Sök i Ratio Lex

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5

1872-03-05 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1872:5, Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

1

N:o 5.

Ank. till ltiksd. Kansli den 6 Mars 1872, kl. 11 f. ra.

Betänkande, angående stämpelpappersafgiften.

Jemlik^ 40 § Riksdags-ordningen får Bevillnings-Utskottet härmed afgifva

betänkande i anledning af de till Utskottets behandling hänvisade motioner,

som beröra Kongl. kungörelsen den 18 Aug. 1871, angående stämpelpappersafgiften

och hvad vid kontrollen och uppbörden deraf bör iakttagas; med

anmälan derjemte att Utskottet vid verkställd granskning af nämnda Kongl.

kungörelse i öfrigt icke funnit skäl att nu framlägga förslag till ändring af

densamma.

De angående nyssberörda Kongl. kungörelse väckta motioner, som Utskottet

fått emottaga, äro afgifna inom Första Kammaren af Friherre Adam,

liaab (motion N:o 11) samt inom Andra Kammaren af Herrar Anders Peter

Andersson (motion N:o 168) i hvilken Herr G. A. V KaUstenius instämt,

och Anders Persson (motion N:o 98).

Friherre Raab har, likasom vid sistlidet års lagtima riksdag, upptagit

en af Herr L. J. Ilierta vid 1870 års riksdag inom Andra Kammaren framställd

motion, att det i 6 § af stämpelpappersförordningen förekommande

stadgande, att, der köpe-, bytes- och gåfvobref om fast egendom förr, än uppbud

skett, å annan man öfverlåtes, handlingen skall beläggas med föreskrifven

stämpel för hvarje öfverlåtelse, så vida icke densamma egt rum inom den

för lagfart föreskrifna tid, räknad från första köpet, samt öfverlåtelsehand1

ingen för uppbuds erhållande inom samma tid hos domstol företes, måtte,

till förekommande af den minskning i fastighetens värde och i den säkerhet

inteckningshafvare påräknat, som förmenats uppstå genom köpares skyldighet

att, da uppbud sökes, ansvara jemväl för den stämpelafgift, som å föregående

ej lagfarna köp belöper, — förändras så, att den, som söker lagfart å fastighet,

ej skulle vara^ skyldig att erlägga stämpladt papper för mera än sitt fång;

men att, da vid sökt lagfart det befunnes, att föregående egares åtkomst eller

transporter ej vore med behörigt stämpladt papper belagde, domaren skulle

vara pligtig att derom gifva kronoombudsman underrättelse och denne vara

skyldig att af vederbörande utsöka det stämplade papper, hvarmed hvarje

handling eller transport bort beläggas.

Bill. till JEtiksd. Prof. 1872. 5 Sami 1 Afd. 4 Höft,

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 5.

Vid förenämnda båda riksdagar hafva Kamrarne godkänt de af Bevillnings-Utskottet

för afstyrkande af motionen anförda skäl, nemligen att staten

kunde, om det föreslagna stadgandet antoges, äfventyra sin rätt att utfå karta

för de föregående fången, samt att tillräcklig säkerhet för inteckningsegare

förefunnes med bibehållande af det nuvarande stadgandet, derest desse i tid

bevakade sin rätt. Då, med afseende på föreskriften att uppbud skall ske

i staden inom tre månader och å landet sist å det ting, som inträffar efter

sex månader, sedan köpet slutadt blef, vid äfventyr för köparen att bota så

mycket som svarar emot värdet af det stämplade papper hvarmed köpebrefvet

bör förses, köpare, hvilken underläte att köpet i behörig ordning lagfara, skulle

blottställa sig för eu ej ringa utgift, samt det dessutom förutsätter att en

fastighet flera gånger under loppet af ett år ombytt egare, och att sådant

under en följd af år egt rum för att, såsom motionären befarat, den bristande

stämpelafgiften för föregående icke lagfarna fång skulle kunna blifva så betydlig,

att den komme att menligt inverka på intecknings-egares rätt; samt

ett sådant förhållande skäligen lärer få anses vara ett så sällsynt undantagsfall,

att en lagförändring, som kan för staten medföra förlust af inkomst

utaf stämpelafgifter, icke bör deraf föranledas; så hemställer Utskottet:

att den af Friherre Raab genom förevarande motion åsyftade

ändring i stadgandet rörande köpe-, bytes- och gåfvobrefs

beläggande med stämpladt papper icke må vinna Riksdagens

bifall.

Uti sin förberörda motion har Herr Anders Peter Andersson föreslagit,

att det stadgande, 6 § innehåller i afseende å köpebref^ beläggande med

stämpladt papper, måtte förändras derhän: ”att handling, hvarigenom eganderätt

till fast egendom öfverlåtes, skall beläggas med stämpladt papper efter

taxeringsvärdet eller efter den summa öfverlåtelsehandlingen innehåller, i fall

denna är högre.”

Då det nu gällande stadgandet i förevarande afseende innehåller, att

vid kartering af köpebref stämpelafgiftens belopp skall i allmänhet bestämmas

efter köpeskillingens och endast i de fall efter fastighetens taxeringsvärde, att

i köpebrefvet vissa förmåner eller tjenstbarhet^’ äro för längre eller kortare

tid säljaren eller hans rättsinnehafvare förbehållna, och den derjemte uti penningar

bestämda köpeskillingen icke öfverstiger taxeringsvärdet, så afser motionärens

förslag, att taxeringsvärdet skall utgöra grunden för beräkningen af

stämpelafgiften uti alla de fall, der den kontanta köpeskillingen icke öfverstiger

nämnda värde.

Till stöd för sin framställning har motionären anfört, att skiljaktig uppfattning

vid tillämpningen af nuvarande stadgande i detta hänseende hos landets

domstolar egt rum, hvarigenom den ene köparen nödgats erlägga större

afgift till kronan än den andre under i öfrigt likartade förhållanden. Genom

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 5.

motionen bilagda handlingar har motionären jemväl framdragit exempel på

sådan skiljaktighet i uppfattning och tillämpning, att, då en domare belagt

köpeafhandling med stämpladt papper blott efter den i köpebrefvet angifna

köpesumma, ehuru det sedan visat sig, att särskilda förmåner derjemte varit

af säljaren betingade, en annan domare åter, ehuru köpebrefvet dertill icke

föranledde, infordrat köpekontraktet och då detta befanns innehålla vissa af

säljaren betingade förmåner af obetydligt värde, belagt köpebrefvet med stämpelpapper

efter egendomens taxeringsvärde, hvilket högst betydligt och med

många gånger värdet af de särskild^ kontraherade förmånerna öfversteg köpeskillingen;

hvarjemte motionären anfört ett särskildt fall, der köpare, mot

100,000 R:dr och åtagande att till förmån för säljarne ansvara för deran

skuld i egendomen, tillhandlat sig en till 1,795,410 R:dr taxerad fastighet,

och der stämpelpappersafgiften beräknats allenast efter den till 100,000 R:dr

utsatta köpesumman.

Sedan det numera blifvit allmänt vedertagen sed, att köpeafhandling

om fast egendom upprättas medelst tvänne särskilda handlingar, köpekontrakt

och köpebref, af Indika, det sistnämnda, som i allmänhet ensamt för uppbuds

erhållande vid domstol företes, vanligen blott angifver det kontanta köpeskillingsbeloppet

med eller utan hänvisning till det egentliga aftalet eller köpekontraktet,

kan det icke nekas, att i de flesta fall det kan blifva beroende

på kontrahenternas samvetsgrannhet att i köpebrefvet angifva tillvaron af

andra betingelser än den kontanta köpesumman äfvensom af domarens uppfattning

om behöfligheten att genom köpekontraktets infordrande förskaffa sig

underrättelse om de verkliga köpevilkoren, huruvida stämpelafgiften kommer

att, såsom afsedt är, efter den verkliga köpeskillingen bestämmas eller icke.

Till undanrödjande af all obestämdhet i detta hänseende borde derför så väl

köpekontrakt som köpebref vid lagfart af fast egendom vid domstolen företes,

men då köpekontraktet, i alla de fall då detsamma ej innehölle några på köpeskillingsbeloppet

särskildt inverkande bestämmelser, blefve öfverflödigt, och då

sådana omständigheter möjligen kunna vid köpeaftal förekomma och i kontraktet

inflyta, som kontrahenterne ej vilja låta till allmän kännedom komma,

torde en bestämmelse i berörda hänseende ej vara fullt lämplig. Tillbörlig

säkerhet för statsverket jemte enhet och enkelhet i lagtillämpningen skulle

deremot tvifvelsutan ernås, om man, på sätt motionären föreslagit, till grund

för stämpelafgiften å köpebrefvet lade egendomens taxeringsvärde, så snart

den i penningar bestämda köpeskillingen icke öfverstiger detta. Det skulle

väl härigenom någon gång kunna inträffa, att stämpelafgiften komme att

utgå efter ett högre belopp än den verkliga köpeskillingen, då denna vore

lägre än taxeringsvärdet; men sådant kan redan enligt nu gällande stadgande

blifva förhållandet, i det fall att köpeskillingen är i både kontanta

penningar och förmåner bestämd, samt dessa sednare till sitt värde

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bemllnings- Utskottets Betänkande N:o 5.

icke uppgå till skilnaden emellan den kontanta köpesumman och taxeringsvärdet.

Då härtill kommer att taxeringsvärdet är afsedt att uttrycka och i

allmänhet torde få anses uttrycka fastighetens verkliga värde, med afseende

hvarå det jemväl ligger till grund för åtskilliga andra från egendomen till

stat och kommun utgående utskylder, så har Utskottet ansett, att några

egentliga olägenheter icke böra uppstå, men väl, såsom nämndt är, mera

enhet, reda och säkerhet i författningens tillämpning vinnas genom bifall till

motionärens förslag; Och får Utskottet i öfverensstämmelse härmed föreslå,

att första punkten af det i 6 § af stämpelpappersförordningen

förekommande stadgande angående kartering af köpe-, by
-

tes- och gåfvobref

(Nuvarande lydelse).

Kope-, bytes- och gåfvobref samt

testamentariska förordnanden om fast

egendom å landet och i städerna, bruk

och manufakturverk, smiden och smidesrättigheter,

frälseräntor, fabriker eller

andra inrättningar, med hvad mera

som under eganderätt föryttras och vid

domstolarne uppbjudes, belägges med

stämpel till belopp af 60 öre för hvarje

fulla 100 R:dr af värdet, beräknadt

för bytes- och gåfvobref samt testamentariska

förordnanden efter nästföregående

årets taxeringsvärde, samt, för köpebref,

efter köpeskillingen, när denna

är bestämd endast i penningar, men

efter sistberörda taxeringsvärde, i den

händelse att uti köpebrefvet vissa förmåner

eller tjenstbarheter äro för längre

eller kortare tid säljaren eller hans

rättsinnehafvare förbehållna och den

derjemte uti penningar bestämda köpeskilling

icke öfverstiger fastighetens

taxeringsvärde; hvaremot, om den kontanta

köpeskillingen öfverstiger detta

värde, densamma kommer att tjena

till grund för beräkningen af stämpelns

belopp.

må erhålla följande förändrade lydelse:

(Föreslagen lydelse, hvari förändringen är

med kursiv stil utmärkt).

Köpe-, bytes- och gåfvobref samt

testament ar iska förordnanden om fast

egendom å landet och i städerna, bruk

och manufakturverk, smiden och smidesrättigheter,

frälseräntor, fabriker eller

andra inrättningar, med hvad mera

som under eganderätt föryttras och vid

domstolarne uppbjudes, belägges med

stämpel till belopp af 60 öre för hvarje

fulla 100 R:dr af värdet, beräknadt

för bytes- och gåfvobref samt testamentariska

förordnanden efter nästföregående

årets taxeringsvärde, samt, för köpebref,

efter den i penningar bestämda

köpeskillingen, så framt denna icke

understiger fastighetens taxeringsvärde,

men i sådant fall efter sistberörda

värde.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 5 k

0

Slutligen har Herr Anders Persson förnyat sitt vid sednaste lagtima

läsdag vackla förslag, att skuldebref, då de inför domstol för inteckning

företes, matte från stampelpappersafgifts erläggande varda befriade

Jemte det Utskottet åberopar de skäl bland de för motionens afstvrkande

vid form riksdagen anförda, hvilka, efter hvad motionären medgift

V*®1 f°Jd af loran<lrafle förhållanden, förlorat sin tillämplighet, får Utskotta

derutöfver erinra, att stämpelafgiften å intecknade skuldebref är att anse

sasomcncrsattnnig för den okade säkerhet, som genom inteckningens med
id

fn Säfdan hari(ino , förlänas, och att denna stämpelskatt förden
skull

står i full öfverensstämmelse med den å köpebref, kontrakter och andra

sadana handlingar,° som till domstolar^ för någon dess åtgärd ingifvas, äfvensom

att hvad angar det skäl till bifall för sitt förslag motionären velat finna

.e^natt/ ampelaf* å skuldebref skulle innebära eu dubbel beskattning

förhållandet ju ar alldeles enahanda med stämpelafgiften å eu del andra händig?1’’

da sa val den hvilken erlagt stämpelafgift för eu fullmakt, som den

viken med stämpel belagt köp om en egendom, dessutom får betala bevillnmg,

den förre för sm lön, den sednare för inkomsten af sin egendom.

Da Utskottet således icke kan finna något giltigt skäl, hvarföre skuldetnef,

som intecknas, skulle, med bibehållande af stämpelpappersafgiften å

andi a handlingar, som for närvarande dermed skola beläggas, från en sådan

afgift befrias, hemställer Utskottet, ** ’

att Herr Anders Perssons motion icke må af Riksdagen

bifallas. 8

Stockholm den 5 Mars 1872.

Pa Utskottets vägnar:

HUS!1, ap UGGLAS.

Mcservation s

af Herr Ola Lasson emot Utskottets beslut i sista punkten.

Bih. till Bihsd. Prof. 1872.

5 Sami. 1 Afd. 4 Höft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1872:6 Skrifvelse, angående stämpelpappersäfgiften. s. 9 i texten