Sök i Ratio Lex

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts N:o 2 Utlåtande N.-o 3

1872-02-12 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 2TU 1872:3, Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts N:o 2 Utlåtande N.-o 3

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts N:o 2 Utlåtande N.-o 3.

1

N-.o 3

Ank. till Riksd. Kansli den 13 Febr. 1872, kl 1 e. m.

Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 3,

angående föreskrift för kronobetjening att utöfva tillsyn

öfver byvägars underhåll.

Uti eu inom Andra Kammaren väckt, till Utskottet hänvisad motion,

N:o 52, har Herr C. F. Appeltofft hufvudsakligen anfört, att under

en tid, då man gör stora uppoffringar för underhållandet af kommunikationer

och förbättring af de allmänna vägarne, man äfven med skäl

torde kunna begära lagstiftningens mellankomst för befordrandet af de

smärre eller sä kallade byvägarnes underhåll, erinrande huruledes byvägar,

som blifvit å hemmanen behörigen indelade, till en tid underhållits,

men när nye egare tillkommit, dessa underlåtit underhållet

af sina vägstycken, hvarföre motionären, till afhjelpande af denna omständighet,

föreslår: att der underhållsskyldigheten af väg redan är

eller framdeles blir, efter gemensam öfverenskommelse inför häradsrätten,

på hemmanen till underhåll indelad, skall det, då derom annorlunda

ej öfverenskoinmits, åligga kronobetjeningen att emot ersättning

af väghållningsskyldige och på enskild delegares anmodan, syna vägen

och tillhålla den försumlige att bättra de dervid anmärkta bristfälligheter.

Det af motionären vidrörda förhållande, som väl i enstaka fall

torde ega sin giltighet, är likväl icke så allmänt öfverklagadt, att lagstiftande

maktens mellankomst synes vara af nöden, helst erfarenheten

visat, att kronobetjeningen ej ogerna, fastmer villigt lemnar sitt biträde

när ersättning för besväret erbjudes; hvarförutan och då förhållandet

med byvägarne inom de särskilda länen är af väsendtligt olika beskafBih.

till Bilcsd. Prof. 1872. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 3 Raft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Ändra Kammarens Tillfälliga Utskotts N:o 2 Betänkande N:o 4.

fenhet, man ej gerna bör, af fruktan att träda den enskilda rätten för

nära, genom en allmän lagbestämmelse, på sätt motionären föreslagit,

låta vägunderhåll af denna beskaffenhet bero på enskild delegares uppfattning

och yrkande.

Deremot lärer intet hinder möta för enskild person, byalag eller

kommun att göra framställning hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

om åläggande för kronobetjening att lemna det äskade biträdet, derest

motvillighet i någotdera hänseendet skulle uppstå.

På grund häraf får Utskottet hemställa,

det Herr ''C. F. Appeltoffts motion icke måtte till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 Februari 1872.

På Utskottets vägnar:

Arvid Gumcelius.

JXf:0 4,

Ank. till Riksd. Kansli den 13 Febr. 1872, kl. 1 e. m.

Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Betänkande N:o

4, i anledning af väckt motion om ändring i Kongl. Förordningen

den 30 November 1855 rörande expeditionslösen.

Till Utskottets handläggning har blifvit öfverlemnad eu af Herr

Jöns Andersson inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 79), hvaruti

motionären föreslagit: att vid bouppteckningars ingifvande till domstol

den i Kongl. Förordningen af den 30 November 1855 stadgade, så kallade

inregistreringsafgift måtte utgå endast af den aflidnes efterlemnade

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.