Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af vackt motion angående understöd till arrendatorn af Motala kungsfiske och mjölqvarn Johan Regnell Johansson.

1871-03-16 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1871:31, Utlåtande, i anledning af vackt motion angående understöd till arrendatorn af Motala kungsfiske och mjölqvarn Johan Regnell Johansson.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets U låtande N:o 31.

7

N:« 31.

A.nl<. till Rikad Kansli d. 16 Mars 1871, kl, 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af vackt motion angående understöd till arrendatorn

af Motala kungsfiske och mjölqvarn Johan Regnell Johansson.

(Z A.)

Herr 0. E. Carlsund har uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt och

Iill Stals-Ulskoltet hänvisad motion (N:o 65) anlört, hurusom genom Kongl. Kammarkollegii

kontrakt af den 19 Juni 1660 för Kongl. Maj:ls och Kronans räkning bortarrenderades

Motala kungsfiske och mjölqvarn, Herreqvarn kallad, i Motala socken,

Aska härad, till Johan Regnell Johansson i Holm, emot ett af Kongl. Kammarkollegium

fastsiäldt maximibelopp af 120 tunnor spanmål, hälften råg och hälften

korn. Arrendetiden bestämdes till 10 år, från 1861 års början till 1871 årsslut.

Uti andra kontraklspunkten stadgades: ”att arrendatorn skulle väl underhålla och, när

så fordrades, nybygga alla till kungsfisket och qvarnen hörande byggnader, dammar

och ölriga inrättningar, utan anspråk på någon ersättning, äfven om dessa byggnader,

verk och inrättningar under tiden skulle genom isdref och vattnets åverkan eller

andra tillfälliga händelser lida skada.” Under December månad 1866 inträffade ett

så starkt isdref, så att icke blott de till kungsfisket och Herreqvarnen hörande dambyggnader,

utan flera andra vattenverk i Motala ström totalt raserades. Våren 1867

gick arrendatorn i författning om dammarnes uppbyggande och anbringade för sådant

ändamål en provisionel fördämning emellan dammarne för alt afleda strömmens vatten

till kungsådran under byggnadstiden. — Sedan Magistraten i Jönköping klagat öfver

det höga vattenståndet i Wettern, beordrade emellertid Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

i Östergötland vederbörande kronofogde alt i Motala ström låta bortrifva alla

mot lag uppenbarligen stridande dambyggnader eller annat stängsel, som vore [underligt

för vallenloppet. — Vid den i anledning häraf hållna undersökning försländigades

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Stats-Utsicottets Utlåtande N:o 31.

arrendatorn Johansson att genast borttaga den för ombyggnaden nödvändiga fördämningen,

ehuru kungsådran befanns innehafva sin lagenliga bredd af 25 fot. _ På

eftersommaren 18(57 verkställde arrendatorn en del af de nya dambyggnaderna jemte

hela det förut raserade fiskeverket; men den ovanliga vattenfloden med starkt isd ref

som inträffade i Februari och Mars 1868, borttog ånyo dessa byggnader, så alt

någon fisk icke kunde fångas hvarken under året 1 867 eller 1868,'' till oberäknelig

förlust för arrendatorn, hvars alla tillgångar åtgått till byggnaderna, utan alt njuta

ringaste inkomst af det arrenderade fisket. — De förluster, som drabbade arrendatorn

för byggnadernas aterugpförande, uppskattades af sakkunniga personer, dels 1867 till

3,7/1 Ihdr, dels ock 1868 till 4,205 R.dr 10 öre, eller till sammanräknadt 7,976

'' |°IP'' . ll lj * bong!. Maj:t ställd underdånig ansökning anhöll arrendatorn,

det Kong. Maj:t lacktes i nåder eftergifva arrendet för Aren 1867 och 1 868 men

sedan vederbörande myndigheter, med åberopande af stadgandet i andra kontraktspunkten,

a slyrkt den underdåniga ansökningen, både Kongl. Maj:t, i nådigt Bref den

- | pn 1868, förklarat sig icke kunna bifalla ansökningen. Enahanda underdånig

ansökning hade blifvit ytterligare förnyad och eftergift äskats för trenne år, nemligen

för 1866, 1867 och 1868, men jemväl denna ansökning både Kongl. Maj t

enligt nådigt Bref den 7 Maj 1869, lemna! ulan afseende. Då emellertid arrendatorn,

hvars löftesmän varit nödsakade att betala sednare årens arrenden under fulla

2:ne ar nemligen för 1867 och 1868, icke kunnat bereda sig någon inkomst af

de airenderade lagenheterna, utan i stället nödgats uppoffra närmare 8.000 Bdr till

»landsättande af de, utan hans vållande, men af opåräknade naturhändelser raserade

byggnaderna har motionären på dessa och i öfrigt anförda skäl föreslagit, alt Biksdagen

ville bevilja ett anslag, motsvarande 750 kub.-fot råg och 750 kuh.-fot korn

eller medel,narkegångsprisen i Östergötlands län för åren 186 7 och 1 868 samt

stalla denna summa till Kongl. Maj:ts disposition, för att till arrendatorn Joll Regnell

Johansson utbetalas, då lian styrkte sig hafva erlagt arrendena för berörda kungsfiske

och qvarn sagda år. -

De motionen hilagda handlingar utvisa visserligen, att bemälde arrendator

nödgats vidkännas ganska betydliga kostnader för afhjelpande af de olägenheter, I,vilka

genom isdref och vattnets åverkan tillskyndats olVannämnda, af honom utaf Kronan

arrenderade inrättningar; men denna omständighet kan, på sätt motionären ock medgilvit

icke föranleda till skyldighet för Kronan att hålla arrendatorn skadeslös för

en sådan förlust, helst arrendatorn genom kontrakt uttryckligen förhundit sig att ulan

ersättningsanspråk mot Kronan derför ansvara. Motionärens framställning svnes i

sjelfva verket afse att bereda arrendatorn befrielse från erläggande af arrendealgift

or den tid lian skall hafva vant i saknad af inkomst utaf de arrenderade lägenheterna.

Härvid förekommer emellertid, att i fråga om eftergift af arrenden för

s atens egendomar, den åsigt synes på sednare tiden bos representationen hafva i

allmänhet gjort sig gällande, att sådana eftergifter icke borde beviljas utom i säll
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 31. 9

synta olycksfall, förorsakade af ovanliga naturhändelser, livilka vid arrendekontraktets

ingående ej kunnat förutses; alt något sådant olycksfall så mycket mindre kan i

förevarande hänseende antagas hafva varit för handen, som uti kontraktet förulsättes

såsom en möjlighet, att isdrift eller vattnets åverkan skulle kunna tillskynda de arrenderade

lägenheterna skada; att för sådan, nu inträffad händelse någon eftergift i

arrendeafgiflen likväl icke hlifvit i kontraktet utfäst, och all motionären i allt fall

icke ådagalagt till hvad belopp minskning i följd af olyckshändelserna må hafva egt

rum i inkomsterna för qvarnen och fisket, för hvilka en gemensam arrendeafgift

hlifvit bestämd.

På grund häraf och jemväl med hänsyn dertill alt Kongl. Maj:t, för hvars

nådiga pröfning frågan, om ock i något olika form, 2:ne gånger utgjort föremål,

elter Kammarkollegii och vederbörande iokalmyndigheters hörande ej funnit skäl att

vid ansökningen fästa nådigt afseende, får Utskottet hemställa,

att motionärens framställning icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 16 Mars 1871.

På Stats-Utskottets vägnar:

Arvid Fr:son Posse.

Bih. till Riksd. Prot. 1871. 4 Sami. 1 Afd. 19 Raft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.