Sök i Ratio Lex

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 13

1872-04-11 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1872:13, Banko-Utskottets Utlåtande N:o 13

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 13.

1

N:o 13.

An k. till Biksd. Kansli den 13 April 1872, kl. 11 f. m.

Utlåtande, i fråga om användande af bankovinsten för år 1871.

Vid fullgörande af det Banko-Utskottet genom 1 § af dess instruktion

gifna åliggande att meddela yttrande och förslag om användande af den under

förflutna året upplupna vinst å Riksbankens rörelse, har Utskottet tagit

i betraktande de vid innevarande riksdag framställda, nämnda vinst rörande

förslag, hvilka innefattas delsi Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående statsverkets

tillstånd och behof, dels i fem inom Riksdagen väckta motioner.

Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksbankens vinst måtte öfveriemnas

till Riksgälds-kontoret, för att, jemte andra i den nådiga propositionen omförmälda

medel, reserveras för ovissa och framtida behof samt användas på

det sätt att, till minskande af statens ränteförluster, för dem uppköptes svenska

obligationer i utlandet, eller ock försäljningen af statsobligationer fördröjdes.

Herr C. Rydqvist har, i motion N:o 12 inom Första Kammaren, föreslagit,

att af 1871 års bankovinst ena hälften må reserveras för bankens

egna ändamål samt andra hälften anvisas att levereras till Riksgälds-kontoret

för att, af fullmäktige derstädes förräntad efter de grunder som af Riksdagen

kunna varda bestämda, utgöra första kapitalinsatsen för bildandet af

en krigs-reservfond.

Herr E. Frisk har, i motion N:o 19 inom Första Kammaren, hemställt

“att af Riksbankens behållna vinst för år 1871 minst en fjerdedel deraf reserveras

eller får i Riksbanken qvarstanna att användas till bankens konsolidering

och utvidgning af dess verksamhet

Inom Andra Kammaren hafva motioner väckts:

Bih. till Biksd. P>-ot. 1872. C, Sami, 1 Afd, 11 Häft.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Bahlco-Utskottets Utlåtande N:o 18.

af Herr G. Heeggström, N:o 66, att af Riksbankens behållna vinst för

år 1871 minst hälften reserveras eller får i Riksbanken innestå, för att användas

för Riksbankens egna ändamål;

af Herr Hans Larsson, N:o 73, att nämnda vinst för banken bibehålies

och anslås till förstärkande af dess grundfond; samt

af Herr P. Pettersson, N:o 110, att Riksbanken af dess odisponerade

vinst, såväl den nu befintliga som hädanefter uppkommande, må, intill dess

annorlunda bestämmes, få behålla hälften till förstärkande af bankens reservfond,

och andra halfdelen till statens allmänna behof användas.

Utskottet har i det förevarande ämnet inhemtat utlåtande af bankofullmäktige,

som anfört: att då Kongl. Maj:t afsett bankovinsten endast till statsverkets

ovissa och framtida behof, och således icke något nu kändt behof påkallade

dess anvisande åt statsverket, syntes skäl vara att vinstbeloppet finge

åt Riksbanken bibehållas, såvidt, genom dess användande för Riksbankens

räkning, dennas ändamål kunde väsendtligen befrämjas och dess ställning

förbättras; att väl för närvarande, under allmänt gynnsamma penningeförhållanden,

äfven Riksbankens ställning vore sådan, att icke något stundens behof

fordrade vinstens begagnande på sådant sätt, men att, när under andra

tider bankens vinst toges i anspråk för statsverkets räkning, just sådana tider

som de nuvarande måste begagnas för att medelst innehållning af bankens

vinst öka dess styrka att under ogynnsamma tider, som ej torde uteblifva,

orubbadt fullgöra sina förbindelser. Då Riksbankens sedelutgifningsrätt är

bestämd till trettio millioner riksdaler utöfver vissa dess tillgångar, ville det synas,

som borde dess behållna tillgångar eller grundfond åtminstone uppgå till

nämnda belopp, desto heldre som en betydlig del af tillgångarne är anvisad

att utlånas på ett sätt, som, huru behöfligt och gagneligt det från annan

synpunkt kunde anses, likväl icke gjorde de medel, som dertill användes, påräkneliga

för fullgörande af Riksbankens förbindelser under tider, då svårigheter

derför tilläfventyrs kunde uppstå. Om emellertid genom ökande af

Riksbankens tillgångar skulle vinnas att under tider af olycka och motgångar

dess ställning förblefve orubbad, vore angeläget att under gynnsamma

tider åt Riksbanken bereda sådana tillgångar, hvilka, såvidt förutses kunde,

under alla förhållanden förmådde åt Riksbanken bereda genast begagneliga

utvägar att fullgöra sina förbindelser och derjemte, så länge de ej behöfde

tillitas, lemnade åt banken och således medelbart äfven åt statsverket en ränteafkomst,

som icke kan vinnas hvarken af det hos banken inneliggande metallförråd

eller af de behållningar i utländskt mynt, som hos bankinrättningar

eller handelshus på utländsk ort innestå och hvilka sednare lemnade

allenast ganska låg ränta. I detta syftemål vore önskvärdt att bland Riksbankens

tillgångar inginge sådana utländska valutor, hvilkas obetviflade säkerhet

och ständiga säljbarhet till ett i allmänhet ej mycket föränderligt pris

s. 3 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 13.

3

gjorde dem städse användbara att till fullgörande af Riksbankens förbindelser

tillitas, på samma gång de, då detta ej erfordrades, gåtve ränteafkomst.

Under förhoppning att det af fullmäktige till Utskottet framställda förslag om

rätt att för Riksbanken köpa och sälja utländska statspapper och obligationer

måtte bifallas, samt att kommande gynnsamma år måtte lemna utväg att

af blifvande bankovinster använda åtminstone någon del för Riksbankens egen

räkning, ansågo fullmäktige sig böra uttala den mening, att önskvärdt vore

att, genom bevarande åt Riksbanken af bankovinsten för nästlidna år och

åtminstone delvis af blifvande bankovinster, Riksbankens grundfond ökades

till trettio millioner riksdaler samt Riksbanken såmedelst sattes i tillfälle att

förvärfva någon större, stadigvarande tillgång af sådana utländska valutor,

om hvilka ofvan nämnts.

Enligt Utskottet meddelad uppgift, utgör bankens behållna vinst för år

1871 1,424,214 riksdaler 84 öre.

Då statsverkets närvarande fördelaktiga ställning synes lemna Riksdagen

större frihet än under föregående år att, oberoende af behofven för

tillfället besluta om bankovinstens användande, anser Utskottet, i likhet med

hvad fullmäktige föreslagit, denna gynnsamma tidpunkt böra begagnas för att

genom Riksbankens förstärkande söka bereda ökad stadga i landets penningeväsende.

I väsendtligaste mån beror detta derpå, att ett underlag af metallisk

valuta och af säkra, alltid lätt realisabla värdepapper finnes så tillräckligt,

att det hos oss nästan uteslutande begagnade omsättningsmedel, hvilket utgöres

af banksedlar, må så vidt möjligt under alla förhållanden bibehålla ett

oförändradt värde. Utskottet torde ej här behöfva utveckla skälen för den

åsigt, att, om ock detta vigtiga syftemål kunde, när penningeväsendet här i

landet sednast, på 1830-talet, reglerades, anses tillgodosed t genom de då

gjorda bestämmelserna, förhållandena sedan dess väsendtligen förändrats i

följd af den högst betydliga utveckling som egt rum så väl särskildt i bankrörelsen

som i allmänhet i hela närings- och handelsverksamheten under de

sist förflutna årtiondena.

Visserligen har Riksbanken i ett afseende under samma tid vunnit

ökad styrka genom förhöjningen af dess grundfond från 6,600,000 till

25,000,000 riksdaler; men i ett annat, icke mindre vigtig! afseende torde

dess styrka ingalunda hafva vuxit i samma mån som de förändrade

förhållandena. De grunder, efter hvilka proportionen emellan Riksbankens

metalliska kassa och den sedelmassa, som kan från Riksbanken utgifvas, är

reglerad, torde nemligen icke numera kunna anses lika betryggande som tillförene;

och det synes derföre önskvärdt att uti dessa grunder måtte vidtagas

jemkningar, hvarigenom en ökad säkerhet uti penningeväsendet kunde åstadkommas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

banko- Utslcottets Utlåtande N:o 13.

För närvarande hav Riksbanken rättighet att utgifva sedlar för ett belopp

af 30 millioner riksdaler utöfver den metalliska kassan, sådan denna enligt

bankoreglementet beräknas. Stadgandet att sedelstocken med ett visst,

en gång för alla bestämdt maximum får öfverskjuta metalliska kassan infördes

vid 1844 års riksdag, efter Englands-bankens|mönster. Men för de

sedlar, denna sistnämnda bank har rättighet utgifva utöfver innehafvande metallisk

kassa, har den deponerat säkerheter; under det att värdet af de 30 millioner

R:dr sedlar Riksbanken kan utsläppa i rörelsen hufvudsakligen hvilar på

bankens allmänna kredit; icke ens innehafvande! af vissa bestämda valutor,

såsom grund för sedelutgifningen, är för Riksbanken föreskrifvet. Då nämnda

stadgande fastställdes, var Riksbankens ställning måhända icke sådan, att

man då skulle kunnat bestämma sedelutgifningsrätten efter mera betryggande

grunder. Men med hvarje år har denna ställning förbättrats, och tidpunkten

torde snart vara inne, då bestämmelserna härom torde kunna förändras,

helst om en större del af Bankens årliga vinst får för dess egna behof

reserveras.

Såsom hufvudskål för de nästan under hvarje riksdag återkommande

förslagen om ändring i 72 § Regeringsformen har åberopats nödvändigheten

för oss att antaga guld såsom värdemätare i stället för silfver. Sedan det

Tyska riket fattat beslut, som åsyftar utbytandet af dess gamla myntsystem

i silfver mot ett guld-myntsystem, och äfven våra närmaste grannar uppgifvas

vara betänkta på motsvarande förändringar i sina myntsystem, torde det

väl kunna emotses, att äfven Sverige snart får vidtaga åtgärder i samma

syfte. En följd häraf måste utan tvifvel blifva, att cirkulationen af sedlar å

lägre valörer kommer att inskränkas, och dessa sedlar att småningom utbytas

emot mynt i guld och silfver. Det torde jemväl kunna antagas, att det

blir Riksbanken, som hufvudsakligen får anskaffa åt landet detta nya mynt,

hvarigenom omkring 10 millioner, som såsom metallisk fond legat i Bankens

hvalf, torde komma att spridas i landet under form af mynt. Men

Riksbanken torde ändock — för egen säkerhet och såsom underlag för hela

cirkulationen af sedlar å högre valörer — icke kunna underlåta att i sina

hvalf hafva qvar en metallisk kassa af betydligt belopp. Förändringen af

myntsystem måste sålunda medföra, att en större del af Bankens fonder får

afses för nämnda ändamål; och då det icke torde vara möjligt att göra motsvarande

inskränkningar på de medel som äro afsedda för andra rörelsegrenar,

då blir äfven häraf en följd, att Bankens fonder måste förökas, om

Riksbanken skall, såsom sig bör, kunna fullgöra sina för hela landet vigtiga

funktioner.

Den del af Riksbankens metalliska kassa, som upptages såsom innestående

å utrikes ort, har der vanligen varit mot låg ränta deponerad hos

handelshus och mera enskilda bankinrättningar. Det torde väl kunna ifråga
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 13. o

sättas, om icke dessa behållningar, då de under goda är uppgå till betydliga

belopp, som icke för vexelrörelseifö jemt torde vara behöfliga, med mera

fördel skulle kunna förvandlas till sådana utländska statspapper och obligationer

(t, ex. engelska consols) som dagligen torde vara säljbara på de utländska

börserna. Icke blott torde sådana papper lemna en större ränteafkomst

än den depositionsränta Riksbanken i allmänhet tillgodoräknas af

nämnda handelshus och bankinrättningar, utan de torde jemväl i allmänhet

innebära en större säkerhet för de Riksbankens medel, hvilka landets rörelse

fordrar att hålla lätt tillgängliga a utrikes ort. Utskottet har derföre ansett

det vara af flera skäl önskvärd!, att det jföfverlåtes åt fullmäktige

att åt Riksbanken förvärfva utländska statspapper af den art, att, jemte det

de gifva en skälig afkastning, de ock när som helst kunna i klingande mynt

förvandlas.

På grund af hvad som blifvit anfördt, hemställer Utskottet:

l:o.

att Riksbankens behållna vinst för ’ år 1871 måtte för

banken reserveras,1fför att användas till inköp af engelska

s. k. consols eller andra lätt realisabla utländska statspapper.

Såsom ofvan är nämndt, har Herr Hans Larsson, jemte^ det han yrkat

bankovinstens bibehållande för Riksbanken, hemställt, att denna vinst måtte

anslås till grundfondens förstärkande. Enakanda åsigt har uttalats af Bankofullmäktige,

som anmärkt, att då Riksbankens sedelutgifningsrätt är bestämd

till 30 millioner Riksdaler utöfver vissa dess tillgångar, Bankens grundfond

ock syntes böra uppgå åtminstone till nämnda belopp.

Grundfonden utgör för närvarande 25 millioner Riksdaler, sedan densamma,

genom 1862—1863 årens Riksdags och Kong!. Maj:ts genom kungörelse

af den 19 April 1864 meddelade beslut om ändring i 4:de § i lagen för

Rikets Ständers bank af den 1 Mars 1830, blifvit till detta belopp uppbringad.

Dessutom eger Riksbanken genom vinster, som under föregående

år upplupit och icke blifvit för andra ändamål anvisade, ett kapital-öfverskott

af R:dr 882,312,ss, så att genom dessa medel jemte 1871 års vinst

redan nu tillgång förefinnes till grundfondens höjande till 27 millioner.

Utskottet har redan antydt. att ett förökande af Bankens fonder står i

nära sammanhang med företagandet af förändringen i någon af bankoreglementets

vigtigaste föreskrifter; och Utskottet anser det vara afvigt, att dessa

förändringar företagas, så snart utsigt förefinnes att de med trygghet kunna

verkställas. Det är i detta afseende icke likgiltigt, att Riksbankens principaler

förklara, huruvida de årliga öfverskotten böra anses såsom grundfond,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 13.

den der icke för undra ändamål får från banken afskilja», eller de endast

hopas såsom reserverade medel, öfver hvilkas användande man ännu icke

fattat beslut. Om det för Fullmäktige blifver tydligt, att Riksdagen för

sin del önskar ett höjande af grundfonden, så skola de utan tvifvel blifva i

tillfälle att förbereda de afsedda förändringarne, så att de så snart som möjligt

kunna genomföras. Till Riksbankens säkerhet och kredit i allmänhet

kan det dessutom icke vara annat än gagneligt, om Riksdagen fattar beslut

att utöfver grundfondens i lag bestämda belopp ytterligare medel till dess

förökande skola afsättas. Om således Utskottets i första punkten framställda

förslag af Riksdagen godkännes, så får Utskottet föreslå:

2:o.

att Riksdagen för sin del måtte besluta, att 2 millioner

af bankens reserverade medel må användas till grundfondens

ökande, så att den kan höjas till 27 millioner

riksdaler.

Skulle äfven detta förslag vinna Riksdagens godkännande, så torde

derefter Utskottet få taga i öfvervägande, huruvida en förändring i 4:de §

af lagen för Rikets Ständers bank redan nu kan vara lämplig eller dermed

bör anstå tills grundfonden kan ytterligare höjas. För så vidt en sådan

ändring redan nu skulle anses lämplig, skall Utskottet icke underlåta att

söka sammanträda med Lag-Utskottet för att kunna föreslå den lydelse nämnda

8 numera torde böra erhålla.

Då Utskottetts afgifna förslag afser att åt Riksbanken bibehålla hela 1871

års upplupna bankovinst, sä torde följa:

3:o.

att ofvannämnda motioner och förslag dermed må anses

besvarade.

Stockholm den 11 April 1872.

J. von SCHWERIN.

Utskottets Ordförande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 13.

7

Reservationer:

af Herr Friherre von Schwerin: ”Mot Utskottets beslut att öka Riksbankens

grundfond får jag anmäla min reservation. Jag anser nemligen, dels

att eu tillökning af grundfonden icke för närvarande är behöflig, dels att Utskottets

beslut härom icke tillkommit i behörig ordning, enär ändring af

lagen för Rikets Ständers bank af den 1 Mars 1830, hvilken är af civillags

natur, bort föreslås på det sätt, som i § 87 Regerings-Formen är utstakadt.”

Herrar J. J. Ekman, J. O. Geijer, R. Retlig och G. Ch. Ribbing hafva

emot förestående betänkande anmält följande reservation:

”Jemte det vi ogilla det sätt, hvarpå frågan rörande ökning'' af bankens

grundfond behandlats, då enligt vår åsigt Lag-Utskottet bort, i öfverensstämmelse

med Regeringsformens 87 §, höras rörande denna fråga, hvilken afser

förändring af civillag, anse vi, att Banko-Utskottet hade bort föreslå, att sistlidet

års bankovinst måtte till statsverket aflemnas, då det kan antagas att

denna vinst icke kan i bankens lånerörelse användas, och beloppet deraf i

alla händelser är för så väl detta som bankens öfriga ändamål fullkomligt

obehöfligt, helst det hvartill man närmast afsett att använda ifrågavarande

vinst, nemligen inköp af Engelska s. k. consols eller andra lätt realisabla

utländska statspapper, kan utan svårighet verkställas med de x-esurser Banken,

bland annat uti eu obegagnad sedelutgifningsrätt af omkring 10 millioner

R:dr, redan nu eger.

Deremot skulle en fördel beredas- staten, om denna vinst öfverlemnades

till Riksgälds-kontoret, för att reserveras för ovissa och framtida behof och

under tiden förräntas.

Vi tillstyrka alltså, att bemälda vinst, uppgående till R:dr 1,424,214: 84

R:mt, måtte anvisas till Riksgäldskontoret för statens allmänna behof, att

från banken utbetalas under år 1873, på tider som Bankofullmäktige ega

bestämma.”

af Herr Wi]kander: ''”Skal 1 Riksbanken kunna utöfva en sådan verksamhet,

som vår tids finansiela och industriela utveckling påkallar af en

hela landets penningerörelse stödjande statsbank, torde otvifvelaktigt ej mindre

bankens grundfond behöfva ökas, än nu gällande bestämmelser för dess sedelutgifningsrätt

och verksamhet ändras. Men förändringar i en sådan riktning

äro knappt mer än antydda i det förslag till nytt bankoreglemente, som af

herrar fullmäktige blifvit till Utskottet aflemnadt, lika litet som de inom Utskottet

vid granskningen af berörda förslag gjort sig gällande, ehuru med

nuvarande förhållande mellan metallisk kassa och lätt realisabla valutor å

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Banko-Utskottets Utlåtande N:o 13.

ena sidan och verkligen utelöpande sedelstock å den andra dylika reglemeutsförändringar

torde utan våda kunnat vidtagas. Vid sådant förhållande ^företinnes,

efter min uppfattning, icke denna riksdag mer än de nästföregående

något behof för Riksbanken att med den upplupna bankovinsten förstärka sina

relativt föga anlitade fonder, hvadan jag vågat tro, att Utskottet bort, utan

att ingå i pröfning af lämpligaste sättet för medlens användande, och i öfverensstämmelse

med Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående statsverkets

tillstånd och behof, föreslå: „ . .

att Riksbankens under år 1871 upplupna vinst ma ljemnad

summa af 1,400,000 riksdaler riksmynt anvisas till Riksgäldskontoret

för statens allmänna behof, att från Riksbanken

utbetalas under år 1873 å tider, [som Bankofullmäktige

ega bestämma.

Särskild!, får jag nedlägga min reservation emot Utskottets^ förslag i

2föra punkten af betänkandet, angående anvisande af 2:ne millioner*till grundfondens

förökande, innan § 4 af lagen för Rikets Ständers bank af den 1

Mars 1830, sådan den lyder i Kongl. kungörelsen af den 19 April 1864,

blifvit i grundlagsenlig ordning ändrad."

Herr Frih. Silfverschiöld anmälde, att lian icke varit närvarande vid

behandlingen af detta ärende i Utskottet.

STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1872.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.