Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående upphörande af horerieller arhetsskyldigheten till kungsgårdar och militieboställen i Christianstads och Malmöhus lån.

1871-05-02 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1871:73, Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående upphörande af horerieller arhetsskyldigheten till kungsgårdar och militieboställen i Christianstads och Malmöhus lån.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 73.

1

N:o 73.

Ank. till Riksd. Kansli den 2 Maj 1871, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående upphörande af horeri- eller

arhetsskyldigheten till kungsgårdar och militieboställen i Christianstads

och Malmöhus lån.

(I. A.)

Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt och till Stats-Utskottet remitterad

motion (N:o 74) har Herr Johan Jönsson föreslagit, att Riksdagen måtte

uti underdånig skrifvelse anhålla, det Kong]. Maj:t behagade vidtaga sådana åtgärder,

att Rikets Ständers beslut om dagsverksskyldighetens allmänna upphörande

måtte komma till tillämpning äfven beträffande innehafvare af de hemman i Skåne,

hvilka utgöra hoveri till kungsgårdar eller militieboställen i Christianstads och Malmöhus

län, och att Kongl. Maj:t täcktes låta uppgöra och till Riksdagen afgifva

förslag om den ersättning, som för sådant fall må vara erforderlig, derest icke

rättigheten att disponera ifrågavarande hoverier finnes kunna upphöra vid ombyten

af kungsgårdarnes eller boställenas innehafvare.

Till stöd för denna framställning har motionären hufvudsakligen andragit det

beslut, nästlidet års Riksdag fattade och, uti underdånig skrifvelse den 13 April

samma år, hos Kongl. Maj:t anmälde, i fråga om upphörande af den dagsverksskyldighet,

som, på grund af 5:te punkten i Kongl. Reglementet den 7 November

1695, åligger innehafvare af s. k. hästhemman i Skåne. Dessa hemman befunne sig

dock, hvad arhetsskyldigheten anginge, icke i en särskild kategori, utan skulle,

enligt motionärens förmenande, de s. k. för delshemmanen, likaväl som hästhemmanen,

någon gång vara underkastade skyldighet att utgöra dagsverken in natura på grund

af nyssberörda'' Kongl. Reglemente. Uti boställshandlingar förekomme å dessa

Bih. till RikscL Prot. 1871. 4 Sami. 1 Afd. 36 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 73.

hemman fyra olika benämningar, nemligen kronoskatte-fördelshernman, kronoskattearbets-fördelshemman

kronoskatte-hästhemman och kronoskatte-arbets-liästliemman. Det mer

eller mindre arbete, hemmansinnehafvaren in natura utgjorde, motsvarades i värde

af den betalning derför, eller den s. k. arbetspenning, som han derföre erhölle

genom afkortning på räntan. Under tidens lopp hade arbetets ökade värde gjort

den hemman i Skåne åliggande arbetsskyldighet in natura till en tung börda, tryckande

desto hårdare ju större del af den hemmanet åsätta ränta vore i arbete förvandlad.

Enligt af motionären anförda exempel skulle kronoskatte-arbetsfördelshemman

vara vida hårdare betungadt med arbete än kronoskatte-hästhemman. Att

vid sådant förhållande efterskänka den arbetsskyldighet, ofvannämnda Kong]. Reglemente

bestämde, utan att på samma gång efterskänka den betydligt tyngre arbetsskyldighet,

som enligt särskilda arbetskontrakt länge tryckt och ännu ålåge

hoverihemman, vore, enligt motionärens åsigt, rent af en orimlighet.

Härvid tillåter Utskottet sig emellertid erinra att, såvidt af handlingarne för

nästlidet års riksdag kunnat inhemtas, fråga då icke ens uppstått om efterskänkande

af den hästhemmanen åliggande dagsverksskyldighet. Väl har Riksdagen, delande

den af Rikets Ständer förut uttalade åsigt att hoveri eller dagsverksskyldigheten

in natura borde upphöra, uti underdånig skrifvelse den 13 April 1870 anhållit,

det Kong!. Maj:t behagade vidtaga sådana åtgärder, att Rikets Ständers bebeslut

om dagsverksskyldighetens allmänna upphörande måtte komma till tillämpning

äfven beträffande innehafvarne af hästhemmanen i Skåne, och att Kongl. Maj:t täcktes

låta uppgöra och till Riksdagen afgifva förslag om den ersättning, som för

sådant fall kunde vara erforderlig, derest icke rättigheten att disponera de ifrågavarande

dagsverkena kunde upphöra vid ombyten af boställsinnehafvare; men, i

fråga om dagsverksskyldighetens allmänna upphörande, innehåller samma skrifvelse

den upplysning, att vid 1809 och 1810 årens riksdag det beslut af Rikets Ständer

fattades, att allmogens dagsverksskyldigheter till de kronan behållna kungsgårdar

och kronolägenheter skulle upphöra att in natura utgöras, när dåvarande arrendekontrakt

löpte till ända, emot det att i stället lösen för dessa dagsverksskyldigheter efter

markegång till statsverket erlades, och att detta beslut blef genom Kongl. Brefvet den

3 December 1812 till verkställighet befordradt, äfvensom att vid tillämpningen

häraf skiljaktighet uppstått emellan sådana hemman, som vore dagsverksskyldige

till kronans nyssnämnda egendomar, och dem hvilka till boställen och indelningshafvare

voro anslagna. Häraf synes följa att, derest i afseende å dagsverksskyldigheten

för hästhemmanen i Skåne tillämpades Rikets Ständers nyssnämnda beslut

om dagsverksskyldighetens allmänna upphörande, sådant icke kunde, på sätt

motionären antagit, medföra dagsverksskyldighetens efterskänkande, utan blott dess

upphörande in natura, emot lösen efter markegångspris.

Det af motionären uppgifua förhållande att fördelshemmanen i Skåne skulle,

på grund af 1695 års Kongl. Reglemente, vara underkastade arbetsskyldighet, vinner

icke heller bekräftelse af de för Utskottet tillgängliga handlingar. Uti nyss
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 73.

3

nämnda Reglemente stadgas nemligen, bland annat, följande: »Utaf Fördels- och

Beställnings- samt Tilldelningshemman niuta Officerarne Ährligen den dem anslagna

Räntan till aflöning, efter chronovärdering, vijdare skole de sig med dem

intet befatta. — — — Icke heller må någon besvära Bönderne med skiutsningar

och kiörslor. »Vidare har, genom nådigt Bref till Krigs- och Kammar-kollegierna

af den 18 Juni 1779, Kongl. Maj:t förklarat »rätta meningen och förståndet af

1695 års Reglemente vara, att Fördels-bönderna i Skåne äro från Dags-Verken

till Militie Boställen frikallade, och det så mycket mer, som enligit Kammar-kollegii

uppgift, de alt till denne tid oafbrutet tillgodoniutit denne förmån, så att ändring

derutinnan skulle blifva för dem en ny tunga.«

Uti 1695 års Reglemente förekommer likväl ett så lydande stadgande: »Dock

är till achta åt de Bönder, som nu giöra till någre Konungsgårdar Dagsvärcken

eller ock framdeles kunna pröfvas dertil nödiga, skola också härefter vara plichtige

sådanna Dagsväroken efter Vanligheten att utgiöra och prestera.* Detta stadgande

medgifver således bibehållande och utvidgande af den hoveri- eller arbetsskyldighet,

som på grund af åtskilliga föreskrifter jemte särskilda arbetskontrakt

för en stor mängd hemman och gatehus i Skåne förefunnits och, enligt 2:ne Kongl.

Bref af den 11 Oktober 1861, då ännu förefanns för 665/3! mantal och 561/i gatehus.

Enär motionärens framställning synes företrädesvis afse denna arbetsskyldighet,

anser Utskottet sig böra i afseende derå meddela följande.

Uti underdånig Skrifvelse den 30 December 1840 anhöllo Rikets Ständer, att

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande måtte erhålla nådig befallning att anställa fullständig

och noggran undersökning, angående sådana, uti hemmanens ränta och

skattläggning icke inbegripna dagsverks- och arbetsskyldigheter, som in natura

utgjordes till kronans hemman och lägenheter, hvilka såsom boställen m. m. vore

åt embete- och tjensteman anslagna eller till inrättningar upplåtna, hvarvid bordo

utredas, huru dessa skyldigheter tillkommit och hvarpå desamma sig grundade,

äfvensom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i de fall, då nämnda skyldigheter icke

voro närmare bestämda, borde söka tillvägabringa sådana överenskommelser, hvarigenom

åtminstone för tiden efter dåvarande boställshafvares afgång visst antal

dagsverken blefve bestämdt. Sådan undersökning egde ock rum. Protokollen

deröfver insändes till Kammar-kollegium, som under den 5 Maj 1843 i frågan af~

gaf underdånigt utlåtande. Vid föredragning häraf har Kongl. Maj:t, med hänsigt

till förekommande särskilda förhållanden beträffande åtskilliga kungsgårdar och

boställen i Skåne samt ett boställe i Skaraborgs län och då vid de redan verkställda

undersökningarne hvarken någon uppskattning till penningvärde egt rum,

vare sig af arbetshemmanens gemensamma arbets- och dagsverksskyldigheter till

hvarje kungsgård eller af hvarje hoveris eller arbetslags, än mindre hvarje särskildt

hemmans tjenstbarheter, eller tillfredsställande utredning blifvit i flera på frågan

inverkande omständigheter åstadkommen, under den 18 April 1844, till utredande

af dessa förhållanden, i nåder förordnat, att förnyad lokalundersökning skulle af

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 73.

Kammarrådet L. E. Cassel förrättas. Efter fulländadt uppdrag inkom Kammarrådet

Cassel med betänkande i ämnet, hvilket innehöll utredning angående uppkomsten

och nuvarande beskaffenheten af de arbets- och hoveriskyldigheter, som till

omförmälda kungsgårdar och boställen utgjordes; och hade, med ledning af dessa

förhållanden, vid hvarje särskild kungsgård uppskattning i öke- och drängedagsverken

skett af de arbetsbiträden och tjenstbarheter af särskilda slag, som, enligt

arbetskontrakt och gällande stadganden, ålåge dels hvarje hoveri eller arbetslag

för sig, dels alla hoverierna gemensamt, hvilken samfälda arbetsskyldighet derefter

blifvit på hvarje hemmans nummer efter dess andel i hoverilaget fördelad. Vid

denna uppskattning hade i öfrigt iakttagits dels att, jemlikt den fördelning af arbetsskyldigheterna,

som under den förflutna tiden varit och ännu vore gällande

samt i öfverensstämmelse med arbetsböndernas allestädes tillkännagifna önskan,

helt arbetslags eller hoveris arbetsskyldighet beräknats till visst antal dagsverken,

utan afseende på det större eller mindre hemmantal, hvaraf hoveriet varit sammansatt,

eller på hemmanens dåvarande godhet och beskaffenhet och följaktligen äfven

utan all hänsigt till de skiljaktigheter i arbetsqvantiteternas belopp och ersättningen

derför, som kunde uppkomma vid den ena kungsgården i jemförelse med

den andra, hvarefter arbetsvärdet blifvit i penningar uträknadt efter medélmarkegångspriset

å dagsverken under de 10 åren 1834—1843.

Sedan Kongl. Maj:t derefter låtit ytterligare höra de hoveriskyldige, med hvilka

överenskommelser om arbetsskyldigheternas utbytande emot föreslagen ersättning

vid de hållna undersökningarne icke kunnat träffas, huruvida de ville på de till

dem framställda förslag ingå, hade af bemälda hoveriskyldige endast egarne af de

till Billesholms kungsgård anslagna hemman, med undantag af tre, anmält sig vilja

det uppgjorda förslaget antaga, hvaremot åboarne å de öfriga kungsgårdarnes arbetshemman

framställt vilkor mer eller mindre afvikande från nämnda förslag.

Kongl. Maj:t hade derefter låtit i ämnet höra de i och för beskattningsväsendets

förenkling utsedda komiterade samt till Rikets åren 1853—1854 församlade Ständsr

aflåtit nådig Proposition i ämnet, i anledning hvaraf Rikets Ständer, i fråga om

dagsverksskyldigheten till åtskilliga såsom boställen anslagna kungsgårdar i Christianstads

och Malmöhus län, för sin del antagit följande bestämmelser, nemligen:

att de, angående hoveriskyldighetens upphörande på vissa vilkor och emot afgäld

från de hoveri- och arbetsskyldiga hemmanen, med hemmansinnehafvarne uppgjorda

överenskommelser äfvensom de dylika, hvilka dädanefter, enligt enahanda

grunder, i vederbörlig ordning afslutades, för större eller mindre antal af hoverieller

arbetsskyldiga hemman, skulle till Kong]. Maj:ts nådiga pröfning och stadfästelse

anmälas; att, der sådan öfverenskommelse blefve af Kongl. Maj:t stadfästad,

förändringen skulle taga sin början antingen från och med året efter det, då boställsinnéhafvaren

förklarat sig dermed nöjd, eller ock, om han ej ville derpå ingå,

vid hans afgång från bostället; att, när hoveri- eller arbetsskyldigheten upphörde,

den hemmanet åliggande, emot arbetsskyldigheten förut afkortade indelta räntan

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 73.

5

skulle utgöras till vederbörande indelningshafvare, men den derutöfver öfverenskomna

årliga afgälden till statsverket ingå, hvaremot på vederbörliga stater skulle

uppföras ett emot sistnämnda afgäld svarande anslag, som tillkomma boställsinnehafvaren

uti oindelt spanmål, hälften råg och hälften korn, om afgälden vore bestämd

i spanmål, eller i kontant, derest afgälden blifvit i penningar fastställd; att

i hvarje särskildt fall det ankomme på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning huruvida,

utöfver sistnämnda anslag, någon ersättning af statsmedel åt boställsinnehafvaren

före upphörandet af det förut åtnjutna arbetsbiträdet kunde erfordras, i hvilket

fall likväl en sådan ersättning icke finge öfverstiga skilnaden emellan det nyss omförmälda

sammanräknade beloppet af indelta räntor och afgäld samt det värde,

hvartill den upphörande koveri- eller arbetsskyldigheten af hemmanen vid 1844

års undersökning blifvit af förrättningsmannen, Kammarrådet Cassel, uppskattad:

att nämnda afgäld och ersättning, der sådan ifrågakomme, skulle, såsom vederlag

för minskad boställsafkastning, tills vidare af- och tillträdas lika med annan boställets

tillhörighet; samt att, i de fall, då öfverenskommelse på föreskrifvet sätt

icke träffats eller framdeles blefve uppgjord, hoveri- eller dagsverksskyldigheten

skulle tillsvidare, såsom förut, fortfara. Detta Rikets Ständers beslut blef af Kongl.

Maj:t, enligt nådigt Bref af den 8 September 1854, gilladt.

I anledning af flera vid 1859—1860 årens riksdag i ämnet väckta motioner

afläto Rikets Ständer under den 30 Juni sistnämnda år ånyo underdånig skrifvelse

i frågan. Deri yttrades, bland annat, att af de inånga omständigheter, som talade

för behofvet och billigheten af arbets- och dagsverksskyldighetens upphörande att

utgöras in natura, ansågo Rikets Ständer tillräckligt att endast vidröra den, att

hoveriskyldigheten i liera fall icke vore begränsad, utan underkastad godtycke, ett

förhållande, som, utom att det ofta måste gifva anledning till tvister emellan vederbörande,

syntes vara i uppenbar strid med tidens fordringar, att allas såväl rättigheter

som skyldigheter borde, så vidt möjligt är, vara lagligen bestämda. Medvetandet

att i vissa hänseenden nödgas vara underkastad en annans godtycke samt

beskaffenheten af hoveriskyldigheten i öfrigt alstrade lätt, äfven utan missbruk

deraf, en osjelfständig ställning för den arbetsskyldige, som svårligen kunde undgå

att såväl i moraliskt som ekonomiskt hänseende deraf menligt beröras, i hvilket

sistnämnda hänseende fästades uppmärksamhet dervid, att de arbetsskyldiges eget

jordbruk, till följd af åliggandet att äfven under den brådaste tiden lemna folk och

dragare ifrån sig, måste befinna sig å en jemförelsevis låg ståndpunkt samt fördenskull

icke lemna den inkomst, som under andra förhållanden deraf kunde påräknas.

Nyare tiders stora framsteg i jordbruksnäringen och införandet af förbättrade arbetsmethoder

och redskap dervid hade på flera ställen förorsakat, att den hoveriberättigade

numera icke af allmogens biträde haft den nytta, som vid hoveriets

uppkomst varit afsedd, och Rikets Ständer hade derföre trott det äfven böra med

de hoveriberättigades fördel öfverensstämma, att emot skälig ersättning få berörda

arbetsskyldighet afskaffad, helst någon svårighet att på annat sätt erhålla arbetet ‘

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 73.

verkstäldl icke syntes kunna befaras. Under förutsättning af ett billigt tillmötesgående

från de arbetsskyldiges sida, ansågo Rikets Ständer derför några väsendtliga

hinder icke böra möta för ett ändamålsenligt ordnande af denna angelägenhet.

Men då dervid måste tillses att icke någons lagliga rätt förnärmades, och hoveriskyldigheten,

såvidt Rikets Ständer af handlingarne i ämnet kunde inhemta, både

till sin uppkomst och beskaffenhet vore af mångfaldiga slag, för utredande hvaraf

Rikets Ständer saknade nödiga upplysningar, hade Rikets Ständer icke kunnat utfinna

någon allmän regel, hvarefter hoveriskyldigheten i hvarje särskildt fall borde

ordnas. Rikets Ständer — som förmälde sig lifligt inse vigten deraf att ifrågavarande

ärende så skyndsamt som möjligt blefve på ett tillfredsställande sätt regleradt och

förklarade sig vidhålla de utaf Rikets Ständer förut uttalade åsigter i afseende å

berörda skyldighets upphörande in natura emot lämplig ersättning, hvilken, enligt

Rikets Ständers tanke, borde i allmänhet bestämmas i penningar efter enahanda

grunder, som vid den skedda skatteförenklingen tillämplats, -— anhöllo derföre i underdånighet

det Kong]. Maj:t täcktes, efter den ytterligare utredning af ärendet,

som Kongl. Maj:t i nåder kunde anse erforderlig, föreslå och vidtaga sådana åtgärder,

att berörda hoveri- och dagsverksskyldighet in natura måtte emot lämplig

ersättning, der Kongl. Mnj:t funne sådan böra erläggas, så fort ske kunde upphöra.

Öfver denna underdåniga skrifvelse afgåfvo Krigs- och Kammar-kollegierna

under den 3 September 1860 infordradt underdånigt Utlåtande. Deri anfördes, bland

annat, att Rikets Ständers förmenande att hoveriskyldigheten i flera fall icke vore

begränsad, utan underkastad godtycke, saknade grund och vederlädes af de utaf

Kollegierna omförmälda kontrakt och beslut; att hoveriskyldighetens uppkomst

och beskaffenhet, hvarom Rikets Ständer förmält sig sakna nödiga upplysningar,

vore fullständigt utredda uti Kammarrådet Cassels betänkande af den |10 December

1844; att vid sådant förhållande någon fullständigare undersökning och utredning

icke kunde verkställas, samt att, då de arbetsskyldige vid 3:ne tillfällen förut varit

hörda, men icke låtit förmå sig att godkänna de af Cassel föreslagna billiga överenskommelser;

Kollegierna icke kunde dela den af Rikets Ständer yttrade förutsättning

af ett billigt tillmötesgående från de arbetsskyldiges sida.

På grund af hvad Kollegierna upplyste och anförde, fann Kongl. Maj:t, enligt

nådigt Bref den 5 Oktober 1860, annan åtgärd i följd af Rikets Ständers hemställan

icke böra vidtagas, än att de arbetsskyldige skulle ånyo höras huruvida de icke,

jemlikt de i Kongl. Brefvet den 8 September 1854 fastställda grunder, önskade

att vinna befrielse från dagsverkens utgörande.

Resultatet af de arbetsskyldiges ytterligare hörande, hvilket, enligt hvad Utskottet

inhemtat, egde rum inför vederbörande kronofogdar och hvarvid de arbetsskyldige

i allmänhet vägrade att ingå på den föreslagna regleringen, på den af de

flesta anförda grund, att de ansågo den ifrågasatta ersättningen för hög, blef:

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 73.

a) beträffande arbetskyldiga hemman:

att öfverenskommelse afslutats endast för 1/t2 mantal, och att arbetsäkyldigheten

oförändrad qvarstodé för 66 5/32 mantal vid följande boställen nemligen:

Löfvestad .

Månstorp .

Billesholm .

Årup . .

Sandby ......

Bäokaskog .....

Herrevadskloster . . .

Mölleröd......

Summa för begge länen

inom Malmöhus län:

11 19/sa R=mt

14 7i. »

*71. »

• / • • • 6 7. -

tillsammans 39 19/32 R:mt.

inom Christianstads lån:

3 7„

7.

16

6 */.

16

16

Runt.

»

»

tillsammans 26 9/.

66

5/

16

R:mt.

Runt.

b) beträffande arbets skyldig a gatehus under Löfvestad:

att icke en enda af egarne till de 25 1ji egatehus, hvilkas hörande egt rum,

velat på öfverenskommelse sig inlåta.

Enligt nådigt Bref den 11 Oktober 1861 fastställdes det kontrakt, som med

egaren till 1/1S mantal blifvit upprättadt, angående arbetsskyldigbctens upphörande,

och förordnades, att vid den alla öfriga hemman och gatehus, som på öfverenskommelse

icke angått, åliggande arbetsskyldighet skulle förblifva.

Ehuru Stats-Utskottet lifligt delar den af Rikets Ständer uttalade åsigt om

olämpligheten af ifrågavarande arbetsskyldighets utgörande in natura och anser de

derför anförda skäl vara välgrundade, finner Utskottet likväl efter hvad som, enligt

hvad ofvan förmäles, blifvit i frågan vidgjordt, någon ytterligare åtgärd från det

allmännas sida derutinnan icke vara erforderlig, då det torde böra på de, numera

jemförelsevis få återstående arbetsskyldige sjelfva ankomma att tillgodogöra sig de

fördelar, som med regleringen åsyftats och hvilka icke torde böra vinnas, utan att

dessa arbetsskyldige i handling visa det tillmötesgående, som man förutsatt böra

hos dem finnas och som andra arbetsskyldige vid erhållande af befrielse från be
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Stats-Vtskottets Memorial N:o 74.

rörda skyldighet redan ådagalagt. Ett eftergifvande af arbetsskyldigheten för dessa

återstående arbetsskyldige skulle, enligt Utskottets tanke, dessutom innefatta en

orättvisa emot alla dem, icke blott inom provinsen Skåne, utan äfven inom andra

landskap, som, emot lösen, vunnit befrielse från arbetsskyldighetens utgörande in

natura. På denna grund och då från det allmännas sida alla de åtgärder synas

hafva blifvit vidtagna, som för frågans reglerande erfordras, hemställer Utskottet,

att motionärens framställning icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 2 Maj 1871.

På Stats-Utskottets vägnar:

Årvid Fr:son Posse.

JV:o 74.

Ank. till Riksd. Kansli d. 2 Maj 1871, kl. 1 e. m.

Memorial, angående godtgörelse för upprättandet och utgifvandet från trycket

af en förteckning öfver de tryckta riksdagshandlingarne.

(R. A.)

Uti en till Ståts-Utskottet aflåten skrifvelse hafva Fullmäktige i Riksgäklskontoret

öfverlemnat en af Föreståndaren för Riksdagens bibliothek, Notarien i

Fullmäktiges expedition D. M. Sandahl till Fullmäktige ingifven skrift, deri Sandahl

anmält, att sedan det visat sig, att uti de åt Riksdagsbibliotheket anskaffade

tryckta riksdagshandlingar åtskilliga blad och tabeller samt äfven hela bilagor saknades

och att dessa handlingar således vore ofullständiga, Sandahl sökt bereda sig

kännedom om hvilka handlingar bland nämnda bibliotheks samling af de från trycket

utgifna dylika handlingar saknades, samt för sådant ändamål genomgått alla

från och med år 1786 till och med år 1866 tryckta riksdagshandlingar och med

dessa jemfört de uti Riksdagsbibliotheket, Riksarkivet och Riddarhuset befintliga

exemplar

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.