Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om medgifvande af ersättning sfri tångtägt utanför kr omplantering en Gamla Espet i Christianstads län.

1871-03-16 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1871:32, Utlåtande, i anledning af väckt motion om medgifvande af ersättning sfri tångtägt utanför kr omplantering en Gamla Espet i Christianstads län.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 32.

1

JWiO 33,

Ank. till Riksd. Kansli den 16 Mars 1871, kl. 2 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om medgifvande af ersättning sfri

tångtägt utanför kr omplantering en Gamla Espet i Christianstads

län.

(I. A.)

Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt, och till Stats-Utskottet remitterad

motion, N:o 72, har Herr Sven Nilsson i Osterslöf föreslagit, att Riksdagen för sin del

måtte medgifva, att tången utanför kronoplanteringen Gamla Espet vid Ahus finge uppsamlas

och användas i enlighet med föreskrifterna i Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 19

November 1869, men utan erläggande af den i samma nådiga bref bestämda ersättning.

Af motionen bilagda handlingar inhemtas hufvudsakligen, hurusom flygsandsplanteringen

Espet, om eganderätten till en del hvaraf, eller Gamla Espet, tvist redan år

1781 yppats, men först genom Hofrättens öfver Skåne och Blekinge dom den 26 Oktober

1860 slutligen afgjorts, bestode af två delar, kallade den ena Gamla Espet, om 244

tunnland, tillhörig Kronan, och den andra Nya Espet, om 503 tunnland 27,8 kappland,

hvilket tält väl tillhörde Yngsjö byamän, men vore, enligt Kongl. Brefvet den 21 Februari

1829, af Kronan till bevakning och förvaltning, under iakttagande af vissa vilkor och

föreskrifter, öfvertaget; att genom Kongl. resolutionen den 11 Juli 1781 Yngsjö byamän

berättigats att, emot en bestämd afgift och öfriga vilkor, nyttja och hösta två inom

Gamla Espet belägna platser; att en emellan dessa byamän och åtskilliga innevånare i

Ahus uppkommen rättegång, angående hemtning af tång vid Espet, afgjorts genom eu

den 6 April 1818 afslutad förening, enligt hvilken de sednare skulle få hemta tång, emot

erläggande af en skilling banko för hvarje lass och iakttagande af åtskilliga andra vilkor;

att, i anledning af väckt fråga om förbud emot all körsel af tång i Espet, Kongl. Maj:ts

Bih. till Riksd. Prof. 1871. 4 Sami. 1 Afd. 20 Hiift.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 32.

2

Befallningshafvande i Christianstads län genom utslag den 24 Maj 1832 ansett anledning

ej förefinnas till beviljande af det sökta förbudet emot det vida förmånligare användandet

af hafstång för ortens innevånare, som egde rum medelst tångens begagnande till gödningsämne

å deras jordar, och utan hvilket slags gödningsämne jordens afkastning blefve

hämmad, hvarföre Kongl. Maj:ts Befallningshafvande funnit sig icke böra inskränka afhemtningen

af hafstång vid eller från Espet, men till förekommande af de olägenheter,

som derigenom möjligen kunde uppstå, meddelat åtskilliga föreskrifter; att sedan Yngsjö

byamän klagat deröfver att, ehuru enligt detta utslag endast de och innevånarne i Ahus,

som hade jordar, vore berättigade hemta tång, sådant likväl af alla omkringliggande byar

verkställdes, hvarföre förbud häremot yrkades, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande genom

utslag den 31 December 1862 väl förklarat sig anse Kronan, såsom egare till Gamla

Espet, så till mark som strand, hafva bättre rätt till tången, och någon annan, utan

särskildt behörigt tillstånd, icke vara dertill berättigad; men då mera tång^ der kunde

samlas än för Kronans dåvarande behof erfordrades, samt innevånarne i Ahus socken,

särdeles de i Ahus by, vore i behof af detta gödningsämne, funnit sig för dåvarande

icke böra meddela direkt förbud för socknens innevånare mot tånghemtning å Gamla

Espets strand, utan, för vinnande af ordning och till förekommande af tvister emellan de

tångheratande, aktat skäligt att, såsom vilkor för tillståndet, stadga åtskilliga föreskrifter,

deribland, att, som Yngsjö åboer hade förbindelse att å flygsandsplanteringen årligen

upplägga 150 lass tång, annan tånghemtning icke finge ske förr, än detta behof blifvit

fyldt eller bevisligen kunde fyllas, hvaremot, med iakttagande häraf, hvar och en tånghemtare

i öfrigt skulle vara berättigad afhemta tång till det behof, som vidare vore

närmare omförmäldt; att Ahus-åboarne hos Kongl. Kammar-kollegium öfverklagat detta

utslag och yrkat, att de måtte vid deras urgamla häfdvunna rätt till tånghemtning varda

bibehållna, under förklarande, att de, om detta icke på andra vilkor kunde medgifvas, vore

nödsakade att, till betryggande af byns framtida bestånd, erbjuda sig att öfvertaga skyldigheten

att samla och uppköra 150 lass tång i planteringen emot enskild, uteslutande

rättighet till höhöstnaden derstädes och till tånghemtning från stranden; att Kongl.

Kammar-kollegium, efter det dess Advokatfiskals-embete öfverklagat både 1832 och 1862

årens ofvan berörda utslag, genom utslag den 20 November 1865 förklarat sig icke finna

skäl hafva förekommit till ogillande af dessa Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes två utslag,

hvarigenom direkt förbud för tångs afhemtande frän Gamla Espet förklarats icke

för det dåvarande böra för någon bland hemmansegarne inom församlingen stadgas;

hvarjemte Kongl. Kammar-kollegium föreskrifvit, att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,

som det tillhörde att vidtaga erforderliga åtgärder i afseende på dispositionen af den uti

Kongl. Brefvet den 11 Juli 1781 omförmälda gräsbärande mark inom planteringen, borde

jemväl taga i öfvervägande och till Kollegium inkomma med yttrande och förslag, huruvida

icke, till följd af förhållanden, inträffade efter det 1832 och 1862 års utslag meddelades,

det måtte, beträffande tångtägten vid planteringens stränder, kunna på sådant

sätt ordnas, att deraf någon fördel äfven Kronan bereddes; att, i följd af i sistnämnda

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 32.

3

föreskrift i berörda utslag, hvilket icke blifvit af någon öfverklagadt, utan vunnit laga

kraft, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande uti skrifvelse af den 23 Juni 1866 till Kammarkollegium

föreslagit en afgift af 10 öre för hvarje lass tång, jemte åtskilliga föreskrifter,

men att Kollegium, jemlikt stadgandet i § 3 af den under tiden utkomna Kongl. Förordningen

om skogarne i riket af den 29 Juni 1866, till Skogs-styrelsens pröfning öfverlemnat

nämnda skrifvelse; att, då med anledning af stadgandet i § 36 i nyssberörda

Kongl. Förordning försäljning af tången vid stranden af Gamla Espet ansågs ej kunna

ske annorlunda än genom offentlig auktion, Skogs-styrelsen under den 10 Februari 1868

anmodat Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att om sådan försäljning gå i författning;

samt att, sedan en sådan auktion blifvit af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande utlyst till

den 28 September 1868, Kyrkoherden J. Lovén och ofvanbemälde innevånare i Ahus by

med anledning häraf hos Kongl. Maj:t på anförda skäl i underdånighet anhållit, att Ahus

byamän måtte hädanefter såsom förut få oqvaldt arbeta på uppbergandet af den tång,

som drefs mot den Kronan tillhöriga stranden, samt att Kongl. Maj:t täcktes återställa

tångtägtsfrågan i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Dess Befallningshafvandes utslag

den 24 Maj 1832; och att Kongl. Maj:t, enligt nådigt B^ef den 19 November 1869, funnit

godt i nåder dels medgifva jordinnehafvare i Åhus socken, med företrädesrätt för dem i

Ahus by, att tills vidare för deras eget behof få från stränderna vid Gamla Espet insamla

den tång, som dit drefves och icke vore för flygsandsplanteringen och dervarande

bostadslägenhet erforderlig, dock mot erläggande för hvarje lass af en afgift af 10 öre, dels

äfven bemyndiga Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet att, efter det den myndighet, som

öfver planteringen hade högsta inseendet, lemnats tillfälle att sig i ämnet yttra, till vederbörandes

efterrättelse utfärda de ordningsreglor, som kunde finnas erforderliga.

Då tångtägten utanför nämnda kronoplantering således nyligen blifvit reglerad

på sätt Kongl. Maj:t, efter vederbörandes hörande, funnit lämpligt, och då ifrågavarande

afgift synes Utskottet utgöra ett från de till tångafhemtning berättigade jordinnehafvarne

utgående särdeles billigt bidrag till aflöning åt den personal, som under alla förhållanden

torde erfordras för att öfvervaka ordningen vid tångafhemtningen och tillse att Kronans

planteringar dervid ej skadas, och då motionären icke ådagalagt något förhållande, på

grund hvaraf antagas må att, derest vederbörande befriades från erläggande af ifrågavarande

afgift, någon minskning deraf skulle föranledas i Statens utgifter, vare sig genom

inskränkning i antalet af bevaknings-personalen, nedsättning i dess nuvarande aflöning,

eller annorledes, hemställer Utskottet,

att motionärens framställning i ämnet icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 16 Mars 1871.

På Stats-Utskottets vägnar:

Arvid Fr:son Posse.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 32.

Reservation:

af Herr Ola Bosson Olsson: »Af uti Utskottet tillgängliga handlingar har jag inhemtat, att

tången, som från Östersjön drifves mot stranden af kronoplanteringen Gamla Espet vid Ähus,

måste uppsamlas under vintertiden; att innevånarne i Ahus och Yngsjö byar för sina behof

utan afgift fått uppsamla den till år 1868; att Konungens Befallningshafvande den 28 September

nämnda år låtit på auktion försälja rätten till tångtägten från den 1 Oktober 1868

till den 1 Maj 1869; att den, utstakad i 46 lotter, då inropades af 35 personer för 17

R:dr, hvilket bud vid förnyadt utrop af samtliga lotterna höjdes af kyrkoherden i Ahus

till 21 R:dr; att vid på samma sätt förrättad auktion den 27 September 1869 på tångtägten

under vintrarne 1869—1871 derför bjudits för de särskilda lotterna af 17 personer

22 R:dr 75 öre årligen, hvilket, då lotterna utropades tillsammans, höjdes af samme

kyrkoherde till 50 R:dr för båd^ åren; och att på ansökan af Kyrkoherden Lovén samt

åtskilliga andra innevånare i Ahus by Kongl. Maj:t i nådigt Bref den 19 December 1869

dels medgifvit jordinnehafvare i Åhus socken med företrädesrätt för dem i Ähus by,

att för deras eget behof från stränderna vid Gamla Espet insamla den tång, som dit

drifves och icke är för flygsandsplanteringen och dervarande bostadslägenhet erforderlig,

dock mot erläggande för hvarje lass af en afgift af 10 öre; dels äfven bemyndigat

Konungens Befallningshafvande i länet att till vederoörandes efterrättelse utfästa de

ordningsreglor, som kunna finnas erforderliga.

Då Kronan, som först år 1868 sökt att få någon inkomst af denna tångtägt,

icke, oaktadt alla möjliga auktionsförsök, kunnat få denna inkomst högre än 25 R:dr för

något år; då innevånarne i Ähus socken, med företrädesrätt för dem i Ähus by, för närvarande

fått sig medgifven rätt att emot 10 öre för hvarje lass insamla och gagna den

tång, som ej erfordras för Kronans eget behof; då denna afgift säkerligen icke kan inbringa

statsverket inkomst, sota motsvarar det besvär och de kostnader, som måste uppstå

genom tillsynen och kontrollen vid tångens afhemtning, uppbörd och redovisning

af betalningen samt hela raden af granskningar, till och med Statsrevisionens, öfver

denna inkomsts behöriga redovisande och användande; så har det för mitt omdöme

blifvit klart, att Staten, genom så minutiös hushållning med så små rättigheter, tillskyndar

sig förlust utan att bereda någon motsvarande hvarken allmän eller enskild fördel,

och derföre har jag ansett Utskottet böra tillstyrka bifall till motionen.»

Häruti instämde Herr Sven Nilsson i Efveröd

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.