Betänkande, med förslag till reglemente för Riksbankens styrelse och förvaltning.
1872-04-23 · 134 sidor, varav 120 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 120 av 134 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1872:16, Betänkande, med förslag till reglemente för Riksbankens styrelse och förvaltning.
Dokumentets text
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
1
i\:o 10.
Ank. till Eiksd. lansli den 24 April 1872, kl. 2 e. m.
Betänkande, med förslag till reglemente för Riksbankens styrelse
och förvaltning.
Vid 1871 års lagtima riksdag uppstod i Banko-Utskottet dels i anledning
af en till Utskottet hänvisad motion, dels vid granskningen af
bankoreglementet i allmänhet, ett förslag till vissa ändringar i nämnda
reglementes l:sta och 2:dra artiklar, livilka innehålla hufvudbestämmelserna
rörande riksbankens verksamhet, dess metalliska kassa och sedelutgifning
med mera. Sedan Utskottet öfver detta förslag infordrat yttrande af bankofullmäktige,
som dels framställde åtskilliga anmärkningar vid förslaget, dels
yttrade sig anse en närmare granskning äfven af reglementets öfriga delar
vara. behöflig, anmodade Utskottet fullmäktige att utarbeta och till Utskottet
vid innevarande riksdag afgifva förslag till en systematisk uppställning såväl
af lista och 2:dra artiklarne, som äfven af de öfriga delar utaf bankoreglementet,
i afseende på livilka fullmäktige kunde finna ändring vare sig
i formelt hänseende eller beträffande sjelfva saken vara ändamålsenlig.
dill följd häraf hafva bankofullmäktige till Banko-Utskottet vid innevarande
riksdag afgifvit ett förslag, i afseende på hvilket fullmäktige i
allmänhet yttrat, att detsamma borde betraktas endast såsom ett försök
att, med bibehållande af hufvudkarakteren i det hittills varande reglementet,
gifva deri intagna föreskrifter det rum, de lämpligen syntes böra hafva,
Bih. till Biksd. Brok 1872. 6 Samt. 1 Afd. 13 Häft. 1
2
Banko-Utskottets Betänkande N:0 16.
och att derifrån utesluta sådana stadgar, som voro hemtade antingen från
ansvarighetslagen för fullmäktige eller från instruktionen för riksdagens
revisorer, eller som allenast lände bankens tjensteman till efterrättelse vid
göromålen inom banken och derföre hade sin rätta plats i de för tjenstcmännen
gällande instruktioner.
Detta af fullmäktige afgifna förslag har Utskottet lagt till grund för
det förslag till bankoreglemente, som härmed för Riksdagen framlägges.
Vid utarbetandet af detta förslag, hvilket afviker från det af fullmäktige
uppgjorda endast i några få sakbestämmelser och för öfrigt till
en del hvad beträffar ordningsföljden emellan vissa stadganden, har Utskottet,
såsom redan är antydt, såväl i fråga om grundbestämmelserna för
riksbankens verksamhet, som i de delar, hvilka anga förvaltningen, hufvudsakligen
endast upptagit sådana förändringar i det hittills gällande reglementet,
hvilka af fullmäktige förordats och hvilka Utskottet tilltrott sig
kunna föreslå, utan att träda för nära den Utskottet uti. 2:dra §:n af dess
instruktion gifna föreskrift att i det nogaste följa bankoinrättningens lmfvudgrunder,
ursprungligen intagna i Rikets Ständers beslut och förordning
om banken af den 22 September 1668, samt numera, efter de förändringar
närvar ande förhållanden påkallat, bestämda genom de af Kongl. Maj:t
och Rikets Ständer år 1830 fastställda lagar angående myntbestämningen
och för Rikets Ständers bank. Genom det nu föreslagna reglementets antagande
torde dels ett riktigare och lättfattligare uttryck för bankens verksamhet
och sättet för dess bedrifvande vara vunnet, dels möjlighet beredd
till en utvidgad rörelse och till ej oväsendtliga f örbättringar i förvaltningen,
samt derigenom måhända en förberedelse vara gjord till mera genomgripande
mått och steg för ytterligare befordran af ett säkert och väl ordnadt
penningeväsende.
Innan Utskottet går att framställa skälen för de vidtagna förändringarne,
får Utskottet dels åberopa det här efteråt i ett sammanhang uppställda
förslaget, vid hvilket, för lättande af jemförelsen med det nu gällande
reglementet, dettas stadganden öfverallt, der sådant låtit sig göra,
införts bredvid de af Utskottet föreslagna, dels tillkännagifva, att de paragrafer,
i hvilka skiljaktighet i sak mot de hittills varande finnes, blifvit
utmärkta med kursiv stil, hvaremot de paragrafer, hvilkas skiljaktighet endast
består i ordalydelsen, äro tryckta med vanlig stil.
De särskilda stadgandena har Utskottet sökt att gruppera efter deras
beskaffenhet, och har Utskottet genom allmänna öfverskrifter sökt antyda
innehållet af de derunder införda stadgandena.
Under rubrik »Allmänna bestämmelser» är först införd nuvarande
reglementes § 1, dock ändrad till ordagrann öfverensstämmelse med första
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
3
delen af 72 § i Regeringsformen, hvilken synts böra anföras främst i
reglementet för riksbankens styrelse och förvaltning.
Nuvarande reglemente föregås af en ingress, hvilken innehåller dels 2 2.
erinran om de vid 1828—1830 årens riksdag fattade beslut i afseende på
inlösen med klingande mynt af riksbankens sedlar, dels ett referat af de
hufvudföremål för riksbanken som i 1668 års s. k. bankoordning äro uppställda.
Det har synts Utskottet lämpligt att, då reglementet i sin början
hör innehålla en allmän framställning af riksbankens ändamål, en sådan
lemnas genom anförande af den författning, hvilken anses såsom bankens
hufvudurkund.
Paragraferna 3 och 4 i förslaget, om grundfonden och reservfonden, 22 4-
motsvara samma §§ i nuvarande reglemente. Då den väckta frågan om
grundfondens ökande ännu är oafgjord, föreslår Utskottet ingen ändring af
sifferbestämmelsen i § 3.
Till förutsättningarne för bankens verksamhet höra, jemte bestämmelserna
om bankens fonder, sådana stadganden, som afse rörelse- och
betalningsmedlen, de valutor, hvarpå de förra böra vara grundade och
med hvilka banken för desammas upprätthållande i värde samt inlösen bör
vara försedd; vidare sådana stadganden, som bestämma bankens skyldigheter
i sistnämnda del samt angå offentliggörande af uppgifter om bankens
ställning. Dessa stadganden hafva fördenskull under rubriken »Allmänna
bestämmelser» fått plats näst efter de först omförmälda, och innehållas i
§§ 5, 6, 7, 8 och 9; af hvilka § 5 motsvarar § 5 i nu gällande reglemente,
§ 6 motsvarar dels sednare delen af 72 § Regeringsformen dels §§ 24 och
25 i nu gällande regleménte; § 7 motsvarar förra delen af § 14; § 8 är
hemtad från lagen för Rikets Ständers bank af den 1 Mars 1830; och §
9, med åberopande af nämnda lag, innehåller bestämmelser angående offentliga
öfversigter rörande bankens ställning.
De i fråga om riksbankens ställning till landets penningeväsende
vigtigaste stadgandena äro utan tvifvel de, hvilka angå metalliska kassan,
sedelutgifningen och beräkningen af sedelstocken samt förhållandet emellan
den förra och den sednare.
Enligt nuvarande reglementes § 5 anses såsom metallisk kassa icke § 5.
allenast myntadt och omyntadt silfver och guld, utan äfven riksbankens
fordringar hos handelshus och bankinrättningar på utrikes orter samt icke
förfallna vexlar, betalbara på utrikes ort inom tre månader.
Oriktigheten af att såsom metallisk kassa benämna sistberörda två
slag af tillgångar erfordrar ingen bevisning; och att denna oriktighet icke
saknar betydelse inses lätt, då det besinnas, att stadgandet om riksbankens
4
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
skyldighet att innehafva silfver och guld i mynt och plantsar härleder sig
från nödvändigheten af att ett dylikt underlag för penningeväsendet alltid
finnes tillhands och tillräckligt starkt för att försäkra stadga i myntrepresentativens
värde såsom omsättningsmedel.
Då bankofullmäktige i deras förslag till Utskottet uttalat den åsigt,
att såsom metallisk kassa icke bör upptagas annat än silfver och guld,
som finnes i riksbanken, dess lånekontor och Kongl. myntverket för bankens
räkning, har Utskottet icke tvekat att i enlighet härmed föreslå
ändring af hittillsvarande bestämmelse om hvad såsom metallisk kassa
skall anses och beräknas, till det innehåll § 5 angifver.
I §:n näst efter den om metalliska kassan har införts dels i mom. I
den genom 72 § Regeringsformen riksbanken förbehållna rätt att utgifva
sedlar, gällande såsom laggildt betalningsmedel, dels i de följande momenten
bestämmelser om sedelstocken och dennas maximum.
1 fråga om gränserna för sedelutgifningen, för så vidt dessa berott på
metalliska kassans belopp, hafva hittills gällande reglementen tagit hänsyn
till såväl den verkliga metalliska kassan som behållningarne på utrikes
orter och bankens fordringar uti ej förfallna, inom 3 månader betalbara
utländska vexlar. Då bestämmelser rörande gränserna för sedelutgifning,
från hvilka grunder do i öfrigt än må utgå, böra hafva till ett hufvudsakligt
ändamål att bereda säkerhet för sedlarnes inlösen vid anfordran, och
då riksbankens på utrikes ort befintliga säkra tillgångar antingen kunna
utgöras af verkligt silfver eller guld eller, såsom väl i allmänhet är förhållandet,
bestå i fordringar, hvilka när som helst kunna till silfver eller
guld lealiseras, sa torde det vara alldeles riktigt, att dessa tillgångar tagas
i beräkning vid bestämmande af gränserna för riksbankens sedelutgifningslätt,
ehui u de a andra sidan, såsom redan är anfördt, icke böra få betraktas
såsom metallisk kassa.
Att betrakta ännu icke till betalning förfallna vexlar lika med verkligen
och i hvarje ögonblick disponibla tillgångar samt medgifva sedelutgifning
jemväl på sådana, synes deremot icke vara rätt och är icke heller
för riksbanken behöflig^ Sedan lång tid tillbaka har nemligen alltjemt
nksbankens sedelstock statt betydligt under dess tillatna maximum; redan
år 1864 var den obegagnade sedelutgifningsrätten fem ä sju millioner riksdaler
och denna siffra har sedan dess betydligt stigit; den obegagnade sedelutgifningsrätten
utgjorde år 1870 10,600,000 ä 12,900,000 riksdaler, år
1871 10,500,000 ä 14,700,000 riksdaler, och har under den förflutna delen
af innevarande år varierat emellan 7 millioner och 14,700,000 R:dr.
De af Utskottet i sistberörda afseende uttalade åsigter delas, efter
hvad fullmäktiges till Utskottet afgifna förslag gifver vid handen, af dem;
opaginerad Kontrollera mot PDF
jBanko-Utskottets Betänkande N:o 16.
o
och derjemte hafva fullmäktige i en annan del af det förevarande ämnet
föreslagit en ändring, som Utskottet äfven för sin del godkänner, nemligen
i fråga om beräkningen af riksbankens sedelstock.
Bestämmelsen om hvad som skall anses tillhöra riksbankens sedelstock
har alltjemt hvilat på den grundsatsen, att sådana riksbankens skulder
hvilka kunna när som helst utkräfvas, borde i detta afseende betraktas
lika med utelöpande sedlar.
Enligt 24 § i nu gällande reglemente beräknas såsom sedelstock
dels utelöpande sedlar, dels medel, innestående på depositionsräkning utan
ränta och utkräfbara vid anfordran, dels obegagnade andelar af låne- och
krediti vförlag; dels ock utelöpande postvexlar. Bankofullmäktige hafva
fästat uppmärksamheten derpå, att en riktig tillämpning af den ofvan
nämnda grundsatsen fordrar, det äfven de medel, som innestå på upp- och
afskrifningsräkning, betraktas såsom sedelstock, men att deremot obegagnade
andelar af låne- och kreditivförlag, lika litet som de å beviljade kassakreditiv
outtagna belopp, borde hänföras till sedelstocken.
Nu ifrågasatta ändringar i bestämmelserna rörande å ena sidan de
valutor, hvilka böra finnas såsom motsvarighet till en del af sedelstocken,
och å den andra beräkningen af sedelstocken, äro följande:
att från de förstnämnda skulle uteslutas vexlar, betalbara på utrikes
ort; att från sedelstocksberäkningen skulle uteslutas obegagnade andelar af
låne- och kreditivförlag, men deremot tilläggas de på upp- och afskrifning
innestående medel. Angående sedelutgifningsrättens bestämmande efter
andra grunder än de nu antagna, har Utskottet ansett sig icke böra vid
denna riksdag framställa något mera genomgripande förslag.
De sålunda föreslagna förändringarne verka visserligen derhän att,
åtminstone under vissa förhållanden, riksbankens sedelutgifningsrah något
inskränkes, men icke så att någon effektiv minskning i bankens sedelutgifning
behöfver följa enär banken ständigt haft en betydlig del af sin
sedelutgifningsrätt obegagnad. Någon upplysning rörande förändringarnes
verkan under olika förhållanden torde nedanstående siffersammanställningar
för åren 1868 och 1871 kunna lemna, ehuru jemförelsen emellan de båda
nämnda åren icke kan blifva fullt tillfredsställande, af anledning dels att
de s. k. låne- och kreditivförlagen år 1868 voro större än år 1871, dels
att förändringar i sättet för sjelfva sifferberäkningarne sedan år 1868
egt rum.
6 Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
"KTcttolfit
Enligt nuvarande bestämmmelser.
Enligt föreslagna bestämmelser.
D
en 1
4
Sedelskuld.................................
22,870,415
58
Sedelskuld..................................
22,870,415
58
Depositionsskuld ........................
6,862,048
62
Depositionsskuld..........................
; 6,862,048
62 |
Obegagnade andelar af låne- och
På upp- och afskrifning innestå-
kreditivforlag ........................
3,800,172
84
ende medel ..............................
4,488,996
80
Obegagnad sedelutgifningsrätt ...
6,779,177
36
Obegagnad sedelutgifningsrätt ..
5,674,649
90
Summa
40,311,814
40
Summa
| 39,896,1 10
90
D
en 1
3
Sedelskuld...................................
21,482,635
90
Sedelskuld....................................
21,482,635
90
Depositionsskuld ........................
4,966,930
32
Depositionsskuld ........................
4,966,930
32
Obegagnade andelar af låne- och
På upp- och afskrifning innestå-
kreditivforlag..........................
4,346,412
86
ende medel ..............................
4,647,238
82
Obegagnad sedelutgifningsrätt ...
9,922,453
36
Obegagnad sedelutgifningsrätt ...
9,019,873
75
Summa
40,718,432
44
Summa
40,116,678
79
Den 12
S e
P "
Sedelskuld...................................
22,115,937
65
Sedelskuld..................................
22,115,937
65
Depositionsskuld ........................
4,469,205
91
Depositionsskuld ......
4,469,205
91
Obegagnade andelar af låne- och
På upp- och afskrifning innestå-
kreditivforlag...........................
8,620,357
82
ende medel..............................
5,590,206
79
Obegagnad sedelutgifningsrätt ...
9,505,240
07
Obegagnad sedelutgifningsrätt ...
12,515,391
09
Summa
44,710,741
45
Summa
44,690,741
44
Den 1
2 D
e -
Sedelskuld....................................
23,316,037
79
Sedelskuld...................................
23,316,037
79
Depositionsskuld ........................
6,465,169
68
Depositionsskuld ........................
6,465,169
68
Obegagnade andelar af låne- och
På upp- och afskrifning innestå-
kreditivforlag...........................
6,056,812
37
ende medel.............................
4,826,947
63
Obegagnad sedelutgifningsrätt ...
9,879,476
75
Obegagnad sedelutgifningsrätt ...
9,496,111
29
Summa
45,717,496
59
Summa
44,104,266
39
*) Beloppet enligt rapporten utgörande 10,746,337: 54 är minskadt med skuld till Nationalbanken och Berenberg
”) Beloppet enligt rapporten utgörande 10,803,040; 42 är minskadt med skuld till Nationalbanken och’Berenbcrg
opaginerad Kontrollera mot PDF
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
i
1.
Enligt nuvnrnnde bestämmelser.
Mars 186 8.
Metallisk kassa här på platsen *) .........•.................
Ofriga tillgångar för beräkning af sedelutgifningsrätt
Tillåten sedelutgifning öfver ofvannämnda tillgångar
Juni 1 8 6 8.
Metallisk kassa här på platsen**) ...........................
Ofriga tillgångar för beräkning af sedelutgifningsrätt
Tillåten sedelutgifning öfver ofvannämnda tillgångar
tember 186 8.
Metallisk kassa bär på platsen..................................
Ofriga tillgångar för beräkning af sedelutgifningsrätt
Tillåten sedelutgifning öfver ofvannämnda tillgångar
cember 186 8.
Metallisk kassa här på platsen..................................
Ofriga tillgångar för beräkning af sedelutgifningsrätt
Tillåten sedelutgifning öfver metalliska kassan .......
Enligt föreslag
m |
bestämmelser
.................. 1
9,214,698
57
9,214,698
57
1,097,115
83
681,412
33
30,000,000
30,000,000
Summa !
40,311,814 |
40
39,896,110
90
.................
9,792,169 i
32
9,792,169
32
926,263
12
324,509
47
30,000,000 ''
30,000,000
Summa
40,718,432
44
40,116,678
79
9,962,850
85
9,962,850
85
........
4,747,890
60
4,727,890
59
30,000,000
30,000,000
Summa
44,710,741
45
44,690,741
b4
10,606,955
83
10,606,955
83
5,110,540
76
3,497,310
50
30,000,000
1
i
30,000,000
_
Summa
1 45,717,496
; 59
44,104,266
; 39
Gosaler et C. 1,531,638: 95.
Gossler et C. 1,010,871: 10.
8
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16,
let
Enligt nuvarande bestämmelser.
Enligt föreslagna bestämmelser.
D
en 18
Sedelskuld..................................
j 25,627,480
90
Sedelskuld...................................
1 25,627,480
96
Depositionsskuld ......................
8,328,904
29
Depositionsskuld .......................
1 8,328,904
29
Obegagnade andelar af iåne- och
På upp- och afskrifning innestå-
krediti vförlag........................
4,493,090
83
ende medel............................
j 4,581,733
63 !
Innestående medel (postvexel) ...
j 326,255
53
Innestående medel (postvexel etc.^
326,255
1
53 j
Obegagnad sedelutgifningsrätt......
1 13,517,500
—
Obegagnad sedelutgifningsrätt......
10,799,362
H
Summa
52,293,231
61
Summa
j 49,663,736
98 j
D
en 1
7
Sedelskuld....................................
26,227,630
98
Sedelskuld....................................
26,227,630
98
Depositionsskuld ........................
7,800,522
46
Depositionsskuld ........................
7,800,522
46
Obegagnade andelar af låne- och
På upp- och afskrifning innestå-
kreditivförlag ...........................
5,239,627
85
ende medel.............................
4,464,860
83
\ Innestående medel .....................
414,391
61
Innestående medel .....................
414,391
01
Obegagnad sedelutgifningsrätt......
14,102,698
21
Obegagnad sedelutgifningsrätt......
11,428,333
04
Summa
53,784,871
11
Summa
50,335,738
92
Den 16
S e
P -
Sedelskuld.................................
25,983,440
17
Sedelskuld....................................
25,983,440
17
j Depositionsskuld ........................
8,221,929
48
Depositionsskuld ........................
8,221,929
48
1 Obegagnade andelar af låne- och
På upp- och afskrifning innestå-
| kreditivförlag ...........................
7,762,680
69
ende medel..............................
4,112,042
94
Postvexelräkningen ....................
503,256
12
Postvexelräkningen .....................
503,256
12
Obegagnad sedelutgifningsrätt......
13,800,206
561
Obegagnad sedelutgifningsrätt......
14,365,552
67
Summa!
56,271,513
02j
Summa
53,186,221 j
38
Den 1
6 D
e -
j Sedelskuld...................................
28,377,116
03 |
Sedelskuld .................................
28,377,116
03
| Depositionsskuld ........................
9,290,119
21 j
Depositionsskuld ........................j
9,290,119
21 j
i Obegagnade andelar af låne- och
1
På upp- och afskrifning innestå-
1
kreditivförlag..........................
7,097,857 |
55
ende medel..............................
4,384,831
20 •
Postvexelräkningen .....................
791,034 |
91
Postvexelräkningen ....................
791,034
1
91
Obegagnad sedelutgifningsrätt......
13,662,601
56
Obegagnad sedelutgifningsrätt......
12,843,290
79
Summa
59,218,729 |
24 |
Summa!
55,686,392 |
14
Banko- Utskottets Betänkande N:o 16.
9
3.
Enligt nuvarande bestämmelser.
Enligt föreslagna
bestämmelser.
Mars 1871.
Metallisk kassa här på platsen........................................................
10,349,788
36
10,349,788
36
Ofriga tillgångar för beräkning af sedelutgifningsrätt........................
11,943,443
25
9,313,948
62
Tillåten sedelutgifningsrätt utöfver ofvannämnda tillgångar ............
.
30,000,000 |
30,000,000
a
Summa
52,293,231
01
49,663,736
98
Juni 1871.
Metallisk kassa här på platsen.......................................................
11,465,856
26
11,465,856
26
Ofriga tillgångar för beräkning af sedelutgifningsrätt........................
12,319,014
85
8,869,882
G Ö
Tillåten sedelutgifningsrätt utöfver ofvannämnda tillgångar ...........
30,000,000
30,000,000
Summa
53,784,871
11
50,335,738
92
tember 187 1.
Metallisk kassa här på platsen.........................................................
13,441,647
30
13,441,647
30
Ofriga tillgångar för beräkning af sedelutgifningsrätt........................
12,829,865
72
9,744,574
08
Tillåten sedelutgifningsrätt utöfver ofvannämnda tillgångar ............
30,000,000
30,000,000
Summa
56,271,513
02
53,186,221
38
cember 187 1.
Metallisk kassa här på platsen.........................................................
14,424,042
53
14,424,042
53
Ofriga tillgångar för beräkning af sedelutgifningsrätt........................
14,794,686
71
11,262,349
61
Tillåten sedelutgifningsrätt utöfver ofvannämnda tillgångar ............
30,000,000
30,000,000
Summa
59,218,729
1 24
55,686,392
14
Bih. till Riksd. Prot. 1872. 6 Sami 1 Åfd. 13 Häft. 2
10
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
? 7. Redan är nämndt, att § 7 i förslaget motsvarar förra delen af nu
varande
reglementes § 14. Någon förklaring af skälen för §:ns förändrade
redaktion torde icke erfordras.
? 8. Med lika skäl, som stadgandet i lagen för Rikets Ständers Bank om
skyldigheten att vid anfordran inlösa utgifna sedlar inryckts i bankoreglementet,
synes ock detta böra innehålla en antydning om förfaringssättet
i händelse af vägran att uppfylla nämnda skyldighet.
''é 9. Skälet för intagande bland »Allmänna bestämmelser» af § 9, i hvil
ken
en af de föreskrifter, som nu finnas i § 86, influtit, är ofvan antydt.
De stadganden, som angå »Bankens rörelse« har Utskottet sökt ordna
med afseende på de särskilda arterna af denna rörelse.
Sålunda hafva först, under rubrikerna: »Om metalliska kassans upprätthällande,
samt köp och försäljning af silfver och guld, utländska vexla,r,
obligationer och statspapper» och »Om Riksbankens sedlar, om vexling af
mynt och sedlar samt om andra betalningsmedel, som i Riksbankens kassor
emottagas», upptagits de stadganden, som angå kassarörelsen, betalningsmedlen
och sedelutgifningen, eller med ett ord hvad som fordom benämndes
vexelbanken.
Dernäst hafva intagits stadgandena: »Om depjositions- och postvexelrörelsen»
samt »Om mottagning af paketer och annan flyttbar egendom», samt
slutligen hvad som angår upp- och utlåning sr öreisen.
10. Af förslagets § 10 motsvara mom. 1 och 2 nuvarande reglementes
§ 7 mom. 2; mom. 3 har sin motsvarighet i nuvarande reglementes § 7 mom.
2, delvis § 8 mom. 2, samt § 11; mom. 4 och 5 motsvara nuvarande reglementes
§§12 och 13.
De föreslagna stadgandena afse endast sammanförande och redigare
uppställning af hittills gällande föreskrifter, men innehålla i sak ingen annan
ändring, än att åt fullmäktige medgifvits att befria säljare af omyntadt
silfver och guld ej allenast, såsom hittills, från myntskatten, utan äfven
från andra smärre afdrag, hvartill Kongl Myntverket är berättigadt för
probering m. in.
1 ll. Förslagets § 11 mom. 1 och 2 motsvara, det förra nuvarande regle
mentes
§§ 15, 16 och 17, och det sednare § 18, allt utan någon väsendtlig
skiljaktighet i sak.
2 12. Nuvarande reglementes § 8 mom. 1, 2 och 3 motsvaras af § 12 i
förslaget. Ändringarne uti ordalydelsen äro föreslagna af fullmäktige, men
äro af någon vigt i sak endast hvad angår uteslutandet af föreskriften att
kursens bestämmande vid köp och försäljning af vexlar äfvensom afgörandet
af huru stort belopp, som får försäljas, skolat bero på fullmäktige
samfäld t.
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
11
För att köp och försäljning af utländska vexlar må kunna fördelaktigt
drifvas, måste det vara öfverlemuadt åt fullmäktiges deputerade, hvilka
ombesörjandet af donna rörelse åligger, att handla efter omständigheterna;
och de böra derföre hafva frihet i bestämmande af kurser med mera. Då
deras åtgöranden alltid anmälas vid fullmäktiges sammanträden, äro fullmäktige
i tillfälle att lära känna huru vexelhandel!! bedrifves; och deputerade
lära icke underlåta att i vigtiga fall samt när tiden det medgifver
meddela sig med öfrige fullmäktige. Bemyndigande uti förevarande afseende
innehålles i förslagets § 42, hvilken innefattar bestämmelse om deputerades
åligganden i allmänhet.
Hittills gällande reglementen hafva väl icke innehållit förbud för § 13- fullmäktige att för bankens räkning köpa utländska obligationer och statspapper,
men frånvaron af ett positivt bemyndigande dertill har föranleda
att dylika värdepapper icke ansetts kunna åt banken förvärfvas. Önskvärdheten
af en utsträckning i rättigheten till köp och försäljning af obligationer
och statspapper, så att denna måtte omfatta äfven utländska sådana,
uttalades redan vid förra riksdagen af fullmäktige, som nu framställt begäran
derom, under anförande, bland annat, att det vore af stor fördel att,
när behof af metalliska kassans förstärkning inträffade, ega tillgång till
sådana papper, som genast kunde till metallisk valuta realiseras.
I öfverensstämmelse med denna åsigt, i’ hvilken Utskottet förenar
sig, är § 13 affattad; svarande denna § mot § 9 i nuvarande reglemente.
Den nu föreslagna bestämmelsen om hvad som skall anses såsom g m
metallisk kassa föranleder omredaktion af nuvarande reglementes § 6, som
innehåller föreskrift om det minimum af silfver och guld, som bort finnas
i Riksbankens eget förvar.
Hittills varande bestämmelse i denna del är ersatt genom § 14, hvarest
är faststäldt det belopp, hvarunder metalliska ''kassan ej må få nedgå,
samt derjemte uti bestämmelser, som motsvara hittills varande §§ 10 och
27, anvisning lemnad om hvilka åtgärder fullmäktige böra vidtaga, i den
händelse metalliska kassan skulle nedgå under det bestämda minimibeloppet.
Den afdelning, i hvilken äro sammanförda föreskrifterna om Riksbankens
sedlar, om vexling af mynt och sedlar, samt om andra betalningsmedel,
som i Riksbankens kassor emottagas, begynner med bestämmelser, i
§§ 15, om de valörer, hvarå sedlar utgifvas, om texten å sedlarne, om un- ''i 15.
derskrift derå samt om deras vexling och inlösen. Dessa föreskrifter innehålla
ingen annan förändring af föreskrifterna i nuvarande reglementes
§ 28, 29 och 30, än att den ena af de två namn, hvarmed sedlarne hädanefter
liksom hittills äro ämnade att förses, ansetts kunna, hvad angår
12
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
de två lägsta valörerna, anbringas genom tryck, så att endast det ena namnet
blifver handskrifvet, samt att en i mom. 2 af § 28 intagen bestämmelse
rörande sättet för redovisning inom banken af sedlarne uteslutits,
såsom rätteligen tillhörande instruktionerna, men icke reglementet.
Förevarande förslag till § 15 är framstäldt af fullmäktige, som utförligt
angifvit skälen för anbringande af det ena namnet genom tryck
och det andra i handskrift. Fästande uppmärksamheten derpå, att namnteckningen
å sedlar torde få anses hafva tillkommit dels för att försvåra
sedlarnes efterapning och dels för att åstadkomma kontroll vid sedeltillverkningen,
hafva fullmäktige visat, att det förstnämnda ändamålet vunnes
lika väl och i visst afseende till och med bättre genom en tryckt och en
handskrifven namnteckning, än genom två handskrifna, och att kontrollen
å sedeltillverkningen kan göras säkrare på annat sätt. Emot den fråga,
som kunde uppkastas, att sedlarne borde förses allenast med ett enda namn
1 stället för två, hafva fullmäktige erinrat, att sedlarnes nuvarande utstyrsel
förutsätter två namn, och att således, i fall sedlarne skulle förses med
allenast ett namn, tryckplåtarne nödvändigt måste omgöras, bvilket erfordrade
både tid och en betydlig kostnad; och hafva slutligen fullmäktige
erinrat, att det ena namnets anbringande medelst tryck föranleder en icke
obetydlig besparing i kostnad
l
16. Skyldigheten för Riksbanken att tillhandahålla svenskt silfvermynt
är uttryckt i § 16, som i denna del motsvarar hittills varande § 19, och
derjemte är från slutet af § 14 i nuvarande reglemente här infördt stadgandet
om fullmäktiges åliggande att föranstalta, det nödigt förråd af silfvermynt
städse finnes.
Skyldigheten att tillhandahålla silfvermynt har icke varit utsträckt
till lånekontoren och torde icke heller böra ifrågakomma för dem. Mom.
2 af § 15 öfverensstämmer fördenskull i sak med hvad i hittills varande §
16 härom är stadgadt, att nemligen silfvermynt vid lånekontoren utlemnas
endast i mån af tillgång.
I 17. Bestämmelserna i § 17 mom. 1, 2 och 3, om in- och utvexling af
kopparskiljemynt motsvara hvad för närvarande är stadgadt i §§ 31 och 32
af gällande reglemente. Fullmäktige, hvilkas förslag Utskottet i denna
del oförändradt antagit, hafva uteslutit den i nuvarande § 31 innefattade
bestämmelsen, att Riksbanken, utan deltagande i vinst och förlust å sjelfva
präglingen, skall vid skeende leveranser godtgöra statsverket kopparmyntets
åsätta värde, och att således Riksbanken icke eger låta verkställa myntning
af kopparskiljemynt på samma sätt som i fråga om silfver- och guldmynt,
eller genom att för myntningen begagna af banken sjelf anskaffad metall.
Banko-TJtskottets Betänkande N:o 16.
13
Men detta är en af kopparmyntets natur i sig sjelf gifven sak, som således
ieke torde behöfva i bankoreglemente särskildt uttryckas.
J nuvarande reglementes § 35 äro föreskrifterna beträffande mottag- 2 18.
ning i Riksbankens hufvudkontor af enskilda bankers sedlar intagna, och
i inom. 10 af § 123 fö reskrifves hvilka valutor få vid liqvider och insättningar
i lånekontoren mottagas. Dessa till bestämmelserna angående betalningsmedlen
hörande föreskrifter hafva sammanförts i en §, hvilken endast
i ett afseende går utöfver hvad hittills egt rum. Hittills hafva nemligen
af enskilda penuingcanstalter utställda vexlar, betalbara i Stockholm,
väl fått vid liqvider och insättningar mottagas i lånekontoren, men ej i
Riksbankens hufvudkontor. Något giltigt skäl emot att bereda allmänna
rörelsen i hufvudstaden samma lättnad härutinnan som i de landsortsstäder,
hvarest banken har kontor, en lättnad, hvilken alla enskilda banker
såväl vid deras hufvud- som afdelningskontor erbjuda, har Utskottet icke
kunnat finna, och fördenskull, härutinnan skiljande sig från hvad fullmäktige
föreslagit, affattat förevarande § i öfverensstämmelse med nu uttalade
åsigt. Utskottet bör härvid, till undanrödjande af en oriktig uppfattning,
fästa uppmärksamheten derpå, att mottagandet af ifrågavarande vexlar icke
är obligatoriskt föreskrifvet, utan att det ankommer på vederbörande styrelse
att pröfva hvilka penningeanstalters vexlar må få mottagas samt att,
i fall anledning dertill beträffande någon sådan anstalt skulle förekomma,
återtaga medgifvandet.
Utskottet har ansett det i sin ordning, att uttrycklig föreskrift finnes g 19.
derom, att Riksbankens och dess lånekontors kassor skola alla helgfria dagar
hållas öppna på vissa tider.
Bestämmmelserna om depositions- och postvexel-rörelsen, hvilka i nuvarande
reglemente förekomma i §§ 33, 34 och 36, innehållas i förevarande
förslags §§ 20 och 21.
Enligt § 33 i nuvarande reglemente får, utom svenskt silfver- och 2 20.
guldmynt samt Riksbankens sedlar, insättas på nu ifrågavarande räkning
— hvilken icke bör förblandas med räkningen för insättningar mot ränta
på viss tid eller viss uppsägningstid — äfven francmynt i guld, med rättighet
likväl för banken att vid uttagning af insatt guldmynt lemna antingen
caroliner eller motsvarande summa i fullvigtigt francmynt, utan
åtskilnad emellan de förra och det sednare.
Då det emellertid ej alltid för inlemnaren kan vara likgiltigt, om han
återfår en annan, om ock i sig sjelf jemngod valuta, än den han insatt,
och den förmån, som man afsett att bereda allmänheten genom denna rörelse,
ej lämpligen torde böra utsträckas i vidare mån, än hvad angår lan
-
14
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
dets eget mynt, har Utskottet ansett nyss anförda bestämmelse böra uteslutas.
Bestämmelsen i nuvarande § 34 om de särskilda klasser, hvari depositionsräkningar
skiljas, synes rätteligen tillhöra instruktionerna, om dess
bibehållande ens finnes behöfligt; och förbudet, i mom. 3, för räkningshafvare
att utställa anvisningar å högre belopp, än han har å räkning innestående,
hvilket väl egentligen cj kan hafva annan verkan, än att inlösen af en utställd
anvisning vägras i det förutsatta fallet, torde ock saklöst kunna ur
reglementet uteslutas.
Ofriga små förändringar i denna del torde ej erfordra särskild förklaring.
Föreskrifterna i § 22, om mottagning af paketer och annan flyttbar
egendom, äro oförändradt lika med hvad § 37 i nu gällande reglemente
innehåller.
Vid den nu i ordningen följande redogörelsen för föreskrifterna angående
låne- och kreditivrörelsen, hvilka för närvarande finnas uti artikeln
4 af reglementet, får Utskottet till en början fästa uppmärksamheten derpå,
att de i hittills varande reglementen befintliga bestämmelserna om bankens
indelning i vissa kontor eller afdelningar blifvit, i enlighet med hvad Fullmäktige
föreslagit, uteslutna. Visserligen lärer det, såsom Fullmäktige ock
anmärkt, vara nödvändigt för vinnande af behörig kontroll, att vissa förvaltningsgrenar
och göromål särskiljas från andra, såsom exempelvis redovisningen
för tillverkade sedlar med hvad dit hörer; men kontorsindelningen
torde icke vara af sådan betydelse för bankens förvaltning, att densamma
bör genom reglementet fastställas, så mycket mindre som hinder derigenom
uppställas för anordningar och fördelning af göromålen, hvilka skulle lända
till fördel för rörelsen och besparing i förvaltningskostnaden, men icke låta
sig verkställa, derföre att de strida mot den fastställda kontorsindelningen.
Eu jemförelse af nuvarande reglementes stadganden angående låneoch
kreditivrörelsen med dem förslaget innehåller, visar, att ordningsföljden
blifvit mycket ändrad. Utskottet har härutinnan, liksom äfven i hvad angår
föreskrifternas innehåll, med få undantag följt det af fullmäktige utarbetade
förslag, hvilket både i denna del och i föreskrifterna beträffande
styrelsen och tjenstemannapersonalen synts Utskottet innehålla förbättringar
af betydenhet.
§§ 23, 24. Bestämmelserna angående upplåningen på upp- och afskrifning samt
deposition äro upptagna i förslagets §§ 23 och 24, hvilka motsvara §§ 64
och 65 af nu gällande reglemente, som bibehållits oförändrade, allenast
med någon skilnad i redaktionen.
15
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
I fördelningen af distrikten för liufvudkontorets och lånekontorens §§ 25 och
rörelse är ingen annan ändring gjord, än som följt af Riksdagens beslut 26.
om inrättande af ett afdelningskontor för Wester- och Norrbottens län.
Då emelleitid frågan om platsen för detta kontor ännu är oafgjord, anhåller
Utskottet att framdeles få förfullständiga § genom införande af namnet å
den plats, som för kontoret kommer att bestämmas.
. ^en * ^ nuvarande reglemente gifna, allmänna indelning af
utlaningsarteina är uti förslagets § 26 oförändrad återgifven.
Oegentligheten af benämningarne »handels- och näringsdiskontfond» § 27.
samt ‘allmän diskontfond», hvilken sednare icke mindre än den förra tjenar
att understödja näringarne, har föranledt dessa benämningars borttagande
ur reglementet, hvilket kunnat ske utan att någon förändring derigenom
uppkommit uti rörelsens beskaffenhet och så mycket hellre bort ske, som
den s. k. handels- och näringsdiskontfonden sedan lång tid tillbaka upphört
att vara ett till viss siffra begränsadt förlag, utan i sjelfva verket bestått
af alla för utlåningen användbara eller behöfliga, såväl banken sjelf tillhörio-a
som genom upplåning erhållna medel, med undantag allenast af det särskilda
förlaget till lån med omsättningsrätt.
Detta utgör anledningen till den förändring, som vidtagits i redaktionen
af nuvarande reglementes § 49. Denna motsvaras af förslagets §
27, ur hvars 1 mom. likväl uteslutits den antydning för fullmäktige om
att från låneförlaget indraga oanvända medel m. in., hvilken dels saknar
tillämpning dels är obehöflig. Den i samma §:s inom. 2 angifna fördelning
af fonden till lån med omsättningsrätt är, i följd af beslutet om inrättande
af ett afdelningskontor förde två nordligaste länen, ändrad sålunda,
att den för hufvudkentoret förut anvisade summa minskats med de 500,000
R:dr, som afsetls för det nya afdelningskontoret.
Mom. 3 af § 49 är, i enlighet med fullmäktiges förslag, uteslutet.
Innehållet af nuvarande reglementes § 50 är upptaget i § 27 för
savult det ansetts behöfligt. Att lånekontor eger från banken erhålla kassaförstärkning,
när sådan till följd af uttagningen utaf upp- och afskrifningssamt
depositmedel blifver erforderligt, lärer icke behöfva i reglementet uttryckas.
. förslagets § 28> om vexeldiskonteringen, är oförändradt lika med § § 28
56 i nu gällande reglemente.
Uti § 29, om utlåningen mot hypotek af löpande förskrifning, aktier, §§ 29 och
publika papper eller annan säkerhet, motsvarande § 57 i nu gällande re- 30.
glemente, samt § 30, om utlåningen mot pant af vågförda effekter, motsvarande
§ . 58, förekommer deremot en olikhet, med hvad hittills varit
medgifvet, i det att Utskottet, i enlighet med fullmäktiges förslag, hem
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
§ 31.
Ig Banho-UtsTiottets Betänkande N:o 16.
ställt, att lån må få beviljas ej allenast på bestämd tid af högst sex månader,
utan ock pa uppsägningstid af högst tie manadei.
Fullmäktige hafva ansett detta fördelaktigt för att vinna en, under
tider af ymnig penningetillgång, väl behöflig utsträckning af utlåningsrörelsen
och för att icke behöfva, äfven under andra tider, afvisa goda affärspapper;
erinrande fullmäktige, att då lån upptagas i och för företag, hvaraf
frukten icke kan vara att hemta efter någon på förhand beräknelig tid,
detta lånesätt vanligen väljes, och icke sällan af sådana personer, som erbjuda
den bästa säkerheten, att dylika lån äro för låntagaren mera fördelaktiga
än lån på bestämd tid, bland annat i det afseende, att han bör
kunna påräkna att med någon, af inträffande omständigheter påkallad ränteförhöjning
få hafva lånet stående intilldess liqviden blifver en naturlig följd
af den afslutade affären, och att sådana lån det oaktadt för banken såsom
långifvare erbjuda fördelen att hafva penningarne bättre i sin hand, om
och när angeläget är att minska utlåningsrörelsen.
Herr E. Frisk har, i motion inom Första Kammaren, N:o 20, föreslagit
en sådan ändring af mom. 2 i § 57, att, om Riksbankens tillgångar
det° medgifva, en million R:dr kunde utlemnas på ända till 9 månaders
tid, äfvensom att utlåning matte fa ske pa högst 2 månaders uppsägning.
I vidsträcktare mån än som nu föreslagits, genom medgifvande af utlåning
på 3 månaders uppsägning, har Utskottet icke ansett Herr Frisks
motion böra vinna afseende.
För öfrigt innehålla förevarande §§ ingen ändring af hvad hittills
varit stadgadt.
Bestämmelserna i nuvarande reglementes §§ 59, 60, 61 och 62, om
kassakreditiv, äro sammanförda i § 31, hvarigenom undvikits att för hvarje
af de i förstnämnda §§ omförmälda kreditiv upprepa sådana stadganden,
som äro för dem alla gemensamma.
Det förbehåll, som beträffande Riksgälds-kontorets kreditiv är gjordt
i § 59, och beträffande kreditiv i allmänhet uti mom. 6 af § 62, att kreditiven
icke få begagnas såsom stående lån, torde icke vara behöfhgt hvad
angår Riksgälds-kontoret och i afseende på andra kreditiv öfverflödigt, då
vederbörande styrelse i alla fall eger och icke lärer underlåta att begagna
rättigheten att neka förnyelse af kreditiv, som på obehörigt sätt användts;
hvarföre detta förbehåll uteslutits.
Uteslutning har äfven skett af hvad i 3:dje stycket af § 59 ^ förekommer
derom, att Riksgälds-kontoret är för sitt kreditiv fritaget från de
för andra kreditiv gällande inskränkningar att uttagning ej får ske under
vissa
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
17
vissa dagar vid kreditivårets slut och att ränta cj får beräknas å under
berörda dagar gjorda insättningar.
Dessa inskränkningar äro ej uti bankoreglementet föreskrifna, utan
innehållas uti de om kreditiven upprättade kontrakt. Emellertid har Utskottet,
efter inhemtande af styrelsens för diskontkontoret yttrande, anmodat
bankofullmäktige att låta dessa inskränkningar för framtiden upphöra
för alla kreditiv, och det ifrågavarande förbehållet beträffande Riksgäldskontorets
kreditiv är fördenskull numera obeliöfliot.
J motion N:o 131, Andra Kammaren, har Herr O. Wijk hemställt,
att den successiva indragning, som vid föregående riksdagar egt rum uti
kreditiven till Kongl. Kommers-kollegium och Jernkontoret med 250,000
R:dr å det förra och 150,000 R:dr å det sednare, måtte fortsättas så, att
för år 1873 det förstnämnda kreditivet bestämdes till en million och det
sistnämnda till 300,000 R:dr.
För sin del tillstyrkande detta, har Utskottet i enlighet dermed affattat
sifferbestämmelserna i förslagets § 31.
Förbehållet beträffande Kong] Kommers-kollegii kreditiv att, i händelse
fullmäktige finna sig nödsakade att uppsäga detsamma eller någon
del deraf, återbetalningen skall ske efter nio månaders förlopp och sedan
derom sex veckor förut blifvit tillsagdt, är uteslutet. Det är föga sannolikt,
att uppsägning af detta kreditiv kan ifrågakomma, då, jemlikt § 14,
sådant icke får ega rum förrän andra, hårdt verkande åtgärder föregått,
och för öfrigt kan detta förbehåll, om Kongl. Kommers-kollegium dervid
fästar vigt, intagas uti det kontrakt, som angående kreditivet upprättas.
Enligt nuvarande 62 §, får kassakreditiv beviljas, förutom åt enskilda
personer, till sparbanker, till sådana folkbanker, mellan livilkas delegare
solidarisk ansvarighet eger rum och livilkas inrättning icke tillåter dem
drifva bankrörelse såsom sedelutgifvande banker, samt i öfrigt till bolag,
med undantag af sådana som drifva bankrörelse.
fullmäktige hafva härutinnan föreslagit en förändring i ändamål att
kreditiv måtte kunna beviljas alla slags bolag, med undantag allenast af
enskilda sedelutgifvande banker. Genom bifall till detta fullmäktiges förslag
skulle tillfälle beredas till en utvidgning af riksbankens verksamhet,
hvilken för allmänna rörelsen bör blifva nyttig och för riksbanken icke
kan anses medföra ökad risk. Utskottet tillstyrker fördenskull detta förslag
samt har i öfverensstämmelse dermed affattat § 31.
Utom i nu nämnda afseenden är den föreslagna §, ehuru till redaktionen
förändrad, i sak lika med hvad hittills varit stadgadt
Bih. till Riksd. Prot. 1872. 6 Sami. 1 Afd. 13 Häft.
3
§ 32.
§ 33.
18 Banko-Utskottets Betänkande N:0 16.
I fråga om utlåningen med omsättningsrätt har Herr Gustaf Jonsson,
i motion inom Andra Kammaren, N:o 42, hemställt, att lånetiden måtte
utsträckas från sex till åtta månader och bestämmelserna rörande tiden
för omsättning lämpas derefter.
Utskottet föreställer sig att, om från riksbanken utgifvas lån, ställda
på uppsägning, denna låneform skall, åtminstone i många fall, finnas för
låntagare ännu fördelaktigare än omsättningslanen, och att fördenskull, om
detta af Riksdagen medgifves, auledningarne till önskningar om utsträckning
af tiden för omsättningslån skola vara till en del undanröjda; men
Utskottet kan, äfven oafsedt detta, icke tillstyrka bifall till Herr Gustaf
Jonssons yrkande. Deraf skulle följa, att lånen blefve till fullo atei betalda
först efter 31/;) år; men ju längre lånetiden utsträckes, desto mindre blifver
tillfället för nya låntagare att få del af denna utlåningstillgång.
Fullmäktige, hvilkas förslag i denna del Utskottet bibehållit oförändradt,
hafva uteslutit mom. 2 af nuvarande § 63, i hvilket mom. stadgats,
att ifall ansökningar om omsättningslån inlemnas å större sammanlagdt belopp,
än tillgångarne medgifva, lånen skulle beviljas i den ordning anmälan
derom ingått.
För närvarande, då fondens tillgångar icke äro fullt upptagna, är
denna bestämmelse af ingen betydelse, men kan under andra förhållanden
åter ifrågakomma att tillämpas. Ehuru Utskottet icke föreslår bibehållande
af detta stadgande, antager dock Utskottet, att vederbörande styrelser i
förekommande fall skola handla i öfverensstämmelse dermed, då detta förfaringssätt
torde vara det billigaste och med lånesökandes fördel mest
förenliga.
För den uti mom. 5 af nu förevarande §|32 vidtagna förändring med
ordalagen uti motsvarande mom. 6 af nu gällande reglementes § 63 torde
särskild förklaring ej erfordras.
De »allmänna bestämmelser» angående låne- och kreditivrörelsen, hvilka
uti nu gällande reglemente hafva plats före föreskrifterna om de särskilda
rörelsegrenarne, hafva synts lämpligare böra följa efter dessa.
Fullmäktige hafva i deras förslag sammanfört mom. 1 af nuvarande
§ 52, enligt hvilket svensk medborgare, som är bosatt på utrikes ort, icke
får antagas såsom låntagare eller löftesman, med föreskrifter, ämnade att
ersätta dem uti mom. 2 och 3 af § 124, hvilka föreskrifva att styrelseledamöterne
och tjensteinännen vid riksbankens diskontkontor icke ma sätta
sig i skuld hos detta kontor annorlunda än genom lån på aktier, publika
papper eller vågförda effekter; att ledamöter af lånekontor ens styrelser äfvensom
dessa kontors tjensteman och betjente äro förbjudna att skuldsätta
sig hos något af lånekontoren genom egna lån eller andra förbindelser till
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
19
betalningsansvar, dock att styrelseledamöter!^ få upptaga lån i diskontkontoret,
och att tjenstemännen och betjeningen dersammastädes kunna få
lån mot pant af aktier, publika papper eller vågförda effekter. Men fullmäktige
hafva föreslagit utsträckning af dessa förbud derhän, att åt hvarken
fullmäktig eller ledamot af lånekontors styrelse eller någon tjensteman
eller betjent i riksbanken eller lånekontoren skulle kunna beviljas diskontering,
lån eller kreditiv, allenast med undantag hvad angår lån eller kreditiv
mot säkerhet af publika papper samt lån mot pant af vågförda effekter.
Utskottet anser för sin del dessa förbud vara onödiga och i vissa
fall skadliga. Det torde ingalunda vara att befara, det fullmäktige eller
lånekontorens styrelser skulle missbruka det dem gifna förtroendeuppdrag
för att utan fullgod säkerhet söka åtkomma riksbankens medel eller deraf
lemna åt sina medbroder; och att alldeles förhindra fullmäktige och ledamöter
i lånekontorens styrelser från att begagna kredit hos riksbanken eller
lånekontoren skulle i hög grad försvåra, hvad som dock för förvaltningen
är af största vigt, att nemligen i styrelserna hafva kunnige och verksamme
affärsmän. Ännu mindre lärer behöfva befaras att styrelserna skulle mot
tjensteman eller betjente visa släpphändthet genom beviljande åt dem af
försträckningar utan behörig säkerhet.
Den i reglementet för några riksdagar sedan införda bestämmelsen,
att lån kunde få utlemnas med lägre summa än den, hvarå reversalet
lyder, mot anteckning derom å lånehandlingen samt underrättelse till låntagaren
eller lånehandlingens inlemnare, har af fullmäktige uteslutits och
återfinnes icke i Utskottets förslag
För
skiljaktigheterna emellan förslagets § 34 och den deremot sva- § 34
rande § 54 i nu gällande reglemente torde särskild förklaring ej erfordras.
Nu gällande reglemente"innehåller uti § 53 bestämmelser angående § 35
tillåtelse för allmänheten att i vissa låneangelägenheter skriftvexla direkte
med riksbanken och lånekontoren, utan behof af särskild kommissionär,
och uti 124 § mom. 1 förbud för fullmäktige samt ledamöter af lånekontorens
styrelser att såsom kommissionärer taga befattning med låneansökningar.
Rörande dessa frågor, anser Utskottet som öfver hufvud gillar hvad
fullmäktige yttrat och föreslagit, men går ett steg längre derutinnan, att
Utskottet anser det hittills bestående förbehållet om ansvarspåskrift för riktigheten
af lånehandlingar, som icke omedelbart insändas, böra alldeles försvinna,
fullmäktiges yttrande böra Riksdagen fullständigt meddelas. Detta
yttrande är af följande innehåll:
»Den genom 53 § i reglementet allmänheten beredda utväg att i vissa
»upp- och utlåningsangelägenheter hänvända sig omedelbart till riksbanken
20
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
»har vid lånekontoren nästan alldeles icke och vid riksbanken i ringa mån
»blifvit begagnad. Anledningarne härtill torde vara flera. Den närmast
»liggande är, att allmänheten endast i ett fåtal utlåningsangelägenheter får
»betjena sig af riksbankens mellankomst. I den omständighet, att afgift
»skall erläggas och att denna måste bestämmas så hög, att den utgör skälig
»ersättning för besväret, torde en af de öfriga anledningarne finnas. Både
»inom och utom riksdagen har den åsigt uttalats, att bankens tjenstemän
> borde förbjudas att befatta sig med uppdrag i bankens upp-och utlånings»angelägenheter.
Ehuru fullmäktige icke böra förneka önskvärdheten deraf,
»att ett sådant förbud funnes i sin hela utsträckning, kunna fullmäktige ej
»nu dertill afgifva förslag, emedan af ett sådant, utan förberedande åtgärd
»meddeladt, ovilkorligt förbud olägenheter, ingalunda motsvarande förde»larne,
skulle kunna uppstå. Fullmäktige anse förbudets meddelande böra
»på något sätt förberedas, helst sålunda att banken sjelf öfvertoge alla
»uppdrag i banken rörande angelägenheter och besörjde dessa afgifsfritt
»för den allmänhet, som med banken finge beröring, hvaremot de tjenste
>
män, som sysselsattes i och för uppdragens besörjande och hvartill i
»främsta rummet borde utses sådana, hvilka af förbudet hade större skada,
»skulle tillerkännas särskildt arvode för detta bestyr, lämpadt efter det»sammas
omfattning och den förlust i extra inkomst, vederbörande fått
■ vidkännas. Fråga har förut uppstått om utsträckning till alla bankens
»upp- och utlåningsärenden af allmänhetens beröring med banken, men det
»förslag i berörda syftning, som fullmäktige till Banko-Utskottet vid 1868
»års riksdag aflemnade, vann ej godkännande. Fullmäktige erkänna ock
»villigt, att det första ordnandet af denjjsy angelägenhet utgör ett ganska
»svårlöst problem. Detta gäller likväl hufvudsakligen utlåningen med om»sättningsrätt,
och fullmäktige hafva fördenskull trott, att till en början
»den omedelbara beröringen med riksbanken skulle inskränkas till lånen
''för handel och näringar samt kreditiv, utan afseende på arten af den sä»kerhet
som erbjudes, och sedermera, efter det närmare erfarenhet kunnat
''vinnas om det antagligen bästa sättet att skydda banken för falska låne»handlingar,
äfven till utlåningen med omsättniugsrätt. Att på förhand be»stämma
tiden, då denna rörelse i sin hela utsträckning kan vidtaga, är ej
»möjligt, och ehuru således föreskriften antagligen icke kan vinna full till»lämpning
före nästa riksdag, bör deraf icke nödvändigt följa att ordalagen
»i föreskriften skola derefter lämpas. Om än med svårighet förenadt, bör
''det dock ej vara omöjligt att utfinna bästa sättet för bankens skyddande
»mot fullkomligt falska lånehandlingar, och fullmäktige hafva alltså icke
tvekat att framlägga ifrågavarande förslag. Vid lånekontoren innehafvas
»kommissionsbestyren med kanske få undantag af lånekontorens tjenstemän,
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
21
> som lätteligen sins emellan kunna träffa öfverenskommelse angående kom»missionsarvodets
lägsta belopp, men annorlunda är förhållandet vid riksbanken-
Den störa konkurrensen emellan personer inom och utom banken
»nedtvingar der berörda arvode till belopp, någon gång till och med understigande
den för bankens kommissionsanstalt fastställda taxa, och häraf
torde nödvändigheten af afgiftsfrihet bäst inses. Utgiften för banken bör
»blifva obetydlig, jemfördt med fördelen af ökadt anlitande, men utgiftens
»belopp kan ej, såsom beroende af sättet för rörelsens ordnande och denna
»rörelses omfattning, nu bestämmas, icke ens till något ungefärligt belopp.
»I detta afseende måste fullmäktige hafva fria händer att förfoga öfver nödiga
medel, intilldess vid en kommande riksdag ett maximum för utgiften
»möjligen må kunna fastställas, hvadan ock fullmäktige i särskild § af re»glementsförslaget
hemställt om berättigande att få använda nödiga arvoden
• för ifrågavarande rörelse.
»Angående önskvärdheten af ett förbud för riksbankens och lånekon»torens
tjensteman att befatta sig med uppdrag i riksbankens egna uppmeta
utlåningsärenden hafva fullmäktige i det föregående yttrat sig. Ut»färdandet
af ett dylikt förbud för riksbankens egna tjensteman möter i
'' sjelfva verket mindre svårigheter än för lånekontorens tjensteman. Åt de
»förra äro anvisade inkomster, som fastän i flera fall ganska knappa, dock
»i allmänhet tillförsäkra tarflig ''bergning och kunna, der så ovilkorligen
»erfordras, genom anvisande af arvoden i och för bankens egna kommis»sionsbestyr,
i någon mån förhöjas, men för de sednare eller lånekontorens
»tjensteman synas inkomsterna vara bestämda under fästadt afseende å
»det kända förhållande, att dessa kunna bereda sig särskild inkomst af
»kommissionsuppdrag, hvilket i synnerhet är fallet med de tjensteman, som
»företrädesvis böra vara uteslutna från rättigheten att befatta sig med
»nämnda uppdrag. Derest således Utskottet gillar fullmäktiges förslag till
»uppställning af föreskriften i 31 §, torde det vara alldeles oundgängligen
»nödigt, att Utskottet i sammanhang dermed förordar den förhöjning i inkomst
för de lånekontorens i Göteborg och Malmö tjensteman, hvilka för»bjudas
att befatta sig med lånekommissioner, hvarigenom de må erhålla
»enahanda lön och tjenstgöringspenningar, som deras vederlikar i riksbanken
åtnjuta. För tjenstemännen vid lånekontoret i Wisby påkallas der»emot
icke af förbudet något jemkning i aflöningsförmåner, hvilka förmåner
‘redan äro afpassade efter omfånget af göromålen, utan beräkning afkom»missionsuppdrag,
som dessutom ej innehafvas af annan tjensteman än
»den, som i främsta rummet borde vara förbjuden att dermed befatta sig,
»eller ombudsmannen. Tjenstemännen vid berörda lånekontor hafva för
»öfrigt sin egentliga sysselsättning utom lånekontoret, hvilket allenast
22
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
»undantagsvis är händelsen med tjenstemännen vid de andra lånekontoren,
»men der detta är fallet, torde sådant ej heller böra förbises. Detta gäller
»egentligen kanslisten vid Göteborgs lånekontor och ombudsmannen vid
»Malmö lånekontor, hvilkas inkomster, så länge nuvarande innehafvare af
»tjensterna qvarstå, kunna vara oförändrade.
»Förbudets utsträckning till bankens och lånekontorens samtlige tjen»stemän
anse fullmäktige för närvarande vara hvarken nödigt eller lämp»ligt,
och obehöfligheten deraf torde snart nog framstå, om allmänheten
»berättigas att afgiftsfritt hänvända sig till banken och lånekontoren.»
Öfvertygadt om önskvärdheten af att sådana anordningar må kunna
träffas, att särskilda ombud för låneangelägenheter må blifva fullkomligt
umbärliga, har Utskottet likväl icke tilltrott sig att nu gå utöfver hvad
fullmäktige föreslagit. Utskottet är emellertid förvissadt, dels att rätta vägen
för kommissionsväsendets afskaffande är att bereda allmänheten tillfälle
till att utan eller med den minsta möjliga kostnad få sina angelägenheter
ombesörjda lika noggrannt, fort och fullständigt, som genom särskilda
ombud, hvarigenom ett uttryckligt förbud för bankens tjensteman att befatta
sig med kommissioner blefve öfverflödigt, dels att fullmäktige icke
skola underlåta att så snart sig göra låter söka få denna angelägenhet ändamålsenligt
ordnad.
Lika med fullmäktige finner Utskottet billigheten fordra, att de tjensteman,
som sysselsättas i och för besörjande af skriftvexling i låne- med
flera angelägenheter, och hvartill i främsta rummet böra utses sådana tjensteman,
hvilka af förbudet hafva större skada, skulle tillerkännas särskildt
arvode för detta bestyr, lämpadt efter detsammas omfattning och den förlust
i extra inkomst vederbörande fått vidkännas
Utskottet
har redan antydt, att fullmäktige föreslagit bibehållande
af föreskriften derom, att å lånehandlingar, hvilka icke omedelbart insändas,
inlemnaren skall teckna ansvarighet för handlingarnes riktighet, men
att Utskottet anser detta stadgande böra försvinna. Vid sednaste revision
af riksbanken afgaf en ledamot eu reservation, deri han bland annat anförde,
hurusom det knappast kunde anses vara riksbanken värdigt att låta
sina tjensteman vara principalens assuradörer, med skyldighet att under
vissa förhållanden med sin egendom träda emellan för att minska eller
afböja förluster för riksbanken; hvarförutan ovisst vore, om, på det hela
taget, riksbankens säkerhet i detta afseende blefve bättre genom ett sådant
stadgande, än om detsamma icke funnes. 1 dessa åsigter instämmer
Utskottet, och har fördenskull ur reglementet uteslutit ifrågavarande föreskrift,
som för närvarande finnes uti mom. 2 af § 53.
''Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
23
De uti förslagets § 36 införda bestämmelserna angående räntan äro g 36.
lika med dem, som för närvarande finnas i reglementet § 51, med undantag
endast deraf att uttryckligt medgifvande lemnats fullmäktige att bestämma
olika räntefot vid riksbankens hufvudkontor och de särskilda lånekontoren,
och att tillägg gjorts med afseende på utlåning på viss uppsägningstid.
Förändringen uti redaktionen af mom. 1 och 2, hvilka sammanförts
O
till ett moment, har skett för att undvika benämningen »handels- och näringsdiskontfond»,
hvars oriktighet här ofvan är antydd.
Från mom. 1 af § 125 är hittord föreskrift om huru ofta pröfning § 37.
af låne- och kreditivansökningar skall af vederbörande styrelse verkställas,
hvarvid den förändring skett, att utgifvandet af lån med omsättningsrätt
icke, såsom för närvarande, inskränkts till allenast en dag i veckan, och att
medgifvandet att vid hvarje års utgång för högst 2 veckor inställa denna
utlåning uteslutits.
Förslagets § 38 är oförändradt lika med nuvarande reglementes § 55- § 38.
Under rubriken »om fortsatt utredning af upphörda lånegrenar» äro § 39- sammanförda de föreskrifter, som ännu erfordras i de ämnen, hvarom §§
41, 42, 43, 44, 45, 46 och 90 i nu gällande reglemente handla.
Nuvarande § 40, om återbetalning af Riksgäldskontorets skuld för
lån till 1808—1809 årens krigskostnader torde kunna uteslutas, enär riksbanken
för denna fordran innehar obligationer, som successive i stadgad
ordning inlösas.
De speciela bestämmelser, 44 § i nuvarande reglemente innehåller
rörande försträckningar till filial-bankerna, synes det öfverflödigt att i hvarje
nytt reglemente införa, och i följd af Riksdagens beslut om afskrifning ur
räkenskaperna af de i § 41 omförmälda, hittills inom linien förda fordringarne
hos staten, är denna §:s innehåll uteslutet.
Utredningen af den s. k. statslånefonden torde, ehuru sjelfva utlåningsrörelsen
med denna fond var af helt annan beskaffenhet än bankens
öfrigä verksamhet, lämpligen kunna hänföras till detta ställe i reglementet.
Under rubrik »Om Riksbankens styrelse och dennas åligganden» är, i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad fullmäktige föreslagit, sammanfördt
hvad som nu förekommer i 5:te artikeln af reglementet, uti § 92,
om deputerade, uti 8:de artikeln hvad angår styrelsen af diskontkontoret, samt
uti 10:de artikeln, om Tumba pappersbruk, för så vidt det har afseende
på fullmäktiges åligganden och ansetts fortfarande böra hafva plats i reglementet.
o
24
Banko-Utskottets Betänkande N:o lä.
Hitförandet af de stadganden, som röra förvaltningen af diskontkontoret,
står i sammanhang med ett förslag att alldeles upphäfva den särskilda
styrelse, hvilken hittills varit tillsatt för dithörande del utaf Riksbankens
verksamhet, eller lånerörelsen.
Denna styrelse är sammansatt af fem fullmäktige och två bankens
kommissarier; och anledningen till denna särskilda styrelseinrättning är
den, att den afdelning utaf riksbanken, till hvilken lånerörelsen hörer, ända
till år 1868 här i Stockholm, liksom förhållandet ännu i hufvudsak är med
lånekontoren i orterna, utgjorde ett fristående verk med särskild tjenstemannapersonal,
ehuru rörelsemedlen letnnades från riksbanken. Denna
styrelse bestod, intill år 1867, af 4 fullmäktige, en från hvarje riksstånd,
2 bankens kommissarier samt två andre, inom eller utom banken utsedde
personel-, men förändrades, i sammanhang med den år 1866 beslutade ändringen
i Riksdagsordningen, så, att ifrågavarande styrelse nu utgöres af
5 fullmäktige, deribland de två deputerade, och två kommissarier.
Fullmäktige hafva i detta ämne anfört: att då, efter förändringen i
Riksdagsordningen, fråga uppstod om reorganisation af diskontstyrelsen, det
icke förbisetts att fullmäktige borde besörja den vigtiga gren af bankens
rörelse, som skötes genom det nu så kallade diskontkontoret, men att fullmäktiges
pluralitet stannat vid det förslag, som blef Riksdagens beslut och
i enlighet hvarmed styrelsen för diskontkontoret allt sedan varit sammansatt;
att vid de öfverläggningar, som inom bankstyrelsen förekomma i flera af
de frågor, hvilka angå regleringen af bankens sedelutgifuing, det icke kan
vara tillfyllestgörande att allenast af rapporter söka upplysning om uppoch
utlåningsrörelsens skiftningar, och att, när, såsom icke sällan hände,
åtgärder, som med upp- och utlåningen hafva gemenskap, måste vidtagas
med afseende på metalliska kassans ställning, handhafvandet af denna uppoch
utlåning vore af stor vigt. Vid sådana tillfällen vore det genom kännedom
om lånerörelsen och genom förvaltningen af denna, som bankens ställning
på det hela kunde bedömas och insigt vinnas om hvilka åtgärder borde
vidtagas. Att från denna förvaltning utestänga två af fullmäktige kunde
följaktligen ej vara rätt. Närvaron vid styrelsens sammanträden allenast
såsom åhörare gåfve icke i allmänhet det intresse, som erfordrades för att
åsigterna måtte vinna full mognad för beredandet af den åtgärd, som af
omständigheterna påkallades, och det borde således icke vara likgiltigt, om
alla eller allenast större delen af fullmäktige egde handhafva ifrågavarande
vigtiga gren af förvaltningen. Af den föreslagna förändringen följde, att
två af bankens kommissarier, ehuru för låneärendenas beredning fortfarande
behöfliga, icke vidare skulle såsom ledamöter deltaga i styrelsen, och att
ord
-
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
25
ordföranden hos fullmäktige komme att, när lian vid sammanträde för låneärendens
behandling vore närvarande, föra ordet; men utom deputerade,
hvilka såsom föredragande dagligen borde vara tillstädes, syntes det hvarken
af ordföranden eller af öfrige fullmäktige böra fordras att de ständigt skola
i sammanträdena för detta slags ärenden deltaga; hvarföre fullmäktige ansett
lämpligt att, likasom i den af sju ledamöter bestående styrelsen för diskontkontoret,
diskonterings- och låneärenden kunnat af fyra ledamöter afgöras,
dylika ärenden skulle kunna äfven af fyra fullmäktige behandlas.
Lika med fullmäktige, anser Utskottet att den särskilda styrelsen för
låneärendena bör upphöra, att dessa ärenden kunna pröfvas och afgöras af
fyra ledamöter och att de två deputerade böra föredraga omförmälda ärenden
samt förty alltid, när förfall ej hindrar, vara närvarande.
Men, i någon olikhet med fullmäktige anser Utskottet föreskriften
om låneärendenas handläggning böra innehålla, att densamma skall ske
genom fyra fullmäktige, bland hvilka de två deputerade skola oafbrutet
fungera och öfrige fullmäktige alternera, efter dem emellan bestämd fördelning,
hvarvid dock ordföranden hos fullmäktige torde böra vara befriad
från skyldigheten att deltaga i denna del af förvaltningen. Emot den
anmärkning, som vid en sådan anordning kan göras, att i följd deraf icke
alla fullmäktige ständigt skulle blifva hemmastadde med lånerörelsens
ställning, får Utskottet erinra om att dock samtlige fullmäktige under
den större delen af året komme att i dessa ärenden deltaga, under det
att nu två bland fullmäktige stått alldeles utanför desamma, och att naturligtvis
en hvar af fullmäktige är berättigad att närvara vid sammanträdena,
äfven under den tid, då han ej deltager i besluten, samt deri får
ett helt annat intresse, än då han, såsom nu, aldrig fått ingripa i dessa
göromål.
Uti § 40 äro sammanförda de bestämmelser, som finnas uti §§ 66, § 40.
67 och 68 af nuvarande reglemente.
Utskottet finner sig likväl böra föreslå förändrad redaktion af det stadgande,
som föreskrifver i hvilka fall fullmäktig bör detta uppdrag frånträda.
Nuvarande § 68 mom. 2 lyder sålunda: »Blifver fullmäktig ledamot
af statsrådet, eller kommer i den författning, att han, jemlikt något af mom.
a, b, c, d och e uti 26 § Riksdags-ordningen, icke må såsom riksdagsman
godkännas, skall han genast frånträda fullmäktigsbefattningen och suppleant
inträda i hans ställe-''.
Det åberopade stadgandet i Riksdags-ordningen angifver i hvilka fall
någon icke får såsom riksdagsman godkännas; det ifrågavarande stadgandet
i bankoreglementet afser deremot — icke att bestämma hvilka personer
Bih. till Biksd. Prot. 1872. 6 Sami. 1 Afd. 13 Häft. 4
26
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
må vara uteslutna från Riksdagens val af fullmäktige, utan det fall,
att redan varande fullmäktig kommer i något af de förhållanden, att han
anses böra afträda från fullmäktigskapet.
Med afseende härpå torde det för ett riktigt uttryckande af stadgandets
mening, vara nödigt att detsamma erhåller en något förändrad
lydelse- o . ,
§ 41. Förslagets § 41 motsvarar, allenast med någon förändring ar orda
lagen,
nuvarande reglementes § 69.
§ 42. I förslagets § 42 är sammanfördt hvad som utaf nuvarande regle
mentes
§ 70 ansetts böra bibehållas, samt § 92, utom sista stycket, hvilket
handlar om antagande af biträden för vissa göromål och införts bland föreskrifterna
angående tjenstemäns antagande m. m.
Mom. 1 af nuvarande § 70, hvilket moment allenast innehåller ett
i allmänna ordalag uttryckt åläggande för fullmäktige att med omsorg förvalta
banken, har ansetts saklöst kunna uteslutas, likasom samma §-s mom.
3, hvilket icke heller torde ega någon verklig betydelse.
§ 43. Uti § 43 äro sammanförda dels i mom. 1 och 3 stadgandena i nu
varande
reglementes §§ 73, 74, 75 och 76, dels ock uti mom. 2 från §
125, hvad i denna angår styrelsen för diskontkontoret.
Beträffande de förstnämnda 4 paragraferna torde ingen särskild förklaring
behöfvas.
Hitförandet af vissa föreskrifter från § 125 följer af det förslag, för
hvilket Utskottet här ofvan vid § 40 redogjort.
gg 44, Förslagets §§ 44, 45 och 46 äro oförändradt lika med §§ 77, 72
45, 46. ocp yg j nuvarande reglemente.
§ 47. Hvad nuvarande reglementes §§ 21, 22 och 23 innehålla rörande
riksbankens förhållanden till Kongl. myntverket torde höra till den grupp
af föreskrifter, som angå bankens styrelse, och icke till deu, i hvilken de
nu hafva plats. För öfrigt äro dessa §§, införda under nummer 47 mom.
1 och 2, i förslaget, endast till ordalagen, men ej i sak, något ändrade.
§ 48. Mot nuvarande § 71 svarar förslagets § 48.
§ 49. Nuvarande reglemente mcdgifver, i § 80, åt fullmäktige rättighet att
bevilja ackord för sådan bankens fordran, som grundar sig på utländsk vexel,
och § 127 mom. 2 berättigar diskont- och lånekontors-styrelserna att
bevilja ackord för fordringar, härledande sig från bankens vanliga utlaningsrörelse.
Om låneärendena i riksbanken öfverflyttas från nuvarande särskilda
styrelse till fullmäktige, så följer deraf, att pröfningen af ackordsanbud i
fråga om fordringar, härledande sig från bankens utlåning, tillhör fullmäktige.
Men Utskottet anser, att äfven dylika frågor rörande lånekontoren
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
27
böra hänskjutas till fullmäktige, hvilka derigenom få en något större kontroll
öfver lånekontorsstyrelserna, än nu.
Förslagets § 50 motsvarar, ehuru med förkortad lydelse, nuvarande §§ 50,
§ 83; och nuvarande § 132 är införd under § 51. 51 •
Uti 9:de artikeln af nuvarande reglemente äro vissa anslag bestämda, § 52.
hvilka icke höra till bankens förvaltning, utan utgöra understöd till välgörenhetsinrättningar
och enskilda personer, nemligen: till barnhus i Stockholm,
Göteborg, Norrköping, Gefle och Carlshamn tillhopa R:dr 8,650; till
bankostatens enke- och pupillkassa R:dr 200; till smärre julgåfvor åt fattiga
i Stockholm och landsorterna så stor summa, som erfordras till fortfarande
understöd åt dem, hvilka förut erhållit dylika gåfvor, utgörande detta, numera
på successiv indragning ställda anslag för förlidet år R:dr 2,714: 50;
samt slutligen till några sådana enkor eller barn efter aflidne tjenstemän
i Riksbanken och lånekontoren, hvilka icke äro berättigade till pension från
dessa verks enke- och pupillkassor, till antalet 11, sammanlagdt R:dr
2,837: 50 årligen, sedan under förlidet år en nnderstödstagare, till hvilken
300 R:dr årligen utgingo, med döden afgått; hvarjemte några eljest disponibla
medel på en så kallad »bankofullmäktiges dispositionsräkning» lemnats
till fullmäktiges förfogande.
Rörande de förstnämnda bland dessa anslag, om hvilka det ålegat
bankofullmäktige att till Banko-Utskottet vid hvarje riksdag inkomma med
uppgift, verkställdes, med anledning af väckta frågor om deras indragning,
af fullmäktige år 1870 en undersökning, hvilken föranledde förlidet års
Banko-Utskott att tillstyrka och Riksdagen att bifalla deras fortfarande;
och indragning af de i sista rummet omförmälda torde icke böra ifrågakomma
så länge understödstagarne lefva.
Vid sådant förhållande har det synts vara onödigt att i hvarje nytt
bankoreglemente upprepa ifrågavarande anslag i detalj; och hafva de derföre
endast omförmälts i nu förevarande förslag, jemte det fullmäktige
ålagts att meddela Banko-Utskottet upplysning om inträffade förändringar.
Nuvarande reglementes § 85, hvilken för det fall att fullmäktig skulle
beträdas med förseelse, allenast hänvisar till ansvarighetslagen, har, då
sistnämnda lag derom närmare stadgar, ansetts kunna ur reglementet
uteslutas.
De åligganden, hvilka enligt §§ 148 och 149 i nu gällande regie- § 53.
mente tillhöra fullmäktige, att anställa inventeringar och besigtningar i
Tumba pappersbruk, äro hit öfverförda. ^
Dessa §§ i förslaget svara, endast med några få ordförändringar, 55
emot §§ 79 och 81 i nuvarande reglemente; förslagets § 56 återgifver dels § 56.
nuvarande § 82 dels utaf § 131 hvad som hittills ålegat styrelsen för
28
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
diskontkontoret, men nu, i följd af hvad i § 43 här ofvan föreslagits, kom
S
57. nier att tillhöra fullmäktige; och förslagets § 57 är oförändradt lika. med
nuvarande § 89.
S 58. De i 86 § af nuvarande reglemente omförmälda, fullmäktige till
hörande
särskilda uppdrag äro, jemte det, som vid innevarande riksdag
beslutats, i fråga om inkallande af suppleant i statsrevisionen när hinder
för utsedd revisor inträffar, samt det, som nu omförmäles i reglementets
§ 88, om utseende af en ledamot i direktionen för Göta kanalverk, införda
i förslagets § 58-
Uttalande hurusom önskvärdt vore, att ur reglementet måtte uteslutas
detaljföreskrifter beträffande fördelning af göromålen inom riksbanken, enär
derigenom för fullmäktige försvårades eller omöjliggjordes att införa nyttiga
förändringar, hafva fullmäktige fästat uppmärksamheten derpå, att i 91 §
af nuvarande reglemente icke allenast uppräknas de särskilda kontor och
expeditioner, på livilka göromålen äro fördelade, utan äfven angifves ganska
utförligt de hvarje kontor tillhöriga göromål, äfvensom att i § 94 tjenstemännens
fördelning på de särskilda kontoren är bestämd. På det fullmäktige
lättare må kunna vid anordningen af göromålen vidtaga sådana
åtgärder, hvilka antingen föranledas af förändrade förhållanden eller eljest
finnas ändamålsenliga, hafva fullmäktige hemställt att bestämmelserna angående
kontorsindelningen måtte ur reglementet utgå och framdeles allenast
intagas i instruktionerna, de der få af fullmäktige ändras, ehuru med skyldighet
att hos Banko-Utskottet anmäla de gjorda ändringarne till fastställelse.
$ 59. Fördenskull hafva fullmäktige, som sammanfört nuvarande artikeln
6, »om göromålens fördelning, deputerades åligganden samt tjenstemännens
ansvarighet», med artikeln 7, »om bankostatens löneförmåner, grunderna
för befordringar och pensionsberäkning samt ordningsstadganden», under
en rubrik: »Om tjenstemännen, deras tillsättande, aflöning och åligganden,
ordning sstad g anden samt grunderna för pensions erhållande,» uteslutit mom.
1 af § 91 i nuvarande reglemente, hvilket moment innehåller kontorsindelningen,
samt i stället föreslagit ett allmänt stadgande af det innehåll, förslagets
§ 59 angifver.
Mom. 2 af nuvarande § 91 är förflyttadt till § 68, jemte de stadganden,
som nu finnas i reglementets § 93.
§ 60. I öfverensstämmelse med nyss anförda åsigt, har utaf nuvarande §
94 endast bibehållits mom. 1, om tjenstegraderna, men deremot uteslutits
mom. 2, om tjenstemännens fördelning på de särskilda kontoren.
g 61. Fullmäktige hafva föreslagit, att hädanefter, liksom hittills, fullmakt
skulle meddelas samtliga på ordinarie stat upptagna tjensteman; att före
-
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
29
skrift skulle i reglementet införas derom, att högst 60 tjensteman finge på
ordinarie stat tillsättas; och att likaledes i reglementet skulle fastställas
det högsta antal, som inom hvarje tjenstegrad finge finnas. I förstnämnda
del är likväl Utskottet af olika mening med fullmäktige.
Meddelandet af fullmakt på en tjenst anses innebära rättighet för
innehafvaren att icke utan efter laga ransakning och dom blifva skiljd från
tjensten, och häraf följer, att tjensteman, äfven om han befinnes icke vara
fullt lämplig för de honom åliggande göromål, likväl icke kan mot sin
vilja afskedas, med mindre han förvunnits till sådant fel eller försummelse,
att dylik påföljd lagligen kan ådömas. Men riksbankens verksamhet lärer
utan tvifvel rätteligen i de flesta delar böra betraktas företrädesvis ur affärssynpunkt,
och det torde då vara af stor vigt, att vid alla de befattningar,
som hafva till föremål antingen allmänhetens betjenande eller vård och
redovisning af kontanta medel och värdepapper, med mera, alltid så vidt
möjligt finnas personer med full duglighet, raskhet i göromålen och pålitlighet.
Utan att förbise betydelsen af den sjelfständighet och de öfriga
egenskaper, som kunna befordras genom en ställning, hvari tjenstemannen
icke är alltför mycket beroende af en förmans vilja eller tycke, tror Utskottet
det likväl vara för banken vigtigt att fullmäktige ega en ganska
vidsträckt makt synnerligast öfver de tjensteman, hvilkas göromål mindre
kräfva insigter eller förmåga af sjelfständigt omdöme, än fallenhet, god
vilja och vana vid vissa förrättningar, framförallt intilldess någon längre
erfarenhet gifvit visshet om deras duglighet och lämplighet.
På dessa skäl anser Utskottet, att af tjenstemännen i de två lägre
tjenstegraderna, endast de, som anställas i fullmäktiges och ombudsmansexpeditionerna,
böra erhålla fullmakter, hvaremot Utskottet föreslår bibehållande
af sådana för de två högre tjenstegraderna.
rör den händelse att fullmäktige redan före nästkommande riksdag » oZ.
kunna företaga ändringar af någon betydenhet i anordningarne inom banken,
och då dessa kunna föranleda antingen till minskning af tjenstemännens
antal på det hela eller till ändring af antalet i de särskilda tjenstegraderna,
har Utskottet, för sin del godkänt fullmäktiges förslag att aflöningsstaterna
för såväl riksbanken som lånekontoren uteslutas ur reglementet
och allenast såsom bilaga åtfölja detsamma, jemte det de bestämmelser i
afseende på aflöningar med mera, som nuvarande aflöningsstater innehålla,
fortfarande böra tillgodokomma vederbörande innehafvare, anser Utskottet
det böra öfverlemnas åt fullmäktige att utöfver ordinarie stat disponera
erforderliga medel, med skyldighet likväl att till nästa Riksdags Bankoutskott
afgifva dels särskild redovisning för sina åtgärder i denna del, dels
förslag till definitiva aflöningsstater för såväl riksbanken som lånekontoren.
30
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
Ett särskiidt skäl härtill ligger i den ofvan gjorda, af fullmäktige förordade
hemställan om sådana anordningar, att allmänheten må kunna få alla låneangelägenheter
afgiftsfritt utförda såväl i Riksbanken som lånekontoren. Utskottet
har ofvan meddelat fullmäktiges framställning i detta ämne, hvilken
Utskottet här åberopar.
På dessa grunder har Utskottet uppställt förslagen till §§61 samt
62 mom. 1 och 2, Indika svara mot nuvarande reglementes § 94 mom 2,
§ 102 och § 95 mom. 1.
Förslaget till mom. 2 i § 62 motsvarar nuvarande reglementes § 95
mom. 3.
§ 63. Den frihet i afseende på tjensters tillsättning, som är lemnad full
mäktige
genom förslagets § 63, hvilken närmast motsvaras af § 102 i nuvarande
reglemente, sammanhänger med hvad ofvan i afseende på §§ 61
och 62 är anfördt
§§
64, I afseende på förslagets §§ 64 och 65 torde endast behöfva anmär
^
kas, att de hafva sin motsvarighet i nuvarande reglementes §§ 99, 100 mom.
2 och 92, sista punkten, samt uppmärksamhet böra fästas derpå, att i afseende
på befordringsgrunderna uteslutits hvad nuvarande reglemente innehåller
om ancienniteten såsom i visst fall berättigande till företräde vid
befordran.
.§ 66. Enligt nu gällande § 101, är tjensteman i lista tjenstegraden berät
tigad
att emottaga och bibehålla annan ordinarie tjenstebefattning, såvida
densamma icke är för bankens tjenst hinderlig.
1 afseende härpå hafva fullmäktige anfört, att om denna tillåtelse
varit inskränkt dertill, att tjensteman i första graden fått dermed förena
tjenst i första graden inom embetsverk eller annan deremot i vigt och
aflöning svarande befattning, giltig grund för medgifvandet legat i den ringare
aflöningen, särdeles för riksbankens yngre tjenstemän i första graden,
på samma gång det alltid blifvit en nödvändighet för tjenstemannen att
en gång bestämma sig antingen för riksbankens eller annan tjenst, då han
hvarken med bibehållande af annan tjenst kunnat ernå högre inkomster i
banken eller jemte sin aflöning der på annat ställe vinna befordran till
bättre aflönade platser. Nu gällande stadgande beredde deremot tillfälle
för tjenstemän i första graden att dermed förena tjenster i andra och tredje
grad på andra ställen och derigenom förvärfva inkomster, som gjorde att
de ej utan ekonomisk skada kunde eftersträfva fortkomst i bankens tjenst.
Då nu Riksdagen i skrifvelse den 17 Maj nästlidne år fästat Kongl. Majits
uppmärksamhet på fördelarne af ändring i dylika missförhållanden inom
de till statsförvaltningen hörande embetsverk och myndigheter, hade fullmäktige
ansett sig pligtige att föreslå de förändringar i stadgarne för riks
-
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
31
banken, som kunde erfordras för undanrödjande af enahanda, äfven der
befintliga missförhållande; viljande likväl fullmäktige,£med stöd jemväl af
nyssnämnda Riksdagens skrifvelse, tillägga, att önskligt vore, det aflöningarne
för bankens tjensteman kunde så regleras, att de för de yngre tjenstemännen
beredde en tillräckligare utkomst, än hvad nu är fallet.
Gillande dessa fullmäktiges åsigter, har Utskottet i öfverensstämmelse
dermed affattat förslagets § 66.
Förslagets §§ 67—70 äro, med allenast några få smärre ordförän- §§ 67
dringar, lika med motsvarande stadganden i nuvarande reglemente, till hvilka, —70
för jemförelsens hittande, hänvisning är i förslaget gjord.
Nuvarande, i reglementets § 103 befintliga föreskrift om vilkoren för § 71.
att kunna antagas till e. o. tjensteman i riksbanken har Utskottet gifviten
något förändrad lydelse, emedan Utskottet velat angifva att kunskaper af
den art, som företrädesvis ega tillämpning vid arbetet i riksbanken, böra
berättiga till inträde såsom tjensteman derstädes, äfven om de icke sätta
innehafvaren i stånd att aflägga afgångsexamen från högre elementarläroverk.
Paragraferna 72 — 86 i förslaget äro, med allenast smärre förändringar, §§ 72
lika med de §§ i nuvarande reglemente, hvilka vid dem angifvas. Regie- —80.
mentets § 111 har, såsom numera öfverflödig, uteslutits.
Om Utskottets förslag angående den särskilda styrelsens för diskontkontoret
upphörande bifalles och låneärendena i följd deraf komma att
handläggas af fullmäktige, bör utur den del af bankoreglementet, som handlar
»om Diskont- och lånekontoren» utgå hvad som rörer styrelsen af det
förstnämnda.
Under denna förutsättning har åt rubriken för denna del af reglementet
gifvits en i öfverensstämmelse dermed affattad lydelse.
Då vidare Riksdagen bifallit Utskottets hemställan i fråga om inrättande
af ett afdelningskontor för de två nordligaste länen, att åt fullmäktige
öfverlemna att, tills vidare och intill dess Riksdagen annorlunda
beslutar, ej mindre bestämma af huru stort antal ledamöter styrelsen för
afdelningskontoret skall utgöras, än äfven utse dessa ledamöter, att förordna
om styrelsens funktioner och sättet för dessas utöfvande samt bestämma
arvoden för styrelsen, äfvensom att besluta om tjenstemäns antagande,
göromål och aflöning samt att i öfrigt vidtaga alla erforderliga
åtgärder för kontorets öppnande så fort ske kan, berör nu förevarande
reglementsafdelniug icke detta kontor, utan endast lånekontoren i Göteborg,
Malmö och Wisby.
Af det ofvan nämnda har följt, att §§ 121 och 122, som angå styrelsen
för diskontkontoret, uteslutits.
32
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
§ 87.
Utskottet torde icke behöfva i detalj redogöra för skälen till de med
nuvarande stadganden företagna omflyttningar, hvilka alla äro af fullmäktige
föreslagna och genom hvilka dessa stadganden torde befinnas inbördes
hafva fått en med föremålen för dem mera passande plats.
I afseende på skiljaktigheterna uti åtskilliga af de föreslagna stadwandena
från de nuvarande, torde Utskottet, som äfven härutinnan i nästan
alla delar följt fullmäktige, ock i allmänhet få hänvisa till förslaget, der
de hittills varande stadgandena äro ställda vid sidan af de nya. Utskottet
inskränker sig derföre till att fästa uppmärksamhet på följande omständigheter.
Det i mom. 4 af § 87 införda nya stadgandet är affattadt i samma
ordalag som bestämmelsen i § 40 mom. 4 rörande fullmäktige.
Mom. 10 af § 123 är uteslutet från detta ställe, emedan ett motsvarande
stadgande införts i förslagets § 18.
Likaledes har mom. 2 af § 127 utgått, i följd deraf, att Utskottet
ansett bemyndigandet för lånekontorsstyrelserna att bevilja ackord för fordringar
böra tillkomma fullmäktige, och i öfverensstämmelse dermed affattat
§ 49 i förslaget.
Innehållet af första stycket i mom. 12 af § 123 finnes uti ansvarighetslagen
för ledamöterne af lånekontorsstyrelserna och har derföre uteslutits
ur reglementet.
Mom. 1 af § 124 är upptaget i mom. 2 af § 35 och förty här
uteslutet.
Föreskrifterna i instruktionen för Riksdagens revisorer af diskontkontoret
samt lånekontoren i orterna torde göra det öfverflödigt att af
§ 130 bibehålla mom- 1, 3 och 4, hvadan dessa uteslutits.
Under särskild rubrik »Om afdelning skontoret i » äro införda
de bestämmelser, Riksdagen rörande detta kontor meddelat.
Nuvarande stadganden »Om Bankens pappersbruk Tumba» äro bibehållna
oförändrade, med undantag deraf att §§ 148 och 149 förflyttats till
den afdelning som innehåller fullmäktiges åligganden.
På grund af hvad nu blifvit anfördt, hemställer Utskottet,
l:o
Att Riksdagen må antaga följande förslag till Reglemente för
Riksbankens styrelse och förvaltning.
Före
-
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
33
(Nuvarande lydelse.)
§ 1.
Riksbanken förblifver fortfarande,
enligt Regeringsformens 72 §, under
Riksdagens egen garanti och vård: så
att den ostörd må förvaltas af de
Fullmäktige, som, på sätt grundlagen
föreskrifter, blifvit utsedde, efter de
ordningar, stadgar och reglementen,
hvilka redan af Rikets Ständer gjorda
äro eller vidare af Riksdagen göras
kunna.
Ingressen till bankoreglemente!.
A. I egenskap af Depositions- och
Vexel-bank:
l;o. Att för allmänhetens säkerhet,
nytta och beqvämlighet emottaga penningar
af en hvar, som sådant åstundar,
deröfver föra räkning, och dem vid
anfordran insättaren tillhandahålla, så
att handel och rörelse må underlättas
genom de derå utfärdande assignationers
och invisningars kredit, kraft och
giltighet: samt att dessförutan, jemväl
till säkert förvar emot vådliga händelser
och tillgrepp, under försegling
emottaga och vårda så väl kontanta
penningar, som annan flyttbar egendom.
2:o. Att det inländska myntet må
bibehållas vid dess rätta och skäliga
valör samt främmande myntsorters
B Ut. till Riksd. Prot. 1872. 6 Sar,
(.Föreslagen lydelse.)
Afdelning 1.
Allmänna föreskrifter.
§ 1.
Riksbanken förblifver under Riksdagens
egen garanti och vård, så att
den ostörd må förvaltas af de fullmäktige,
Kamrarne dertill förordna,
efter de ordningar, stadgar och reglementen,
hvilka redan gjorda äro
eller vidare af Riksdagen göras kunna.
(Jfr Regeringsformen § 72.)
§2.
Enligt Sveriges Rikes Ständers beslut
och förordning om Banken af
den 22 September 1668, har Sveriges
Riksbank till föremål för sin verksamhet:
A.
I egenskap af Vexelbank:
att bibehålla det inländska myntet
vid dess rätta och skäliga valör samt
hindra och förekomma främmande
myntsorters obilliga och egenmäktiga
stegrande.
(Jfr ingressen till nämnde Rikets Ständers beslut
och förordning.)
B. I egenskap af Depositionsbank
att för allmänhetens säkerhet, nytta
och beqvämlighet emottaga penningar
af en hvar, som sådant åstundar, deröfver
föra räkning och dem vid anfordran
insättaren tillhandahålla, så
att handel och rörelse må underlättas
genom de derå utfärdande assignationers
och invisningars kredit, kraft och
l 1 Afd. 13 Häft. 5
34
Banko-Utskottets Betänkande N:o 10.
obilliga och egenmäktiga stegrande
hindras och förekommas.
(Se ingressen till 1668 års Banko-Ordning.)
B. I egenskap af Läne-bank.
Att dels upplåna fruktlöst liggande
kapitaler, dels på drägliga vilkor, emot
fullgod säkerhet, biträda lånebehöfvande
med understöd och sålunda, till
befordrande af handelns och alla nyttiga
näringars uppkomst och förkofran,
förebygga ocker och obilliga intressens
beräknande enskilde emellan.
(Se 1668 års Banko-Ordning, 2 44 och följande.)
C. 1 egenskap a f allmän stats-anstalt.
Att, uti den genom låne-operationerna
inflytande och besparda vinst,
en nödhjelps- och tillgångskassa må
beredas, hvaröfver Rikets Ständer ega
att, till Kongl. Maj:ts och Fäderneslandets
heder och nytta samt allmänt
gagneliga ändamål, disponera.
(Se 5 74 i Banko-Ordningen.)
§ 3.
Bankens kapital-öfverskott eller
grundfond skall, utan beräkning af
Bankens fasta egendom och inventarier,
mynt- och medaljkabinettet deruti inbegripet,
utgöra en summa af tjugufem
millioner rdr, hvadan möjligen
inträffande kapitalförminskning under
året af vinsten ersättes.
§ 4-
Från föregående åren reserverad och
C
under löpande året uppkommande be
-
giltighet, samt att dessförutan, jemväl
till säkert förvar mot vådliga händelser
och tillgrepp, under försegling
emottaga och vårda såväl kontanta
penningar som annan flyttbar egendom.
(Jfr ingressen till ofvan nämnde Rikets Ständers
beslut och förordning.)
C. I egenskap af Lånebank:
att dels upplåna fruktlöst liggande
kapitaler, dels på drägliga vilkor, emot
fullgod säkerhet, biträda lånebehöfvande
med understöd och sålunda,
till befordrande af handelns och alla
nyttiga näringars uppkomst och förkofran,
förebygga ocker och obilliga intressens
beräknande enskilda emellan.
(Jfr 2 44 och följande i ofvan nämnde Rikets
Ständers beslut och förordning.)
D. I egenskap) af allmän statsanstalt:
att uti den genom låneoperationerna
inflytande och besparda vinst, en tillgäng
må beredas, hvaröfver Rikets
Ständer ega att, till Kongl. Maj:ts och
Fäderneslandets heder och nytta samt
allmänt gagneliga ändamål disponera.
(Jfr 2 74 i ofvan nämnde Rikets Ständers beslut,
och förordning.)
§ 3.
Riksbankens grundfond skall, utan
beräkning af riksbankens fasta egendom,
inventarier samt mynt- och medaljkabinett,
utgöra tjugufem millioner
riksdaler riksmynt.
(Jfr 2 4 i Lagen för Rikets Ständers Bank af
den 1 Mars 1830, sådan denna 2 lyder i Kongl.
kungörelsen den 19 April 1864.)
§ 4.
Från föregående åren reserverad
och under löpande året uppkommande
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
35
hållen vinst, som icke erfordras för
att ersätta inträffad kapitalförminskning
i grundfonden, utgör Bankens
reservfond.
§ 5.
Såsom Bankens metalliska kassa
anses och beräknas:
a) såväl gångbart som aflyst svenskt
silfvermynt;
b) svenskt och utländskt guldmynt;
c) utländskt silfvermynt;
d) omyntadt silfver och guld;
e) silfver och guld, som Myntverket
af Banken eller för dess räkning
ernottagit och under sin vård eger;
f) det silfver och guld, som blifvit
hos kända och säkra handelshus eller
bank-inrättningar å utrikes ort för
Bankens räkning nedsatt, eller är under
transport från utrikes ort till
Banken;
g) beloppet af uppköpta vexlar, betalbara
å utrikes ort sednast inom 3
månader, hvilka icke till liqvid förfallit
eller blifvit för inkassering afsända.
§ 24.
Såsom Riksbankens sedelstock anses
och beräknas:
a) utelöpande sedlar;
b) i banken och lånekontoreu, på
grund af 33 § i reglementet innestående
medel, för hvilka ränta ej
erlägges;
c) obegagnade andelar af låne- och
kreditiv-förlagen, tillhörande de särskilda
lånegrenarne;
d) beloppet af utelöpandepostvexlar.
§ 25.
Maximum för den del af sedelstoc
-
behållcn vinst, som icke erfordras för
att ersätta möjligen inträffad kapitalförminskning
i grundfonden, utgör
riksbankens reservfond.
§ -r>-
Såsom metallisk kassa anses och
beräknas allt riksbanken tillhörigt,
inom landet befintligt svenskt och utländskt
silfver- och guldmynt samt omyntadt
silfver och guld.''
§ 6.
Mom. 1. Riksbanken eger att under
de vilkor och inom de gränser, som
nedan bestämmas, utgifva sedlar, hvilka,
jemlikt 12 § Regeringsformen, rnä såsom
laggildt betalningsmedel erkännas.
Mom. 2. Såsom riksbankens sedelstock
anses och beräknas:
a) utelöpande sedlar;
b) pa depositions- samt upp- och
afskrifnings-räkningar innestående medel,
hvilka skola vid anfordran tillhandahållas
•
c) beloppet af utelöpande postvexlar.
Mom- 3. Sedelstocken, sålunda be
-
36
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
ken, beräknad enligt förestående §,
som icke motsvaras af Bankens metalliska
kassa, fastställes till ett belopp
af trettio millioner riksdaler.
§ 14.
Enligt § 1 i lagen för Rikets Ständers
Bank af den 1 Mars 1830, jemförd
med §§ 1 och 2 i lagen angående
myntbestämningen af samma dag,
är riksbanken ovilkorligen skyldig att.
när så påfordras, sina sedlar med
svenskt silfvermynt inlösa efter den
grund, att. 128 skillingar banko eller
4 riksdaler riksmynt gälla lika med
en riksdaler i silfver i enlighet med
gällande förordning om rikets mynt;
börande fullmäktige tillse att, såvidt
ske kan, prägladt silfvermynt af alla
fastställda sorter städse finnes i förråd.
§ 2-
i lagen för Rikets Ständers bank af d. 1 Mars 1830.
Vägrar Banken, under hvad sken
det vara må, att sedel vid uppvisandet
inlösa med det belopp, som genom
lagen om myntbestämningen vid
denna Riksdag faststäldt blifvit, må
den, som sedel innehafver, derom göra
skriftlig anmälan hos Kongl. Maj:ts
och Rikets Svea Hof-Rätt,hvilken, efter
att deröfver hafva hört Bankofullmäk
-
räknad, får aldrig uppgå till mera än
högst trettio millioner riksdaler utöfver
sammanlagda beloppet af följande riksbankens
tillgångar, nemligen:
a) metalliska kassan enligt nästföregående
§.
b) på utrikes ort nedsatt eller under
transport derifrån varande silfver och
guld i myntad eller omyntad form'',
och
c) andra hos bankinrättningar eller
handelshus å utrikes ort innestäende
medel.
§ 7.
Riksbanken är ovilkorligen skyldig
att, när så påfordras, sina sedlar med
svenskt silfvermynt inlösa efter den
grund, Konung och Riksdag fastställt,
hvadan sedlar å riksdaler riksmynt
inlösas efter deras lydelse, sedlar å
specie eller banko efter den grund,
att en riksdaler specie eller banko
gäller lika med en riksdaler femtio
öre riksmynt, samt sedlar å 14 och
10 skillingar uti koppar efter enahanda
grund, som för inlösen af sedlar
lydande å banko.
(Se Lagen för Rikets Ständers Bank af den 1
Mars 1830 och Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning
om Rikets mynt af den 3 Februari 1855.)
§ 8-
Vägrar banken, under hvad sken
det vara inå att sedel vid uppvisandet
efter fastställd grund inlösa, eger
sedelinnehafvaren att derom göra skriftlig
anmälan hos Kongl. Maj:ts och
Rikets Svea Hofrätt.
(Se Lagen för Rikets Ständers Bank af d. 1 Mars
1830.
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
37
tige, eg er att med frågan, enligt Lag
och Författningar, förfara. Finnes dä
att sedelns vägrade inlösen härrört af
Bankens oförmåga att genast uppfylla
sina förbindelser, g öre Ho f-Rätten underdånig
anmälan derom hos Kongl.
Majd. På Kong!.. Majd ankomme att
pröfva, livilka utvägar, i öfverensstämmelse
med grundlagarna, lämpligast
må vidtagas, för att upprätthålla allmänna
förtroendet och återställa Banken
i det skick, 1 § stadgar.
§ 5.
i samma lag.
För hvarje halfår skall, inom en
månad efter förlopet deraf, en öfversigt,
som klart och fullständigt visar
Vexel-Bankens ställning, genom Rikets
Ständers fullmäktiges försorg tryckas
och med allmänna tidningarnc utdelas,
samt, efter hvarje års bokslut,
en öfversigt, som visar Bankens hela
ställning.
§ 86.
Ue öfversigter af Bankens hela ställning,
som, jemlikt åberopade § i banklagen,
likaledes skola efter hvarje års
bokslut tryckas och utdelas, böra uppgöras
efter faststäldt formulär; fullmäktige
likväl obetaget att för framtiden
låta uti detsamma iakttaga sådana
förändringar, som kunna medföra
ökad enkelhet och tydlighet.
§ 9.
Öfver riksbankens metalliska kassa
äfvensom tillgången i utländska, valutor
samt den beräknade sedelstocken
skall dels, enligt öde §:n i lagen för
Rikets Ständers Rank af den 1 Mars
1830, för hvarje hälft år och dels deremellan
för hvarje månad uppgift upprättas,
tryckas och med allmänna tidning
arne utdelas.
Öfver riksbankens ställning skall likaledes
upprättas, tryckas och, med allmänna
tidningarne utdelas dels, för
hvarje qvartal, sammandrag och dels,
för år, fullständig öfversigt.
Afdelning 2.
Om Bankens rörelse.
A. Om metalliska kassans upprätthållande,
köp och försäljning af silfver
och guld,, utländska vexlar, obligationer
och statspapper.
§ io.
Mom. 1. Riksbanken emottag er såväl
i dess hufvudkontor som i lånekontoren
svenskt guldmynt, prägladt i
enlighet med Kongl. förordningen af
38
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
b 7.
Mom. I. Såväl i Banken som vid
lånekontoren invexlas, mot Bankens
sedlar, svenskt silfvermynt.
Mom. 2. Vidare emottages och uppköpes
i Banken och lånekontoren, efter
de pris, fullmäktige ega att tid efter
annan bestämma:
Svenskt och utländskt guldmynt,
utländska silfvermyntsortcr, med undantag
af skiljemynt, kontrolleradt verksilfver
samt kontrolleradt eller annat
omyntadt guld; och ega fullmäktige att
angående förfaringssättet vid emottagande
och inköp af de i detta moment
omförmälda slag af valutor vidtaga de
anstalter samt meddela de föreskrifter,
som finnas erforderliga.
Mom. 3 (utgår). Skulle vid lånekontoren
störrre qvantiteter guldmynt,
utländskt silfvermynt, verksilfver eller
kontrolleradt eller annat omyntadt
guld erbjudas till inköp, än som kan
liqvideras med de tillgångar, lånekontorens
kassor för tillfället ega, äro
dessa kontor berättigade att för inköpets
verkställande assignera på Banken
å en för sådant ändamål öppnad
särskild räkning, under förbehåll
likväl, att kontoret för det assignerade
beloppet, så fort ske kan, redovisar.
§ 11.
Med undantag af kontrolleradt verksilfver,
äldre svenska silfverm yntsorter,
sådant utländskt silfver eller guldmynt,
som erbjudes till omedelbar invexling
efter de af fullmäktige fastställda
pris, samt kontrolleradt guld,
skall allt silfver och guld, som till
den 31 Juli 1868, till det pris. som
Fullmäktige finna skäligt derå fastställa.
Mom. 2. Likaledes emottages såväl
i hufvudkontoret som i lånekontoren
svenskt guldmynt, af äldre prägel samt
utländskt guld- och. silfvermynt af de
slag och till de pris, som fullmäktige
bestämma.
Mom. 3■ Silfver och gidd i plants,
kontrolleradt verksilfver samt kontrolleradt
eller annat omyntadt guld inkopes
i såväl bankens Imf vedkontor, som
lånekontoren.
Allt omyntadt silfver och guld skall
å Kongl. Myntverket profvas och värderas,
och erlägges betalning för silfver
efter värdet i svenskt mynt och för
guld efter af fullmäktige bestämdt pris.
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
39
riksbanken eller för dess räkning levereras,
hädanefter, i likhet med hvad
hittills vanligt varit, undergå prof af
vederbörande vid Myntverket, hvilkas
deröfver utfärdade attester skola utvisa
ej mindre verkliga beloppet i fint,
än äfven värdet i svenskt mynt.
§ 12.
De attester, som från Myntverket
utställas öfver derstädes af enskilde,
för Bankens räkning, till myntning
aflemnadt silfver och guld, skola af
Banken inlösas med den myntsort,
hvarå de lyda.
§ 13.
Fullmäktige berättigas att, efter särskild
pröfning för hvarje fall, kunna,
om de finna sådant lämpligt och för
riksbanken fördelaktigt, befria den eller
dem, som till riksbanken aflemna silfver
eller guld i plants, från erläggande
af myntskatt.
§ 15.
De i Bankens förråd redan varande
och genom vexling dit ingående speciel-
af äldre prägel må af fullmäktige
utlemnas efter stycketal mot ett
pris, icke understigande 4 rdr 3 öre
för hvarje specie, dock ej mindre parti
hvarje gång, än 100 speciel-,
§ 17.
Svenskt och utländskt guldmynt,
må, i mån af tillgång och rörelsens
behof, från Banken och lånekontoren
utvexlas till det pris, fullmäktige finna
skäligt derå fastställa
Mom. 4. Riksbanken inköper jemväl,
efter enahanda grund, silfver och
guld, som, i ändamål att till riksbanken
försäljas, omedelbart blifvit
Kong!. Myntverket aflemnadt.
Mom. 5. Fullmäktige medgifves att,
efter särskild pröfning för hvarje fall,
och om de finna sådant lämpligt samt
för riksbanken fördelaktigt, befria säljare
af ornyntadt silfver och guld frän
såväl myntskatt, som det eller de särskilda
afdrag i öfrigt hvartill Kongl.
Myntverket är berättigad t, utan afseende
derå, om silfver eller gidd blifvit
inlemnadt i riksbanken eller lånekontor
eller å Kongl. Myntverket.
§ 11.
Mom 1. 1 såväl riksbanken som
dess lånekontor tillhandahålles i mån
af tillgång å hvartdera stället och till de
pris, fullmäktige hafva att bestämma,
icke allenast svenskt silfvermynt, nräo-- ladt före år 1830, och guldmynt af
af både äldre och nyare prägel, utan
äfven utländskt silfver- och guldmynt.
40
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
§ 18.
Åt fullmäktige öfverlemnas att kunna,
i stället för svenskt silfvermynt, från
Banken utgifva icke allenast utländska
silfvermyntsorter mot det af fullmäktige
fastställande utvexlingspris, utan
äfven silfver- och guldplantsar mot
det pris, som fullmäktige, med afseende
å Bankens fördel och med ledning
af priset å silfver och guld på
utrikes orter, bestämma.
§ 8-
Mom. 1. Fullmäktige bemyndigas
att af välkända och solida trassenter
eller endossenter låta i Stockholm,
Göteborg och Malmö, efter den kurs
fullmäktige bestämma, köpa vexlar,
betalbara å utrikes ort, dragna på sex
månader eller kortare tid; äfvensom
att träffa annat aftal om öfvertagande
för Bankens räkning af utländsk valuta.
Mom. 2. De fonder, som till följd
af vexelköp eller andra aftal finnas å
utrikes ort för Bankens räkning stående,
ega fullmäktige att på tjenligaste
vis disponera genom indragning af
silfver eller guld, medelst afgifvande af
vexlar, eller genom uppdrag till utbetalning
på annat sätt.
Inskrifvet silfver och guld skall alltid
mot sjöfara försäkras.
Såväl beloppet af de vexlar, hvilka
få afgifvas, som kursen å desamma
O
bestämmes af fullmäktige.
Mom. 3. Fullmäktige ega att förordna
hos hvilket eller hvilka handelshus
eller bank-inrättningar å utrikes
ort depositioner för Bankens räkning
få verkställas.
Mom. 2. Likaledes tillhandahålles
i riksbanken, i mån af tillgång, silfver
och guld i plants till det pris, fullmäktige,
med ledning af priset å silfver
och guld på utrikes orter, bestämma.
§ 12.
Mom. 1. Fullmäktige bemvndigas
att i Stockholm, Göteborg och Malmö
köpa och åter försälja vexlar, betalbara
å utrikes ort, dragna på sex månader
eller kortare tid, äfvensom att
genom annat aftal öfvertaga utländsk
valuta och densamma åter aflåta.
Mom. 2. Riksbankens behållning i
utländska valutor ega fullmäktige att
hafva innestående hos kända och säkra
utländska bankinrättningar eller handelshus
samt att å dessa behållningar
utställa vexlar eller anvisningar, eller
ock använda dem till förstärkning af
silfver- och guldförrådet i riksbanken.
Silfver och guld, som sjöledes införes,
skall mot sjöfara försäkras.
Banko-Utskottets Betänkande N:o Vi.
41
§ 9.
fullmäktige berättigas att på utrikes
ort försälja sådana af Banken
innehafvande obligationer, som fördelaktigast
kunna derstädes afyttras.
§ 6.
Den del af metalliska kassan, som
omfönnäles i litt. a) b) c) i/J och ej
af förestående §, må ej bibehållas vid
ett belopp, som understiger tio millioner
riksdaler riksmynt; börande fullmäktige,
när kurs eller andra förhållanden
gifva anledning att befara uttag
af metallisk valuta, i tid vidtaga nödiga
åtgärder för att hindra metalliska
kassans nedsjunkande till berörda minimum
af 10 millioner riksdaler.
§ 27.
Oberoende af de åtgärder fullmäktige,
enligt §§ 7, 8, 9 och 10, hafva
att vidtaga till Bankens metalliska
kassa, åligger det fullmäktige att, när
berörda kassa fortfar att minskas eller
Bankens ställning i öfrigt det påkallar:
V
u) minska diskonteringen och utlåningen
från handels- och näringsdiskontfonden
samt kassakreditivrörelsen;
b)
alldeles inställa omförmälda diskontering
och utlåning samt kassakreditiv-rörelsen,
med undantag dock
hvad angår de kreditiv, som här nedan
omförmälas, äfvensom indraga
större eller mindre del af utlåningen
från allmänna diskontfonden:
c) till inbetalning inom den i hvarje
särskildt fall bestämda tid uppsäga de
kongl. kommers-kollegium och jernkontoret
beviljade kreditiv, äfvensom
Bill. till Riksd. Broi. 187.3. 6 Sami.
§ 13.
Fullmäktige bemyndigas likaledes att
in- (:ller utrikes kiipa och sälja in- och
utländska obligationer och statspapper.
§ 14.
Mom. 1. Riksbankens metalliska
kassa far icke bibehållas vid lägre belopp
än tio millioner riksdaler riksmynt.
Mom. 2. Visar metalliska kassan
benägenhet att nedgå till det här ofvan
bestämda minsta belopp af tio
millioner riksdaler riksmynt, böra fullmäktige
i tid vidtaga de åtgärder,
hvilka med afseende på förhållandena
för tillfället finnas lämplig?., medelst
afyttrande af obligationer eller statspapper,
medelst sedelstockens förminskning
genom indragning å lånerörelsen,
eller medelst anlitande af kredit å utrikes
ort; egande fullmäktige att af
dessa utvägar välja den eller dem,
som för tillfället må finnas bäst leda
till ändamålet.
Mom. 3. Vid indragning å lånerörelsen
bör följande ordning iakttagas.
a) minskning i vexeldiskonteringen,
i utlåningen utan omsättningsiätt samt
i kassakreditiv-rörelsen;
l>) inställande af vexeldiskonteringen,
utlåning och kassakreditiv-rörelsen,
dock med undantag för de kreditiv,
som här nedan omförmälas, samt
minskning i utlåningen med omsättningsrätt;
c)
uppsägning till inbetalning inom
den i hvarje fall bestämda tid af de
Kongl. Kommers-kollegium och filialbankerna
beviljade kreditiv, samt slutligen
1
Afd. 18 Höft.
6
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 2
Banko-Utskottets B<
filialbanker meddelade försträckningar;
samt
d) uppsäga det riksgälds-kontoret
beviljade kreditiv;
och böra dessa, till förminskning -af
Bankens sedelstock anvisade, utvägar
begagnas i den ordning de här äro
uppräknade;
fullmäktige likväl öppet lemnadt
att derförinnan eller samtidigt dermed
försälja större eller mindre del af innehafvande
obligationer; kommande de
medel, som från lånerörelsen indragas,
att, när Bankens ställning det medgifver,
till sina ursprungliga ändamål återföras.
§ 10.
Då Bankens säkerhet det krafvel-,
ega fullmäktige att, till förstärkande
af metalliska kassan, å utrikes ort
upptaga lån eller bereda Banken kreditiv
till belopp, motsvarande högst
tolf millioner riksdaler riksmyntI
sådant afseende bär Riksdagen
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit,
det Kongl. Maj:t, uppå fullmäktiges
anmälan i ämnet, täcktes
låta bemedla det af fullmäktige för
Bankens säkerhet nödigt ansedda lånet
under den form, som för ändamålet
kan finnas erforderlig, samt å ett sådant
lån meddela dess nådiga garanti.
§ 28.
Mom. 1. Banken utgifver sedlar,
att med silfver inlösas, å nedan nämnda
valörer, nemligen:
Hankande N:o 16.
d) uppsägning af riksgäldskontorets
kreditiv.
Mom. 4. Utländsk kredit, i form
af lån eller kreditiv, må begagnas till
belopp af högst tolf millioner riksdaler
riksmynt; och har Riksdagen i
sådant afseende hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhållit, det Kongl.
Maj:t, uppå fullmäktiges anmälan i
ämnet, täcktes låta bemedla det af
fullmäktige för riksbankens säkerhet
nödigt ansedda lånet under den form,
som för ändamålet kan finnas erforderlig,
samt å ett sådant lån meddela
dess nådiga garanti.
B. Om riksbankens sedlar, om vexling
af mynt och sedlar samt om andra
betalningsmedel, som i riksbankens
kassor emottaqas.
§ 15.
Mom. 1. Riksbanken utgifver sedlar
å följande valörer, nemligen;
å
1 rdr rmt,
att inlösas med
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
43
4 rdr i silfver, eller 2 ort
12-lödigt
myntadt
silfver.
))
5
»
))
11
»
»
10
))
»>
to
»
»
21
))
»
20
»
»
50
))
))
121
»;
»
100
))
»
100
))
»
25
t)
M
200
»
w
500
»
>1
125
t)
U
1000
))
1000
»
»
250
»
))
2000
»
skolande texten å dessa sedlar lyda
sålunda: Sveriges Riksbank inlöser, vid
anfordran, denna sedel å Riksdaler 00
Riksmynt med 00 Riksdaler i silfver
eller 00 ort tolflödig! myntadt silfver.
Hvarjemte sedeln bör innehålla erinran
om lagen mot banksedlars efterapning
och förfalskning samt om gällande bestämmelser
angående belöning för upptäckandet
af sådant brott.
Mom. 3. Sedlarne underskrifvas af
tvänne Bankens tjensteman och hållas
på förhand färdiga, för att kunna genast
och utan omgång till allmänheten
utvexlas.
§ 7.
Mom. 1. Såväl i Banken som vid
lånekontoren invexlas, mot Bankens
sedlar, svenskt silfvermynt.
§ 30.
För invexling i landsorten af förslitna
sedlar å å riksdaler och derunder
em! motsvarande belopp i sedlar
eller silfvermynt, ega fullmäktige
att vidtaga nödiga åtgärder.
§ 29.
Mom. 1. 1 afseende på granskningen
af förslitna och bristfälliga sedlar
å 1 rdv rmt,
att inlösas med { rdr i silfver, eller 2 ort
12-lödigt
myntadt
silfver.
»
5
»
»
11
»
»
10
»
»
10
»
))
2\
»
»
20
))
50
»
»
121
»
100
»
»i
100
0
))
25
l)
))
200
))
»
500
»
))
125
))
»
1000
»
))
1000
»
»
250
»
1)
2000
»
skolande texten å dessa sedlar lyda
sålunda: Sveriges Riksbank inlöser, vid
anfordran, denna sedel å Riksdaler 00
Riksmynt med 00 Riksdaler i silfver
eller 00 ort tolflödigt myntadt silfver;
och böra sedlarne derjemte innehålla
erinran om lagen mot banksedlars efterapning
och förfalskning samt om gällande
bestämmelser angående belöning
för upptäckandet af sådant brott.
Mom. 2. Dessa sedlar förses med.
namnteckning af två riksbankens tjensteman;
den ena namnteckningen ä sedlar
af de tvä lägsta valörenia anbringad
genom tryck.
Mom. 3. Riksbanken och lånekontoren
skola ''alltid vara försedda med
riksbankens sedlar till utvexling mot
svenskt silfvermynt.
Mom. 4• För invexling i landsorten
af förslitna sedlar å 5 riksdaler och
derunder i utbyte mot sedlar eller silfvermynt,
ega fullmäktige att vidtaga
nödiga åtgärder.
Mom. 5. I fråga om inlösen af bristfälliga
och förslitna sedlar iakttages
44
Banko- Utskottets Betänkande N:o 16.
från och med 8 skillingar till och med
3 r:dr på of är godt papper, komma följande
allmänna grunder att fortfarande
tjena till efterrättelse, nemligen:
a) att en sedel antingen till fulla
värdet antages eller ock helt och hållet
kasseras;
b) att den fjerdedel nedantill åt höger,
hvarå namnteckningarne befinnas,
och hvilken genom olikheten i fina
trycket, ensam för sig utvisar sedelns
rätta valör, inlöses, då denna fjerdedel
är fullständig och sammanhängande,
utan afseende å de stycken af andra
sedlar, som må vara vidfogade;
c) att om på denna fjerdedel antingen
båda namnen eller fina trycket
saknas, eller om delar af någotdera
eller af dem alla blifvit från det qvarvarande
skilda och icke kunna företes,
sedeln likväl är inlösningsbar, såvida
då det öfriga af sedeln, eller åtminstone
det återstående af dess nedra
hälft, är helt och hållet sammanhängande
;
d) att deremot sådana hopfogade,
ofullständiga bitar, af hvilka ingendera
för sig är inlösningsbar, ej kunna genom
blotta sammanklistringen vinna
ett eljest saknadt värde, utan ovilkorligen
måste kasseras.
Mom. 2. Vid inlösen af sedlar å
färgadt papper, ställda i banko, förfares
enligt Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse
den 5 Mars 1836.
Mom. 3. Rörande inlösen af sedlar
å riksdaler riksmynt gäller till efterrättelse
hvad i Kongl. kungörelsen den
4 Februari 1859 är stadgadt.
hvad som är stadgadt dels i Kongl.
kungörelserna af den 5 Mars 1836 och
den 4 Februari 1859 och dels i instruktionen
för riksbankens tjensteman.
Mom. 6. Framställning om inlösen
af sedel, som blifvit så stympad oeh
skadad, att denna inlösen beror icke
af sedelns granskning, utan på undersökning
och pröfning af särskilda skal
och omständigheter, pröfvas och afgöres
af fullmäktige.
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
45
Mora. 4. Frågor om inlösen af sådana
sedlar, hvilkå genom olyckshändelser
blifvit så stympade och skadade,
att denna inlösen beror icke af sedlarnes
granskning, utan på undersökning
och pröfning af särskilda skäl
och omständigheter, afgöras af bankofullmäktige.
§ 14.
börande fullmäktige tillse att, så
vidt ske kan, prägladt silfvermynt af
alla faststälda sorter städse finnes i
förråd.
§ 16.
Det svenska silfvermynt, som vid
lånekontoren kan ingå, må jemväl derstädes
i låne- eller vexlingsrörelse åter
utgifvas, efter ofvan stadgade grund;
dock utan skyldighet för lånekontoren
att silfvermynt tillhandahålla
§
19.
Fullmäktige ega att efter hand och
i mån af behof låta uppmynta riksbankens
silfverförråd, så att icke något
afbrott i utvexlingens jemna gång inå
inträffa eller hinder möta att med
svenskt gångbart silfvermynt förskottsvis
infria Myntverkets attester, på sätt
i § 12 är stadgadt; egande fullmäktige
att, efter eget ompröfvande, vid myntningen
låta använda det riksbankens
silfver, mvntadt eller omyntadt, som
dertill anses för riksbanken förmånligast.
f fFullmäktige låta jemväl föranstalta,
att riksbankens behållningar i guld
varda, i mån af behof, utmyntade.
§ 16.
Mom. 1. I riksbankens kassor skall
tillhandahållas svenskt silfvermynt af
alla de valörer, som enligt gällande
myntordning utmyntas; börande fullmäktige
tillse att, så vidt ske kan,
nödigt förråd af hvarje slag förefinnes.
Mom. 2. Vid lånekontoren utvexlas
svenskt silfvermynt endast i mån af
tillgång.
46
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
§ 20.
Silfver- och guldmynt präglas å do
valörer, som i gällande förordningar
äro bestämda.
§ 31.
Fullmäktige böra, i mån af behof
och åtgång af kopparskiljemynt, sig
hos Kong), statskontoret anmäla till
erhållande deraf, på det att rörelsen
ej må blifva i saknad af dylikt mynt;
skolande Banken, utan deltagande i
vinst eller förlust å sjelfva präglingen,
vid skeende leveranser godtgöra statsverket
kopparmyntets åsätta värde.
§ 32.
Det från statsverket eller myntverket
inlösta kopparskiljemynt utgifves
och emottages i Banken och lånekontoren
för silfver eller sedlar.
Riksgälds-kontorets koppa rskiljemynts-poletter
invexlas i Bankens
kassor och aflemnas sedermera till
myntverket emot bestämdt pris; skolande
skilnaden mellan detta och prägelvärdet
påföras bankens vinst- och
förlust-räkning.
O
§ 35.
På fullmäktige’ må ankomma att
tillåta emottagande, vid liqvider och
insättningar i Riksbanken samt dess
lånekontor, af banksedlar, utgifna af
sådana enskilda sedelutgifvande banker,
hvilka å den ort, der liqviden
eller insättningen sker, lemna dagligt
tillfälle till utbyte af dessa sedlar mot
Riksbankens sedlar; egande fullmäktige
att i öfrigt bestämma de vilkor,
§ 17-
Mom. I. 1 såväl riksbanken som
dess lånekontor in- och utvexlas kopparmynt.
Mom. 2. Vid lånekontoren är utvexlingen
inskränkt inom det belopp,
som genom invexling dit ingått, men
riksbanken bör städse vara försedd
med ett, efterfrågan motsvarande förråd
kopparmynt, så vidt ske kan, af alla
fastställda valörer; hvadan det åligger
fullmäktige tillse att myntning af koppar
i mån af behof varder verkställd.
Mom. 3. Invexladt kopparmynt af äldre
prägel ån år 1855, Riksgäldskontorets kopparskiljemyntspoletter
deri inbegripna, får icke
utvexlas, utan skall, i riksbankens räkenskaper
bokfördt till allenast det värde, hvartill detsamma
af Kongl. myntverket inlöses, till ommyntning
användas.
§ 18.
Mom. 1. Vid insättningar och liqvider
i riksbanken och lånekontoren
kunna, utom rikets mynt och riksbankens
sedlar, användas: riksbankens,
lånekontorens och filialbankernas anvisningar,
assignationer och vexlar, sedlar,
utgifna af sådana enskilda banker,
som å den ort, der insättningen eller
liqviden sker, lemna dagligt tillfälle
till utbyte af dessa sedlar mot riks
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Banko-tJtskottds Betänkande, N:o 1(>.
som för Riksbankens betryggande mot
förlust kunna linnas erforderliga.
§ 123.
Mom. 10. Förutom det i riket
fastställda gångbara mynt samt Riksbankens,
lånekontorens och filialbankernas
anvisningar, assignationer och
vexlar, må, efter medgifvande af
bankofullmäktige nedi enhet af dem
meddelade föreskrifter, vid liqvider
och insättningar i lånekontoren, jemväl
emottaga,s banksedlar, utgifna af
sådana enskilda sedel utgifvande banker,
hvilka å den ort, der liqviden
eller insättningen sker, lemna dagligt
tillfälle till utbyte af dessa sedlar mot
Riksbankens sedlar; och må det för
öfrigtfankomma på. pröfning af lånekontorets
styrelse att äfven emottaga
enskilda penningeanstaiters vid uppvisandet
i Stockholm betalbara vexlar.
Då inbetalningar ske i lånekontorets
egna assignationer eller i filialbankernas
assignationer eller vexlar, skola
desamma makuleras och såsom kontant
leverering till Banken genast insändas.
Enskilda bankers sedlar skola,
i enlighet med de föreskrifter, fullmäktige
meddela, emotjRiksbankens
sedlar utbytas; och enskilda penningeanstaiters
vexlar skola till Riksbanken
genast såsom kontant leverering insändas.
§ 33.
Banken må emottaga och å räkning
O O
ii»
4/
bankens sedlar och hvilka i öfrigt af
fullmäktige pröfvas böra till mottagande
godkännas, samt i Stockholm vid uppvisandet
betalbara, aj enskilda penningeanstalter
utställda vexlar, som efter vederbörande
styrelses bepröfvande anses kunna mottagas.
Om förfaringssättet med mottagna
enskilda bankers sedlar ega full mäktiga
meddela föreskrifter.
Aloin. 2. I lånekontoren mottagna
lånekontors- samt filialbanksassignationer
och vexlar, äfvensom enskilda
penningeanstaiters vexlar skola genast
såsom kontant leverering till riksbanken
insändas; börande förstnämnda
assignationer och vexlar före afsändningen
i lånekontoren makuleras.
§ 19.
Bankens och lånekontorens kassor skola å
hvarje helgfri day hållas för allmänheten tillgängliga
ä tider, som af fullmäktige bestämmas.
C. Om depositions- och postvexelrurelsen.
§ 20.
Mom. 1. Af staten samt dess all
-
48
Banko-TJtskottets Betänkande N:o 16.
föra såväl svenskt silfvermynt eller
Bankens sedlar, som svenska caroliner,
och fullvigtigt guldmynt å 10, 20, 50 och
100 francs, under förbindelse att, vid
anfordran, tillhandahålla räkningshafvaren
det insättningen motsvarande
belopp mynt eller sedlar, eller det antal
caroliner eller den summa i francs,
som insatt blifvit; med rättighet likväl
för Banken att, vid uttagning af insatt guldmynt,
efter egen läglighet lemna antingen
caroliner eller motsvarande summa, i fullvigtigt
francsmynt, utan åtskilnad mellan de
förra och det sednare.
För sådana insättningar erlägger
o c?o
Banken ej ränta.
§ 34.
Mom. 1. De i nästföregående §
omförmälda räkningar skiljas under
fyra klasser:
till deri första höra:
räkningar, tillhöriga staten samt dess
allmänna verk och kassor, de under
Stockholms stads styrelse hörande embetsverk
och kassor samt allmänna inrättningar,
välgörenhetsanstalter och
konkursmassor.
till den andra:
räkningar, tillhöriga alla med beräkning
af vinst för den enskilde grundade
stiftelser och bolagsföreningar,
äfvensom enskilde personer.
till den tredje:
räkningar öfver låne- och kreditivförlag,
af banken anvisade åtskilliga
verk och inrättningar.
till den fjerde:
räkningar öfver medel, dels beroende
männa verk och kassor, de under städernas
styrelse!- hörande embetsverk
och kassor, allmänna inrättningar, välgörenhetsanstalter,
enskilda stiftelser
och bolagsföreningar samt enskilda
personer skall i såväl riksbanken som
dess lånekontor emottagas och å räkning
föras icke allenast svenskt silfvermynt
eller riksbankens sedlar, utan
äfven caroliner, under förbindelse att,
vid anfordran, tillhandahålla räkningshafvaren
det insättningen motsvarande
belopp mynt eller sedlar, eller det
antal caroliner, som insatt blifvit.
För sådana insättningar erlägger
riksbanken ej ränta.
Mom. 2. ()m öppnande af räkning
göres skriftlig anmälan
Mom.
3. Insättningar och uttagningar
få ske äfven i brutna tal.
Mom. 4. För uttagning kan begagnas
antingen handskrifven eller tryckt
anvisning eller assignation, eller till
viss man eller order ställd vexel, hvilken
icke får in blanco transporteras;
skolande behörigen folierade och numererade
vexelblanketter räkningshafvare
tillhandahållas utan afgift.
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
49
af Banko-styrelsens eller densamma
underlydandes disposition samt dels
insatta för utgifna och inlösta postremissvexlar.
Mom. 2. Före räknings upptagande,
göres skriftlig anmälan hos bankens
depositions-kontor.
Mom. 3. Räkningshafvare är förbjudet
att å Banken utställa anvisningar
å högre sammanräknadt belopp,
än han å räkningen har i behåll.
Mom. 4. Å räkning, tillhörande
2:dra klassen, får icke insättas eller
uttagas mindre belopp, hvarje gång,
än etthundra riksdaler.
Mom. 5. För uttag å räkning,
tillhörande 2:dra klassen, får begagnas
antingen handskrifven anvisning eller *
till viss man eller ordres ställd vexel,
hvilken icke får in blanco transporteras;
skolande behörigen folierade och
numererade vexelblanketter räkningshafvare,
mot qvitto, tillhandahållas
utan afgift.
§ 36. § 21.
Till undvikande af penningeförsänd- Till undvikande af penningeförsändningar
med posterna särskilda orter ningar med posterna särskilda orter
emellan, ege en hvar att i Banken emellan ege en hvar att i riksbanken
och lånekontoren insätta penningar å och lånekontoren insätta penningar mot
belopp från och med etthundra riks- erhållande af till viss man eller ordres
daler, mot erhållande af till viss man ställd vexel att, vid uppvisandet, inlösas
eller ordres ställd vexel eller anvis- antingen i riksbanken eller någotdera
ning, att, vid uppvisandet, inlösas an- lånekontoret eller ock i riksbanken
tingen i Banken eller uppgifvet låne- eller i uppgifvet lånekontor; och gäller
kontor, eller ock i Banken eller i nå- i afseende å denna rörelse för öfrigt
gotdera lånekontoret; och gäller i af- till iakttagande följande, nemligen:
seende å denna rörelse för öfrigt till
iakttagande följande, nemligen:
a) Hvarken vexel eller anvisning får a.) Vexel får ej in blanco transporin
blanco transporteras. teras.
Bih. till Rilcsd. Prot. 1872. 6 Sami 1 Afd, 13 Raft.
7
50
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
Ii) Såväl vexel, som anvisning skall,
då den af Banken utställes, med först
afgående post aviseras lånekontoren
eller vederbörande lånekontor. Lika
beskaffad avis åligge det lånekontor,
som vexel eller anvisning utfärdat, att
till Banken och öfriga lånekontoren
eller till Banken eller vederbörande
lånekontor insända.
c) Öfver rörelsen i sin helhet föres
i Banken sammanfattad och fortgående
räkenskap.
d) De penningar, som för ifrågavarande
ändamål insättas i Banken
och lånekontoren, få icke under något
vilkor i låne- eller kreditivrörelse användas.
e) Om vid någotdera lånekontoret
penningar insättas till högre belopp,
än som för vexlars och anvisningars
infriande anses erforderligt, åligge det
fullmäktige att sådana medel derifrån
till Banken infordra, med fullmäktige
lenmad rätt att kunna, der så nödigt
anses, tillåta vederbörande lånekontors
styrelse att, vid afsändning af Bankens
sedlar, desamma makulera genom derå
med trycksvärta anbragta ord: "Inlöst
i lånekontoret i N. N.»
f) Företes till inlösen vid någotdera
af lånekontoret vexel eller anvisning
å större summa, än hvartill de hos
kontoret gjorda insättningar uppgå,
ege lånekontoret att för liqvidens verkställande
utgifva assignationer å Banken;
gällande härvid till efterrättelse
hvad som i afseende å lånekontorens
assignering i öfrigt är eller varder
stadgadt.
</) 1 händelse åter de i Banken in
-
!>) Då vexel af riksbanken utställes,
skall densamma med först afgående
post aviseras lånekontoren eller vederbörande
lånekontor. Lika beskaffad
avis åligge det lånekontor, som vexel
utfärdat, att till riksbanken och öfriga
lånekontoren eller till riksbanken eller
vederbörande lånekontor insända.
v) Öfver rörelsen i dess helhet föres
i riksbanken sammanfattad och fortgående
räkenskap.
d) De penningar, som för ifrågavarande
ändamål insättas i riksbanken
och lånekontoren, få icke under något
vilkor i diskontering-, låne- eller kreditivrörelse
användas.
c) Om vid någotdera lånekontoret
penningar insättas till högre belopp,
än som för vexlars infriande anses
erforderligt, åligge det fullmäktige att
sådana medel derifrån till riksbanken
infordra, med fullmäktige lemnad rätt
att kunna, der så nödigt anses, tillåta
vederbörande lånekontorsstyrelse att,
vid afsändning af riksbankens sedlar,
desamma makulera genom derå med
trycksvärta anbragta ord : Inlöst i lånekontoret
i N. N.»
f) Företes till inlösen vid någotdera
lånekontoret vexel å större belopp,
än hvartill den hos kontoret varande
behållning uppgår, ege lånekontoret
att för liqvidens verkställande
utgifva assignation å riksbanken; gällande
härvid till efterrättelse hvad
som i afseende å lånekontorens assignering
i öfrigt är eller varder stadgadt.
O o c5
(/) I händelse åter de i riksbanken
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
51
satta medel skulle vid något tillfälle
vara otillräckliga för infriande vare
sig af vexlar, anvisningar eller al sådana
assignationer, som, enligt föregående
moment, kunna af lånekontoren
utfärdas, må fullmäktige begagna
förskott, livilket genast, då tillgången
det medgifver, återbetalas.
§ 37.
Banken må, såvidt lägligt är och
utrymme dertill inom Banken gifves,
under försegling af inlemnaren, till
förvar emottaga paketer eller annan
flyttbar egendom, utan att om innehållet
undfå uppgift och utan ansvarighet
å Bankens sida för oförvållad
skada eller tillfällig olycka; skolande
till Banken erläggas följande, i förhållande
till det nedsatta godsets rymd
och den tid det i Bankens förvar innestått,
bestämda afgift, nemligen,
efter månad räknadt:
insatta medel skulle vid något tillfälle
vara otillräckliga för infriande af vexlar
eller af sådana assignationer, som,
enligt föregående moment, kunna af
lånekontoren utfärdas, må fullmäktige
begagna förskott, hvilket genast, då
tillgången det medgifver, återbetalas.
D. Om mottagning af paketer och annan
flyttbar egendom.
§ 22.
Riksbanken må, såvidt lägligt är
och utrymme dertill inom riksbanken
gifves, under försegling emottaga paketer
eller annan flyttbar egendom,
utan att om innehållet undfå uppgift
och utan ansvarighet å riksbankens
sida för oförvållad skada eller tillfällig
olycka; skolande till riksbanken
erläggas följande, i förhållande till det
nedsatta godsets rymd och den tid
det i förvar innestått, bestämda afgift,
nemligen efter månad räknadt:
’ O
för depositum af IV2
kubikfot eller
för depositum af 1V2
kubikfot eller
derunder ........
Runt — 50 öre.
derunder
Runt —
50 öre.
,, depositum derutöf-
„ depositum derutöf-
ver till och med
till och med 4 ä 4Vj
4 ä4V2 kubikfot:
kubikfot:
forsta kubikfoten
„ — 50 „
första kubikfoten
11
50 „
hvardera af de öf-
hvardera af de öf-
riga ....................
„ — 25 „
riga........................
11
25 „
,, depositum derutöf-
,, depositum derutöf-
ver till och med
ver till och med
8 ä 8l/2 kubikfot:
8 ä 8Va kubikfot:
första 4 kubikfot
„ 1: 25 „
första 4 kubikfot ...
„ 1:
25 „
hvardera af de öf-
hvardera af de öf-
riga .....................
„ — 20 „
riga ........................
11
20 „
52
Banko-Ut skottets Betänkande N:o 16.
för depositum derutöfver
till hvad storlek
som helst:
första 8 kubikfot Runt 2: —
hvardera af de öfriga
..................... „ — 12 ö.
Denna afgift utgår för minst en hel
månad, och halfva månader upptagas
icke; men hvad deröfver är, anses för
hel månad.
Ej heller upptagas halfva kubikfot,
men hvad som öfverstiger half, räknas
såsom hel kubikfot.
Uppmätning af hvarje depositum
sker vid dess inlemnandetill Banken,
då äfven afgiften, till sitt månadtliga
belopp uträknad och vederbörligen kontrollerad,
införes i depositionsbeviset,
hvilket å viss man utställes.
Vid det nedsatta godsets återtagande
erlägges till Banken belöpande afgift,
hvilken dock årligen till Banken infordras
för sådana deposita, som under
ett eller flera år derstädes innestått;
kommande afgifternas belopp att
redovisas på särskildt konto i Bankens
hufvudbok.
Skulle någon inlemnare ej åtuöjas
med den afgift, som i depositionsbeviset
blifvit bestämd, utan'' väcka tvist
om kubikinnehållet och hvad afgiften
på grund deraf rätteligen utgöra bör,
återställes genast hans depositum.
§ 64.
Vid diskont- och lånekontoren emottagas
penningar på upp- och afskrifningsräkning
af såväl enskilde personer
som enskilda korporationer, bolag
för depositum derutöfver
till hvad storlek
som helst:
första 8 kubikfot Runt 2:
hvardera af de öfriga.
....................... „ — 12 ö.
Denna afgift utgår för minst en hel
månad, och halfva månader upptagas
icke, men hvad deröfver är, anses för
hel månad.
Ej heller upptagas halfva kubikfot,
men hvad som öfverstiger half, räknas
som hel kubikfot.
Uppmätning af hvarje depositum
sker vid dess inlemnande, då äfven
afgiften, till sitt månadtliga belopp
uträknad och vederbörligen kontrollerad,
införes i depositionsbeviset, hvilket
å viss man utställes.
Vid det nedsatta godsets återtagande
erlägges belöpande afgift, hvilken
dock årligen infordras för sådana
deposita, som under ett eller flera år
innestått, och skola afgifternas belopp
särskildt redovisas.
Skulle inlemnaren ej åtnöjas med
den afgift, som i depositionsbeviset
blifvit bestämd, återställes genast hans
depositum.
E. Om upp- och utlånings-, diskonterings-
och kreditivrörelsen.
§ 23.
Mom. 1- I riksbanken och lånekontoren
emottagas penningar på uppoch
afskrifningsräkning af såväl enskilde
personer, som enskilda korpo
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
och kassor, under följande hufvudsakliga
vilkor, nemligen:
a) insättningar och uttag få ske
efter räkningshafvarcs godtfinnande;
b) å insättningen meddelas qvitto,
hvilket icke kan å annan ofverlåtas;
''•) för uttag begagnas å viss man
eller ordres ställd vexel, hvilken icke
får in blanco transporteras; skolande
behörigen folierade och numererade
vexeiblanketter räkningshafvare vid
de särskilda diskont- och lånekontoren,
emot qvitto, tillhandahållas utan
afgift;
d) vexel är betalbar vid uppvisandet,
under förutsättning att å räknin
o
gen
linnes behållning, motsvarande
vexelns belopp;
c) å insatta medel beräknas ränta
från och med första helgfria dag efter
insättningen å högsta fulla 100-tal af
behållningen. Fullmäktige ega att bestämma
icke allenast den ränta, utan
äfven, inom ett maximum af 400,000
riksdaler, det belopp, hvarå sådan på
hvarje räkning godtgöres, och hvilken
ränta för öfrigt kan vara olika för de
särskilda diskont- och lånekontoren.
§ 65.
Vid diskont- och lånekontoren emottagas
ock penningar af såväl enskilda
personer, som enskilda korporationer,
bolag och kassor, att återbetalas antingen
å bestämd dag efter insättningen,
eller efter viss, på förhand bestämd
ömsesidig uppsägning, under
följande vilkor:
a) insättning får ske å 100 riksdaler
och deröfver, äfven i brutna tal;
rationel-, bolag och inrättningar, under
följande lnifvudsakliga vilkor, nemligen
:
a) insättningar och uttagningar få
ske äfven i brutna tal;
b) å insättning meddelas qvitto,
hvilket icke får å annan ofverlåtas;
e) för uttagning begagnas å viss
man eller ordres ställd vexel, hvilken
icke får in blanco transporteras; skolande
behörigen folierade i och numererade
vexeiblanketter räkningshafvare
tillhandahållas utan afgift;
d) vexel är betalbar vid uppvisandet,
under förutsättning att å räkningen
finnes behållning, motsvarande
vexelns belopp;
i ) å insatta medel beräknas ränta
från och med första helgfria dag efter
insättningen å högsta fulla 100-tal af
behållningen, såvidt ränta å densamma
blifvit utfäst.
Mom. 2. Fullmäktige ega att bestämma
icke allenast den ränta, utan
äfven, inom ett maximum af 400,000
riksdaler, det belopp, hvarå sådan på
hvarje räkning godtgöres, och hvilken
ränta för öfrigt kan vara olika i riksbanken
och de särskilda lånekontoren.
§ 24.
I riksbanken och lånekontoren mottagas
ock penningar af såväl enskilde
personer som enskilda korporationer,
bolag och inrättningar, att återbetalas
antingen å bestämd dag efter insättningen
eller efter viss, på förhand bestämd
ömsesidig uppsägning, under
följande vilkor:
a) insättning får ske å 100 riksdaler
och deröfver, äfven i brutna tal;
54
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
b) öfver insättning meddelas bevis,
hvilket skall återställas då pcnningarne
lyftas;
c.) ränta äfvensom högsta insättningsbelopp
bestämmes af fullmäktige.
§ 47.
Den del af Bankens lånerörelse, som
diskont- och lånekontoren hafva att
besörja, bedrifves genom lånekontoret
i Göteborg .för provinserna Westergötland,
Dalsland. Bohus län och Halland;
genom lånekontoret i Malmö för
provinserna Skåne och Blekinge; genom
lånekontoret i Wisby för Gotlands
län, samt genom diskontkontoret
i Stockholm för rikets alla öfriga delar.
§ 48.
Denna rörelse omfattar;
A) Diskontering af vexlar;
B) Utlåning mot hypotek af löpande
förskrifning, aktier, publika papper
eller annan säkerhet;
C) Utlåning mot pant af vågförda effekter;
D)
Beviljande af kreditivrätt;
E) Utlåning med omsättningsrätt;
och
F) Upplåning pa upp- och afskrifning
samt deposition mot ränta.
§ 49.
Mom. 1. De medel, som kunna
och böra afses för lånerörelsen, fördelas
mellan en handels- och näringsdiskontfond
samt en fond för utlåning
med omsättningsrätt.
Till fonden för utlåning med omsättningsrätt
anvisas ett förlag af tio
millioner riksdaler.
i>) öfver insättning meddelas bevis,
hvilket skall återställas, då penningarne
lyftas;
<■) ränta äfvensom högsta insättningsbelopp
bestämmes af fullmäktige.
§ 25.
Riksbankens utlåningsrörelse bedrifves
genom lånekontoret i Göteborg för
Hallands, Göteborgs och Bohus, Elfsborgs
och Skaraborgs län; genom lånekontoret
i Malmö för Blekinge, G Kristianstads
och Malmöhus län; genom
lånekontoret i Wisby för Gotlands
län, genom afdelningskontoret i
för Westerbottens och Norrbottens
län, samt genom riksbanken för
rikets alla öfriga län.
§ 26.
Denna rörelse omfattar:
1) Diskontering af vexlar;
2) utlåning mot hypotek af löpande
förskrifning, aktier, publika papper
eller annan säkerhet;
3) utlåning mot pant af vågförda
effekter.
4) beviljande af kreditiv; och
5) utlåning med omsättningsrätt.
§ 27.
Mom. I. Till utlåning med omsättningsrätt
skall ett förlag af tio
millioner riksdaler afsättas.
För öfrigt ega fullmäktige att för
den i punkterna 1, 2, 3 och 4 af nästföregående
§ omforma,Ida diskontering,
utlåning och kassakreditivrörelse använda
dels de genom upplåning enligt
opaginerad Kontrollera mot PDF
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
Till förlag för handels- och Häri
ngsdiskontfo liden, hvarmed de i nästföregående
§ under litt. A, B, C och
1) angifiia rörelsegrenar bedrifvas, användas
öfriga medel, som kunna för
lånerörelsen afses; egande fullmäktige
att när, i följd af tillämpningen utaf
de i 27 § gifna föreskrifter eller eljest,
någon del vare sig af handelsoch
näringsdiskontfonden eller fonden
för utlåning med omsättningsrätt är
obegagnad, om de finna sådant ändamålsenligt,
från låneförlaget indraga
de oanvända medlen, hvilka dock,
när de åter kunna i lånerörelsen användas
och Bankens säkerhet detmedgifver,
böra återföras till den utlåningsfond,
hvarifrån de indragits; likasom
fullmäktige jemväl ega att, när allmänna
rörelsen sådant krafvel- och
Bankens säkerhet det mcdgifver, förstärka
förlaget till handels- och nä~
ringsdiskontrörelsen.
Mom. 2. Fördelningen emellan diskont-
och lånekontoren af såväl handels-
och näringsdiskontfondens rörelsemedel,
som den till utlåning med
omsättningsrätt anvisade fond ankommer
på fullmäktige; börande likväl såsom
grund för fördelningen af fonden
för utlåning med omsättningsrätt iakttagas,
att
åt diskontkontoret i Stockholm tillhandahållas
............... 5,900,000: —
" lånekontoret i Göteborg.
............................. 2,600,000: —
» lånekontoret i Malmö 1,330,000: —
“ lånekontoreti Wisby 170,000: —- Mom. 3. De till ifrågavarande rörelse
anvisade medel ega vederbörande
C
§§ 23 och 24 tillgängliga medel, dels
af riksbankens egna fonder hvad som
för nämnde rörelse kan afses.
Mom. 2. Fördelningen emellan riksbankens
hufvudkontor och lånekontoren
af de till utlåningsrörelsen afsedda
medel bestämmes af fullmäktige;
dock bör i allmänhet såsom grund
för fördelningen af det till utlåning
med omsättningsrätt afsätta förlag
iakttagas, att deraf afses:
för riksbankens hufvudkontor 5,300,000.
» lånekontoret i Göteborg 2,600,000.
» d:o i Malmö 1,400,000.
» d:o i Wisby 200,000.
» afdelningskontorct i---- 500,000.
Sgr Rdr 10,000,000.
56
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
styrelser att, enligt af fullmäktige meddelade
allmänna föreskrifter, förvalta
och utlåna på sätt styrelserna, efter
eget bepröfvande och med rättvist afseende
å de olika lånebehofven, finna
förorternas rörelse mest gagneligt, dock
under iakttagande deraf, att å någon
betydligare del af utlåningstillgångarne
kreditiv beviljas till det belopp, styrelserna
bestämma.
§ 50.
Vid användandet af de på upp- och
afskrifnings- samt depositräkning influtna
medel iakttages, att deraf i
kassa eller på räkning bibehålies det
belopp, som för skeende uttag må anses
erforderligt, och att, om vid något tillfälle
uttagningarne skulle öfverstiga
nyssberörda belopp, vederbörande diskont-
eller lånekontor må för det bristande
beloppet undfå förstärkning,
hvilken dockså fort sig göra later''återbetalas
genom innehållning af de i diskonterings-,
utlånings- och kreditivrörelsen
inflytande medel.
§ 56. _
Mom. 1. Diskontering tillåtes allenast
af vexel, som, ställd i svenskt
mynt och betalbar inom högst sex
månader efter diskonteringsdagen, är
dragen på inom riket bosatt svensk
undersåte samt inrättad i enlighet med
den i vexellagen af den 23 Augusti
1851 stadgade form och behörigen accepterad.
Mom. 2. Ar acceptanten icke bosatt
å diskonteringsorten, eller i Stockholm
eller å ort, der lånekontor eller annan
bankinrättning, med hvilken öfverens
-
Diskontering af vexlar.
_ § 28. _
Mom. 1. Diskontering tillåtes allenast
af vexel, som, ställd i svenskt
mynt och betalbar inom högst sex
månader efter diskonteringsdagen, är
dragen på inom riket bosatt svensk
undersåte samt inrättad i enlighet med
den i gällande vexellag stadgade form
och behörigen accepterad.
Mom. 2. Ar acceptanten icke bosatt
å diskonteringsorten, eller i Stockholm,
eller å ort, der lånekontor eller
annan bankinrättning har sitt säte,
skall å vexeln uppgifvas namnet på
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
57
kommelse om provisionsfri inkassering
träffats, har sitt säte, skall å vexeln
uppgifvas namnet på en å diskonteringsorten
boende person, hos hvilken
betalningen vid förfallotiden tillhandahålles.
Mom. 3. Diskontering af vexel å
lägre belopp än tvåhundra riksdaler
är ej medgifven.
§ 57.
Mom. 1. Utlåning sker mot lånesökandens
förbindelse, åtföljd af hypotek,
bestående af:
antingen löpande förskrifning eller accepterad
invisning, motsvarande minst
hela den reserverade lånesumman,
eller ock aktier, publika papper eller
andra hypoteker, som diskont- och
lånekontors-styrelserna anse innefatta
fullkomlig säkerhet för det sökta lånet.
Mom. 2. Lånen meddelas icke
på längre tid än sex månader och icke
å mindre summa än tvåhundra riksdaler.
§ 58.
Mom. 1. Vid diskontkontoret i
Stockholm och lånekontoret i Göteborg
utgifvas jemväl lån mot lånesökandes
förbindelse och pant, enligt
medföljande på diskont- eller lånekontoret
öfverlåten vågattest:
l:o af nedannämnde på vågar inom
riket upplagda effekter af svensk
tillverkning, nemligen: smidt och
valsadt jern, jernmanufaktur, stål,
Bih. till Riksd. Brok 1872. 6 Sand.
en å diskonteringsorten boende person,
hos hvilken betalningen vid förfallotiden
tillhandahålles.
Mom. 3. Diskontering af vexel å
lägre belopp än tvåhundra riksdaler
är ej medgifven.
Utlåning mot hypotek af löpande förskrifning,
aktier, publika papper eller
annan säkerhet.
§.29.
Mom. 1. Utlåning sker mot lånesökandes
förbindelse, åtföljd af antingen
löpande förskrifning eller accepterad
invisning, motsvarande minst
hela det sökta lånebeloppet;
eller ock aktier, publika papper eller
andra hypoteker, som vederbörande
styrelse anser innefatta fullkomlig säkerhet
för det sökta lånet.
Mom. 2. Lån meddelas å bestämd
tid af högst sex månader eller ock att
återbetalas efter förutgången uppsägning
af högst tre månader, men i
begge fallen icke å lägre belopp än
200 riksdaler.
Utlåning mot pant af våg förda effekter.
§ 3°-
Mom. 1. Utlåning sker i riksbanken
och lånekontoret i Göteborg mot lånsökandes
förbindelse och pant, enligt
medföljande på riksbanken eller lånekontoret
öfverlåten vågattest;
l:o) af nedannämnde på vågar inom
riket upplagda effekter af svensk tillverkning,
nemligen: smidt och valsadt
jern, jernmanufaktur, stål, messing
1 Afd. 13 Häft. 8
opaginerad Kontrollera mot PDF
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
B8
messing och koppar af alla slag,
samt alun och bly; börande i vågattester
från Stockholms och Göteborgs
vågar panten upptagas till
namn, sort och vigt, samt i attester
från öfriga vågar äfven till
stämplar, dimensioner, stång- eller
stycketal, med uppgift tillika, huruvida
panten finnes antingen i
sjelfva våghuset eller å annat förvaringsställe;
och
2:o af svenskt tackjern, som, i enlighet
med gällande författningar, är
behörigen stämpladt och märkt
samt upplagdt antingen å Stockholms
tackjernsvåg, å vågen i Göteborg
eller å någon af öfriga inom
riket befintliga jernvågar, vidhvilka
vågmästare äro anställda och som
stå under tillsyn och ansvarighet
af städernas magistrater; börande
vågattesten innehålla bestämd uppgift
å namnet på och stämpeln
för den hytta, hvarest tackjernet
är tillverkadt, samt vigten.
Mom. 2. Belåningspriset bestämmes
af fullmäktige til! högst tre fjerdedelar
af pantens försäljningsvärde.
Mom. 3. Lånen utgifvas å fullt
riksdalertal och på tid, som ej får öfverstiga
sex månader, med diskontoch
lånekontors-styrelserna förbehållen
rätt att pröfva huruvida omsättning af
lån må ega rum.
Mom. 4. Med såväl utgifning och
slutbetalning af dessa lån, som panternas
frigifvande förhålles i enlighet
med hvad för närvarande är stadgadt
eller framdeles kan af fullmäktige
föreskrifvet varda.
och koppar af alla slag, samt alun och
bly; börande i vågattester från Stockholms
och Göteborgs vågar panten
upptagas till namn, sort och vigt, samt
i attester från öfriga vågar äfven till
stämplar, dimensioner, stång- eller
stycketal, med uppgift tillika huruvida
panten finnes antingen i sjelfva våghuset
eller å annat förvaringsställe;
och
2:o) af svenskt tackjern, som i enlighet
med gällande författningar är
behörigen stämpladt och märkt samt
upplagdt antingen å jernväg i Stockholm
eller Göteborg, eller å någon af
öfriga inom riket befintliga jernvågar,
vid livilka vågmästare äro anställde,
och som stå under tillsyn och ansvarighet
af städernas magistrater; börande
vågattesten innehålla bestämd
uppgift å namnet på och stämpeln för
den hytta, hvarest tackjernet är tillverkadt,
samt vigten.
Mom. 2. Belåningspriset bestämmes
af fullmäktige till högst tre fjerdedclar
af pantens försäljningsvärde.
Mom. 3. Lån meddelas å bestämd
tid af högst sex månader eller och att
återbetalas efter förutgången uppsägning
af högst tre månader.
Mom. 4. Med såväl återbetalning
af dessa lån, som den derför lemnade
pantens frigifning förhålles i enlighet
med hvad för närvarande är stadgadt
eller framdeles kan af fullmäktige
föreskrifvet varda.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
m
Mom, 5. Diskont- och lånekontorsstyrelserna
ega, hvar för sitt distrikt,
så ofta och på det sätt, styrelserna
finna lämpligast samt för diskont- och
lånekontorens säkerhet nödigt, låta anställa
inventeringar å de på vågarue
för dessa kontors räkning pantsatta
effekter.
§ 59-
Åt riksgäldskontoret beviljas kassakreditiv
af högst 1,500,000 Rdr.
Kreditivet, hvilket ej får anses såsom
stående lån, beviljas för ett år i
sender, dock med rättighet för kontoret
att låta till ett följande år öfverföra
befintlig kapitalskuld.
Från skyldigheten att ställa säkerhet
och erlägga kreditivafgift är kontoret
befriadt, äfvensom från de för
andra kreditiv gällande inskränkningar
att uttag ej får ske under vissa dagar
vid kreditivårets slut och att ränta ej
får beräknas å under berörda dagar
gjorda insättningar.
I öfrigt gälla för detta kreditiv enahanda
bestämmelser, som i nedanstående
§ 62 äro för andra kreditiv gifna.
§ 60.
Till manufakturernas och fabrikernas
understöd eger Kongl. Kommers-kollegium
att under år 1872 hos riksbanken
begagna kassakreditiv å en million
tvåhundrafemtiotusende riksdaler, emot
den ränta, som ofvan i § 51 är bestämd
samt under följande vilkor:
l:o) att riksbanken för kreditivet
eger säkerhet i manufakturdiskontens
alla fordringar samt egna behållna tillgångar;
O
~
Mom. 5. Riksbankens och lånekontorens
styrelser ega, hvar för sitt lånedistrikt,
så ofta och på det sätt, styrelserna
finna lämpligast samt för riksbankens
säkerhet nödigt, låta anställa
inventeringar å de på vågarne för riksbankens
räkning pantsatta effekter.
Beviljande af kreditiv.
§31.
Mom. 1. Kassakreditiv beviljas
«) riksgäldskontoret;
å) Kongl. Kommers-kollegium, till
manufakturernas och fabrikernas understödjande.
c) jernkontoret;
d) sparbanker, som äro försedda
med stadgar, stadfästade af vederbörlig
myndighet;
e) bolag, ehvad de äro grundade på Kongl.
förordningen af den 6 Oktober 1848 angående
aktiebolag eller delvis eller till det hela
solidariska, med undantag allenast af sådana,
som drifva bankrörelse med rätt att utgifva
egna banksedlar; samt
f) enskilda personer.
Kreditiv beviljas hvarje gång på
högst ett år, mot säkerhet, som af
vederbörande styrelse godkännes.
Från skyldigheten att ställa säkerhet
äro riksgäldskontoret och jernkontoret
befriade, hvaremot riksbanken
för kreditivet till Kongl. Kommerskollegium
skall ega säkerhet i manufakturdiskontens
alla fordringar samt
egna behållna tillgångar.
60
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
2:o) att i händelse fullmäktige, med
afseende å riksbankens ställning, finna
sig nödsakade att kreditivet eller någon
del deraf uppsäga, Kongl. Kommerskollegium
då skall, efter nio månaders
förlopp och sedan derom sex veckor
förut blifvit tillsagdt, till riksbanken
återbetala hvad som af det uttagna
beloppet är uppsagdt;
3:o) att särskild kreditivafgift icke
erlägges.
I öfrigt gälla för detta kreditiv enahanda
bestämmelser, som i nedanstående
§ 62 äro för andra kreditiv gifna.
§ 61-
För jernkontoret ega dess fullmäktige
att under år 1872 hos riksbanken
begagna ett kassakreditiv å fyrahundrafemtiotusende
riksdaler, emot den
ränta, som ofvan i § 51 år bestämd,
samt under vilkor:
l:o) att jernkontorets fullmäktige å
kontorets vägnar för kreditivet till
riksbanken afgifva behörig förbindelse;
2:o) att särskild säkerhet icke behöfver
för kreditivet ställas och att
kreditivafgift icke erlägges.
I öfrigt gälla för detta kreditiv enahanda
bestämmelser, som i nedanstående
§ 62 äro för andra kreditiv gifna.
§ 62. _
Mom. 1. Kassakreditiv får beviljas :
a) åt sparbanker, som äro försedda
med stadgar, stadfästade af vederbörlig
myndighet;
k) åt sådana, för fruktbargörande af
smärre kapitalbesparingar samt lånerörelses
bedrifvande afsedda, så kallade
folkbanker, hvilkas, af vederbörlig myndighet
stadfästade stadgar icke äro
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
61
grundade hvarken på kong], förordningen
af den 6 Oktober 1848 angående
aktiebolag, eller på kongl. kungörelsen
den 20 Maj 1864, angående
enskilda banker med rätt att utgifva
egna banksedlar;
c) åt andra bolag, än de nu nämnda,
med undantag af sådana, som drifva
bankrörelse med eller utan rätt att
utgifva egna banksedlar.
d) åt enskilde personer.
Kreditiv beviljas på högst ett år i
sender; och skall för kreditivet ställas
sådan säkerhet, som af vederbörande
styrelse godkännes.
Mom. 2. Inträdesafgift, beräknad
i viss procent af kreditivsumman, bestämmes
af fullmäktige. Sparbanker
och folkbanker vare från sådan afgift
befriade.
Mom. 3.. Såsom kreditiv må beviljas
åt Stockholms stads sparbank högst
50,000 riksdaler, åt GöteborgsXsparbank
högst. 20,000'' riksdaler och åt
hvar och en af öfriga sparbanker samt
a,t folkbank, som till kreditivs erhållande
sig anmäler, högst 10,000 riksdaler.
Mom. 4. Uttag och afbetalniugar
få i mån af behof verkställas.
Ränta beräknas för den summa, som
Mom. 2. Inträdes- eller kreditivafgiftens
belopp bestämmes af fullmäktige.
Från erläggandet af sådan afgift är
riksgäldskontorct, Kongl. Kommerskollegium,
jernkontoret, sparbanker
och s. k. folkbanker befriade.
Mom. 3. Riksgäldskontorct eger att
begagna ett kreditiv af 1,500,000 R:dr.
Kreditiven till Kongl. Kommerskollegium
och Jernkontoret bestämmas
för år 1873 till en million R:dr för det
förra och 300,000 R:dr för det sednare.
Kreditiv må beviljas: till Stockholms
stads sparbank å högst 50,000 R:dr,
till Göteborgs sparbank högst 20,000
R:dr, till hvar och en af öfriga sparbanker
samt till folkbank högst 10,000
R:dr.
I öfrigt eger vederbörande styrelse
att i hvarje fall bestämma, huru stort
belopp må kreditivsökande beviljas.
Mom. 4. Uttagningar och insättningar
få verkställas äfven i brutna tal.
Räntan beräknas för den summa,
62
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
å kreditiv är utestående; dock att, om
denna slutar å annat belopp änjemnt
tiotal riksdaler, räntan beräknas å närmast
öfverskjutande fullt tiotal.
Mom. 5. För uttag begagnas antingen
på viss man ställd invisning,
å hvilken summa, datum och alla personers
namn äro handskrifna, eller ock
på viss man eller ordres ställd vexel,
hvilken icke får in blanco transporteras:
skolande behörigen folierade och
numererade vexel-blanketter kreditivhafvare,
mot qvitto, tillhandahållas
utan afgift.
Mom. 6 (utgår). Kreditiven få icke
begagnas såsom stående lån, vid äfventyr
för kreditivhafvaren att, för
kommande kreditivår, kreditiv ej erhålla,
Mom. 7. Kreditivtagare, som vid
utgången af ett kreditivår erhållit nytt
kreditiv, att omedelbart derefter begagnas,
är berättigad att låta till det
nya kreditivet öfverföra vid det förra
krediti vårets utgång tilläfventyrs befintlig
kapitalskuld, i mån som denna
icke öfverstiger det nya kreditivets
belopp. För sådan öfverföring erlägges
ingen särskild afgift.
Mom. 8. I händelse Bankens säkerhet
sådant fordrar, kunna kreditiven
uppsägas till inbetalning i öfverensstämmelse
med föreskriften i $ 27.
§ 63.
Mom. 1. Utlåning från den härtill
anvisade fond sker mot lånesökandes
förbindelse, åtföljd af svenska statsobligationer”eller
andra publika papper,
intecknade skuldebref, löpande förskrif
-
som å kreditiv är utestående, dock
att, om denna slutar å annat belopp
än jeinnt tiotal riksdaler, räntan beräknas
å närmast öfverskjutande fullt
tiotal.
Mom. 5. För uttagning begagnas antingen
på viss man ställd invisning,
å hvilken summa, datum och alla personers
namn äro handskrifna, eller
ock på viss man eller ordres ställd
vexel, hvilken icke får in blanco transporteras;
skolande behörigen folierade
och numererade vexelblanketter kreditivhafvare
tillhandahållas utan afgift.
Mom. 6. Kreditivtagare, som vid utgången
af kreditivtiden erhållit nytt
kreditiv, att omedelbart derefter begagnas,
är berättigad att låta till det
nya kreditivet öfverföra vid kreditivtidens
utgång till äfventyrs befintlig
kapitalskuld, i mån som denna icke
öfverstiger det nya kreditivets belopp.
För sådan öfverföring erlägges ej afgift.
Utlåning med omsättning sr ätt.
§ 32.
Mom. 1. Utlåning med omsättningsrätt
sker mot lånsökandes förbindelse,
antingen åtföljd af löpande förskrifning,
accepterad invisning, aktier, publika
papper eller andra hypoteker,
Banko-Utskottets Betänkande N:o IG.
63
ning, accepterad invisning, aktier eller
andra säkerheter, eller ock mot förbindelse,
försedd med borgen.
Mom. 2. Inlemnas till någotdera
diskont- eller lånekontoret ansökningar
om lån från denna fond å större sammanlagdt
belopp, än tillgångarne medgifva,
beviljas lånen i den ordning,
anmälan derom ingått.
Mom. 3. Lånetiden får ej öfverstiga
sex månader, men lånen må, såsom
hittills, omsättas, dock på högst
sex månader hvarje gång.
Mom- 4. Lån må ej utgifvas å
mindre belopp än 200 riksdaler, eller
annorlunda än å hela tiotal riksdaler
derutöfver.
Mom. 5. Vid omsättning på jemna
sex månader, fordras minst en femtedels
afbetalning efter ursprungliga kapitalet
samt i förhållande derefter vid
kortare omsättningstider, till och med
tre månader, då afbetalningen blifver
minst en tiondedel: och får ingen inbetalning
till ringare än detta sistnämnda
belopp ega rum, om ock omsättning
skulle sökas på kortare tid än
tre månader.
Mom. 6. Skulle vid omsättning af
diskontlån någon felaktighet å det inlemnade
reversalet förefinnas, får sådant
dokument, inom en månad derefter,
mot nytt fullständigt reversal
utbytas, likväl under vilkor att den
föreskrifna inbetalningen blifvit vid
första dokumentets inlemnande verkställd
och att diskont- eller lånekontors
säkerhet i öfrigt är behörigen förvarad.
som fullmäktige eller vederbörande
styrelse anser innefatta fullkomlig säkerhet
för det sökta lånet, eller ock
försedd med borgen.
Mom. 2. Lånetiden får ej öfverstiga
sex månader, men lånen må, såsom
hittills, omsättas, dock på högst sex
månader hvarje gång.
Mom. 3. Lån må ej utgifvas å mindre
belopp än 200 riksdaler, eller annorlunda
än å hela tiotal riksdaler
derutöfver.
Mom. 4. Vid omsättning på jemna
sex månader fordras minst en femtedels
afbetalning efter ursprungliga kapitalet
samt i förhållande derefter vid
kortare omsättningstider, till och med
tre månader, då afbetalningen blifver
minst en tiondedel; och får ingen inbetalning
till ringare än detta sistnämnda
belopp ega rum, om ock omsättning
skulle sökas på kortare tid
än tre månader.
Mom. 5. Derest, vid omsättning af
lån, felaktighet å de inlemnade lånehandlingarne
förefinnes, är lånsökande
berättigad till erhållande af en månads
anstånd, från förfallodagen räknadt,
för handlingarnes inlemnande ånyo,
under vilkor likväl att den föreskrifna
inbetalningen blifvit sednast å lånets
förfallodag verkställd, samt att riksbankens
säkerhet genom anståndet icke
äfventvras.
64
Banko-Utskottets Betänkande N:o 1C>.
§ 52.
Mom. 1. Svensk medborgare, som
är bosatt utrikes, får icke såsom låntagare
eller löftesman antagas.
§ 124.
Mom. 2. Hvarken ledamot af diskontkontorets
styrelse, ej heller någon af kontorets
tjensteman eller betjente, må sätta sig i
skuld hos diskontkontoret, härifrån dock undantaget
hvad angår lån på aktier, publika
papper eller vågförda effekter.
Mom. 3. Varder till ledamot af lönekontors
styrelse någon vald, som sjelf häftar för
skuld eller annan förbindelse till lönekontoret,
godtgöre han, efter sitt inträde i kontorets förvaltning,
denna skuld till fulla beloppet genast
då den år förfallen, så vidt han vill vid
nämnda förvaltning qvarblifva; ledamöterne
dock obetaget att innehafva eller upptaga lån
hos diskoi dkontor et i Stockholm; och må hvarken
styrelsens ledamöter eller kontorens tjenstemän
och betjening skuldsätta sig hos något
af lönekontoren genom egna lån eller andra
förbindelser till betalningsansvar; egande likväl
tjenstemånnen och betjeningen frihet att
mot pant af aktier, publika papper eller vågförda
effekter erhålla lån hos diskontkontoret
i Stockholm.
§ 52.
Mom. 2. Ingen må erhålla lån af
annat diskont- eller lånekontor än det,
inom hvars lånedistrikt han är mantalsskrifven,
med undantag likväl för ledamöter
i styrelserna vid lönekontoren och dervarande
tjensteman, på sått § 124 bestämmer.
Låntagare, hvilken, efter att vid ett diskont-
eller lånekontor hafva lån erhållit,
till annat lånedistrikt afflvttatoch vidett
Allmänna bestämmelser angående diskonterings-
utlånings-, och kreditivrörelsen.
§ 33.
Mom. 1. Diskontering, lån eller kreditiv
må ej beviljas svenska medborgare,
som äro bosatta å utrikes ort.
Mom. 2. Ingen må medgifvas att
diskontera vexel eller erhålla lån eller
kreditiv inom annat lånedistrikt än det,
hvarest han är mantalsskrifven.
Banko-Utskottets Bestänkande N:o 16.
65
dervarande diskont- eller lånekontor
lån upptager, må vid omsättningsrätten
bibehållas.
§ 52.
Monn 3. Vexel-, förskrifnings- eller
invisningsutgifvare, acceptant, endossent
eller löftesman må kunna antagas,
äfven om han ej tillhör lånedistriktet.
§ 52.
Mom. 4. Till fonden för lån med
omsättningsrätt får ej någon såsom
låntagare häfta för högre belopp, än
sextusen riksdaler.
o§ 52.
Mom. 5 (utgår). Utlemnas lån med
lägre summa, än den, hvarå reversalet
lyder, skall på lånehandlingen antecknas
och tillika åt låntagare eller handlingens
inlemnare meddelas särskildt
intyg om det beviljade lånebeloppet.
§ 54.
Mom. 1. Hvarje reversal, ehvad det
utgifves för nytt lån eller omsättning
af redan erhållet, skall, derest låntagares
och löftesmäns vederhäftighet ej
är af styrelsen känd, eller den erbjudna
panten icke, ensam för sig, anses innefatta
fullgod säkerhet, vara försedt med
antingen officielt intyg af länsstyrelse,
eller, å landet, af domhafvanden i orten,
eller, i stad, af magistraten eller borgmästaren,
den sednare å embetets vägnar,
eller ock med af enskild man,
för hvilken styrelsen hyser fullt förtroende,
utfärdadt bevis om hvardera
personens vederhäftighet för det sökta
lånet, och, ifall personen förut för låneeller
borgensförbindelse till någotdera
Bih. till Biksd. Prof. 187.2. 6 Sami.
Mom. 3- Vexel-, förskrifnings-eller
invisnings-utgifvare, acceptant, endossent
eller löftesman må kunna antagas,
äfven om han tillhör annat lånedistrikt
än der diskontering, lån eller kreditiv
sökes.
Mom. 4. Såsom låntagare får ej
någon häfta för högre lån med omsättningsrätt
än sex tusen riksdaler
riksmynt.
§ 34.
Mom. 1. Förbindelse för nytt eller
omsättning af redan erhållet lån eller
för kreditiv skall, derest låntagares
eller löftesmäns vederhäftighet ej är
af styrelsen känd eller den erbjudna
panten icke, ensam för sig, anses innefatta
fullgod säkerhet, vara försedd
med antingen officielt intyg af länsstyrelse,
eller, å landet, af domhafvanden
i orten, eller, i stad, af magistraten
eller borgmästaren, den sednare
å embetets vägnar, eller ock med
af enskild man, för hvilken styrelsen
hyser fullt förtroende, utfärdadt bevis
angående vederhäftigheten.
Men oberoende häraf åligger det
styrelsen att, med afseende å hvarje
Afd. 13 Häft. 9
66
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
diskont- eller lånekontoret häftar, jemväl
för beloppet af sådan äldre förbindelse.
I öfrigt åligger det styrelsen att,
med afseende å hvarje sökt lånebelopp,
pröfva antagligheten af de derför erbjudna
lånehandlingar och hypoteker
samt med noggrannhet tillse att kontorets
säkerhet genom desamma betryggas;
och må styrelsen icke underlåta
att, för vinnande af detta ändamål,
förskaffa sig alla de upplysningar, som
kunna inverka på omdömet om låncsökandes
ställning och förmåga att i
allo uppfylla ingångna förbindelser.
Mom. 2. Då låntagare eller hypoteksutgifvare
eller löftesmän ej sjelfve
kunna skrifva eller icke hafva för styrelsen
känd namnteckning, skall af två
trovärdige män alltid vara bestyrkt
antingen underskrifternas egenhändighet
eller att löftesmännen, vid deras
namns tecknande närvarande, erkänt
förbindelsen; hvadan således, i händelse
domaren namnteckningens riktighet
intygat, jemväl annan person
bör densamma bevittna.
§ 53..
Mom. 1. Fullmäktige ega vidtaga
sådana anstalter, att allmänheten må
kunna genom skriftvexling direkte med
diskont- och lånekontoren, utan begagnande
af särskildt ombud, få ombesörjda
sina angelägenheter hos bemälda
kontor rörande vexeldiskontering,
låne- och kreditivförsträckningar
samt penningars insättande och uttagande
på upp- och afskrifning eller
deposition; dock med. den, för rikebankens
betryggande mot belåning af falska handlin
-
sökt vexeldiskontering lån eller kreditiv,
pröfva antagligheten af den derför
erbjudna säkerhet samt med noggrannhet
tillse att riksbankens säkerhet i
hvarje fall betryggas; och må styrelsen
icke underlåta att, för vinnande
af detta ändamål, förskaffa sig alla de
upplvsningar, som kunna inverka på
omdömet om gäldenärernas ställning
och förmåga att i allo uppfylla ingå
n g n a f ö r b i n d e 1 s e r.
Mom. 2. Då låntagare eller hypoteksutgifvare
eller löftesmän ej sjelfve
kunna skrifva eller icke hafva för styrelsen
känd namnteckning, skall af två
trovärdige män alltid vara bestyrkt,
i förra fallet att de, vid deras namns
tecknande närvarande, erkänt förbindelsen
och i det sednare underskrifternas
egenhändighet.
§ 35.
Mom. 1. Allmänheten är berättigad
att i upp- och utlåningsärenden hos
riksbanken och lånekontoren personligen
eller genom ombud utföra sina
angelägenheter, äfvensom att derom
omedelbart skriftvexla. Alla häraf i
riksbanken och lånekontoren härflytande
bestyr besörjas afgiftsfritt, under
de vilkor och förbehåll fullmäktige
bestämma.
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
67
gar, nödiga inskränkning, att skriftligen med
■posten och utan att särskild ansvarsförbindelse
för handlingens riktighet af personlig
inlemnare erfordras, må få insändas endast
sådana låneansökningar, för hvilka erbjudes
säkerhet i svenska statsobligationer eller andra,
publika papper, våg förda effekter, intecknade
skuldebref eller aktier.
Mom. 2 (utgår). I öfrigt skall cn
hvar, som till diskont- eller lånekontor
inlemnar något lånedokument, derå
teckna sin ansvarighet för detsammas
riktighet.
Men ehuru styrelsen således eger
att af inlemnaren fordra ersättning för
hvad som utgifves å ett dokument,
hvilket sedermera styrkes vara falskt,
bör likväl styrelsen icke af förtroende
till honom, hvem han än vara må,
underlåta att sorgfälligt iakttaga den
granskning af ingifna lånehandlingar,
hvarigenom både förlust för kontoret
och andra personers oförskylda lidande
säkrast förekommes.
Mom. 3 (utgår). Fullmäktige ege
att tillsvidare fastställa de närmare
bestämmelser, vilkor och förbehåll,
hvarunder diskont- och lånekontoren
må uti ofvan omförmälda angelägenheter
genom skriftvexling tillhandagå,
äfvensom att bestämma de särskilda
afgifter, hvilka derför må fordras, till
ersättande af diskont- och lånekontorens
omkostnader samt de för tjenstemännen
häraf härflytande bestyr.
Derjemte ega fullmäktige tillsvidare
ej mindre att utfärda instruktion för
de tjensteman i riksbanken och lånekontoren,
åt hvilka ifrågavarande bestyr
varda uppdragna, samt åt diskont
-
68
Banko- Utskottets Betänkande N:o 16.
och lånekontors-styrelserna öfverlemna
meddelandet af de ytterligare föreskrifter,
som göromålens obehindrade
gång påkallar, än äfven att sjelfve
eller genom vederbörande styrelser bestämma
fördelningen mellan tjenstemännen
af de genom ofvanberörda särskilda
afgifter influtna medlen, efter
det diskont- och lånekontorens egna
utgifter i och för ifrågarande anordning
blifvit godtgjorda.
§ 124.
Mom. 1. Ledamöterne i diskontoch
lånekontorens styrelser vare det
uttryckligen förbjudet att såsom kommissionärer
taga någon befattning med
låneansökningar hos det kontor, i hvars
styrelse de deltaga, ehvad dessa ansökningar
afse nya eller omsättning
af redan erhållna lån: åliggande det
hvar och en ledamot af styrelsen att
allvarligen tillse, det denna föreskrift
noggrannt efterföljes, och förhållandet
i annat fall hos styrelsen anmäla.
Fullmäktig, som icke är ledamot af
diskontkontorets styrelse, vare det likaledes
förbjudet att, såsom kommissionär,
taga någon befattning med ansökningar,
rörande beviljande af nya
eller omsättning af förut erhållna lån.
Finnes förbudet vara öfverträdt, göre
vederbörande styrelse derom anmälan
hos fullmäktige, hvilka ombesörja att,
i händelse den felaktige är ledamot i
någon af förutnämnda diskont- eller
lånekontors-styrelser, annan ledamot
i hans ställe skyndsamligen förordnas
och insattes, samt att, om förbudet
blifvit öfverträdt af någon fullmäktig,
O O
Mom. 2. Såväl fullmäktige i riksbanken
och ledamöter af lånekontorsstyrelserna,
som de tjenstemån i riksbanken
och lånekontoren, hvilka af allmänheten emottaga
diskonterings-, låne- eller kreditivhandlingar,
bereda dem till föredragning eller
hafva dem under vård, äfvensom ombudsmännen
i riksbanken och lånekontoren och de
i ombudsmansexpeditionen anställde tjenstemån
vare det uttryckligen förbjudet att såsom
kommissionärer taga någon befattning
med vexeldiskontering, eller
med anskaffande af lån eller kreditiv
i riksbanken och lånekontoren; ankommande
det för öfrigt på fullmäktige att, i den
mån sådant låter sig verkställa, utsträcka
enahanda förbud jemväl till öfrige tjenstemån
inom riksbanken och lånekontoren.
Finnes förbudet vara öfverträdt af
fullmäktig eller ledamot af lånekontors
styrelse, göres derom anmälan hos fullmäktige,
som förordna angående åtal i
enlighet med gällande ansvarighetslag.
Ofverträdes åter förbudet af tjensteman,
anmåles förhållandet hos fullmäktige eller
vederbörande styrelse, som ega att antingen
för alltid eller viss tidi af minst sex måna
-
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
69
med honom kommer att förfaras enligt
gällande ansvarighetslag.
§ 51.
Mom. 1. Räntan vid diskontering
och utlåning från handels- och näringsdiskontfonden
bestämmes af fullmäktige
och skall rätta sig efter såväl
penningeställningen, som betalningstiden
och de säkerheter, hvilka erbjudas.
Mom. 2. För lån med omsättningsrätt
utgör räntan 5 procent och afdrages
i förskott.
Vid utlåning från handels- och näringsdiskontfonden
erlägges räntan
först vid lånets inbetalning.
Mom. 3. För de summor, som lyftas
eller insättas å kassakreditiv, beräknas
å kreditiven till riksgälds-kontoret,
manufaktur-diskonten och jernkontoret
samt till sparbanker och s.
k. folkbanker fyra procent. Räntan
å öfriga kreditiv ega fullmäktige att,
med afseende å penningeställningen,
bestämma.
Mom. 4. För lån, som ej sednast
å förfallodagen antingen till fullo inbetalas,
eller liqvideras genom omsättning,
der sådan får ega rum, samt
för de kassakreditiv, som icke ,betalas
i enlighet med gällande kontrakt, beräknas
''från förfallodagen sex procent
ränta, der ej högre ränta är för försträckningen
betingad, i hvilket fall
denna utgår intilldess betalning sker.
§ 125.
Mom. 1. Lån från allmänna diskontfonden
utgifvas en gång i veckan: vederbörande
styrelse likväl förbehållet att, derest för
der skilja den felaktige från befattningen och
densamma åtföljande förmåner.
§ 36.
Mom. t. Räntan å lån med omsättningsrätt
utgör fem procent för år
räknadt och afdrages i förskott.
Vid vexeldiskontering samt öfrig
utlåning ega fullmäktige bestämma
räntan med afseende å såväl penningeställningen
som betalningstiden och
de säkerheter, hvilka erbjudas; och kan
denna ränta vara olika i riksbanken och vid
hvartdera lånekontoret. Räntan erlägges
å den i skuldförbindelsen utlastade tid
Mom.
2. För de summor, som lyftas
eller insättas å kassakreditiv, beräknas
å kreditiven till riksgäldskontoret,
kongl. kommerskollegium, jernkontoret,
sparbanker och s. k. folkbanker
fyra procent ränta, men å öfriga
kreditiv den ränta, fullmäktige med
afseende å penningeställningen hafva
att bestämma.
Mom. 3. För lån, som ej sednast
å förfallodagen antingen till fullo inbetalas
eller liqvideras genom omsättning,
der sådan får ega rum, samt
för de kassakreditiv, som icke betalas
i enlighet med gällande kontrakt, beräknas
från förfallodagen sex procent
ränta för år räknadt, der ej högre ränta
är å försträckningen betingad, i hvilket
fall denna högre ränta utgår, intill dess
full betalning sker.
§ 37.
Diskontering och utlåning sker i
riksbanken samt vid lånekontoren i
Göteborg och Malmö alla söknedagar
70
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
räkenskapernas afsättande så nödigt pröfvas,
vid hvarje års utgång för högst två veckor
nämnda utlåning inställa.
Ansökning till kreditiv pröfvas så
snart handlingarne undergått behörig
granskning. Kreditivtiden räknas från
och med den dag, som i hvarje fall
för dragningens början bestämmes.
Diskontering och utlåning från handels-
och näringsdiskontfonden skef vidt
diskontkontoret i Stockholm samt lånekoutoren
i Göteborg och Malmö alla
söcknedagar och vid lånekontoret i
Wisby minst två dagar i hvarje vecka.
Vid pröfning af ansökningar om lån,
diskontering och kreditiv, skola i styrelsen
Öfver diskontkontoret minst fyra ledamöter
och i lånekontorsstyrelserna minst
tre ledamöter vara närvarande. För
bifall till ansökning fordras afgjord
röstplural itet.
Mom. 2. För behandling af öfriga
diskont- och lånekontoren tillhöriga
ärenden sammanträda styrelserna in
pleno en gång i månaden eller oftare,
om göromålen sådant påkalla.
Vid dessa sammanträden skall protokoll
föras.
För besluts fattande vid plenisammanträden
erfordras att i diskont-styrelsen
minst fem och i lånekontors-stvrelserna
samtlige ledamöter äro närvarande.
Yppas härvid skiljaktiga
meningar, gälle de flesta rösterna, och
då dessa äro lika, ege ordföranden
afgörande röst.
Mom. 3. (utgår) Hvar och en bland
fullmäktige är öppet lemnadt att, när
som helst, öfvervara styrelsernas sam
-
samt vid lånekontoret i Wisby minst
två dagar i veckan.
Kassakreditiv pröfvas, så snart handlingarne
undergått granskning, och
kreditivtiden räknas från och med den
dag, som i hvarje fall genom kontrakt
bestämmes.
Banko-Utskottets Betänkande N:o 1(>.
71
mankomster, men utan rättighet att i
beslut ocli omröstningar deltaga.
O O
§65.
Diskont- och lånekontoren ega att
af såväl öfverståthållare-embetet i
Stockholm, som samtlige konungens
befallningshafvande och öfrige exekutorer
skyndsamligen erhålla laga handräckning
i alla de utsökningsmål, som
af diskont- och lånekontorens utlåningar
härröra, med åliggande för bemälda
myndigheter att, efter skuldens indrifvande,
de influtna medlen ofördröjligen
till diskont- eller lånekontoren
insända.
§ 40.
De af riksgälds-kontoret för liqviden
af svenska statsverkets vid 1830
års slut återstående skuld till Banken
utfärdade, ännu ej inlösta obligationer
å 4,000 ndr banko hvardera infrias i
öfverensstämmelse med obligationernas
lydelse; skolande, för den händelse
Banken behöfver att afyttra berörda
obligationer, den del deraf, som icke
blifvit af riksgälds-kontoret infriad,
nämnda kontor till inlösen hembjudas
förr än obligationerna varda af Banken
å annan man öfverlåtna.
§ 45.
Obligationer af lånebanken, härledande
sig från dess före år 1830
gjorda upplåningar, få icke i riksbanken
belånas.
Fullmäktige ega hädanefter såsom
hittills låta infria lånebanko-obligationer,
då sådant af innehafvare äskas.
§ 46.^
För indrifning af återstående obe
-
§ 38.
Riksbanken och lånekontoren ega
att af såväl Ofverståthållare-embetet
i Stockholm som samtlige Konungens
befallningshafvande och öfrige exekutorer
skyndsamligen erhålla laga handräckning
i alla de utsökningsmål,
som af riksbankens och lånekontorens
utlåningar härröra, med åliggande för
bemälda myndigheter att, efter skuldens
indrifvande, de influtna medlen
ofördröjligen till riksbanken eller lånekontoren
insända.
Om fortsatt utredning af upphörda
lånerörelsear enar.
§ 39-
Mom 1. Obligationer, utfärdade af
riksbanken å medel, upplånade före
år 1830, få icke i riksbanken belånas,
men riksbanken infriar vid anfordran
sådana af dessa obligationer, hvilka
ej innefatta förbud mot medlens uttagning.
Mom. 2. För indrifning af återstående
obetalda lån mot inteckning i
72
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
talda lån mot inteckning i lins och
jord i städerna utom Stockholm tjenar
till efterrättelse hvad derom i äldre
bankoreglementen och gällande tjenstgöringsordningar
är stadgadt.
§ 43.
De af Allmänna hypotheksbanken,
mot säkerhet af denna banks obligationer,
från riksbanken öfvertagna
fordringar mot pant af inteckning i
fastighet på landet och återbetalning i
sedlar till belopp samma fordringar vid
1864 års slut utgjorde, eller 6,280,832
riksdaler 56 öre riksmynt, liqvideras
i öfverensstämmelse med uppgjordt
aftal och antagen amorteringsplan.
§ 44.
Mom. 1. Till filialbanker komma
försträckningar hädanefter ej att utgifvas.
Mom. 2. För nuvarande filialbanker
gälla följande bestämmelser:
a) filialbank är förbjudet att utgifva
egna, tryckta eller graverade kreditsedlar
eller andra såsom mynt löpande
förbindelser;
b) filialbaukbolaget skall utgöras af
minst tretio personer, hvilka en för
alla och alla för en ansvara för filialbankens
förbindelser;
c) af teckningssumman erlägges
minst hälften eller 50 procent i rikets
gällande mynt.
För den del af teckningssumman,
som icke utgöres af rikets gällande
mynt, afgifve delegarne en till filialbanken
eller ordres ställd förbindelse,
betalbar efter sex månaders uppsägning
samt åtföljd af hypotek, bestående
af myntadt eller kontrolleradt
hus och jord i städerna utom Stockholm
tjenar till efterrättelse hvad derom
i äldre bankoreglementen och gällande
tjenstgöringsordningar är stadgadt.
Mom. 3. De af allmänna hypoteksbanken,
mot säkerhet af denna banks
obligationer, från riksbanken öfvertagna
fordringar mot pant af inteckning
i fastighet på landet och återbetalning
i sedlar till belopp samma
fordringar vid 1864 års slut utgjorde,
eller 6,280,832 riksdaler 56 öre riksmynt,
liqvideras i öfverensstämmelse
med uppgjordt aftal och antagen amorteringsplan.
Mom. 4. I afseende på försträckningarne
till ännu qvarvarande filialbanker
tjenar till efterrättelse, hvad
derom är stadgadt i § 44 af bankoreglementet
under 16 Maj 1871.
Banko-Utskottets Betänkande No 16.
guld eller silfver eller publika papper,
beräknade till det värde," hvartill de
i riksbanken belånas, eller inteckningar
inom 1850 års taxeringsvärde
i fastighet å landet och sjelfegande
stadsjord eller inom två tredjedelar
af brandförsäkringsvärdet å
fastighet i stad.
Säkerheten pröfvas och godkännes
af delegarne jemte ett af fullmäktige
utsedt ombud; och skola förbindelserna
med åtföljande hypotek antingen
i länets ränteri eller å säkert ställe
i stad, der direktionen har sitt säte,
förvaras i kassakista, hvartill direktionen
och ett af fullmäktige utsedt
ombud hafva hvar sin nyckel, eller
ock enligt de föreskrifter, fullmäktige
i sådant afseende meddela, aflemnas
till förvar i riksbanken. Tillsynen
deröfver att säkerhetshandlingarne bibehållas
vid gällande kraft åligge direktionen.
<T) A den filialbank beviljade försträckning
afgifver filialbanken, genom
dess direktion, en till riksbanken eller
ordres ställd förbindelse, i hvilken, till
riksbankens säkerhet, filialbanken pantförskrifver
till enahanda belopp de
förbindelser med hypotek, filialbankens
delegare aflemnat, samt jemväl
underkastar sig alla de vilkor och förbehåll.
som blifvit fastade vid rättigheten
för filialbank att försträckning
hos riksbanken begagna.
e) På kreditiv eger filialbank ätt,
efter behof, utfärda icke allenast till
viss man eller ordres ställda och vid
uppvisandet betalbara vexlar å 100
r:dr och derutöfver, äfven i brutna
Bih. till Riksd. Prof. 1872. 6 Sami. 1 Afd. 13 Raft.
73
A
A
I
10
74
Banko- Utskottets Petänhmåe N:o 16.
tal, utan ock assignationer å valörerna
100 r:dr, 500 r:dr och 1,000 r:dr; och
gäller härvid för öfrigt till efterrättelse,
att till såväl vexlar soin assignationer
begagnas tryckta blanketter,
hvilka på reqvisition, mot betal - ning, från fullmäktige utlemnas; att
vexlarne icke få in blanco transporteras,
samt att, med först afgående
post efter vexlarnes eller assignationernas
utfärdande, förteckning å desamma
med uppgift å deras nummer,
datum och summa, till riksbanken
insändes.
/’) För de summa}'', som å krediti—
vet lyftas, erlägger filialbank till riksbanken
fyra procents ränta, hvilken
alltid beräknas å högsta fulla hundratal
riksdaler, dock sä att minsta ränteafkomst,
som riksbanken för kreditiv
påför, blifver "2 procent af krediti
vets hela belopp, efter år räknadt.
g) Filialbanks rörelse bedrifves medelst
utlåning, vextldiskontering, öppnande
af upp- och afskrifning samt
beviljande af kreditiv, på sätt närmare
best»mes genom af Kongl. Maj:t i
nådc. faststäldt reglemente.
Ii) Filialbank beviljadt kreditiv skall
till riksbanken återbetalas sednast
å den dag, den för filialbanken bestämda
oktrojtid tilläudagår. Före
oktrojtidens slut skall kreditiv, i efterföljande
fyra fall, till riksbanken återbetalas,
nemligen;
l:o derest filialbank skulle derförinnan
upphöra, i hvilken händelse filialbanken
skall krediti vet inbetala
sex månader efter den dag, då filial
-
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
75
banken med sin utläningsrörelse upphört
:
2:o derest fullmäktige, i öfverensstämmelse
med § 27, skulle pröfva
riksbankens säkerhet sådant fordra,
då den filialbank beviljade kreditivrätt,
efter sex månaders förutgången uppsägning
hos filialbankens direktion,
kommer att förminskas med en femtedel
hvar sjette månad; filialbanken
dock förbehållet att. om direktionen
sådant äskar, kunna den förlorade kreditivrätten
återfå, när riksbankens ställning
det medgifver;
3:o derest filialbanksdirektion försummar
att, inom stadgad tid, fullgöra
föreskrifven ränteliqvid till riksbanken,
då fullmäktige ega att, om de
så för godt finna, kreditivet till större
eller mindre del uppsäga till återbetalning
inom ett år efter det direktionen
derom af fullmäktige erhållit
uppsägning; och
4:o af den anledning och i den ordning
punkten litt. /) omförmäler.
i) I den revision, som årligen bör
förrättas öfver filialbanks räkenskaper
och förvaltning under det förutgångna
aret, skall ett af fullmäktige utsedt
ombud deltaga; egande fullmäktige
dessutom att när som helst, genom
ombud, taga kännedom om filialbanks
räkenskaper och förvaltning.
k) Vid hvarje räkenskapsårs slut
skall filialbank, angående sin dervid
befunna ställning samt rörelse under
förflutna året, till riksbanken aflemna
uppgift enligt vederbörligen faststäldt
formulär, hvilken uppgift genom full
-
76
Banko-Utskottets Betänkande JS:o 16.
mäktiges försorg uti officiela tidniugarne
meddelas.
l) Iakttager ej filialbanksdirektiou
af Kongl. Maj:t i nåder faststäldt reglemente
eller de vilkor, som vid kreditivets
erhållande blifvit fastade, och
derom vid revisionen eller eljest göres
anmärkning, som af fullmäktige godkännes,
bör rättelse i anmärkta hänseendet
beredas. Följer ej rättelse,
vare fullmäktige berättigade att uppsäga,
till större eller mindre del, det
filialbanken beviljade kreditiv till inbetalning
inom ett år.
m) Kostnaderna för de ombud, som,
enligt punkterna litt. c) och /''), af fullmäktige
utses, bestridas af riksbanken.
§ 42.
Bankens hos Södertelje kanalbolag
återstående fordran af 100,000 r:dr
banko, eller 150,000 r:dr riksmynt,
för år 1815 lemnadt lånebiträde,
kommer än ytterligare att inom linien
balanceras.
§ 90.
De medel, som inflyta å den sä
kallade statslånefondens utestående
fordringar, skola, efter afdrag af nödiga
förvaltningsutgifter, till riksgäldskontoret
aflemnas vid slutet af hvar
tredje månad.
Denna fonds räkenskaper vid de
särskilda diskont- och lånekontoren
granskas fortfarande af samma revisorer,
som årligen utses till granskning
af nämnda kontors förvaltning.
Derest före nästinstundande riksdags
början slutlig utredning af statslånefondens
återstående fordringar kunnat
verkställas, skola fullmäktige till Kongl.
Mom. 5. Ingående afbetalningar å
riksbankens inom linien förda fordran
hos Södertelje kanalbolag hänföres till
vinsten för året; och kommer den för
nämnda fordran af vederbörande afffifna
förbindelse att fortfarande hos
0
riksbanken förvaras.
Mom. 6. De medel, som inflyta å
den s. k. statslånefondens utestående
fordringar, skola, efter afdrag af nödiga
förvaltningsutgifter, till riksgäldskontoret
aflemnas vid slutet af hvarje
tredje månad.
Denna fonds räkenskaper vid de
särskilda kontoren granskas fortfarande
af samma revisorer, som årligen utses
till granskning af nämnda kontors
förvaltning.
Sedan slutlig utredning skett af
statslånefondens återstående fordringar,
skola fullmäktige till Kongl. Maj:t
1 underdånighet insända sammanfattad
Banko-Utskottets Betänkande N:o 1 ö.
77
Maj:t i underdånighet insända sammanfattad
redogörelse öfver inkomster samt
utgifter och förluster i och för statslånefonden.
§ 66.
Styrelsen af riksbanken föres af
sju fullmäktige, hvilka vid hvarje lagtima
riksdag utses i den ordning, 71
§ Riksdags ordningen stadgar.
§ 67. _
Fullmäktige välja sjelfve bland sig
en vice ordförande, att föra ordet, när
hinder för ordföranden inträffar.
§ 68.
Mom. 1. Ar styrelsen ej så fulltalig,
som för besluts fattande erfordras,
enligt hvad bär nedan föreskrifves,
inkallas suppleant att i styrelsen
deltaga.
Mom. 2. Blifver fullmäktig ledamot
af statsrådet, eller kommer i den författning,
att han, jemlikt något af mom,
n, l>, c, <1 och e uti 26 § Riksdagsordningen.
icke må såsom riksdagsman
godkännas, skall han genast frånträda
fullmäktigsbefattningen och suppleant
inträda i hans ställe.
redogörelse öfver inkomster samt utgifter
och förluster i och för statslånefonden.
Aftlchiing 3.
Om riksbankens styrelse och dennas
åligganden.
§ 40.
Mom. 1. Styrelsen öfver riksbanken
föres af sju fullmäktige, hvilka vid
hvarje lagtima riksdag utses i den ordning,
71 § Riksdagsordningen stadgar.
Mom. 2. Fullmäktige välja sjelfva
bland sig en vice ordförande, att föra
ordet, när hinder för ordföranden inträffar.
Mom. 3. Ar styrelsen ej så fulltalig,
som för besluts fattande erfordras,
enligt hvad här nedan föreskrifves,
inkallas suppleant att i styrelsen
deltaga.
Mom. 4. Fullmäktig frånträde genast
denna befattning i följande fall:
a) om han blifver ledamot af statsrådet;
b)
om han ställes under förmynderskap;
c)
om han till borgenärer all sin
egendom afträder;
d) om han af allmän åklagare ställes
under tilltal för vanfrejdande
brott;
e) om han förklaras förlustig medborgerligt
förtroende eller ovärdig
att inför rätta föra andras talan;
f ) om han blifvit förvunnen att hafva
vid riksdagsmannaval med penningar
eller gåfvor sökt värfva
röster eller emot vedergällning
78
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
k 6i).
Fullmäktige äro pligtige att, vid förvaltningen
af Banken, sorgfälligt ställa
sig till efterrättelse ej mindre rikets
grundlagar, än äfven de i afseende på
bankoverket särskildt utfärdade lagar,
ordningar, stadgar och reglementen,
samt doldt och förtegadt hålla hvad
som rörer enskilda personers förhållanden
till Banken eller i öfrigt vid
förvaltningen kan förefalla af sådan
beskaffenhet, att det enligt Riksdagens
beslut, tyst vara bör.
§ 70.
Mom. 2. För den dagliga förvaltningens
handhafvande utse fullmäktige
inom sig två deputerade och två suppleanter
för dem.
§ 92.
Fullmäktiges deputerade hafva att
besörja den dagliga förvaltningen af
bankoverket; de med köp och försäljning
af vexlar i Stockholm förenade
göromål och bestyr; inspektionen öfver
Bankens pappersbruk Tumba, samt
låneärendens föredragning i diskontkontorets
styrelse; allt i öfverensstämmelse
med detta reglemente samt de
instruktioner och förordnanden, som
äro eller varda af fullmäktige utfärdade.
§ 73.
Fullmäktige sammanträda en gång
i hvarje vecka, eller oftare om ärendenas
beskaffenhet och oafbrutna "ånu
o o
sådant fordrar.
afgifvit sin röst, eller genom våld
och hot stört valfriheten.
Och skall då suppleant inkallas att
i stället såsom fullmäktig inträda.
§ 41.
Vid förvaltningen af riksbanken hafva
fullmäktige att ställa sig till efterrättelse
ej mindre rikets grundlagar, än
äfven de i afseende på riksbanken
särskildt utfärdade lagar, ordningar,
stadgar och reglementen; och åligger
det fullmäktige att doldt och förtegadt
hålla, hvad som rörer enskilda personers
förhållanden till riksbanken eller
i öfrigt vid förvaltningen kan förefalla
af sådan beskaffenhet att det. enligt
Riksdagens beslut, tyst vara bör.
§ 42.
För den dagliga förvaltningens handhafvande
utse fullmäktige inom sig
två deputerade. Dessa deputerade utöfva
noggrann tillsyn öfver göromålens
handläggning inom riksbanken, besörja
de med köp och försäljning af vexlar
i Stockholm förenade bestyr, föredraga
låne- och andra ärenden samt hafva
inspektionen öfver riksbankens pappersbruk,
allt i öfverensstämmelse med
reglementet för riksbanken samt de
instruktioner och förordnanden, som
äro eller varda af fullmäktige utfärdade.
^ § 43.
ålom. 1. För behandling af allmänna
ärenden sammanträda fullmäktige
en gång i hvarje vecka, eller oftare,
om ärendenas beskaffenhet och oaf
-
Banko-Utskottets Betänkande N:o 1/1.
79
Vid sammanträde skola minst fem
fullmäktige vara tillstädes; dock må
ärenden, som ej tåla uppskof, afgöras
af allenast fyra fullmäktige, derest de
äro om beslutet ense. 1 sammanträde
med fullmäktige i Riksgälds kontoret
böra alltid minst fem af banko-fullmäktige
deltaga.
§ 74.
Yppas vid fullmäktiges öfverläggningar
skiljaktighet i meningarne, böra
fullmäktige till protokollet afgifva sina
röster, hvilka per capita beräknas I
de fall, då rösterna äro lika, ege ordföranden
afgörande röst. Den, som
icke till protokollet sig yttrat, anses
hafva bejakat pluralitetens beslut. Endast
i fråga om val till sådana förrättningar,
hvartill någon ibland fullmäktige
kan blifva utsedd, får röstning
med slutna sedlar ega rum.
§ 75.
Fullmäktig, som af en eller annan
anledning varit hindrad att något fullmäktiges
beslut öfvervara, far ej på
sådan grund sig undandraga att deltaga
i de öfverläggningar, som vidare
i följd af samma beslut kunna uppstå.
§ 73.
Expeditioner i fullmäktiges namn må
ej utgå, utan till följd af beslut, fattadt
i fullmäktiges sammankomst.
§ 122.
Mom. 1. Styrelsen öfver diskontkontoret
i Stockholm består af sju ledamöter,
nemligen de två fullmäktiges
deputerade, tre andre af och bland
fullmäktige utsedde ledamöter, samt
brutna gång sådant fordrar, och skola
dervid minst fem fullmäktige vara tillstädes
; dock må ärenden, som ej tåla
uppskof, afgöras af allenast fyra fullmäktige,
derest de äro om beslutet
ense; men i sammanträden med fullmäktige
i Riksgälds-kontoret böra minst
fem af bankofullmäktige deltaga.
Uppstå vid fullmäktiges öfverläggningar
skiljaktighet i meningarne, böra
fullmäktige till protokollet afgifva sina
röster, hvilka per capita beräknas. I
de fall, då rösterna äro lika, ege ordföranden
afgörande röst. Den som icke
till protokollet sig yttrat, anses hafva
bejakat pluralitetens beslut, och fullmäktig,
som af en eller annan anledning
varit hindrad att något fullmäktiges
beslut öfvervara, får ej på sådan
grund sig undandraga att deltaga i de
öfverläggningar, som vidare i följd af
samma beslut kunna uppstå. Endast
i fråga om val till sådana förrättningar,
hvartill någon ibland fullmäktige kan
blifva utsedd, får röstning med slutna
sedlar ega rum.
Expeditioner i fullmäktiges namn må
ej utgå, utan till följd af beslut, fattadt
i fullmäktiges sammankomst.
80
Jjanko-Utskottefs Betänkande N:o 16.
de två i diskontkontoret tjenstgörande
kormnissarierne.
Mom 2. Styrelsen väljer inom sig
ordförande och vice ordförande.
Mom. 3. Låne- och säkerhetshand1
in gar samt andra värdepapper förvaras
under tre lås, hvartill de två kommissarierne
och kamereraren i diskontkontoret.
hafva hvar sin, till olika lås
hörande nyckel.
§ 125.
Mom. 1. Lån f rän allmänna diskontfonden
utgifvas en gång i veckan; vederbörande
styrelse likväl förbehållet att,
derest för räkenskapernas af slutande
så nödigt prof vas, vid hvarje års utgång
för högst tvä veckor nämnda utlåning
inställa.
Ansökning till kreditiv pröfvas så
snart handlingarne undergått behöriggranskning.
Kreditivtiden räknas från
och med den dag, som i hvarje fall
för dragningens början bestämmes.
Diskontering och utlåning från handels-
och näringsdiskontfonden sker vid
diskontkontoret i Stockholm samt lånekontoren
i Göteborg och Malmö alla
söcknedagar och vid lånekontoret i
Wisby minst två dagar i hvarje vecka.
Vid pröfning af ansökningar om lån,
diskontering och kreditiv, skola i styrelsen
öfver diskontkontoret minst fyra
ledamöter och i lånekontorsstyrelserna
minst tre ledamöter vara närvarande.
För bifall till ansökning fordras afgjord
röstplural itet.
Mom. 2. För behandling af öfriga,
diskont- och lånekontoren tillhöriga,
ärenden, sammanträda styrelserna in
Mom. 2. Pröfning af vexeldiskonterings-,
låne- och kreditivansökningar
verkställas alla söcknedagar affyra fullmäktige,
nemligen två deputerade samt
tvä bland öfrige fullmäktige, efter dem
emellan öfverenskomrnen fördelning;
fullmäktiges ordförande vare dock befriad
frän skyldighet att i handläggningen
af dessa ärenden deltaga.
För bifall till ansökning fordras afgjord
röstöfvervigt.
Förekommer vexel till diskontering
eller ansökan om län eller kreditiv,
hvarför betalningsansvar åligger fullmäktig,
må han i pröfning och afgörande
af sådan fråga ej deltaga.
Mom. 8. I de fullmäktiges behandling
tillhörande mål skola vederbörande
tjenstemäns utlåtande infordras, derest
sådant för målets utredning nödigt
anses.
Banko- Utskottets Bet linkande N:o tfi.
81
pleno eu gång i månaden eller oftare,
om göromålen sådant påkalla.
Vid dessa sammanträden skal! protokoll-
föras.
För besluts fattande vid plenisammanträden
erfordras att i diskontstyrelsen
minst fem och i lånekontorsstyrelserna
samtlige ledamöter äro närvarande.
Yppas härvid skiljaktiga meningar,
gälle de flesta rösterna, och
då dessa äro lika, ege ordföranden afgörande
röst.
0
Mom. 3. Hvar och en bland fullmäktige
är öppet lemnadt att, när som
helst, öfvervara styrelsernas sammankomster,
men utan rättighet att i beslut
och omröstningar deltaga.
§ 77._ _ § 44.
Till ärenden, hvilka i riksbanken böra ''bill ärenden, hvilka i riksbanken
hållas hemliga, räknas de beslut och böra hållas hemliga, räknas, utom diåtgärder,
fullmäktige fatta och vidtaga skonterings-, låne- och kreditivärenden,
1 afseende på köp och försäljning af de beslut och åtgärder, fullmäktige
vexlar, med hvad dertill hörer, samt fatta och vidtaga i afseende på köp
reela fondens vidmakthållande, äfven- och försäljning af vexlar, med hvad
som i frågor angående tillverkning af dertill hörer, samt reela fondens vidbanksedlar
enligt nya methoder, så att makthållande, äfvensom angående tillfullmäktiges
öfverläggningar och beslut verkning af banksedlar enligt nya mehärom,
hvilka uti särskildt protokoll thoder, så att fullmäktiges öfverläggupptagas,
ej få yppas förr än Banko- ningar och beslut härom, hvilka uti
Utskottet eller fullmäktige anse sådant särskildt protokoll upptagas, ej få ypkunna
ske utan skada för Banken. pas, förrän Banko-Utskottet eller fullmäktige
anse sådant kunna ske utan
skada för riksbanken.
§ 72. § 45.
Fullmäktige kunna ej, i och för deras Fullmäktige kunna ej, i och för deras
befattning med riksbanken, emottaga befattning med riksbanken, emottaga
befallningar af någon annan än riks- befallningar af någon annan än riksdagen
och dess Banko-Utskott, i de dagen och dess Banko-Utskott i de
fall detta sistnämnda oger att före- fall detta sistnämnda eger att föreskrifter
å riksdagens vägnar meddela; skrifter å riksdagens vägnar meddela;
Bih. till Jiiksd. Prof. 1872. (i Sand. 1 Af cl. 13 Häft. ° 11
82
Banko-UtslioHets Betänkande N:o 16.
varande fullmäktige, för sina åtgärder
i denna egenskap, Riksdagens eller dess
Banko-Utskott och revisorer allena redo
skyldiga, samt kunna icke för sitt förhållande
till ansvar ställas, utan i laga
ordning och till följd af riksdagens
eller dess revisorers beslut, (dier. mellan
riksdagar och revisioner, genom riksdagens
justitie-ombudsman.
§ 7s.
Skulle, i något fall, Kong]. Maj:t
täckas genom utskickad embetsman till
fullmäktige framställa något ärende,
för att med dem derom underhandla,
vare det fullmäktige förbjudet att i
denna embetsmans närvaro om beslutet
öfverlägga och detsamma fatta.
§ 21.
Bankens silfver och guld skall i l äkning
Myntverket påföras till intrinseka
värdet, efter gällande myntfot, och bör
inom möjligast korta tid i mynt återlevereras;
ankommande det på fullmäktige
att, i mån af sådan skeende
återleverering, nya qvantiteter utgifva.
^ 22.
Fullmäktige ega att, för hvarje qvartal,
af Myntverket erhålla en tabellarisk
öfversigt, som fullständigt redovisar
för det af sistnämnda verk från
Banken eller för densammas räkning
emottagna silfver och guld; och skall,
vid hvarje års utgång, räkning emellan
Banken och Myntverket upprättas samt
i begge verken till ömsesidigt godkännande
afslutas.
§ 23
Fullmäktige skola genom delegerade
deltaga i den inventering å Myntverket,
varande fullmäktige för sina åtgärder
i denna egenskap Riksdagen eller dess
Banko-Utskott och revisorer allena
redo skvldiga, samt kunna icke för
sitt förhållande till ansvar ställas, utan
i laga ordning och till följd af riksdagens
eller dess revisorers beslut,
eller, mellan riksdagar och revisioner,
genom riksdagens justitie-ombudsman.
§ 46.
Skulle, i något fall, Kongl. Maj:t
täckas genom dertill förordnad embetsman
till fullmäktige framställa något
ärende, för att med dem derom underhandla,
vare det fullmäktige förbjudet
att i denne embetsmans närvaro om
beslutet öfverlägga och detsamma fatta.
§ 47.
Mom. I. För det af Kongl. Myntverket
från riksbanken eller för dennas
räkning emottagna silfver och guld,
hvilket bokföres till värdet i myntad
form, åligger det fullmäktige tillse att
nämnda verk, så fort ske kan, redovisar
genom aflemnande till riksbanken
af mvntadt eller omyntadt silfver eller
guld; och ege fullmäktige att öfver
sålunda emottaget och redovisadt silfver
och guld från Kongl. Mvntverket
undfå qvartals- och årsräkningar, hvilkas
öfverensstämmelse med riksbankens
räkenskaper genom granskning
derstädes utrönes.
Mom. 2. Fullmäktige skola genom
delegerade deltaga i den inventering
o <n
Banko- Utskottets Betänkande N:o 16.
83
som i .Januari månad hvarje år och
oftare, der så nödigt pröfvas, anställes
på sätt Kongl. Maj:t finner godt förordna.
Skulle dervid, i hvad Banken
rörer, något finnas att erinra, må full
o
9
mäktige hos Kongl. Maj:t derom göra
underdånig anmälan.
§ 71.
Fullmäktige skola, minst eu gång
hvarje år, förrätta inventering i Bankens
alla kassor och öfriga förvaringsrum,
enligt dertill af vederbörande
uppgjorda, fullständiga och vcrificerade
inventarii-förteckningar.
Äfvenledes böra fullmäktige, samfäldt
eller genom deputerade, en gång
om året anställa besigtning å Bankens
hus och inventarier så väl i Stockholm,
som vid Tumba bruk.
§ 80.
Har någon, som häftar i skuld till
banken i egenskap af trassent eller
endossent å vexel i utländskt myntslag,
hvilken mot protest återgått, till
borgenärers förnöjande sin egendom
afträdt, då må bankofullmäktige, efter
noggrann pröfning af omständigheterna
i hvarje särskildt fall, för sådan vexelskuld
bevilja ackord; men i (ifrigt ega
de icke att någon eftergift medgifva,
utan skall fråga derom underställas
banko-utskottet till afgörande i den
ordning, instruktionen för detta utskott
stadgar.
§ 127.
Mom- 2. Diskont- och lånekontors-styrelserna
berättigas att, efter noggrann pröfning
af omständigheterna i hvarje särskildt
å Kongl. Myntverket, som i Januari
månad hvarje år och oftare, der så
nödigt pröfvas, anställes på sätt Kongl.
Maj:t finner godt förordna.
Skulle dervid, i hvad riksbanken
rörer, något finnas att erinra, må fullmäktige
hos Kongl. Maj:t derom göra
underdånig anmälan.
§ 48.
Fullmäktige skola minst en gång
hvarje år icke allenast förrätta inventering
af riksbankens alla kassor och
öfriga förvaringsrum, utan äfven anställa
besigtning å riksbankens hus
och inventarier.
§ 49.
Fullmäktige berättigas att, efter noggrann
pröfning af omständigheterna i
hvarje särskildt fall, bevilja de riksbankens
och lånekontor ens gäldenärer,
som till borgenärers förnöjande sin
egendom afträdt, ackord vid liqviden
af deras skulder till riksbanken eller
lånekontoren} men ega för öfrigt icke,
med undantag dock hvad angår vissa
inom linien förda fordringar, i afseende
på hvilka blifvit af riksdagen
särskildt föreskrifvet, att efterskänka
något af hvad enligt gifna föreskrifter
och gällande författningar bör erläggas,
utan skola alla frågor om eftergift underställas
nästblifvande banko-utskott
till afgörande i den ordning, instruktionen
för detta utskott stadgar.
84
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
fatt, bevilja de af kontorens gäldenårer, som
till borgenärers förnöjande sin egendom afträdt,
ackord vid liqviden af sina skulder till
kontoren, men ega för öfrigt icke, med
undantag dock hvad angår vissa inom
linien förda fordringar, i afseende på
hvilka blifvit af riksdagen särskildt
föreskrifvet, att å diskontlån efterskänka
något af hvad enligt gifna föreskrifter
och gällande författningar bör
erläggas, utan skola alla frågor om
eftergifter underställas nästblifvande
banko-utskott till afgörande i den ordning,
instruktionen för detta utskott
stadgar.
83.
Mom. 1, Öfver de inom behörig
tid till fullmäktige inlemnade besvär,
som af Bankens embets- och tjensteman
eller betjente hos banko-utskottet eller
revisorer kunna anföras öfver förment
lidande vid befordringar eller andra
dem rörande, af fullmäktige vidtagna
åtgärder och beslut, böra fullmäktige
i ett sammanhang till revisorer eller
banko-utskott utlåtande afgifva.
Mom. 2. Hos banko-utskottet auinäle
fullmäktige jemväl, vid hvarje
riksdags * början, med bifogade utlåtanden,
alla inom behörig tid till fullmäktige
inkomna ansökningar från
personer inom verket rörande arvoden
öfver fastställd stat, gratifikationer, eftergifter
eller afskrifningar.
§ 132.
Fullmäktige äro berättigade att antingen
genom några af deras egna ledamöter,
eller genom ombud, när som
helst anställa eftersvn vid lånekontoren.
§ 30.
Öfver sådana till banko-utskott eller
revisorer ställde besvär eller hos
banko-utskott gjorda ansökningar som
blifvit inom behörig tid till fullmäktige
inlemnade, skola fullmäktige afgifva
utlåtande.
§ öl
Full
mäktige äro berättigade att, när
som helst, genom ombud, utsedt inom
eller utom fullmäktige, anställa inventering
och undersökning vid lånekontoren.
Banko-Utskottets Betänkande N:o JO.
85
§ 138.
Följande välgörenhetsbidrag komma
att för innevarande år, under stadgade
vilkor utbetalas:
") till allmänna barnhuset i Stockholm
r:dr 4,500.
0
»
frimurarebarnhuset
i Stockholm
2,250.
''4
>)
frimurarebarnhuset
i Göteborg >»
450.
d)
»
Gustavianska barn-''
huset i Norrköping »
150.
O
))
Barnhuset i Gefle »
150.
f)
))
Barnhuset i Carls-
lianin .......... »
150.
•j)
»
Malmqvistska barna-
uppfostringsanstalten
i Stockholm »
1,000.
lo
»
bankostatens enke-
ocli pupillkassa »
200.
*'')
))
smärre julgåfvor åt fattiga så
väl
i
hufvudstaden som i orterna, det
belopp, icke öfverstigande 3,000 r:dr,
som erfordras för meddelande af enahanda
understöd, som hittills, åt de
personer, hvilka förut åtnjutit sådant
och fortfarande deraf äro i behof.
§ 139
M om. 1. Af fullmäktiges s. k. dispositionsräkning,
till hvilken en summa
af 4,000 rdr vid hvarje års slut, på
sätt hittills skett, från Bankens förvaltningskostnadsräkning
öfverföres,
skola tillsvidare utgå:
l:o följande af riksdagen fastställda
årliga anslag, under de vid hvartdera
fastade vilkor, nemligen:
a) till bokhållaren vid bankodiskoutverket
G. A. Oudars enka Annette
Rundqvist ...................... r:dr 300: —
. § 32.
Mom. 1. Åt fullmäktige är öfverlemnadt
att låta af riksbankens medel
utbetala:
l:o de åtskilliga barnhusinrättningar
i riket anvisade anslag:
2:o bidraget till bankostatens enkeoch
pupillkassa;
3:o åt de personer, hvilka förut åtnjutit
julgåfva och fortfarande deraf äro
i behof, sådant understöd till oförändradt
belopp;
4:o de från fullmäktiges s. k. di s—
positionsräkning nu utgående årliga
anslag.
Och ega fullmäktige att af de på
anslaget till berörda dispositionsräkning
uppkomma besparingar dels utgifva
ersättning för utarbetande af
fortsättning intill närvarande tid af
det register öfver riksbankens handlingar,
som till och med 1825 blifvit
upprättadt, och dels att meddela understöd
åt sådana i torftiga omständigheter
stadda enkor och barn efter
tjenstemän och betjente vid riksbanken
och diskontverken, som icke äro berättigade
till erhållande af pension
från dessa inrättningars pensionskassor.
86
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
transport r:dr 300: —- b) till vaktmästaren vid
bankodiskontverket
Forrsboms enka Sara Gu
-
staf va Hagberg..................
<■) till kanslisten vid bankodiskontverket,
assessoren
Th. Claesons enka,
Vendela Margaretha Malmberg.
................................
d) till kamererare:! vid
lånekontoret i Malmö
S. G de Marés enka, H.
C. Redewegh .....................
e) till bokhållaren vid
lånekontoret i Göteborg
J. P. Anderssons enka,
Charlotta Tronell...............
’ 112:50.
» 225:
» 500: —
’> 300: ......
f) till registratorn vidlånekontoret
i Malmö H.
Grillanders dotter, Charlotta
Gullander ................. » 300: —
g) till vaktmästaren vid
bankodiskontverket Mrik
Sjöbergs enka, Catharina
Christina Sundgren.......... »
h) till banko-ombudet vid
lånekontoret i Malmö
Carl Adolf Nordströms
enka, Clara Sofia Nordström »
i) till kamereraren i banken
A. A. Drakes enka,
S. Löfvenius ..................... «
k) till enkan Louise Wig
ström,
född von Schwerin »
l) till advokatfiskal i
Banken N. A. Heurlins
enka, H. C. Lind .......... »
m) till revisorn i Banken,
A. G. O flinga enka, Anna
Dagard ........................... »
75: -
475: —
175. —
300: —
175: —
200:
tillsammans r:dr 3,137: 50.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
2:o af besparingarna på anslaget tiii
of vanberörda dispositionsräkning ega
fullmäktige utgifva ersättning för utarbetande
af fortsättning intill närvarande
tid af det register öfver Bankens
handlingar, som till och med år 1825
bli fvi t npprättadt.
Mom. 2. Af de å försålda guld- och
silfverpanter uppkomna, och till fullmäktiges
dispositionsräkning hänförda
öfverskott, ega fullmäktige att fortfarande
utgifva understöd åt sådana,
i torftiga omständigheter stadda enkor
och barn efter tjenstemän och betjente
vid riksbanken och diskontverken,som
icke äro berättigade till erhållande af
pension från dessa inrättningars pensionskassor.
§ 84.
Fullmäktige läte, vid hvarje riksdags
början, i ett sammanhang meddela
Banko-Utskottet uppgift å de från
Banken utgående, här nedan i artikeln
9 upptagna anslag, jemte yttrande om
och hvilka så beskaffade anslag fullmäktige
anse böra under tidrymden
intill nästa riksdag fortfara.
§ 148.
Förråden vid Tumba böra af fullmäktige
inventeras vid hvarje förvaltares
afgång och deremellan hvart
tredje år.
Jemte den kontroll, som innefattas
uti förvaltarens vård öfver brukets i
Stockholm befintliga förråd, tillhör brukets
vaktmästare derstädes en redovisande
ansvarighet för detsamma.
Mom. 2. Om de med berörda anslag
inträffade förändringar skola fullmäktige
bos banko-utskottet göra anmälan.
§ 53.
Det åligger fullmäktige icke allenast
att, sedan årsräkenskaperna vid
riksbankens pappersbruk blifvit afslutade,
samfäldt eller genom delegerade,
på stäilet taga kännedom af föregående
årets förvaltning samt tillse byggnaders
och maskiners tillstånd m. m.,
utan äfven att vid hvarje förvaltares
afgång och deremellan hvart 3:dje år
verkställa inventering af förråden vid
bruket.
88
Banko-Utskottets Betänkande N:0 16.
§ 149.
Sedan bokslutet för det föregående
året blifvit uppgjordt, sammanträda
fullmäktige, samfäldt. eller genom delegerade,
på Tumba» såväl för att taga
närmare kännedom af förra arets förvaltning,
som ock‘att tillse byggnaders
och maskineriers tillstånd m. m.; börande
dervid berättelser af den deputerad,
som bar det speciela inseendet
öfver bruket, och förvaltaren afgifvas
om bruksdriften under nästförflutna
året.
§ 79.
Förekomma under pågående riksdag
sådana frågor, som, i eu eller annan
måtto, hafva inflytande på Bankens
kredit eller säkerhet, men hvaröfver
bestämdai föreskrifter saknas, må
beslut derom ej af fullmäktige fattas,
innan de först rådfört sig med BankoUtskottet.
§ 81.
Någon Bankens fastighet, med undantag
af sådan, som till betäckande
af Bankens deruti intecknade fordran
blifvit för dess räkning inropad, må
icke af fullmäktige afyttras eller verket
frånskiljas, utan Banko-Utskottets
tillstånd och förordnande.
§ 82.
Såväl till revisorerne öfver stats-,
banko- och riksgäldsverken, när de
sammanträda, som till Banko-Utskottet
vid riksdags början, öfverlemne
fullmäktige:
l:o af dem författade berättelser
dels om Bankens tillstånd, rörelse och
förvaltning i sin helhet och dels angående
Tumba pappersbruk: samt
§ 54.
Förekomma under pågående riksdag
sådana frågor, som i ett eller annat afseende
hafva inflytande på riksbankens
kredit eller säkerhet, men hvaröfver
bestämda föreskrifter saknas, må beslut
derom ej af fullmäktige fattas,
innan de först rådfört sig med bankoutskottet.
§ 55.
Någon riksbankens fastighet, med
undantag af sådan, som till betäckande
af riksbankens deruti intecknade fordran
blifvit för dess räkning inropad,
må icke af fullmäktige afyttras eller
riksbanken frånskiljas, utan skall fråga
derom underställas bankoutskottet.
§ 56.
Berättelser skola af fullmäktige afgifvas
dels angående riksbankens tillstånd,
rörelse och förvaltning i sin
helhet, til! såväl bankoutskottet som
riksdagens revisorer öfver stats-, bankooch
riksgäldsverken, och dels angående
diskonterings-, låne- och kreditivrörelsen
samt hithörande bevaknings-
och ntsöknmgsärenden, till riks
-
Banko-Utskottets Betänkande N:0 16.
89
2:o Styrelsernas öfver diskont- och
lånekontoren berättelser om dessa diskontinrättningars
rörelse och förvaltning;.
r § 131.
Mom. 1. Till de i nästföregående
§ omnämnda revisioner aflemna» berättelse
ej mindre af diskont- och
lånekontorens styrelser öfver hvartdera
kontorets ställning, än äfven af vederbörande
ombudsmän öfver de deras
behandling tillhörande bevaknings-och
utsökningsärenden.
Mom. 2. Öfver diskont- och lånekontorens
lånerörelse afgifva samtliga
styrelserna berättelser till nästblifvande
Banko-Utskott och revisorer öfver
bankoverket, under iakttagande, att
dessa berättelser till fullmäktige inlemmas,
i förra fallet sist å dagen före
riksdagens början och i sednare fallet
åtminstone fjorton dagar före revisorernas
sammanträdande.
§ 89.
Fullmäktige skola alltid vara beredda
på sådana anstalter, hvarigenom Bankens
redbarheter samt angelägna handlingar
och dokumenter måtte, om så
fordras, kunna utan tidsutdrägt till
säker ort inom riket förflyttas; och
böra fullmäktige, vid slikt förhållande,
af Kongl. Maj:t utbedja sig råd och
upplysningar; varande å Carlsborgs
fästning för Bankens räkning tillgänglig
en särskild lägenhet, hvarest större
eller mindre del af Bankens redbarheter
kan, i händelse af behof, förvaras.
dagens för granskning häraf utsedde
o “ ■ >
särskilda revisorer.
§ 57.
Fullmäktige skola alltid vara beredde
på sådane anstalter, hvarigenom
riksbankens redbarheter samt angelägna
handlingar och dokumenter må
kunna, om så fordras, utan tidsutdrägt,
till säker ort inom riket förflyttas;
och böra fullmäktige, vid slikt förhållande,
af Kongl. Maj:t utbedja sig
råd och upplysningar; varande å Carlsborgs
fästning för riksbankens räkningtillgänglig
en särskild lägenhet, hvarest
större eller mindre del af riksbankens
redbarheter kan, i händelse af behof,
förvaras.
Bemälde fullmäktige må ock gemensamt
utse ett ombud att å riks
12
-
Bih. till Riksd. Prot. 1872. (i Samt. 1 Afd. 13 Käft.
90
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
. § 86.
Åt fullmäktige är uppdraget:
enligt § 50 i Regeringsformen att, jemte
fullmäktige i riksgäldskontoret, med
Konungen samråda om utsättande af
annan riksdagsort, då, i anseende til!
vigtiga hinder, riksdag ej kan hållas i
hufvudstaden;
enligt Regeringsformens JOD §. att, derest
riksdagen bestämt bevillningens hela
belopp, men icke före riksdagens slut
om bevillningens fördelning blifvit ense,
då, gemensamt med fullmäktige i riksgäldskontoret,
uppsätta och utfärda ny
bevillningsförordning på sådan grund,
att de i den förut gällande hevillningsförordningen
stadgade artiklar jemlikt
ökas eller minskas efter den fastställda
bevillningssummans förhållande till
den, som vid föregående riksdag blifvit
fördelad;
enligt Regeringsformens 98 §, att, om
justitieombudsmannen dör eller sin
befattning nedlägger, då, gemensamt
med fullmäktige i riksgäldskontoret,
insätta i embetet den person, riksdagen
till hans efterträdare utsett, samt
att, då den person, som riksdagen utsett
att justitieombudsmannen efterträda,
till verklig justitieombudsman
förordnas, eller genom döden afgår,
eller rättigheten till efterträdandet sig
afsäger, genast, samfäldt med riks
O
7 O
gäldskontorefs fullmäktige, per capita,
välja en annan;
enligt 5 § i lagen för Rikets Ständers
Bank af den 1 Mars 1830, att för hvarje
bankens och riksgäldskontorets vägnar
deltaga i revisionerna af kanalverkets
O
räkenskaper.
§ <58.
Åt fullmäktige är uppdraget:
enligt Regeringsformens 50 § att, jemte
fullmäktige i riksgäldskontoret, med
Konungen samråda om utsättande af
annan riksdagsort då, i anseende till
vigtiga hinder, riksdag ej kan hållas
i hufvudstaden;
enligt Regeringsformens 98 § att, om
Justitieombudsmannen dör eller sin
befattning nedlägger, då, gemensamt
med fullmäktige i riksgäldskontoret.
insätta i embetet den person, riksdagen
till hans efterträdare utsett, samt
att, då den person, som Riksdagen
utsett att Justitieombudsmannenefterträda,
till verklig Justitieombudsman
förordnas, eller genom döden afgår,
eller rättigheten till efterträdandet sig
afsäger, genast, samfäldt med riksgäldskontorets
fullmäktige, per capita, välja
en annan;
enligt Regeringsformens 109 § att, derest
riksdagen bestämt bevillningens hela
belopp, men icke före riksdagens slut
om bevillningens fördelning blifvit ense,
då, gemensamt med fullmäktige i riksgäldskontoret,
uppsätta och utfärda ny
bevillningsförordning på sådan grund,
att de i den förut gällande bevillningsförordningen
stadgade artiklar jemlikt
okas eller minskas efter den fastställda
bevillningsurnmans förhållande till den,
som vid föregående riksdag blifvit
fördelad:
Banko-Utskottets Betänkande N.-o 16.
91
hälft år låta, efter faststäldt formulär,
upprätta, samt derefter trycka och
med allmänna tidningarnc utdela uppuppgift
öfver förhållandet emellan Bankens
metalliska kassa samt utelöpande
sedlar och depositionssknld, jemte obegagnade
andelar af kreditiv- och låne
o
O
förlag.
De öfversigter af Bankens hela ställning,
som, jemlikt åberopade § i banklagen,
likaledes skola efter hvarje års
bokslut tryckas och utdelas, böra uppgöras
efter faststäldt formulär; full
mäktige likväl obetaget att för framtiden
låta uti detsamma iakttaga sådana
förändringar, som kunna medföra
ökad enkelhet och tydlighet.
§ 87.
Fullmäktige äro, på sätt Riksdagsordningen
stadgar, skyldige att vid
riksdags början tillstädesvara vid
granskning af de fullmakter, hvarmed
o. O .
riksdagsmännen skola styrka sm behörighet.
§ 88.
Fullmäktige i Banken och riksgäldskontoret
må för framtida uppsigten
och kontrollen öfver Göta kanajs vidmakthållande,
gemensamt utse och
välja en person, att, å bankens och
riksgäldskontorets vägnar, såsom ledamot
deltaga i Göta kanaldirektion;
skolande nytt val dertill hvarje år an
-
Enligt Riksdags-Ordningens 32 § att vid
riksdagens början genom tre delegerade
tillstädesvara vid granskning af de
fullmakter, hvarmed riksdagsmännen
skola styrka sin behörighet;
enligt Instruktionen för Riksdagens Revisorer
af Riksbanken § 7 att, när för ordinarie
revisor eller i hans ställe inkallad
suppleant, sedan lagtima riksdag
är afslutad och innan revisionen
sammanträdt, hinder uppkommer att
uppdraget utföra, uppå anmälan derom,
inkalla närmast i ordningen varande
suppleant att i revisionen deltagaDerjemte
ega fullmäktige att gemensamt
med fullmäktige i riksgäldskontor,
för framtida uppsigten och kontrollen
öfver Göta. kanals vidmakthållande,
utse och välja en person att, å
riksbankens och riksgäldskontorets vägnar,
såsom ledamot, deltaga i Göta
kanaldirektion; skolande nytt val dertill
hvarje år anställas, hvarvid dock
92
Banko-Utskottets Betänkande N:0 16.
ställas, hvarvid dock det lörut utsedda
ombudet kau åter inväljas. Bemälde
fullmäktige må ock gemensamt utse
ett ombud, att ä bankens och riksgäldskoutorets
vägnar deltaga i revisionerna
af kanalverkets räkenskaper.
§ bl.
Mom. 1 (utgår). 1 afseende på
göromålen inom bankoverket, indelas
detta i följande kontor och expeditioner,
nemligen:
a) Kassa-kontoret, hvarest alla in- och
utbetalningar, äfvensom mynt- och
sedelvexling verkställas, samt behållningarne
såväl i Bankens särskilda
generalkassor, som på det hela, redovisas.
b) Depositknis-kontoret, som bokför och
redovisar insättningar och uttag ä räkningar
öfver medel, tillhöriga såväl
Banken sjelf, som allmänna verk och
inrättningar, bolag och enskilda personer.
c) Sedd-kontoret, hvilket har befattning
med allt, som angår nya sedlars tillverkning
samt obrukbara sedlars inlösen
och annullering, jemte all i samband
dermed erforderlig redovisningsoch
arbetsåtgärd.
d) Räkenskaps kontoret, hvilket redovisar
för Bankens utlåningar till Staten
och allmänna inrättningar, besörjer
utredningen af upphörda lånegrenar,
bokför Bankens samtliga tillgångar
det förut utsedda ombudet kan åter
inväljas.
Bemälde fullmäktige må ock gemensamt
utse ett ombud att å riksbankens
och riksgäldskontorets vägnar deltaga
i revisionerna af kanalverkets räkenskaper.
Åfdelnhig 4.
Om tjenstemännen, deras tillsättande, aflöning
och åligganden, ordningsstadganden samt
grunderna för pensions erhållande.
§ 59.
De af riksbankens verksamhet härflytande
göromål handläggas af tjenstemännen,
i öfverensstämmelse med gällande
instruktioner samt de af fullmäktige
eller deras deputerade meddelade
föreskrifter.
I berörda instruktioner ega fullmäktige
att vidtaga sådana smärre förändringar,
som kunna finnas nödiga
och icke äro mot föreskrifterna i detta
reglemente stridande; skolande likväl
dylika af fullmäktige beslutade förändringar
vid nästkommande riksdag
underställas Banko-Utskottets pröfning
och stadfästelse.
Banko-Utskottets Betänkande N.-o 16.
93
och skulder, inkomster och utgifter af
alla slag och upprättar Bankens generela
bokslut;
a) Diskont-kontoret, inom hvilket handläggas
alla de göromål, som härflyta
af diskontrörelsen samt upp- och afskrifnings-
och depositrörelsen mot
ränta;
/) Revisions- och Ekonomi-kontoret, som
verkställer den kontroll och moträkning,
hvilken icke inom de öfriga kontoren
hvart för sig förrättas, granskar
fullt färdig räkenskap samt ombesörjer
Bankens ekonomiska ärenden;
<j) Fullmäktiges expedition;
h) Ornbudsmans-expeditionen.
Hvarje af ofvannämnda kontor förestås
af en utaf fullmäktige dertill förordnad
chef; för fullmäktiges expedition
är banko-sekreteraren och för ombuds
mans-expeditionen ombudsmannen
chef.
I afseende på göroinålen gälla till
efterrättelse de af Banko-Utskottet
faststälda instruktioner, i hvilka fullmäktige
dock ega att vidtaga sådana
smärre förändringar, som kunna finnas
nödiga och icke äro mot föreskrifterna
i detta reglemente stridande; skolande
likväl dylika af fullmäktige beslutade
förändringar vid nästkommande riksdag
underställas Banko-Utskottets pröfning
och stadfästelse.
§ 94.
Mom. 1. Tjenstegraderna inom riksbanken
äro fyra, nemligen;
Första graden: kontorskrifvare, kassaskrifvare
och kanslister.
Andra graden: bokhållare, revisorer,
kassörer, notarie och registrator.
§ 60.
Tjenstegraderna inom riksbanken
äro fyra, nemligen:
Första graden: kontorsskrifvare, kassaskrifvare
och kanslister;
Andra graden: bokhållare, revisorer,
kassörer, notarie och registrator.
94
Banko- Utskottets
Tredje graden: kamererare och ombudsmannen.
Fjerde graden: kommissarier och bankosekreteraren.
§ 94.
Mom. 2 (utgår). Tjenstemännen ä.ro
sålunda fördelade på Bankens kontor och
expeditioner:
Kassakontoret:
Chef: bankokommissarie 1.
kamererare ......................... ).
kassörer........................... 7.
kontorsskrifvare .................. 1.
kassaskrifvare 7.
Depositionskontoret:
Chef: bankokommissarie .............. 1.
kamererare 2.
bokhållare 4.
kontorsskrifvare 3.
Sedelkontoret:
Chef: bankokommissarie 1.
biträdande kommissarie 1.
kamererare 1.
bokhållare............................. 2.
kontorsskrifvare ................. 3.
Räkenskap skontor et:
Chef: bankokommissarie l.
kamererare ......................... i.
bokhållare 1.
kontorsskrifvare 2.
Diskontkontoret .-
Chef: bankokommissarie ].
biträdande kommissarie 1.
kamererare ...................... 1.
bokhållare 6.
registrator.......................... 1.
kontorsskrifvare 3.
Betänkande N:o 16.
tredje graden: kamererare och ombudsman.
Fjerde graden •'' kommissarier och bankosekreteraren.
§ 61-
Mom. 1. På ordinarie stat må ej
tillsättas flere tjensteman än högst
sextio, hvaraf i första graden tjugofyra,
i den andra tjugutre, i den tredje
fem och i den fjerde åtta. För tjensteman
af tredje och fjerde tjenstegraden,
äfvensom för dem af andra
graden, hvilka tjenstgöra i fullmäktiges
och ombudsmans-expeditionerna,
17. meddelas fullmakt
-
10.
8.
5.
13.
Banko-Utskottets Betänkande JY:o 16.
95
lievisions- och Ekonomieleontoret:
Chef: bankokommissarie ............ 1.
revisorer........................... 3.
kontorsskrifvare.................. 1. 5
Banko-Fullmäktiges expedition:
Chef: banko-sekreteraren .............. 1.
notarie............................ I.
kanslist ................................ 1. 3
Ombudsnians-expeditionen:
Chef: ombudsman ..................... 1.
kanslister ....................... 4. r.
Summa 66.
§ 1°2.
A de på ordinarie stat upptagna
tjensler meddelas fullmakt.
§ 94.
Mom. 3. Fullmäktige berättigas att,
när en betydligare tillökning i rörelsen
är att emotse eller eljest inträder,
eller ock göromålens obehindrade gång
sådant påkallar, utöfver stat anställa
den eller de tjensteman, som erfordras,
emot ersättning, hvilken fullmäktige
ega att bestämma.
Mom. 2. Skulle för göromålens obehindrade
gång ökade arbetskrafter för
någon tid finnas oundgängligen behöfliga,
ega fullmäktige att utöfver stat
anställa den eller de tjensteman, som
erfordras, och åt dem för tjenstgöringstiden
anslå lämpliga arvoden
§ 94. Mom. Yaktbetjeningen i riksban
Vaktbetjeningen
i Banken utgöres af: ken utgöres af:
öfvervaktmästare, tillika brand- öfvervaktmästare, tillika brand
-
mästare .................................... 1. mästare............................................ 1,
vaktmästare: ordinarie................... 23. vaktmästare: ordinarie................... 23.
extra ........................._ 3, extra ........................... 1.
27. 25
§ 95. § 62.
Mom. 1 (utgår). Löneförmånerna äro: Mom. 1. De till fullmäktige, deras
å lönestat: deputerade samt tjenstemännen utgå
första
tjenstegraden: ende löner och arvoden äro bestämda
kontorsskrifvare, kassaskrifvare och käng- '' särskild, af Riksdagen fasställd af
1
ister, löningsstat.
de yngre hvardera
de äldste »
r:dr 1,000,
» 1,500
96
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
Till de äldste hänförea halfva antalet
samt den Överskjutande, derest hela antalet
är ojemnt.
andra tjenstegraden.- bokhållare, revisorer, kassörer, notarie
och registrator:
de, som tjenat i graden kortare tid än
fem år, och alla, som innehafva befattning
utom verket,
hvardera ................................ r:dr 2,000,
de, som tjenat i graden fem
år och deröfver till tio år, hvardera.
........................................ » 2,500,
de, som tjenat i graden tio
år och deröfver, hvardera...... » 3,000.
tredje tjenstegraden:
kamererare och ombudsman:
de, som tjenat i graden kortare tid än
fem år, och alla som innehafva befattning
utom verket, hvardera .......... r:dr 3,000,
de, som tjenat i graden fem
år och deröfver till tio år, hvardera
.......................................... » 3,500,
de, som tjenat i graden tio
år och deröfver, hvardera......... » 4,000.
fjerde tjenstegraden:
kommissarier och bankosekreteraren,
hvardera ..................... »
de, som tjenat i graden fem
år och deröfver, hvardera ...... »
Vaktbetjening:
öfvervaktmästare, tillika
brandmästare, lön..................... » 800,
jemte fria husrum och nödig
vedbrand.
vaktmästare, de yngre hvardera
......................................... »
de äldste, hvardera............... »
4,000,
4,500.
700,
800.
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
97
Till de ^äldste hänföres halfva antalet
samt den öfverskjutande, derest vaktmästarnes
hela antal är ojemnt.
Å arvodes stat:
tjenstgöringspenningar:
till tjenstemännen i l:sta tjenstegraden
hvardera r:dr 150,
» d:o i 2:dra d:o » » 300,
» d:o i 3:dje d:o » » 450,
» d:o i 4:de d:o » » 600,
»vaktmästaremed700r:drslön» » 50,
» d:o » 800 »bd » 75,
» öfvervaktmästaren i hans egenskap
af brandmästare ............... » 450.
mis sr åkning spenningar:
till kassörerne, hvardera ...... r:dr 2,000,
» vårdarne af dagvexlings
kassan,
hvardera............... » 300.
arvoden:
till extraktarbeten och extraordinarie
tjensteman......... r:dr 10,000,
» vikarier för tjensteman,
som åtnjuta semester, högst »
» registratorn i diskontkontoret.
.................................. »
» cheferne för Bankens kontor
och expeditioner, hvardera.
................................... »
» brandchefen ..................... »
» garde des medailles......... »
» sju fullmäktige, honorarier
hvarje å................. »
» fullmäktiges ordförande,
derutöfver........................... »
» två fullmäktiges deputerade,
utöfver honorarium,
hvardera ........................... »
» ledamöterna i styrelsen
öfver diskontkontoret, utom
kommissarierne, hvardera »
Bih. till Biksd. Prot. 1872. 6 Sami. 1 Afd. 13 Käft.
3,500,
450,
600.
400,
500,
1,600,
1,600,
8,000,
1,600.
13
98
Banko-Utskottets Betänkande N-.o 16.
§ 95.
Härförutan ega fullmäktige, dels att
för underskrifvande af nya samt granskning,
uppräkning och korsning af förslitna
sedlar meddela de tjensteman,
hvilka erhålla dylikt uppdrag, särskild
godtgörelse, som af fullmäktige bestämmes,
dels att till vaktmästare i
och för tjenstgöring vid brandanstalterna
och nattbevakningen meddela de
arvoden, fullmäktige finna skäliga.
. § 95.
Mom. 3. A arvodesstat utgående
tjenstgörings- och missräkningspenningar
samt sådana arvoden, hvilka
äro anvisade åt tjenstemän, åtfölja utöfvandet
af sjelfva tjenstebefattningen,
och få alltså icke åtnjutas under tjenstledighet;
dock med rättighet för fullmäktige
att kunna medgifva den tjensteman
eller vaktbetjent, som af sjukdom
hindras från tjenstens bestridande,
att under tiden uppbära de för samma
tjenst å arvodesstat utgående tjenstgöringspenningar
samt med det undantag
för öfrigt, som följer af stadgandet
i § 112 mom. 4 om semester för
tjenstemännen.
Mom. 2• Utöfver hvad aflöningsstaten
upptager ega fullmäktige ej
mindre att för underskrifvande af nya
samt granskning, uppräkning och korsning
af förslitna sedlar meddela de
tjenstemän, hvilka dertill erhålla uppdrag,
särskild godtgörelse, som af fullmäktige
bestämmes, än äfven att tilldela
lämpliga ‘ arvoden såväl åt de
tjenstemän, hvilka biträda deputerade
med göromål och bestyr i och för
vexlars köp och försäljning, som ock
åt de tjenstemän, hvilka erhålla uppdrag att
handhafva de göromål, som härflyta af stadgandet
i § 35 inom. 1 hår ofvan.
Likaledes ega fullmägtige att utöfver
stat till vaktmästare i och för tjenstgöring
vid brandanstalterna och nattbevakningen
medela de arvoden, fullmäktige
finna skäliga.
Mom. 3. Å arvodesstat utgående
# o
tjenstgörings- och missräkningspenningar
samt sådana arvoden, hvilka äro
anvisade åt tjenstemän, åtfölja utöfvandet
af sjelfva tjenstebefattningen,
och få alltså icke åtnjutas under tjenstledighet;
dock med rättighet för fullmäktige
att kunna medgifva den tjensteman
eller vaktbetjent, som af sjukdom
hindras från tjenstens bestridande,
att under tiden uppbära de för samma
tjenst å arvodesstat utgående tjeustgöringspenningar
samt med det undantag
för öfrigt, som följer af stadgandet
i § 69 mom. 4 om semester för
tjenstemännen.
Banko-Utskottets Betänkande N.-o 16.
99
§ 102.
Å de på ordinarie stat upptagna
tjenster meddelas fullmakt Dock berättigas
fullmäktige att. om ledigblifven
tjenst visar sig vara umbärlig, inställa
tillsättningen deraf vare sig på
förordnande eller annorledes.
§ 99.
För återbesättande af ledig tjenst
skall anslag om ansökning dertill ske
å lämpligt ställe inom Banken samt
genom kungörelse i officielatidningarne.
Anslaget må, der så ske kan, afse
icke viss tjenst, utan i allmänhet tjenst
inom viss tjeustegrad.
Ansökningstiden beräknas till trettio
dagar från ledighetens kungörande.
§ 100.
Mom. 2. Sökande till kommissariebefattning
skall skriftligen förbinda
sig att för den uppbörd, som kan komma
att honom anförtros, ställa Banken
vederhäftig borgen eller annan säkerhet
till belopp, hvilket fullmäktige hafva
att bestämma.
§ 99-
Af fullmäktige beror att ny ansökningstid
utsätta, derest inom den först
bestämda tiden fullt skicklig och lämp - lig sökande sig icke anmält.
Ö O
§ 92.
Deputerade ega antaga och entlediga
nödigt biträde i de göromål och bestyr,
som härflyta af vexlars köp och försäljning.
§ 63.
Pröfvas ledigblifven tjenst kunna
umbäras, ega fullmäktige inställa tillsättningen,
åfcensorn, derest
lämpligen kunna medelst tjenst i lägre grad
ersättas, fullmäktige ega att om tillsättning
af sistnämnda tjenst förordna.
§ 64.
Mom. 7. För tillsättning af ordinarie
tjenst utsattes, medelst anslag å lämpligt
ställe inom riksbanken samt kungörelse
i Post- och Inrikes tidningar,
ansökningstid af tretio dagar från kungörandet.
Anslaget skall, der så ske kan, afse
icke viss tjenst, utan i allmänhet tjenst
inom viss tjeustegrad.
Mom. 2. Sökande till tjenst i fjerde
graden eller till ombudsmanstjensten skall
skriftligen förbinda sig att för de medel,
som kunna honom i tjensten anförtros,
ställa vederhäftig borgen eller
annan säkerhet till det belopp, fullmäktige
kunna komma att bestämma.
Mom. 3. Anmäler sig efter anslag
icke någon fullt lämplig och skicklig
sökande, skall ny ansökningstid utsättas.
Mom. 4. Deputerade ega att antaga
och entlediga behöfliga biträden för
de göromål och bestyr, som härflyta
af vexlars köp och försäljning; börande
deputerades åtgärder härvid hos fullmäktige
anmälas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Slättbo- XJtsikotiets Betänkande .N:o 1(>.
10»
§ 100.
Mom. 1. Till kommissariebefattning
må endast befordras den, som
under en längre tid fortsatt ordinarie
tjenstgöring inom verket ådagalagt
redbarhet, noggrannhet och
ordentlighet.
Till alla öfriga tjenster ega fullmäktige,
efter vederbörande chefers
hörande, utnämna den bland verkets
ordinarie eller extra ordinarie tjensteman,
som för tjensten är mest
skicklig och passande, eller, i händelse
sådant i något sårskildt fall
skulle finnas för verket gagnande,
annan, i Banken förut icke tjenstgörande,
särdeles väl vitsordad och
skicklig person. Dock bör iakttagas
dels att, för erhållande af befordran
till ombudsmansbefattning och till
kanslisttjenst i ombudsmansexpeditionen,
fordras att hafva undergått
examen för inträdes vinnande i rikets
rättegångsverk, dels ock att sökande
bland Bankens tjensteman, hvarandra
fullt jemngoda i afseende pa
skicklighet och lämplighet, må få tillgodonjuta.
sin inom verket egande tur
och anciennitet, som räknas från första
fullmakts eller förordnandes datum
inom hvarje tjenstegrad.
§ 101.
Tjensteman i första tjenstegraden
må emottaga och bibehålla annan
ordinarie tjenstefattning, såvida densamma
icke är för Bankens tjenst
hinderlig. Öfriga tjensteman få icke
innehafva annan ordinarie tjenstebefattning.
§ 65.
Vid alla tjenstetillsättningar skola
fullmäktige till tjensten nämna den
bland de sökande, som för tjensten
är mest skicklig och passande. Till
ombudsman kan endast den nämnas,
som ahagt prof för inträde i rikets
rättegångsverk, hvilket äfven erfordras
för anställning till tjenstgöring
i ombudsmans expedition.
§ 66.
Den som till tjenst i riksbanken befordras
må icke annan tjenstebefattning
utom riksbanken bibehålla eller
emottaga. De tjensteman, hvilka, till
följd af förut gällande stadganden,
innehafva tjenster utom riksbanken,
må dock sina nuvarande tjenster bi
-
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
101
§ 95.
Mom. 2. Tiden för tillträdande af
de i staten bestämda högre löner
beräknas från första fullmakts eller
förordnandes datum inom graden;
dock att, såsom vilkor för all uppflyttning
till högre lön, förutsattes,
det vederbörande genom sin föregående
tjenstgöring gjort sig förtjent
af en dylik löneförbättring.
§ 102.
Tjensteman, som varder till högre
lön uppflyttad, undfår derå protokollsutdrag.
§ 96.
Bankens tjensteman och betjente
äro skyldige att underkasta sig den
vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet
eller jemkning i åligganden, som vid
en förändrad organisation af Banken
eller eljest kan varda stadgad.
§ 91.
Mom. 2. Såsom tjenstepligt åligger
det en hvar af Bankens tjensteman,
som dertill af fullmäktige erhåller
uppdrag, att underskrifva nya
samt granska, uppräkna och makulera
förslitna sedlar.
§ 97.
De å indragningsstat före år 1864
uppförda öfvertalige tjensteman kunna
icke, emot deras vilja, tvingas att
emottaga någon af nuvarande tjenste
-
behålla, så länge de icke äro för
bankens tjenst hinderlige.
§ 67.
Uppflyttning till högre lön inom
tjenstegrad må icke ske, med mindre
fullmäktige pröfva tjenstemannen hafva
genom sin föregående tjenstgöring
inom graden och fortfarande duglighet
gjort sig förtjent af en dylik
löneförbättring.
Tjensteman, som varder till högre
lön uppflyttad, undfår derå protokollsutdrag.
§ 68.
Riksbankens tjensteman och betjente
äro skyldige att underkasta
sig den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet
eller jemkning i åligganden,
som vid en förändrad organisation
af riksbanken eller eljest kan
varda stadgad.
Såsom tjenstepligt åligger det enhvar
af riksbankens tjensteman, som
dertill af fullmäktige erhåller uppdrag,
att underskrifva nya samt granska,
uppräkna och makulera förslitna
sedlar.
De å indragningsstat för år 1864
uppförda öfvertalige tjensteman kunna
icke, emot deras vilja, tvingas
att emottaga någon af nuvarande
102
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
befattningar, såvida icke denna befattning,
i afseende på göromålens
omfång och beskaffenhet, motsvarar
den, hvarå de ega fullmakt.
§ 93.
Mom. 1. Kontorscheft-rne, de biträdande
kommissarierne samt de af
verkets öfriga tjensteman, som deltaga
i nyckel vår den, skola, en för
alla och alla för en, eller, der blott
två äro anställde, en för begge och
begge för en, ansvara för de under
deras vård förvarade tillhörigheter.
Mom. 2. Cheferne skola, hvar för
sig, ansvara för arbetets ordnande
samt göromålens behöriga och oafbrutna
gång inom hvar sitt kontor,
med skyldighet att, för befrämjande
deraf, noga'' handhafva och iakttaga
de kontroller och den tillsyn, som
hvar och en af dem, enligt instruktionen
för samma kontor eller andra
af Riksdagen eller bankofullmäkdge
gifna föreskrifter, åligga; och blitver
chefen i sista rummet ansvarig för
den skada eller förlust, som kan tillskyndas
Banken genom de i kontoret
biträdande kommissariers eller
underordnade tjenstemäns fel eller
förseelser, i händelse han, genom ett
noggrant iakttagande af föreskrifna
kontroller och samvetsgrannt uppfyllande
af öfriga embetspligter, kunnat,
men underlåtit att förekomma, rätta
eller i tid upptäcka samma fel eller
förseelse.
Mom. 3. Såväl chefer, som biträdande
kommissarier och tjensteman
skola i öfrigt, hvar för sig, ansvara
tjenstebefattningar, såvida icke denna
befattning, i afseende på göromålens
omfång och beskaffenhet, motsvarar
den, hvarå de eg a fullmakt.
§ 69.
Mom. 1. De tjensteman, som deltaga
i vården af riksbankens generalkassor,
skola, en för alla och alla
för en, eller, der blott två äro anstälde,
en för begge och begge fölen,
ansvara för de under deras vård
förvarade tillhörigheter.
Mom. 2. För öfrigt skola tjenstemännen,
hvar för sig, ansvara för hvad
hvar och en tillhör att verkställa,
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
103
för hvad hvar och en tillhör att verkställa,
kontrollera eller vårda, och
då två eller flere handlägga samma
expedition eller ärende, skall ansvaret
för den skada och förlust, som
tillskyndas verket, dem emellan sålunda
fördelas, att deri, som haft
första handläggningen, kommer att
ersätta en tredjedel, och den eller
de kontrollerande två tredjedelar;
börande ersättningen, då de kontrollerande
äro flere, af hvardera med
lika belopp utgöras; men skulle densamma
icke kunna hos en eller annan
af de ersättningsskyldige uttagas,
skola de öfrige, en för begge och
begge för en, eller en för alla och
alla för en, godtgöra bristen.
Mom. 4. Den som, enligt instruktionen
eller förordnande af fullmäktige,
deras deputerade eller vederbörande
kontorschef, förrättar en annans
embete eller tjenst, står under
tiden i samma ansvar som ordinarie
innehafvaren deraf; men om någon
eljest, med chefens tillstånd, sätter
annan i sitt ställe, ansvarar han sjelf
för vikariens åtgärder.
Dessutom är hvar och en Bankens
ernbets- eller tjensteman, likmätigt
sin ed, vid eget personligt ansvar,
förbunden att i tid upptäcka och tillkännagifva,
om han förmärker något
a färde vara, som kan lända Banken
till skada eller förlust.
§ 112.
Mom. 1. Bl ifver chef, biträdande
kommissarie eller annan tjensteman
af sjukdom hindrad att sin syssla
kontrollera eller vårda, och då två
eller flere handlägga samma expedition
eller ärende, skall ansvaret för
den skada och förlust, som tillskyndas
riksbanken, dem emellan sålunda
fördelas, att den, som haft första
handläggningen, kommer att ersätta
en tredjedel, och den eller de kontrollerande
två tredjedelar; börande
ersättningen, då de kontrollerande
äro flere, af hvardera med lika belopp
utgöras; men skulle densamma
icke kunna hos en eller annan af de
ersättningsskyldige uttagas, skola de
öfrige, en för begge och begge för
en, eller en för alla och alla för en,
godtgöra bristen.
Mom. 3. Den som, enligt instruktionen
eller förordnande af fullmäktige,
deras deputerade eller vederbörande
kontorschef, förrättar en annans
tjenst, står under tiden i samma
ansvar, som ordinarie innehafvaren
deraf; men om någon eljest, med
chefens tillstånd, sätter annan i sitt
ställe, ansvarar han sjelf för vikariens
åtgärder.
Dessutom är hvar och en Bankens
tjensteman vid eget personligt ansvar,
förbunden att i tid upptäcka
och tillkännagifva, om han förmärker
något å färde vara, som kan lända
riksbanken till skada eller förlust.
§ 70.
Mom. 1. Blifver tjensteman af sjukdom
hindrad att sin syssla förrätta,
och göromålens behöriga gång for
-
104
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
förrätta, och göromålens behöriga
»■ån" fordrar att föranstalta om vika
ö
t"'' .
riat, ege fullmäktige att om tjenstgöringen
förordna och dervid använda
ett arvode af 1,000 R:dr, efter
år räknadt.
Mom. 2. Erhålles tjenstledighet
efter egen ansökning för svag helsas
förbättrande, utan egentligt sjukdomsförfall,
eller för enskilda angelägenheter
eller i och för tjenstgöring
hos Riksdagen, dess utskott eller revisorer,
vare den tjenstledige pligtig
att sjelf vidkännas kostnaden för tjenstens
bestridande.
Mom. 3. Då vikariat för någon
tjensteman erfordras i anseende dertill,
att han sin egendom åt borgenärer
afträdt, eller ock blifvit för
skuld i häkte inmanad eller under
förmyndare ställd, bör hälften af hans
lön användas till tjenstens bestridande
under den tid vikariat i dylika fall,
enligt nedanstående §§ 114—116, kan
komma att fortfara.
Mom. 4. Bankens samtlige tjensteman
ega, så vidt sådant utan hinder
för göromålens jemna och oafbrutna
gång kan ske, hvar i sin ordning
åtnjuta semester, de i l:sta och
2:dra graderna under en månad och
de i å:dje och 4:de graderna under
en och en half månad hvarje år.
Tjenstemannen bibehåller under semestertid
såväl lön som tjenstgöringspenningar,
arvoden och missräkningspenningar,
hvaremot fullmäktige ega
att i och för tjenstgöringen använda
icke allenast arvoden, beräknade efter
1,000 R:dr för år, utan äfven de för
drar att föranstalta om vikariat, ege
fullmäktige att om tjenstgöringen
förordna och dervid använda ett
arvode af 1,000 R:dr, efter år räknadt.
Mom. 2. Erhålles tjenstledighet
efter egen ansökning för svag helsas
förbättrande, utan egentligt sjukdomsförfall,
eller för enskilda angelägenheter
eller i och för tjenstgöring
hos Riksdagen, dess utskott eller revisorer,
vare den tjenstledige pligtig
att sjelf vidkännas kostnaden för tjenstens
bestridande.
Mom. 3. Då vikariat för någon
tjensteman erfordras i anseende dertill,
att han sin egendom åt borgenärer
afträdt, eller ock blifvit för
skuld i häkte inmanad eller under
förmyndare ställd, bör hälften af hans
lön användas till tjenstens bestridande
under den tid, vikariat i dylika
fall, enligt nedanstående §§74
och 75, kan komma att fortfara.
Mom. 4. Samtlige tjensteman i
riksbankens kontor och expeditioner
ega, så vidt sådant utan hinder för
göromålens jemna och oafbrutna gång
kan ske, hvar i sin ordning under
sommarmånaderna åtnjuta semester,
de i lista och 2:dra graderna under
en månad och de i 3:dje och 4:de
graderna under en och en half månad
hvarje år. Tjenstemannen bibehåller
under semestertid såväl lön
som tjenstgöringspenningar, arvoden
och'' missräkningspenningar, hvaremot
fullmäktige ega att i och för tjenstgöringen
använda icke allenast arvoden,
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
105
vissa befattningar anvisade missräkningspenningar,
allt likväl inom det
i § 95 mom. 1 dertill på det hela
anvisade belopp af 3,500 R:dr årligen.
Semesterindelningen för hvarje
år upprättas af cheferne och fastställes
af fullmäktiges deputerade.
§ 103.
För att kunna antagas till extraordinarie
tjensteman vid bankoverket,
fordras att hafva undergått godkänd
afgångsexainen från något af
rikets högre elementarläroverk.
Sökande, hvilken på annat sätt
ådagalagt motsvarande kunskaper,
må dock, der särskilda omständigheter
dertill föranleda, äfven kunna
till extra ordinarie tjensteman af fullmäktige
antagas.
§ 104.
Öfvervaktmästare, tillika brandmästare,
samt nödig vaktbetjening tillsättes
medelst konstitutorial af fullmäktige,
efter det vederbörande kontorschef
i ämnet hörd blifvit.
Deputerade ega att, i samråd med
chefen för revisionskontoret, utse och
antaga extra vaktbetjening.
§ H2.
Mom. 5. Om någon af Bankens
vaktbetjening blifver af sjukdom hindrad
att sin tjenst bestrida, ege chefen
för revisions- och ekonomikontoret
förordna extra vaktbetjent att
tjensten förrätta, mot åtnjutande för
Bih. till Riksd. Prof, 1672. 6 Sami. 1
voden, beräknade efter 1,000 R:dr
för år, utan äfven de för vissa befattningar
anvisade missräkningspenningar,
allt likväl inom det i lönestaten
dertill anvisade belopp. Semester-ordningen
för hvarje år fastställes
af fullmäktiges deputerade.
§ 71.
För att kunna antagas till extra
ordinarie tjensteman i riksbanken fordras
att hafva undergått godkänd
afgångsexainen från högre elementarläroverk
eller på annat sätt ådagalagt
erforderliga kunskaper för riksbankens
tjenst.
§ 72.
Öfvervaktmästare, tillika brandmästare,
samt öfriga ordinarie vaktmästare
tillsättas af fullmäktige medelst
konstitutorial
Deputerade
ega att antaga och
entlediga extra vaktbetjening.
§ 73.
Om någon af riksbankens vaktbetjening
af sjukdom hindras att sin
tjenst bestrida, ega deputerade förordna
extra vaktbetjent att tjensten
förrätta, mot åtnjutande för den tid,
vikariatet fortfar, af ett arvode, motAfd.
13 Höft. 14
106
Banko-TJtskottets Betänkande N:o 16.
den tid, vikariatet fortfar, af ett arvode,
motsvarande den inkomst på
lönestat, som för Bankens yngre vaktmästare
är bestämd. För vaktbetjent,
som af annan anledning söker ledighet,
eller som måste från tjenstgöring
afhållas i följd deraf, att han
till borgenärers förnöjande sin egendom
afträdt, upprättas vikariat jemväl
af bemälde chef på den tjenstlediges
bekostnad.
§ 113.
Om någon tjensteman, antingen vid
mindre förseelser i tjensten ej låter
sig rätta af vederbörande förmäns
tillsägelse och varningar, eller ock
beträdes med verklig vårdslöshet eller
försummelse i sin tjenstgöring, vare
förmannen skyldig att förhållandet
skriftligen anmäla hos fullmäktige,
som bestämma huruvida sådan anmälan
bör till åtal eller annan åtgärd
föranleda. I sådant fall skall
tjenstemannen lemnas tillfälle till förklaring
och de upplysningar infordras,
som för sakens bedömande
finnas erforderliga, och, om tjenstemannen
derefter finnes beträdd med
försummelse eller fel i tjensten eller
annan oordentlighet eller ock med
ett ovärdigt uppförande i allmänna
lefvernet, skall han antingen erhålla
inför protokollet en allvarsam föreställning,
eller från tjenstgöring i
verket afhållas på längre eller kortare
tid, med förlust af större eller
mindre del af lönen.
Varder han sedermera till ny förseelse
förvunnen, afhålles han på
svarande den inkomst på lönestat,
som för riksbankens yngre vaktmästare
är bestämd. För vaktbetjent,
som af annan anledning söker ledighet,
eller som måste från tjenstgöring
afhållas i följd deraf, att han
till borgenärers förnöjande sin egendom
afträdt, förordnas vikarie af deputerade
på den tjenstlediges bekostnad.
§ 74.
Om någon tjensteman, antingen
vid mindre förseelser i tjensten ej
låter sig rätta af vederbörande förmäns
tillsägelse och varningar, eller
ock beträdes med verklig vårdslöshet
eller försummelse i sin tjenstgöring,
vare förmannen skyldig att
förhållandet skriftligen anmäla hos
fullmäktige, som bestämma, huruvida
sådan anmälan bör till åtal eller annan
åtgärd föranleda. I sådant fall
skall tjenstemannen lemnas tillfälle
till förklaring och de upplysningar
infordras, som för sakens bedömande
finnas erforderliga, och, om
tjenstemannen derefter finnes beträdd
med försummelse eller fel i tjensten
eller annan oordentlighet eller ock
med ett ovärdigt uppförande i allmänna
lefvernet, skall han antingen
erhålla inför protokollet en allvarsam
föreställning, eller från tjenstgöring
i riksbanken afhållas på längre
eller kortare tid, med förlust af större
eller mindre del af lönen.
Varder han sedermera till ny förseelse
förvunnen, afhålles han på
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
107
längre eller kortare tid, med förlust
af större eller mindre del af lönen,
från tjenstgöring i verket, eller ock
skiljes han från derstädes innehafvande
tjenst.
§ 116.
Om någon kommissarie eller innehafvare
af sådan tjenstebefattning
inom verket, hvarmed uppbörd eller
godkännande af andra verks eller enskilde
personers invisningar å Banken
är förenad, varder under förmynderskap
stäld, må det ej tillåtas
honom att tjensten förrätta, så länge
hans omyndighetstillstånd fortfar.
Blifver han icke inom tvänne år från
förmyndares inseende befriad, skiljes
han från tjensten.
§ 114.
Den tjensteman eller vaktbetjent,
som till borgenärers förnöjande sin
egendom afträdt, bör genast från
tjenstgöring i Banken afhållas, och
skall, om han icke senast sex månader
efter det inställelsedagen i konkursen
inträffat, styrker sig vara från
borgenärers kraf befriad, skiljas från
sin vid verket innehafvande tjenstebefattning.
§ 115.
Inmanas någon för skuld tvänne
särskilda gånger i häkte, vare han
sin tjenst i Banken förlustig*
§ H7.
Tjensteman, som öfvertygas om
ärerörigt brott eller annan förseelse
i allmänna lefverne! af den svåra be
-
längre eller«kortare tid, med förlust
af större eller mindre del af lönen,
från tjenstgöring i riksbanken, eller
ock skiljes han från derstädes innehafvande
tjenst.
§ 75.
Om någon kommissarie eller innehafvare
af sådan tjenstebefattning
inom riksbanken, hvarmed uppbörd
eller godkännande af andra verks
eller enskilde personers invisningar
å riksbanken är förenad, varder under
förmynderskap stäld, må det ej
tillåtas honom att tjensten förrätta,
så länge hans omyndighetstillstånd
fortfar. Blifver han icke inom tvänne
år från förmyndares inseende befriad,
skiljes lian från tjensten.
§ 76.
Mom. 1. Den tjensteman eller vaktbetjent,
som till borgenärers förnöjande
sin egendom afträdt, bör genast
från tjenstgöring i riksbanken
afhållas, och skall, om han icke senast
sex månader efter det inställelsedagen
i konkursen inträffat, styrker
sig vara från borgenärers kraf befriad,
skiljas från sin i riksbanken
innehafvande tjenstebefattning.
Mom. 2. Inmanas någon för skuld
i häkte, vare han sin tjenst i riksbanken
förlustig.
§ 77.
Tjensteman, som öfvertygas om
ärerörigt brott eller annan förseelse
i allmänna lefverne! af den svåra be
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
J08
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
skaffenhet, att verkets trygghet eller
anseende ovilkorligen fordrar hans
entledigande, kåfve gjort sig förlastig
sin vid verket innehafvande
tjenst.
Pensionstagare, som dömes till förlust
af medborgerligt förtroende för
alltid eller för viss tid, hafve förlorat
rättigheten att pension vidare
uppbära.
§ 118.
Den extra ordinarie, som, utan
erhållet tillstånd eller anmäldt laga
förfall, uteblifver från tjenstgöring
trenne på hvarandra följande månader,
eller under tvänne på hvarandra
följande qvartal visar märklig
försummelse och undandrager sig behörigt
deltagande i göroinålen, anses
icke vidare ämna att söka fortkomst
i Bankens tjenst och afföres genast
från listan öfver extra ordinarie!''.
§ 119.
Om någon af Bankens vaktbetjening
visar ohörsamhet mot förmäns
befallningar, eller på annat sätt felar
i tjensten, eller utom densamma förhåller
sig tadelvärdt, ankomme det
på fullmäktige att, efter anmälan af
chefen för revisionskontoret, efter
omständigheterna, antingen afhålla
den felaktige från tjenstgöring under
längre eller kortare tid, med förlust
af större eller mindre del af lönen,
eller ock genast skilja honom från
tjensten.
§ 105.
Vid pensionering af Bankens embets-
och tjensteman, konstidkare och
skaffenhet, att riksbankens trygghet
eller anseende ovilkorligen fordrar
hans entledigande, hafve gjort sig
förlustig sin i riksbanken innehafvande
tjenst.
§ 78.
Den extra ordinarie tjensteman,
som utan erhållet tillstånd eller anmäldt
laga förfall uteblifver från
tjenstgöring tre månader eller eljest
visar märklig försummelse eller undandrager
sig behörigt deltagande i
göroinålen, skall, på deputerades anmälan,
från listan öfver extra ordinarie
tjensteman afföras.
§ 79.
Om någon af riksbankens vaktbetjening
visar ohörsamhet mot förmäns
befallningar, eller på annat sätt
felar i tjensten, eller utom densamma
förhåller sig tadelvärdt, ankomme det
på fullmäktige att, efter anmälan af
deputerade, efter omständigheterna,
antingen afhålla den felaktige från
tjenstgöring under längre eller kortare
tid, med förlust af större eller
mindre del af lönen, eller ock genast
skilja honom från tjensten.
§ 80.
Vid pensionering af riksbankens
tjensteman, konstidkare och vaktbe
-
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
109
vaktbetjening, tjenar såsom grund den
för deras vid afgången innehafvande
tjenst eller befattning å löne- eller
indragningsstat uppförda lön.
§ 110.
Vid beräkning af tjensteår afses
den, såsom ordinarie och extra ordinarie
i ej mindre Bankens, än annan
Statens tjenst, använda tid.
§ 106.
Den tjensteman, konstidkare eller
vaktbetjent, som uppnått sjutio års
ålder eller tjenat femtio år, är berättigad
att flyttas på pensionsstat,
med åtnjutande i sin öfriga lifstid
af hela lönen såsom pension.
§ 107.
Den tjensteman, konstidkare eller
vaktbetjent, som uppnått sextiofem
års ålder och tjenat fyratio år, eger
att undfå afsked, med bibehållande
af hela lönen såsom pension, då genom
läkarebetyg behörigen styrkes,
att han betinnes uti ett sjukligt eller
försvagadt helsotillstånd.
§ 108.
Den tjensteman, konstidkare eller
vaktbetjent, som, efter ådagalagdt
välförhållande i och utom tjensten,
sig om afsked anmäler, är, såvida
han fyllt sextio år och tjenat fyratio
år, berättigad att, såsom pension för
lifstiden, åtnjuta tr efjer de delar af innehafvande
lön. Före uppnådda 60
lefnadsår, i förening med 40 tjensteår,
kan afskedssökande endast i händelse
tjening, tjenar såsom grund, dels den
lön, de vid afgången, enligt löneeller
indragningsstat, innehafva, dels
det antal år, de användt såsom extra
ordinarie och ordinarie i ej mindre
riksbankens än annan statens tjenst.
§ 81.
Den tjensteman, konstidkare eller
vaktbetjent, som uppnått sjutio års
ålder eller tjenat femtio år, är berättigad
att flyttas på pensionsstat,
med åtnjutande i sin öfriga lifstid
af hela lönen såsom pension.
§ 82.
Den tjensteman, konstidkare eller
vaktbetjent, som uppnått sextiofem
års ålder och tjenat fyratio år, eger
att undfå afsked, med bibehållande
af hela lönen såsom pension, då genom
läkarebetyg behörigen styrkes,
att han betinnes uti ett sjukligt eller
försvagadt helsotillstånd.''
§ 88.
Den tjensteman, konstidkare eller
vaktbetjent, som efter ådagalagdt välförhållande
i och utom tjensten, sig
om afsked anmäler, är, såvida han
fyllt sextio år och tjenat fyratio år,
berättigad att, såsom pension för lifstiden,
åtnjuta trefjerdelar af innehafvande
lön. . Före uppnådda sextio
lefnadsår, i förening med fyratio
tjensteår, kan afskedssökande endast
110
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
af bevislig oförmögenhet till vidare
tjenstgöring pension erhålla. Pensionsbeloppet
bestämmes då efter
tjensteåren allena, medelst afdrag å
trefjerdedelars lön af en fyrationdedel
för hvarje bristande tjensteår.
Öfverstiga deremot tjensteåren 40
och åldersåren 60, ökas det ofvan
bestämda pensionsbeloppet med en
fyrationdedel för hvarje Överskjutande
tjensteår, eller ock med en
sextiondedel för hvarje öfverstigande
åldersår, derest detta sistnämnda beräkningssätt
skulle för afskedssökanden
förmånligare utfalla.
§ 109.
Mom. 1. Då sådant för göromålens
säkra och skyndsamma gång finnes
oundgängligen nödigt, kunna fullmäktige
på pensionsstat förflytta en
tjensteman, som af ohjelpligt sjukdomstillstånd
eller afgjord oförmögenhet
är förhindrad att vidare gagna
verket, oaktadt han sig ej om afsked
anmält. I sådant fall ega fullmäktige
att, efter omständigheterna, antingen
tillägga tjenstemannen hela
lönen i pension, ehvad de föreskrifna
lefnads- och tjensteåren äro uppnådda
eller icke, eller ock tillämpa de
grunder för pensions bestämmande,
som i nästföregående § äro fastställda
Mom.
2. Skulle åter någon af vaktbetjeningen
före uppnådda, här ofvan
föreskrifna lefnads- och tjensteår,
finnas af sjuklighet urståndsatt
eller eljest oförmögen att längre gagna
verket, ega fullmäktige att, efter nog
-
i händelse af bevislig oförmögenhet
till vidare tjenstgöring pension erhålla.
Pensionsbeloppet bestämmes
då efter tjensteåren allena, medelst
afdrag å trefjerdedelars lön af en fyrationdel
för hvarje bristande tjensteår.
Öfverstiga deremot tjensteåren 40
och åldersåren 60, ökas det ofvan
bestämda pensionsbeloppet med en
fyrationdedel för hvarje Överskjutande
tjensteår, eller ock med en
sextiondedel för hvarje öfverstigande
åldersår, derest detta sistnämnda beräkningssätt
skulle för afskedssökanden
förmånligare utfalla.
. § 84.
Mom. 1. Då sådant för göromålens
säkra och skyndsamma gångfinnes
oundgängligen nödigt, kunna
fullmäktige på pensionsstat förflytta
en tjensteman, som af ohjelpligt sjukdomstillstånd
eller afgjord oförmögenhet
är förhindrad att vidare gagna
riksbanken, oaktadt han sig ej om
afsked anmält. I sådant fall ega
fullmäktige att, efter omständigheterna,
antingen tillägga tjenstemannen
hela lönen i pension, ehvad de
föreskrifna lefnads- och tjensteåren
äro uppnådda eller icke, eller ock
tillämpa de grunder för pensions bestämmande,
som i näst föregående §
äro fastställda.
Mom. 2. Skulle åter någon af
vaktbetjeningen före uppnådda, här
ofvan föreskrifna lefnads- och tjensteår,
finnas af sjuklighet urståndsatt
eller eljest oförmögen att längre
gagna riksbanken, ega fullmäktige
''Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
111
grann pröfning af omständigheterna
i hvarje särskildt fall, honom på pensionsstat
förflytta, med bibehållande
under sin öfriga lifstid af en årlig
pension, motsvarande högst två tredjedelar
af lönen, och i öfrigt lämpad
efter den afgåendes tjenstetid inom
verket och under tjenstgöringen derstädes
ådagalagda förhållanden samt
större eller mindre förmåga att kunna
till sin bergning sjelf bidraga.
§ 117.
Pensionstagare, som dömes till förlust
af medborgerligt förtroende för
alltid eller för viss tid, hafve förlorat
rättigheten att pension vidare
uppbära.
§ 98.
Ansökningar från personer inom
Banken rörande arvoden utöfver faststäld
stat, gratifikationer, eftergifter
eller afskrifningar få endast ske hos
Bankoutskottet; och skola ansökningarne
till fullmäktiges expedition inlemnas
senast å den dag, Riksdagen
sammanträder, vid påföljd att de i
annat fall icke varda till pröfning
upptagna.
§ 120.
Öfver sådana, af fullmäktige fattade,
Bankens tjensteman rörande
beslut, som grunda sig på föreskrifterna
i 7:de Artikeln af banko-reglementet,
kunna besvär anföras hos
näst sammanträdande Banko-utskott
eller, mellan riksdagarne, hos revisorerne
af riksbanken; dock hvad
att, efter noggrann pröfning af omständigheterna
i hvarje särskildt fall,
honom på pensionsstat förflytta, med
bibehållande under sin öfriga lifstid
af eu årlig pension, motsvarande
högst två tredjedelar af lönen, och
i öfrigt lämpad efter den afgåendes
tjenstetid inom riksbanken och under
tjenstgöringen derstädes ådagalagda
förhållanden samt större eller mindre
förmåga att kunna till sin bergning
sjelf bidraga.
§ 85.
Pensionstagare, som dömes till förlust
af medborgerligt förtroende för
alltid eller för viss tid, hafve förlorat
rättigheten att pension vidare
uppbära.
§ 86.
Mom. 1. Ansökningar från personer
inom riksbanken rörande arvoden
utöfver faststäld stat, gratifikationer,
eftergifter eller afskrifningar
få endast ske hos Banko-utskottet;
och skola ansökningarne till fullmäktiges
expedition inlemnas senast å
den dag, Riksdagen sammanträder,
vid påföljd att de i annat fall icke
varda till pröfning upptagna.
Mom. 2. Öfver sådana, af fullmäktige
fattade, riksbankens tjensteman
rörande beslut, som grunda sig
på reglementets föreskrifter angående
tjenstemännens tillsättande, aflöning
och åligganden samt ordningsstadganden
och grunder för pensions
erhållande kunna besvär anföras hos
112
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
angår de i Afdelning 4 omförmälda
mål, endast i det fall, att tjensteman
blifvit från tjensten skiljd eller förklarats
skyldig afstå någon del af
sina löneinkomster,
Besvären skola, vid äfventyr af
talans förlust, anmälas hos fullmäktige,
i frågor om befordringar sednast
fjorton dagar efter det beslutet
blifvit justeradt och i andra mål sednast
fjorton dagar efter det klaganden
af beslutet bevisligen erhållit
del, den oräknad, allt före klockan
tolf på dagen; hvarefter besvären
böra till fullmäktiges expedition inlemnas,
när de äro ställda till Bankoutskottet,
sist å den dag, Riksdag
sammanträder, och när de anföras
hos revisorerne af riksbanken, sist
fjorton dagar före revisionens början;
men är beslutet af fullmäktige
meddeladt sednare än fjorton dagar
före utgången af den sålunda bestämdatiden,
böra besvären tillBankoutskottet
eller revisionen omedelbart
ingifvas innan klockan tolf å fjortonde
dagen efter den, då befordringsfråga
blifvit justerad eller beslut
i annat mål blifvit klaganden
delgifvet.j
näst sammanträdande Bankoutskott
eller, mellan riksdagarne, hos revisorerne
af riksbanken; dock, hvad
angår fullmäktiges beslut i ordningsmål,
endast i det fall att klaganden
blifvit från tjensten skiljd eller förkarats
skyldig afstå någon del af
sina löneinkomster.
Besvären skola, vid äfventyr af
talaris förlust, anmälas hos fullmäktige,
i frågor om befordringar sednast
fjorton dagar efter det beslutet
blifvit justeradt och i andra mål sednast
fjorton dagar efter det klaganden
af beslutet bevisligen erhållit
del, den oräknad, allt före klockan
tolf på dagen; hvarefter besvären
böra till fullmäktiges expedition inlemnas,
när de äro ställda till Bankoutskottet,
sist å den dag, Riksdag
sammanträder, och när de anföras
hos revisorerne af riksbanken, sist
fjorton dagar före revisionens början;
men är beslutet af fullmäktige
meddeladt sednare än fjorton dagar
före utgången af den sålunda bestämda
tiden,böra besvären till Bankoutskottet
eller revisionen omedelbart
ingifvas innan klockan tolf å fjortonde
dagen efter den, då befordringsfråga
blifvit justerad eller beslut
i annat mål blifvit klaganden
delgifvet.
Afdelning 5.
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
113
§ 123.
Mom. 1. Styrelsen öfver hvardera
lånekontoret består af fyra ledamöter,
nämligen tre inom kontorets
distrikt boende samt ett bankoombud.
Mom. 2. Riksdagen utser tre af
dessa ledamöter, äfvensom suppleanter
för dem, på sätt, som vid valen
af fullmäktige i Banken och Riksgäldskontoret
iakttages.
Banko-ombudet i hvardera styrelsen
förord nas af fullmäktige.
Mom. 3. Styrelsen väljer inom
sig ordförande och vice ordförande.
Mom. 5. Blifver af Riksdagen utsedd
ledamot hindrad att i styrelsens
sammankomster deltaga, inkallas i
styrelsen suppleant.
Derest banko-ombudet af sjukdom
eller annat laga förfall hindras att
uppdraget bestrida, förordna fullmäktige
annan person att detsamma
under tiden utöfva mot ersättning,
som af fullmäktige bestämmes.
Mom. 9. Skulle banko-ombudet
någon gång vara frånvarande, kunna
målen af annan ledamot föredragas;
dock må banko-ombudet icke utan
laga förfall från styrelsens sammanträden
uteblifva.
Bih. till Riksd. Prot. 1872. 6 Sami. 1
Afdelning 5.
Om Styrelserna vid lånekontoren
i Göteborg, Malmö och Wisby
och deras åligganden samt om
tjenstemännen vid dessa
lånekontor.
§ 87.
Mom. 1. Styrelsen öfver hvartdera
af lånekontoren i Göteborg, Malmö
och Wisby utgöres af fyra ledamöter,
deraf Riksdagen utser tre jemte
suppleanter för dem och fullmäktige
förordna den fjerde eller riksbankens
ombud i styrelsen.
Mom. 2. Styrelsen väljer inom
sig ordförande och vice ordförande.
Mom. 3. Ar styrelsen ej så fulltalig,
som för besluts fattande erfordras,
enligt hvad här nedan föreskrifves,
inkallas suppleant att i styrelsen
deltaga.
Inträffar hinder för banko-ombudet,
förordna fullmäktige annan person
att befattningen under tiden bestrida
mot ersättning, som af fullmäktige
bestämmes, och bör emellertid
annan ledamot af styrelsen
öfvertaga bankoombudets göromål.
Afä. 13 Häft. 15
114
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
Mom. 12. Såväl fullmäktige i Banken
som Riksdagens revisorer ega
att, om anledning dertill förefinnes,
anmäla en eller flera af lånekontorens
styrelseledamöter att ställas under
laga tilltal af justitieombudsmannen
; och afhålle sig den eller de
sålunda under tilltal ställde styrelseledamöter
från all befattning vid lånekontoret,
intilldess målet blifvit
genom laga kraftvunnet utslag afgjordt;
börande i thy fall suppleanter
i de afgångne styrelseledamöternas
ställe uti styrelsen inträda.
Bankens ombud i styrelsen ega
fullmäktige, när så lämpligt pröfvas,
att från dess befattning återkalla.
§ 129.
Fullmäktige ega vidtaga sådana
rättelser och meddela de reglementariska
föreskrifter, som finnas behöfliga
till befordrande af större ordning,
säkerhet och kontroll vid lånekontoren;
och skola lånekontorsstyrelserna
ställa sig till ovilkorlig
efterrättelse hvad fullmäktige i detta
hänseende stadga och förordna.
Mom. 4. Ledamot i styrelsen frånträde
genast denna befattning i följande
fall:
a) om han blifver ledamot af statsrådet;
b)
om han ställes under förmynderskap
;
c) om han till borgenärer all sin
egendom af träder;
d) om han af allmän åklagare ställes
under tilltal för vanfrejdande brott;
e) om han förklaras förlustig medborgerligt
förtroende eller ovärdig att
inför rätta fora andras talan;
f) om han blifvit förvunnen att
hafva vid riksdagsmannaval med penningar
eller gåfvor sökt värfva röster
eller emot vedergällning afgifvit sin
röst eller genom våld och hot stört valfriheten.
Och skall dä suppleant inkallas, att
i stället såsom ledamot i styrelsen inträda.
Banko-ombudet ege fullmäktige
dessutom att, när så lämpligt pröfvas,
från befattningen entlediga.
§ 88.
Vid förvaltningen af lånekontoret
har styrelsen att ställa sig till efterrättelse
icke allenast de för riksbanken
utfärdade lagar, ordningar, stadgar
och reglementen, utan äfven de
föreskrifter, som äro eller varda af
fullmäktige eller deras deputerade
meddelade för beredande af antingen
större ordning, säkerhet och kontroll
vid lånekontoren eller närmare
öfverensstämmelse emellan riksbankens
och lånekontorens räkenskaper
''Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
115
§ 123.
Mom. 9. Banko-ombudet föredrager
i styrelsen ärendena och besörjer
brefvexligen emellan styrelsen och
fullmäktige, i öfverensstämmelse med
styrelsens beslut.
§ 123.
Mom. 4. Banko-ombudet i Göteborgs
och Malmö lånekontor jemte
en af dervarande styrelses öfriga ledamöter,
som af fullmäktige dertill
utses, utöfva de med köp och försäljning
af vexlar i hvardera staden
förenade göromål.
Dessa ledamöter ega att antaga
och entlediga nödigt biträde i berörda
göromål.
§ 125.
Mom. 1. Lån frän allmänna diskontfonden
utgifvas en gång i veckan
, vederbörande styrelse likväl förbehållet
att, derest för räkenskapernas
af slutande så nödigt prof vas, vid hvarje
års utgång för högst två veckor
nämnda utlåning inställa.
och redovisning; och har styrelsen
att doldt och förtegadt hålla hvad
som rörer enskilda personers förhållanden
till lånekontoret.
§ 89.
Mom. 1. Den dagliga förvaltningen
af lånekontoret besörjes af bankoombudet,
som i sådant afseende åligger
att utöfva noggrann tillsyn öfver
göromålens handläggning inom
lånekontoret, att föredraga låne- och
andra ärenden och att besörja brefvexlingen
emellan lånekontoret och
riksbanken, allt i öfverensstämmelse
med de föreskrifter, som äro eller
varda af fullmäktige, deras deputerade
eller lånekontorsstyrelsen meddelade.
Mom. 2. Banko-ombudet i Göteteborgs
och Malmö lånekontor jemte
en af dervarande styrelses öfriga
ledamöter, som af fullmäktige dertill
utses, utöfva de med köp och
försäljning af vexlar i hvardera staden
förenade göromål.
Dessa ledamöter ega att antaga
Ö o
och entlediga nödigt biträde i berörda
göromål.
§ 90.
Mom. 1. För behandling af allmänna
ärenden sammanträda styrelserna
en gång i hvarje månad eller
oftare, om ärendenas beskaffenhet
och oafbrutna gång sådant fordrar,
och skola dervid samtlige ledamöter
vara närvarande. Uppstå vid dessa
116
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
Ansökning till kreditiv pröfvas, så
snart handlingarne undergått behörig
granskning. Kreditivtiden räknas
från och med den dag, som i
hvarje fall för dragningens början
bestämmes.
Diskontering och utlåning från handels-
och näringsdiskontfonden sker
vid diskontkontoret i Stockholm samt
lånekontoren i Göteborg och Malmö
alla söknedagar och vid lånekontoret
i Wisby minst två dagar i hvarje
vecka.
Vid pröfning af ansökningar om
lån, diskontering och kreditiv, skola
i Styrelsen öfverdiskontkontoretminst
fyra ledamöter och i lånekontorsstyrelserna
minst tre ledamöter vara
närvarande. För bifall till ansökning
fordras afgjord röstpluralitet.
Mom. 2. För behandling af öfriga,
diskont- och lånekontoren tillhöriga,
ärenden, sammanträda styrelserna
in pleno en gång i månaden
eller oftare, om göromålen sådant
påkalla.
Vid dessa sammanträden skall protokoll
föras.
För besluts fattande vid plenisammanträden
erfordras att i diskontstyrelsen
minst fem och i lånekontors-styrelserna
samtlige ledamöter
äro närvarande. Yppas härvid skiljaktiga
meningar, gälle de flesta rösterna,
och då dessa äro lika, ege
ordföranden afgörande röst.
Mom. 3. Hvar och en bland fullmäktige
är öppet lemnadt att, när
som helst, öfvervara styrelsernas
sammankomster, men utan rättighet
sammanträden, dervid protokoll skall
föras, skiljaktiga meningar, gälle
flesta rösterna och, då dessa äro lika,
ege ordföranden afgörande röst.
Mom. 2. För pröfning åter af diskonterings-
låne- och kreditivansökningar
sammanträda styrelserna öfver
lånekontoren i Göteborg och
Malmö alla söknedagar och styrelsen
öfver lånekontoret i Wisby åtminstone
två dagar i hvarje vecka.
Vid dessa sammanträden skola minst
tre ledamöter närvara. För bifall
till ansökning fordras afgjord röstöfvervigt.
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
117
att i beslut och omröstningar deltaga.
§ 123.
Mom. 8. Låne- och säkerhetshandlingar
samt andra värdepapper, äfvensom
kontanta penningar förvaras
under tre lås, hvartill banko-ombudet
och en af styrelsens öfriga ledamöter
samt lånekontorets kamererare
hafva hvar sin, till olika lås hörande
nyckel.
§ 128.
Tvänne eller flera gånger om året
skola två af styrelsens ledamöter verkställa
inventering af de hos ombudsmännen
befintliga säkerhetshandlingar
samt tillse huru de ombudsmännen
tillhörande, löpande ärenden
handhafvas. Eg ande dessutom fullmäktige,
om och när sä nödigt anses,
att åt någon af styrelsens ledamöter
med juridiska kunskaper, eller annan
i juridiska värf erfaren person uppdraga
att, emot särskild, efter uppdragets
vigt och omfattning lämpad
ersättning, med noggrannhet genomgå
och granska ombudsmännens åtgärder
samt om förloppet af den verkställda
granskningen till styrelsen afgifva berättelse,
deruti jemväl vid hvarje tillfälle
upptages, hvilka af de under lagsökning
då varande lån synas böra
antingen, såsom osäkra, inom linien
föras, eller ock till afskrifning anmälas,
med fullständiga upplysningar rörande
de omständigheter, som i afseende
på så beskaffade län förekommit.
§ 91.
Mom. 1. Låne- och säkerhetshandlingar
samt andra värdepapper, äfvensom
kontanta penningar förvaras under
tre lås, hvartill banko-ombudet
och en af styrelsens öfriga ledamöter
samt lånekontorets kamererare
hafva hvar sin, till olika lås hörande
nyckel; dock är ombudsmannen
ensam ansvarig för sådana låne- och
säkerhetshandlingar, hvilka äro på
hans åtgärd beroende.
Mom. 2. Tvänne eller flera gånger
om året skola två af styrelsens
ledamöter verkställa inventering af
de hos ombudsmannen befintliga säkerhetshandlingar,
samt tillse huru
de ombudsmännen tillhörande, löpande
ärenden handhafvas.
118
Banko-TJtskottets Betänkande N:o 16.
§ 123.
Mom. 11. Styrelsen eger rättighet
att på Banken utfärda assignationer,
dock under vilkor att assignationerna,
hvartill blanketter, med
deri utsatt valör, efter reqvisition,
från fullmäktige utlemnas, icke må
utgifvas å andra summor än ett hundra
r:dr, fem hundra r:dr och ett
tusen r:dr. Börande härvid för öfrigt
iakttagas, att assignationerna underskrifvas
af minst två styrelseledamöter
och banko-ombudet samt kontrasigneras
af kamereraren, att några
assignationer ej på förhand förfärdigas
till upptagande ibland kassabehållningen,
utan underskrifvas endast
i den mån, som de i och för lånekontorets
rörelse erfordras, samt att
med först afgående post efter assignationernes
utgifvande förteckning på
desamma, innefattande nummer, datum
och summa, till Banken insändes.
Öfverflyttning af medel från ett
till annat lånekontor räkning i Bankens
depositionskontor eller från lånekontor
till någon Bankens räkning
i depositionskontoret verkställer
lånekontorets styrelse medelst utfärdande
af handskrifven assignation
å beloppet.
§ 127.
Mom. 1. De å diskont- och lånekontorens
lånerörelser inflytande räntor
och öfriga vinstmedel få icke
utlånas, utan skola, hvad diskontkontoret
angår, efter hvarje veckas
utgång, och, beträffande lånekontoren,
efter afdrag af utgifterna för lånekontorens
förvaltning och beloppen
§ 92.
Styrelserna ega rättighet att på
riksbanken utfärda assignationer, dock
under vilkor att assignationerna, hvartill
blanketter, med deri utsatt valör,
efter reqvisition, från fullmäktige
utlemnas, icke må utgifvas å
andra summor än ett hundra r:dr,
fem hundra r:dr och ett tusen r:dr.
Börande härvid för öfrigt iakttagas,
att assignationerna underskrifvas af
minst två styrelseledamöter och bankoombudet,
samt kontrasigneras af
kamereraren, att några assignationer
ej på förhand förfärdigas till upptagande
bland kassabehållningen,
utan underskrifvas endast i den mån,
som de i och för lånekontorets rörelse
erfordras samt att, med först
afgående post efter assignationernas
utgifvande, förteckning på desamma,
innefattande nummer, datum och
summa, till riksbanken insändes.
Öfverflyttning af medel från en
till annan räkning i riksbanken verkställer
styrelsen medelst utfärdande
af handskrifven assignation.
§ 93.
De vid lånekontoren inflytande
räntor och öfriga inkomster skola,
efter afdrag af utgifterna för lånekontorens
förvaltning och beloppet
af de lån, hvilka vid de årliga revisionerna
varda inom linien förda,
efter hvarj e qvartals utgång till riksbanken
levereras.
Banko-TJtskottets Betänkande N:o 16,
119
af de lån, hvilka vid de årliga revisionerna
kunna varda inom linien
förda, efter utgången af hvarje qvartal,
så fort ske kan, till Banken inlevereras.
Styrelserna öfver lånekontoren
åligge det jemväl att till
Banken insända de kassabehållningar,
som icke i och för rörelsen ovilkorligen
erfordras.
§ 126.
Till fullmäktige afiemnas hvarje
vecka rapport angående vederbörande
diskont- och lånekontor rörelse, och
hvarje månad utdrag af lånekontorens
kassaräkning.
§ 123.
Mom. 6. Tjenstemännen och vaktbetjeningen
vid hvartdera lånekontoret
antagas och förordnas af lånekontorets
styrelse, som eger att, när
så fordras, från tjensten och densamma
åtföljande förmåner entlediga den,
med hvilken styrelsen finner lånekontoret
icke vara belåtet.
§ 123.
Mom. 7. De af lånekontorens tjensteman,
som innehafva uppbörd, skola
ställa af styrelsen godkänd borgen
eller annan säkerhet till belopp, hvilket
vederbörande styrelse finner godt
bestämma.
§ 130.
Mom. 2. Af lånekontorens i orterna
förvaltning och räkenskaper
verkställes likaledes årligen revision
genom fem personer, utaf hvilka Riksdagens
Kammare utse hvardera två,
§ 94.
Styrelserna hafva att låta upprätta
och inom föreskrifna tider till riksbanken
insända vecko-, månads-, qvartals-
samt årsuppgifter och sammandrag
angående lånekontorens rörelse
i dess särskilda delar.
§ 95.
Mom. 1. Tjenstemännen och vaktbetjeningen
vid hvartdera lånekontoret
antagas och förordnas af lånekontorets
styrelse, som eger att, när
så fordras, från tjensten och densamma
åtföljande förmåner entlediga den,
med hvilken styrelsen finner lånekontoret
icke vara belåtet.
Mom. 2. De af lånekontorens tjensteman,
som innehafva uppbörd, skola
ställa af styrelsen godkänd borgen
eller annan säkerhet till belopp, hvilket
vederbörande styrelse finner godt
bestämma.
§ 96.
Mom. 1. Lånekontorens räkenskaper
och förvaltning granskas årligen
genom fem personer, af hvilka Riksdagens
Kammare utse hvardera två
och fullmäktige den femte.
120
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
jemte lika antal suppleanter, och
banko-fullmäktige en.
§ 131.
Mom. 1. Till de i nästföregående
§ omnämnda revisioner aflemnas berättelse
ej mindre af diskont- och lånekontorens
styrelser öfver hvartdera
kontorets ställning, än äfven af vederbörande
ombudsmän öfver de deras
behandling tillhörande bevaknings-
och utsökningsärenden.
Mom. 2. öfver diskont- och lånekontorens
lånerörelse afgifva samtliga
styrelserna berättelser till nästblifvande
Banko-Utskott och revisorer
öfver bankoverket, under iakttagande
att dessa berättelser till fullmäktige
inlemnas, i förra fallet sist å dagen
före riksdagens början och i sednare
fallet åtminstone fjorton dagar före
revisorernas sammanträdande.
§ 133. (utgår)
Mom. 1. Aflöningsstaten för lånekontoren
är fastställd på sätt som
följer, nemligen:
A) För lånekontor et i Göteborg:
styrelseledamöterna, utom banko-ombudet,
hvardera arvode, i ett för
allt, 1,600 r:dr ........
4,800.
banko-ombudet, arvode .........
4,800.
kamereraren, lön ......
2,000.
arvode .....................
600.
2,600.
kassören, lön ............
1,600.
arvode ....................
300.
missräknings-pennin-
gar............................
500.
2,400.
förste bokhållaren, lön
1,600.
arvode .....................
300.
1,900.
Transport
16,500.
Mom. 2. Berättelser skola af styrelserna
afgifvas såväl till bemälde
revisorer, när de sammanträda, angående
diskonterings-, låne- och kreditivrörelsen
samt hithörande bevaknings-
och utsökningsärenden, som
till Riksdagens Banko-utskott och
revisorer öfver stats-, banko- och riksgäldsverken
angående lånekontorets
rörelse på det hela; börande sistnämnda
berättelser till fullmäktige
inlemnas, den till Banko-utskottet
sednast å dagen före riksdagens början
och den till revisorerne åtminstone
fjorton dagar före deras sammanträde.
§ 97.
Mom. 1. De till styrelseledamöter
samt tjenstemän och vaktbetjente vid
lånekontoren utgående aflöningsförmåner
upptagas i särskild af Riksdagen
fastställd aflöning s st åt.
andre
Banko-Utskottets Betänkande N:o~16.
121
Transport
andrebokhållaren,lön 1,600.
arvode ..................... 150.
tredje bokhållaren,lön...............
registratorn, lön........ 1,600.
arvode ..................... 600.
kontorsskrifvaren ....................
ombudsmannen, lön 1,600.
arvode ..................... 400.
kanslisten, lön ...........................
en vaktmästare, lön 600.
arvode ..................... 75.
16,500.
1,750.
1,600.
2,200.
800.
2,000.
800.
675.
en vaktmästare, lön 500.
arvode ..................... 75.
575.
Summa r:dr runt 26,900.
Dessutom må till lånekontorets
personal, såsom arvode för belåning
af vågförda effekter, utgå 600
r:dr r:mt.
B) För lånekontor et i Malmö:
styrelseledumöterne, utom banko-ombudet,
hvardera arvode, i ett för
allt, 1,200 r:dr.........
3,600
banko-ombudet, arvode .........
4,000.
kamererare!!, lön .....
2,000.
arvode .....................
300.
2,300.
kassören, lön...............
missräknings-pennin-
1,600.
gar............................
300.
1,900.
förste bokhållaren, lön
1,600.
arvode ....................
300.
1,900.
andre bokhållaren, lön
1,600.
registratorn, lön ......
1,600.
arvode ...................
300.
1,900.
ombudsmannen, lön
vaktmästaren, lön .......
1,200.
600.
husdrängen,, lön..............
335.
Summa r:dr runt 19,335.
Bih. till Riksd. Prot. 1872. 6 Sami. 1 Afd. 13 Häft.
16
122
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
C) För lånekontor et i Wisby:
i ett för allt, en summa af 6,000 r:dr
r:mt årligen; kostnaden för revisionen
af lånekontorets räkenskaper och
förvaltning häri ej inbegripen.
Af denna summa utgår:
till styrelsens ledamöter, utom bankoombudet,
hvardera 500 r:dr 1,500.
,, banko-ombudet, arvode...... 1,000.
„ kamereraren lön...... 1,000.
,, missräkningspennin
gar.
........................ 200. 1;200.
„ bokhållaren, tillika registrator,
lön....................... 800.
„ ombudsmannen, lön ........... 300.
„ vaktbetjenten.................. 200.
Summa r:dr runt 5,000.
Mom. 2. Arvodet till de ledamöter
af styrelserna i Göteborg och
Malmö, som besörja vexel-handeln
derstädes, äfvensom ersättningen till
deras biträden ega fullmäktige att,
efter göromålens omfång och beskaffenhet,
bestämma till såväl beloppet
som detsammas fördelning mellan
ombuden; dock får beloppet af ersättningen
till vexelombuden i Göteborg
icke öfverstiga 3,000 r:dr årligen.
Mom. 3. Så länge inkallad suppleant
bestrider ordinarie ledamots
befattning i styrelsen, åtnjute han
det för den sednare bestämda arvode,
lämpadt efter den tid, han i kontorets
styrelse och förvalning deltager.
§ 134.
I de för tjenstemännen och vaktbetjeningen
vid lånekontoren i före
-
Mom. 2. Arvodet till de ledamöter
af styrelserna i Göteborg och
Malmö, som besörja vexel-handeln
derstädes, äfvensom ersättningen till
deras biträden ega fullmäktige att,
efter göromålens omfång och beskaffenhet,
bestämma till såväl beloppet
som detsammas fördelning ledamöterne
emellan; dock får beloppet af
ersättningen till bemälde ledamöter
i Göteborg icke öfverstiga 3,000 r:dr
årligen.
Mom. 3. Så länge inkallad suppleant
bestrider ordinarie ledamots
befattning i styrelsen, åtnjute han
det för den senare bestämda arvode,
lämpadt efter den tid, han i kontorets
styrelse och förvaltning deltager.
§ 98.
I de för tjenstemännen och vaktbetjeningen
vid lånekontoren i fast
-
Banko-Utslcottets Betänkande N:o 16.
123
gående § upptagna löne- och arvodesbelopp
ega hvarken fullmäktige eller
lånekontorens styrelser att tillökning
meddela; dock ega fullmäktige att
anvisa oundvikligen nödiga arvoden
för det ökade tjenstemanna-biträde,
som för postvexelrörelsen samt medels
emottagande på upp- och afskrifningsräkning
vid lånekontoren
kan erfordras.
§ 135.
Tjenstemännen vid lånekontoren
äro förbundna att underkasta sig den
vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet
eller jemkning i åligganden, som vid
förändrad organisation af lånekontoren
eller eljest kan vara stadgad.
§ 136.
Då tjensteman vid någotdera lånekontoret
af sjukdom eller annat laga
förfall hindras att tjensten bestrida,
ege vederbörande lånekontorsstyrelse
att, efter de grunder, som i detta
afseende äro inom banken gällande,
bestämma arvodesbeloppet för den,
som varder till tjenstens bestridande
förordnad; dock under iakttagande,
hvad angår lånekontoret i Wisby, att
anslaget för detta kontors förvaltning
på det hela icke öfverskrides.
§ 137.
Då tjensteman eller vaktbetjent
vid lånekontor, efter ådagalagdt välförhållande
i tjensten, nödsakas för
ålderdom eller sjuklighet från lånekontorets
tjenst afgå, eger han att
undfå lämpligt understöd på ban
-
ställd stat upptagna löne- och arvodesbelopp
ega hvarken fullmäktige
eller lånekontorens styrelser att tillökning
meddela; dock ega fullmäktige
attanvisanödigaarvoden för det ökade
tjenstemanna-biträde, som för postvexelrörelsen
samt medels emottagande
på upp- och afskrifningsräkning
vid lånekontoren kan erfordras.
§ 99.
Tjenstemännen vid lånekontoren
äro förbundna att underkasta sig den
vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet
eller jemkning i åligganden, som vid
förändrad organisation af lånekontoren
eller eljest kan vara stadgad.
§ 100.
Då tjensteman vid någotdera lånekontoret
af sjukdom eller annat laga
förfall hindras att tjensten bestiida,
ege vederbörande lånekontorsstyrelse
att, efter de grunder, som i detta
afseende äro inom riksbanken gällande,
bestämma arvodesbeloppet för
den, som varder till tjenstens bestridande
förordnad ; dock under iakttagande,
hvad angår lånekontoret i
Wisby, att anslaget för detta kontors
förvaltning på det hela icke öfverskrides.
§ ioi.
Då tjensteman eller vaktbetjent
vid lånekontor, efter ådagalagdt välförhållande
i tjensten, nödsakas för
ålderdom eller sjuklighet från lånekontorets
tjenst afgå, ege lian att
undfå lämpligt understöd på riks
-
124
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
kens pensionsstat till belopp, som
fullmäktige bestämma, med fästadt
afseende å såväl den lön, han i lånekontoret
uppbär, som de grunder,
hvilka äro gällande för pensionering
af Bankens tjensteman och betjente.
bankens pensionsstat till belopp, som
fullmäktige bestämma, med fästadt
afseende å såväl den lön, han i lånekontoret
uppbär, som de grunder,
hvilka äro gällande för pensionering
af riksbankens tjensteman och betjente.
§ 140 i n. v. reglemente.
§ 141 i n. v. reglemente.
§ 142 i n. v. reglemente.
Afdelning 6.
Om Bankens^pappersbruk Tumba.
§ 102.
Vid förvaltningen af Tumba bruk,
hvilket står under fullmäktiges öfverinseende,
skall, jemte beredande
af all möjlig besparing i kostnaderna
för brukets drift, tillverkningen
af ett sedelpapper, som i högsta
möjliga grad eger alla de för detsamma
erforderliga egenskaper, vara
det förnämsta syftemålet ; dock må
äfven andra papperssorter, som med
förmån kunna föryttras, der förfärdigas.
§ 103.
Den af fullmäktiges deputerade,
som har det speciela inseendet öfver
bruket, åligger att en gång i
månaden, eller oftare, om så erfordras,
detsamma inspektera.
Kostnaden för deputeradens vistande
å Tumba skall af brukskassan
godtgöras.
§ 104.
Brukets egentliga förvaltning besörj
es på stället af en förvaltare,
som på förordnande tills vidare af
fullmäktige tillsättes.
Banko-TJtskottets Betänkande N:o 16.
125
Förvaltaren skall för den uppbörd,
som kan blifva honom anförtrodd,
ställa godkänd borgen eller annan
säkerhet till det belopp, fullmäktige
bestämma.
Till förvaltarens biträde äro anställda
för papperstillverkningen en
verkmästare och en pappersmästare,
samt vid räkenskapsgöromålen och
den öfriga förvaltningen en bokhållare,
hvilka alla, uppå förvaltarens
förslag, tillsättas på förordnande tills
vidare af fullmäktige.
För förvaltaren och öfriga bruksbetjeningen
gäller till efterrättelse
den af banko-utskottet den 15 December
1857 fastställda instruktion,
med den ändring, som af andre eller
materialbokhållare-tjenstens indragning
följer.
§ 105.
§ 143 i n. v. reglemente. I afseende å de Tumba bruks tjen
steman
och vaktmästare tillkommande
löne- och öfriga förmåner, kommer
den af banko-utskottet, på grund
af Rikets Ständers beslut, den 11
Oktober 1860 utfärdade aflöningsstat
att tjena till iakttagande med
den ändring, som följer af andre
bokhållaretjenstens indragning: egande
dock fullmäktige att till bruksförvaltaren,
för aflönande af ett biträde
vid kontorsgöromålen, af brukets
medel anvisa ett belopp af högst
850 rdr årligen.
. . . § 106.
9 144 i n. v. reglemente. Den vid bruket anställda arbets
personal
antages och afskedas af förvaltaren,
på sätt instruktionen föreskrifver.
För nämda personal fast
-
126
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
§ 145 i n. v. reglemente.
ställa fullmäktige årligen stat till
aflöning och öfriga förmåner.
§ 107.
Den arbetare, som vid bruket tje- nat utöfver femton år och derunder
sig väl förhållit samt med skicklig- het och drift i tjensten fortfar, eger
undfå belöning till det belopp, som
fullmäktige för hvarje särskildt fall
bestämma. Ersättning för öfverar- bete och extra godt arbete bestås
äfven efter af fullmäktige godkänd
beräkning och fördelning.
§ 146 i n. v. reglemente.
§ 108.
Af fullmäktige bör såsom allmän
grundsats iakttagas, att såväl vid
upprättandet af den årliga aflönings- staten, som vid bestämmandet af
öfriga, bruksfolket tillkommande för- måner, några förhöjningar icke be- viljas i andra fall, än då desamma
antingen icke kunna utan arbetets
afbrott undvikas eller bruket deri- genom beredes en, den ökade ut- giften öfverstigande förmån; skolan- de i alla dylika frågor ej mindre
den deputerade, som har uppsigt
öfver bruket, än förvaltaren höras,
samt deras utlåtanden, jemte skälen
för beslutet, i fullmäktiges protokoll
fullständigt intagas.
§ 147 i n. v. reglemente.
§ 109.
Alla större upphandlingar för bru- kets behof skola antingen i allmän- na tidningarne kungöras samt an- bud derå inbegäras, med uppgift å
prisen, såväl vid leverering i Stock-
Banko- Utskottets'' Betänkande N:o 16.
127
holm, som i händelse af dess verkställande
å bruket, eller ock, om sådant
är med brukets fördel mera
förenligt, ske under hand, genom
bruksstyrelsens försorg; börande, då
denna sednare åtgärd begagnas, skälen
derför i fullmäktiges protokoll
upptagas.
Anskaffandet af effekter eller varor
af mindre qvantiteter eller obetydligt
värde öfverlemna fullmäktige
åt bruksstyrelsen.
För öfrigt iakttages noga, att upphandlingarne
rättas efter behofvet,
så att bruket ej med öfverflödiga förråd
belastas.
§ no.
§ 150 i n. v. reglemente. Brukets alla byggnader böra för
svarligt
och utan onödig kostnad vidmakthållas
samt, i afseende på vården
och dispositionen af brukets rudimaterier
och effekter, den största
noggrannhet iakttagas; men någon
nybyggnad eller större reparation
må ej, utan de mest oundgängliga
behof, af fullmäktige företagas, innan
de deröfver inhemtat yttrande
af banko-utskottet och dess medgifvande
till arbetets företagande erhållit.
Riksdagen har. jemte ofvanstående
reglemente, beslutat:
l:o
att i staden skall inrät
tas
ett afdelningskontor af riksbanken
för Wester- och Norrbottens län,
afsedt för enahanda slags rörelse,
som i riksbanken och öfriga lånekontor
drifves.
opaginerad Kontrollera mot PDF
13fi
Banko- Utskottets Betänkande N:o 16.
2:o
att det må ankomma på bankofullmäktige
att till vexeldiskontering,
utlåning och kassakreditivrörelse vid
detta kontor anvisa de belopp, fullmäktige
finna lämpliga; dock under
iakttagande såsom grund för fördelningen
af anslaget till utlåning med
omsättningsrätt, att för kontoret i
afses en summa af 500,000
rdr.
3:o
att fullmäktige tills vidare och intilldess
Riksdagen annorlunda beslutar,
må bemyndigas ej mindre att
bestämma af huru stort antal ledamöter
styrelsen för afdelningskontoret
skall utgöras, än äfven att utse
dessa ledamöter, förordna om styrelsens
funktioner och sättet för dessas
utöfvande samt bestämma arvoden
för styrelsen, äfvensom att besluta
om tjenstemäns antagande, göromål
och aflöning samt att i öfrigt vidtaga
alla erforderliga åtgärder för kontorets
öppnande så fort ske kan.
Såsom ofvan blifvit anfördt, har Utskottet godkänt Fullmäktiges
förslag att aflöningsstaterna för såväl riksbanken som lånekontoren uteslutas
ur reglementet, för att i en särskild bilaga upptagas. Det borde
vid sådant förhållande tillkomma Utskottet att till ett helt sammanfatta
de bestämmelser, som skulle motsvara hvad sålunda ur reglementet uteslutits.
Men då uppgörandet af staterna torde bero icke blott på Riksdagens
-
129
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
dagens beslut om de förändringar, som blifvit föreslagna såväl i afseende
på minskning af tjenstemännens antal på det bola, som deras fördelning
på olika tjenstegrader, deras tjenstgöringsskyldighet med mera, utan äfven
i hvad mån dessa förändringar förr eller senare kunna genomföras, så
anser Utskottet sig böra föreslå:
2:o.
Att någon förändring i den för fullmäktige samt riksbankens och
lönekontorens tjensteman nu gällande stat icke må af Riksdagen
beslutas; men att det öfverlåtes åt fullmäktige att, i den mån
förändringar i bankens förvaltning genomföras och tjenstemännens
åligganden derigenom ändras, äfven vidtaga sådana jemkningar i
aflöningar, arvoden med mera utöfver hvad reglementet i detta
afseende stadgar, som af omständigheterna påkallas; börande anmäla-11
om vidtagna förändringar och förslag till stat af fullmäktige
inlemnas till nästa Riksdags Banko-Utskott.
Genom det förslag, Utskottet i $ 29 härofvan framställt, anser sioUtskottet
&
3:o
_ hafva besvarat Herr E. Frisks motion N:o 20.
Likaledes torde Utskottet fa anses hafva genom förslaget under §
31 besvarat
4:o,
Herr O Wijks motion N:o 131.
Samt genom förslaget i § 32,
5:o.
Herr Gustaf Jonssons motion N:o 42.
Stockholm den 23 April 1872.
J. vmi Schwitrins.
Utskottets Ordförande.
Reservation e r;
vid § 6: af Herr Wijkander: t O ra förmågan att under alla förhållanden med mynt
mlösa sina, vid anfordran betalbara förbindelser, är ett af grundvilkoren för hvarje sedelntgifvande
banks soliditet, borde bestämmelsen att riksbankens sedelstock får med 30
Ttih. till Tlihsd. Brok 1*72. 6 Sand. 1 Afd. lä IJäft. 17
130
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16.
millioner öfverstiga sammanlagda beloppet af metalliska kassan och bankens a vista fordringar
på utrikes orter, svårligen kunna i och för sig försvaras, om det äfven är obestridligt
att alla utelöpande sedlar icke rimligtvis kunna pä en gång till invexling företes.
Deremot torde bankens tillgång på obligationer och statspapper, för närvarande uppgående
till ett belopp af 151/., millioner, med allt skäl kunna och böra tagas i beräkning vid
bestämmandet af gränserna för bankens sedelutgifningsrätt, likasom å andra sidan sedlar
af äldre, icke vidare i den allmänna rörelsen förekommande slag, icke torde påkalla en
dem motsvarande metallisk kassa. Någon sedelutgifningsrätt, utöfver det metalliska underlaget,
torde sålunda utan våda kunna medgifvas, men den borde i sådant fall icke grunda
sig på en godtyckligt och på en gång för alla bestämd absolut siffra, utan ställas i något
förhållande till bankens behållning af lätt realisabla värdepapper.»
vid § 16 af Herr Hägg ström.
vid § 32 af Herr G. Jonsson: »Då Utskottet icke funnit tillräckligt skäl för att
kunna biträda mitt förslag om en utsträckt lånetid, för lån med omsättningsrätt från
allmänna diskontfondeu, får jag i följd deraf anmäla reservation.
Denna lånerörelse med omsättningsrätt är efter mitt förmenande af lika stor
vigt för mindre näringsidkare, som öfriga fonders lånerörelse i riksbanken är för de stora
affärsmännen, och enär utskottet med största uppmärksamhet bemödat sig om såväsendtligtjförbättrade
stadganden i reglementet, till förmån för den industriela verksamheten i
stort, så torde med fästadt afseende derpå det icke anses orimligt att jag vidhåller mitt
förslag om åtta månader i stället för sex; hvadan jag fördenskull far vördsamt föreslå:
att mom. 2 i § 32 må erhålla följande lydelse:
»Lånetideu får ej öfverstiga åtta månader, men lånen må såsom hittills, omsättas,
dock på högst åtta månader hvarje gång.»
vid § 33 mom. I af Herrar Agardh, P. Olsson och Hägg ström: »Enligt 124 §
mom. 2 och 3 uti nu gällande reglemente har det varit för styrelseledamöterne af diskontkontoret
och lånekontoren äfvensom tjenstemännen förbjudet att vid vederbörande kontor
sätta sig i skuld, såvida icke säkerhet för lån erbjudits i pant af aktier, publika papper
eller vågförda effekter.
Då vi anse betänkligt att helt och hållet borttaga de föreskrifter, som inskränka
nämnda skuldsättningsrätt, så föredraga vi det förslag till motsvarande moment, som af
fullmäktige blifvit framstäldt, så lydande:
»Diskontering, lån eller kreditiv må ej beviljas:
l:o svenska medborgare, som äro bosatta å utrikes ort;
2:o fullmäktige i riksbanken och ledamöterne i styrelserna öfver lånekontoren; samt
3:o tjensteman och betjente i riksbanken och vid lånekontoren;
dock ega bemälde fullmäktige och ledamöter samt tjenstemän och betjente att
att hos riksbanken eller vederbörande lånekontor erhålla lån eller kreditiv mot
säkerhet af publika papper, äfvensom lån mot pant af vågförda effekter.»
opaginerad Kontrollera mot PDF
Banko- Utskottets Betänkande N:o 16.
J31
vid § dö åt Hen'' G. Jonsson: »Enär Utskottet uteslutit mota, ''2 i § 31 af fullmäktiges
förslag till reglemente, så får jag upptaga detsamma såsom min reservation med
yrkande, att det måtte intagas i § 35, och skulle enligt hvad fullmäktige föreslagit blifva
af följande lydelse:
»A alla lånehandlingar, som icke omedelbart insändas till riksbanken eller
lånekontoren, skall iulemnaren teckna ansvarighet för handlingarnes riktighet.
Men ehuru ersättning sålunda kan affordras iulemnaren för lån, utgifvet ä
handlingar, hvilka sedermera styrkas vara oriktiga, får vederbörande styrelse
ej underlåta den sorgfälliga granskning af lånehandlingar, hvarigenom förlust
för riksbanken bäst må föiekommas.»
vid § 35 mom. 1 af Ilerr de Maré: »Så vidt mig är kändt, har det lika litet i
Riksbanken som i annan bankinrättning inom lande!, hittills varit någon förmenadt att
sjelf eller genom ombud utföra eller ombesörja sina angelägenheter derstädes. Icke heller
liar mig veterligen något hinder derför hittills blifvit lagdt från Bankostyrelsens sida, och
för mig synes det knappast, tänkbart, att, äfven om. såsom förslaget innebär, en kommissionsanstalt
för kostnadsfritt ombesörjande åt allmänheten af dess lånetransaktioner med
Riksbanken och lånekontoren kommer till stånd, Bankens Styrelse skall under något
sken vilja eller ens kunna förhindra den som heldre önskat att sjelf t. ex. sälja en vexel
eller söka ett lån, eller verkställa insättning eller uttagning på ett kreditiv in. m. d. att
personligen eller genom ombud få uträtta allt detta utan den nämnda koiuinissionsanstaltens
anlitande. Da hvarje reglements-stadgande, som tillförsäkrar allmänheten en rättighet,
hvars redan befintliga tillvaro nödvändigt måste ligga i sakens egen natur, enligt
mitt förmenande är rent af öfverflödigt, hemställer jag, att här ifrågavarande moment,
måtte i öfverensstämmelse med Bankofullmäktiges förslag, erhålla denna lydelse:
En hvar är berättigad att i Riksbankens upp- och utlåningsärenden omedelbart
skriftvexla med Riksbanken och Lånekontoren, som under de vilkor och
förbehåll Fullmäktige ega att bestämma, afgiftsfritt besörja alla deraf i Riksbanken
och lånekontoren härflytande bestyr.»
vid § 35 inom. 2 af Herr de Maré; »Då man nu omsider börjat inse olämpligheten
deraf att Riksbankens och lånekontorens tjensteman få befatta sig med lånekommissioner
derstädes, och således är betänkt att stadga ett bestämdt förbud deremot, skulle
jag helst önska att detta förbud utsträcktes till sarntlige dessa tjensteman. Utskottet har
visserligen funnit sig föranlåtet tillstyrka ett bemyndigande för bankofullmäktige fatt ’i den
mån sådant later sig verkställa, utsträcka förbud till alla tjensteman; men ehuru jag’fullkomligt
hyllar den åsigt att Fullmäktige vid Bankens förvaltning böra hafva fria händer,
tror jag dock att, dä frågan är om en vigtig grundsats Riksdagen''icke^bör underlåta att
tydligt ''både uttala den och bestämma om dess tillämpning. Säsong nyss^ är; nänmdtÉhar
Utskottet nu gjort förbudets utsträckning till samtlige tjensteman beroende deraf om sådant
finnes verkställbart; men dä man ansett sig utan ringaste betänklighet kunna föreslå
att förbudet skall gälla innehafvarne af just de tjenster, vid hvilka förmånen att besörja
132
Banko-Utskottets Betänkande N:o 10.
låuekommissioner alltid betraktas såsom en dessa tjenster bestämdt tillkommande rättighet,
så lärer något giltigt skäl svårligen kunna anföras mot förbudets tillämpande äfven på
alla öfriga tjänstebefattningar.
Hvad som blifvit sagdt eger sin lulla gilltighet jemväl i afseende å den mindre talrika
tjenstemannapersonalen vid lånekontoren, hvarest Utskottets förslag, om det af Riksdagen
godkännes, antagligen skall leda derhän, att förbudet kommer att tillämpas på innehafvarne
af de högsta tjenstebefåttningarne, under det att de lägre tjenstemännen tillåtas
att bibehålla låuekommissioner med deraf följande förmåner och i anseende dertill väl
1 allmänhet komma i åtnjutande åt större fördelar i tjensten än sina förmän. Det synes
mig derföre att ett absolut förbud, bindande för alla utan undantag, vore den enda rätta
och lämpliga utvägen.
Skulle emellertid Riksdagen i hufvudsaken gilla Utskottets förslag, torde någon
jemkning åt ordalagen deri finnas behöflig. Enligt min öfvertygelse är det Riksdagens
pligt att otörtydbart bestämma a hvilka tjensteman förbudet, äfven i den af Utskottet
nu föreslagna inskränktare mening, bör vinna tillämpning, så att någon tvekan derom
hvarken hos Bankostyrelsen eller tjenstemännen må kunna uppstå. I detta afseende har
jag inom Utskottet förfäktat den åsigt, att förbudet borde afse åtminstone alla dem, som
med inkomna diskonterings-, Låne- och kreditiv-liandlingar taga någon som helst befattning
i tjensten, emedan derigenom dock någon hållbar grund funnes för den nu föreslagna
inskränkning i förbudets allmänna tillämpande; och har jag på grund deraf ansett inom.
2 böra redigeras sålunda:
»Saväl Fullmäktig i Riksbanken och ledamöter af Lånekontorsstyrelserna,
som de tjensteman i Riksbanken och lånekontoren hvilka af allmänheten emottagit
eller i handläggning, granskning eller vård af diskonterings-, låne- eller
kreditivhandlingar deltaga, äfvensom Ombudsmännen i Riksbanken och lånekontoren
och de i Ombudsmans-expeditionen anställde tjensteman vare det
uttryckligen förbjudet att såsom kommissionärer taga någon befattning
med vexels diskontering eller med anskaffande af lån eller kreditiv i Riksbanken
eller lånekontoren, ankommande det för öfrigt på Fullmäktige att, i den
man sådant låter sig verkställa, utsträcka enahanda förbud jemväl till öfriga
tjensteman inom Riksbanken och lånekontoren.
Finnes förbudet vara öfverträdt af fullmäktig eller ledamot af lånekontor
styrelse, göres derom anmälan hos fullmäktige, som förordna angående
åtal i enlighet med gällande ansvarighetslag.
Ofverträdes åter förbudet af tjensteman, anmäles förhållandet hos fullmäktige
eller vederbörande styrelse, som ega att antingen för alltid eller viss
tid af minst sex månader skilja den felaktige från befattningen och densamma
åtföljande förmåner.»
af Herr lekman, med hvilken Herrar Ribbing och Appeltoft förenat sig: »Fullkomligt
instämmande i önskvärdheten deraf att det s. k. kommissionsväsendefc kunde alldeles
Banko-Utskottets Betänkande N:o 10.
133
afskaffas, kan jag dock icke instämma i Utskottets förslag om förbud för vissa bland
bankens tjensteman att såsom kommissionärer taga befattning med vexeldiskontering eller
anskaffandet af lån eller kreditiv i riksbanken. Lättaste sättet för det afsedda ändamålets
vinnande torde vara att för den allmänhet, som söker beröring med riksbanken i
upp- eller utlåningsangelägenheter, undanrödja de anledningar, som kunna finnas att föredraga
begagnandet af särskildt ombud framför direkt korrespondens med riksbanken,
anledningar, hvilka ligga bland annat deruti, att det särskilda ombudet tillhandagå!1 med
utförande af sådana uppdrag, som stå i sammanhang med transaktionen hos riksbanken,
exempelvis utbetalningar eller försändning till tredje person af i riksbanken uppburna medel.
Många, om icke de flesta enskilda bankinrättningar lemna numera sina kunder,
allt önskvärdt biträde i denna väg. Om detta icke låter sig lika fullständigt göra i
riksbanken, så torde begagnandet af ombud för låneangelägenheter bos denna bank icke
kunna fullständigt afskaffas; och om bankens egna tjensteman förljudas att tillhandagå
som kommissionärer, samt fördenskull utom banken stående personer måste anlitas, så
torde med mycket skal den frågan framställa sig, huruvida icke allmänheten både för
betala dyrare och blifver i de flesta fall sämre betjenad.
Blefve detta förhållandet, så skulle skälet till ett för bankens tjensteman gifvet
förbud icke kunna vara att söka annorstädes än deri, att bankens tjenst lider af att
tjenstemännen äro enskildes kommissionärer.
Olägenheterna för riksbanken torde emellertid icke vara af den betydenhet att,
då fullmäktige ännu ej tilltrott sig föreslå ett allmänt förbud för alla tjensteman, för vissa
bland dem skulle nu behöfva stadgas ett förbud, som måste leda i vissa fall till svåra
olägenheter för de tjensteman, som träffas deraf, ocli säkert i många fäll till kringgående
af föreskriften. Exempelvis må anföras det fall, att en tjensteman, som vid sin ordinarie
befattning har tillåtelse att vara kommissionär, för någon tid förordnas till en tjenst
hvilken medför förbud deremot.
På nu antydda skäl anser jag att för närvarande och intilldess fullmäktige finna
sig kunna undanrödja hela kommissionsväsendet och i sammanhang dermed tillstyrka ett
allmänt förbud i denna väg för samtlige bankens tjensteman, det heldre må förblifva vid
nuvarande förhållanden, än att man skulle uppställa ett partielt förbud, som dels träffar
obilligt, dels kan, för att icke säga måste, blifva kringgånget.»
vid § 58 af Herr Iläggström.
vid §61 mom. 1 af Herrar von Schwerin, Agardh, Westman, de Maré, Geijer och
Appeltoft, som ansett att detta moment bort ega följande af fullmäktige föreslagna lydelse:
»På ordinarie stat må ej tillsättas flere tjensteman än högst sextio, hvaraf i
första graden tjugufyra. i den andra, tjugutre, i den tredje fem och i den
fjerde åtta. För dessa tjensteman meddelas fullmakt.»
vid § 76 af Herr Westman: »Då, enligt gällande konkurslag, konkursmå!
i de flesta fäll icke kunna afslutas inom 6 månader efter inställelsedagen, och meningen
Bih. till Bilaal. Prof. 1675. (i Sami. I Af cl. 13 Höft. 18
134
Banko-Utskottets Betänkande N:o 16
med föreskriften i I inom. torde vara att bereda tillfälle för gäldenären, att kunna träffa
öfverenskommelse med sina borgenärer, för att icke beröfvas sin innehafvande tjenstebefattning,
samt skäl icke förefinnes till ändring i förut gällande reglemente angående
påföljden för tjensteman eller vaktbetjent, som blifvit för skuld i häkte inmanad, föreslår
jag, att ifrågavarande § måtte erhålla följande lydelse:
Mom. 1. Den tjensteman eller vaktbetjent, som till borgenärers förnöjande
sin egendom afträdt, bör genast från tjenstgöring i riksbanken afhållas och
skall, om han icke senast sex månader efter det konkursen, enligt gällande
konkurslag, anses vara afslutad, styrker sig vara från borgenärers kraf
befriad, skiljas från sin vid riksbanken innehafvande tjenstebefattning.
Mom. 2. Tjensteman eller vaktbetjent, som blifvit för skuld tvänne serskild» gånger
i häkte inmanad, vare likaledes förlustig sin tjenstebefattning i riksbanken.»
Stockholm, G. W. Blomqvists Boktryckeri, 1872.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1872:70 Skrifvelse med Reglemente för Riksbankens styrelse och förvaltning. a1 i texten
- Rskr. 1872:71 Skrifvelse till Banko-fullmäktige med öfverlemnande af bankoreglementet. a1 i texten