Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af framställda förslag om ändringar i författningarne angående vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin.

1872-04-18 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1872:13, Betänkande, i anledning af framställda förslag om ändringar i författningarne angående vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 13.

1

\'':o 13.

Ank. till Itiksd. Kansli den 19 April 1872, kl. 2 e. m.

Betänkande, i anledning af framställda förslag om ändringar i

författningarne angående vilkoren för tillverkning och

försäljning af bränvin.

Med stöd af 40 § Riksdags-ordningen hafva till Bevillnings-Utskottets

behandling blifvit öfverlemnade ej mindre Kongl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna

nådiga Proposition angående förhöjning i visst fall af den vid bränvinsutförsel

till utrikes ort medgifna godtgörelse för erlagd tillverkningsafgift

än äfven de inom Kamrarne väckta motioner om ändring i gällande

förordningar rörande bränvins tillverkning och försäljning; och får Utskottet,

efter företagen pröfning af förenämnda Kongl. proposition och motioner

äfvensom af de inom Utskottet gjorda framställningar i öfrigt, härmed afgifva

betänkande i ämnet, hvarvid Utskottet, på sätt vid de tvänne sistförflutna

lagtima riksdagarne skett, funnit lämpligt att i ett gemensamt

utlåtande sammanföra sina yttranden angående så väl förordningen om

tillverkningen som äfven den om försäljning af bränvin, helst en af de

väckta motionerna berör båda dessa författningar.

Den motion Utskottet sålunda åsyftar är den af Herr von Kock

inom Första Kammaren väckta (motion N:o 17), hvaruti han, under åberopande

af de skäl, som återfinnas uti Bevillnings-Utskottets betänkande

Bill. till Itiksd. Frat. 1872. ö Samt. 1 Afd. 10 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 IJevälnings-Utslcottets Betänkande N:o 13.

N:o 8 vid 1870 års riksdag samt uti sin motion N:o 33 vid sistförflutne

lagtima riksdag ocli don deraf föranledda diskussion hemställei, att Riksdagen

må besluta:

a) att utminuterings- och utskänkningsafgifterna för spritdrycker

upphöra:

b) att tillverkningsafgiften i stället höjes till 1 R:dr 10 öre pr kanna;

c) att tillverkare, jemte de honom sista riksdag förunnade, om

sådan förhöjning af skatten sker, äfven beviljas de ytterligare lättnader af

större nederlagsrätt in. m., som Bevillnings-Utskottets ofvannämnda betänkande

tillstyrkte;

d) att full ersättning för minskad inkomst genom utminuterings- och

utskänkningsafgifternas borttagande anslas åt vederbörande landsting, hushållningssällskap

och kommuner efter grunder, dem Bevillnings-Utskottet

torde uppgifva; .

e) att om skatten höjes med 30 öre å hvarje kanna bränvin, ila och

sedan nyssnämnda ersättningsbelopp afräknats» ett belopp, ungefärligen motsvarande

återstoden af den sålunda tillkomna statsinkomsten, beräknas för

att antingen möta af Kongl. !Maj:t äskade högre anslag åt folkskolorna och

slöjdskolorna eller minska skatter, t. ex. tullen å kaffe; samt

f) att i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj''t täcktes utfärda, i

öfverensstämmelse med motionen bilagdt förslag, ny förordning för försäljning

af bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker.

På sätt motionären omförmält, framställde Bevillnings-Utskottet vid

1870 års riksdag förslag till de olika forsaljningsafgifternas förening med

sjelfva tillverkningsafgiften till en enda skatt, som borde till statsverket

ingå, och detta af skäl att utom den ökade inkomst, som härigenom skulle

beredas statsverket, den ojemnhet i beskattning å förbrukningen, hvartill

de olika försäljningsafgifterna måste leda och hvilken ojemnhet onekligen

hårdast korniue att drabba den fattigare delen af befolkningen, kunde i

väsendtlig mån undanrödjas, äfvensom ett sadant ordnande af bränvinsförsäljningen

kunde ega ruin, att det sedliga syfte, som undantagslagstiftningen

för denna näring hade till grund och uteslutande borde hafva till

mål, icke komme att vid tillämpningen underordnas beräkningar på finansiela

förmåner. Detta förslag lyckades lika litet tillvinna sig Riksdagens

bifall som det i enahanda syfte vid sistförflutne lagtima riksdag framställda

om aflåtande af en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan,

att Kongl. Maj:t måtte taga i nådigt öfvervägande, huruvida icke,

till vinnande af större säkerhet och jemlikhet vid beskattningen af bränvin,

de nu utgående särskilda afgifterna å tillverkning och försäljning kunde

utbytas emot eu till statsverket ingående gemensam tillverkningsafgift,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 13.

samt att i sådant fall Kongl Maj:t ville till Riksdagen aflåta förslag till

de förändrade stadgande!! angående försäljning af bränvin och andra spirituösa

drycker, som häraf blefve en följd och af omständigheterna i öfrigt

kunde påkallas.

Motionären har nu upptagit Utskottets förstomförmälda förslag, men

lians skiljer sig dock väsendtligen från detsamma deruti att, ehuru motionären

föreslår försäljningsafgifternas förening med tillverkningsafgiften till

eu gemensam afgift af 1 R:dr 10 öre för hvarje kanna äfvensom ersättning

till kommunerna för de mistade försäljningsafgifterna, han dock i 13

• § af sitt författningsförslag intagit den bestämmelse, att rättigheterna för

andra tillåtna utskänkningsställen än gästgifverier äfvensom för minuthandclsställena

i socknen af kommunalnämnden på offentlig auktion utbjudas

åt den eller dem, som åtaga sig högsta afgiften; och i 20 § att dessa utgifter

tillfalla kommunerna. Då härigenom hufvudändamålet med sammanslagningen

af de särskilda beskattningarne — den jemnare fördelningen

af förbrukningsskatterna och borttagandet af lockelsen för kommunerna att

mera med afseende på de ekonomiska fördelarne än sitt sedliga intresse

ordna bränvinshandeln inom kommunen — alldeles skulle förfelas, och en

del kommuner på detta sätt skörda en ökad vinst af denna handel, hai

Utskottet icke ansett sig kunna till bifall förorda motionärens förslag;

hvarföre Utskottet, som icke heller ansett sig af motionen föranledt att ånyo

upptaga någotdera af dess egna förslag, då dessa så nyligen varit föremål

för Riksdagens pröfning och blifvit afslagna, härigenom hemställer,

l:o

att Herr von Kochs förevarande motion icke må af Riksdagen

bifallas.

Utskottet öfvergår nu till behandlingen af de framställningar och

förslag, som allenast afse endera af ifrågavarande författningar, och härvid

först till dem, som åsyfta ändring i

A) Förordningen om vilkoren för tillverkning af bränvin.

Hvad härvid först augår den ofvan omförmälda Kongl Propositionen

angående restitution af erlagd tillverkningsafgift, äfvensom en af Hen

F. A. Forssbeck inom Andra Kammaren väckt motion i enahanda ämne

(motion N:o 121) har Utskottet ansett nödigt att för behandling häraf

med Stats-Utskottet sammanträda, och kommer i följd häraf betänkande i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 13.

anledning af dessa framställningar att af Sammansatt Stats- och Bevillningsutskott

afgifvas, hvilket Utskottet ansett sig bär allenast

2:o

böra för Riksdagen tillkännagifva.

. Geno™ den vid 1871 ärs lagtima riksdag medgifna nederlagsrätten

o nbemskt bränvin jemte ofriga i sammanhang dermed beslutade förändringar

i den aldre lagstiftningen undanröjdes otvifvelaktigt flera väsendtlga

hinder för en Rationel utveckling af bränvinstillverkningsindustrien. Då

?ak““ai ^lksda§S Bevillningsutskott föreslog att omnämnda nederlagsrätt

icke skulle medgifvas för längre tid än intill hvarje nytt tillverkningsårs

ingång förklarade dock Utskottet, att sådant föranleddes icke af något misskännande

af en vidare utsträckt nederlagsrätts fördelar, utan deraf att Utskottet

ansag nödigt, att, innan eu sådan utsträckning medgåfves Kono]

Maj;t, efter inbergande af vederbörande myndigheters yttrande, först måtte

piofva om och pa hvad vilkor densamma kunde medgifvas, och hvarföre

f- U sk0ttf /öres10? eu skrifvelse till Kong!. Maj:t i denna syftning

hvilket skrifvelseförslag ehuru af båda Kamrarne i hufvudsak gilladt, dock

förföh teS UtenS Skl jaktlghet och 1 fölJd af den långt framskridna tiden

v i 611 ,in?m Andra kammaren väckt motion (Nio 120) har nu Herr

A. Forssbeck pa anförda skäl föreslagit:

/aR Riksdagen medgifver nederlagsrätt på tullnederlag för inhemskt

bränvin pa samma grunder, som nu äro stadgade för arrac.cognacochrom
bränner

i nViIjadeS ?ttighet att från sitt nederlag vid

brannenet till tullnederlag förflytta sitt bränvin till sä stor del i sender

att det närliggande utgjorde fullkomlig säkerhet för skatten å det hela’

senOo,f T m medgafS l;ätt att från sitt »ederlag uttaga högst hdel i’

-j, d? I?1 Sadling, samt da sådan förädling skett åter inlägga det för
ädladt

nmdatl kunna .Uttaga inti]1 alltsammans sålunda8''blifvit för
adladt,

med skyldighet att inom eu månad erlägga skatt för hvad som

icke åter inlagts pa nederlaget.»

Fördelande af rätt till inhemskt bränvins inläggande på tullnederlag

der det under längre tid kan qvarblifva, anser Utskottet vara omSännt

ga, och medgifvande af denna rätt derför äfven såsom en följdriktig

tillämpning af eu bland de grundsatser, hvarpå sednaste lagstiftning \

hvi ar> elIei; att den statsverket tillfallande bränvinsskaUen bör erlagga.

f“rst da bran vinet utgar till konsumtion. Det synes nemligen vara

patagligt, att da tiden för ett nytt tillverkningsår nalkas, och det§å brännermedei

lagen qvarliggande bränvmet således enligt nu gällande föreskrifter

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utshottets Betänkande N:o 13. 5

ovilkorligen måste uttagas, skall deraf föranledas eu onaturlig nedtryckning

af priset, utan något annat gagn för statsverket än det skenbara af ett

hastigt under slutet af September månad inflytande skattebelopp, hvilket

eljest successivt skulle hafva ingått under de följande höstmånaderna.

Under dessa sednare månader kommer deremot den för då pågående tillverkning

inflytande afgiften sannolikt att minskas med ett motsvarande

belopp, enär det är naturligt, att tillverkarnc då, och efter det att eu betydlig

qvantitet bränvin blifvit så att säga uttvingad i rörelsen till lågt

pris, skola allmänt anlita utvägen att lägga hösttillverkningen på nederlag.

Synnerligen skall detta förhållande inträffa och verka menligt sådana år,

då en rik skörd af rotfrukter gifvit anledning till en stark produktion af

bränvin, hvilket då till eu stor del kommer att inläggas på brännerinederlag.

Beredes deremot tillfälle att förflytta äldre bränvin på tullnederlag,

der det längre tid får qvarligga, förebyggas derigenom dylika våldsamma

rubbningar; ett års rikare skörd kommer ett annat års svagare till hjelp;

beräkningarne för handeln böra blifva enklare, och skattebeloppen till

statsverket komma att inflyta mera regelbundet, och dessas belopp ej, såsom

hittills stundom varit händelsen, att från det ena till det andra året

vexla med 20 till SO procent. Antagligen skulle i följd af eu sådan anordning

eu ej långa del bränvin redan under tillverkningsårets lopp förflyttas

till tullnederlagen, hvarigenom statens säkerhet ökades och kostnaden

för tillsynen vid brännerinederlagen minskades. Att derjemte genom denna

utsträckning af nederlagsrättcn möjlighet af export utaf sprit skulle väsendtligen

befordras synes Utskottet påtagligt.

Utskottet anser likväl att det till frågans lösning af motionären föreslagna

sättet icke medförer önskvärd enkelhet, att statens säkerhet derigenom

skulle minskas och ej ringa svårighet i afseende å kontroll och

redovisning vara att befara. Deremot synes det Utskottet att det afsedda

ändamålet på ett enklare och långt mera tillfredsställande sätt skulle kunna

vinnas derigenom, att hvarje innehafvare af bränvin, han må vara tillverkare

eller ej, för hvilket stadgad tillverkningsafgift blifvit erlagd, må ega

rätt att detsamma å tullnederlag upplägga samt deröfver erhålla af nederlagets

föreståndare utfärdadt bevis samt att mot aflemnande af detta bevis

i Kongl. Statskontoret återlyfta den tillverkningsafgift, som belöper sig å

det sålunda inlagda bränvinet. Genom eu dylik anordning sättes den större

bränvinshandlaren eller tillverkaren i tillfälle att från nederlagen i landsorterna

successivt uttaga bränvinet, underkasta detsamma rening samt sedan

inlägga det å tullnederlag för att derefter i mån af behof mot afgifts erläggande

verkställa uttagning. För exportören uppstår härigenom möjlighet

att småningom samla och distillera den för exporten erforderliga qvantiteten»

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 13.

utan att under tiden behöfva förskjuta hela den derå belöpande tillverkningsskatt.

Dessa medgifvanden anser Utskottet vara oundgängliga, om någon

nämnvärd spritexport skall kunna förutses, helst andra konkurrerande länder

i deras lagstiftning i fråga om drawback för sprit hafva betydliga fördelar

framför Sverige.

Enär landets största bränneridistrikt äro betydligt aflägsna från bufvudstaden,

skulle det för egare af bränvin upplagdt å tullnederlag i många

fall medföra olägenhet och kostnad att ovilkorligen i Statskontoret återlyfta

afgiften. Utskottet har derföre ansett önskvärdt, att en förenkling

i detta hänseende kunde åstadkommas på det sätt, att nederlagsbeviset

finge i Landskontoren användas såsom betalningsmedel vid erläggande af

skatt för bränvin, som ligger å brännerinederlag, dock ej till mindre belopp

än hvad beviset motsvarar.

Då vidare inom landet äfven finnas åtskilliga större.bränneridistrikt,

inom hvilka ej förekommer någon ort, der utländska tullpligtiga varor

kunna å nederlag uppläggas, har Utskottet ansett lämpligt, om äfven inom

sådana distrikt å dertill passande orter kunde beredas tillfälle till uppläggande

af inhemskt bränvin å tullnederlag.

Eu utsträckning af nederlagsrätten till den omfattning, som Utskottet

här ofvan framställt, anser dock Utskottet vara af beskaffenhet att,

innan Riksdagen dertill lemnar sitt bifall, det är oundgängligt att Kong!.

Maj:t, efter inhemtande af vederbörande myndigheters yttrande, pröfvar

huruvida densamma kan, med bibehållande af tillbörlig trygghet för statsverket

och utan väsendtliga olägenheter i öfrigt, medgifvas.

På nu anförda skäl får Utskottet hemställa:

3:o

att, med afslag å Herr Forssbecks^ofvanberörda motion, Riksdagen

må i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta

utreda, om och i hvad mån rättighet till uppläggande på tullnederlag

af inhemskt bränvin må kunna medgifvas såväl å ort,

der allmän nederlagsrätt för utländska tullpligtiga varor åtnjutes,

som å andra för nederlag af bränvin lämpliga platser, med rätt

för egaren antingen att i Kong]. Statskontoret återlyfta den för

det å tullnederlaget inlagda beskattningsbara kannetalet enligt §

11 af Kongl. Förordningen den 26 Juni 1871 belöpande tillverkningsafgiften

eller att i vederbörande^Landskontor använda nederlagsbeviset

såsom betalningsmedel för uttagning af bränvin, befintligt

å brännerinederlag, samt att Kongl. Maj:t derefter ville

till instundande lagtima Riksdag afgifva förslag i ämnet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 13. 7

I fråga om det i 14 § 2 mom. förekommande stadgande har inom

Utskottet förslag blifvit väckt till sådan förändring i redaktionen, att det

må blifva möjligt för bränvinstillverkare att äfven begagna s- k. cisterner

äfvensom större liggare för förvaring af bränvin i nederlagsmagasinen; och

enär Utskottet ansett användande af dylika större nederlagskärl böra medgifvas,

hvarigenom ingen olägenhet synes uppstå, såfframt föreskrift lemnas

att kärlens hela innehåll skall på en gång aftappas, har Utskottet

funnit en sådan förändring af förenämnda stadgande böra vidtagas, att det

hinder, som i dess nuvarande lydelse ansetts finnas mot användande af sådana

större kärl vid bränvinsnederlagen, kommer att försvinna.

I sådant afseende har det synts Utskottet lämpligast att till Ordningsstadgan

förvisa de detaljerade föreskrifterna i 14 § 2 mom. angående

journalens förande och, såsom i 1 mom. af §, allenast hänvisa

till nämnda stadga; äfvensom att till ernående af nödig tydlighet i 17 §

införa föreskrift, att innehållet af ett kärl får uttagas under det kärlet i

magasinet qvarblifver.

I öfverensstämmelse härmed hemställer Utskottet,

4:o

att 14 § 2 mom. i förevarande författning må lyda:

»Bränvin som sålunda på nederlag upplägges, skall vara uppmätt

och profvadt af kontrollören, som öfver nederlaget förer journal

enligt föreskrifterna i gällande ordningsstadga för bränvinsbrännerierna

i riket;

äfvensom

5:o

att 1 punkten i 1 mom. af 17 § sålunda förändras:

»Önskar tillverkare bränvin ur nederlaget uttaga, göre derom anmälan

hos kontrollören eller tillsyningsmannen, som eger utlemna

det belopp, för hvilket tillverkningsafgift blifvit till länets ränteri

inbetald; dock endast helt eller hela kärl eller deras innehåll och

för hvarje gång ej mindre än 1,000 kannor af normalstyrka.»

Beträffande slutligen

B) Förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin

har inom Andra Kammaren Herr Tass Olof Larsson uti motion N:o 3,

hvari ITerrar C. .Johansson och ,/. E. Ericsson instämt, föreslagit, »att Riksdagen

måtte besluta upphäfvandet af den i 12 § af gällande lag om brän
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 13.

vinsförsäljning vissa gästgifveri^ tillkommande utskänkningsrätt» eller, derest

frågan fortfarande skulle anses behöfva en bättre utredning än Utskottet

vore i tillfälle lemna, »att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse

anhålla, att Kongl Maj:t täcktes låta utreda, om och under Indika vilkor

den vissa gästgifverier nu tillkommande utskänkningsrätt må kunna inskränkas

samt derefter i detta hänseende till Riksdagen afgifva förslag.»

Upprepade gånger har denna fråga om inskränkning eller upphäfvande

af den gästgifverierna tillagda särskilda utskänkningsrätt varit föremål

för Riksdagens pröfning, och vid sistförflutne lagtima riksdag hemställde

Bevillnings-Utskottet, i anledning af en framställning i ämnet, att

Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes

låta utreda, om och under hvilka vilkor den gästgifverierna nu tillkommande

utskänkningsrätt må kunna inskränkas eller möjligen aflösas, samt

derefter i detta hänseende till Riksdagen afgifva förslag.

Denna hemställan, som af Andra Kammaren godkändes, gillades

dock icke af Första Kammaren, som icke ansåg frågan ega den vigt, att

Kongl. Maj:t dermed borde besväras.

Då Utskottet likväl ansett, att gästgifveriernas ifrågavarande förmån

utgör en betydande inskränkning i den kommunens beslutanderätt i fråga

om bränvinsförsäljningens ordnande, hvilken såsom grundsats genomgår den

nyare lagstiftningen om bränvinsförsäljning, har Utskottet trott sig böra

söka utreda, huruvida denna utskänkningsrätt må kunna på något sätt upphöra.

Härvid är då främst att tillse, huru denna rättighet tillkommit, och

till belysande häraf tillåter Utskottet sig anföra följande ur det Betänkande

angående vilkoren för bränvinsförsäljning, som det Särskilda Utskott, hvilket

vid 1853—1854 årens Riksdag blifvit tillsatt för behandling af bränvinsfrågan,

afgaf: »Bland de äldre häfdvunna rättigheter, för hvilka, såsom

förut är nämdt, undantagsförmåner torde böra medgifvas, måste, hvad landet

angår, afseende fästas å gästgifveriernas urgamla både pligt och rätt

att utskänka alla sorters förtäring och deribland spritdrycker. Då denna

pligt är stadgad i en Kongl. författning nemligen Gästgifveriordningen af

den 12 Denember 1734 10 §, har Utskottet ansett nödigt uttryckligen uttala,

att åliggandet kommer att upphöra. Onekligt är, att de flesta hemman,

som varit till gästgifverier anslagna, förvärfvat ett högre värde genom

den hittills ovilkorlig! medföljande utskänkningsrättighet; och om densamma

skulle med ett penndrag upphäfvas, så kunde mången som köpt eller i

arfskifte öfvertagit ett dylikt hemman efter ett högre värde, verkligen lida

eu oförskylld förlust. Att förekomma, eu dylik är utan tvifvel lagstiftningens

pligt; men å andra sidan kan ej heller ett för dylik handel

antaget

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillnings-Utslcottets Betänkande N:o 13.

antaget allmänt system sönderbrytas för att i allo skydda det gamla privilegiet.

Uppgiften är således att söka finna eu utväg mellan dessa båda

betänkligheter, och Utskottet har icke trott densamma kunna annorlunda

finnas, än som uti hosföljande lagförslag är försökt eller genom gästgifvares

förpligtande att för bränvinsutskänkning, om de vilja densamma bibehålla,

erlägga samma skatt med hvarje annan utskänkare.» — — — —

»Att eg aren eif gästgifveri kan förverka eller md afväga sig hränvinsutskei

åkning eu är i enlighet med den grundtanke, som Utskottet trott böra

råda i hela denna lagstiftning; och om denna tanke är riktig, så är äfven

gifvet, att i sådant fall försvinner det vid stället fastade privilegium och

bör såsom sådant icke kunna dit återförvärfvas, hvaremot en blifvande gästgifvare

på samma ställe kan vinna personlig årlig utskänkningsrätt, såvida

kommunalmyndigheterna och Konungens Befallningshafvande anse eu sådan

böra i trakten finnas och gästgifvaren stannar för högsta anbudet.» —

»Det förhållande, som mångenstädes eger rum, att hemman, som till

gästgifveri är anslaget, eges af flere och att gästgifverihållningen således är

mellan flere fördelad, utgör en svårighet för verkställande af detta förslag;

men oöfvervinnerlig är dock denna svårighet icke. Åsämjas samtlige —

— -—• — Men skulle de icke sålunda åsämjas, behöfver ändock ingen
ting

särskildt derom föreskrifvas; och under den tid, då den delegare, som

afsagt sig utskänkningsrätt, besörjer gästgifverihållningen, hvilar bränvinsutskänkningen

vid gästgifveriet och vidtager åter, då den eller de åboer,

som bibehållit densamma å nyo förestå gästgifveriet.» — — — — ■— —.

»Samma helgd, som Utskottet ansett böra lemnas åt häfdvunna rättigheter

å landet, torde ej heller böra nekas dem, som i stad kunna hafva

anspråk på lika aktning för välförvärfvad rätt, d. v. s. antingen sådana som

innehafva burskap, hvilket berättigar till bränvins utskänkning eller sådana

åt hvilken dylik rättighet blifvit genom vederbörande myndigheters beslut

förlänad på bestämd tid, hvilken före ingången af det nästföljande försäljningsåret

icke tilländalöper- — —- ■— — — — — — — — _ —.

Såsom allmän grundsats anser Utskottet böra gälla både för stad och land

att den rättighet, som sålunda åtnjuter helgd, ovilkorligen försvinner så

snart afbrott i dess begagnande sker genom afsägelse eller sådan förseelse

eller åtgärd, hvarigenom hon förverkas; och skilnaden mellan stad och

land är endast att rättigheten i stad gäller person, på landet egendom.»

Bih. till Mksä. Prof. 1872. 5 Samt. 1 Afd. 10 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillnings-UtsTcottets Betänkande N;o 13.

Af det nu anförda framgår främst, att under det Särskilda Utskottet,

i sitt bemödande att på allt sätt förekomma tillfällen till missbruk af

stärka drycker, fritager gästgifvaren från hans pligt att förse vägfarande

med bränvin, det samtidigt söker att såsom ett privilegium värna den rätt

till utskänkning, hvilken är en nödvändig följd af hans förpligtelse, och ensamt

deri torde finna förklaringsgrunden för sin tillvaro. Det framgår vidare

deraf, att ehuru Särskilda Utskottet på flera ställen uttryckligen förklarar

den åt gästgifverierna bibehållna utskänkningsrättigheten såsom en

hemmanet eller egendomen åtföljande rättighet, detta dock icke kan anses

vara förhållandet, enär Utskottet genom stadgandet att denna rättighet kan

uppsägas och förverkas af egaren till gästgifveriet, så väl som genom föreskriften

att, der flera åboar gemensamt ombesörja gästgifverihållningen, utskänkningsrättigheten

vid gästgifveriet är beroende af den åbo, som för

tillfället besörjer gästgifverihållningen, tydligen angifver nämnda rättighet

såsom helt och hållet personlig.

Under dessa omständigheter har Utskottet icke kunnat finna någon

skilnad emellan den åt gästgifvare bibehållna utskänkningsrättighet och

den, som i 7 § finnes förbehållen dem, som å bränvinsförsäljning innehafva

burskap, vid hvilket förhållande Utskottet äfven ansett, att de föreskrifter,

som gälla i fråga om de sednares rättighet, äfven kunna och böra

göras tillämpliga på de förres, och att i följd häraf den i 12 § för gästgifveri

å landet gällande rättighet till utskänkning må fortfara allenast

under den närvarande innehafvarens af gästgifveriet äfvensom under dennes

hustrus lifstid och så länge de besörja gästgifverihållningen. Genom en

sådan tillämpning af nu gällande stadgande skulle ock kommunerna hafva

utsigt att i framtiden kunna fritt ordna bräuvinsförsäljningen inom kommunen

och motionärens önskan således i någon mån ernås. I öfverensstämmelse

härmed föreslår Utskottet,

att Riksdagen för sin del må besluta en sådan förändring i

förevarande 12 §, att den der för gästgifveri å landet medgifna

utskänkningsrätt endast må komma att tillgodonjutas af

den nuvarande egaren till sådant gästgifveri samt af hans hustru,

så länge någon af dem lefver och gästgifverihållningen vid samma

gästgifveri besörjer.

Stockholm den 18 April 1872.

#

På Utskottets vägnar:

Gast. af Ugglas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 13.

Ii

Reservationer:

af Herr Friherre af Ugglas: »Ehuru jag med Utskottet instämmer

angående det önskvärda deri, att den gästgifveri å landet tillerkända särskilda

utskänkningsrätt må upphöra, har jag dock icke deltagit i Utskottets

beslut. Sedan nemligen genom Kongl. Förordningen den 18 Januari 1855

den gästgifverier dittills ovilkorligt medföljande utskänkningsrätt blifvit åt

dem bibehållen, och detta på den grund att de flesta hemman, som varit

till gästgifverier anslagna, genom en sådan rättighet förvärfvat ett högre

värde och sålunda, om denna rättighet borttoges, den som köpt eller i arfskifte

öfvertagit ett dylikt hemman komme att lida eu oförskylld förlust,

synes det mig icke vara fullt rätt att nu vidtaga en åtgärd, hvarigenom

en sådan förlust skulle tillskyndas, om icke direkt den nuvarande egaren

af ett gästgifverihemman, likvisst hans barn eller arfvingar. Då det emellertid

för eu kommun kan vara af vigt att i fråga om bränvinsiörsåljningens

ordnande ega fullkomligt fria händer, och förenämnda särskilda ufskänkningsrätt

häremot uppställer ett ganska stort hinder, skulle jag för

min del gerna se om rättighet blefve kommunerna tillerkänd att, på billiga

vilkor, aflösa en sådan rätt. Ett förslag i sådant syfte erfordrar dock en

utredning, som Utskottet dock icke är i tillfälle att verkställa, och af sådan

anledning vågar jag hemställa,

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl.

Maj:t täcktes låta utreda, om och under hvilka vilkor den gästgifverierna

nu tillkommande utskänkningsrätt må kunna af kommunerna

aflösas, samt derefter i detta hänseende till Riksdagen

afgifva förslag»

Häri har Herr E. Hägg ström instämt.

af Herr Bylander: »Den gästgifverier å landet enligt 12 § af Kongl. Förordningen

angående vilkoren för försäljning af bränvin den 21 Maj 1869 tillerkända

rätt till bränvinsförsäljning är efter mitt förmenande såväl af nyare

som äldre lagstiftning af Kongl. Maj:t och Riksdag tillerkänd desse som en ersättning

för det icke obetydliga besvär och uppoffring gästgifverihålluingen

medför; jag är derföre öfvertygad, att det tillstyrkta beslutet, att vid innelrafvarens

död borttaga denna utskänkningsrättighet, utan att befria dem

från skyldigheten att hålla gästgifveri och betjena resande, kommer att

förorsaka stora rubbningar i eganderätten och fleres ruin. Jag har icke

kunnat godkänna det beslut eller den motivering detta Utskottets förslag

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 13.

innehåller; jemförelse!! af denna gästgifverierna tillerkända rätt till ut~

stånkning såsom lika med den som genom 1855 års Förordning fortfarande

tillerkändes dem i städerna, som derå egde burskap, är orimlig;

den burskapsegande dör, hvarefter utskänkningsrätten naturligtvis upphör,

så icke hemmanet, som bestrider gästgifveri, och hvarföre då icke vara konseqvent

och säga: då gästgifverihållningen upphör; detta kunde vara en

liknelse med en burskapsegandes död. Att detta icke är en personlig rättighet

eller skyldighet synes vidare deraf att gästgifverihållningen är flyttbar

i lika mån, som de ega andel i gästgifverihemmanet; ett annat bevis

på olikheten emellan gästgifveri och en burskapsegandes rätt till utskänkning

vill jag nämna: då gästgifvaregården säljes, stanna gästgifveri och utskänkningsrättigheten

qvar, men den burskapsegande kan förflytta sin rättighet

från ena till andra stället i samma stad.

Som eu följd af dessa mina åsigter har jag icke kunnat godkänna

Utskottets förslag att så godtyckligt rubba en uråldrig häfdvunnen rättighet;

då jag likväl icke vill motsätta mig en utredning, som UtskotteFmöjligen

icke kan åstadkomma, och som äfven torde kunna leda till det mål

motionärens förslag innehåller, får jag hemställa att, med afslag å Utskottets

förslag,

Riksdagen måtte besluta, att i underdånig skrifvelse anhålla, att

Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, om och under hvilka vilkor den

gästgifverierna nu tillkommande utskänkningsrätt må kunna inskränkas

eller möjligen aflösas samt derefter i detta hänseende

till Riksdagen afgifva förslag.»

Stockholm, G. W. Blomqvists Boktryckeri, 1872.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.