
ingifven skrift af innehåll, bland annat, alt nämnde gosse, enligt
hvad allmänt kandi vore, skulle vara Grefve Posses oäi<la son, samt att Hulda
Schmidt, ehuru hon befunne sig i alldeles utfattig belägenhet, icke kunnat förmås
att fullgöra det i testamentet stadgade vilkor, angående barnets öfverlemnande till
uppfostran, dels ock vid samma skrift fogade handlingar, nemligen bestyrkt transsumt
af den efter Grefve Posse den 8 Augusti 1868 förrättade bouppteckning samt en
den 7 Januari 1869 daterad och af Grefve Posses samtliga arfvingar eller deras
målsmän i vittnens närvaro undertecknad skritt, hvaruti de, — jemte förmälan att
Grefve Posses testamente blifvit af dem godkändt, men all Hulda Schmidt icke. uppfvlU
förutnämnda vilkor, samt att gossens förmyndare, som förordnals först sedan
den för gossens öfverlemnande stadgade tid försutits, icke varit i tillfälle att insätta
sin myndling i den rätt testamentet honom tillerkände, hvarlör Riksarkivet nu vore
närmast berättigad!, att mottaga ilen testamenterade egendomen, derest Kongl. Maj:t
komme alt besluta testamentets bevakning för Riksarkivets räkning, hvaremot, om
anspråk på den testamenterade egendomen icke komme att framställas å Riksarkivets
sida, egendomen skulle efter lag tillfalla dem såsom arfvingar etter Grelve Posse
— förklarat, att de, för sådan händelse, på förmyndarens begäran och för att uppfylla
den aflidnes i främsta Minimet, uttalade vilja, att hans egendom skulle tillfalla
Hulda Schmidts son Guslal Erik Sigismund, på honom öfverläte all den rätt till den
aflidnes qvarlåtenskap, som dem etter arlsrält skulle tillkomma, och uppdroge åt den
i testamentet nämnde exsekutorn eller förmyndaren att om barnets uppfostran draga
försorg samt om uppfyllande af de i testamentet bestämda föreskrifter gå i författning;
och hade Justitiekanslers-embetet för egen del yttrat, att då de i testamentet
bestämda förutsättningar och vilkor, under hvilka gossen Gustaf Erik Sigismunds rätt
till testalors eflerlemnade egendom skulle inträda, enligt hvad sålunda blifvit upplyst,
icke inträffat, den genom testamentet Riksarkivet eventuelt tillerkända lätt till samma
egendom visserligen torde kunna genom testamentets bevakning göras lagligen gällande;
men enär följden deraf antagligen blefve, alt Gustaf Erik Sigismund, som,
efter hvad hans förmyndare tillkännagifvit, ansåges vara testalors son och hvilkens
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 30.
3
uppfostran och framlida utkomst testator syntes hafva haft sig angeläget att betrygga,
komme alt sakna den mera vårdade uppfostran, som, i händelse anspråk å Riksarkivets
sida ej framställdes, skulle, till iöijd af lestators samtliga ailiingais till
Gustaf Erik Sigismund gjorda öfverlåtelse af all den dem såsom aifvingar tillkommande
rätt till lestators qvarlåtenskap, kunna genom förmyndarens försorg honom
beredas, samt, fastän testator, sannolikt i ändamål att, så vidt ske kunde, bereda
säkerhet för att hans vilja i afseende å sättet för gossens uppfostran måtte varda
efterföljd, lemnat ofvananförda bestämmelser, Indika testator ansett för ändamålets
vinnande vara mest betryggande, men som äfven kunde komma alt föranleda till
gossens utestängande från all rätt till egendomen, del likväl kunde antagas såsom
med testalors verkliga och rätt förstådda syftemål närmast öfverensstämmande, att,
under Indika förhållanden som helst, tillfälle ej lilefve gossen betaget att komma i
åtnjutande af en vårdad uppfostran, Justitiekanslers-embetet ansåge sig böra tillstyrka,
alt någon åtgärd för att å Riksarkivets vägnar göra anspråk å lestators efterlemnade
egendom gällande icke mål le vidtagas. Eller det Kongl. Maj.t den 1J Mais
ltSIll) anbefallt Justitiekanslers-embetet att låta verkställa bevakning af ifrågavarande
testamente, i hvad det rörde Riksarkivets rätt, hade Justitiekanslers-embetet i underdånigt
memorial den öl Oktober 18/0 anmält, att, sedan sådan bevakning den 7
ApriT 18(59 hos Svea Hofrätt försiggått, och testamentet delgifvils vederbörande arfvingar,
tiden för klander af testamentet tilländalupit, ulan att, enligt hvad vederbörande
tjensteman i Hofrälten intygat, klandertalan emot den å Kronans vägnar anställda
bevakning blifvil i laga ordning anhängiggjord. Sedermera hade uti en till
Kongl. Maj:l ingifven skrift vice Häradshöfdingen Silfversparre, å sin bemälde myndlings
vägnar, och under åberopande af ej mindre hvad Riksarkivarien och Justitiekanslers-embetet,
på sätt här ofvan förmäles, anfört, än ock Grefve Posses samtliga
arfvingars förberörda medgifvande till förmån för gossen Gustaf Erik Sigismund, i
underdånighet anhållit, alt Kongl. Majit, med afseende jemväl dels derå, att det af
Grefve Posse för barnets rätt till legatet stadgade vilkor icke syntes vara med de
pligter, hvilka enligt moral och allmän lag ålegat barnets moder, så öfverensslämmande,
att icke, då hon enständigt vägrat afstå sin naturliga rätt alt sjelf besörja
barnets uppfostran, det skulle vara synnerligen hardt emot barnet, hvais lätt i detta
fall modren ensam kunnat bevaka, om detsamma på grund häraf skulle gå i mistning
af medel till uppehälle, uppfostran och framlida bergning, derigenom att staten, med
begagnande af den rätt testamentet tillerkände Riksarkivet, skulle sälta sig i besittning
af egendom, som enligt testamentets ordalydelse i främsta rummet varit af
testator afsedd att tillfalla nämnda barn, dels ock å den omständigheten, alt Hulda
Schmidt, som åt barnet egnade all moderlig omvårdnad, befunne sig i så fattiga
omständigheter, att barnets framtida välfärd derigenom äfventyrades, läcktes i nåder
förordna, alt några åtgärder från det allmännas sida icke måtte vidtagas för öfvertagande
’ af ifrågavarande legat, hvilket, enligt ett af lestaments-exsekutorn med
-
4 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 30.
deladt skriftlig intyg, antagligen komme atl, när Grefve Posses ho hunnit slutligen
utredas, uppgå till ett belopp al omkring 23,000 R:dr R:mt, utan Kronans och
Riksarkivets rätt på grund af omförmälda testamente efterskänkas till förmån för
sökandens myndling Gustaf Erik Sigismund; och har, med afseende å hvad sålunda i
denna fråga förekommit, Kong]. Maj:l till Riksdagens bepröfvande öfverlemnat, huruvida
icke den enligt framlidne Sekreteraren Grefve Posses berörda testamente
Riksarkivet tillkommande rätt till en del af Grefve Posses qvarlåtenskap må, till
förman för förutnämnda barn, Guslal Erik Sigismund, eftergifvas.
Vid behandling af ofvanherörda, till Siats-Utskottets*handläggning remitterade
nådiga framställning bär Utskottet tagit kännedom af de till ärendet hörande handlingar,
utur hvilka Utskottet, för frågans fullständiga bedömande, ansett nödigt bär
återgifva dels 8:de och 9:de punkterna af ofvanherörda testamente, dels den af Grefve
Posses närmaste arfvingar afgifna, i den nådiga propositionen omförmälda afsägelseskrilt;
varande dessa al följande lydelse:
”8:o. Allt hvad som efter det förestående legater utgått öfrigt blifver, så i
fast som löst, skall, sä framt gossen Gustaf Erik Sigismund, född den 14 Juli 1805
och son af Bensvarfvaren Adolf Schmidts dotter Hulda Schmidt, blifvit före min död
till mig öfverlemnad atl uppfödas och uppfostras, eller, inom tre månader derefter,
antingen min syster Fröken Henrielte Posse eller Enkefru Nerinan få honom i
sådant ändamål af hans moder emottaga, tillfalla honom; dock att han ej sjelf må
tillträda förvaltningen af testamenterade egendomen förr än han fyllt tjugufem år
ulan densamma ditintills bör vårdas och handhafvas af exsekutor af testamentet eller
den förmyndare, som för gossen kan varda i laga ordning förordnad, och hvartill jag
af exsekutor förväntar, att han föranstaltar det en fullt pålitlig och redbar person
varder utsedd ; och må icke förmyndaren eller gossen sjelf, sedan han blifvit myndig,
vid förlust af all rätt till tillgodonjutande af testamentet, af hvad honom blifvit gifvet
på något salt understödja sina morföräldrar, morbröder eller moster; hvaremot till
hans moder Hulda Schmidt bör, så länge hon lefver, utbetalas en årlig pension af
300 R.dr R:mt eller mera, om tillgångarne, sedan kostnaderna för gossens underhåll
och undervisning blifvit bestridda, det medgifva; allt under förbehåll likväl, att hon
använder medlen för eget behof, men deraf ej förslösar något på föräldrar eller
syskon; deröfver exsekutor al testamentet eller förmyndaren för gossen eger att
hålla band, med makt all, om hon deremot bryter, indraga pensionen-”
”9:o. Skulle min syster Henriette eller enkefru Ner man före mig hafva aflidil
ellei Hulda Schmidt icke fullgöra det vilkor, hvarunder hennes son må tillgodonjuta
testamentet, skall hvad som till den ena eller andra blifvit disponerad! tillfalla Kongl.
Riksarkivet för att användas till fortsättande af ”Svenskt diplomatarium” samt ”Svenska
medeltidens sigiller” eller, derest förutnämnda verk skulle vara fullbordade, utgifvande
af andra äldre handlingar rörande fäderneslandets historia.”
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 30.
5
”Aflidne Sekreteraren i Kongl. Krigs-hofrätten Grefve Erik Ludvig Walter
Posse liar genom testamente af den 9 Maj 1868, som af oss undertecknade Grefve
Erik Posses samtliga arfvingar blifvit godkändt, bland annat förordnat, att sedan
åtskilliga smärre legater utgått, skulle hans återstående qvarlemnade egendom tilllalla
gossen Gustaf Erik Sigismund, son af beosvarfvaren Scbmidls dotter Hulda
Schmidt, med vilkor, all Hulda Schmidt antingen före testators död eller inom tre
månader derefter öfverlernnade gossen till vissa namngifna personer för uppfostran,
samt att, i händelse delta vilkor icke uppfylldes, skulle hans efterlemnade egendom
tillfalla Riksarkivet för uppgifvet ändamål.
Hulda Schmidt fullgjorde emellertid icke nämnda vilkor, och förimmdaren för
gossen, som förordnals först sedan den för barnets öfverlemnande stadgade tid försutits,
bar icke varit i tillfälle att insätta sin myndling i den rätt testamentet
honom tillerkände, hvadan Riksarkivet nu är närmast berältigadt alt mottaga den
testamenterade egendomen, derest Kongl. Maj:t kommer att besluta testamentets bevakning
för Riksarkivets räkning; men om åter anspråk på den testamenterade
egendomen icke kommer att framställas å Riksarkivets sida, skulle egendomen efter
lag tillfalla oss såsom arfvingar efter Grefve Erik Posse, och få vi för sådan händelse,
uppå förmyndarens begäran och för att uppfylla den aflidnes i främsta rummet
uttalade vilja, att hans egendom skulle tillfälla ofvannämnda Hulda Sehmidts son,
Gustaf Erik Sigismund, härmed förklara, alt vi på bemälde Gustaf Erik Sigismund
öfverlåta all den rätt till den aflidnes qvarlåtenskap, oss skulle efter arfsrätt tillkomma,
och uppdraga vi åt den i testamentet nämnde exsekutor eller förmyndaren alt om
barnets uppfostran draga försorg, samt om uppfyllandet af de i testamentet bestämda
föreskrifter gå i författning. Kalmar och Björnö den 7 Januari 1869.”
(Underskrifter).
Vid granskning af ofvanintagna och öfriga frågan rörande handlingar har det
synts Utskottet, som skulle Riksarkivets eller det allmännas rätt, hvilken måste bedömas
efter enahanda grunder, som i lag för enskildes rättsförhållanden i dylika fall
äro stadgade, i förevarande hänseende inskränka sig dertill, att antingen emottaga
den del af qvarlålenskapen, hvarom här är fråga, med förpligtelse att använda densamma
endast för de ändamål, hvarför den blifvit till Riksarkivet testamenterad,
nemligen för utgifvande af de handlingar, bvilka i testamentets 9:de punkt omförmälas,
eller ock all afstå ifrån emottagande! af hvad genom testamentet blifvit
Riksarkivet gifvet 1 förra händelsen kan Riksarkivets rätt, enligt Utskottets tanke,
icke å annan öfverlåtas utan i sammanhang med den dervid fastade förbindelsen,
för hvars uppfyllande Riksarkivet eller del allmänna i allt fall skulle blifva testators
arlvirgar ansvariga. I det sednare fallet skulle åter qvarlålenskapen, enligt arfsrätt
tillfalla testators närmaste arfvingar. Del är endast för detta sednare fall dessa
6 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 30.
öfverlåtit sin rall å ofvannämnde gossebarn Guslaf Erik Sigismund, i sammanhang
hvarmed uppdrag lemnats åt den i testamentet nämnda exsekulor eller förmyndare
att om barnets uppfostran draga försorg samt om uppfyllandet af de i testamentet
bestämda föreskrifter gå i författning.
Med hänsyn härtill och då del synes hafva varit så väl testators som hans
närmaste arfvingars uttryckliga vilja, att ifrågavarande medel skulle tillfalla nämnde
gossebarn endast för det fall, att barnet kornme att uppfostras af de personer,
testator i sådant hänseende utsett, helst testamentet innehåller föreskrift derom att,
derest dessa personer skulle före testator aflida, medlen blott af denna anledning
skulle tillfalla Riksarkivet, lärer icke staten, hvars rätt uteslutande grundar sig å
testators vilja, böra eller ens kunna göra någon inskränkning eller eftergift i
de vilkor, testator funnit lämpligt föreskrifva, helst sådant kunde innebära en
förnärmelse mot arfvingarnes rätt och möjligen föranleda rättsanspråk å deras sida
emot det allmänna. Då emellertid så väl testators som arfvingarnes afsigt varit,
alt medlen borde i främsta rummet användas till nämnda barns uppfostran på det
sätt testamentet föreskrifver, torde staten, för den händelse delta syftemål kan vinnas,
icke böra göra den rätt till medlen gällande, staten numera torde ega, hvadan
Utskottet hemställer,
att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga framställning
i ämnet, må förklara, att, derest ofvanbemälde gossebarn Gustaf
Erik Sigismund, inom 3 månader efter det barnets förmyndare
om beslutet bevisligen erhållit kännedom, varder öfverlemnadt
till vård och uppfostran åt någondera af de två personer, Sekreteraren
Grefve Posse i sådant hänseende utsett, Riksdagen i
denna händelse, men icke eljest, för sin del medgifver, all
Riksarkivet afstår från den rätt till en del af Grefve Posses
qvarlåtenskap, som nämnda inrättning genom testamente fåll
sig tillagd.
Stockholm den 16 Mars 1871.
• På Stats-Utskottets vägnar:
Fredrik Alexander Fimck.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.