Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion angående införande af bevillningstaxering i Norrbottens och Westerbottens löns lappmarker.

1872-03-19 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1872:7, Betänkande, i anledning af väckt motion angående införande af bevillningstaxering i Norrbottens och Westerbottens löns lappmarker.

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillnings-UtsMtets Betänkande N:o 7.

N:o 7.

Ant. till Kiksd. Kansli den 19 Mars 1872, kl. 5 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion angående införande af

bevillningstaxering i Norrbottens och Westerbottens löns

lappmarker.

Uti eu inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 139) har Herr

/r ]7 Almqvist föreslagit, att, då inom Norr- och Westerbottens läns lappmarker

hvarken bevillningstaxering eger rum eller bevillningsafgifter erläggas,

men detta — vid det förhållande att den efter andra artikeln bevillningsstadgan

påförda bevillning utgör den grund, hvarpå tillämpningen af 1862

års kommunalförfattningar samt valbarheten till riksdagsman och rättigheten

att vid riksdagsmannaval deltaga hvilar — är ett oeftergiflig^ vilkor för att

lappmarkens befolkning må komma i åtnjutande af enahanda kommunala

och statsmedborgerliga rättigheter som svenska folket i öfrigt, samt da något

hinder för sådana åtgärders vidtagande icke syntes möta i de förmåner, som

hittills blifvit befolkningen inom lappmarkerna tillerkända, Riksdagen ville

dels besluta, att bevillningstaxering skall i Norr- och Westerbottens lappmarker

införas samt bevillningsafgifter derstädes påföras och erläggas så väl

för fast egendom som för inkomst af kapital eller arbete efter enahanda

grunder som följas inom landet i öfrigt, sa snart derför erforderliga förberedande

åtgärder hinna vidtagas; men att befrielse från erläggandet af bevillningsafgift

må medgifvas för nybygge, till dess detsamma ingår i skattskyldighet,

och för den lappska befolkningen, utom då den eger eller innehar

nybygge eller hemman, för indika lika skyldigheter skola åligga Lapparne

som den öfriga befolkningen; och dels i underdånig skrifvelse anhålla, det

Kongl. Maj:t täcktes låta vidtaga den utredning och de förberedande åtgärder,

som erfordras för att bevillningstaxering må i Norr- och Westerbottens lans

lappmarker kunna införas; samt derefter till Riksdagen afgifva nådig proposition

om de anordningar och inrättandet åt de tjenstår, som föi° genomförandet

af den föreslagna förändringen kunna finnas af behofyet påkallade.

Till stöd för sin framställning har motionären vidare anfört:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utslcottets'' Betänkande N:o 7. 3

att, som berörda för lappmarkerna gällande undantagsförhållanden

härledde sig från de tider, då befolkningen i dessa bygder öfvervägande bestod

af Lappar, och då renskötseln, fiske och djurfång utgjorde folkets hufvudsakligaste

näringsfång, samt skatterna inskränkte sig till en ringa årlig

afgift för de så kallade lappskattelanden eller lappbyarne; men under tidernas

lopp utvecklingen i dessa landsdelar så fortgått, att år 1868, jemlik! då

upprättade sammandrag, de skattskyldiga hemmanen utgjorde i Norrbottens

läns lappmarker något öfver 120 mantal och i Westerbottens läns lappmarker

något öfver 220 mantal eller tillsammans mera än 340 hela mantal,

förutom nära 700 nybyggen och kronotorp med en befolkning, som, efter

samma ars officiela befolkningsstatistik, uppgick till 29,428 personer, deraf

blott omkring 5,500 Lappar; tiden nu syntes vara inne att bereda befolkningen

i dessa trakter enahanda medborgerliga ställning inom stat och kommun

som det svenska folket i öfrigt;

att framställningar så väl från Westerbottens läns landsting år 1863,

som från Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westerbottens län blifvit hos

Kong! Maj:t gjorda derom att, med upphäfvande af Kongl. brefvet den 5

December 1862, hvarigenom forordnats, att med tillämpningen af de nya

kommunalförfattningarne inom berörda läns lappmarker skulle tills vidare

anstå, och Kongl. förordningen den 29 Augusti 1843 om sockenstämmor i

riket samt om sockennämnder på landet fortfarande under tiden tjena till

efterrättelse, Kongl. Maj:t måtte tillåta, att Kongl. förordningen om kommunalstyrelse

på landet den 21 Mars 1862 finge med förändring af vissa §§ i

lappmarkerna tillämpas; hvilka framställningar, likasom ett af Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande i Norrbottens län väckt förslag att kommunalförfattningarne

med föreslagna ändringar skulle få tillämpas uti detta läns lappmarker,

Kong]. Maj:t dock, sedan föreskrift blifvit meddelad om bestämmandet

af eu provisionel gränslinie emellan deri till odling tjenliga delen af lappmarkerna

och den egentliga fjellbygden, och sedan ifrågasatt blifvit, att de

nedanom gränsen belägna områden skulle från den öfriga lappmarken afskilja8»

sä att lappmarksfriheterna för dem skulle upphöra och desamma införlifvas

med det nedre kustlandet, ansett för det dåvarande icke böra till någon

dess åtgärd föranleda;

att af lappmarkens representanter vid Westerbottens landsting förslag

blifvit väckt om utverkande af representationsrätt inom Riksdagens Andra

Kammare för lappmarkernas inom kommunen röstegande medlemmar; äfvensom

framställningar så väl i enahanda syfte som om kommunalförfattningarnes

snara tillämpning i lappmarken blifvit af menigheten inom flera lappmarksförsamlingar

till motionären afgifna vid besök derstädes, hvaraf'' framginge,

att lifliga önskningar hos folket i dessa bygder hystes, att det undan
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillning!!-Utskottets Betänkande N:o 7.

tagsförhållande, som i berörda hänseende derstädes för närvarande eger ruin,

måtte, så snart möjligt är, undanrödja^;

att de sålunda framställda önskningarne och anspråken äfven synU s

både påkallade och billiga, helst hvad införandet i lappmarkerna af kommunalförfattningarne

anginge, hvarigenom kommunernas bästa och en raskare

utveckling af dess allmänna angelägenheter säkerligen skulle mycket befrämjas,

samt en billigare och rättvisare grund för kommunalskatternas uttaxering

komma att följas, än hvad hittills varit fallet, då hvarje församling godtyckligt

för sig bestämt det sätt, hvarpå berörda skattebidrag bort utgå, såsom

efter skattefal, rök, rote, by, spånglag eller person, med flere andra sätt, som

olika tillämpats inom de särskilda församlingarne, hvarigenom dessa bidrag,

som i eu del kommuner uppginge till betydligt belopp, såsom 12,000 å 15,000

R:dr årligen och någon gång deröfver, ej endast blefve ojemn t fördelade, utan

ock understundom tryckte en del af kommunernas medlemmar obilligt och

hårdt; _ ■ t

att, sedan genom Kong!, förordningen den 9 November 186(i föreskrift

blifvit meddelad, att mantalsskrifning eller folkräkning årligen skall i hvarje

af Norr- och Westerbottcns läns lappmarksförsamlingar förrättas, och då den

befarade svårigheten att inom en del lappmarkskommuner påfinna lämpliga

personer, som kunde öfvertaga de vigtigare kommunalbestyren derstädes, icke

syntes böra blifva större inom lappmarken än i de närgränsande kustsocknarne,

enär den förmögnare lappmarksallmogen i insigter, uppfattning och

omdöme alls icke stode efter det så kallade nedre landets, och'' dessutom i

hvarje lappmarksförsamling funnes tjensteman och i öfrigt inom de fleste åt

dem handlande, skogs- och sågverksbetjening med flere, hvilka kunde öfvertaga

de ifrågavarande bestyren, om så påfordrades, det enda återstående hindret

för ifrågavarande författningars tillämpning i lappmarkerna mötte deri,

att bevillningstaxering icke derstädes eger rum; samt att, ehuru åtskilliga

friheter och förmåner från äldre tider blifvit dem medgifna, som i Lappland

sig nedsätta och nybyggen upparbeta, desamma dock icke utgjorde några åt

dessa förlänade privilegier utan endast vissa förmåner åt dem som vilja sig

i lappmarken husligen nedsätta och åt deras barn, såsom syntes af

punkten af 1749 års lappmarksreglemente, hvari stadgas att de fri- och rättigheter,

som blifvit nybyggare och hemmansbrukare i Lappland tillagda, fortfarande

skola tillgodonjutas, i det de och deras barn skola undgå alla andra

utlagor än hvarföre hemmanet kan vara skattlagdt; hvaraf framginge

att hemmanen vore underskattade den skattläggning och de utskylder,. som

dem kunde i behörig ordning påläggas, och att de medgifna fri- och rättigheterna

endast afsåge befrielsen från personliga utskylder och bördor för nybyggare

och hemmansbrukare jemte deras barn; hvarutöfver dock nybyggare,

enligt 6:fe punkten i nämnda reglemente, under viss tid, högst 15 år, från

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillning^- Utskottets Betänkande N:o 7. 5

nybyggets . första upparbetande vore befriade från skatt ocli ränta för detsamma,

äfvensom den egentliga lappbefölkningen från andra utgifter än den

jänta, som blifvit deras renbetesland åsatt, såvida de icke innehade nybygge

eller hemman, da de för dessa vore underkastade enahanda åligganden och

skyldigheter som den öfriga befolkningen.

Med anledning af hvad motionären sålunda anfört och då, efter hvad

Utskottet inheintat, tid efter annan hemman inom lappmarksgränsen blifvit

med det s. k. nedre landet införlifvade och med öfriga hemman derstädes i

beskattningshänseende likställda, såsom exempel hvarå må anföras att genom

Kongl. Kammarkollegii den28 November 1868 meddelade, af Kongl. Maj:t genom

nådigt bref den 25 Februari 1870 fastställda utslag åtskilliga hemman från

Asele, Fredrika och Dorothea lappmarkssocknar blifvit förflyttade till Junsele,

Anundsjö, Björna och Tågsjö socknar inom Ångermanland, och hvaraf vill

synas, som om intet hinder i de lappmarksheinmanens innehafvare förlänade

friheter förefinnes för den af motionären föreslagna åtgärd, har Utskottet ansett,

att bevillningstaxering bör i Norr- och Wasterbottens läns lappmarker

införas samt bevil]ningsafgifter derstädes påföras och erläggas så väl för fast

egendom som för inkomst af kapital eller arbete, efter enahanda grunder,

som följas inom landet i öfrigt, så snart derför erforderliga förberedande åtgärder

hinna vidtagas; Och får Utskottet i öfverensstämmelse härmed tillstyrka,

■

att Riksdagen må på det sätt bifalla förevarande motion,

att Riksdagen i underdånig skrifvelse anhåller, det Kongl.

Maj:t täcktes låta vidtaga den utredning och de förberedande

åtgärder, som erfordras för att bevillningstaxering

må i Norr- och Westerbottens läns lappmarker kunna

införas, samt derefter till Riksdagen afgifva nådig proposition

om de anordningar och inrättandet af'' de tjenster,

som för genomförandet af den föreslagna förändringen

kunna befinnas af behofvet påkallade.

Stockholm den 19 Mars 1872.

På Utskottets vägnar:

(PUST. AF UGGLAS.

Bih. till Riktid. Prot. 1872. 5 Sand. 1 Afd. 5 Häft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.