Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta förslag dels om beviljande af anslag till stambanor, dels om uppgörande och fastställande af plan för enskilda jernvägsanläggningar, samt anvisande af statsbidrag till dylika anläggningar.

1871-03-31 · 80 sidor, varav 77 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 77 av 80 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1871:42, Utlåtande, i anledning af väckta förslag dels om beviljande af anslag till stambanor, dels om uppgörande och fastställande af plan för enskilda jernvägsanläggningar, samt anvisande af statsbidrag till dylika anläggningar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

1

\:o 42.

Ank. till Kikscl. Kansli den 1 April 1871, kl. 11 f. m.

Utlåtande, i anledning af väckta förslag dels om beviljande af anslag

till stambanor, dels om uppgörande och fastställande

af plan för enskilda jernvägsanläggningar, samt anvisande

af statsbidrag till dylika anläggningar.

(R. A.)

De vid innevarande riksdag rörande jernvägsbvggnader gjorda framställningar

afse dels beviljande af anslag till stambanor, dels uppgörande

och fastställande af en plan för enskilda jernvägsanläggningar samt anvisande

af statsbidrag för sådana anläggningar; och skall Utskottet här nedan

redogöra för de i dessa ämnen väckta förslag, öfver hvilka det åligger

Utskottet att afgifva yttrande.

1) Angående stambanor.

Uti den nådiga Propositionen angående statsverkets tillstånd och

behof har Kongl. Maj:t föreslagit, att Riksdagen måtte dels till fortsättande

af statens jernvägsbyggnader bevilja:

för östra stambanan ......... 2,100,000: —-

och för norra stambanan 1,900,000: — 4,000,000: _

dels ock medgifva, att vid jernvägsarbetenas utförande Kongl Maj:t må

Bill. till liiksä. Prot. 1871. 4 Samt. 1 Afd. 25 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

närmare'' bestämma de orter, som statsbana eller handel, hvartill anslag

varder beviljadt, skall genomgå och de ställen den bör anlöpa.

Af det vid berörda nådiga proposition Inlagda protokoll öfver civilärenden

för den 9 sistlidne Januari (Bil. N:o 5 b sid. 82) inhemtas, att,

sedan sistlidne års Riksdag beviljat för år 1871:

a) En million Riksdaler för fortsättande af arbetena å norra stambanan

från Upsala till Sala och vidare öfver Bolandet, Brovallen och

Kry]bo till Storvik, hvilka arbeten skola börja vid Upsala; och

h) En million Riksdaler till fortsättande af arbetena å östra stambanan

från Norrköping öfver Linköping och Mjölby till Nässjö; vid fortsättning

af hvilken sistnämnda bana densamma skulle anläggas med samma

spårvidd och trafikförmåga, som vid de hittills anlagda stambanorna blifvit

begagnade;

samt Riksdagen i sammanhang härmed anhållit det Kongl. Maj:t

täcktes anbefalla Styrelsen öfver statens jern vä gsbyggnader att vid utförandet

af omförmälda byggnader iakttaga all den sparsamhet, som med

trafikens trygghet och banornas ändamålsenlighet kunde vara förenlig;

har lvongl. Maj:t under den 10 sistlidne Juni anbefallt bemälda

Styrelse:

dels att, i afseende på fortsättandet under år 1871 af arbetena å östra,

stambanan, under 1870 års sommar låta, med iakttagande af syftemålet

att vid utförandet af jernvägsbyggnaden i hela dess utsträckning bereda önskvärd

sparsamhet, verkställa undersökningar med dertill hörande utstakningar;

dels att för fullständig och noggrann utredning af frågan, om hvilka

förändringar i dittills användt byggnadssätt borde, till åstadkommande af

den utaf Riksdagen åsyftade besparing i kostnaden för fortsättning af

norra, stambanan, företrädesvis vidtagas, låta verkställa undersökningar och

uppgöra beräkningar för utrönande af anläggningskostnaden för särskilda

förutsatta fall; hvarvid för hvarje af berörda fall borde iakttagas alla de

inskränkningar i stationsbyggnader och s. k. rullande materiel, som, under

förutsättning af en mindre trafik och farhastighet än den, för hvilken de

redan färdiga stambanorna vore afsedda, ansåges kunna utan skada och

äfventyr göras; äfvensom alla broar, viadukter och dylika byggnader till

orundlägoming, murning och öfverbyggnad skulle beräknas endast för enkel

bana;

dels ock att i samråd med Kongl. Maj:ts Befallningshafvande söka

tillvägabringa sådana öfverenskommelser inom de orter, der arbetena för

östra och norra stambanornas fortsättning skulle verkställas, att den erforderliga

jorden måtte kostnadsfritt till staten öfverlemnas eller bidrag till

densammas inlösen tillskjutas, i hvilket afseende de till Kong], Maj:t in
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 42.

3

komna handlingar rörande upplåtelse af mark eller utgörande af bidrag till

expropriationskostnadernas bestridande för norra stambanans fortsättning

från Upsala borde till Styrelsen öfverlemnas.

Af ofvannämnda statsråds-protokoll inhemtas vidare, att sedan de sålunda

före skri fna undcrsökningarnc och beräkningarne blifvit afslutade, hade

ofvanbemälda Styrelse, med öfverlemnande af undersökningshandlingarne,

i ämnet afgifvit underdånigt utlåtande, hvarförutan Styrelsen öfver Statens

jcruvägstrafik, till följd af erhållen särskild nådig befallning att föranstalta

om erforderlig utredning af den blifvande trafikens omfattning och beskaffenhet

samt den verkan på de framtida drift- och underhållskostnaderna,

de olika byggnadssätten kunde utöfva, inkommit med en sådan utredning;

och finnas begge Styrelsernas sålunda afgifna yttranden (under Bil. N:o 5

b) bifogade statsräds-protokollet för den 16 December 1870.

Enär, på det Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader måtte kunna

uppgöra arbetsplan för användande under år 1871 af de utaf Riksdagen

för samma år till fortsättande af arbetena å norra stambanan beviljade

medel, En million Riksdaler, nödigt vore, att Styrelsen undfinge nådig

bestämmelse i fråga om hvilket af de flera förutsatta alternativa byggnadssätt

borde läggas till grund för uppgörande af omförmälda arbetsplan, har Kongl.

Maj:t under den 16 sistlidne December förehaft denna fråga till nådig pröfning.

På sätt närmare inhemtas af den fullständiga utredning, som innefattas

i stats råds-protokollet för sistnämnda dag jemte den vid Styrelsens

öfver Statens jernvägsbyggnader ofvanberörda underdåniga utlutande fogade,

under Lit. A, B, C, D, É, F och G uppställda jemförelsetabell, har Chefen

för Civih departementet, vid ärendets föredragning den 7 sistlidne Januari,

bland annat, erinrat, att kostnaden för fullbordande af norra stambanan i

den 14 mil 1,948 fot långa sträckning, 1870 års Riksdag för sin del beslutit,

samt med samma spårvidd och trafikförmåga, som vid de dittills

anlagda stambanorna blifvit begagnade, ursprungligen beräknats till 12,395,000

R:dr; att till följd af så väl delvis verkställd ny utstakning, hvarigenom

dock vägliniens längd ökats med 6,273 fot och skarpare krökningar uppkommit,

som ock andra förhållanden, deribland minskning af rörliga materielen,

byggnadskostnaden enligt alternativet B, nemligen för bredspårig

bana med tung öfverbyggnad bragts ned till 9,688,000 R:dr; att banan med

tung öfverbyggnad förutsatte en bredd i krönet a banvallen af 20, en bottenbredd

vid gräfningar i jord af 30 och en bottenbredd vid bergsprängningar

af 18 fot; att såväl Byggnads- som Trafikstyrelsen på anförda

grunder förklarat eu bredspårig bana med tung öfverbyggnad emellan

Upsala och Storvik, oansedt den högre anläggningskostnaden, ega ett afgjordt

företräde framför en likspårig bana med lätt öfverbyggnad, till följa af så

s. 4 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

4

väl större trafikförmåga och farliastighet, som ock lägre drift- och underhållskostnad,

samt förty i underdånighet förordat banans fullständiga byggande

efter alternativet B; men för den händelse Kongl. Maj:t, till åstadkommande

af den på användningen af grundare ballast och lättare skenor

beroende besparing i anläggningskostnaden, beslöte banans utförande med

öfverbyggnad af nyssnämnda beskaffenhet, underdånigst hemställt, att i

förutsatta händelse banvallen åtminstone måtte få anläggas med eu bredd

i krönet af 20 fot, på det att den öfvergång från lätt till tung öfverbyggnad,

som med all sannolikhet antoges inträffa, när de först nedlagda

lätta skenorna blefve utslitna och borde mot nya skenor utbytas, måtte

kunna verkställas utan alltför betydliga kostnader och svårigheter; att Departements-chefen,

ehuru för egen del hyllande Styrelsernas åsigt om tung

öfverbyggnads afgjorda företräde uti förevarande fall framför lätt sådan,

likväl, af anförda skäl, i underdånighet ansett det vara lämpligast, att,

för det dåvarande, val emellan tung och lätt öfverbyggnad icke gjordes,

utan att endast beskaffenheten af den så kallade underbyggnaden bestämdes;

att Departements-chefen vidare tillstyrkt, att, till förekommande af ännu

större utgifter framdeles, arbetsplanen borde uppgöras med ledning, hvad

anginge underbyggnad, af alternativet B; samt slutligen att Kongl. Maj:t,

med gillande af hvad Departements-chefen i underdånighet anfört och tillstyrkt,

i afseende på användandet under år 1871 af de medel, En million

Riksdaler, som 1870 års Riksdag för förstberörda år beviljat till fortsättande

af arbetena å norra stambanan mellan Upsala och Storvik, under

vilkor att dessa arbeten börjades vid Upsala, anbefallt Styrelsen öfver Statens

jernvägsbyggnader att uppgöra och Kong!. Maj:ts nådiga pröfning i

vanlig ordning underställa arbetsplan, förutsättande en krönbredd å banvallen

af 20, en bottenbredd vid gräfningar af 30 och en bottenbredd vid

bergsprängningar af 18 fot.

Chefen för Kongl. Civil-departementet har, efter denna framställning,

vidare erinrat, att det val emellan tung och lätt öfverbyggnad å norra stambanan,

som, med afseende endast å uppgörande af arbetsplanen för år 1871,

kunnat tillsvidare uppskjutas, dock slutligen måste göras, när fråga blefve

att äska eller bevilja anslag för fortsättning under år 1872 af arbetena å

ifrågavarande stambana, Om densamma med sådan spårvidd och underbyggnad,

som, enligt Kongl. Maj:ts nådiga beslut den 16 sistlidne December,

skola utgöra grund för uppgörandet af arbetsplanen för 1871, komme

att i öfrigt anläggas med lätt öfverbyggnad af l,r» fot djup ballast och

skenor af 15,-r> skålpunds vigt för löpande fot, skulle detta byggnadssätt

erfordra en kostnad af 8,617,811 R:dr, hvaremot kostnaden för anläggning

af banan med vanlig tung öfverbyggnad i fullständig öfverensstämmelse

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

5

med alternativet B, skulle, på sätt förut är nämndt, uppgå till 9,688,000

R:dr eller 1,070,189 Il:dr mera, än hvad i förra fallet erfordrades. Enär

emellertid den till sistnämnda belopp beräknade besparing i anläggningskostnaden,

som genom tillämpning af det i först omförmälda fall förutsatta

byggnadssätt skulle åstadkommas, i väsendtlig mån, på sätt Styrelserna

öfver Statens jernvägsbyggnader och jernvägstrafik utredt, komme att

uppvägas af icke blott hö^re utgifter för anskaffande af lokomotiv

och för banans drift och underhåll, utan äfven olägenheterna

af minskad trafikförmåga och farhastighet m. m-, ansa ge Departementschefen,

att såsom grund för beräkning af hvad som erfordras för fullbordande

af norra stambanan i hela dess sträckning från Upsala till Storvik

lämpligen borde antagas den i alternativet B upptagna kostnadssumma,

9,688,000 B;dr, helst det vore att antaga, att Riksdagen icke, för åstadkommande

af en i öfrigt önskvärd besparing i första anläggningskostnaden

af 1,070,189 R:dr, hvilken besparings värde af nyss uppgifna anledning

i betydlig mån minskades, skulle låta den hittills iakttagna likformighet

och kontinuitet vid byggande af stambanorna nu i fråga om norra stambanan

fara, utan i stället bevilja hvad som för bevarande af samma likformighet

vore nödigt.

Beträffande kostnaden för fullbordande af den 14 mil 32,220 fot,

eller nära 15 mil långa östra stambanan från Norrköping till Nässjö, så

uppginge densamma, enligt den vid 1870 års riksdag framlagda beräkning,

till 11,360,000 ll:dr, och, då anläggningskostnaden för norra stambanan beräknades

till 9,688,000 R:dr, utgjorde således samfälda kostnaden för fullbordande

af östra och norra stambanorna 21,048,000 R:dr.

Denna kostnad har dock Chefen för Kongl. Civil-departementet, under

vissa uti statsråds-protokollet för den 9 sistlidne Januari anförda förutsättningar,

antagit icke skola i någon afsevärd mån komma att i verkligheten öfverskrida

Tjugu millioner Riksdaler. Ett hufvudsakligt vilkor att uppnå ett så

gynnsamt resultat vore dock att tiden för fullbordande af ifrågavarande stambanor

blefve på förhand bestämd, dervid antagits, att, likasom medel för

liktidig fortsättning af östra och norra stambanorna vid 1870 års riksdag

beviljades, desamma borde fullbordas och för trafiken öppnas så nära samtidigt

som möjligt och således åtminstone under samma år.

Vidkommande härefter frågan, inom hvilken tidrymd norra och östra

stambanorna borde färdigbyggas, så ehuru, med afseende på angelägenheten

deraf att de på byggande af dessa stambanor använda medel ju förr desto

heldre lemnade någon afkastning i form af behållen trafikinkomst, ensidigt

vore, att ofvanberörda tidrymd blefve så kort som möjligt, finge densamma

likväl, till följd af förhållanden, hvilka vid afgörande af frågan borde be
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

aktas, icke bestämmas allt för kort. Nödig omtanke bjöde nemligen att icke

genom ett påskyndadt byggande af jern vä gar från landets näringar draga

de för dem nödiga arbetskrafter och sålunda förrycka förhållanden, Indika

icke utan kännbara olägenheter för såväl den enskilde som det allmänna

kunna lida starka och plötsliga rubbningar. Vidare borde tillses, att det

belopp, som kunde ifrågakomma att årligen inom landet upplånas för bestridande

af kostnaderna å stambanornas byggande, någorlunda motsvarade

hvad af den årliga kapitalbildningen kunde utöfver näringarnes behof afses

för ifrågavarande byggnadsföretag.

I sådant afseende har Dcpartemeuts-chcfen, på anförda skäl, antagit

att ett belopp af 5 millioner R:dr kunde årligen utan kännbar uppoffring

för landet användas för byggande af jernvägar. Men då deraf 1 million

R:dr borde afses såsom understöd för byggande af enskilda jernvägar, återstodc

att årligen användas för ifrågavarande stambanors fullbordan 4 millioner

ll:dr, eller samma belopp som lvongl. Magt i den nådiga framställningen

till 1870 års Riksdag, angående anslag till fortsättande af statens

järnvägsbyggnader, afsag för statsbanorna, till dess de i den omfattning,

som då föreslogs, blefve färdigbyggda.

Derest från och med 1872 finge årligen användas 4 millioner R:dr

på byggande af norra och östra stambanorna, tills dess de i sin helhet blifva

fullbordade och för trafiken öppnade, komme, dä anläggningskostnaden för

nämnda tvänne stambanor beräknades till 20 millioner R:dr, deraf 2 millioner

redan blifvit för år 1871 beviljade, samma banor att fullbordas år

1876 med en utgift under sistnämnda år af 2 millioner, hvarigenom banorna

i sin helhet kunde trafikeras åtminstone under 4 månader af sistberörda

år.

Med afseende å den större anläggningskostnad, som den östra stambanan

krafvel- framför den norra, skulle af de 4 millioner R:dr, hvilka för

år 1872 blifvit beräknade, i jemnade tal belöpa, på sätt i den nådiga Propositionen

blifvit föreslaget, för östra stambanan 2,100,000 R:dr och för

den norra 1,900,000 R:dr.

Förutom de framställningar rörande fortsättande af östra och norra

stambanorna, hvilka innefattas uti Kongl. Majsts ofvanberörda nådiga proposition,

hafva uti motioner inom Kamrarne följande förslag beträffande

statens jernvägsbyggnader blifvit väckta, nemligen:

A) angående norra stambanan:

af Herr B. Stenback, som uti en inom Andra Kammaren väckt motion

(N:o 182) fastat uppmärksamheten derpå, att dådet numera vore antagligt

att direkta jernvägar på enskild bekostnad komme till stånd från

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

7

Stockholm öfver Sevalla till Köping och Norberg, samt från Upsala öfver

Dannemora till Gefle—Dala-banan, hvarigenom genaste utvägar vunnes såväl

från bergslagerna till deras förnämsta skeppningsorter, Stockholm och

Göteborg som från Wermland till Stockholm samt mellersta och södra

Sverige, det blefve af största vigt'' att arbetet å norra stambanan börjades,

icke såsom 1870 års Riksdag bestämde mellan Upsala och Krylbo, utan

i stället norr ifrån på delen mellan Storvik och Krylbo, för att så fort som

möjligt åstadkomma jernvägsförbindelse från mellersta delen af Gefle-—Dalabanan

till den sädesbärande delen af Westmanlanrl; och har motionären på

sådan grund föreslagit:

l:o) att de för innevarande års jernvägsbyggnader anslagna medel till

norra stambanans påbörjande mellan Upsala och Krylbo i stället måtte användas

mellan Storvik och Krylbo; samt

2:o) att det af Regeringen i år till norra stambanans fortsättande

begärda belopp likaledes användes uteslutande på sistnämnda handel.

B) angående stambana mellan Carlskrona och Wexiö:

af Herr N. S- von Kock, som uti en inom Första Kammaren väckt

motion (N:o 16) föreslagit:

att från Carlskrona må byggas en statsjernvägsbana till Wexiö öfver

Emmaboda, eller till annan punkt, som, förnämligast med hänseende till

rikets försvar, Kongl. Maj:t pröfvar mera lämplig;

att denna statsbana må blifva den, som först, efter den nordvestras

afslutande, påbörjas och fullbordas; samt

att, då enligt motionärens tanke icke mera än högst 3 millioner för

statsbanor årligen borde användas, och försigtigheten torde bjuda att icke

börja byggandet af norra stambanan, innan ett system för bibanor norr om

Stockholm och byggnadssättet för desamma vore bestämdt, för år 1872

måtte anslås, jemte 11 million till östra, 11 million till statsbana emellan

Carlskrona och Wexiö eller annan af Kongl. Maj:t bestämd punkt; samt

af Herr F. Palander, som uti motion (N;o 163) inom Andra Kammaren

föreslagit:

att Riksdagen, till påbörjande af arbetena för en stambana mellan

Wexiö och Carlskrona, måtte anslå en tredjedel af det belopp, hvilket för

byggandet af stambanor för år 1872 afses, äfvensom medgifva, att vid

arbetenas utförande Kongl. Maj:t må närmare bestämma de orter, som banan

skall genomgå och de ställen den bör anlöpa.

Efter att sålunda hafva redogjort för de vid innevarande riksdagdels

af Kongl. Maj:t, dels af enskilde motionärer gjorda framställningar,

som afse stambanebyggnader, får Utskottet nu deröfver afgifva sitt utlåtande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

Härvid förekommer först bestämmandet af det belopp, som må under

den närmaste framtiden af Riksdagen anvisas dels för Statens egna jernvägsbyggnader,

dels till understöd för enskilda jernvägsanläggningar. Vid

bestämmandet af detta belopp anser Utskottet, att tillbörligt afseende bör

fästas å den vid 1868 års riksdag af dåvarande Stats-Utskott uttalade

och allt sedermera, såsom det synes, af Riksdagen gillade åsigten, att jernvägsarbetena

icke böra bedrifvas hastigare, än att tillökningen i nettobehållningen

af Statens jernvägstrafik till fullo betäcker annuiteterna för den

upplåning, som i och för jernvägsanläggningarne måste ega rum. I motsatt

fall komma anslagen till jernvägsbyggnaderna att menligt tynga på

budgeten och hindra anslag för andra vigtiga ändamål. Ofvergifves den

fasta ståndpunkten att inskränka den för jernvägsbyggnaderna erforderliga

upplåningen inom det belopp, hvartill den ökade trafikinkomsten lemnar

erforderlig annuitet, och bestämmes upplåningsbeloppet efter andra

mer eller mindre sväfvande grunder, kan den olägenhet icke heller

undvikas, att de årliga jernvägsbyggnadsanslagen komma att utgå med

högst skiljaktiga belopp, vexlande mellan alltför mycket eller alltför litet.

Dessutom måste det, då nu är fråga om att fastställa anslagssumman till

de enskilda jernvägsanläggningarne för en tid af 12 till 15 år, enligt Utskottets

förmenande, vara lämpligare att sätta denna summa något för låg,

än alltför hög. Om under denna tidsperiod omständigheterna medgifva en

förhöjning i beloppet, kan och bör en sådan ske utan väsendtlig rubbning

i den uppgjorda planen. En till följd af ogynnsamma förhållanden nödvändiggjord

nedsättning skulle deremot störande inverka på planen och utan

tvifvel alstra berättigad missbelåtenhet. Det torde ock vara obestridligt

att, såsom Stats-Utskottet vid nämnda riksdag erinrat, den ekonomiska

förlust, oom i afseende på sjelfva byggnadskostnaden kan uppkomma af ett

något långsammare tillvägagående, motväges af andra fördelar, såsom undvikande

af de olägenheter, som större förändringar i arbetspersonalens antal

medföra, samt säkerhet för den inhemska industrien att kunna beräkna

jernvägarnes årliga behof af nödiga materialier o. s. v. Härmed öfverensstämmer

jemväl Chefens för Kongh Civil-departementct ofvan anförda yttrande

om angelägenheten deraf, »att icke, genom ett påskyndadt byggande

»af jern vä gar, från landets näringar draga de för dem nödiga arbetskrafter

»och sålunda förrycka förhållanden, livilka icke, utan känbara olägenheter

»för såväl den enskilde som det allmänna, kunna lida starka och plötsliga

»rubbningar.»

Då Kongl. Maj:t sistlidet år föreslog Riksdagen att upplägga ett

större amorteringslån, grundade sig detta förslag på det af Chefen för

Kongl.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

9

Kongl. Finans-departementet gjorda antagandet att för jernvägsbyggnaderna

under den närmaste framtiden eller till och med år 1877 borde årligen

upplånas ett belopp af 4,000,000 R:dr utöfver hvad som erfordrades för amortering

af 1867 års statslån samt den del utaf 1869 års lån, som förfaller

åren 1876 och 1877. Det är väl sannt, att dessa 4 millioner R:dr vid förslagets

framställande beräknades såsom erforderliga uteslutande för fortsättande

af arbetena på stambanorna; men då sammanräknade beloppet af

de för dessa arbeten under de sistförflutna 4 åren anvisade medel uppgår

till 13,250,000 R:dr, motsvarande i medeltal 3,315,000 R:dr om året, samt

Riksdagen sistlidet år godkänt dåvarande Stats-Utskotts i Utlåtandet N:o

19 gjorda förslag, att för stambanebyggnaderna under år 1871 anvisa endast

3,160,000 R:dr, har Utskottet häruti desto heldre funnit skäl för den

åsigt, att anslaget till Statens egna jernvägsanläggningar äfven för år 1872

bör begränsas till ungefärligen lika summa, som Utskottet, af skäl, hvilka

här nedan skola anföras, anser sig böra föreslå Riksdagen att anvisa medel

äfven till understöd för enskilda jernvägsanläggningar. Om nu anslaget

till stambanorna för år 1872 bestämmes till Tre millioner Riksdaler, bör

alltså undersökas till hvad belopp den påräkneliga tillökningen i nettobehållningen

å Statens järnvägstrafik kan, utöfver hvad som erfordras till

annuiteter för berörda 3,000,000 R:dr, lemna tillgång äfven till annuiteter

för lånemedel, som kunna komma att användas till understödjande af enskilda

jernvägsanläggningar. Utskottet anser sig härvid böra erinra om de i detta

hänseende utaf komitéen för uppgörande af plan till enskilda jernvägsbyggnader

uti dess betänkande (sid. 63—65) gjorda beräkningar. Till

grund för dessa beräkningar har komitéen tagit den tillökning i nettobehållningen

på Statens jernvägstrafik, hvilken uppkommit från år 1862 till

och med år 1869. Enligt Trafikstyrelsens till trycket befordrade underdåniga

berättelse för sistnämnda år uppgick behållningen af trafiken, då

limen Arvika—Norska-gränsen (hvilken lemnat förlust) tages med i räk
-

ningen, sistnämnda år per banmil till ......................-............ R;dr 27,117; 85,

hvaremot trafiköfverskottet per banmil år 1862 utgjorde

endast .....................................................................................„.x_ 10,703: 63,

så att tillökningen uppgick till ............................................. R:dr 16,414: 22,

motsvarande för hvarje af dessa sju år 2,344 R:dr 89 öre, eller i rundt

tal 2,300 R:dr- Med antagande, att från och med 1872 tillökningen i nettoinkomst

per banmil alltså blefve 2,300 R:dr å då trafikerade 111 mil

jernväg, har komitéen beräknat, att trafikinkomsten å dessa 111 mil år 1884

Bih. till Rilcsd. Vrot. 1871. 4 Samt. 1 Afd. 25 Höft. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

JO

Stats-UtsTcottets Utlåtande N:o 43.

skulle komma att öfverstiga 1872 års nettobehållning med

R:dr 3,318,900: —

Om vidare antages, att norra och östra stambanorna,

tillsammans utgörande omkring 29 mils längd, år 1878, då de

torde vara för trafik öppnade, gifva en nettoinkomst af 10,000

R:dr per mil, eller ............................ R:mt R:dr 290,000: —

och att årliga tillökningen i nettobehållningen

af trafiken å dessa 29 mil jemväl utgjorde, efter

2,300 R:dr för hvarje mil. 66,700 R:dr om året,

eller för 6 år .......................................................... 400,200: _-

så skulle trafikinkomsten å sistnämnda banor år 1884

uppgå till ......................................................................................... ''» 690,200: —

Och skulle alltså nettoinkomsten å Statens jernvägar

år 1884, med en längd af 140 mil, hafva vunnit en tillökning

utöfver det belopp, hvartill densamma år 1872 uppgå1''-

af ....................................................................................... R-dr 4,009,100: —

motsvarande en årlig medeltillökning under dessa 13 år af omkring 308,000

Riksdaler. ö

Ehuru af dessa beräkningar synes framgå, att den sannolika tillökningen

i trafikinkomsten å stambanorna under de närmaste åren skulle

medgifva en upplåning af omkring 5 millioner Riksdaler, anser dock Utskottet,

lika med komiteen, att härvid icke bör förbises den osäkerhet, som

alltid maste vidlåda dylika probabilitetskalkyler, samt att försigtigheten bjuder,

att den beräknade medeltillökningen i trafikinkomst något nedsättes.

Då likväl här ofvan icke tagits i beräkning någon afkastning af de medel,

som kunna blifva använda till understöd för enskilda jernvägsanläggningar,

torde det vara tillräckligt betryggande för beräkningarnes tillförlitlighet, om

den ofvan uppgifna summan nedsättes med omkring 15 procent eller till

260,000 R:dr, hvilken summa bör blifva tillräcklig att bestrida annuiteterna

för en upplåning af 4,300,000 R:dr, deraf Utskottet beräknat 3,000,000

R:dr om året för fortsättande af stambanebyggnaderna och 1,300,000 R:dr

årligen till understöd för enskilda jervägsföretag.

Vidkommande härefter frågan, huru de medel, som för år 1872 kunna

afses för fortsättning af Statens jernvägsbyggnader, böra för de föreslagna

banbyggnaderna användas, så och enär det icke kan vara lämpligt att

göra någon ändring uti sistlidne Riksdags i fråga om norra stambanan

fattade beslut, eller gifva vidare utsträckning åt det beslutade stambanesystemet

söder om Gefle—Dala-jernvägen, har Utskottet hvarken

funnit skal att, med anledning af Herr Stenbäcks motion, föreslå någon

ändring i fråga om den punkt, der arbetena på norra stambanan

böra börjas, eller att understödja de utaf Herr N. S. von Kock och Herr

opaginerad Kontrollera mot PDF

II

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

I. Palander väckta motioner, för så vidt desamma innefatta förslag att för

statens räkning anlägga jernväg mellan Wexiö och Carlskrona.

Vid fördelning af den summa, som, enligt Utskottets ofvan yttrade

åsigt, bör till fortsättande af stambanebyggnaderna under år 1872 användas,

har Utskottet, då skilnaden mellan norra och östra stambanornas blifvande

anläggningskostnad ännu icke torde kunna med full tillförlitlighet

bestämmas, samt en på denna skilnad grundad säker fördelning således

nu icke kan ega rum, ansett lämpligast, att beloppet lika fördelas mellan

nämnda båda banor, och Utskottet hemställer alltså:

l:o)

att Riksdagen måtte för år 1872 bevilja En million femhundra

tusen Riksdaler till fortsättande af arbetena å norra stambanan

från Upsala till Sala och vidare öfver Bolandet, Brovallen och

Krylbo till Storvik; samt

2:o)

att för år 1872 måtte beviljas En million femhundra tusen Riksdaler

till fortsättande af arbetena å östra stambanan från Norrköping

öfver Linköping och Mjölby till Nässjö.

Derjemte tillstyrker Utskottet, att, i likhet med hvad hittills i allmänhet

blifvit i afseende på statens jernvägsbyggnader iakttaget, samt Kongl.

Maj:t i den nådiga propositionen nu jemväl äskat, Riksdagen måtte medgifva:

3:o)

att vid jernvägsarbetenas utförande Kongl. Maj:t må närmare bestämma

de orter, som stambana eller handel, hvartill anslag varder

beviljadt, skall genomgå och de ställen, den bör anlöpa. I

I händelse af bifall till Utskottets nu gjorda hemställanden, torde

Riksdagen vidare förklara:

4:o)

att det uti Herr Stenbäcks motion framställda förslag icke bör

till någon åtgärd föranleda; samt

5:o)

att Herr N. S. von Kochs och Herr F. Palanders motioner, i

hvad de innefatta förslag om anläggning för statens räkning af

jernväg mellan Wexiö och Carlskrona, icke må vinna Riksdagens

bifall.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

2:o. Angående enskilda jernvägar.

Uti underdånig skrifvelse den 12 Maj 1869 tillkännagaf Riksdagen,

att, med anledning af väckt fråga om uppgörande af plan för framtida

jernvägsanläggningar ocli sättet för deras utförande, Riksdagen tagit under

öfvervägande gjorda framställningar om godkännandet af vissa jernvägslinier,

hvilka för landets utveckling i industrielt hänseende kunde anses vara af

beliofvet mest påkallade och hvilkas utförande till följd deraf borde af Staten

på tjenligt sätt uppmuntras; och hade Riksdagen dervid, med afseende å

beliofvet att möjliggöra införandet af ett system för privatbanors anläggning,

funnit uppgörande af en sådan plan vara desto mera angeläget, som, efter

det Statens förnämsta behof af jernvägar blifvit fyldt, de dädanefter erforderliga

jernvägsbyggnaderna skulle utgöras af en stor mängd ortbanor, hvar

för sig hufvudsakligen betjenande särskilda landsdelars lokala behof. Enär

likväl dylika jernbanor, som för det då närvarande vore ifrågasatta eller

framdeles kunde blifva föreslagna, icke alla vore af lika vigt, hade det

synts nödvändigt att klassificera dem under flera afdelningar, helst för den

närmaste framtiden understöd icke kunde afses för andra än de vigtigaste;

och borde, enligt Riksdagens åsigt, i första rummet upptagas de banor,

som afsåge bergsbrukets befordrande, hvarjemte Riksdagen, med uttalande

af åsigter om de olika sätten för enskilda jernvägsanläggningars understödjande

af Staten, slutligen i underdånighet anhöll, att Kougl. Maj:t täcktes

pröfva, dels hvilka jernvägsanläggningar må anses för utveckling af landets

industri mest af behofvet påkallade under den närmaste tiden af 12 till 15

år, samt den ungefärliga kostnad, hvartill deras anläggning kan antagas

uppgå, dels ock lämpligaste sättet att befordra deras utförande genom ett

eller flera enskilda bolag, vare sig genom direkt anslag till belopp af

högst en fjerdedel af anläggningskostnaden eller på annat sätt, samt att

Kongl. Maj:t derefter behagade till 1870 års Riksdag aflåta nådig

framställning i ämnet.

Sedan Kongl. Maj:t anbefallt Sina samtlige Befallningshafvande, med

undantag af dem i Gotlands, Westerbottens och Norrbottens län, att på

lämpligt sätt meddela länens innebyggare kännedom om Riksdagens ofvan

omförmälda skrifvelse och tillika underrättelse derom, att menigheter eller

enskilde, hvilka under förutsättning af Statens medverkan ville för åstadkommande

af någon jernvägsanläggning sig förena, egde hos Kongl. Maj:t

sådant anmäla samt dervid öfverlemna kostnadsförslag med ritningar samt

utredningar öfver påräknad trafik med de flera förhållanden, som kunde

tjena till upplysning om företagets ändamålsenlighet, äfvensom uppgift om

beskaffenheten af det understöd, som företrädesvis önskades, hvilket understöd

s. 13 Kontrollera mot PDF

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 42.

13

dock icke komme att öfverstiga en fjerdedel af beräknade anläggningskostnaden,

om direkt anslag söktes; så och efter det från dera delar af landet

framställningar af ofvan omförmälda beskaffenhet inkommit, har Kongl.

Maj:t den 20 Augusti 1869 för ärendets tillbörliga utredning i nåder förordnat

en komité, som skulle hafva att granska de inkomna frainställningarne

samt, efter det ytterligare upplysningar i de fall sådana, kunde anses

erforderliga blifvit införskaffade, till Kongl. Maj:t afgifva underdånigt utlåtande

i ämnet, och dervid särskildt yttra sig rörande de frågor, i afseende

å hvilka, såsom ofvan förmälts, pröfning är vorden af Riksdagen begärd.

Uti det underdåniga betänkande, som komitéen den 29 Augusti

1870 i ämnet afgifvit, hvilket betänkande blifvit till trycket befordradt och

till Kamrarnes ledamöter utdeladt, har komitéen, efter anförande af

vissa hufvudgrunder, som vid uppgörande af plan till ett sekundärt jernvägsnät

borde följas, föreslagit, att uti sekundärnätet skulle ingå följande

bansträckningar, nemligen

l:o. Från Philipstad till Frykstad vid nordvestra stambanan.

2:o. Frän Nora till Stadna egendom vid sjön Grecken.

3:o. Från Askersund till Hallsberg.

4:o. Från Köping öfver Westeräs till Sala.

5:o. Från Krylbo till Norbergs grufvefält.

6:o. Frän Jönköping öfver Gissla,ved till Halmstad.

7:o. Frän östra stambanan öfver Gamleby till Westervik.

8:o. Frän Wexiö till Galmar och Carlskrona.

9:o. Frän Borås tilll Warberg10:o.

Frän Flen öfver Nyköping till Oxelösund,

lho. Frän Christianstad till Sölvesborg.

12:o. Från Mariestad till Moholm.

13:o. Från Wenersborg förbi sjön Störa Lee till norska gränsen.

Alla öfriga anmälda jernvägar, som icke blifvit af komitéen afstyrkta,

har komitéen ansett vara att hänföra till lokalbanor, för hvilka

ett system på förhand icke kunde uppgöras, men som, i den mån de komme

till stånd, kunde anses tillhöra ett tertiärt nät af banor.

Under antagande att En million R:dr kunde och borde af Staten

årligen användas till understöd åt enskilda jernvägsanläggningar, har komitéen

slutligen föreslagit:

l:o) att 700,000 R:dr årligen, under 13 år> ställas till Kongl. Maj:ts

disposition att användas till understöd åt sekundärnätet tillhörande

jernvägar, i den ordning de här ofvan blifvit föreslagna

samt i enlighet med följande vilkor och bestämmelser:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 42.

a) kostnadsförslag och arbetsplan fastställas af Kongl. Maj:t, som

oek närmare bestämmer de ställen, hvilka jernvägen skall beröra;

b) hvarje jernväg tilldelas ett statsunderstöd, motsvarande en fjerdedel

af anläggningskostnaden, efter det fastställda kostnadsförslaget,

att lyftas i mån af arbetets fortgång, på sätt och vid

de tider Kongl. Maj:t bestämmer;

c) så snart jernvägs nettobehållning öfverstiger 41 procent af an
läggningskostnaden,

enligt det fastställda kostnadsförslaget, tillfaller

hälften af Överskjutande delen utaf nettobehållningen i

all framtid staten; b

d) i hvarje jernvägsbolags direktion insätter Kongl. Maj:t en ledamot

och utser en revisor att deltaga i granskningen af förvaltning

och räkenskaper. Ersättning till sålunda utsedd direktör

och revisor bekostas af bolaget; och

c) bolaget underkastas i öfrigt alla de vilkor och kontroller, som

af Kongl. Maj:t pröfvas nödiga;

2:°) att’ om holag icke fullgör vilkoren för anslags utfående, statsunderstödet

må lemnas till näst i ordningen varande jernväg, för hvilken

föreskrivna "vilkor i afseende å medlens lyftning äro uppfyllda

Efter sålunda i ordningen uppflyttad jernväg återinträder likväl

den förbigångna i sin rätt till understöd;

3:o) att 300,000 R:dr årligen, under 13 år, ställas till Kongl. Maj;ts

disposition, att användas till låneunderstöd för anläggande af sådana

lokalbanor, som Kongl. Maj:t pröfvar deraf förtjenta, med

följande vilkor och bestämmelser:

a) kostnadsförslag och arbetsplan fastställas af Kongl. Maj;t, som

ock närmare bestämmer de ställen, hvilka jernvägen skall beröra;

h) lånen meddelas till högst hälften af anläggningskostnaden, enligt

det fastställda kostnadsförslaget; 8

c) annuiteten å dessa lån beräknas till sju procent, deraf fem procent

ränta, å det oguldna kapitalbeloppet;

d) räntefrihet beviljas. till högst tre år, dock icke utöfver ett år

från den tid, vid hvilken, enligt den fastställda planen, jernvägen

skall vara färdig och för trafik öppnad;

e_) amorteringen inträder 3 år från sistnämnda tidpunkt;

j) lånen lemnas mot den säkerhet, som Kongl. Maj:t finner för

godt i nåder bestämma; och

g) bolaget underkastas i öfrigt alla de vilkor och kontroller, som

af Kongl. Maj:t pröfvas nödiga;

s. 15 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

15

4:o) att de här ofvan såväl under l:o) som 3:o) omförmälda jernvägar

må, då Kongl. Maj:t så pröfvar lämpligt, dels utan kostnad eller

årlig ersättning undfå upplåtelse af sådan för jernvägsanläggningen

erforderlig, Kronan tillhörig jord, som står under dess omedelbara

disposition; dock att, när fråga är om boställsjord eller annan åt

enskild person med åborätt, eller annorledes, upplåten kronojord,

ersättning derför af bolaget bör lemnas i enlighet med gällande

expropriationslag, och dels kostnadsfritt begagna sådana å Kronans

egor belägna kalk- och stenbrott, som kunna vara disponibla;

5:o) att hvad som af ifrågavarande anslag, 700,000 R:dr och 300,000

R:dr, under något år icke åtgår, till annat år för ändamålet reserveras.

Af det vid Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående statsverkets

tillstånd och behof (under bil. N:o 5 b) fogade statsråds-protokoll för

den 9 sistlidne Januari inhemtas, att Chefen för Kongl. Civil-departeinentet,

vid underdånig föredragning af frågan om och på hvilket sätt enskilda jernvägsbyggnader

lämpligen borde af Staten understödjas, i korthet redogjort

för innehållet af förenämnda komitébetäukande samt dervid jemväl omförmält

åtskilliga underdåniga framställningar om understöd för enskilda

jernvägsanläggningar, hvilka, såsom inkomna efter det komitéen afslutat sitt

arbete, icke utgjort föremål för komitéens behandling. Då det likväl icke

vore lämpligt att utan afbidan af de underdåniga utlåtanden, hvilka, med

anledning af oftanämnda komités betänkande och deri föreslagna plan för

framtida enskilda jernvägsanläggningar och sättet för deras understödjande,

grundlagsenligt blifvit från vederbörande embetsmyndighet infordrade, obetingadt

föreslå Riksdagen att godkänna berörda plan, helst efter densammas

uppgörande nya frågor om enskilda jernvägsanläggningar och statsbidrag

för desamma uppstått, samt, i ärendets befintliga skick, det icke heller borde

ifrågakomma att, med omfattande af alla hittills rörande byggande af enskilda

jernvägar för Kongl. Maj:t i underdånighet anmälda förslag, således

jemväl dem hvilka icke utgjort föremål för komitéens behandling, då pröfva

hvilka af samtliga berörda jernvägsanläggningar må anses för utveckling af

landets industri mest af behofvet påkallade under den närmaste framtiden,

samt den ungefärliga kostnad, hvartill deras anläggning kan antagas uppgå,

har Kongl. Maj:t, lika med Departements-chefen, funnit, att nådig framställning

i ämnet af beskaffenhet, som Riksdagen i skrifvelsen den 12 Maj 1869

åsyftat, icke kunde till innevarande års Riksdag aflåtas.

Som likväl Riksdagen i samma skrifvelse yttrat den åsigt, att det ur

mera än en synpunkt vore önskligt, att staten på förhand anvisade en viss

summa att årligen under någon längre tid utgå till understöd för enskilda

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

jernvägsanläggningar, helst svårligen kunde antagas, att bolag skulle i beräkning

på möjligheten att erhålla sådant understöd uppstå, om icke fonder

dertill redan förut funnes anslagna, har Chefen för Kongl. Civil-departementet,

som ansåg att det lifliga och utsträckta byggandet af enskilda jernvägar,

som för några år tillbaka pågick och hvaraf stora fördelar blifvit

beredda såväl särskilda orter genom lättnad i kommunikationer, som staten

genom ökade trafikinkomster, borde, ju förr desto heldre, ordnadt och lämpligen

begränsadt, ånyo vidtaga, funnit en utväg att undvika ytterligare uppskof

deri, att Riksdagen redan innevarande år, utan att bestämma hvilka

bansträckningar vore af den vigt att de af statsunderstöd borde komma i

åtnjutande, till Kongl, Maj:ts nådiga disposition ställde ett visst anslag,

hvarå Kongl. Maj:t kunde anvisa understöd åt de enskilda jernvägsanläggningar,

hvilka Kongl- Maj:t, med ledning af redan åstadkommen och än vidare

förväntad utredning, kunde pröfva vara af sådant understöd förtjenta.

I händelse af bifall till hvad som blifvit föreslaget i fråga om tiden

och sättet för utförande af östra och norra stambanorna kunde till understöd

åt enskilda jernvägsanläggningar icke under hvarje af åren 1872,

1873, 1874 och 1875 afses mera än 1 million Riksdaler. För år 1876,

då stambanorna icke kräfde mera än 2 millioner Riksdaler, skulle möjligen

kunna beräknas högre belopp än 1 million till understöd åt enskilda jernvägsanläggningar;

men det vore dock rådligast att för närvarande endast

beräkna 1 million Riksdaler att kunna under 1876 utgå för ifrågavarande

ändamål, äfvensom att icke utsträcka beräkningen öfver sistnämnda år,

under hvilket stambanorna skulle blifva fullbordade. Vid ingången deremot

af år 1875, då, derest förslaget att tilldela understöd till enskilda jernvägsanläggningar

varder antaget, verkningarne af detsamma kunde öfverskådas,

och tillförlitligare än nu kunde bedömas, icke allenast, huruvida årsanslaget

för år 1876 borde ökas utöfver 1 million Riksdaler, utan äfven huru

mycket för år 1877 och flera eller färre af derpå följande år kunde för

ifrågavarande ändamål afses, syntes rätta tidpunkten vara inne för afgörande,

huruvida det dittills tillämpade systemet borde fullföljas eller ock

ett nytt uppgöras; och vore derföre önskligt, att beloppet af det ifrågasatta

anslaget nu bestämdes endast till 5 millioner Riksdaler att utgå med en

femtedel årligen från och med 1872 till och med 1876.

I afseende på sättet att understödja enskilda jernvägsanläggningar

har Departements-chefen förklarat sig icke kunna instämma i Riksdagens

åsigt, att låneunderstöd, som under den förflutna tiden i vårt land begagnats

för befrämjande af enskilda jernvägsanläggningar, numera knappast vore användbart,

synnerligast då fråga vore om jernvägsanläggningar i större utsträckning
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

17

ning, och att direkt anslag egde ett afgjordt företräde framför låneunderstöd.

Visserligen föranledde lemnande af låneunderstöd, hvilket hittills vanligen

beviljats till belopp motsvarande två tredjedelar af anläggningskostnaden,

ett större anlitande af Statens kredit, således en större skuldsättning; men

i den mån årliga kapitalafbetalningarne å de särskilda försträckningsbeloppen

tillsammans närmade sig till den summa, som enligt antagen plan årligen

afsetts för meddelande af nya försträckningar, minskades behofvet af ytterligare

skuldsättning å Statens sida. I de flesta fall bereddes ock åt ett enskildt

bolag, som vill bygga och trafikera en jernbana, verksammare och kraftigare

hjelp genom försträckning till två tredjedelar, än anslag till en fjerdedel af anläggningskostnaden,

helst när denna kostnad är ansenlig. Skälen för en sådan

åsigt hade uti en vid komitéens betänkande af en komitéledamot afgifven reservation

blifvit fullständigt utvecklade och syntes i hög grad behjertansvärda.

Svårigheten att anskaffa hvad som utöfver erhållet statsanslag erfordrades

o t o

för utförande af jernvägsföretaget skulle i de flesta fall försätta bolag i

nödvändigheten att vända sig till utländska entreprenörer, som måste hafva

godtgörelse för öfvertagande af arbetets utförande och hvilkas fördel derföre

bjöde, att skilnaden emellan entreprenadsumman och verkliga anläggningskostnaden

blefve så stor som möjligt. Deras sträfvan måste således

gå ut derpå, att å ena sidan betinga sig en hög entreprenadsumma och å

andra sidan sänka den verkliga anläggningskostnaden, till skada kanske för

banans soliditet och trafikförmåga. Annorlunda och bättre gestaltade sig

förhållandet, om det bolag, som framdeles skall trafikera banan, sjelf ombesörjde

och öfvervakade dennas byggande. Det skulle då visserligen ligga

i bolagets intresse att bygga banan billigt, men bolaget skulle dervid icke

förbise angelägenheten deraf, att byggandet i det hela skedde så, att de

framtida drift- och underhållskostnaderna icke onödigtvis ökades. Den

erfarenhet, man hittills i vårt land vunnit om verkningarne af systemet att med

lån till belopp af högst två tredjedelar af anläggningskostnaden understödja

enskilda jernvägsföretag, syntes icke tala för ett obetingadt öfvergifvande

af detta system. De färdigbygda banorna utgjorde säkerhet för de af

Staten lemnade försträckningar, och denna säkerhet hade hittills icke blifvit

äfventyrad, om än aftalade annuiteter icke alltid kunnat å bestämda förfallodagar

erläggas. Erhölle derjemte Staten å u-tlemnade försträckningar

enahanda ränta som han sjelf måste erlägga å hvad af honom upplånats,

så syntes Statens fördel vid tillämpning af försträckningssystemet vara

behörigen tillgodosedd.

Häraf följde dock icke, att ju icke fall kunde förekomma, der direkt

anslag äfven vore en lämplig form för meddelande af understöd. Tvärtom

Bih. Ull Rilcsd. B rot. 1871. 4 Sami. 1 Afd. 25 Käft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Ståts-Utskottets Utlåtande N;o 42.

skulle denna form kunna med fördel användas särdeles när anläggningskostnaderna

icke uppginge till alltför höga summor och derföre kunde med

större lätthet tillvägabringas.

Det vore derföre fördelaktigt och önskvärdt, om Riksdagen vid beviljande

af ifrågaställda anslaget af 5 millioner Riksdaler medgåfve. att

detsamma finge användas vare sig till försträckning eller direkt anslag åt

enskilda jernvägsanläggningar, allt efter som Kong!. Maj:t för hvarje särskildt

fall funne lämpligt bestämma.

På grund af hvad Departements-chefen sålunda anfört och hvilket

Kongl. Maj:t i nåder gillat, har Kongl. Maj:t i den nådiga Propositionen

föreslagit:

att Riksdagen för understödjande af enskilda jernväggsanläggningar,

vare sig medelst försträckning eller anslag utan återbetalningsskyldighet,

enligt hvad Kongl. Maj:t, efter pröfning af omständigheterna i hvarje

särsldldt fall finner lämpligt, beviljar och till Kongl. Maj:ts disposition

ställer ett extra anslag af fem millioner Riksdaler, hvarå Kongl. Maj:t

när som helst eger anvisa af Kong]. Maj:t beviljade understödsbelopp,

dock att utgå med högst en million Riksdaler årligen från och med år

1872 till och med 1876 samt i enlighet med följande vilkor och bestämmelser,

nemligen:

l:o att kostnadsförslag och arbetsplan fastställas af Kongl. Maj:t,

som ock närmare bestämmer de ställen, hvilka jernväg skall beröra;

2:o att statsunderstöd må utgöra, när det beviljas i form af försträckning,

högst två tredjedelar och, när det utgår såsom anslag utan återbetalningsskyldighet,

jemnt en fjerdedel af anläggningskostnaden efter det

fastställda kostnadsförslaget, samt lyftas i mån af arbetets fortgång på

sätt och å tider, Kongl. Maj:t bestämmer;

3:o hvad särskild! angår försträckning, att

a) annuiteten beräknas till sju procent å ursprungliga försträckningsbeloppet,

af hvilken annuitet först godtgöres ränta efter fem för hundra å

oguldet kapitalbelopp och återstoden utgör afbetalning derå;

b) räntcfrihet må beviljas för högst tre år, dock icke utöfver ett år

från den dag, då, enligt Kongl. Maj:ts bestämmelse, jernväg sednast skall

vara färdig och för trafik öppnad;

c) kapitalafbetalning vidtager tre år efter sistnämnda dag;

d) banan med alla dertill hörande byggnader och materiel utgör underpant

för den af Staten lemnade försträckning;

4:o beträffande anslag utan återbetalningsskyldighet, att, när jernvägs

behållna inkomst för något år öfverstiger 4? procent af anläggningskost
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42. 19

naden enligt det fastställda kostnadsförslaget, hälften af öfverskottet tillfaller

Staten;

5:o att Kongl. Maj:t dels insätter en ledamot i direktionen för hvarje

jernvägsbolag, som undfått statsunderstöd vare sig i ena eller andra formen,

dels ock utser en revisor att deltaga uti granskningen af förvaltning och

räkenskaper, samt att arfvode till sålunda utsedd direktör och revisor bekostas

af bolaget;

6:o att hvarje jernvägsbolag, som erhållit statsunderstöd, i öfrigt

underkastas alla de vilkor och kontroller, som af Kongl. Maj:t pröfvas

lämpliga och nödiga; samt

7:o att hvarje sådant bolag, som nyss är nämndt, må, då Kongl.

Maj: t så pröfvar lämpligt, dels utan kostnad eller årlig ersättning undfå

upplåtelse af den för jerjivägsanläggningen erforderliga, Kronan tillhöriga

mark, som står under dess omedelbara disposition, hvaremot, när fråga är

om boställsjord eller annan åt enskild person med åborätt eller annorledes

upplåten kronojord, ersättning derför af bolaget bör lemnas i enlighet med

gällande expropriationslag, dels ock kostnadsfritt begagna sådana å Kronans

egor belägna kalk- och stenbrott, som kunna vara disponibla.

Förutom det förslag i fråga om enskilda jernvägsbyggnader, hvilket

sålunda blifvit af Kongl. Majrt framstäldt, hafva inom Kamrarne blifvit

väckta och till Stats-Utskottet remitterade följande motioner, hvilka afse

nedannämnda jernvägsanläggningar och här upptagas hufvudsakligen i samma

ordning, som blifvit följd uti jernvägskomitéens ofvanberörda underdåniga

betänkande. Uti dessa motioner har blifvit föreslaget:

l:o angående jernväg emellan Billeshohn och Tågarp:

af Herr J. T. Berg inom Första Kammaren, (motion N:o 22)

att Riksdagen täcktes medgifva ett låneunderstöd af 398,000 R:dr

för jernvägsanläggning mellan gruffältet vid Billesholm och Tågarps station,

med förbehållen rätt att, om linien till Wallåkra skulle föredragas, få

välja denna linie med nedsättning af lånet till 333,000 R:dr eller ardelar

af dess kostnadsförslag med tillägg af rörlig materiel, allt på de vilkor,

som i Kongl. Maj;ts nådiga Proposition äro angifna.

2:o angående jernväg emellan Christianstad och Sölvesborg:

af Grefve Axel K. Wachtmeister inom Första Kammaren: (motion N;o 10)

att Riksdagen måtte för anläggande af en jernväg från Christianstad

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Stats-Utshottets Utlåtande N:o 42.

till Sölvesborg med 4,83 fots spårvidd bevilja det för byggande deraf bildade

bolag ett direkt anslag af hdel utaf anläggningskostnaden efter Kongl Maj:ts

i nåder fastställda kostnadsförslag.

af Herr Sven Nilsson inom Andra Kammaren (motion N:o 126):

att statsbidrag måtte beviljas till fjerdedelen af den kostnad, som af

Kongl. Maj;t gilladt kostnadsförslag upptager såsom erforderlig för ifrågavarande

bana.

3:o angående jernväg emellan Carlshamn och Wieslanda:

af H err C. G. Berg inom Andra Kammaren (motion N:o 64):

att Riksdagen måtte för berörda jernvägsanläggning såsom lån bevilja

en summa af 950,000 R:dr Runt, eller halfva beräknade anläggningskapitalet,

att utgå under nästkommande trenne år med en tredjedel årligen

och med bestämmelse, att räntefrihet beviljas för trenne år, eller den tid,

som för jernvägens byggande anses åtgå, att annuiteten beräknas till sju

procent, deraf fem procent ränta å oguldna kapitalbeloppet, samt för öfrigt

under de vilkor, som kunna varda stadgade.

4:o angående jernväg emellan Wexiö och Carlskrona:

af Herr F■ Palander inom Andra Kammaren (motion N:o 163):

att Riksdagen för byggandet af en jernväg mellan Wexiö och Carlskrona

måtte anslå 975,000 R:dr R:mt, d. v. s. en fjerdedel af den beräknade

kostnaden för smalspårig bana, att, under de af sednaste jernvägskomité

föreslagna vilkor, utgå med en tredjedel under hvarje af åren 1872

1873 och 1874, samt derutöfver, i den händelse strategiska skal göra nödvändigt

att banan bygges med samma spårvidd som Statens, fastän med lättare

öfverbyggnad, hela skilnaden af 1,100,000 Riksdaler mellan den smalspåriga

och den bredspåriga banans beräknade anläggningskostnad, att utgå

under samma tider och på samma vilkor som ofvannämnda 975,000 Riksdaler

Riksmynt.

5:o angående jernväg emellan Calmus och någon punkt på linien

Wexiö—Carlskrona:

af Herr O. E. L. Dalan inom Andra Kammaren (motion N:o 179):

att, om Riksdagen anvisar medel såsom bidrag till byggande af jernväg

mellan Wexiö och Carlskrona, Riksdagen på samma gång ville till

byggande af den från samma bana utgående föreslagna grenbanan till

Calmar bevilja ett lån, uppgående till två tredjedelar af den beräknade anläggningskostnaden,

med skyldighet för det bolag, som kommer att utföra

kyggnaden, att underkasta sig de bestämmelser såväl rörande lånevilkoren

s. 21 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

21

som angående spårvidd, arbetets utförande och banans trafikerande, hvilka

statsmakterna finna lämpligt föreskrifva.

6:o angående jernväg emellan Westervik, Gamleby och Lingnems station på

östra stambanan:

af Herr Friherre Carl Raab inom Första Kammaren (motion N:o 2):

att ett anslag af 971,000 Riksdaler utan återbetalningsskyldighet,

motsvarande en fjerdedel af hela anläggningskostnaden, måtte beviljas fölen

jernvägs anläggning från Westervik öfver Gamleby till Linghems station

på östra stambanan; och

af Herr C. F. Tenger inom Andra Kammaren (motion N:o 7.3):

att Riksdagen såsom understöd utan återbetalningsskyldighet ville

åt jernvägen Linghem—Åtvidaberg—Westervik bevilja statsbidrag till ett

belopp af 970,000 Riksdaler, utgörande en fjerdedel af ungefärliga anläggningskostnaden,

och på de vilkor i öfrigt som för s. k. sekundära banor

kunna blifva fastställda.

7:o angående jernväg på Gotland:

af Herr Ernst Leijer inom Andra Kammaren (motion N:o 28):

att Riksdagen ville för anläggning af en jernväg mellan WHsby och

Hofdhem bevilja ett understöd antingen i form af försträckning af två,

tredjedelar eller anslag utan återbetalningsskyldighet af en fjerdedel af

anläggningskostnaden.

8:o angående jernväg emellan Jönköping och Wernamo:

af Ilerr Axel Th. Gustafson inom Andra Kammaren (motion N:o 151):

att Riksdagen till en jernväg mellan Jönköping och Wernamo måtte

bevilja understöd, motsvarande en fjerdedel af den beräknade anläggningskostnaden,

eller 373,000 R:dr, under förutsättning att den öfriga kostnaden

bestvides af det aktiebolag, som blifvit bildadt för att bringa denna bana

till stånd.

9:o angående jernväg emellan Halmstad och södra stambanan:

af Herr Joll. Fr. Ekennian inom Första Kammaren (motion N:o 42):

att till anläggande af en jernbana med 3,5 fots spårvidd från Halmstad

öfver Smålands Stenar och Wernamo till Lamhult eller Säfsjö på

södra stambanan måtte anslås såsom understöd en fjerdedel af det belopp,

hvartill anläggningskostnaden varder af Kongl. Maj:t i nåder fastställd.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 42.

10:o angående jernväg emellan Borås och Warberg:

af Herr B. T. Santesson inom Första Kammaren (motion N:o 32):

att Riksdagen behagade bevilja till byggande af en jernväg med 4,1

fots spårvidd från Borås till Warberg ett anslag af 714,250 Riksdaler

Riksmynt, motsvarande hdel af den utaf Kong!. Maj:t i nåder förordnade

komité för nämnda jernväg beräknade anläggningskostnad, eller ock att en

summa af 1,904,666 A R:dr, motsvarande "Aalelar af den utaf ofvannämnda

komité beräknade anläggningskostnaden, beviljas såsom lån, räntefritt under

byggnadstiden, samt i (ifrigt under de vilkor, som af Riksdagen komma

att bestämmas eller vant bestämda för de enskilda jer.nvägsanläggningar,

hvilka förut af Staten blifvit understödda med lånebidrag.

ll:o angående jernväg emellan Hjo och Vestra stambanan:

af Grefve G. Sparre inom Första Kammaren (motion N:o 25):

att Riksdagen måtte lemna det aktiebolag, som bildat sig för anläggning

och trafikering af eu smalspårig jernväg Hjo—Vestra stambanan, antingen

ett till halfva anläggningskostnaden för banan uppgående lån, som

dock ej får öfverstiga 300,000 Riksdaler Riksmynt, mot räntefrihet under

byggnadsåren och pa de vilkor, Riksdagen för dylika låns erhållande bestämmer,

eller som anslag en fjerdedel af anläggningskostnaden med högst

150,000 Riksdaler. '' ä

12:o angående jernväg emellan Lidköping och Häkantorp:

af Herr Carl Wennerus inom Andra Kammaren (motion N:o 133):

att, till byggande af en för lokomotiv afsedd jernväg, af lika spårvidd

med Uddevalla Wcnersborg--Herrljunga-jernvägen, mellan Lidköping

och Håkantorps jernvägsstation, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det

deröfver af Majoren G. Adelsköld upprättade förslag, Riksdagen måtte

bevilja ett låneunderstöd, motsvarande halfva anläggningskostnaden, med

inberäkning af nödig rörelsemateriel, af fem hundra tusen Riksdaler Riksmynt,

att utbetalas till det för arbetets utförande redan bildade bolag,

under de vilkor och föreskrifter, Riksdagen kan finna skäl bestämma.

13:o ang elende jernväg mellan Falun och Krossekärr:

af Herr,„C7<r. Sahlin inom borsta Kammaren (motion N:o 23) samt

Herr J. F. Geijer inom Andra Kammaren (motion N:o 27):

att till det bolag, som kommer att bildas för detta företags utföi

ande, måtte lemnas ett lån, motsvarande i af jernvägens anläggningskostnad,

räntefritt under byggnadstiden, men sedan löpande med samma ränta som

s. 23 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

23

Staten kan vid sin upplåning betinga, hvaremot bolaget tillförbindes, att

70 år efter hela banans öppnande för trafik afstå banan med allt hvad

dertill hörer, löst och fast, till Statsverket utan all ersättning.

14:o angående jernväg mellan Mariestad och Moliolm:

af Herr Grenander inom Andra Kammaren (motion N:o 77):

att till den i Styrelsens för allmänna väg-och vattenbyggnader generalförslag

med tillstyrkande af statsbidrag antecknade och numera äfven i

sednaste jernvägskomitéens betänkande härtill föreslagna jern vägsanläggning

från Mariestad till Moholm måtte af Riksdagen beviljas två tredjedelar af

anläggningskostnaden såsom statslån eller, om hinder skulle möta för sådant

låneunderstöd, åtminstone en fjerdedel af anläggningskostnaden såsom

direkt statsanslag.

15:o angående jernväg från Hallsberg öfver Motala till Mjölby:

af Herr Peter Carl Andersson inom Andra Kammaren (motion Nio

181), deruti Herrar J. G. Granlund och Fr. Aug. Forsbeck instämt:

att låneunderstöd med 2,400,000 Riksdaler Riksmynt, att under

loppet af högst trenne år utgå, måtte beviljas det bolag, som är bildadt

för byggandet af bredspårig jernväg från Hallsberg öfver Motala till Mjölby,

på billigaste vilkor, som af statsmakterna kunna beviljas.

16:o angående jernväg mellan Pålsboda och sjön Glan:

af Herr A. W. Uhr inom Andra Kammaren (motion N:o 124):

att Riksdagen behagade bevilja det bolag, som är under bildning för

anläggning af jernväg mellan Pålsboda station vid vestra stambanan och

sjön Glans segelbara vatten, antingen ett anslag af 330,000 Riksdaler Riksmynt,

eller ock ett amorteringslån af 700,000 Riksdaler Riksmynt, att i

hvilketdera fallet som helst utgå med hdel under hvartdera af åren 1872,

1873 och 1874.

17:o angående jernväg från Flen öfver Nyköping till Oxelösund:

af Herr Adolf Helander inom Andra Kammaren (motion N:o 26):

att Riksdagen för anläggande genom enskildes försorg af en bredspårig

jernväg från Flen öfver Nyköping till Oxelösund ville lemna anslag

af lån till t (- 1,728,667 Riksdaler) af anlägg ningskostnaden, i händelse

denna form för understödet väljes, och, i sådant fall. på lika billiga vilkor

som kunna varda annat enskildt jernvägsbolag förunnade: men eljest, och

om direkt understöd anses lämpligare, anslaget må få utgå med minst 1

(= 648,250 Riksdaler) af nyssnämnda kostnad.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

18:o angående jernväg från Norra, stambanan öfver Almare stäk och Wester ås

till Köping, med utgrening i trakten af Sevalla till Norbergs jernväg:

af Herr K. Björkenstam inom Första Kammaren (motion N:o .38):

att Staten till det bolag, som förbinder sig att anlägga en jernväg

af samma spårvidd som stambanornas, gående från Norra stambanan öfver

Almare stäk och Westerås till Köping, med utgrening i trakten af Sevalla

till Norbergs jernväg, måtte bevilja ett lån, motsvarande tvä tredjedelar af

den derför beräknade anläggningskostnaden, eller i rundt tal fem millioner

Riksdaler, på enahanda vilkor i fråga om ränta och återbetalning, hvarunder

Staten sjelf upplånar medlen, och i öfrig! på så billiga vilkor, som

Riksdagen anser sig kunna medgifva.

Ö O Ö

19:o angående jernvägar mellan Krylbo och Norberg samt mellan Sala

och Westerås:

af Herr J. E. Johansson inom Andra Kammaren (motion N:o 173):

att Riksdagen måtte för de begge ytterst angelägna bibanorna

Krylbo—Norberg samt Sala—Westerås bevilja särskilda belopp, att utgå

från och med år 1872, i det förhållande till anläggningskostnaderna och

under den form af anslag eller lån, som Riksdagen kommer att för understödjande

af enskilda jernbanor i allmänhet bestämma, eller med hänsigt

till de nu ifrågavarande bibanornas särskilda betydelse finner lämpligast.

20:o angående jernväg mellan Upsala och Margreteliill eller annan plats

vid Gefle—Dala jernväg:

af Friherre Gustaf Tamm inom Andra Kammaren (motion N:o42):

att Riksdagen måtte bevilja antingen ett anslag utan återbetalningsskyldighet

nära lika med en fjerdedel af den beräknade kostnaden, eller

1,200,000 Riksdaler Riksmynt, eller ock lån till belopp af 3,226.000 R:dr,

utgörande i rundt tal två tredjedelar af beräknade kostnaden, på de förmånligaste

vilkor som kunna lemnas och med de förmåner, som af Rikets

Ständer eller Riksdag förut beviljats jernvägsbolag, som blifvit hugnade med

understöd af allmänna medel, till det bolag, som blifvit bildadt för att

bygga en jernväg mellan Upsala och Margreteliill eller annan plats vid

Gefle—Dala jernväg; det ena eller andra under vilkor, att banan erhåller

samma spårvidd som stambanorna samt att jernvägen är till allmänt begagnande

fullbordad sednast under loppet af år 1875 och att, sedan uppgjorda

planer blifvit granskade och af Kong!. Maj:t gillade, de anvisade

medlen utlemnas i mån af arbetets fortgång och under de kontroller, som

för öfrigt kunna anses nödiga.

21:o

s. 25 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

25

21 :o angående jernväg mellan Sundsvall och Trondhjem:

af Hen- G. Asplund inom Första, Kammaren (motion N:o 27) samt

Herrar Nils Larson, Gunnar Eriksson ocli P. Litliner inom Andra Kammaren

(motion N:o 115):

att Riksdagen måtte särskildt anvisa och till Kong], Maj:ts disposition

ställa ett belopp af fyra millioner Riksdaler Riksmynt, för att, med

en million under hvarje af åren 1872, 1873, 1874 och 1875, användas på

sätt och under vilkor Riksdagen finner skäligt bestämma, till understödjande,

hvad svenska andelen beträffar, af en enskild jernvägsanläggning

mellan Sundsvall och Trondhjem.

Härförutan har Herr 6''. ./. Kjellman uti en inom Andra Kammaren

vackt motion (N:o 157), i hvilken Herr Jolmn Andersson sig förenat, hemställt,

att det förslag till understöd för enskilda jernvägsföretag, hvilket

innefattas uti det underdåniga betänkande angående plan för enskilda

jernvägsbyggnader, hvilket den 29 sistlidne Augusti blifvit af dertill utsedde

komiterade afgifvet, måtte af Riksdagen antagas, likasom Herr N. S. von

Kock uti sin förenämnda motionen (N-o 16) upptagit berörda förslag såsom

sitt eget: hvarjemte Grefve Axel K. W achtmeister uti sin ofvan om förmälda

motion (N:o 10) föreslagit, att Riksdagen måtte till sina hufvudsakliga

delar godkänna berörda underdåniga betänkande: och har slutligen Herr

Adolf Helander (uti motionen N:o 96) föreslagit, dels att Riksdagen ville

oförändradt, eller med ändringar, som anses nödiga, godkänna det förslagtill

plan för enskilda jernvägsbyggnadsföretag, för hvilka statsunderstöd

blifvit äskade, som uti oftanämnda betänkande blifvit framstäldt, dels att,

derest Riksdagen i öfrigt godkänner Kongl. Maj:ts uti den nådiga Propositionen

angående »Statsverkets tillstånd och behof gjorda framställning om

anvisande af medel till understöd åt enskilda jernvägsanläggningar, det

för detta ändamål äskade belopp måtte höjas till minst två millioner Riksdaler

om aret, att utgå på sätt och under tid som Kongl. Maj:t föreslagit.

Då Utskottet nu öfvergår till behandlingen af de sålunda väckta förslagen,

torde någon vidlyftig bevisning icke erfordras för att bestyrka riktigheten af

den allmänt uttryckta åtigten, att enskilda jernvägsanläggningar under den

närmaste framtiden böra af Staten befrämjas. Den mängd framställningar,

som i detta hänseende vid innevarande riksdag blifvit gjorda, jemte de

manga undersökningar och planer till jernvägsbyggnader, som blifvit till

ofvannämnda komité ingifna, ådagalägga lika mycket det verkliga behofvet

af nya jernvägsförbindelser, som den öfver hela landet högt uttalade

Bih. till Riksd. Prof, 1874. 4 Sami. 1 Afd. 25 Haft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 42.

insigten om ott sådant behof. Att Staten härvid bör på lämpligt sätt understödja

de enskildes bemödanden, vinner äfven stöd af den omständigheten

att, i motsatt fall, flertalet af de föreslagna bansträckningarne, ehuru af

stor och obestridlig vigt för landets utveckling i ekonomiskt och industrielt

hänseende, sannolikt icke kunna komma till utförande. Men om Staten

skall kunna på ett verksamt sätt befrämja ett ändamålsenligt tillvägabrindande

af sådana jernvägsförbindelser, som äro af behofvet påkallade, framställer

sig ock det oafvisliga behofvet af en på noggranna undersökningar

grundad utredning icke blott rörande den kostnad, hvartill utförandet af

hvarje sådan jernvägsanläggning kan beräknas uppgå, utan ock angående de

särskilda orternas större eller mindre behof af de föreslagna banorna. Det

är först efter ett noggrant begrundande af en sådan utredning och de

mångfaldiga förhållanden, hvilka dervid böra komma under öfvervägande,

som en viss plan för dessa jernvägsbyggnader torde kunna af Kong], Maj:t

uppgöras och framläggas till Riksdagens slutliga godkännande. Det var

jemväl af sådan orsak och ehuru Riksdagen fann det vara ur mera än eu

synpunkt önskligt, om Staten på förhand anvisade en viss summa att årligen

under någon längre tid utgå till understöd för enskilda jernvägsanläggningar,

som Riksdagen — då nödig utredning saknades om de jernvägssträckningar,

hvilka borde ifrågakomma att af sådant understöd erhålla del, samt om

det belopp, som för ändamålet kunde behöfva anvisas, äfvensom rörande

de vilkor, som för understödets tillgodonjutande borde föreskrifvas, -— uti

underdånig skrifvelse af den 12 Maj 1869 anhöll, det Kongl. Maj:t täcktes

pröfva dels hvilka jernvägsanläggningar må anses för utveckling af landets

industri mest af behofvet påkallade under den närmaste framtiden af 12

till 15 år, samt den ungefärliga kostnad, hvartill deras anläggning kunde

antagas uppgå, dels lämpligaste sättet att befordra deras utförande genom

ett eller flera enskilda bolag, vare sig genom direkt anslag till belopp af

högst en fjerdedel af anläggningskostnaden eller på annat sätt. Ehuru det

underdåniga betänkande, som den i följd af berörda skrifvelse af Kongl.

Maj:t tillsatta komité afgifvit, innefattar ganska värderika bidrag till

frågans utredning och ehuru detta betänkande blifvit genom enskilda

motioner understäldt Riksdagens pröfning samt af Kamrarne remittcradt

till Utskottets handläggning, förekommer dock mot de i dessa motioner

framställda yrkandena om ett slutligt fastställande vid innevarande riksdag

af en sådan plan, den härofvan redan omförinälda omständigheten,

att Kongl. Maj:t ännu icke förehaft berörda komité-betänkande till nådig

pröfning, samt desto mindre ansett sig kunna obetingadt föreslå Riksdagen

att godkänna den deri framlagda plan, som, efter densammas uppgörande,

nya frågor om enskilda jernvägsanläggningar och erhållande af statsbidrag

s. 27 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

27

till deras utförande till Kongl. Maj:t inkommit. Fastän Utskottet således,

vid nu upplysta förhållande, icke kan tillstyrka Riksdagen att, i frågans

närvarande skick och innan Riksdagen fått från Kongl. Maj:t emottaga någon

framställning i ämnet, till slutligt afgörande företaga frågan om godkännandet

af eu sådan plan, anser dock Utskottet det vara af stor vigt, att Riksdagen

redan nu fattar beslut ej mindre om det sätt, på hvilket dylika anläggningar

böra af Staten understödjas, än beloppet af de medel, som för

den närmaste framtiden af 12 till 15 år må för detta ändamål afses. Det

är nemligen klart att understödssättet i hög grad inverkar på anslagets

belopp, likasom att både understödssättet och anslagsbeloppet måste hafva

ett afgörande inflytande på uppgörandet af den ifrågavarande planen,

enär densammas omfång deraf i väsendtlig mån betingas; och Utskottet är

derför af den öfvertygelse, att, om vid innevarande riksdag blefve bestämdt,

dels på hvad sätt de enskilda jernvägsanläggningarne böra befrämjas, dels

det belopp som för sådant ändamål skall anvisas, uppgörandet af den begärda

planen skulle i väsendtlig mån underlättas.

Ehuru Utskottet således icke anser lämpligt, att Riksdagen nu till slutlig

pröfning företager frågan om hvilka enskilda jernvägsanläggningar,

må under den närmaste framtiden af Staten understödjas och hvilka

skola bilda det s. k. sekundärnätet, torde dock Utskottet böra här yttra

sina åsigter om de hufvudgrunder, som vid planens uppgörande synas böra

följas. I sådant afseende får Utskottet först erinra, att oftanämnda komité

ansett att sekundärnätet, om det skall kunna utöfva en välgörande verkan

på industrien i allmänhet och befordra dess utveckling, borde uppgöras

med afseende på stora allmänna förhållanden, dervid afstånden mellan jernvägarne

blefve så afpassade, att, med undvikande, såvidt ske kan, af konkurrensbanor,

dock i möjligaste måtto hvarje del af landet komme inom

trafikområde af en för densamma lämplig jernväg; att sekundärnätets banor,

i likhet med stambanorna, komme att sammanbinda vigtigare platser i det

inre af landet med hvarandra eller med hamnar å kusterna; att afseende

jemväl borde fästas på punkter, lämpliga för anknytning af möjligen blifvande

jernbanor till kommunikationernas vidare fullkomnande; samt att, i

enlighet med hvad komitéen fått sig särskildt anbefaldt, hufvudsakligt afseende

borde fästas vid de bansträckningar, som befordra bergsbruket.

Med tillämpning af dessa allmänna grunder, har komitéen i afseende

å banor, som befordra bergsbruket, ansett såsom särdeles vigtigt:

att sätta Filipstads bergslag i förbindelse med nordvestra stambanan;

att utsträcka Nora—Ervalla-jernvägen längre in i Nora bergslag;

att fullständigare, än* hittills skett, genom lättade kommunikationer

tillgodogöra Norbergs rika malmfält; samt

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

att för mellersta Sveriges bergslager skaffa en direkt utväg till

Wettern. b

I afseende å de orter inom landet, hvilka blott till någon del, eller

alldeles icke, äro att till bergslag hänföra, har det synts komitéen vara

tjenhgt, dels att vestra delen af riket, emellan vestra och södra stambanorna,

afdelades genom tvänne banor i sydvestlig riktning till hamnar vid

vestkusten, dels att, i östra delen af landet, ifrån lämpliga punkter å stambanorna

och pa tjenliga afstånd, flera banor utginge till östra och södra

kusterna, samt slutligen att södra delen af landet sattes i närmare jernvägsförbindelse

med Norge. J

Vid uppgörandet af planen för det af komitéen sålunda förordade

sekundarnatet, har komitéen, då synnerligt afseende borde fastas å de

banor, hvilka befordra bergsbruket, främst uppfört följande sträckningar:

r lhpstad—Nordvestra-stambanan;

Nora—Greck—Stadra;

Askcrsund—Hallsberg;

Köping—Westerås—-Sala; samt

Krylbo—Norberg,

hvilka båda sistnämnda banor komitéen här upptagit, emedan tiden för

deras fardigblif vande borde sammanfalla med den tid, då de delar af norra

stambanan, till hvilka desamma skulle anslutas, antagligen hunnit färdig
Efter

dessa banor har komitéen uppfört tvänne vägar, hvilka äfvenledes,

ehuru i mindre grad, befordrade bergsbruket, nemligen:

Jönköping— Halmstad; och

Westervik—Gamleby-—Östra stambanan.

Bland öfriga banor har komitéen ansett den i militäriskt hänseende

obestridligen vigtiga Wexiö-Calmar—Carlskrona-banan böra intaga första

rummet; ö

dernäst banorna Borås—''Warberg och Flen—Nyköping—Oxelösund,

såsom ledande till goda och vintertiden länge öppna hamnar;

sedermera banorna Christianstad—Sölvesborg och Mariestad—Moholm;

samt sist banan "Wenersborg—Norska gränsen.

Enligt en _ uti komitébetänkandet (sid. 57) intagen tabell omfatta

, CSSa banstrackningar en längd af 87,''''8 mil med en beräknad anläggningskostnad

af tillhopa 85,723,000 R;dr, dervid spårvidden blifvit antagen Till

i o i S V’ dels 3''<; fot< sanit rälsvigten till dels 15, dels

12 skålpund per löpande fot.

riiuiu Stats-Utskottet, funnit de för det s. k. sekundärnätets

utläggande utaf komitéen antagna grunder riktiga och i allmänhet koiise
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

29

q ve ii t tillämpade, har dock Utskottet för sin del funnit att, förutom de

af komitéen föreslagna banor, följande bansträckningar äfven äro af

den vigt, att desamma böra i sekundärnätet upptagas, nemligen:

mellan Sundsvall och Norska gränsen i riktning mot Trondhjem;

mellan Upsala och Margretehill eller annan lämplig punkt på Gefle—

jDaZö-jernvägen;

från Mjölby öfver Motala, till någon punkt på den af komitéen förordade

linien Askersund—Hallsberg; samt

från Insjön i Dalarne till någon punkt på den föreslagna Falu—

Ludvika-banan, hvilken sistnämnda bana antagligen kommer att utföras

utan att erfordra något betydligare statsunderstöd samt derför ansetts icke

behöfva i sin helhet här upptagas.

Kostnaden för anläggningen af samtliga dessa banor, med inberäkning

af dem, som utaf komitéen biifvit föreslagna, torde kunna beräknas

till omkring 60 millioner Riksdaler.

Vidkommande nu sättet att understödja utförandet af enskilda järnvägsanläggningar,

har komitéen, beträffande först de uti sekundärnätet upptagna

banorna, ansett det af 1869 års Riksdag framställda, eller direkt

anslag till högst en fjerdedel af anläggningskostnaden, vara det lämpligaste, enär

Staten derigenom bättre undginge att inblandas i de särskilda bolagens

affärsförhållanden, än som kunde ske genom tillämpning af något annat

understödssätt, såsom genom lån, räntegaranti o. s. v. Detta anslag borde

visserligen, enligt komitéens tanke, tilldelas banorna i mån, som de hade

större eller mindre behof af understöd för att komma till stånd, men som

säkra grunder saknades för att rättvist kunna göra en dylik fördelning, vore

komitéen af den åsigt, att anslaget borde utgå för alla banorna med samma

del eller en fjerdedel af anläggningskostnaden, dock med förbehåll att, då

nettobehållningen af trafiken öfverstege en viss procent af anläggningskostnaden,

bestämd andel af detta öfverskott tillfälle Staten. Härigenom

komme de banor, som bure sig väl och som möjligen bort erhålla ett

mindre anslag, att afstå någon del af sin inkomst till Staten, hvaremot de

sämre lottade banorna vore derifrån befriade intill dess de biifvit upptrafikerade.

Att Staten, i den mån understödd bana blefve vinstgifvande,

erhölle någon del af vinsten, syntes dessutom vara så mycket billigare,

som Staten, genom det lemnade anslaget, väsendtligen befordrat företaget.

För att bestämma huru stor del af jernvägens nettoinkomst Staten

sålunda borde erhålla, har komitéen antagit att Statens rätt att erhålla del

af nettobehållningen borde inträda, då denna behållning uppginge till 4Va

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Stats-Utsicottets Utlåtande N:o 42.

procent af anläggningskostnaden, h vil ket svarade mot 6 procent af den del

utaf samma kostnad, som bolaget bort tillskjuta och med hvilken procent

ränta och amortering, under vanliga förhållanden, kunde bestridas. Beräkningen

borde likväl grundas på anläggningskostnaden enligt faststäldt förslag,

på det Staten må undgå att inblandas i bolagens byggnadsekonomi.

Den inkomst, som öfversköte ofvanberörda 4Va procent å anläggningskostnaden,

ansåg komitéen böra lika fördelas emellan Staten och bolaget; och

vore en sådan fördelning så mycket billigare, som bolaget åtnjöte sex procent

på sin del af anläggningskostnaden, innan Staten erhållit någon utdelning,

hvilken utdelning ändock ej uppginge till sex procent på Statens utlagda

medel förr än bolaget redan erhållit åtta procent på sitt tillskott.

För befordrande åter af lokalbanorna, har komitéen ansett Staten

icke böra vidkännas någon väsendtlig uppoffring, utan endast understödja

dem med lånebidrag, enär dessa banor hufvudsakligen komme att betjena

särskilda orters lokala behof, och gagnet af desamma således vore af jemförelsevis

mera enskild beskaffenhet. Ifrågavarande lånebidrag har komiteen

föreslagit böra bestämmas till högst hälften af anläggningskostnaden.

I afseende å vilkoren för låneunderstöd till dessa banor, hvilka voj''e närmast

jcmförliga med andra industriela företag, som af Staten understödjas

och för hvilka sednaste Riksdag bestämt annuitcten till 8 procent, deraf 5

procent ränta, har komitéen, då jernvägsbyggnader i allmänhet först efter

flera års tid lemnade större behållen afkastning, ansett en längre amorteringstid

för dem vara behöflig och derföre föreslagit annuiteten till 7 procent,

deraf 5 procent ränta, med hufvudsakligen samma ränta och amorteringsfrihet,

som för förstnämnda lån.

Förutom komitéens, i fråga om sättet att understödja enskilda jernvägsanläggningar

här ofvan intagna förslag samt Kongl. Maj:ts likaledes

här ofvan införda nådiga framställning i detta ämne, hafva inom Kamrarne

blifvit väckta tvänne särskilda motioner, nemligen:

inom Första Kammaren,

af Herr L. Nordenfelt, som uti motion N:o 3 föreslagit att Riksdagen

ville, vid medgifvandet af det extra anslag, som kan varda stäldt till Kongl.

Majits disposition för understödjande af enskilda jernvägsanläggningar, alternativt

bestämma, att större eller mindre del af detta anslag må användas

för öfvertagande af aktier, till högst fem tolftedelar af anläggningskostnaden

efter det fastställda kostnadsförslaget, under följande vilkor:

l:o) att aktier motsvarande minst en fjerdedel af samma anläggningskostnad

äro öfvertagna af kommuner eller vederhäftiga svenska undersåter,

med lika rätt till utdelning å samtliga aktierna af behållna inkomsten;

s. 31 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 42.

31

2:o) att i de sålunda bildade aktiebolagen rösträtt för Statens räkning

skall utöfvas af ombud, utvalde af Kongl. Maj:t, med nedsättning i

röstetalet till hälften af det antal aktier, som eses af enskilda eller kommaner,

men att, om Staten försäljer sina- aktier till enskilda personer, full

rösträtt, i enlighet med bolagsreglorna, må tillkomma dessa;

3:o) att för återstående andel af jernvägens anläggningskostnad amorteringslån

må upptagas emot räntebärande obligationer och säkerhet ijernvägen

med dertill hörande lösa egendom;

samt inom Ändra Kammaren,

af Herr C. F. Appeltojft, som uti motion N:o 146 föreslagit:

A) att Riksdagen, för understödjandet af enskilda jernvägsanläggningar,

beviljar och till Kongl. Maj:ts disposition ställer ett extra anslag tillsvidare

af fem millioner R:dr, att utgå med en million årligen, emot vilkor:

a) för sekundärbanor:

l:o) anslag må beviljas till högst hälften af anläggningskostnaden;

2:o) att Staten erhåller preferensaktier för det lemnade understödet,

emot vilkor att derför af nettobehållningen å jernvägen erhålla 4 procent

innan någon utdelning åt öfriga aktieägare får ske, samt hälften af den

behållna vinst, som öfverstiger 4 procent å hela anläggningskostnaden;

b) för lokalbanor:

att anslag må beviljas till högst halfva anläggningskostnaden, emot

prefcransaktier, för hvilka Staten af behållna trafikinkomsten eger uppbära

5 procent, med del i öfverskottet, om inkomsterna uppgå till mer än 5 procent

å hela anläggningskostnaden;

B) att de banor, som redan erhållit statsbidrag, må, om bolagen så

önska, erhålla samma vilkor, så att Staten ingår som aktieegare för lcmnadt

understöd, emot vilkor att derå erhålla, å sekundärbanorna 4 procent

och å lokalbanorna 5 procent, med andel i öfverskottet, då bolagen erhållit

eu lika utdelning å deras tillskott:

C) att bolagen för öfrigt underkasta sig de närmare kontroller och

föreskrifter, Kongl. Maj:t kan finna nödigt föreskrifva.

Vid jemförelse mellan de sålunda föreslagna olika understödssätten,

förekommer, bland annat, att, om statsbidraget skall lemnas i form af lån

till två tredjedelar af anläggningskostnaden, ett vida större kapital måste för

ändamålet anvisas, än om bidraget kan inskränkas till en fjerdedel af nämnda

kostnad, genom att endast förbehålla Staten rättighet, att, när nettobehållningen

uppgått till ett visst belopp, erhålla antingen en del af den derutöfver

stigande trafikbehållningen eller en på förhand bestämd årlig afkastning

af sitt tillskjutna kapital. Sålunda skulle, om Staten ville såsom lån till

två tredjedelar understödja ofvanomförmälda jernvägar, hvilkas anläggnings
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Stats-ZTt$koftets Utlåtande N:o 42.

kostnad beräknats till omkring 60 millioner R:dr, för detta ändamål erfordras

eu upplåning åt icke mindre ;in 40 millioner R:dr. da deremot, ifall statsbidraget

kunde inskränkas tili en fjerdedel af kostnaden, upplåningssumman skulle

kunna begränsas till lä millioner R:dr. Då Statens upplåning icke bör

utsträckas längre än behofvet oundgängligen kräfver, och då eu så betydlig

upplåning, som här skulle ifrågakomma, ifall understödet lemnades såsom

lån, icke torde kunna undgå att menligt inverka på Statens kredit,

har Utskottet desto heldre ansett sig böra tillstyrka Riksdagen att frångå

det hittills begagnade sättet att med lån till tvåtredjedelar afanläggningskostnåden

understödja enskilda jernvägsbyggnader, som Utskottet är öfvertygadt

att, om Staten på ofvan antydda vilkor lemnar statsbidrag, motsvarande

fjerdedelen af kostnaden, jornvägsbyggandet i de flesta fall bättre och

säkrare befrämjas. Det kan nemligen icke nekas, att det ofta torde

mota svårighet att bilda bolag, som kunna af egna medel tillskjuta mera än eu

fjerdedel af kostnaden. Om nu så är förhållandet, så måste frågan om hvarje

sådan jernväg, der icke bolagsmännen kunna tillskjuta denna fjerdedel, om

ock anläggningen vore af behofvet högeligen påkallad, helt och hållet förfalla,

derest icke statsunderstödet lemnas under sådan form, som gör det möjligt

för bolagen, att genom upplåning på annat håll fylla den erforderliga summan.

Har nu vid statsbidragets beviljande såsom lån det förbehåll gjorts,

att jernvägen skall utgöra säkerhet för lånesumman, så lärer bolaget svårligen

kunna genom särskild upplåning anskaffa de erforderliga medlen, hvilket

åter bör kunna ske, om Staten icke förbehåller sig en sådan rätt, utan

åtnöjer sig med att under en eller annan form erhålla del i trafikafkastningen,

då denna uppgått till ett visst belopp.

Men äfven i de fall der den enskilda företagsamheten skulle kunna

åvägabringa bolag, som tillskjöte en tredjedel af anläggningskostnaden, kan

ifrågasättas om icke Staten genom a>t såsom lån lemna de öfriga två tredjedelarne

skulle ikläda sig ett äfventyr, som, då här ifrågakommer att understödja

en mängd enskilda jernvägar, kan blifva ganska stort, i händelse trafikinkomsten

icke lemnade tillgång att, utöfver banans drift och underhåll, bekosta

nödiga utgifter till ränta och amortering å det lemnade statslånet.

I sådant fall återstode för Staten intet annat, än att antingen sjelf öfvertaga

banans trafikerande eller att åtnöja sig med den inkomst, jernvägen,

trafikerad af bolaget, lemnade, eller ock att föryttra densamma och af köpesumman,

så långt den försloge, göra sig betäckt för sitt i företaget nedlagda

kapital. Att detta äfventyr är större, ju större del af anläggningskostnaden

bestrides med statsunderstöd, lärer icke kunna förnekas; och

äfven häri ligger således ett skäl för att heldre bestämma statsbidraget till

en

s. 33 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

33

en fjerdedel, äfven om ingen afkastning derå erhölles, än till två tredjedelar

i form af lån.

Härvid bör dock icke förbises, att, äfven om bidraget lemnas såsom

lån, Staten icke lärer kunna undgå att, genom beviljande af någon tids

räntefrihet och i öfrigt billiga lånevilkor, å dylika försträckningar vidkännas

betydliga uppoffringar. Dessa kunna icke undvikas, ehvad företagen understödjas

på det hittills brukliga sättet eller efter något af de nya förslag,

som vid denna riksdag blifvit framställda. Det är väl icke möjligt att

med full säkerhet beräkna beloppet af de uppoffringar, som äro förenade

med det ena eller andra understödssättet; men Utskottet torde dock här

böra uppställa en jemförelse mellan de förluster Staten skulle få vidkännas,

i fall Kongl. Maj:ts förslag antoges och dem som skulle uppstå, i fall understödet,

på sätt af ofvannämnda komité blifvit föreslaget, lemnades till belopp

af en fjerdedel utaf anläggningskostnaden, men med rättighet för Staten

att, så snart nettobehållningen af trafiken öfverskjuter fyra och en half

procent af jernvägens anläggningskostnad, erhålla hälften af detta öfverskott.

För att närmare utreda denna del af frågan vill Utskottet taga till utgångspunkt

följande af Grefve H. Hamilton, uti ett i Första Kammarens protokoll

för den 11 sistlidne Februari intaget och till Utskottet remitteradt

anförande, gjorda antaganden.

Om en jernvägsanläggning af Staten understödes med anslag, på de

vilkor komitéen föreslagit, så erhåller Staten, såsom ofvan är nämndt, icke

någon inkomst, derest icke nettobehållningen öfverstiger fyra och en half

procent af anläggningskostnaden. Här uppstår då den frågan, huru stor i

sådant fall Statens förlust blir i förhållande till den, som för Staten uppkommer

om samma bolag finge två tredjedelar af anläggningskostnaden

såsom lån på de vilkor, som enligt Kongl. Maj:ts Proposition skulle beviljas,

eller att:

l:o) bolaget utfår hela lånesumman på en gång;

2:o) ingen ränta betalas under de tre första åren;

3:o) under de tre följande åren betalas ränta efter 5 procent; och

4:o) först efter dessa tre års förlopp amorteringen börjar.

I sådant fall beror, såsom Grefve Hamilton i sitt anförande erinrat,

uppoffringen från Statens sida af den ränta, som Staten sjelf betalar för

de upplånade medlen. Under förutsättning således att ett enskildt bolag,

som vill anlägga en jernväg för en kostnad af eu och en half million Riksdaler,

af Staten erhåller ett lån af en million, räntefritt i 3 år och med

förbindelse att derefter under 3 år erlägga 5 procents ränta samt sedermera

börja amorteringen genom inbetalning af en annuitet, uppgående till

Bih. till Rilcsd. Prot. 1871. 4 Sami, 1 Afd. 25 Käft, 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 42.

7 procent af det ursprungliga lånebeloppet, hvarvid 5 procent årsränta beräknas

å vid hvarje års början oguldet kapital, så kommer amorteringen

att utgå under en tid af i det närmaste 2 5 Va år Vid början af det 26:te

året återstår ett oguldet kapital af 45,458 R:dr, som jemte ränta ä 5 procent

vid detta års slut godtgöres med 47,731 R:dr, och hvarmed bolaget har

betalat hela sin skuld. Beräknar man nu hvad Statens uppoffring i sådant

fall blifver, så finner man att, då Staten på de utlånade medlen betalat

ränta och amortissement 6 år tidigare än bolaget, måste Staten på denna

utlåning lida en förlust, beroende af den ränta Staten sjelf betalar, och

denna förlust uppgår vid amorteringstidens slut till belopp, hvilkas rabatterade

värde vid utlåningstiden visar sig utgöra

efter

5 procent

136,164

R:dr

»

5V* »

166,549

»

»

5 V-, »

195,528

»

»

57* »

223,747

»

Ett anslag, motsvarande en fjerdedel af anläggningskostnaden, uppgår

deremot till 375,000 R;dr.

Om nu göres det för Staten lindrigare antagandet, att bolaget icke

på eu gång utfår hela understödsbeloppet, utan detta sker endast i mån

af arbetets fortgång, så blir förhållandet till en del något förändradt.

Grefve Idamilton har i sitt ofvan omförmälda anförande, för att åskådliggöra

beloppet af Statens uppoffring i detta fall, exempelvis antagit att

Riksdagen beviljar ett för anläggande af enskild jernväg bildadt bolag ett

lån af 1,000,000 R:dr på följande vilkor:

l:o) af lånet utgår hälften den 1 Januari åren 1872 och 1873;

2:o) jernvägen skall öppnas för trafik den 1 Januari 1874, och åtnjuter

bolaget räntefrihet till slutet af samma år;

3:o) under åren 1875 och 1876 erlägger bolaget å lånet 5 procent

ränta;

4:o) från och med 1877 börjar lånets amortering sålunda, att bolaget

erlägger en annuitet af 7 procent å det ursprungliga lånebeloppet eller

70,000 Riksdaler, af hvilka först godtgöres räntan efter 5 procent för oguldet

kapital, och återstoden utgör afbetalning derå. Bolaget betalar således

under 25 år 70,000 Riksdaler och vid slutet af det 26:te året 47,731 Riksdaler,

hvarmed dess skuld är liqviderad.

Under dessa förhållanden och med antagande att Staten betalar

5Va procent på de penningar Staten lånar, blifver bolagets

Skald. %. Afbetalning. Statens utgift.

år 1872 d. 31 Dec. 500,000:— 27,500:— — 527,500: —

» 1873 » » » 1,027,500:— 56,513;— — 1,084,013: —

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets

Utlåtande N:o

42.

35

Skuld.

5i *.

Afbetalning,

Statens utgift.

år 1874 d. 31

Dec. 1,084,013: —

59,621: —

—

1,143,634: —

» 1875 » »

» 1,143,634: —

62,900: —

50,000:

1,156,534: —

» 1876 » »

» 1,156,534: —

63,609: —

50,000:

1,170,143: —

Om denna summa, som den 1 Januari 1877 utgör 1,170,143 Riksdaler,

utan afbetalning förräntas 26 år, eller till den 31 December 1902,

efter 57a procent, växer den till 4,707,648 Riksdaler. Bolagets årliga mbetalningar

70,000 Riksdaler, förräntade efter 577 procent, uppgå samma dag till

3,777,619 Riksdaler och den 31 December 1902 gör bolaget sista inbetalningen

med 47j73l Riksdaler, hvadan Statens förlust eller gåfva till bolaget

utgör den 31 December 1902 Riksdaler 882,288.

Det rabatterade värdet af samma summa, beräknadt efter Sbb procent

sammansatt ränta, utgör den 1 Januari 1872 Riksdaler 167,791 eller med

andra ord, Statens uppoffring blir alldeles densamma antingen Staten beviljar

bolaget, på ofvan uppgifna vilkor, ett lån af en million* Riksdaler

eller ett anslag af 167,791 Riksdaler, hvilket utgör 11,18 procent af den

till en och en half million beräknade anläggningskostnaden.

Vill man nu härmed jemföra den förlust, som skulle uppstå, i fall

Staten understödde samma företag med en fjerdedel af den till 1,500,000

R:dr beräknade anläggningskostnaden, eller med 375,000 R:dr, under förbehåll

att Staten, när nettobehållningen öfverskjöte fyra och en half procent

af nämnda kostnad, erhölle hälften af det Överskjutande beloppet,

samt man vidare antoge:

l:o att af Statens bidrag, 375,000 R;dr, hälften eller 187,500 R:dr

utbetaltes den 1 Januari 1872 och en lika summa den 1 Januari 1873;

2:o att trafiken från och med 6:te året från jernvägsarbetets påbörjande

till och med 10:de året lemnade en nettobehållning motsvarande 5

procent af anläggningskostnaden, så att Staten under denna tid erhölle en

procent å sitt bidrag;

3:o att trafikbehållningen från och med ll:te till och med 15:de året

uppginge till 6 procent af anläggningskostnaden och således lemnade 3

procent å statsbidraget;

4:o att från och med 16:de till och med 20:de året trafikbehållningen

utgjorde 7 procent och Statens andel deraf således motsvarade 5 procent

å statsbidraget;

5:o att från och med 21:sta till och med 25:te året trafikbehållningen

stigit till 8 procent af anläggningskapitalet, lemnande Staten 7 procent å

sitt bidrag; samt

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

6:o att från och med 26:te till och med 30:de året trafikinkomsten

utgjorde 9 procent af anläggningskostnaden och Staten således erhölle 9

procent å sitt bidrag;

så uppkommer nedanstående resultat.

Statens tillskott utgör: Kapital. Ränta å 51 %. Summa R:mt.

år 1872 den 31 December 187,500: — 10,312: 50. 197,812; 50.

» 1873 » » » 385,312: 50. 21,192: 19. 406,504: 69.

eller i jemnt tal 406,505 R:dr.

Denna summa, förräntad efter fem och en half procent, uppgår, då

räntan vid hvarje års slut tillägges kapitalet, den 31 December 1902

till ................................................................. ........................ll:dr 1,920,380: -

Härifrån bör nu afräknas den inkomst Staten af jernvägen

erhåller jemte derå beräknad ränta på ränta till den

31 December år 1902. Enligt ofvanstående antaganden skulle

Staten från och med år 1877 till och med år 1881 å sitt

tillskott årligen uppbära en procent eller 3,750 R:dr, hvilken

summa med ränta på ränta efter fem och en half procent,

den 31 December 1881 uppgår till 20,929 R:dr 8 öre och

med enahanda ränteberäkning, den 31 December 1902

utgör.............................................. ................. R:dr 64,424: 36.

Vidare skulle Staten från och med år 1882

till och med år 1886 uppbära 3 proc. eller 11,250

R;dr om året, motsvarande vid sistnämnda års

slut 62,787 R;dr 27 öre eller den 31 December

år 1902 ................................................... R:dr 147,879: 88.

Från och med år 1887 till och med år

1891 skulle Statens andel i behållningen efter

5 procent om året utgöra 18,750 R:dr, motsvarande

vid sistnämnda års slut 104,645 R:dr 46

öre, eller den 31 December 1902............... R:dr 188,579: 96.

Från och med år 1892 till och med år

1896 erhölle Staten årligen 7 procent eller

26,250 R:dr, motsvarande vid sistnämnda tid

146,503 R:dr 64 öre, eller den 31 December

1902 ...................... ......... .............................. R:dr 202,004: 61.

Från och med år 1897 till och med år

1901 skulle Staten årligen uppbära 9 procent

eller 33,750 R:dr, som med ränta på ränta den

31 December 1902 motsvara ...............-... R:dr 198,721: 72.

Transport R:dr 801,610: 53. 1,920,380: —

s. 37 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

37

Transport R:dr 801,610: 53. 1,920,380: —

och slutligen skulle Staten den 31 December

1902 erhålla likaledes 9 proc. eller R:dr 33,750: 835,360: 53.

Statens uppoffring uppgår alltså vid slutet

af år 1902 till ........... ..... ............................................. K:dv 1,085,019: 47.

Det rabatterade värdet af denna summa, beräknadt efter 5 A procent

sammansatt ränta utgör vid utbetalningstiden (d. 1 Jan. 1872) R:dr 206,353:

motsvarande 13,76 procent af anläggningskostnaden
Enär

Statens uppoffring, i händelse ett lån af tvåtredjedelar eller en million

R:dr beviljades, här ofvan beräknats till 167,791 R:dr, motsvarande 11,18

procent af den till en och en half million beräknade anläggningskostnaden,

skulle alltså ett på ofvannämnda vilkor lemnadt statsbidrag, motsvarande en

fjerdedel af samma anläggningskostnad, blifva 2,58 procent dyrare. Härvid

bör dock icke förbises att Staten äfven efter år 1902 fortfarande får i all

framtid'' uppbära sin andel i öfverskottet å trafikinkomsten, då deremot,

om statsbidraget utgår såsom lån, detta är amorteradt vid nämnda års slut.

Då Utskottet på de skäl, som i ofvan omförmälda komitebetänkande

blifvit anförda och hvilka till sitt hufvudsakliga innehåll här ofva-n

(sid. 29—30) äro upptagna, anser sig böra tillstyrka antagandet af komitéens

förslag att de enskilda jernvägsanläggningar, hvilka af Riksdagen

pröfvas böra af statsunderstöd komma i åtnjutande, må tilldelas statsbidrag,

motsvarande en fjerdedel af den kostnad, hvartill jernvägens anläggning

enligt faststäldt förslag blifvit beräknad, emot vilkor att Staten, när behållna

inkomsten af trafiken å sålunda understödd jernväg uppgår till 4 A

procent af anläggningskostnaden, erhåller hälften af den derutöfver uppkommande

trafikbehållningen, har Utskottet destoinindre funnit de uti Heriai

Nordenfelts och Appeltoffts motioner gjorda framställningar böra af Riksdagen

bifallas, som Staten enligt dessa förslag skulle blifva delegare i

bolagen och i följd deraf kunde nödgas till större eller mindre del vidkännas

ansvarighet för bolagens öfriga förbindelser.

Hvad slutligen angår det belopp, som för understödjande af enskilda

jernvägsanläggningar under den närmaste framtiden må kunna af ses, så

har Utskottet här ofvan, vid behandlingen af frågan om anvisande af

medel för stambanebyggnaderna, ådagalagt att, om till dessa anvisas, ett

årligt anslag af 3,00*0,000 R:dr, ett belopp af 1,300,000 R:dr årligen

skulle kunna användas till understöd för enskilda jernvägsbyggnader.

Under förutsättning att det utaf Utskottet förordade understödssätt blefve

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

antaget, skulle, med ett årligt statsbidrag af 1,300,000 R:dr, enskilda

jernvägsbyggnader kunna årligen utföras till belopp af 5,200,000 R:dr,

motsvarande en våglängd af omkring 13 mil.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har Utskottet ansett sig

icke kunna tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, att ett

extra anslag af Fem Millioner Riksdaler måtte med högst En Million årligen

från och med år 1872 till och med år 1876 ställas till Kongl.

Maj:ts disposition, för att på det af Kongl. Maj:t föreslagna sätt användas

till understöd för enskilda jernvägsanläggningar; hvaremot, under förutsättning

att, sedan Riksdagen får emottaga den uti dess underdåniga skrifvelse

af den 12 Maj 1869 begärda nådiga framställning, Riksdagen derefter

tager under slutligt afgörande samt bestämmer hvilka jernvägsanläggningar

må af Staten under den närmaste framtiden genom statsbidrag befrämjas,

Utskottet hemställer,

6:o.

A) att för understödjande af sådana enskilda jernvägsanläggningar,

som Riksdagen nu eller efter framdeles skeende pröfning af den

nådiga framställning, hvilken uti underdånig skrifvelse af den 12

Maj 1869 blifvit begärd, kan finna böra komma i åtnjutande af

statsbidrag, måtte beviljas och till Kongl. Majts disposition anvisas

en summa af femton millioner Riksdaler, att utgå med en

million Riksdaler under hvart och ett af åren 1872 till och med

1886, under följande vilkor och bestämmelser:

a) innan statsbidrag till enskild jcrnvägsanläggningunå beviljas, skall

det för sådan anläggning bildade bolag hafva till Kongl. Maj:ts

nådiga pröfning och fastställelse inlemnat af bolaget antagen

bolagsordning, jemte plan och kostnadsförslag, äfvensom aktieteckningslista,

upptagande bolagsmännens namn och det antal

aktier hvar och en i bolaget tecknat; hvarförutan ansökning om

erhållande af statsbidrag skall åtföljas af sådana handlingar, som

tillförlitligen ådagalägga att bolaget kan, under vilkor, som af

Kongl. Maj:t godkännas, anskaffa den del af det för jernvägens

anläggande erforderliga kapital, som icke betäckes af aktieteckningen

och det påräknade statsbidraget;

b) bolagsmännens aktieteckning skall medföra förbindelse för dem,

att utaf egna tillgångar tillskjuta hvad utöfver statsbidraget och

s. 39 Kontrollera mot PDF

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 42.

39

aktiekapitalet jemte upplånta eller annorledes, med Kongl. Maj:ts

tillstånd anskaffade, medel, erfordras för att. i enlighet med i nåder

fastställd plan, fullborda jernvägen och dertill hörande anläggningar

samt anskaffa den transportmateriel, som enligt samma plan anses

erforderlig; och skall aktieteckningen uppgå till ett belopp, motsvarande

minst en fjerdedel af den för jernvägens anläggning i

det af Kongl. Maj:t gillade förslaget beräknade kostnad. De handlingar,

som innefatta aktieegarnes förbindelser att fullgöra den

på grund af aktieteckningen dem åliggande inbetalningsskyldighet

å deras aktier, böra, derest statsbidrag beviljas, af Kongl. Maj:t

öfverlemnas till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande inom det län,

der bolaget har sitt forum, för att derstädes under deposition qvarstadna

intilldess jernvägsanläggningen blifvit fullbordad, afsynad

och godkänd;

c) sedan de under lit. a) omförmälda handlingar blifvit af Kongl.

Maj:t pröfvade må, der Kongl. Maj:t så finner för godt, statsbidrag

för jernvägsanläggningen beviljas till belopp, motsvarande högst

en fjerdedel af anläggningskostnaden efter det fastställda kostnadsförslaget,

att lyftas i mån af arbetets fortgång, på sätt och å

tider, som af Kongl. Maj:t bestämmas, dervid Kong], Maj:t må

meddela de närmare föreskrifter och vilkor, som vid statsbidragets

beviljande kunna finnas nödiga; och skall, innan någon del

af statsbidraget må lyftas, kontrakt, innefattande bolagets skyldigheter

och rättigheter, vara af bolagets direktion undertecknadt

och af Kongl. Maj:t i nåder antaget;

d) så snart nettobehållningen af trafiken å sålunda understödd jernväg

öfverstiger fyra och en half procent af anläggningskostnaden,

efter det fastställda kostnadsförslaget, skall Staten ega

under all framtid uppbära hälften af det Överskjutande beloppet.

e) Kongl. Maj:t eger dels insätta en ledamot i direktionen för

hvarje jernvägsbolag, som undfått statsunderstöd, dels utse en

revisor att deltaga i granskning af bolagets räkenskaper och förvaltning.

Arfvode till sålunda utsedd direktör och revisor bekostas

af bolaget;

f) sådant bolag, som nyss är nämndt, må, då Kongl. Maj:t så pröfvar

lämpligt, dels utan kostnad eller årlig ersättning undfå upplåtelse

af den för jernvägsanläggningen erforderliga, Kronan tillhöriga

mark, som står under dess omedelbara disposition, hvaremot, när

fråga är om boställsjord eller annan åt enskild person med åborätt

eller annorledes upplåten kronojord, ersättning derför af bolaget

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Stats-Utslcottets IJtlåt,ande N:o 42.

bör lemnas i enlighet med gällande expropriationslag, dels ock

kostnadsfritt begagna sådana å Kronans egor belägna kalk- och

stenbrott, som kunna vara disponibla.

B) att för befrämjande af sådana järnvägsanläggningar, som icke afses

uti momentet A), men ändock af Kongl. Maj:t anses böra komma i

åtnjutande af statsunderstöd, måtte beviljas och till Kongl. Maj:ts

nådiga disposition anvisas ett extra anslag af fyra millioner

fem hundra tusen Riksdaler, att utgå med 300,000 Riksdaler

under hvart och ett af åren 1872 till och med 1886, under de

vilkor, som uti nämnda moment blifvit bestämda; samt

C) att hvad som af ifrågavarande årliga anslag af dels 1,000,000

dels 300,000 Riksdaler under något år icke utgår, må till annat

år för ändamålet reserveras.

Oaktadt Utskottet, på sätt här ofvan blifvit anfördt, ansett sig icke

böra föreslå Riksdagen att nu fastställa den plan, i afseende på de enskilda

jernvägsanläggningarne, hvilken bör ligga till grund för användandet af de

medel" Riksdagen kan vilja afse till understöd för sådana anläggningar, och

fastän Utskottet följaktligen nu icke vill föreslå Riksdagen att ingå i någon

allmän pröfning af de motioner, som afse beviljandet af statsbidrag för

enskilda jernvägar, har dock Utskottet icke kunnat undgå att fästa särskild

uppmärksamhet vid det förhållande, att, sedan Riksdagen beslutat anvisa

medel för Carlskronas befästande, frågan om jernvägsförbindelse mellan

nämnda stad och Wexiö numera erhållit den vigt, att de gjorda framställningarne

om statsbidrag för att genom ett enskildt bolag åstadkomma en

sådan förbindelse, torde böra komma under särskildt öfvervägande. Utskottet

har visserligen föreslagit Riksdagen att afslå de vid flera föregående tillfällen

väckta och nu ånyo framställda förslagen om anläggande af en stambana

mellan dessa båda punkter; men deraf följer icke att förslaget om understödjande

af en enskild jernvägsanläggning mellan Carlskrona och landets öfriga

jernbanesystem jemväl bör afslas. Detta förslag, sadant detsamma blifvit

uti Herr Palanders ofvannämnda motion framstäldt, innebär nemligen möjligheten

att, utan utsträckning af stambanesystcmet, få denna vigtiga jernväg

utförd med samma spårvidd som stambanornas, i fall Staten för sådant ändamål

ville, utöfver det bidrag af en fjerdedel utaf anläggningskostnaden, som

blifvit begärdt för en banbyggnad af 3,6 fots spårvidd, bevilja en summa af

1,100,000 R:dr, motsvarande skilnaden mellan kostnaden för anläggning af en

bredspårig och en smalspårig bana. Da nu Carlskrona-banan icke allenast är

s. 41 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

41

en bland dem, som af komitéen för uppgörande af plan till enskilda jernvägsbyggnader

ansetts böra ingå i det sekundära jernvägssystemet, utan derjemte

af komitéen förordats såsom i militäriskt hänseende särdeles vigtig, har det

synts Utskottet, som skulle Riksdagen, utan att derigenom hafva frångått

åsigten om behofvet att erhålla en allmän plan i afseende på sträckningen

af de enskilda jernvägar, som af staten böra understödjas, nu kunna taga i

öfvervägande de skäl, hvilka onekligen tala för en snar anläggning af denna

bana, hvilken, för att uppfylla det gagn, Staten af densamma påräknar, obestridligen

måste byggas bredspårig.

Enligt hvad de till Utskottet ingifna handlingar utvisa, är kostnaden

för anläggning af en jernväg af 3,<j fots spårvidd mellan W exiö och Carls
-

krona beräknad till ....................................................R:dr 3,900,000:

hvilken kostnad kommer att ökas, i fall banan skall utläggas

till 4,8?- fots spårvidd, med ......................_ >’ 1,100,000: —

eller tillhopa R:dr 5,000,000: —- En fjerdedel af anläggningskostnaden förden smalspåriga

banan uppgår alltså till ....................................... R:dr 975,000:

och om härtill läggas berörde ..................................._"_1,100,000:

blefve alltså summan R:dr 2,075,000

som borde af Staten tillskjutas med en tredjedel, eller 691,666''.3 R:dr under

hvartdera af åren 1872, 1873 och 1874.

Då Utskottet är fullt öfvertygadt, att ..ifrågavarande jernväg är af den

vigt, att densamma icke kan uteslutas från den af komitéen uppgjorda planen

för enskilda jernvägsanläggningar, har Utskottet desto heldre ansett sig böra

föreslå Riksdagen att redan nu bevilja statsbidrag för densammas åstadkommande

genom enskild företagsamhet, som derigenom beredes den fördel,

att byggandet af en äfven för statsbehof så angelägen jernväg som den

ifrågavarande, kan redan år 1872 påbörjas. På dessa skäl, och med hänvisning

i öfrigt till dem, hvilka uti Herr Palanders ofvannämnda motion d N..> 163)

finnas intagna, hemställer Utskottet,

7:o.

att Riksdagen måtte utaf de medel, som för åren 1872, 1873 och

1874 varda beviljade till understöd för sådana enskilda jernvägsanläggningar,

som omförmälas i 6:e punkten mom. A) af Utskottets

här ofvan gjorda hemställan, och på de i samma punkt föreskrifna

vilkor, till Kong!. Maj:ts disposition anvisa en summa af Två

millioner sjutiofemtusen Riksdaler, att med en tredjedel eller

Sexhundraniotioett tusen sexhundrasextiosex och två tredjedels

Bih. till Riksd. Brok 1871. 4 Sami. 1 Åfd. 25 Höft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 42.

(691,6662/3) Riksdaler under hvartdera af nämnda tre år utgå till det

bolag, som förbinder sig att, med det byggnadssätt Kong]. Maj:t

finner godt bestämma, mellan Wexiö och Carlskrona anlägga en

jernväg af 4,83 fots spårvidd.

Jemte anmälan att Utskottet skall afgifva särskildt utlåtande rörande

den af Herr C. TU Sjögréen genom motion inom Andra Kammaren väckta

fråga om beviljande af ytterligare understöd för den redan under byggnad

varande jernvägen mellan Nässjö och Oscarshamn, får Utskottet slutligen

hemställa,

8:o.

att samtliga ofvananförda motioner, för så vidt de icke här redan

blifvit besvarade, icke må till någon vidare åtgärd föranleda.

Stockholm den 31 Mars 1871.

På Stats-Utskottets vägnar:

Fredrik Alexander Funck.

Rese rvationer:

emot lasta och 2:dra ''punkterna, (angående norra och östra stambanorna):

af Herr Carl Ekman, med hvilken Herrar E. af Klint och Fredr.

Brusewitz sig förenat: »Under åberopande ej mindre af de skal, som innehållas

uti Chefens för Civil-departementet yttrande till statsråds-protokollet

för den 9 Januari 1871 (Bil. N:o 5 b till Kong!. Maj:ts nådiga proposition

om Statsverkets tillstånd och behof) än äfven den utredning, som blifvit

åstadkommen genom bilagda promemorior af cheferne för Statens Jernvägsbyggnads-

och Trafik-styrelser, i afseende dels på tillökningen i kostnad

genom långsammare byggnad af norra och östra stambanorna, dels den tillväxt

i nettobehållningen af Statens jernvägstrafik, som kan beräknas till

betäckande af annuiteter på ny upplåning för Statens räkning, får jag

hemställa:

s. 43 Kontrollera mot PDF

Stats-UtsTcottets Utlåtande N:o 42.

43

l:o

att Riksdagen måtte för år 1872 bevilja En million nioliundratusen

Riksdaler till fortsättande af arbetena å norra stambanan

från Upsala till Sala och vidare öfver Bolandet, Brovallen och

Krylbo till Storvik; samt

, 2:o

att för år 1872 måtte beviljas Två millioner etthundra tusen Riksdaler

till fortsättande af arbetena å östra stambanan från Norrköping

öfver Linköping och Mjölby till Nässjö».

P. M.

Alternativ l\:o 1.

Ostra och norra stambanornas

fullbordande under

loppet af fyra år.

Obs. Förvaltningskostnaderna

beräknade efter 4,3

procent af årsanslaget.

Alternativ N:o 2.

Ostra och norra stambanornas

fullbordande under

loppet af fem år.

Obs. Förvaltningskostnaderna

beräknade efter 5

procent af årsanslaget.

Alternativ N:o 3.

Ostra och norra stambanornas

fullbordande under

loppet af sju år.

cent af årsanslaget.

År

Ärligt

statsanslag.

Banta å 5

procent å före- gående årens

statsanslag och

l års d:o d:o å

det löpande

arbetsårets.

Samtliga aflö- nings- cch för- valtnings- med

flera kostnader.

Summa !

af kolumnerna

N:o 2 och S.

1

2

4

!

1 87 1

5,000,000

125,000

__

2 1 5,0001—

340,000

__!

187»

5,000,000

_

375,000

—

2 1 5,000 —

590,000

_J

1873

5,000,000

625,000

—

215,000 —

840,000

_j

1874

5,000,000

_

875,000

—-

215,000 —

1,090,000

—i

San a

20,000,000

—-

2,000,000

860,000 —

2,860,000

187 1

4,000,000

_

100,000

200,000 —

300,000

1872

4,000,000

__

300,000

_.

200,000

500,000

_i

1873

4,000,000

—

500,000

--

200,000 —

700,000

—i

187 4

4,000,000

—

700,000

—

200,000 —

900,000

—

1875

4,000,000

—

900,000

—

200,000 —

M 00,000

—

Sona

20,000,000

—

2,500,000

—

1,000,000 —

3,500,000

---!

1871

2,000,000

50,000

_

140,000 —

190,000

__

187 2

3,000,000

_

175,000

—

180,000 —

355,000

--i

1873

3,000,000

—

325,000

—

180,000 —

505,000

_''

1 874

3,000,000

475,000

—

180,000 —

655,000

_

[ii 187 5

3,000,000

—

625,000

—

180,000 —

805,000

1870

3,000,000

775,000

180,000 —

955,000

___

1877

1 3,000,000

| 925,000

1—

; 180,000 —

1,405,000

—

S:ina|20,Q00,000

—

3,350,000

1,220,000 —

4,570,000

—

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

Alternativ A:o 4.

Ostra och norra stambanornas

fullbordande under

loppet af tio av.

Obs. Förvaltningskostnaderna

beräknade efter 7

procent af årsanslaget.

1

2

3

4

1871

2,000,000

—c

50,000 —

140,000 —

190,000 —

! 872

2,000,000

1 50,000 —

140,000 —

290,000;—

1873

2,000,000

_

250,000 —

140,000 —

390,000 —

•187 *

2,000,000

__

350,000!—

140,000 —

490,000 —

-1875

2,000,000

_

450,000 —

140,000 —

590,000 —

''187(5

2,000,000

_

550,000!—

140,000 —

090.000

1877

2,000,000

—

050,000 —

-140,000 —

790,000,—

1878

2,000,000

_

750,000 —

140,000 —

890,000 —

1879

2,000,000

_

850,000 —

140,000 —

990,000 -

1880

2,000,000

—

950,000 —

140,000 —

1,090,000 —

S:ina

20,000,000

—

5,000,000 —

1,400,000 —

6,400,000 —

Stockholm i Mars 1871.

(Jarl Beijer.

P. M.

Den vidsträckta erfarenhet man numera eger om rörelsen på jernvägar

i de flesta länder angifver, att denna rörelse öfverallt under normala

förhållanden, då samhällenas fredliga utveckling ej störes af politisk oro,

allmännare missväxter, epidemier, handelskriser eller andra genomgripande

olyckor, befinner sig i jemn tillväxt, samt att, då undantag från denna regel

inträffa, orsakerna dertill äro tillfälliga och lätta att spåra.

Denna jernvägstrafikens tillväxt härflyter hufvudsakligen af två dertill

gemensamt bidragande källor, nemligen dels af folkmängdens förökning

samt industriens, handelns och näringarnes utvidgning inom de områden, som

beröras af ett sammanhängande jernvägsnät, hvilket förmedlar uppfyllandet

af de särskilda orternas olika behof; och dels af de förbättrade

kommunikationernas jemnt fortgående utsträckning, intill dess att desamma

nått de yttersta gränser, hvarinom behofvet deraf gör sig gällande och framkallar

de för deras åstadkommande erforderliga krafter och medel.

Äfven Sverige eger numera egen erfarenhet om jernvägsrörelsens

successiva tillväxt, hvarom dess statistik lemnar följande upplysningar i

i afseende på förhållandet vid Statens egna jernvägar:

s. 45 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

45

i

VäK-

längd

Mil.

Per trafikerad banmil.

! Drift- och Under- Brutto-inkomst. | hållskostnad.

Öfverskott.

____________

Belopp ! Ökad eller | Belopp

under minskad se- under

året. dan föreg. år. året.

Ökad eller

minskad se- dan fö reg. år.

Belopp

under

året.

Ökning eller

minskning

mot föregå år.

År 1863

63,8

45/284 + 5,71 b 3 1,050

+ 2,181

14,234

+ 3,530

u 1864 ..........

7 i,ti

48,352 + 3,068 31,664

+ 614

16,688

+ 2,454

» 1865 ..........

80,6

55,58 1 i + 7,229 33,217

-!■ 1,553

22,364

+ 5,676

>i 1866 ... .......

85,1

59,5 i 1 + 3,930 35,366

+ 2,149

24,145

+ 1,781

» 1867 ...........

97,0

61,650 f 2,139 37,407

+ 2,041

24,243

+ 98

» 1868 .........

100,7

61,183 _ 467 41,970

. + 4,563

19,213

_ 5,030

» 1869 ........

101,7

1 61,173 — 10 34,055

.— 7,915

27,1 18

+ 7,905

» 1870

103,9

64,987 -i- 3,814; 34,552

+ 497

30,435

+ 3,317;

Medeltal

88,1

57,294 + 3,177 34,9 10

+ 7 11

22,304

+ 2,466

Af denna tabell synes, att såväl bruttoinkomsten som drift- och underhållskostnader

år efter år vexlat och i medeltal stigit, de förra dock i

större proportion än de sednare, hvarföre äfven de årliga öfverskotten pa

rörelsen, ehuru naturligtvis underkastade vexlingar i samma mån som inkomsterna

och utgifterna, i medeltal under sistförflutna 8 år stigit med

2,466 R:dr för hvarje under året trafikerad banmil. De största afvikelserna

från föregående års nettobehållningar förekomma 1863 till följd af

vestra stambanans fullbordan det föregående året, 1865 med anledning af

södra stambanans fulländning året förut, 1868 dä behållningen nedgick med

5.000 II:dr per mil dels till följd af missväxten dels genom förluster och

ovanligt stora underhållsutgifter, samt 1869 då den åter steg med nära

8.000 R:dr, på grund af minskade utgifter och ökad rörelse. Den obetydliga

tillväxten 1867 är otvifvelaktigt att tillskrifva öppnandet af flera kortare

bandelar i slutet af det föregående året, hvilka under det första aret

svårligen kunnat lemna behållningar utöfver de utgifter de förorsakat.

Antager man emellertid för de närmast följande 8 åren, hvarunder

nordvestra, norra och östra stambanorna fullbordas och hinna utöfva inflytande

på rörelsen, en årlig tillväxt af 2,400 R:dr per trafikerad banmil,

för att på grund deraf tillse huru stort årligen anvåndt byggnadskapital

kan med denna tillökning uti statens inkomster förräntas med 5 procent,

så erhålles det i nedanstående tabell angifna summariska resultat:

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

1

Öppen

viig-

längd.

Ökad nct- tobehåll- ning.

Motsvarande

kapital k 5 %.

År

1872 .................

1 10

264,000

5,280,000

»

1873 ................

no

204,000

5,280,000

»

1871 .................

120

288,000

5,760,000

1875 ............

120

288,000

5,760,000

»

1876 ...............

120

288,000

5,760,000

»

1877 .................

140

336,000

6,720,000

»

1878 .............

140

336,000

6,720,000

>»

1879 ................

140

336,000

6,720,000

Om, såsom i statsregleringen för innevarande år blifvit beräknadt, den

Statskontoret tillkommande andelen af trafikinkomsterna äfven i verkligheten

skulle komma att uppgå till 2,300,000 R:dr, så skulle enligt förestående

kalkyl den till Statsverket kontant ingående behållning för hvarje år uppgå

till nedanstående belopp, nemligen:

år

1872...........

..........R:dr

2,564,000 eller per mil

R:dr

23,309.

»

1873..........

........... ))

2,828,000.........................

»

25,709.

»

1874.........

.......... >;

3,116,000............................

»

25,966.

»

1875..........

»

3,404,000...........................

»

28,366.

1876 ........

.......... »

3,692,000.............................

))

30,766.

»

1877 ..........

»

4,028,000 .........................

))

28,771.

1878..........

»

4,364,000.........................

»

31,171.

»

1879.........

......... »

4,700,000............................

))

33,571.

Att döma af de ekonomiska resultater, som statens jernvägstrafik

lemuat under de sednaste åren, synes det ingalunda osannolikt att under

den ofvan angifna perioden af 8 år kunna i medeltal uppnå en dylik,

snarare större än mindre, tillväxt i statsbanornas afkastning; helst när

man ihågkommer att det enskilda jernvägsnätet i förbindelse med statsbanorna

under tiden otvifvelaktigt kommer att betvdligt utvidgas.

De för åren 1866—1870 afslutade räkenskaperna ådagalägga nemligen

följande förhållanden:

s. 47 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 42. 47

Omkostnader

Trafike- rad våg- längd.

Brutto-inkom-

ster.

för underhåll

och drift.

för förlager,

inventarier,

nybyggnader

m. m.

Summa utgifter.

Till Statsver- ket inbetalda

medel.

År 1866

85,1

5,064,370

73

3,009.658

52

1,342.592

10

4,352,250

62

712,120

11

» 1867

97,''!

6,017,049

08

3,650,898

82

1.297,568

6.4

4,948,467

46

1,068,581

62

» 1868

100,7

6,161,079

21

4.226,332

75

1,209,483

66

5,435,816

41

725,262

80

» 186!»

101,7

6,221,280

79

3,463,395

03

314,048

45

3.777,443

48

2,443,837

31

<> 1870

103, f»

6,791,192

52

3,610,676

71

264,851 49

3,875,531

20

2,915,661

32

Summa

30,254,972

33

17.900.961

83

4,428,547

34

22,389,509

17

7,865,463

16

eller per mil

År 1866 ..

85,1

59,511

—

35,306

—

15,777

—

51,143

—

8,368

04

>. 1867 ..

97,(1

61,650

—

37,407

—

13,294

—

50,701

—

10,949

60

» 1868 ...

100,7

61,183

—

41.970

—

12,011

—

53,981

—

7,202

21

» 1861»

101,7

61,173

—

34.055

—

3,088

....

37,143

—

24,029

86

» 1860 ...

103,0

64,987

—

34,552

—

2,534

37,086

—

27,901

06

Medeltal

97, f»

61,701

—

36,292

—

9.341

—

45,633

—

16,068

36

Sista kolumnen uti förestående tabell angifver den årliga tillökningen

i Statens kontanta behållning på sin jernvägsrörelse till i medeltal R:dr

4,883: 25 per trafikerad mil eller

från 1866—1867 tillökning R:dr 2,581: 56.

» 1867—1868 minskning R:dr 3,747: 39.

» 1868—1869 tillökning » 16,887: 65.

» 1869—1870 d:o " *> 3,871: 20.

Då häraf synes:

att den verkliga medeltillväxten af nettobehållningen per mil under

sednaste 4 år varit dubbelt så stor som här ofvan förut blifvit beräknadt;

att nettobehållningen under åren 1869 och 1870 redan uppgått till

högre belopp än den första kalkylen angifver för de nästföljande åren till

och med år 1875; samt

då man dertill lägger att så stora omkostnader, som under åren

före 1869 måste nedläggas på utvidgningar och kompletteringar af de äldre

banorna samt nya anläggningar, icke vidare kunna ifrågakomma;

så bör med säkerhet kunna antagas, att den här ofvan uppställda

kalkylen öfver inkomsternas tillväxt, som grundar sig på en längre förfluten

periods förhållanden, icke bör vara missledande, utan att man med trygghet

kan påräkna medel till ränta å en upplåning af fem millioner om året, till

dess att norra och östra stambanorna äro fullbordade.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

Att afvikelser från den sålunda beräknade regelmessiga årliga tillväxten

ett och annat år skola förekomma är visserligen antagligt; men på

hela perioden lärer dock det förmodade medeltalet sannolikt uppnås och

sålunda den möjliga bristen under något år betäckas af öfverskott under

ett annat. Stockholm den 28 Februari 1871.

C. O. Troilius.

af Herr L. Norcfenfelt;

af Herr F. W. Lcijonancker: »Sedan Riksdagen beslöt att medelst

en norra statsbana förbinda hufvudstaden med Norbergs bergslag och GefleDala

jernväg, har en ganska bestämd anledning tillkommit, att de med nämnda

statsbana hufvudsakligen åsyftade ändamål kunna komma att af enskilda jernvägsbolag

uppfyllas utan statens direkta betungande. Under dessa förändrade

förhållanden anser jag skäl vara för Riksdagen att tillse, huruvida ej

hela eller någon del af det för norra statsbanans fullbordande erforderliga

statsanslag af närmare 10 millioner R:dr skulle kunna blifva obehöfligt.

För att komma till visshet härom fordras att uppskjuta statsbanans påbörjande,

till dess sig visat om ej enskilda jernvägsbolag uppstå, som öfvertaga

anläggningen af mot norra statsbanan svarande jernvägsförbindelser. ivänne

bolag äro redan bildade och komma, enligt min öfvertygelse, till verkställighet,

nemligen för jernvägen mellan Stockholm och Norberg samt mellan

Upsala och Gefle-Dalabanan, hvilka göra en stor del af statsbanan obehöflig.

Uppskofvet bör dock i ingen händelse göras längre än till nästa

riksdag.

I händelse Riksdagen skulle besluta uppskof med norra stambanans

påbörjande, anser jag att arbetena på den östra stambanan böra under år

1872 drifvas med mycket högre anslag, på det att, om staten ej skulle

kunna undvika anläggningen för egen räkning af äfven den norra stambanan,

båda banorna måtte kunna, utan årsanslagens höjande utöfver hvad

Utskottet föreslagit, fullbordas inom samma tid.

På grund af nu anförda anser jag, att Utskottet borde i de båda första

punkterna hemställa följande, nemligen

l:o.

att Riksdagen ej måtte nu anvisa det i nåder äskade anslag af

1,900,000 Rall’ för fortsättande år 1872 af arbetena å norra

stambanan, samt att Riksdagen måtte i underdånighet anhålla,

det Kongl- Maj:t behagade i nåder uppskjuta påbörjandet af nämnda

bana, för att till näst sammanträdande Riksdag afgifva nådig

proposition, huruvida banan bör såsom stambana, till hela dess

längd

s. 49 Kontrollera mot PDF

Stats-UtsTcottets Utlåtande N:o 42.

49

längd eller till någon del, af staten anläggas, i händelse enskilda

jernvägsbolag innan dess visat sig kunna, utan statens direkta

betungande, uppfylla de med norra stambanan hufvudsakligen afsedda

ändamål.

2:o.

att för år 1872 måtte beviljas tre millioner R:dr R:mt till fortsättande

af arbetena å östra stambanan från Norrköping öfver Linköping

och Mjölby till Nässjö.»

emot 4:de punkten (angående Herr Stenbäcks motion):

af Herr Patrik Reutersvärd: »Emot Utskottets uti 4:de punkten

gjorda hemställan om afslag å Herr Stenbäcks motion får jag anföra

min reservation.

Jag anser nemligen, att om ifrågavarande motion antoges, kunde

man, utan att förlora det ringaste i den beräknade tiden för norra stambanans

anläggning, få full visshet om, huruvida de föreslagna jernvägarne

dels från Upsala till Margrethehill och dels från Thureberg till Norberg

genom enskilda bolag komma till stånd, i hvilket fall det torde vara betänkligt

för Staten att anlägga en stambana från Upsala öfver Sala till

Rrylbo. På grund häraf får jag yrka, att Riksdagen, med bifall till hvad

bemälde motionär föreslagit, måtte besluta,

att de för innevarande år till norra stambanans påbörjande anvisade

medel, hvaraf hittills icke något utgått, äfvensom de hvilka

vid innevarande riksdag för samma jernvägsanläggning kunna

varda anvisade, måtte, om Kongl. Maj:t så pröfvar skäligt, få användas

på sträckningen mellan Storvik och Krylbo.»

emot 6de punkten (angående statsbidrag till enskilda jernvägsanläggningar):

af Herr (Jarl Ekman, med hvilken sig förenat Herrar Fr. Brusewitz,

E. af Klint, C. Peter och P. Reutersvärd: »Då utan tvifvel intet medel

finnes som kraftigare befrämjar ett lands utveckling i alla möjliga afseenden

än jernvägar, så bör det icke väcka någon förvåning, att nu, sedan

insigten härom, i följd af de verkningar som redan inom Sverige anlagda

jernvägar åstadkommit, blifvit allmän, i de flesta delar af landet göras stora

ansträngningar för att komma i åtnjutande af detta snart sagdt oundgängliga

vilkor för ett jemnt framåtskridande. Om de orter, som icke haft den

lyckan att vinna direkt fördel af de för Statens räkning anlagda stambanorna,

till hvilka dessa orter likväl bidragit, nu ställa ett anspråk på Staten

om understöd under någon form för deras enskilda jernvägsbyggnader,

så torde det väl icke kunna nekas, att skäl dertill förefinnas, och att Staten

Bih. till Riksd. Prof. 1871. 4 Sami. 1 Afd. 25 Haft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

derför bör komma den enskilda företagsamheten i detta afseende till hjelp,

så mycket heldre som i motsatt fall flera af de föreslagna bansträckningarne,

ehuru af obestridlig vigt, ej torde kunna komma till stånd.

Yid öfvervägande af den frågan, i hvilken omfattning sådant understöd

kan och bör meddelas, har på grund af de från snart sagdt alla landsorter

inkomna framställningar väl icke saknats anledning för denafKonglMaj:t

tillsatta jernvägskomité, att vid uppgörandet af planen för de enskilda

jervägsbyggnader, som af nämnda komité förordas till åtnjutande af

statsunderstöd, tillse, att den möjligaste största del af landet skulle deraf

erhålla fördel. Men uti ett land sådant som Sverige, med dess många och

segelbara vatten, på hvilka, likasom utefter kusterna, i allmänhet redan

finnas ganska goda kommunikationer, som åtminstone 7 månader årligen

kunna begagnas, torde dock icke allt för uteslutande det skälet, »att så vidt

möjligt vore hvarje del af landet kommer inom trafikområde af en för

densamma lämplig jernväg» böra vinna tillämpning- Det synes mig fastheldre

i allmänhet vara af vigt, att jernvägar till orter, hvilka redan hafva

en stor industriel betydelse eller der vilkaren för industriel verksamhets

uppkomst förefinnas, äfven om dessa vägars riktning icke så fullständigt

skulle kunna inpassas i den ofvan åberopade planen, erhålla det mest framstående

rummet bland dem som böra understödjas. Sådana jernvägar skola

antagligen snart komma att lemna en direkt vinst och befordra det allmänna

välstånd, som utgör ett nödvändigt vilkor för de uppoffringar, hvilka

tagas i anspråk, innan alla delar af landet kunna komma i åtnjutande af

fördelarne utaf ett utbredt jernvägssystem. På grund af det nu anförda

anser jag, att åtskilliga bland de jernvägar, som innefattas uti jernvägskomitéens

plan, icke böra tillhöra den klass, som i främsta rummet skulle

ega att påräkna understöd, utan att dels andra jernvägar» som komitéen

uteslutit, dels några af dem, som sedermera blifvit föreslagna, förtjena företrädet.

Ofvertygad att en plan för sådana enskilda jernvägar, som under

den närmaste tiden af t. ex. 15 år böra för sin anläggning ega att påräkna

hjelp af Staten, för att vinna Riksdagens bifall ovilkorligen behöfver stödet

af en oväldig granskning af alla de frågor som deruppå ega inflytande,

hvilken det endast för Kong). Maj:t är möjligt att åstadkomma, anser jag

det vara mindre lämpligt och allt för tidigt att nu ingå uti någon närmare

pröfning af de skäl, som blifvit andragna till försvar för den mängd

af enskilda jernvägar som äro föreslagna, eller att lemna något slags förord

för vissa banor, vare sig att de af komitéen blifvit i dess förslag till

sekundärbanor upptagna eller icke.

Med uttalande af denna mening bör jag likväl här erinra om den åsigt,

som, redan vid föregående riksdagar uttalad och i viss mån godkänd, af

s. 51 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

51

komitéen blifvit ytterligare framhållen, att nemligen de jernvägar, som för

statens och enskildes räkning samtidigt äro under anläggning, icke böra

utföras efter en så stor plan, att dertill erfordras arbetskrafter, som näringarne

och industrien endast med svårighet kunna undvara, samt att den

upplåning som staten måste göra, för att dels bekosta de redan påbörjade

stambanornas fullbordande, dels understödja enskilda jernvägar, icke

under den närmaste framtiden torde böra öfverstiga 5,300,000 R:dr årligen,

i fall man fordrar att annuiteterna på denna upplåning skola med säkerhet

kunna betäckas med den stigande trafikinkomsten af stambanorna. Med

tillämpning häraf och under antagande att 4 millioner årligen under 5 år

användas för stambanorna, eller till dess den norra och den östra blifvit

fullbordade, skulle under åren 1872 till och med 1876 icke kunna användas

mera än 1,300,000 R:dr årligen till understödjande af enskilda

jernvägar, hvaremot efter sistnämnda år till de enskilda jernvägarne kan

lemnas större understöd, i samma mån som stambanebyggnaderna minskas.

I afseende på sättet för meddelandet af understöd åt enskilda jernvägar,

har det hittills följda, att lemna lån till högst två tredjedelar af

byggnadskostnaden, emot säkerhet för den lemnade låneförsträckningen uti

sjelfva jernvägen, visat sig befrämja tillkomsten af ändamålsenligt och väl

byggda jernvägar, utan att medföra risk för staten. Någon anledning att

frångå detta sätt för understödets meddelande kan således icke herntas af

hittills vunnen erfarenhet om dess olämplighet, och emot de skäl som

blifvit anförda, hvarföre det skulle vara lämpligare att understödja enskilda

jernvägar med anslag motsvarande en fjerdedel af byggnadskostnaden, torde

många berättigade anmärkningar kunna framställas.

Om genom understödets meddelande i form af lån det blifver nödigt

att göra en större upplåning för statens räkning, än om understödet lemnas

medelst anslag motsvarande en fjerdedel af byggnadskostnaden, så bör detta

förhållande likväl icke vara egnadt att ingifva någon farhåga, om det kan

visas, att staten i förra fallet kan återfå hela kapitalet jemte alla, under

den tid det är utestående, derå upplöpande räntor, eller om större delen

deraf kan återfås och den uppoffring staten gör betäckes med den behållning

uti tillökad trafikinkomst från stambanorna, som tillskyndas genom

nya enskilda jernvägars tillkomst, hvaremot i det sednare fallet den förlust,

som staten får vidkännas, i många fall kan blifva så stor, att den

aldrig torde ersättas genom den utdelning, som är att påräkna af de enskilda

jernvägarnes behållning å trafikinkomsten, sedan den uppgått till

4V2 procent af byggnadskostnaden. Den afkastning, som de mera vinstgifvande

enskilda jernvägar, hvilka hittills blifvit med af Rikets Ständer beviljade

låneunderstöd åstadkomna, lemnat, t. ex. Wexiö—Alfvestad, Christianstad—

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

Hessleholm, Landskrona—Helsingborg—Eslöf, Ystad—Eslöf och ännu mera

Köping—Uttersberg, gifver anledning till det antagande, att sådana enskilda

jern vägar, som, enligt hvad ofvan blifvit af mig yttradt, i främsta rummet

torde böra ega att påräkna statens understöd, komma att lemna ett resultat

närmast jemförligt med det, som för de nyss uppräknade erhållits.

Om byggnadstiden i allmänhet antages till tre år, så skulle sådan jernväg

hafva att påräkna en behållen trafikinkomst på 6:te året af minst 3''/a procent,

på ll:te året af 4 procent, på 16:de året af 4" a procent och på 2lista

året af 5Va procent af byggnadskostuaden.

Lenmas låneunderstöd, motsvarande två tredjedelar af byggnadskostnaden,

som med en tredjedel årligen utgår under de 3 byggnadsåren hvarå

ränta efter 5 procent årligen debiteras och lägges till kapitalet, samt annuiteten

från och med 6:te året erlägges med 5 procent, från och med ll:te

året med 6 procent, från och med 1(5 året med 7 procent och från och med

21:sta året med 8 procent, så har Staten på 53:dje året efter det att första

understödsbeloppet lyftades återfått hela kapitalet med ränta på ränta.

Lemnas deremot till sådan jernväg statsanslag till en fjerdedel, och bolaget

skall försöka att hos något penninge-institut upplåna hälften, så torde det

först och främst vara tvifvelaktigt, huruvida upplåningen lyckas, med mindre

än att kommuner eller landsting, som af jernvägsanläggningen hafva intresse,

ikläda sig en underborgen för annuitetens betalning, och vidare vara

föga välbetänkt och önskligt, om det sätt, som för enskilda järnvägsbyggnaders

understödjande beslutas, kommer att framkalla bemödanden att inveckla

kommuner och landsting uti sådana ansvarsförbindelser, som icke

på förhand till beloppen kunna beräknas. Det lärer dessutom knappt vara

möjligt att erhålla sådant lån till ränta af 5 Va procent, men under antagande

att det lyckas och med samma behållna trahkinkornst, som här ofvan blifvit

antagen, skulle i sådant fall ett jernvägsbolag, som på dessa vilkor upptager

lån till hälften och erhåller statsanslag till en fjerdedel af byggnadskostnaden

— om komitéens förslag antages — först med 11 itc året vara i

tillfälle att börja och pa 37:de året hafva verkställt amorteringen af lånet,

hvaremot staten först från och med det 16:de året skulle från sådant bolag

erhålla en utdelning motsvarande Va procent och från och med21:sta året

motsvarande lVi procent. När utdelningen för staten börjar, har likväldet

lemnade anslaget med ränta på ränta stigit till mer än det dubbla belopp

som ursprungligen lemnades. Antages åter, att jernvägsbolag, som af staten

erhållit en fjerdedel af byggnadskostuaden i anslag, skall derå erlägga 6 procent

årlig ränta, så snart behållna trafikinkomsten uppgår till 4 V procent, så inträffar

det förhållande, ■ att staten från och med 16:de året erhåller denna

utdelning, men att bolaget derigenom äfven : blir urståndsatt att amortera

det upptagna lånet, motsvarande halfva byggnadskostuaden, på kortare tid

s. 53 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N~:o 42.

53

än 54 år- Naturligtvis utfaller resultatet annorlunda- omjernvägens behållna

vinst är antingen större eller mindre än den i det uppgifna exemplet

antagna.

Det nu anförda synes mig emellertid lemna en berättigad anledning

dertill att, åtminstone i händelse det sista af ofvannämnda alternativ

skulle antagas, eller att 6 procent skall betalas på den Vpdel af byggnadskostnaden,

som staten anslagit, så snart behållningen af trafiken öfverstiger

4''/2 procent, enskildt bolag, som sålunda understödjes och som ej kau

beräkna större nettobehållning än motsvarande 3lj3 procent på 6:te året

och 5J 3:dcl procent på 21:sta året, blifver nödsakadt att vända sig till utländsk

entreprenör, som emot preferensaktier för halfva byggnadssumman,

statsanslaget till Vpdel och aktieegarncs tillskott för 1 4:del åtager sig att

utföra jernvägens anläggning. Att nu, då våra inhemska verkstäder börja

att lemna landets behof af rails och jernvägsmateriel, samt då erfarenheten

visat, att de med lån af staten understödda enskilda jernvägar, som hittills

blifvit anlagda, i afseende på styrka och uthållighet intaga ett rum framom

dem, som af utländska bolag blifvit här i landet byggda, fatta beslut, som

skulle framkalla flera jernvägsbyggnader genom till en del utländska bolag,

hvilka naturligtvis skola begagna utländsk materiel och, då deras sträfvan

hufvudsakligen torde gå deruppå ut, att göra vinst på sjelfva byggnadskostnaden,

för att ej behöfva förlora, om deras preferensaktier icke kunna

säljas annat än till nedsatt kurs, derför icke torde vara så angelägna att

utföra jernvägsbyggnaden med mesta möjliga afseende på framtida bestånd,

synes mig ingalunda vara välbetänkt.

Man må ej heller förbise dels den icke otänkbara händelse» att

något af staten på nämnda sätt understödt jervägsbolag kan i följd af felaktiga

beräkningar eller andra orsaker komma på obestånd, och att, om i

sådan händelse långifvaren låter utmäta bolagets egendom, staten antingen

nödgas, för att bevaka sin rätt och i möjligaste mån skydda sig emot förlust,

öfvertaga hela jernvägen eller ock gå förlustig allt anspråk på den

utdelning, som eljest skulle ifrågakomma, när genom ökad trafik jernvägens

behållna vinst dertill föranledde; dels att sådana rubbningar uti våra finansiela

förhållanden kunna inträffa, som för jernvägsbolagen omöjliggöra utvägen

att hos landets penninge-institutioner, annat än på särdeles betungande

vilkor, upplåna de behöfiiga medlen, hvarigenom åter hinder och

afbrott i byggnadsarbetenas jemna fortgång, till stor skada äfven för den

arbetssökande befolkningen, måhända vid tidpunkten då behofvet af arbetsförtjenst

är mest trängande, kunna vållas; dels ock slutligen svårigheten för staten

att med full säkerhet kunna kontrollera, när dess rätt till erhållande af

utdelning inträder, utom det att utöfvandet af sjelfva denna kontroll innefattar

ett sådant ingripande från statens sida uti dessa många enskilda

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

bolags angelägenheter och förvaltning, som från åtskilliga håll torde anses

rent af förhatligt, och i hvad fall som helst ej lärer kunna undgå att

framkalla förvecklingar och obehag af flerfaldig art.

Ehuru understöd till enskilda jernvägar lämpligast bör lemnas i

form af låneförsträckning och, efter min uppfattning, till en början endast

utgå till sådana, som med låneförsträckning till högst 2A:delar af byggnadskostnaden

och med icke längre amorteringstid, än det ofvan anförda exemplet

angifver, kunna bringas till utförande, så framgår likväl af de framställningar

om statsunderstöd för enskilda jernvägar, som vid innevarande

riksdag blifvit gjorda, att åtskilliga bolag äro villiga att underkasta sig

ännu strängare bestämmelser. Vigtiga skäl kunna jemväl tala derför, att

åt vissa bolag böra beviljas fördelaktigare vilkor, än jag trott i allmänhet

böra ifrågakomma- I sådant fall lärer dock, såvida icke politiska eller

strategiska skäl påkalla jernvägens anläggning, mycken försigtighet böra

iakttagas, på det att Staten, uti de uppoffringar, som göras af orter hvilka

för jernvägen äro närmast intresserade, må ega full trygghet i afseende

på jernvägens behöflighet och möjligheten för densamma att lemna en

nöjaktig afkastning. Då man ifrågasätter, att ett enskildt jernvägsbolag

icke skulle tillskjuta mer än en fjerdedel af anläggningskostnaden, så vill det

synas mig, att deruti i allmänhet ligger en allt för liten säkerhet, ty

oftast torde de orter, som hafva gagn af en jernväg, sjelfva kunna tillsläppa

sleepers, byggnadstimmer och hägnadsvirke samt verkställa sprängning

och framkörning af gråsten och lemna andra naturaprestationer, som

i allmänhet tillsammans motsvara minst 16''-,: de Is procent af anläggningkostnaden;

och uppoffringarne härför äro icke så svåra att åstadkomma, då

de kunna göras utan någon kontant utgift samt dermed ernås fördelen af

en jernväg. Det torde derför ingalunda böra anses såsom en alltför

sträng fordran, om ett anspråk ställes på enskilda jernvägsbolag att i

allmänhet derutöfver ikläda sig en kontant uppoffring för jernvägens anläggning

till minst lika stort belopp som det nyss anförda, hvarigenom

bolagets tillskott koinmo att utgöra en tredjedel af anläggningkostnaden.

I samma mån som bolagets egen uppoffring för jernvägens åstadkommande

blir ökad, förminskas ock statens risk att, till följd af uteblifven

ränta och amortering å lemnad låneförsträckning, behöfva öfvertaga och

trafikera sålunda understödd jernväg, eller att föryttra densamma och af

köpesumman, så långt den förslår, göra sig betäckt för sitt i företaget

nedlagda kapital. Om äfven, hvilket jag vill förutsätta såsom möjligt,

sådana jernvägar böra af staten i vissa fall understödjas, som ej kunna

erbjuda större bidrag af bolaget än en fjerdedel af anläggningskostnaden,

sa torde de likväl i allmänhet icke vara för landet af den betydelse, att deras

s. 55 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

55

anläggning bör i främsta rummet befordras, utan kan uppskjutas till en

sednare tid.

Riksdagen anhöll uti underdånig skrifvelse af den 12 Maj 1869, det

Kongl. Maj:t täcktes pröfva dels Indika jernvägsanläggningar må anses för

utveckling af landets industri mest af behofvet påkallade under den närmaste

framtiden af 12 till 15 år, samt den ungefärliga kostnad, hvartill

deras anläggning kunde antagas uppgå, dels lämpligaste sättet att befordra

deras utförande genom ett eller flera bolag, vare sig genom direkt anslag

till belopp af högst en fjerdedel af anläggningskostnaden eller på annat sätt.

Då det utlåtande, som den af Kongl. Maj:t, i anledning af åberopade underdåniga

skrifvelse, tillsatta komitéen uppgifvit, ännu icke utgjort föremål

för Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, enär det från vederbörande embetsmyndighet

i ämnet infordrade yttrande, enligt hvad det den Kongl. propositionen

till innevarande Riksdag om statsverkets tillstånd och behof bilagda statsrådsprotokoll

för den 7 Januari detta år innehåller, icke så tidigt inkommit,

att Kongl. Maj:t till innevarande Riksdag kunnat aflåta den begärda propositionen,

men sådan proposition deremot till en kommande Riksdag bör

kunna förväntas, innehållande ej mindre en fullständig utredning om livilka

jernvägar må anses för landets utveckling mest af behofvet påkallade, utan

jemväl huru deras anläggning, dels under de nu beslutade stambanornas

fullbordan, dels sedan stambanebyggandet blifvit minskadt, må kunna åstadkommas

utan rubbning af de arbetskrafter, som för näringarnes och industriens

vanliga behof erfordras samt efter den plan, som, på samma gång

den lemnar de enskilda jern vä gsföretagen ett berättigadt understöd, icke

föranleder för Statens räkning större upplåning, än som, med aktgifvande å

alla de på denna fråga inverkande förhållanden bör utan skada för Statens

kredit kunna verkställas och således måste komma att beröra samtliga de

frågor, hvarom jag i det föregående tillåtit mig att orda, så anser jag det

för närvarande vara mindre lämpligt, såväl att bifalla Kong!. Maj:ts nådiga

proposition, att ett extra anslag af 5 millioner R:dr måtte med högst en

million årligen, från och med år 1872 till och med år 1876, ställas till

Kongl. Maj:ts disposition, för att på det af Kongl. Maj:t föreslagna sättet

användas till understöd för enskilda jernvägsanläggningar, som ock att, på

sätt Utskottet föreslagit, under vissa vilkor bevilja ett belopp af 15 millioner

för åren 1872 till och med 1886 till understödjande af enskilda

jernvägar. Frågan om pröfning och fastställande i sin helhet af en plan

för de enskilda jernvägar, som under den närmaste tiden skola ega att

påräkna understöd af Staten, samt sättet för understödets meddelande, bör,

efter mitt förmenande, icke af Riksdagen afgöras förr, än Kongl. Maj:t af
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

låtit en af fullständig utredning, i alla delar der sådan blifvit begärd, åtföljd

nådig proposition i ämnet
På

grund af det ofvan anförda yrkar jag,

att såväl hvad Kongl. Maj:t i sin nådiga proposition föreslagit, som

hvad Utskottet hemställt uti 6:te punkten icke måtte af Riksdagen

godkännas.»

af Grefve Ludv. af Ugglas: »Jag behöfver icke för Riksdagens båda

Kamrar framhålla den menliga verkan på representationens förhandlingar,

som jernvägsstriderna allt ifrån deras uppkomst utöfvat; huru de enskilda

intressena, blinda för eller ringaktande hvad statens högre intressen kräfde,

kifvats om att åt sig rycka brorslotten af statens uppoffringar och bidrag;

huru köpslaganden och förbund ingåtts för vinnande af sådant mål och för

att af staten utpressa stundom mera än hvad med klokt ordnad hushållning

var öfverensstämmande; — köpslaganden och förbund, hvilkas skadliga

inflytande äfven mången gång sträckt sig till asgelägenheter,hvilka för jernvägsfrågorna

voro främmande. Vid sådant förhållande hade jag föreställt

mig, att Riksdagen med glädje och tacksamhet skulle emottagit nu föreliggande

Kongl. Maj:ts nådiga proposition, enligt hvilken åt Kongl. Maj:ts

öfver de enskilda intressena stående, lugna och ansvarsfulla pröfning skulle

öfverlemnas: så väl fördelningen af det årliga anslagsbelopp, som Riksdagen

för understöd åt enskilda jernvägsanläggningar ville stadga, som ock bestämmandet

af den ordning, uti hvilken — och det sätt uppå h vilket —

sagda understöd borde de enskilda bolagen tillkomma. Dä denna åsiot

icke af Stats-Utskottet blifvit delad, tillåter jag mig att till Riksdagen

hänskjuta densamma, vördsamt anhållande:

att Riksdagen måtte bifalla Kongl. Majas nådiga proposition uti

denna del; dock att anslaget måtte förhöjas till 6,500,000 R:dr,

att utgå med högst 1,300,000 R:dr årligen under hvarje af åren

från och med 1872 till och med 1876, i enlighet med de vilkor

och bestämmelser Kongl. Maja uti följande punkter föreslagit.

I fråga om sättet att understödja enskilda jernvägsanläggningar har

Utskottet, i strid med den af Kongl. Maj:t uttalade åsigt, föreslagit, att

detta understöd företrädesvis skulle utgå genom statsbidrag, motsvarande

högst en fjerdedel af anläggningskostnaden, mot vilkor att, då nettobehållningen

i trafiken öfverstiger fyra och en half procent af denna kostnad, hälften

af öfverskottet skall staten tillfalla. De skäl Utskottet för detta tillstyrkande

anfört äro hufvudsakligen: att sålunda med en betydligt mindre af

staten

s. 57 Kontrollera mot PDF

Stats-UtslMtels Utlåtande N:o 42.

57

staten upplånt summa »jernvägsbyggandet i de flesta fall bättre och säkrare

befrämjas;» att den upplåning, som skulle erfordras (af Utskottet beräknad

till 40,000,000) för att med lån till tvåtredjedelar af anläggnings-,

kostnaden understödja enskilda jern vägsbyggnader, blefve sä betydlig att

den »icke torde kunna undgå att menligt inverka på statens kredit»;

att, vid ett sadant sätt att genom lan understödja, äfventyret kunde blifva

ganska stort i händelse trafikinkomsten icke lemnade tillgång att bekosta

nödiga utgifter till ränta och amortering å det lemnade statslånet; framhållande

Utskottet slutligen »den svårighet, som ofta torde möta att bilda

bolag, som kunna af egna medel tillskjuta mera än en fjerdedel af kostnaden.»

Hvad nu det första skälet beträffar, är, da man afser att befrämja,

det enskilda jernvägsbyggandet, fördelen af den minskade upplåningen naturligtvis

beroende derutaf huruvida verkligen genom anslagssättet detta

mal »i de flesta fall bättre och säkrare», eller endast lika väl vinnes som

genom de hittills brukliga lånen. Det är just detta som skall bevisas och

kan således ej a priori antagas. Jag lemnar derföre tillsvidare detta skäl

åsido, i förhoppning att hvad jag längre fram tillåter mig att anföra må

i någon mån belysa denna fråga.

Att statens kredit skulle äfventyras om den under en tidrymd af

40, 30, helst 20 år skulle, till befrämjande af enskilda jernvägsbyggnader,

inom landet upplåna 40,000,000 Il:dr, är ett antagande, som jag icke förmår

fatta. Då för befrämjande af statens välstånd och nationalrikedomens tillväxt

—- näst sparsamhet —- intet kraftigare medel torde finnas än förbättrade

kommunikationer, och då krediten väl af nationalrikedomen är beroende,

synes det mig tvärtom som om i mån af dessa byggnaders kloka och

planmessiga bedrifvande statens kredit borde stärkas och höjas. De upplåningar,

som hittills till lika föremål skett, jäfva icke denna min åsigt.

Deremot förefaller det mig som om statens kredit allvarsamt nog kunde

blottställas, derest en mängd särskilda jernvägsbolag skulle tvingas att konkurerrande

med hvarandra upplåna de kapital, som, vid till en fjerdedel

nedsatta anslag, blefve behöfliga.

Hvad åter angår ofvan anförda äfventyr, lärer väl ej ett sådant allvarligen

kunna befaras då, såsom vilkor för erhållande af statsbidrag _ på

hvad sätt än detta må lemnas —— erfordras att icke allenast planer och

kostnadsförslag (hvilka möjligen icke kunna noga kontrolleras der de af

för staten främmande jernvägsingeniörer äro uppgjorda) utan äfven upplåningssätt

och vilkor m. m. —- det är hela den ekonomiska grund, på hvilken

företaget bygges — skall af Kongl. Maj:t pröfvas och godkännas. Aldraminst

lärer en sådan farhåga behöfva hysas, derest åt Kong], Maj:ts ansvar

Biii. till Riksd. Frot. 1871. 4 Sami. 1 Afd. 25 Häft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Stats- Utslcottets Utlåtande N:o 42.

öfverlåtes beviljandet af ansökningarne ocb detta sålunda undandrages inflytandet

af på riksdagsbeslut inverkande intressegrupperingar.

Återstår nu slutligen den svårighet Utskottet förmenat finnas att

bilda bolag, »som mäktar af egna medel tillskjuta mer än en fjerdedel af

kostnaden»*). På hvad grund Utskottet stödjer detta antagande är

svårt att inse. Icke talar för ett sådant det sätt, uppå hvilket nu befintliga

enskilda jernvägsbyggnader tillkommit, ej heller lemna de motioner,

hvilka Utskottet haft att behandla, något stöd derför. Uti 15 af 20 begäres

dels uteslutande lån till belopp af två tredjedelar ä hälften af anläggningskostnaden

(uti 8), dels (uti 7) sådana lån eller anslag till en fjerdedel af

kostnaden, och endast för 5 jernvägsanläggningar ställa sig anspråken uteslutande

på anslag. Icke ens dessa kunna emellertid af Utskottet med

säkerhet åberopas till bevis för den uppfattning, att bolagen icke mäktat

åstadkomma högre aktieteckning, enär möjligt — och till och med troligt —

är att det förordande 1869 års Riksdag gaf åt anslagssättet (med en fjerdedel)

inverkat på den form, som begäran om understöd erhållit. Men,

äfven under antagande att Utskottets åsigt vore riktig, återstår en fråga,

hvilken Utskottet ej uppmärksammat, den nemligen: månne väl ett företag,

som icke af mäktigare intressen eller större kapitalstyrka uppbäres, än att

högst en fjerdedel af beloppet kan af bolagsmännen sammanbringas, åtnjuter

den kredit, att lån till hälften af företagets kostnad kan pä billiga

vilkor erhållas? Denna fråga är af Chefen för Civil-departementet behandlad

i det yttrande inför Kongl. Maj:t, hvaruti han afstyrker att, »synnerligast

då fråga vore om jernvägsanläggning i större utsträckning, tillerkänna direkt

anslag afgjordt företräde framför låneunderstöd». Departements-chefen

påminner derom att -svårigheten att anskaffa hvad som utöfver erhållet

statsanslag» (till högst en fjerdedel) »erfordrades för utförande af jernvägsföretag

skulle i de flesta fall försätta bolag i nödvändigheten att vända sig

till utländska entreprenörer, hvilkas fördel bjöde att skilnaden emellan

entreprenadsumman och verkliga anläggningskostnaden blefve så stor som

möjligt. Deras sträfvan måste således gå ut derpå, att å ena sidan betinga

sig en hög entreprenadsumma och å andra sidan sänka den verkliga

anläggningskostnaden, till skada kanske för banans soliditet och trafikförmåga».

Denna Herr Departements-chefens åsigt om faran för bolag uti

att hänvisas till dessa utländska entreprenörer, hvilka på den fiktivt uppdrifna

anläggningskostnaden hafva sin egentliga vinst — och derföre såsom

vilkor för entreprenaden föreskrifva att planer och kostnadsförslag af deras

*) Observera att skilnaden emellan en fjerdedel och en tredjedel är en tolftedel- det

är på en million 83,333V3 K:dr.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

59

ingeniörer skola upprättas — vitsordas såväl af utländsk som ock af egen

sorglig erfarenhet. Skulle således den fruktan vara befogad att det till

endast en fjerdedel satta anslaget i månget fall skulle tvinga bolagen att

anlita dessa entreprenörer, läge deruti en olycka — ja ett ondt — så stort

att detta ensamt borde i allmänhet utdöma anslagssättet. Märkligt är att

Utskottet icke bemött hvad Herr Departements-chefen här anfört, icke

försökt att ådagalägga att följderna af det direkta anslagssättet icke skola

— eller åtminstone icke behöfva — blifva de befarade. Mycket synes

dock härtill hafva bort uppmana Utskottet. Främst aktningen för en åsigt,

hvilken uti Kongl. Maj:ts Proposition finner sitt uttryck, och skyldigheten

att, der denna ej delas, bjuda skäl för en motsats, hvilken man hos Riksdagen

förordar. Men dernäst fanns för Utskottet ett specielt skäl att,

hvad möjligt vore, undanrödja farhågan för en, genom utländska entreprenörers

öfvertagande af jernvägsbyggandet, fiktivt uppdrifven anläggningskostnad.

Till följd af anmärkningar, gjorda utaf en ledamot af Första

Kammaren, har nemligen Utskottet ansett sig skyldigt att genom beräkningar

ådagalägga huru statens uppoffringar komme att gestalta sig, der

understödet lenmades genom lån till två tredjedelar eller genom anslag till

en fjerdedel af anläggningskostnaden. Nu är gifvet att, derest vid åtskilliga

jernvägsbyggnader kostnaden genom entreprenörers uppdrifna förslag fiktivt

höjes (möjligen med 20 ä 25 procent utöfver den för byggandet behöfliga)

och, till följd derutaf, såväl statens tillskjutande en fjerdedel stegras som

ock den tidpunkt framskjutes då nettoinkomsten kommer att öfverstiga

fyra och en half procent, dessa Utskottets beräkningar ramla och slutresultatet

blifver ett vida ogynsammare än de 2,58 procent, hvilka upptagas

såsom statens förlust der de enskilda jernvägarne med direkt bidrag, i stället

för med lån, skulle understödjas. Utskottet har icke kunnat förbise detta,

och om likväl Utskottet icke sökt att undanrödja en faktor, som så störande

inverkar på dess såväl bevisning som beräkningar, torde det antagande

vara tillåtligt, att denna faktor eger en vigt, hvars betydenhet Utskottet

icke tilltrott sig att jäfva.

Sammanfattande hvad jag nu tillåtit mig att anföra, tror jag att —

med undantag för de fall der bolagens kapitalstyrka och kredit äro rikliga

i förhållande till den byggnadskostnad som skall bestridas — det enskilda

jernvägsbyggandet bättre och säkrare främjas genom understöd såsom hittills

af lån än genom anslag ej Överskjutande en fjerdedel af anläggningskostnaden,

Om ock de summor staten i förra fallet behöfver upplåna

blifva större, blifva dock statens verkliga uppoffringar mindre. Genom

statens större kredit komma behöfliga penningekapital att tillfalla bolagen

till billigare pris än derest bolagen sjelfva skulle upphandla dem, och denna

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

kredit blottställes ej genom de transaktioner en mängd olika bolag skulle

nödgas ingå. Och hvad som af allt är vigtigast — man äfventyrar

icke att intvinga enskilda bolag uti ruinerande förbindelser med utländska

entreprenörer, till hvilka, såsom premier, statens bidrag utgå. Skulle således

äfven Riksdagen icke vilja ingå på att åt Kong!. Maj:t öfverlemna

att bestämma det sätt, uppå hvilkct för hvarje särskildt fall understöd åt

etisk i t bolag må lemnas, bör dock, enligt mitt förmenande, låneunderstödet

af Riksdagen antagas såsom regel och anslagssättet endast tillämpas der

detta af särskilda förhållanden betingas.''*

af Herr F. W. Leijonancker: »Utskottet har uti punkten 6, mom. A. d)

föreslagit att "sa snart en jernvägs nettobehållning öfverstiger 4V2 procent

af anläggningskostnaden enligt det fastställda kostnadsförslaget, tillfaller

hälften af öfverskjutande delen utaf nettobehållningen, i all framtid, staten.»

Uti detta förslag har jag ej kunnat instämma af följande skäl:

l.o. Statens rätt att få någon ersättning för sitt lemnade bidrag

sättes helt och hållet i sista rummet och staten kan ej förrän i en aflägsen

fiamtid, om ens någonsin, få uppbära full ränta på sina i jernvägen

insätta penningar. För att staten å dem skulle erhålla 6 procent fordras att

jernvägens nettobehållning skall uppgå till 71/* procent å anläggningskapita

et, en behållning större än hvad man kan påräkna att jernvägar i allmänhet

under en längre följd af år kunna gifva
0

f''0'' Utskottets förslag fordrar för all framtid en årlig fiskalisering

pa bolagets sätt att sköta sina affärer och sin bokföring. Jag anser en

sådan statens inblandning vara i hög grad olämplig och ledande till stänciga

trakasserier, utan att statens rätt dock blir möjlig att bevara. Den

ersättning staten förbehåller sig, den må vara större eller mindre, bör enigt

mitt förmenande bestämmas på ett så tydligt till siffran bestämdt belopp,

att för dess utgående helst ingen, men åtminstone ej en för all framtid

fortgående minutiös granskning af och inblandning i bolagens affärer blifva

nödvändiga.

Af dessa skäl anser jag att 6:te punkten mom. A. d.) bör få följande

lydelse: J

Så snart nettobehållningen af trafiken å sålunda understödd jernväg

uppgår till 4V2 procent af anläggningskostnaden efter det

fastställda kostnadsförslaget, skall staten under all framtid ega

upphala sex procent å det statsbidrag, som för jernvägens byggande

blifvit utbetaldt.« 6

Häri har Friherre C. Skogman instämt.

1 1 a^. ^,err ^ey: ‘''Vid förlidet års riksdag omkämpades lifligt, som

bekant är, huruvida staten hädanefter skulle bygga några stambanor eller

s. 61 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

61

ej. Den sednare meningen blef Andra Kammarens beslut, men i gemensam

omröstning segrade den förra, ehuru endast med en mycket ringa majoritet.

I följd häraf blef Riksdagens beslut att för 1871 anvisa en million

till den norra och en million till den östra stambanan. Principielt taladt,

och under förutsättning att anslag till dessa banor fortfarande af Riksdagen

beviljas, är således icke något vidare att göra förrän de båda stambanorna

en gång hunnit färdigbyggas. Asigterna om förra Riksdagens beslut

må vara hvilka som helst; i ett fall sådant som detta, der tvära omkastningar

skulle medföra betänkliga rubbningar i ekonomiska företag grundade

på det fattade beslutet, der bör ett dylikt respekteras. Först när andra

och nya stambaneanspråk väckas, torde vara skäl att återupptaga frågan.

Emellertid hade man haft rätt att förvänta, det enskilda jernvägsanläggningar,

för hvilka så många och så vigtiga delar af landet visat sig

beredda till offer, hvilka en gång fullbordade skola till lif framkalla slumrande

rikedomar, underlätta deras utbyte orterna emellan, tillföra stambanorna

ökad inkomst samt i det enskildas kraftutveckling medföra så mycket

allmänt gagn; det hade varit att vänta, säger jag, att dessa enskilda

jernvägsanläggningar nu äudtligen skulle blifva mera tillmötesgångna och

omhuldade än hvad hittills varit fallet. I motsats härtill synes Stats-Utskottets

majoritet icke heller vid innevarande riksdag sinnad att behjerta

hvad frågan innebär, såvida man nemligen bedömer dessa banors anspråk

icke såsom något egennyttigt och samhällsvådligt, hvilket man måste misstroget

vakta och steg för steg försvara sig emot, utan uppfattar dem etter

den vigt för det allmänna de innebära,

Ått dessa enskilda jernvägsanläggningars betydelse ännu icke blifvit

till sitt fulla värde upppskattad framgår såväl ur det förslag till understöd,

som af Regeringen i Kougl. Maj:ts proposition till Riksdagen afgifvits,

som ur det af Utskottet nu framställda, och mot hvilket sednare

jag här nödgas reservera mig
Till

bevis för detta påstående tillåter jag mig att framlägga en kalkyl

öfver den vinst redan fullbordade enskilda banor i samband med stambanorna

tillskyndat statsverket.

Om alldeles enahanda beräkningar tillämpas vid en jemförelse mellan

året 1863, innan nedanstående banor, med undantag af Borås—Herrljunga,

hvilken öppnades i Augusti sagde år, trafikerades, samt året 1869

(nemligen den grund Trafikstyrelsen sjelf uppställt 1866 vid beräkning

öfver »privatbanornas vigt för stambanornas trafik;» se Trafikstyrelsens berättelse

1866, bil. N:is 91 och 59, jemförd med samma berättelse för 1869,

sid. 27, 5:te kol.) så finner man bruttoinkomsten hafva varit för

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

1863.

Herrljunga station 22,864,6!».

Alfvestad dito 13,461,27.

Hessleholm dito 54,287,15.

Eslöf dito 12,752,91.

103,365,12.

1869.

215,652,95.

194,870,03.

180,415,17.

295,227,H.

886,165,29.

Öfverskott.

192.788.86.

181,408,76.

126,128,02.

282,474,23.

782.799.87.

Om nu ntgiftsprocenten antages till medium mellan ofvanstående år,

utgörande för det förra omkring 68 procent och för det sednare 55,7, alltså

till cirka 62 procent, eller i runda tal 485,336 R:dr, återstå 297,463 R:dr

nettovinst, d. v. s. nära 2,9 procent på det till dessa bibanors anläggning

erhållna låneunderstöd *) utöfver den ränta och amortering som bolagen å

sagde lån till staten direkt inbetalt. Då nu staten årligen å sina stambanor

torde få antagas hafva i räntor förlorat minst 3 procent, så framgår

af det ofvanstående att, om lånebidrag till enskilda banor lemnas till samma

räntevilkor den sjelf ikäder sig, en ren vinst bör uppkomma för statsverket

af omkring 3 procent, hvilken, att döma af Trafikstyrelsens berättelser,

i den mån banorna hinna upptrafikeras samt ntgiftsprocenten vid stambanorna

nedgår, skall vidare ökas, och att det således, andra skäl oberäknade,

ur ren finansiel synpunkt måste för staten vara förmånligare att

understödja enskilda jernvägsanläggningar än att bygga stambanor.

Delande Herr C. Ekmans i Utskottet uttryckta åsigt, stödd såväl

på Kongl. Maj:ts proposition som på Trafikstyrelsens i detta hänseende

gjorda framställning, att trafikinkomsten kan beräknas lemna en årlig

%ggnadstillgång af cirka 5 millioner i medium, äfvensom att lån till två

tredjedelar af kostnaden är att föredraga framför Utskottets förslag i 6:te

punkten af Utlåtandet, nemligen en fjerdedel af kostnaden i anslag, med

vilkor att så snart jernvägens nettobehållning öfverstiger 472 procent af anläggningskostnaden,

enligt det fastställda kostnadsförslaget, tillfaller hälften

af Överskjutande delen utaf nettobehållningen i all framtid staten; anhåller

jag att mot Utskottets förslag få anmärka:

Först och främst då i sagde punkt mom. a föreskrifves: »att ansökning

om erhållande af statsbidrag skall åtföljas af sådana handlingar, som

tillförlitligen ådagalägga att bolaget kan, under vilkor, som af Kongl. Maj:t

*) Lån till Borås—Herrljunga-banan ................................. 1,436,666,0 7.

dito „ Uddevalla—Wenersborg—Herrljunga .................. 3,240,000,

dito „ Wexiö—Alfvestad.......................................... 434,000,

dito „ Christianstad—Hessleholm ................................. 720,000,

dito „ Landskrona—Helsingborg—Eslöf ..................... 2,300,000,

dito „ Ystad—Eslöf ......................................... 2,450,000,

10,580,666,«7.

(Ur Fåhrsei handbok, 2:dra Uppi., pag. 211.)

s. 63 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 42.

63

godkännas, anskaffa den del af det för jernvägens anläggande erforderliga

kapital, som icke betäckes af aktieteckningen och det påräknade statsbidraget»,

och då denna föreskrift icke gerna kan afse något annat än förbindelser

af in- eller utländska bankirer och bank-inrättningar att på vissa

bestämda vilkor försträcka de erforderliga penningarne, så torde med skäl

kunna ifrågasättas huruvida nämnde förläggare vilja underkasta sig icke

blott Kongl. Maj:ts pröfning, om genom dylikt kontrakt är tillförlitligen

ådagalagdt att det erforderliga kapitalet kan anskaffas, utan äfven att, oaktadt

möjligen vexlande penningekonjunkturer, tillhandahålla detta kapital

till alltjemnt samma pris under den antagligen långa tid, som kommer att

åtgå för Kongl. Majrts och Riksdagens samfällda godkännande, med utsigt

att, om konjunkturerna förbättras, slutligen få sitt anbud afslaget, men om

de försämras vid detsamma vara bundna.

Dernäst innehåller mom. b i meranämnda punkt »att bolagsmännens

aktieteckning skall medföra förbindelse för dem, att utaf egna tillgångar

tillskjuta hvad utöfver statsbidraget och aktiekapitalet jemte upplånta eller

annorledes med Kongl. Maj:ts tillstånd anskaffade medel erfordras;» om

meningen härmed är att intressenterna i dessa jernvägsbolag skola, i motsats

till hvad vid andra aktiebolag är fallet, vara med hvarandra solidariska,

hvilket den ofvan citerade ordalydelsen kan gifva anledning att ifrågasätta,

så skall ensamt detta omöjliggöra hvarje enskildt jernvägsföretag.

Vidare lärer vara onekligt att om staten, på sätt förlidet år skedde,

sjelf upplånar de erforderliga lånemedlen, så skola dessa till ett vida billigare

pris kunna erhållas, än om de särskilda jernvägsbolagen, i likhet med

hvad provinshypotheksföreningarne fordom gjorde, komma att öfverbjuda

hvarandra på penningemarknaden, äfvensom att iu dyrare de sålunda utförda

jernvägarne måste blifva, ju längre skall -det dröja och ju svårare

skola de få att förränta anläggningkostnaden.

Slutligen, då det hittills i allmänhet visat sig det endast en tredjedel

af de enskilda jernvägarnes anläggningskostnad kunnat genom aktieteckning

sammanbringas (Utskottet antager icke mer än en fjerdedel), och att

således, om Stats-Utskottets merbemälda förslag skulle godkännas, nära

halfva kapitalet måste anskaffas genom lån med jernvägen såsom säkerhet,

så skola bolagen, för att kunna konkurrera med statens, rikshypotheksföreningens,

städernas samt enskildas lånetransaktioner, naturligtvis blifva

tvungna:

antingen att underkasta sig en större kapitalrabatt och en högre

ränta, hvilket, då stora summor blifva erforderliga, ovilkorligen skall komma

att fördyra såväl statens egen upplåning, som höja räntefoten inom landet

till men för jordbruk och näringar,

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 42.

eller att hejdlöst kasta sig i armarne pä utländska entreprenörer

hvarigenom ekonomiska förluster måste uppstå, politiska förvecklingar kunna,

tänkas och ett vingleri blifva oktrojeradt, hvarpå lyckligtvis ännu fåtaliga

prof af dylik utländsk företagsamhet i Sverige lemna sorgligt varnande bevis.

På grund af hvad jag ofvan haft äran anföra, och då ett kraftigare

biträde från statens sida vid de enskilda jernvägsanläggningarne, i enlighet

med hvad jag förlidet år vågade hemställa, icke är att ifrågasätta, får jagvördsamt

föreslå:

a) att, af beräknad årlig byggnadstillgång 5,000,000 R:dr, under 5 år

från och med 1872, årligen 1,500,000 R:dr lemnas till den norra

och 1,500,000 R:dr till den östra stambanan ;

b) öfverskottet, antaget till årligen omkring 2,000,000 R:dr, må till

låneunderstöd, dock icke öfverstigande två tredjedelar af beloppet

för hvarje enskild jernvägsanläggning, användas enligt af Kongl.

Maj:t granskade och godkända kostnadsförslag, med trenne års

räntefrihet från den dag medlen lyftas, men med skyldighet för

lånetagaren att derefter med samma ränta och amortering, som

staten sjelf betalar, återgälda dessa lånebidrag, samt i öfrigt med

de vilkor Kongl. Maj:t och Riksdag komma att föreskrifva;

c) enskilda jernvägsanläggningar erhålla sagde understöd i den ordning

dylika bolag bildas och af Kongl. Maj:t föreslås till understöds

erhållande, samt i den mån dessa förslag vinna Riksdagens

godkännande.

Till slut må det tillåtas mig bemärka, att om på detta sätt två

millioner årligen lemnas i lånebidrag, med vilkor att jern vägsbolagen sjelfva

tillskjuta eu million, så skola enskilda jernvägar för tre millioner årligen

redan de 5 första åren kunna byggas, men då norra stambanan efter cirka

61/» år och den östra efter cirka 7V2 år hunnit fullbordas, skola bibanor

för ej blott sju och en half millioner R:dr årligen kunna utföras, utan äfven, i

den mån trafikinkomsten a stambanorna ökas samt räntor och amorteringar

från de enskilda jeruvägarne inflyta, byggandet antagligen kunna uppdrifvas

till en vida högre summa, ehuru nämnda sju och en half millioner

årligen redan torde vara det högsta byggnadsbelopp, som utan svårare rubbningar

i arbetspriser samt förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare bör

ifrågakomma.»

af Herr Jöns Rundbäck, med hvilken sig förenat Herrar Liss Olof

Larsson, O. B. Olsson, Sven Nilsson i Efveröd ochJonasson: »Om man

utgår från den visserligen rätta åsigten, att jernvägsanläggningar äro och

böra vara industriela företag, hvilka, om än de, liksom andra dylika välberäknade
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

65

beräknade företag, äro å ena sidan gagneliga för staten, likvisst å den andra

och i första rummet tillskynda bolagsintressenterna och de orter banorna

genomlöpa de största fördelarne; så uppstår den frågan: bör staten inblanda

sig uti och understödja sådana företag? Efter reservanternas åsigt bör staten,

åtminstone tills vidare, uti vårt kapitalfattiga och glest bebodda land,

lemna sitt understöd, helst det ligger i det helas intresse att dylika anläggningar

komina till stånd och emedan en af de stora uppgifter, staten har

att lösa, är att befordra en mångsidig utveckling af landets resurser i materielt

hänseende, hvartill lätta kommunikationsförbindelser i väsendtlig mån

bidraga. Genom statens mellankomst och med den garanti staten å ena

sidan lemnar och å andra fordrar underlättas jemväl bolagens bemödanden

att erhålla billig kredit för de kapitaler, som till så kostsamma företag erfordras,

på samma gång som staten blir i tillfälle att för allmänhetens bästa

utöfva nödig kontroll å företagets utförande och bedrifvande.

Ar denna åsigt rigtig, så uppstår den andra frågan: på hvad sätt och

under hvilka vilkor bör staten medverka till jernvägsanläggningar? Denna

fråga tro reservanterna hafva blifvit, på ett enda undantag när, af Utskottet

på ett tillfredsställande sätt löst, och således är det blott detta undantag,

som vi utbedja oss få upptaga och besvara.

Anmärkningen gäller Utskottets under mom. A punkten d) från jernvägskomiterades

betänkande hemtade förslag till bestämmelse af den godtgörelse

staten i en framtid skulle erhålla för det bidrag den lemnat till

enskilda jernvägar. Om detta vilkor skulle godkännas, så förmena reservanterna,

att en betänklig sammanblandning af statens och bolagets affärer

kommer att ega rum, hvilken i all framtid skall föranleda till förvecklingar,

för såvida staten, hvilket är troligast, icke kommer att erhålla någon utdelning.

Men, äfven med denna förutsättning, skall statens inblandning i

jernvägsbolagens ekonomi och räkenskapsföring endast föranleda till trassel

och obehag.

Nu då fråga är å bane att för framtiden uppgöra en omfattande plan

till blifvande jernvägsanläggningar, tro vi derföre, att det är en angelägenhet

af högsta vigt, att de vilkor och bestämmelser, som afse statens och jernvägsbolagens

ömsesidiga rättigheter och skyldigheter, noga afvägas, så att

allt blifver redigt och ordentligt. Sker icke detta så måste då åter en ny

erfarenhet lära oss, att »långa år får gälda, hvad stunden felat.» Vi yrka

derföre, då staten, på ett lojalt och oegennyttigt sätt bör understödja

enskilda jernvägsanläggningar, att staten af bolagen tillbaka blifver lika

grannlaga och upprigtigt behandlad, i fråga om den godtgörelse som staten

billigtvis bör fordra för sina gjorda uppoffringar, och vi tro detta skulle

Bill. till JRiksd. Prot. 1871. 4 Samt. 1 Afd. 25 Käft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

vinnas derigenom, att en viss tid utsattes, utöfver hvilken råntefrihet för

statens bidrag icke bör sträckas. Denna tid anse vi, för den en fjerdedel

som staten tillskjuter, billigtvis kunna utsträckas till 16 år efter det bidi aget

blifvit lyftadt, livilket är detsamma som 4 års räntefrihet å hela anläggningskapitalet.

För bolagen bör en så stor räntefrihet blifva särdeles förmånlig,

emedan bolagen derigenom få tid och tillfälle att upptrafikera banorna

innan^alltför stora ränteliqvider komma att tynga på rörelsen. Men att åter

en bana vid slutet af sextonde året bör och kan vara så upptrafikerad, att

den lemnar intresse för det å banan nedlagda kapitalet, det är en fordran,

som redan bvgda banor kunnat inlösa och som derföre kan ställas pa

hvilket bolag som helst, om det har för afsigt att inlösa sina förbindelser

och stå för sina beräkningar. Denna räntefrihet, som billigtvis bör lemnas

såsom en hjelp till sådana banor, hvilka icke kunna påräkna en hfligare

trafik i hast, bör dock icke lemnas åt mera vinstgifvande banor, hvilka

kunna komma i tillfälle att tidigare, och innan någon vinstutdelning bör

komma i fråga, börja sina ränteafbetalningar. Af denna anledning hafva

reservanterna, utan att förnärma bolagens företrädesrätt, sökt i nedanstående

förslag inlägga nödiga bestämmelser härför.

En annan lika rättvis som billig och för bolagen fördelaktig bestämmelse

hafva vi ock sökt framställa derigenom, att statens fordran på ersättning

för tillskjutna medel aldrig kommer att sträckas utöfver 6 procent.

Efter dessa allmänna betraktelser vilja vi här nu blott i korthet sammanfatta

de skäl, hvilka, efter vår åsigt, tala för vårt förslag gent emot

Utskottets och de fördelar vårt förslag erbjuder åro:

att det lemnar bolagen tid att upparbeta trafiken innan alltför stora

ränteutbetalningar ifrågakomma;

att det afböjer hvarje försök att skörda fördelar pa för högt tilltagna

kostnadsförslag, jemte andra sätt att undandraga staten hvad honom tillhörer;

att det uppmuntrar till företagsamhet, försigtighet och säkeihet, emedan

bolagen kunna i framtiden påräkna en vinst, som staten, blott den får sitt,

icke rimligtvis med bolagen bör dela;

att det icke sammanblandar statens och bolagens affärer för längre tid

än som kan anses nödig för att följa dessa företag i sina första anordningar,

då det torde vara behöfligt tillse huru de erna uppfylla sina förbindelser;

att det lemnar bolagen frihet, för den händelse de kunna erhålla penningar

för bättre pris eller få tillräckligt stora inkomster, att inbetala sin

skuld till staten. „

Från både statens och jernvägsbolagens sida böra alltså dessa vilkor

anses vara fördelaktiga; men på det staten, som försitt bidrag icke fordrar

annan garanti än den, som på annat ställe i Utskottets förslag omförmales,

s. 67 Kontrollera mot PDF

Stats-Utshottets Utlåtande N:o 42.

67

icke måtte förlora den rätt till ersättning som förslaget afser, så torde det

vara nödigt, att äfven i denna punkt inlägga en bestämmelse derom, att,

för den händelse banan öfverlätes till någon annan än de eller den som

erhållit understödet, statens rätt likväl hålles oförkränkt- En sådan bestämmelse

hafva ock reservanterna sökt inlägga, ehuru vi för öfrigt äro öfvertygade

om att Kongl. Maj;t icke skall förbise ännu närmare bestämmelser

härom när sanktion å dylik anläggning meddelas.

Då emot vårt förslag den invändning möjligen kommer att göras, att

det är något strängt, hvarföre jernvägsbolagen torde få svårt att upplåna den

hälft af anläggningskapitalet, som Utskottet förutsätter; så få vi med några

ord bemöta detta inkast. Eu sådan farhåga är efter vårt förmenande obefogad,

emedan det väl ej är tänkbart, att en jernvägsanläggning kan komma

till stånd, som åtminstone ej lemnar 3 procent in netto långt före 16:de

året och minst 4V2 derefter. Denna förmodan stödja vi på de inkomster,

som redan färdiga jernvägar inom vårt land visat sig lemna, och har ett

så gynnsamt resultat för dem inträffat, så bör detta desto mera motses af

dem som hädanefter blifva bygda, emedan ju mera trafiken utvecklas åt alla

håll, ju större blifver äfven de påräknade inkomsterna. Snarare således än

att frukta det kapitalisterna skola draga sig undan för det statens och

bolagens rättigheter äro noga bestämda, tro vi att man i stället har att

befara, det kapitaler i alltför stor mängd skola placeras i jernvägsföretag,

emedan hvem som helst och åtminstone kapitalisterna lätt kunna förutse

att det är företag som har en stor framtida säkerhet att erbjuda.

På grund af hvad vi sålunda haft äran andraga, få vi vördsammast

hemställa,

att Riksdagen, med afslag å Utskottets hemställan i 64e punkten,

mom. A. Litt. d) måtte besluta:

d) Så snart nettobehållningen af trafiken å sålunda understödd jernväg

uppgår till 4Vs procent af anläggningskostnaden, efter det

fastställda kostnadsförslaget, skall staten erhålla den Överskjutande

delen af nettobehållningen intill dess beloppet motsvarar 6 procent

å det lemnade statsbidraget; dock skall denna skyldighet, för den

eller dem som ega eller trafikera jernvägen, att erlägga 6 procent

å statsanslaget, i alla händelser inträda och i all framtid fortfarande

utgöras sedan 16 år förflutit från det statsbidraget blifvit

lyftadt. Jernvägens egare lemnas dock rättighet att, mot återbetalning

af det erhållna statsbidraget och mot godtgörelse af hvad

som brister i fulla 6 procent ränta derå under den tid detsamma

fått af bolaget räntefritt eller mot lägre ränta innehafvas, vinna

befrielse från all vidare afgift för statsbidraget.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

af Herr Liss Olof Larsson, emot 6:te punkten, mom. B.

emot 7:cle punkten (angående statsbidrag till enskild jernvägsanläggning

mellan Carlskrona och Wexiö):

af Herr Carl Ekman, med hvilken sig förenat Herrar Fredr. Brusewitz

och C. Peire: »Ehuru jag uti föregående punkt tillstyrkt, att Riksdagen

icke nu måtte ingå uti pröfning af någon plan för de enskilda jernvägar,

som böra ega att påräkna statsunderstöd, eller besluta, vare sig om

det belopp som för meddelande i allmänhet af sådant understöd må vara

lämpligt att anvisa, eller om vilkoren för understödets tilldelande, innan

Kongl. Maj:t låtit verkställa och för Riksdagen framlägga den utredning

i alla dessa afseenden, hvarom Riksdagen uti underdånig skrifvelse af d12

Maj 1869 anhållit, så anser jag mig likväl, på grund såväl af behofvet

att en jernväg snarast möjligt må blifva anlagd emellan Wexiö och

Carlskrona, som äfven derföre att någon bland de många enskilda jernvägsbyggnader,

hvarom framställning till innevarande Riksdag blifvit gjord,

redan under nästa år må kunna påbörjas, böra hemställa:

att för anläggning mellan Wexiö och Carlskrona af en jernväg

af 4,83 fots spårvidd, med det byggnadssätt i öfrigt Kongl. Maj:t

finner för godt bestämma, måtte anvisas ett statsbidrag af 3,700,000

R:dr, deraf såsom lån 2,400,000 R:dr, motsvarande två tredjedelar

af den beräknade anläggningskostnaden för en bana af 3,6

fots spårvidd, samt såsom anslag utan återbetalningsskvldighet

1,100,000 R:dr, utgörande skilnaden i den beräknade anläggningskostnaden

för en bana af 3,6 och en bana af 4,83 fots spårvidd;

af hvilken lånesumma en tredjedel, eller 800,000 R:dr, må utgå

under hvartdera af åren 1872, 1873, 1874, hvarjemte af anslaget

må utbetalas 200,000 R:dr under hvartdera af åren 1872 och

1873 samt återstoden under år 1874; och böra i öfrigt härvid

lända till efterrättelse följande vilkor och bestämmelser:

l:o. Bolaget åligger att till Kongl Maj:ts pröfning och fastställelse

inlemna af bolaget antagen bolagsordning jemte plan och kostnadsförslag,

äfvensom aktieteckningslista, upptagande bolagsmännens

namn och det antal aktier hvar och en i bohaget tecknat.

2:o. Bolagsmännens aktieteckning skall medföra förbindelse för dem

att utaf egna tillgångar tillskjuta hvad utöfver det beviljade statsbidraget

erfordras för att, i enlighet med i nåder fastställd plan,

fullborda jernvägen och dertill hörande anläggningar samt anskaffa

den transport-materiel, som enligt samma plan anses erforderlig;

och skall aktieteckningen uppgå till minst lika stort belopp som

hela den beviljade lånesumman. Som likväl hälften af det sålunda

tecknade aktiebeloppet är afsedd att utgöra säkei-het derför, dels

s. 69 Kontrollera mot PDF

Stats-UtsTcottets Utlåtande N:o 42.

69

att arbetet skall varda behörigen fullbordadt, dels att statsverket

i motsatt fall skall återbekomma hvad som lyftats af statsbidraget,

så behöfva aktieegarne, derest jernvägen genom bolagets försorg

varder på föreskrifvet sätt och inom stadgad tid fullbordad, icke

erlägga denna hälft af aktieteckningssumman, kommande följaktligen

aktieegarnes ansvarighet för densamma att försvinna, så

snart jernvägen blifvit i enlighet med planen behörigen fullbordad;

hvarefter jernvägen med, allt hvad dertill hörer utgör säkerhet

för lånesummans återbetalning. De handlingar) som innefatta

aktieegarnes förbindelser att fullgöra den på grund af aktieteckningen

dem åliggande inbetalningsskyldighet å deras aktier, böra

deponeras hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande inom det län,

der bolaget har sitt forum.

3:o. Den för hvarje år belöpande andel af statsbidraget får lyftas på

sätt och tider, som af Kongl. Maj:t bestämmas; egande Kongl.

Maj:t i öfrigt meddela de närmare föreskrifter och vilkor, som

för betryggande af statens l ätt må finnas nödiga; och skall, innan

någon del af statsbidraget får lyftas, kontrakt, innefattande bolagets

skyldigheter och rättigheter, vara af bolagets direktion undertecknadt

och af Kong]. Maj:t i nåder antaget.

4:o. Å lånesumman beräknas fem procent årlig ränta från den dag

särskild del deraf blifvit lyftad, hvilken ränta vid hvart och ett

års slut tillägges kapitalet, med iakttagande deraf att från och

med följande års början räntan beräknas å det sålunda tillökade

beloppet Under de första fem åren, räknade från det år då

första delen af statsbidraget blifvit lyftad, vare bolaget befriadt

från inbetalning å skulden; men från och med år 1877 skall bolaget

vid slutet af hvarje år verkställa en genom lånekontraktet

till beloppet bestämd årlig afbetalning enligt uppgjord amorteringsplan,

så att hela lånesumman jemte derå beräknad ränta

varder till fullo betald sednast inom 50 år från den dag jernvägen

enligt kontraktet bör vara fullbordad och till allmän trafik upplåten.

Skulle det förfallna inbetalningsbeloppet icke å föreskrifven

tid erläggas, skall derför af bolaget utgöras ränta efter sex procent

för året, intilldess samma belopp blifvit inbetaldt.

5;o. Innan större eller mindre del af statsbidraget får lyftas, bör

bolaget genom sin direktion hafva till Riksgälds-kontoret inlemnat

eller der företett:

a) för hela lånesumman jemte derå upplöpande ränta, å bolagets

vägnar, utfärdad skuldförbindelse, som af Fullmäktige i nämnda

verk godkännes;

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

b) det af Kongl, Maj:t i nåder antagna kontraktet om arbetets

utförande;

c) bevis att den i ofvanstående punkt 2 stadgade deposition blifvit

verkställd;

d) bevis att minst fem procent af hela aktiesumman blifvit inbetalda;
e)

vederbörligt intyg, att arbetet inom föreskrifven tid blifvit påbörjadt

och sedermera i öfverensstämmelse med arbetsplanen

fortsatt; samt

f) särskild, å bolagets vägnar, af dess direktion utfärdad förbindelse

att under all framtid vidmakthålla hela jernvägen med

allt hvad dertill hörer i sådant skick, att den kan för allmänna

trafiken begaguas.

6:o. För den händelse, att den för jernvägsanläggningen fastställda

arbetsplan icke skulle följas och derifrån, utan sökt och erhållen

nådig tillåtelse, skedd afvikelse icke varder på föreskrifvet sätt

rättad, eller i fall jernvägsarbetet icke skulle i stadgad ordning

fortsättas samt inom den derför bestämda tid fullbordas, eger

Kongl. Maj:t låta inställa all vidare utbetalning af det beviljade

låneunderstödet samt återfordra hvad deraf utbekommits, att på

en gång eller successivt till Riksgälds-kontoret inbetalas inom den

tid, Kongl. Maj;t finner för godt i nåder bestämma. Skulle åter

jernvägsanläggningen under arbetstiden öfvergifvas, eller jernvägen

efter dess fullbordande icke så underhållas, att den framgent kan

begagnas, eller om betalningsskyldigheten för det erhållna lånet

icke skulle kunna af bolaget fullgöras, kommer jernvägen att hemfalla

till staten, utan rättighet för aktieegarne att, till större

eller mindre del, utaf det allmänna erhålla ersättning för de tillskott

till detta företag, som dessförinnan blifvit af dem utgjorda.

7:o. Bolagets direktion skall hafva skyldighet a,tt under byggnadsåren,

inom den tid och till den embetsmyndighet, Kongl. Maj:t

behagar i nåder föreskrifva, årligen afgifva berättelse om väganläggningsarbetets

fortgång under det näst föregångna året, samt

att, sedan jernvägen blifvit för trafiken upplåten, enligt af Styrelsen

för allmänna väg- och vattenbyggnader uppgjorda formulär,

afgifva berättelser angående trafiken och hvad dermed eger gemenskap;

och eger Kongl. Maj:t dels insätta en ledamot i direktionen,

dels, intilldess lånet blifvit till fullo återbetaldt, utse en revisor

att deltaga i granskning af bolagets räkenskaper och förvaltning.

Arfvode till sålunda utsedd direktör och revisor bekostas af bolaget.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

71

8:o. I den mån jernvägen varder fullbordad och till allmänt begagnande

upplåten, skall bolaget vara skyldigt att, mot den ersättning

som Kongl. Maj:t efter vederbörandes hörande pröfvar skäligt

bestämma, på densamma fortskaffa trupper och allmänna posten

samt ombesörja alla andra för kronans eller det allmännas räkning

ifrågakommande personal- och varutransporter. Derjemte

skall det åligga bolaget att utan ersättning medgifva anbringande

längs efter jernvägen af elektriska telegraflinier, med hvad dertill

hör er.

9:o. Afgifterna för passagerare- och varutrafiken skola utgå enligt den

taxa, som Kongl. Maj:t, efter dertill af bolaget afgifvet förslag

samt Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvandes hörande, i

nåder fastställt, och hvilken taxa i allmänhet hvart femte år lämpas

efter sig då företeende förhållanden.

10:o. Skulle behållna inkomsten af jernvägen. efter afdrag af den årliga

inbetalningen å det af staten erhållna lånet, öfverstiga sex procent

å det belopp aktieegarnc tillskjutit, ankommer på Kongl.

Maj:t att, utom begagnande af den i näst ofvanstående punkt

Kongl. Maj:t förbehållna rätt att pröfva och bestämma de enligt

taxor utgående afgifterna, föreskrifva, huru stor del af detta öfverskott

skall afsättas till underhålls- och ombyggnadsfond eller ock

användas till ökande af den för lånet stadgade amortering.

ll;o. Bolaget må, dels utan kostnad eller årlig ersättning undfå upplåtelse

af den för jernvägsanläggningen erforderliga, kronan tillhöriga

mark, som står under dess omedelbara disposition, hvaremot,

när fråga är om boställsjord eller annan åt enskild person

med åborätt eller annorledes upplåten kronojord, ersättning derför

af bolaget bör lemnas i enlighet med gällande expropriationslag,

dels ock kostnadsfritt begagna sådana å kronans egor belägna

kalk- och stenbrott, som kunna vara disponibla.

12:o. Bolaget skall i alla rättsförhållanden, som kunna uppstå mellan

detsamma och svenska kronan eller enskilde medborgare, lyda

under svensk domstol och vara underkastad svensk lag; börande

i bolagsreglorna finnas utsatt hvar bolaget har sitt laga forum.

13:o. I fråga om begagnande och underhållande af jernvägen, med

hvad dertill hörer, komma slutligen de föreskrifter och stadganden,

som Kongl. Maj:t kan finna för godt meddela, att tjena till ovilkorlig

efterrättelse; varande bolaget och dess biträden derjemte i allmänhet

skyldige att iakttaga och fullgöra hvad, med hänsigt till

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Stafs-TJtskottets Utlåtande N:o 42.

den Staten tillkommande vård öfver jernbanan och tillsyn öfver

trafiken derpå, kan varda i vederbörlig ordning föreskrifvet.

af Herr Carl Ifvärsson, med hvilken sig förenat Herr O. B. Olsson:

»Emot Utskottets beslut att dels, på sätt å sidan 29 skett, förorda e-n jernväg

»från Mjölby öfver Motala till någon punkt på den af komitéen förordade

linien Askersund—Hallsberg», oaktadt denna väg icke allenast skulle

komma att anläggas inom en på kommunikationsleder särdeles väl gynnad

provins, der statsbana äfven är under anläggning, utan ock till större delen

utmed Wetterns strand, och dels, såsom förhållandet är med 7:de punkten,

föreslå Riksdagen att, i strid med föreslagna bestämmelserna i 6:te punkten,

bevilja ett anslag, icke endast i någon mån öfverstigande V*, utan närmare

Va, af den beräknade anläggningskostnaden för en jernväg mellan Wexiö

och Carlskrona; får jag härmed afgifva min reservation, enär jag anser det

förra vara en orättvisa emot andra orter, som ega jemförelsevis större skäl

till förord för banor, hvilka icke blifvit i sekundärnätet upptagna, och det

sednare, mer än skäligt betungande för staten, stå i strid med den för understöd

af banor i berörda nät antagna grundsats. Jag anser således att ofvananförda

förord för Mjölby-banan icke bort i Utskottets utlåtande inflyta,

och att anslaget till Wexiö—Carlskrona-banan bort, under vilkor, som i 6:te

punkten äro föreslagna, och utan att någon särskild bestämmelse om spårvidden

bort ske, inskränkas till en fjerdedel af anläggningskostnaden, hvaraf

för nästa år kunnat anvisas ett skäligt belopp, t. ex. i rundt tal 700,000 R:dr.

emot Ode och 7:cle punkterna:

af Herr L. Nordenfelt: »Yrkande:

att Riksdagen ville på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts nådiga framställning,

att för understödjande af enskilda jernvägsanläggningar,

vare sig medelst öfvertagande af aktier, försträckning eller anslag

utan återbetalningsskyldighet, enligt hvad Kongl. Maj:t, efter pröfning

af omständigheterna, i hvarje särskildt fall finner lämpligt,

Riksdagen beviljar och till Kongl. Maj.ts disposition ställer ett

ett extra anslag af sju millioner femhundratusen R:dr Runt,

att utgå med högst en million femhundratusen R:dr årligen

under hvarje af åren 1872 till och med 1876 samt i enlighet med

följande vilkor och bestämmelser, nemligen:

l:o. att kostnadsförslag, arbetsplan och trafiktaxa fastställas af

Kongl. Maj:t, som jemväl närmare bestämmer de ställen, hvilka

jernväg skall beröra:

2:o. att Kongl. Maj;t pröfvar och godkänner af bolaget antagen bolagsordning

jemte plan för anskaffande af det för jernvägsanläggningen

erforderliga kapitalet; 3:o.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

73

3:o, Att, utöfver det beräknade byggnadskapi talet, genom garantiaktier

eller på annat sätt säkerhet, som af Kongl. Maj:t godkännes, ställes

derför, att jernvägen med dertill hörande anläggningar enligt i

nåder fastställd plan varder fullbordad och enligt samma plan

påräknad transportmateriel anskaffad;

4;o. Att de jernvägsanläggningar i allmänhet först erhålla statsbidrag,

för hvilka de för staten fördelaktigaste vilkoren erbjudas, eller

hvilka i andra hänseenden af Kongl. Majrt anses för staten nyttigast;

5:o. Att Kongl. Maj:t dels insätter en ledamot i direktionen för hvarje

jernvägsbolag, som undfått statsunderstöd under någon af ofvannämnda

tre former, dels ock utser en revisor att deltaga i granskningen

af förvaltning och räkenskaper samt att arfvode till sålunda

utsedd direktör eller revisor bekostas af bolaget;

6:o. Att hvarje jernvägsbolag, som erhållit statsunderstöd, i öfrigt

underkastas alla de vilkor och kontroller, som af Kongl. Maj:t

pröfvas lämpliga och nödiga;

7;o. Att hvarje sådant bolag, som nyss är voi-det nämndt, må, då Kongl.

Maj:t så pröfvar lämpligt, dels utan kostnad eller årlig ersättning

undfå upplåtelse af den för jern vägsanläggningen erforderliga,

Kronan tillhöriga mark, som står under dess omedelbara disposition,

hvaremot, när fråga är om boställsjord eller annan åt enskild

person med åborätt eller annorledes upplåten kronojord, ersättning

derför af bolaget bör lemnas i enlighet med gällande expropriationslag,

dels ock kostnadsfritt begagna sådana å Kronans egor

belägna kalk- och stenbrott, som kunna vara disponibla;

8:o. Att, hvad särskildt angår öfvertagande af aktier i enskild jernvägsanläggning,

sådana må till högst fem tolftedelar af anläggningskostnaden

enligt det af Kongl. Maj;t godkända kostnadsförslaget

för statens räkning öfvertagas, under vilkor:

a) att aktier, motsvarande minst en fjerdedel af samma anläggningskostnad,

äro tecknade af kommuner eller vederhäftiga svenska

undersåter, med lika rätt till utdelning af behållna inkomsten

å samtliga aktierna;

b) att i bolagsordningen tydligen finnes bestämdt, att, utöfver

aktiebeloppet, något tillskott eller någon ansvarighet för fullgörande

af bolagets förbindelser icke medgifves för de af staten

öfvertagna aktierna;

c) att, för anskaffande af den återstående andelen af jernvägens

anläggningskostnad, enligt det af Kongl. Maj:t godkända kost
Bih.

till Biksd. Prot. 1871. 4 Sami. 1 Afd. 25 Höft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 42.

nadsförslaget, amorteringslån må af bolaget upptagas emot

räntebärande obligationer och säkerhet i jernvägen med dertill

hörande byggnader och materiel;

d) att, i sålunda bildadt aktiebolag, rösträtt för statens aktier

utöfvas af ombud, förordnadt af Kongl. Maj:t med nedsättning

i röstetalet till hälften af det antal aktier, som tillsammans egas

af enskilda personer eller kommuner, men att, om staten försäljer

sina aktier, lika rösträtt för dessa aktier, som för de öfriga

enligt bolagsreglorna, må tillkomma lcöparne;

9:o. Att försträckning för enskild jernvägsanläggning, till högst två

tredjedelar af anläggningskostnaden, enligt det af Kongl. Maj:t

godkända kostnadsförslaget må beviljas, under vilkor:

a) att hälften af denna försträckning må lyftas, sedan bolaget

ådagalagt, att det för jernvägsanläggningen utgifvit en sjettedel

af anläggningskostnaden efter det fastställda kostnadsförslaget

ocli andra hälften ett år efter erhållandet af den första hälften,

såvida Kongl. Maj:t finner anläggningen hafva så fortgått, att

säkerhet förefinnes för dess fullbordande inom den tid Kongl.

Maj:t behagat bestämma;

b) att räntefrihet å den sålunda erhållna försträckningen medgifves

under tre år från den dag första hälften af forsträckningen

blifvit lyftad och sedermera årligen derå erlägges tre

procent ränta för de två närmast följande åren, fyra procent

för de två derefter följande, fem procent för de två derpå följande

åren samt derefter vid utgången af hvarje följande år en

annuitet af sex procent å ursprungliga försträckningsbeloppet,

intilldess detsamma blifvit amorteradt jjå det sätt, att af denna

annuitet först godtgöres ränta efter fem och en half för hundra

å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgör afbetalning derå;

c) att jernvägen med alla dertill hörande byggnader och materiel

utgör underpant för den af staten lemnade försträckning jemte

betingade räntor, hvarför staten må, då så finnes lämpligt,

taga inteckning i bolagets egendom utan dess hörande;

10:o. Att, beträffande anslag utan äterbetalningsskyldighet, sådant anslag

må för enskild jernvägsanläggning beviljas till högst en fjerdedel

af anläggningskostnaden efter det fastställda kostnadsförslaget,

under vilkor:

a) att anslaget må lyftas, sedan bolaget ådagalagt, att det för

jernvägsanläggningen utgifvit hälften af den godkända anläggningskostnaden;
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

75

b) att fem och en half procent ränta å det erhållna beloppet

skall erläggas första gången efter utlöpandet af det sextonde

året från den dag anslaget blifvit lyftadt och sedan årligen för

all framtid;

c) att jernvägen med alla dithörande byggnader och materiel utgör

underpant för ofvannämnda, staten tillkommande ränta, hvarför

staten må, då så finnes lämpligt, taga inteckning i bolagets

egendom utan dess hörande;

H:o Att Kong]. Maj:t för jernväg emellan Wexiö och Carlskrona må

af ifrågavarande extra anslag bevilja understöd på det sätt, att i

det bolag, som åtager sig att utföra denna jernvägsanläggning

med 4,83 fots spårvidd och så stark öfverbyggnad, att banan i nödfall

må kunna begagnas för statens lokomotiv, staten tager aktier

för en million etthundratusen R:dr R:mt, under vilkor, som i 8:de

punkten härofvan finnas bestämda, och dessutom för återstående

andelen af anläggningskostnaden enligt faststäldt kostnadsförslag

lemnar bidrag på det af ofvan anförda sätt, som Kongl. Maj:t kan

finna lämpligt att bestämma.

Utom de skäl för vissa delar af detta yrkande, hvilka finnas nämnda

i det Kongl. Maj:ts proposition bilagda statsrådsprotokollet, i denjernvägskomitéens

förslag åtföljande reservationen af Grefve A. laube samt i min

motion N:o 3 vid denna riksdag, får jag anföra följande:

att en årlig upplåning af 5,500,000 R:dr, hvaraf 4,000,000 R:dr för

statsbanorna och 1,500,000 R:dr för enskilda jernvägar, att användas enligt

dessa grunder, bör kunna verkställas utan skada för andra statsändamål,

enär dels tillväxten af statens trafikinkomst otvifvelaktigt kommer att till

följd af den stora utsträckningen af stambanorna och de många tillkommande

bibanorna blifva större än Utskottet förutsatt, dels de blifvande

enskilda banorna, om de understödjas med aktier eller lån, komma att återbära

betydliga belopp, dels äfven den ökade produktion, som jernvägarne

åstadkomma, måste öka åtskilliga af statens inkomster;

att det synes lämpligt, att nu bestämma anslag för så lång tid, som

femton år, då icke tvingande skäl dertill föranleda, helst ytterligare erfafenhet

torde behöfva förvärfvas angående sättet för statsbidragens meddelande,

innan Riksdagen binder sig för femton år och för 19,500,000 R:dr;

att i praktiken någon väsendtlig skilnad icke torde ega rum emellan

de jernvägar, som af Utskottet afses i mom. A. och dem, som sorteras

under mom. B;

att staten, med afseende å de stora fördelar, som jernvägarnes utsträckning

medföra för vårt försvar, för ökande af nationens kapital, och

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42,

inkomsterna så väl af statens järnvägstrafik som af‘ bevillningen, icke torde

böra undandraga sig en icke allt för stor förlust för det närvarande, för

att så mycket förr vinna dessa fördelar, fastän denna statens förlust hvarken

torde böra eller behöfva göras så stor, som antagandet af Utskottets

förslag skulle hafva till följd;

att Riksdagen icke bör vid statsbidraget fästa sådana vilkor, som

åtminstone i flera fall icke leda till det asyftade målet, utan heldre lemna

flera vägar öppna för vinnande af samma mål;

att det vilkor Utskottet i inom. b föreslagit, oaktadt det förut varit

föreskrifvet, förefaller särdeles hardt och afskräckande från aktieteckning,

enär detta vilkor under byggnadstiden ombildar aktiebolaget till ett solidariskt

bolag, hvarföre jag sökt bereda möjlighet äfven för andra sätt, att

ställa nödig säkerhet för arbetets utförande;

angående öfvertag ande af aktier:

att Utskottets farhåga, att staten, såsom aktieegare, kunde nödgas att

till större eller mindre del vidkännas ansvarighet för bolagens öfriga förbindelser,

synes strida emot aktiebolagslagens tydliga bestämmelse och dessutom

denna fara kunna i bolagsordningarue än kraftigare förekommas;

att genom öfvertagande af aktier statens risk för förluster i det hela

minskas derigenom, att de banor, som gifva god afkastning, lemna ersättning

för dem, som afkasta litet, samt att åtskilliga af dessa aktier i framtiden

sannolikt komma att betäcka största delen af statens hela uppoffring;

att, om man, för att göra en jemförelse med de af Utskottet anförda

exemplen, såsom medeltal antager två byggnadsår, jernvägens anläggningskostnad

till 1,500,000 R:dr, hvaraf staten tager aktier för fem tolftedelar,

enskilda för tre tolftedelar och fyra tolftedelar upplånas emot 5V2 procent

årlig ränta, nettobehållning af jernvägstrafiken under första trafikåret till

2Vi procent af anläggningskostnaden och sedan årligen stigande med en

fjerdedel procent af samma kostnad till och med det 14:de trafikåret, då

banan antages afkasta 5V2 procent, och att samma ränta betalas på det belopp

staten nedlagt i aktier, utan att beräkna amortering, (emedan staten

fortfarande eger aktierna och efter omständigheterna kan sälja eller behålla

dem, såsom inkomstbringande egendom), — statens förlust vid slutet af

14:de året efter utbetalningen, såsom tabellen, bilagan A, utvisar blefve

435,309 R:dr, hvars rabatterade värde vid utbetalningstiden utgör 205,714

R:dr, eller 13,71 procent af jernvägens anläggningskostnad;

att, under ofvannämnda förutsättningar, med undantag deraf att staten

tager aktier endast för en tredjedel af anläggningskostnaden, eller för 500,000

R:dr, och enskilda för samma belopp, statens förlust vid utgången af 14:de

s. 77 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 42

77

året blefve 261,185 R:dr, hvars rabatterade värde vid utbetalningstiden utgör

123,428 R:dr, eller 8,23 procent af jernvägens anläggningskostnad;

beträffande försträckning:

att vilkoren böra bestämmas så, att äfven mindre goda jernvägar afkasta

nog för att vilkoren må kunna fullgöras, synnerligen under de första

åren, emedan staten i annat fall otvifvelaktigt nödgas att öfvertaga flera

enskilda jernvägar och isynnerhet de sämsta af dem;

att en så hastig amortering af försträckningen, som Kongl, Maj:t föreslagit,

sannolikt skulle ruinera de flesta enskilda jernvägsbolag, som på dessa

vilkor lånat två tredjedelar af anläggningskostnaden;

att tiden för amorteringen icke lärer inverka på beräkningen af statens

förlust, så vida man riktigt uppskattar den effektiva ränta, som staten

får betala på det utestående kapitalet och hvilken icke skäligen kan antagas

högre än 5Vj procent;

att, under antagande af denna räntefot för statens penningar och de

af mig föreslagna vilkoren för försträckningen samt en anläggningskostnad

af 1,500,000 R:dr, statens förlust, såsom tabellen, bilagan B, utvisar, vid

slutet af 9:de året efter första utbetalningen, efter hvilken tid bolaget betalade

5V2 procent ränta och en half procent amortering, skulle blifva 306,276

R:dr, hvars rabatterade värde vid tiden för första utbetalningen utgör 189,165

R:dr, eller 12,61 procent af anläggningskostnaden;

angående anslag utan återbetalning sskyldighet:

att, till undvikande af tvist med bolagen angående deras förvaltningsåtgärder

och bokföring samt till säkerhet derför, att staten må utbekomma

vederbörlig afkastning å sitt bidrag, det synes vara nödvändigt att bestämma

någon viss tidpunkt, efter hvilken staten skall erhålla utdelning;

att denna tidpunkt och utdelningens belopp bör bestämmas med afseende

på dels bolagens sannolika förmåga att utbetala det, dels ock på

storleken af den uppoffring Riksdagen anser sig kunna medgifva;

att staten för sin blifvande utdelning bör förbehålla sig säkerhet i

banan, emedan annars lätt kunde inträffa, att staten ginge miste om sin

utdelning, för den händelse att bolaget måste afträda sin egendom till sina

fordringsegare;

att statens förlust, under förutnämnda förutsättningar, vid utgången

af det 15:de året efter utbetalningen af statens bidrag (375,000 R:dr eller

en fjerdedel af anläggningskostnaden 1,500,000 R:dr), ifrån hvilken tidpunkt

staten allt framgent egde bekomma 5V2 procent årligen å nämnda bidrag,

blefve 462,180 R:dr, hvars rabatterade värde vid tiden för utbetalningen

utgör 207,026 R:dr eller 13,80 procent af anläggningskostnaden,

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 42.

Slutligen måste jag reservera mig emot den af Utskottet framlagda

kalkyl angående statens inkomster och förluster genom det af Utskottet

föreslagna sättet för statsbidrag med en fjerdedel, af anläggningskostnaden.

Jag finner nemligen den af Utskottet antagna nettobehållningen alldeles

för hög, oaktadt detta antagande skulle gifva ett särdeles godt stöd

för mitt förslag om öfvertagande af aktier för statens räkning.

Dessutom finner jag denna kalkyl oriktigt genomförd, då Utskottet

enligt mitt förmenande rätteligen skulle från statens beräknade utgift den 31

December 1902, 1,085,019 R:dr 47 öre, hafva dragit de 375,000 R:dr, som

fortfarande skulle innestå hos bolaget och afkasta 9 procent eller derutöfver.

Ef er detta afdrag skulle återstå 710,019 R:dr, hvars rabatterade värde den

1 Januari 1872 utgör 135,034 R:dr, eller 9 procent af 1,500,000 R:dr. Då

man dertill lägger att staten utöfver 5V2 procent, som de utlagda 375,000

R:dr skulle kosta staten i ränta, ytterligare för all framtid förvärfvat en

grundränta af minst 13,125 R:dr, eller 3V2 procent på 375,000 R:dr, befinnes

denna grundränta motsvara icke allenast de ofvannämnda 135,034 R:dr

utan äfven ett nytt kapital af 103,784 R:dr, hvarigenom alltså torde vara

bevisadt, att, om Utskottets förutsättningar vore riktiga, staten genom sitt

bidrag icke skulle göra någon förlust, utan tvärtom en vinst, motsvarande

6,92 procent af jernvägens anläggningskostnad, eller 27,67 procent af statsbidraget.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 42.

79

Bilaga A till Herr L. Nordenfelts reservation.

Tabell

utvisande statens förlust genom öfvertagande af aktier under följande

förutsättningar:

Jernvägens anläggningskostnad, 1,500,000 R:dr, hvaraf staten tager

aktier för 625,000, enskilda för 375,000 och 500,000 R:dr upplånas emot

fem och en half procent ränta; ränteförlust under 2 års byggnadstid lika

med ett års ränta på hela byggnadskapitalet; jernvägens afkastning under

första trafikåret två och en fjerdedels procent och sedan stigande med en

fjerdedels procent årligen.

a “ “ ............. ......

I Vid slutet af året.

j Banans nettoafkastning

| i procent af anlägg-

ningskostnaden.

j Aktieegarnes be-

hållning sedan lånet

| till !. af anlägg-

ningskostnaden blif- j vit förräntadt med

j 5,3 procent.

Aktieegarnes för-

lust (då ränta å

aktiebeloppet räk-

nas till 5,3 procent).

_.

j Förlust å statens ^j af

anläggningskostnaden i

Riksdaler.

j Ränta å förutvarande

förlust efter 5,"> procent

i Riksdaler.

!

| Summa förlust (summan

j af föregående förlust- summa, räntan derå,

och förlusten under

året).

i proc. af ak- tiebeloppet.

i proc. af ak- tiebeloppet.

1

0,00

— 2,75

8,25

54,562

50

5 4,562

50

2

2,25

0,625

4,875

30,468

75

2,835

94

84,867

19

3

2,50

1,00

4,50

28,125

_

4,667

69

417,659

88

4

2,75

1,375

4,125

25,784

25

6,471

29

149,912

42

f)

3,00

1,750

3,750

23,437

50

8,245

18

484,595

10

6

3,25

2,125

3,375

2 1,093

7 5

9,987

73

242,676

58

7

3,50

2,50

3,00

48,750

—

4 4,697

24

243,423

79

8

3,75

2,875

2,625

4 6,406

25

43,374

84

272,904

85

9

4,00

3,25

2,250

14,062

50

4 5,009

60

301,973

95

10

4,25

3,025

1 ,875

4 4,74 8

75

16,608

57

330,301

27

11

4,50

4,00

1,50

9,375

__

18,166

57

357,842

84

12

4,75

4,375

''1,125

7,034

25

19,681

36

384,555

45

13

5,00

4,750

0,750

4,687

50

21,150

55

410,393

50

! 44

5,25

5,125

0,375

2,343

75

22,574

64

435,308

89

1 15

5,50

5,50

—

—

—

—

—

—

1

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

Bilaga B till Herr L. Nordenfelts reservation.

Tabell

utvisande statens förlust vid utlåning af två tredjedelar af en jernvägs ananläggningskostnad,

antagen till 1,500,000 R:dr under vissa förutsättningar.

Året.

Statens utgift

vid början

af året.

Ränta å för- utvarande ut- gift efter

procent.

Bolagets af- betalning.

Statens utgift

vid slutet af

året.

1

500,000

27.500

__

527,500

2

500,000

56,513

__

1,084,013

3

59,621

---

1,143,634

i

---

62,900

30,000

1,176,534

5

__

64.709

30.000

1,211,243

6

66,618

40,000

1,237,861

7

—

68,082

40,000

1,265,943

8

__

69,627

50,000

1,285,570

9

——

70,706

50,000

1,306,276 |

Då man från ofvanstående 1,306,276 R:dr drager det kapital af

1,000,000 R:dr, som bolaget från 10:de årets början skall förränta efter fem

och en half procent och amortera med en half procent, finnes statens förlust

vid 9:de årets slut vara 306,276 R:dr.

Herrar Odelberg och Dufwa hafva begärt att få antecknadt, att de

i ärendets handläggning hos Utskottet icke deltagit.

Stockholm, G. YV. Blomqvists Boktryckeri, 1871

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1871:70 Skrifvelse angående beviljade anslag och låneunderstöd till Statens samt enskilda jernväg sanläggning ar. a1 i texten