Sök i Ratio Lex

Memorial, angående verkställd, granskning af Riksbankens tillstånd och för

1872-02-06 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1872:4, Memorial, angående verkställd, granskning af Riksbankens tillstånd och för

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 4.

1

TV:o I.

Ank. till Riksd. Kansli den 6 Febr. 1872, kl. 2 o. m.

Memorial, angående verkställd, granskning af Riksbankens tillstånd

och för (''ältning.

Enligt 4 § i instruktionen för Banko-Utskottet, åligger det Utskottet

att verkställa granskning af Riksbankens tillstånd och förvaltning samt

derom till Riksdagen afgifva berättelse.

För sådant ändamål liar Utskottet tagit kännedom dels af den berättelse,

sistlidet år församlade revisorer afgifvit rörande Riksbanken,

dels af fullmäktiges till Utskottet afgifna och genom Utskottets memorial

N:o 1 Riksdagen meddelade berättelse, dels ock af fullmäktiges protokoll

för år 1871 samt de berättelser, i hvilka styrelserna för diskontoch

lånekontoren till Utskottet redogjort för nämnda kontors förvaltning

under år 1871.

Utskottet har härvid funnit, att de utaf revisorerne och fullmäktige

meddelade, för Riksdagen redan kända berättelserna i korthet redogöra

för det hufvudsakligaste af hvad i förvaltningen sig tilldragit, och anser

sig fördenskull samt då skäl till anmärkning icke varit för handen, förnämligast

med föranledande af föreskriften att med synnerlig uppmärksamhet

följa de fullmäktiges åtgärder, som afse silfverutvexlingens fortgång

och bestånd, böra något närmare redogöra för hvad i sådant afseende

under det förflutna året förekommit.

Att Riksbankens metalliska kassa, likasom dess ställning i andra de
''

<_*

lar, måste erfara inflytande af näringsförhållandena i allmänhet, är så naturligt,

att man, då dessa under det förflutna året, synnerligast beträf
Bih.

Iill Riksd. Brol. !H7''2. ti Sand. ;1 Afd. ii Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Banko-Utskottets Memorial N:o 4.

fande jordbruket, varit tillfredsställande, nästan på förhand kan antaga

för gifvet, att de slags valutor, hvilka uppkomma genom inkomstöfverskott

pa handelsrörelsen, skola hafva under år 1871 ökats.

De siffror, som uti de tryckta berättelserna äro meddelade, utvisa

också, att bankens metalliska kassa stigit från 23,939,000 R:dr vid årets

ingång till 30,813,000 R:dr vid dess slut. Den del af kassan, som består

af silfver och guld i bankens egna förråd, var vid årets början allenast

10,347,000 R:dr, men ökades under året, så att vid dess slut funnos

14,413,000 R:dr. De öfriga valutor, hvilka enligt bankoreglementets

bestämmelser hänföras till metalliska kassan, nemligen fordringar hos

utländska bankinrättningar och handelshus samt inköpta, ännu ej förfallna

vexlar, betalbara a utrikes ort inom tre månader, stego likaledes

från ett belopp, beräknadt i svenskt mvnt, af 13,592,000 R:dr, till

16,400,000 R:dr.

Revisorernas och fullmäktiges berättelser redogöra utförligt för de

silfver- och guldinköp, genom hvilka bankens behållningar i dessa valutor

ökats; men Utskottet bör härvid ej underlåta att fästa uppmärksamheten

på en omständighet, som torde vara af betydelse vid bedömandet

af landets penningeförhållanden.

Anda från den s. k. realisationens början och intill nästlidet år har

nemligen det silfver och guld, som erfordrats i och för landets penningeväsende,

nästan alltid mast af Riksbanken sjelf anskaffas och vid nödigt belopp

underhållas, antingen, såsom under de första åren efter realisationen,

pa det sått att kontrakt uppgjorts med enskilde personer om levererande

af vissa belopp, som desse förbundo sig att anskaffa, eller ock, såsom

under sednare tiden varit förhållandet, på det sätt att Riksbanken sjelf

gått i författning om införsel från utlandet. I båda fallen har Riksbanken

fått vidkännas hela den betydliga kostnaden, hvilken vid Riksbankens

egna införskrifningar i allmänhet beräknats till mer än 2 procent

af det i mynt erhållna beloppet.

Under sistlidet år hafva val fullmäktige äfven låtit för Riksbankens

räkning införskrifva både silfver och guld, men derjemte har under sednare

delen af 18 A samt äfven under den förflutna delen af innevarande

år erbjudits åt banken plantssilfver, hvilket, efter hvad kändt är, dels

inkommit i liqvid för öfverskott i fordringar till följd af handeln med

andra^ länder, dels sökt afsättning här af likartad anledning.

fm sådan handelsrörelsens direkta medverkan till landets förseende

med det nödiga underlaget i ädla metaller för penningeväsendet borde

vara lika naturlig under göda närings- och handelskonjunkturer, som utförseln

af mynt och ädla metaller är vid tider, då landets produktion

s. 3 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N-.o 4.

3

icke är tillräcklig att betacka införseln af förnödenheter från andra länder-

och Utskottet har derföre med tillfredsställelse omförmäla att dessa

naturliga

att här i landet

göra

*’g

gällande.

bör

som

Utskottet omförmäla en

under det förflutna året

förhållanden kunnat börja

Innan Utskottet lemnar detta ämne

omständighet beträffande silfverhandeln,

förekommit. 1 ^ , , ,

Härvid bör först erinras, att silfver och guld i plants uti handeln

betalas efter den vigt rent silfver eller guld, som plantsen innehåller,

och att, för utrönande af fiu-innehållet samt dettas bestyrkande, plantsarne

profvas af dertill särskildt anställde embetsman samt förses med

hvilka intyg sedermera vid plantsarnes försäljbetalningen.

intyg alltid äro fullt tillförlitliga, kunna plant
-

intyg om detta innehåll,

ning tjena till grund för

Förutsatt att dessa

sarne till liqvider i den större

samma sätt, som det präglade. myntet

Emellertid har, såsom revisorerna

handelsrörelsen gä

från man till man pa

i den mindre rörelsen,

uti deras berättelse omnämnt, vid

probering å Kong!, myntverket härstädes af silfver, som i Hamburg förut

varit profvadt och hit inkommit, försedt med probcringsbevis från Hamb

ur o-er Bank, befunnits, att största delen utaf plantsarne innehållit mindre

finsilfver, än de dem åtföljande Hamburgerbevisen angifva, så att

åtskilliga plantsar varit underhaltiga med ända till fyra tusendedelar.

Såsom revisorerne jemväl omförmält, hafva bankofullmåktige, eltei

skriftliga meddelanden med å ena sidan administrationen för Hamburger

Bank och å den andra med Nationalbanken i Köpenhamn, som försålt,

en del af det underhaltiga silfret till Riksbanken, och som sjelf gjort erfarenhet

af de Hämburgska proberingsbevisens otillförlitlighet, hos Kongl.

Maj:t utverkat förordnande för Mynt- och Bergsproberaren m. in. b.

Wretman att begifva sig till Hamburg, för att, gemensamt med dervarande

proberare samt myntproberaren i Köpenhamn, undersöka det i

Hamburg brukliga sättet för probering af silfver och derigenom, om

möjligt, bereda likstämmighet vid proberingarnc på de särskilda plat
Norgc

hade en myntproberare blifvit af sand och deltog

och danska myntproberarnes arbeten, efter hvilkas full
__

/i . ,i > i J_ J_ ,1 . vvl t A 0J)

serna.

Äfven från

uti de svenska

ändande de samtlige afgifvit ett gemensamt yttrande, h vilket jemte

särskild berättelse af Myntproberaren Wretman meddelats bankofullmäktige.

o . i

Detta yttrande anser Utskottet, med afseende på sakens vigt, höra

bringas till Riksdagens kännedom, och inför detsamma fördenskull ordagrant,

så lydande:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Banko-Utskottets Memorial N:o 4.

»I följd af det oss af våra respektive regeringar meddelade uppdrag

att begifva oss til Hamburg, för att genom öfverläggningar emellan oss

och de Hainburgska Bankwardeinerne söka aflägsna den brist på öfverensstämmelse,

som eger rum emellan Hamburg och de tre nordiska länderna

i afseende på probering af silfverplantsar, hafva vi, undertecknade,

ener verkstaldt uppdrag, öfverenskoinmit om följande gemensamma berättelse.

Sedan vi först i Köpenhamn funnit våra proberingsmetoder fullkomligt.

öfver en stämmande, samt derstädes verkställt några förberedande

undersökningar af normalsi Ifver från Köpenhamn, Kongsberg och Stockholm,

. afreste vi till Hamburg för att konferera med dervarande BankAvardeiner,

D:r Biervend och H:r Schlabsy. Härvid erhöllo vi följande

upplysningar, som icke allenast fullständigt förklara bristen på öfverensstämmelse,

men tillika år af den natur, att någon öfverenskommelse för

det närvarande icke kan träffas, så framt icke proberingssättet i Hamburg

helt och hållet förändras, hvilket tydligt framgår af följande sammanställning:

J

Sättet att probera silfver och dess halt i

Hambury.

Ho) Silfver proberas uteslutande

pa torra vägen, d. v. s. genom

afdrifning på kapell i inuffelugn,

hvarvid

2:o) tillägg göres för oundviklig

°°h föränderlig silfverförlust,

hvilken utrönes (eller rättare skulle

utrönas) genom likartad behandling

af s. k. normalsilfver.

o:o) Hot i Hamburg begagnade

normalsilfver, hvaraf vi erhållit prof,

hafva vi vid undersökning i Köpenhamn

funnit vara omkring fä tusendel

för högt*) iippgifvet, hvarigenom

en motsvarande för hög upp™''

gift af silfverhalt förorsakas.

4:o) Spar af guld, platina, palladium

etc. qvarstadna i silfret och

Köpenhamn, Kong sb ery, Stockholm.

Ko) Silfver proberas uteslutande

på våta vägen, enligt Gay-Lussac

s metod, hvarvid

2:o) motstående tillägg är obehöflig!

och otillåtet.

■''■) ytterligare bekräftadt genom

jemförelse med vårt normalsilfver,

sann normalsilfver från myntproberarne

i Berlin och Hannover.

4:o) Spår af dessa metaller

hafva ej inflytande på haltuppgiften.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 4.

5

förorsaka äfven för hög uppgift af

silfverhalt, hvilket isynnerhet förekommer

i silfver från Central-Amerika.

5:o) Enligt bifogade utdrag af 5:o) Blott hel tusendel angif
deu

för Bankwardeinerne gällande ves; alla bråkdelar deröfver bortinstruktion,

skall vid haltuppgifter kastas,

bråkdel uppgående till minst ''/b tusendel

angifvas för hel.

6:o) Enligt öfverensstämmande

muntliga uppgifter blefvo ofvannämnda

bestämmelser i instruktionen

intagna på grund af hemställan

af ett antal större handlande i Hamburg,

åsyftande att Bankwardeinerne

måtte förständigas att angifva halten

på silfverplantsar högre än förut,

isynnerhet, emedan haridélsproberarne

i Paris och London ansågos uppgifva

högre halter än Hamburgerwardeinerne.

Utom det under l:o

och o:o omtalade tillägg, förböjes

haltuppgiften af denna grund stundom

ytterligare (minst 1 tusendel).

Härvid äro Bankwardeinerne enligt

instruktion befriade från ansvar och

skadeersättning.

N. B. alla dessa fel verka i

samma riktning och böra i vanliga

O o

fall förorsaka att halten uppgifves

1 å 2 tusendelar (enligt 4:o ändå

mera) för högt.

Af ofvanstående jemförelse framgår klart, att ingen öfverensstämmelse

kan ernås, utan att en af parterne alldeles förändrar proberingsmetod

och sättet att angifva halten. Hvad först beträffar metoden, så

är den af Hamburgerwardeinerne begagnade alldeles antiqverad och vid

de flesta myntverk för länge sedan afskaffad, så att återinförandet af

densamma omöjligt kan ifrågasättas. Den våta metoden deremot är,

såsom vetenskapligt vigtigare och praktiskt noggrannare, nästan öfverallt

antagen och tillämpad på samma sätt som hos oss, samt i en öfvad

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Banko-Utskottets Memorial N:o 4,

proberares hand lika snabb som den torra metoden. Lika litet kunna

vi medgifva, att proberaren vid haltens angifvande erhåller föreskrift

att afvika från sanna förhållandet, det må nu vara af hvilken orsak som

helst, ej heller att han befrias från ansvar för för höga haltuppgifter.

Då nu Bankwardeinerne i Hamburg förklarat sig icke kunna förändra

sitt proberingssätt utan förändring i den af Hamburger bankförvaltning

för dem utfärdade instruktion, fä vi härmed föreslå:»

»att våra respektive bankstyrelser må för styrelsen öfver Hamburger

Bank tillkännagifva, att Hamburger silfverprof icke vidare kunna

af dem godkännas, utan under uttryckligt vilkor att

l:o) all silfverprobering verkställes på våta vägen enligt Gay-Lussaes

metod,

2:o) att silfverhalt angifves sådan den blifvit befunnen efter prof,

i hela tusendelar, hvarvid i ak tt ages att bråkdel af tusendel bortkastas,

samt

3:o) att det för metoden erforderliga normalsilfvcr efter lämpliga

mellantider underkastas ömsesidig undersökning.»

Köpenhamn den 16 Oktober 1871.

Fredv. Wretman, S. Groth, L. Steenstrup,

Mynt- och Bergsproberare. Kong]. Mönt- og Stadsguardein. Kongl. Myntguardein og const.

Kjöbenhavn. Bergsproberer, Kongsberg.»

Härjemte får Utskottet, till ytterligare upplysning om anledningarne

till skiljaktigheterna emellan de Hamburgska proberingsbevisen och resultaten

af här verkställda silfverprof, lemna en öfversättning af ett

Myntproberaren Wretman meddeladt »Utdrag ur instruktionen för de

Hamburgska Bankwardeinerne, fastställd af Bankdeputationen den 12

November 1864», hvilket utdrag är af följande lydelse:

»De paragrafer, hvilka afse angifvandet af finheten hos silfverplantsar,

lyda sålunda:

§ 2. Vid angifvande af finheten skola, hädanefter liksom hittills,

bråkdelar af tusendedelar, när de icke öfverstiga en half tusendedel utelemna»,

men deremot alla bråkdelar öfver en half tusendedel räknas

för en hel.

§ 3. Bankdeputationen öfvertager för banken den ansvarsskyldighet

till skadeersättning, hvilken Wardeinerne hittills i förhållande till all
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 4.

mänheten haft för oriktig värdering af silfverplantsar, och skola alla

dithörande reklamationer hädanefter hänvisas till bankförvaltningen.

Deremot blifva Wardeinerne i fullt omfång ansvarige inför banken

till skadeersättning för oriktig värdering.

Då emellertid grunden för denna anordning är att befria Wardeinerne

från öfverdrifven försigtighet (TEngstlichkeit) vid angifvande af

fininnehållet, så vill Bankdeputationen icke mot Wardeinerne göra anspråk

för sina differenser (1 till 2 tusendedelar) inom gränserna för de

icke Ditt undgängliga afvikelserna vid värderingen, utom i händelse af

fortsatt vårdslöshet, men förbehåller sig att framdeles kunna besluta

ändring af denna bestämmelse».

Frågan, huruvida och i hvad mån ersättning för den befunna underhalten

kan erhållas, är ännu oafgjord.

Sedan numera den tillförene fastställda inskränkning borttagits, enligt

hvilken bankens förråd af guld icke tick uppgå till mer än en

tiondedel af silfverförrådet, och det synes blifva allt mera sannolikt att

en öfvergång från silfver- till guldmyntsystem måste i sinom tid ske,

lärer Riksbanken icke böra underlåta att efter hand öka sitt guldförråd.

Efter hvad de ofvan åberopade berättelserna gifva vid handen,

hafva också under förlidet år guldplantsar för banken införskrifvits

för ett värde af i rundt tal 202,900 caroliner, motsvarande ungefär

1,420,300 riksdaler riksmynt. Priset på caroliner har af fullmäktige

den 21 sistlidne December nedsatts vid utvexling från R:dr 7,15 till 7,10

och vid invexling från R:dr 7,io till 7,06, hvarjemte in- och utvexlingsprisen

på utländska guldmynt i samma förhållande jemkats.

Under ett år, då exporten varit så betydlig som det förflutna, faller

det sig naturligt, att Riksbankens omsättning i utländska vexlar stigit

till ett betydligt belopp. Denna omsättning tillhör dock nästan ensamt

Stockholm, under det att i Göteborg vexelköp skett för allenast

omkring li million, och ingen vexelförsäljning egt rum, och att i Malmö

hvarken köp eller försäljning af vexlar förekommit. Att Riksbanken

icke vid lånekontoren drifvit någon särdeles betydande vexelhandel,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Banko-Utskottets Memorial N:o 4.

torde till en del ligga i den omständigheten, att reglementariska föreskrifter

lägga hinder för en önskvärd frihet i förvaltningen.

I flen inre förvaltningen af Riksbanken hafva under året inga förändringar

af stor betydenhet egt rum; men Utskottet omnämner med

tillfredsställelse, att fullmäktige dels vidtagit åtskilliga till både besparing

och förenkling ledande ändringar i anordningen af göromålen inom

(ni af bankens afdelningar, till följd hvaraf indragning af tjenster kunnat

ske, dels, beträffande bankens inre ekonomi, meddelat föreskrifter

och vidtagit åtgärder, afseende att åvägabringa bättre hushållning i åtskilliga

afseenden.

Med tillkännagifvande att de till granskning af diskontkontorets i

Riksbanken samt lånekontorens i Göteborg, Malmö och Wisby förvaltning

under år 1870 utsedde revisorer tillstyrkt decharge för samtliga nämnda

kontors styrelser, hafva sist församlade statsrevisorer, uti 30 § af deras

berättelse angående Riksbanken, anmält, att någon erinran emot ineddelande

af dylik decharge icke förefunnits.

Vid sådant förhållande hemställer Utskottet

l:o.

att Riksdagen må tillerkänna styrelserna för diskontkontoret

i Riksbanken samt lånekontoren i Göteborg,

Malmö och Wisby full ansvarsfrihet för förvaltningen

af dessa kontor under år 1870.

Åt bankofullmäktige beviljades vid sistförflutna riksdag ansvarsfrihet

för förvaltningen i sin helhet under år 1869, äfvensom för de

beslut och åtgärder, livilka finnas antecknade i deras protokoll för år

1870. Då numera sistnämnda års räkenskaper blifvit granskade af de

s. 9 Kontrollera mot PDF

Banko-Utshottets Memorial N:o 4.

9

år 1871 församlade revisorer, hvilka anmält, att emot

vältning icke varit något att erinra, får Utskottet,

verkställda undersökningen funnit fullmäktige hafva

nit fullgjort det dem anförtrodda uppdrag, hemställa

Riksbankens försona

vid den nu

med omsorg och

2:o.

att ansvarsfrihet må beviljas fullmäktige för förvaltningen

i sin helhet under år 1870, äfvensom för

de beslut och åtgärder, hvilka finnas antecknade i

fullmäktiges protokoll för år 1871.

Slutligen får Utskottet tillkännagifva, att Utskottet framdeles, vid

granskningen af reglementet, kommer att vidare pröfva de i revisorernes

och bankofullmäktiges berättelser förekommande ämnen hvilka

kunna sådan pröfning påkalla.

Stockholm den 6 Februari 1872.

J. v. Schwerin.

Bil), till Riksd. Prat. 1812, 0 Sami l Afä. U Höft.

•2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.