Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af vackt motion om anslag för uppsättande af ett kungörelseblad under benämning: ”Sveriges allmänna tidningar” m. m.

1871-04-12 · 4 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1871:47, Utlåtande, i anledning af vackt motion om anslag för uppsättande af ett kungörelseblad under benämning: ”Sveriges allmänna tidningar” m. m.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 47.

3

de kunna anlända till kemorten, det erforderliga understödet måtte af staten bekostas,

men för närvarande statsmedel ieke finnas för sådant ändamål särskildt

anvisade, får Utskottet, med hänsyn jemväl till hvad i öfrigt blifvit i den nådiga

Propositionen anfördt, hemställa,

att Riksdagen måtte bifalla hvad Kongl. Maj:t i ofvanberörda hänseende

behagat föreslå.

Stockholm den 12 April 1871.

På Stats-Utskottets vägbar:

Aryid Fr:son Posse.

M:o 47.

Ank. till Riksd. Kansli d. 12 April 1871, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af vackt motion om anslag för uppsättande af

ett kungörelseblad under benämning: ”Sveriges allmänna tidningar”

m. m.

(l:sta U. A.)

Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt, till Stats-Utskottets behandling

remitterad motion (N:o 171) har Herr J. Sjöberg till en början erinrat,

hurusom Lagberedningen uti underdånig skrifvelse den 28 Oktober 1850, med

öfverlemnande af förslag till handelsbalk och utsökningsbalk m. m., bland annat

yttrat:

“Under fortgången af det arbete, beredningen nu fullbordat, har den fråga

ofta förekommit huruvida för de talrika fall, då efter lagförslagen, likasom efter

åtskilliga redan gällande lagar och författningar, stämningar, andra kallelser eller

underrättelser af hvarjehanda slag skola meddelas allmänheten genom tidningar,

det sätt, som dertill för närvarande begagnas, må antagas vara för ändamålet verk
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 47.

ligen tillfyllestgörande. En tidning, som skall köpas, kan omöjligen här i landet

blifva sd spridd, att den läses af mer än en ganska ringa del af landets befolkning.

Hvad den innehåller får således icke, med något sken af sanning, sägas

hafva kommit till den stora allmänhetens kännedom. Ej heller synes det vara

med rättvisa väl förenligt, att den, åt hvilken en stämning, en kallelse eller en

annan underrättelse af ifrågavarande slag meddelas, skall derföre vidkännas någon

utgift vare sig större eller mindre. Kostnaden bör falla den till last, som låter ett

sådant meddelande utgå, icke den, till hvilken det utgår, emedan det är den förre

allena, som njuter förmånen deraf, att han ej behöfver, med större omgång och på

ett vida mer betungande sätt, för meddelandet söka den sednare. Af allt detta

är det, efter beredningens tanke, en följd, att de ofta nämnda meddelanden, på

livilkas iakttagande ganska många menniskors hela välfärd ej sällan beror, höra

införas i något kungörelseblad, som sprides lika vidsträckt med det, hvarigenom

lagar och författningar promulgeras, och som, lika med detta, kostnadsfritt utdelas

till hvarje församling och till offentliga myndigheter, för att öfverallt i riket vara

tillgängligt för en hvar, som deraf vill hemta någon upplysning. Ett sådant blad,

af den vidd för hvarje gång det utgifves, att alla till tryckningsdagen inkomna

meddelanden deri få sitt tillbörliga rum, kan med skäl förtjena den i lagstil vedertagna

benämningen af allmänna tidningar, emedan allmänhetens rätt och säkerhet,

så vidt möjligt är, derigenom vårdas; och beredningen har funnit denna sak vara

af så stor vigt, att den trott sig ej böra helt och hållet afsluta sitt arbete, utan

att derå fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet.“

Efter redogörande för dels behandlingen af Kongl. Maj:ts den 13 Februari

18('',() till Rikets då församlade Ständer aflåtna nådiga proposition om en i viss

mån förändrad anordning af Post- och Inrikes Tidningar och om kostnadsfri utdelning

af detta tidningsblad till alla kommuner i riket, dels ock samma tidnings

ställning till Svenska Akademien, har motionären, jemte påpekande af den oegentlighet,

som, enligt motionärens åsigt, läge uti det nuvarande förfärandet att ett bestämdt

belopp, efter årligen skeende fördelning, till utgifvaren af Post- och Inrikes Tidningar

utgår från de särskilda hufvudtitlarnes extra utgiftsmedel mot förbindelse att kostnadsfritt

intaga vissa från statsdepartementen lemnade meddelanden, vidare anfört,

bland annat, hurusom vid nästlidne riksdag, i anledning af en inom Andra Kammaren

väckt motion, frågan om lämpligheten af detta Post- och Inrikes Tidningar

beviljade understöd kommit under öfverläggning i nämnda Kammare, hvarvid åtskilliga

anmärkningar framställts mot det sätt, hvarpå den så kallade offieiela tidningens

uppgift löses. Det syntes icke kunna förnekas, att denna uppgift aldrig

blifvit klart fattad, och att tidningen i följd deraf i mer än ett hänseende förfelat

sin bestämmelse. Hvad som i fråga derom företrädesvis kunde anmärkas

vore tidningens dubbla egenskap af officiel och icke-officicl, hvilket måste sätta

tidningen i en skef ställning å ena sidan till don höga myndighet, af hvilken hennes

existens i så väsendtlig mån vore beroende, eller regeringen, och å andra sidan

till allmänheten, hvilkens deltagande icke heller kunde vara tidningen likgiltigt.

Af denna tidningens dubbla egenskap följde vidare, att hon för sin icke-officiela

afdelning måste uppträda i täflan med andra tidningar för att gorå sitt innehåll

så omvexlande som möjligt, och detta bemödande måste åter i större eller mindre

mån misslyckas just på grund af tidningens ställning i förhållande till regeringen.

Det kunde således knappt vara något tvifvel undorkastadf, att det, efter hvad erfarenheten

äfven visat, fruktlösa försöket att sätta tidningen i stånd att motsvara

ganska olikartade samt mot hvarandra till och med stridande anspråk och fordrin
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o il.

o

gar måste öfvergifvas, och att, såsom slutföljd häraf, tidningen borde för framtiden

tilläggas en uteslutande officiel egenskap, eller, med andra ord, tidningens innehåll

inskränkas till återgifvandet af officiola meddelanden, samt af legala kungörelser

och tillkännagifvanden.

Den fråga, som, under förutsättning att i en sådan tidning måste intagas

nyssberörda kungörelser och tillkännagifvanden, dernäst framställde sig till besvarande,

vore den om omfattningen af tidningens officiola innehåll i öfrigt samt vidare

om ett sådant tidningsblad borde i allmännare eller inskränktare mening kostnadsfritt

utdelas. I det förra hänseendet föreställde sig motionären, att do officiela

meddelandena borde i landets offentliga tidningsblad införas i allmänhet lika vidsträckt,

som de hittills intagits i Post- och Inrikes Tidningar. Den närmare anordningen

i detta afseende måste naturligtvis tillhöra regeringen och bland hennes

medlemmar företrädesvis Justitie-statsministern, som, såvidt motionären hade sig

bekant, allt ifrån departemental-styrelsens införande utöfvat en viss tillsyn öfver

tidningen. Yisserligen vore det önskligt, att åt dessa meddelanden kunde gifvas

den utsträckning, att tidningen blefve, så att säga, ett supplement till författningssamlingen

och derigenom tillika en fortlöpande redogörelse för regeringens verksamhet

inom lagstiftningens område; men då detta för närvarande icke kunde låta

sio- o-öra af flera skäl och särdeles det, att utgifningen af författningssamlingen vore

temligen ofullständig, syntes lämpligast vara att tillsvidare inskränka tidningens

officiola innehåll till det ofvan antydda. Med tillägg af legala kungörelser och

tillkännagifvanden skulle, om tidningens anordnande på nu angifna sätt bestämdes,

ett sådant kungörelseblad upptaga högst hälften eller möjligen endast två femtedelar

af det omfång, hvilket för nuvarande Post- och Inrikes Tidningar vore behöfligt.

Bladets format kunde då också lämpligen inskränkas till en större qvart

och sidornas antal vara beroende af det för dagen förefintliga behofvet af utrymme.

Beträffande åter det af Lagberedningen väckta förslag, att ett kungörelseblad

af hufvudsakligen nu antydda beskaffenhet måtte kostnadsfritt utdelas till

hvarje församling och till offentliga myndigheter, för att öfverallt i riket vara tillgängligt

för en hvar, som deraf ville hemta någon upplysning, vore motionären

tveksam om lämpligheten af detta förslag, för så vidt detsamma afsåge tidningens

kostnadsfria utdelning till församlingarne. Motionären antoge att hvad Lagberedningen

förnämligast afsett med sitt förslag om ett kungörelseblads kostnadsfria utdelning

till hvarje församling, eller bladets allmännare spridning, icke skulle finnas

kunna på detta sätt. lämpligast beredas. Deremot syntes detta onekligen ganska

vigtiga ändamål kunna ernås derigenom, att bladets prenumerationspris sattes så

lågt som möjligt, t. ex. till högst fyra riksdaler för år räknadt; och, om bladets

omfång inskränktes till det af motionären antydda, skulle en sådan tidning, efter

do upplysningar, motionären i detta afseende af sakkunnig person erhållit, ganska

väl kunna åtnöjas med ett prenumerationspris till nämnda låga belopp, dervid dock

förutsattes, att tidningens utgifvare undfmge betalning för intagande i bladet äfven

af sådana från sta tudepartementen lemnade meddelanden, som nu kostnadsfritt infördes

i Post- och Inrikes Tidningar i ersättning för det detta tidningsblad beviljade

understöd af allmänna medel.

Ehuru det med skäl syntes kunna antagas, att ett tidningsblad af nu angifna

omfång och beskaffenhet skulle, såsom innehållande underrättelser af både

allmänt och enskildt intresse, kunna uppehållas utan något understöd från statens

sida, måsto dock ett sådant antagande af erfarenheten bekräftas; och motionären ansåge

sig derföre höra föreslå, att för utgifvandet af det nu ifrågavarande kungörelse
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Stats-Utskottets Utlåtande N:o il.

bladet, som lämpligen kunde benämnas “Sveriges allmänna tidningar", måtte åtminstone

för näst instundande statsregleringsperiod anvisas ett belopp af högst 2,000

It:dr R:mt; hemställande alltså motionären, att Riksdagen måtte för år 1872 till Kon»''!.

Mt ij.ts disposition ställa ett extra anslag af 2,000 R.dr för uppsättandet åt ett kungörelseblad

under benämning “Sveriges allmänna tidningar", samt att, derest denna

framställning bifölles, Riksdagen, vid anmälan af detta beslut, måtte anhålla, att

Kong! Maj:t, med upphäfvande af Kong! Kungörelsen den 19 December 1844,

hvarigenom stadgats att legala kungörelser skulle införas i Post- och Inrikes Tidningar,

täcktes förordna, att de kungörelser eller underrättelser, hvilka, enligt lag

eller särskilda föreskrifter, borde genom allmän tidning offentliggöras, skulle från

och med början af år 1872 uti “Sveriges allmänna tidningar" införas. ''

Oaktadt Utskottet icke vill bestrida giltigheten af do utaf motionären framställda

anmärkningar emot nuvarande anordningen af Post- och Inrikes Tidningar,

anser dock Utskottet de af honom i sådant hänseende anförda förhållanden icke

innebära tillräcklig anledning att för närvarande söka bereda ett frånträdande af

samma anordning, helst det af motionären framlagda förslag till en officiel tidning

synts Utskottet gifva skäl till väsendtligt anmärkningar. Motionären har till stöd

för sitt förslag om inrättande af ett officielt kungörelseblad åberopat Lagberedningens

yttrande om behöfligheten af en sådan tidning, men han har deremot frånträdt

den åsigt, hvarpå Lagberedningens förslag var grundadt, eller att kostnaden borde

falla den till last, som läte ett meddelande utgå, icke den till hvilket det utginge,

och att således ett dylikt kungörelseblad borde kostnadsfritt utdelas i den mån, att

det öfverallt i riket vore tillgängligt för en hvar, som deraf ville hemta någon upplysning.

Yisserligen har motionären i stället föreslagit att prenumerationspriset

skulle sättas så lågt som möjligt eller till högst 4 R:dr för år, men det synes Utskottet

mer än tvifvelaktigt, att ett blad, som icke i någon mån redogjorde för

sådana dagens händelser, för hvilka intresset numera städse utbreder sig till allt

vidare kretsar, skulle, äfven med det antydda prenumerationspriset, kunna ernå en

så allmän spridning, att de underrättelser, som deri innehöllos, kunde anses vara

för en hvar tillgängliga. Beträffande den ekonomiska sidan af förslaget är Utskottet

icke i tillfälle att afgöra huruvida det af motionären ifrågasatta anslagsbelopp

skulle kunna anses för ändamålet tillräckligt, likasom all ledning saknas för bedömande

af de kostnader, som skulle för statsverket föranledas af skyldigheten för

statsdepartementen att erlägga betalning för införande i tidningen af sådana meddelanden,

som nu kostnadsfritt i Post- och Inrikes Tidningar intagas. Slutligen bör

ej lemnas oanmärkt att, på sätt motionären under vissa förutsättningar medgifvit,

staten icke billigtvis lärer kunna undandraga sig att lemna Svenska Akademien

ersättning för den inkomst, som nu från Post- och Inrikes Tidningar tillflyter denna

institution; hemställande, på grund af hvad sålunda förekommit, Utskottet,

att Herr Sjöbergs förevarande motion icke må till någon Riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 12 April 1871.

På Stats-Utskottets vägnar:

Arvid Fr:son Posse,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.