Memorial, med hemställan om eftergift af en del utaf Kassaskrif■varen A. Bagges betalning sskyldighet till Riksbanken för af f. Kronofogden E. Gagner falskeligen skrifna lånehandlingar.
1872-02-26 · 9 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 4 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1872:8, Memorial, med hemställan om eftergift af en del utaf Kassaskrif■varen A. Bagges betalning sskyldighet till Riksbanken för af f. Kronofogden E. Gagner falskeligen skrifna lånehandlingar.
Dokumentets text
Banko- Utskottets Memorial N:o 8.
1
IV:o 8.
Ank. till Riksd. Kansli den 27 Febr. 1872, kl. 1 e. m
Memorial, med hemställan om eftergift af en del utaf Kassaskrif■varen
A. Bagges betalning sskyldighet till Riksbanken för
af f. Kronofogden E. Gagner falskeligen skrifna lånehandlingar.
Uti en till Utskottet ställd skrift af den 11 sistlidne Januari har
Iv as s ask rifvare n i Riksbanken Adolf Bagge, som till Riksbankens Diskontkontor
inlemnatatskilliga der belånade skuldförbindelser, hvilka sedermera
befunmts vara af Kronofogden E. L. G. Gagner falskeligen skrifna, anfört:
.. . a§&e’ 1 a den ansvarighet, han tecknat för lånehandlingarnes
nktighet, vore förbunden att hålla Riksbanken skadeslös för hvad banken
ten dessa skuldförbindelsers sammanlagda belopp, i kapital 81,427 riksdaler
2G ore, ej kunde utbekomma ur Gagners till konkurs afträdda tillgångar;
nors tdffn e\bÖ1’JmnVPa gl''Und af Gn uPPgj°rd förteckning öfver Gag,
i i g gar oc ga , hoppats att Riksbanken skulle utur konkursmassan
utbekomma mahanda betydligaste delen af sin fordran, och att Bagge,
som till säkerhet för fullgörande af sin betalningsskyldighet, till Riksbanken
aflemna! dels obligationer för 10,000 R:dr, dels skriftlig förbindelse
betäckJL m7 Skr kiLinde .tld efter aunan aflemna ytterligare medel för
de rodnndf ^ ^ bnSt 1 koilkursmassans tillgångar, hoppats att med
äf oWigationerna och de tillgångar, hvaröfver han för när
1
Afd. 6 Höft. 1
Bih. till Riksd. Prof, 1872. 6 Samt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
Banko- Utskottets Memorial N:o 8.
varande hade att förfoga, jemte framtida arbete, kunna åtminstone till
större delen afbörda sig ofvan nämnda ansvarighet; att emellertid, då, enligt
hvad ett utaf sysslomannen i Gagners konkurs utfärdadt intyg utvisade,
tillgångarne i konkursmassan icke torde lemna mer än högst 25 procents
utdelning, eller omkring 20,000 R:dr, och Bagge således skulle hafva att
till Riksbanken inbetala mer än 60,000 R:dr, denna förhoppning slagit
fel, enär Bagge, utom redan nedsatta 10,000 R:dr och sitt lösörebo, icke i
säkra tillgångar egde mer än ytterligare omkring 10,000 R:dr; samt att
Bagge följaktligen, äfven om han vågade sätta lit till god arbetskraft och
fortfarande tillfällen till särskilda inkomster, såge sig ur stånd att med
sin ringa lön och ovissa andra inkomster kunna inom någorlunda beräknelig
tid befria sig från en så stor skuldbörda. Då utkräfvandet till fullo af den
ersättning, som Bagges å de falska lånehandlingarne tecknade ansvarighet
lagligen tillförbunde honom, skulle icke allenast beröfva honom många arbetsamma
års besparingar, hvilka han villigt hembjöde Riksbanken, utan
äfven så mycket säkrare bereda honom fullständig timlig ofärd, som, innan
denna hans ansvarighet upphört, all förhoppning om befordran inom banken
vore honom årskuren, ville han, till undvikande af ruin för sig och
sin talrika familj, anropa Riksdagens förskoning, i hvilket afseende han,
förklarande sig beredd att, der sådant äskades, med ed betyga det han
ej, förutom sitt lösörebo och redan hos Riksbanken nedsatta 10,000 R:dr,
egde andra säkra beräkneliga tillgångar, än ytterligare 10,000 R:dr, hos
Banko-Utskottet anhöll, det Utskottet ville hos Riksdagen göra framställning
derom att, sedan han före utgången af innevarande år inbetalt 10,000
R:dr, förutom det redan nedsatta enahanda beloppet, han måtte erhålla
befrielse från sin återstående, på ofta nämnda ansvarighet grundade skuld.
Efter anförande af dessa förhållanden i afseende på den betalningsskyldighet
Bagge iråkat, har han, uti sin ifrågavarande skrift, redogjort för
de omständigheter, hvarunder han omhänderhaft de ifrågavarande lånehandlingarne,
och hurusom upptäckten af deras falska beskaffenhet genom
honom skett.
Öfver den af Bagge sålunda gjorda framställningen har styrelsen
för Diskontkontoret, under den 2 i denna månad, afgifvit ett utlåtande,
deri styrelsen, med åberopande icke allenast af den i Riksdagens revisorers
berättelse för år 1871 gjorda anmälan om upptäckten af de utaf kronofogden
Gagner begångna förfalskningar och bedrägerier samt de åtgärder,
som i följd deraf blifvit utaf styrelsen vidtagna, utan äfven af hvad styrelsens
den 15 nästlidne Januari till Banko-Utskottet afgifna berättelse i
detta ämne vidare innehåller, erinrat och anfört hurusom, vid den hos
Stockholms Rådstufvurätt med Gagner hållna ransakning blifvit utredt,
BanTco-Utslcottets Memorial N:o 8.
3
att de lios Riksbanken belånade förbindelserna tillkommit sålunda, att
Gagner å låneblanketter skrifvit dels, och till största antalet, diktade, dels
verkliga personers namn såsom låntagare och löftesmän, samt att sedan,
uppå Gagners begäran, hans skrifbiträde, regementsväbeln Per Algot Sjögréen,
eller, i afseende å tre blanketter, kontorsskrifvaren å Gagners kronofogdekontor
Ludvig Hörberg, efter särskilda af Gagner till dem lemnade
skriftliga uppgifter, å hvarje lånedokument ifyllt lånesumman samt tiden,
då reversalet skulle vara utfärdadt, äfvensom tecknat under låntagarens
och löftesmännens namn såväl de af Gagner uppgifna hemman och taxeringsvärden
som äfven, ehuru hvarken låntagare eller löftesmän kunnat
vara tillstädes, borgensförbindelse och vittnesmening jemte egna namnteckningar,
Gagner sjelf å embetets vägnar meddelat intyg, att låntagare
och löftesmän voro vederhäftiga för de förbindelser de i afseende å lånen
sig iklädt; hvaruppå de sålunda tillskapade dokumenten blifvit af Gagner
öfversända till hans här i Stockholm begagnade kommissionär, kassaskrifvaren
Bagge, som ombesörjt deras belåning i Diskontkontoret och till
Gagner remitterat de derför utfallna lånemedlen; att Rådstufvurätten, genom
utslag den 26 Augusti nästlidet år, pröfvat Gagner för de af honom
begångna bedrägerier och förfalskningar, hvarom Rådstufvurätten ransakat,
skyldig till laga ansvar, och tillika förpligtat honom att ersätta Riksbanken
det belopp, som återstode oguldet på omförmälda, till ett antal af 60 st.
hos Diskontkontoret belånade förbindelser, med 81,427 R:dr 26 öre, jemte
6 procent årlig ränta från hvarje skuldsedels förfallodag, men i anseende
till andra mot Gagner angifna brott hänvisat målets fullföljd till vederbörlig
domstol; hvarefter och sedan Gagner för dessa brott undergått ransakning
vid Rådstufvurätten i Eksjö samt vid Södra och Norra Wedbo
Häradsrätter, målet är vordet öfverlemnadt till Kongl. Göta Hofrätt, på
hvars pröfning detsamma ännu berodde; att i anledning af Riksbankens
mot regementsväbeln Sjögréen och kontorsskrifvaren Hörberg framställda
påstående om ansvar och ersättning för delaktighet i Gagners förbrytelser,
Stockholms Rådstufvurätt, genom dess förenämnda utslag, förklarat sig väl
icke finna annat förhållande vara beträffande Sjögréen och Hörberg ådagalagdt,
än att de, utan vetskap om Gagners brottslighet och om de ifrågakomna
handlingarnes egenskap af falska, derå meddelat vittnespåskrift,
men att då Sjögréen och Hörberg haft skäl att Gagner misstänka, fälldes
de för det de Gagner på omförmälda sätt tillhandagått, att bota hvardera
100 R:dr, hvarjemte de förpligtades att lika med Gagner, en för alla
och alla för en, ersätta Riksbanken af de obetalda lånen 76,827 R:dr 26
öre, äfvensom derutöfver Hörberg att, lika med Gagner, en för båda och
häda för en, godtgöra Riksbanken återstående 4,600 R:dr, och skulle jemte
opaginerad Kontrollera mot PDF
Banko-Utskottets Memorial N:o 8.
kapitalbeloppen ränta från hvarje låns förfallodag af den ersättningsskyldjge
till Riksbanken erläggas; öfver hvilket Rådstufvurättens utslag, så
vidt detsamma angår det Sjögréen och Hörberg ådömda ansvar besvär
blifvit hos Kongl. Svea Hofrätt och Riksbanken anförda, med yrkande,
att de måtte kännas skyldige till ansvar såsom för delaktighet i Gagners
brott, eller att åtminstone bötesansvaret måtte bestämmas till ett belopp
som stode i ett mera rättvist förhållande, än Rådstufvurättens beslut syntes
innebära, till den synnerligt stora skada, som af Gagners brottslighet
maste blifva _ en följd; varande detta mål ännu beroende på Kongl. Hofrättens
pröfning; och slutligen att Bagge utöfver de 10,000 R:dr, som
lian, med afseende å den honom åliggande ersättningsskyldighet, enligt hvad
hans hos Utskottet nu gjorda ansökning äfven innehåller, redan hos Riksb
an ken i obligationer nedsatt, under den 15 nästlidna Januari i enahanda
afseende till styrelsen aflemna! bevis öfver i Riksbanken på depositräkning
insätta 1,500 R:dr. r 8
Sedan styrelsen derefter erinrat dels om den redogörelse, Bagge i
sm tdl Utskottet nigifna skrift meddelat rörande de förhållanden, under
hvilka han kommit att taga befattning med ifrågavarande lånehandlingar,
och huru upptäckten af deras falska beskaffenhet genom honom egt rum,
dels att Bagge, efter hvad han ock framhållit, grundat sin öfvertygelse om
handlingarnas äkthet till stor del på förtroendet till de å desamma teckiiacle
vedei haftighetsintyg, enar dessa voro afgifna af en person i sådan
samhällsställning, som kronofogden Gagner innehade, och innefattade förhallanden,
om hvilka han i denna sin ställning borde inom fögderiet bäst
ega kännedom, liksom ock intygen till följd deraf kunde i viss mån tiller
kannas laga verkan, yttrar styrelsen, att dessa omständigheter äfven syntes
styi elsen förtjena synnerlig uppmärksamhet. Det vore kändt, att Gagner
i sin hemort åtnjöt mycket förtroende, och sådant hade han äfven lyckats
att hos Diskontkontorets styrelse förvärfva och bibehålla icke minst derigenom,
att lian under loppet af många år, på grund af länsstyrelsens försag,
innehade uppdrag att vara Riksbankens ständige ombud inom Jönkopmgs
lan och, sedan denna befattning, såsom ansedd ej vidare behöflig,
ordnaTs ätfi MafS l e b''111 n|n g s h a fy a. n d e i länet tid efter annan för
ordnats
att atskilhga konkurser, hvari Riksbanken egde fordringsanspråk
drS '' Me°n h t “mt med ldt ordning fullgjortIssTpp ’
drag. Men hvad som utom Gagners å embetets vägnar meddelade veder
haftighetsbetyg,
hvilkas tillförlitlighet derför ansågs vara höjd öfver hvarje
tUhS ’ ln!h!''°f Tttiytrr ]gai''C stärka förtroendet till lånehandlingarnes rik
samtL!
des,? t Vant beskf.ftenliete» ^ sjelfva vittnespåskrifterna;
mtliga dessa påskrifter voro nemligen författade af Sjögréen eller af Hör
-
Semico-Utskottets Memorial N:o 8. '' 5
bei-g^ hvilkas stilar och namnteckningar sedan lång tid tillbaka voro såväl
af Bagge, som af vederbörande inom Diskontkontoret nogsamt kända, och
<; e hade jemväl blifvit undertecknade af dem begge, utom hvad angår endast
tie förbindelser, å livilka, efter hvad först under ransakningen uppdagades,
agner, i anseende till Sjögréens tillfälliga bortovaro, under vittnesmeningen
bredvid Hörbergs namn falskeligen tillsatt en sin förre tjenares, bankovaktmästaren
Johanssons. Vare sig nu att Sjögréen och Hörberg egt medvetenhet
om Gagners brottsliga förehafvanden, eller, såsom de inför domstolen
enständigt påstått och bedyrat, saknat all kunskap derom och, utan
att besinna det oriktiga och straffvärda i deras handlingssätt, allenast af
oförstånd och i förlitande på Gagners redbarhet efterkommit hans begäran
att komplettera och bevittna förbindelserna, oaktadt de derå af Gagner
öiut antecknade, af dem icke ens till namnen kände låntagare och löftesmän
ej voro tillstädes, så stode det dock fast, att vittnenas underskrifter
med endast ofvannämnda undantag voro fullkomligt riktiga; och då de
såsom låntagare och löftesmän upptagna personers namnteckningar icke
gafvo någon särskild anledning att sätta förbindelsernas riktighet i fråga,
MiS*Tv”n<^r° SOm '' förevarande likasom i hvarje annat fall, då de å ett
till Diskontkontoret för belåning inlemnadt dokument tecknade gäldenärer
och deras namnteckningar äro alldeles okända —■ hvilket i synnerhet intiäffar
och maste inträffa, när personerna tillhöra den stora allmogeklassen,
dit de, som funnos tecknade å ifrågavarande falska dokumenter, voro samtlige
att hänföra —- man hade att trygga sig uteslutande vid vittnenas och
betygsutgifvarens påskrifter, så måste det erkännas, att både Gagners vederhäftighetsbevis
och vittnesintygen af Sjögréen och Hörberg, de der begge,
eftci hvad Bagge i ansökningen uppgifvit, voro af honom väl kända och
om hvilkas frejd och föregående vandel särdeles fördelaktiga vitsord under
lansakningen äfven företeddes, skulle aflägsna hvarje misstanke derom, att
dessa lånehandlingar, som för öfrigt i formelt afseende icke lemriade rum
för någon anmärkning, på bedrägligt sätt tillkommit. Om jemte detta
äfven toges i betraktande de särskilda omständigheter, som, enligt Bagges
i ansökningen gjorda uppgifter, hvilkas sannfärdighet styrelsen ej egde skäl
att betvifla, verkade till att hos honom befästa tron på Gagners så väl
ledlighet som betryggade ekonomiska ställning, kunde dennes omsider af
eu tillfällighet uppdagade brott, hvilket Bagge, så snart han derom fick
anledning till misstanke, skyndade att genast angifva, räknas till en af de
visserligen icke så sällsynta, men dock alltid djupt sorgliga tilldragelser,
dci den ene, under falskt sken af vänskap, genom list och bedrägerier uppsåtligen
bereder den andras ofärd och förderf.
6
Banko-Utskottets Memorial N:o 8.
Styrelsen har vidare upplyst, att Gagners konkursmassa, hvari Riksbankens
fordran blifvit behörigen bevakad, ännu är under utredning, men
enligt ingången underrättelse, torde blifva slutredovisad i nästinstundande
Maj månad, förutsatt att Häradsrättens blifvande dom öfver tvistiga kraf
ej komme att öfverklagas, och att borgenärerne fattade beslut om försäljning
på offentlig auktion af de 2 års arrendeinkomster, konkursmassan har
för kronofogdcboställct att uppbära. Såsom ofvan nämnts, kunde likväl
de afträdda tillgångarno icke i något''fall påräknas lemna större utdelning
åt oprioriterade fordringsegare, än högst 25 procent, som å Riksbankens
fordran skulle utgöra omkring 20,000 R:dr; och då Sjögréen och Hörberg
befunne sig i så torftiga lefnadsvilkor, att all förhoppning saknades, att
ens någon del af hvad som blifvit dem ålagdt att till Riksbanken gälda
skall hos dem kunna uttagas, så komme den summa, som Bagge på grund
af sin ansvarighet för lånehandlingarnes riktighet bör ersätta banken, sedan
den beräknade utdelningen från Gagners konkurs influtit, att uppgå till
mer än 60,000 R:dr.
Vid öfvervägande nu af frågan, om och i hvad mån utsigt förefunnes,
att Bagge skulle kunna förmå att afbörda sig denna betydliga skuldsumma,
hvilken komme att ytterligare ökas i den allt för sannolika händelse, att
blifvande utdelningen från Gagners konkurs, af sysslomannen nu angifven
till 20 å 25 procent, understege sistnämnda belopp, hade hos styrelsen
kommit i betraktande att Bagge, som voro född år 1832 och år 1858 vunnit
inträde i Riksbankens tjenst samt år 1864 konstituerades till kassaskrifvare,
i denna egenskap åtnjöte en årlig inkomst af endast 1,650 R-.dr,
hade hustru och 3 minderåriga barn att försörja samt, enligt hvad lian förklarat
och erbjudit sig att med ed betyga, ej egde, utöfver sitt lösörebo,
säkra beräkueliga tillgångar till högre värde än omkring 20,000 R:dr, deruti
likväl inbegripet det belopp af tillsammans 11,500 R:dr, som han redan
hos Riksbanken nedsatt; att, derest icke Bagge, hvilken sålunda vore
oförmögen att gälda hela skulden, kunde deri beredas någon sådan lindring,
att eu uppgörelse blefve för honom möjlig att åstadkomma och Bagge följaktligen
komme att fortfarande häfta för en betydlig gäld till Riksbanken,
detta förhållande ej allenast, jemlikt banko-reglementets föreskrifter, måste
lägga hinder i vägen för honom att inom verket vinna den vidare befordran,
hvartill han eljest kunde ega utsigt, utan äfven nödga Diskontkontorets
styrelse att underkänna hans ansvarighet för riktigheten af inlemnade lånehandlingar,
i hvilket fall den omfattande kommissionsrörelse han under
många år, efter hvad styrelsen hade anledning antaga, med ordning och
påpasslighet ombesörjt, och som sannolikt utgjort hans hufvudsakligaste
inkomstkälla, skulle komma att alldeles upphöra eller åtminstone i högst
opaginerad Kontrollera mot PDF
Banko-TJtskottets Memorial N:o 8.
7
väsendtlig mån inskränkas; samt att, när Riksbanken, vid Bagges underlåtenhet
att betala skulden, komme att i laga ordning göra sin rätt mot
honom gällande, och lian i följd deraf antagligen försattes i nödvändighet
att afträda sina tillgångar till konkurs, men icke förmådde att sednast (5
månader efter det inställelsedagen i konkursen inträffat till fullo gälda
Riksbankens kraf, den för Bagge beklagliga följd skulle uppstå, att han,
i enlighet med 114 § i banko-reglementet, blefve skild från sin innehafvande
tjenst och sålunda genom oförvållad olycka beröfvad frukterna af
en oförvitlig 14:årig tjenstgöring inom banken, hvars egen fördel icke heller
derigenom skulle i någon mån beredas, enär Bagge, bragt i omförmälda
beklagansvärda ställning, sannolikt icke någonsin blefve i tillfälle att till
större eller mindre del godtgöra bankens fordran.
Efter denna framställning om så väl beskaffenheten och sättet för
utförande af de bedrägerier och förfalskningar, för hvilka Bagge fallit offer,
som följderna af hans oförmåga att kunna till fullo gälda den högst betydliga
ersättningssumma, hvarför han komme att till Riksbanken häfta,
anhöll styrelsen att till Banko-Utskottets behjertande få öfverlemna den
gjorda ansökningen. Ehuru i den föreställning att, vid betraktande af de
både ovanliga och ömmande omständigheter, som i detta mål sig företedde,
det anropande om förskoning, Bagge anhållit att till Riksdagen få
framställa, icke skulle vara gjordt förgäfves, tvekade styrelsen likväl att
afgifva något bestämdt förslag i fråga om huru långt en Bagge beviljad
eftergift billigtvis kunde utsträckas. Endast det villo Styrelsen yttra, att,
då en konkursmassa, hvarifrån oprioriterade fordringsegare erhålla femtio
procent utdelning, i allmänhet torde kunna anses lemna snarare ett godt
än ett dåligt resultat, så och i den händelse, att en sådan eftergift
blefve Bagge förunnad, att han frikallades från vidare kraf af Riksbanken,
derest han, inom någon viss lämplig tid, å Riksbankens ifrågavarande kapitalfordran
till Banken erlade 25 procent, deri inberäknadt det belopp,
som af honom redan blifvit i banken nedsatt, och ställde antaglig säkerhet
derför, att hvad som i utdelning från Gagners konkurs kunde komma
att understiga ytterligare 25 procent af berörda fordran blefve, så snart
slutredovisning från konkursmassan erhållits, till banken inbetaldt, Riksbanken
sannolikt skulle, med afseende å Bagges ekonomiska ställning, beredas
större fördel, än om, med afslag å ansökningen, ingen lindring blefve
honom medgifven och han i följd deraf måste drabbas af den hårda påföljd
för hela sin återstående lifstid, som i sådant fall torde blifva oundviklig.
Utskottet anser för sin del de i denna sak meddelade upplysningarne
ådagalägga icke allenast att Bagge vid utförandet af de honom utaf
opaginerad Kontrollera mot PDF
8 Banko-Utskottets Memorial N:o 8.
Gagner lom,rade uppdrag med låneansökningars ingifvande samt penningars
uttagande vant fullkomligt okunnig om de af Gagner begångna bedrägerier,
utan äfven att Bagge måste anses fullt ursäktad derför att lian icke
orr, an nu skett, misstänkt och upptäckt desamma. Vid sådant förhålande,
och da Bagge visat sig villig att, så långt hans tillgångar förslå
fullgöra den betalningsskyldighet till Riksbanken, hvilken han genom Garners
oredliga och svekfulla förfaringssätt iråkat, finner Utskottet för sin
del billigt att denna betalningsskyldighet icke utkräfves på ett sådant sätt
att möjligheten för Bagge till framtida utkomst omintetgöres, och tillstyrker
sa mycket heldre, att en eftergift må beviljas Bagge, som efter hvad
saval lian sjelf, som äfven styrelsen för Diskontkontoret anfört, Bago-e
utan tvifvel eljest skulle bringas till fullständig ruin, utan att Riksbanken
derigenom erhölle någon större, eller sannolikt ens så stor ersättning, som
agge nu erbjudit sig att, mot frikallelse från vidare kraf, inom detta års
utgång betala.
i k USSk=!tet- har härvid tagi4 1 öfvervägande, huruvida Riksban
ken
borde atnojas med detta erbjudande, enligt hvilket banken, utöfver den
utdelnmg, Gagners konkursmassa kan komma att lemna, skulle af Bagge
erhålla ina.les 20,000 R:dr, eller om, enligt hvad Diskontkontorets styrdse
foi eslagit, Bagge borde tillförbinda sig att dels å bankens fordran betala
25 procent, utgörande R:dr 20,356: 81, dels ställa antaglig säkerhet derför
att hvad som i utdelning från Gagners konkurs kunde komma att understiga
ytterligare 25 procent af berörda fordran blefve till Banken inbetaldt
Härvid har förekommit: att sanningsenligheten af Bagges uppgift
det hans tillgångar, förutom lösöreboet, icke uppgå till mer än 20,000
R.dr, ej b oi betviflas; att lian, sedan han afstått dessa och måhända med
sin ringa lön samt i öfrigt ganska ovissa möjligheter till annan inkomst
f svaiighet att bereda sig och sm familj medel till uppehälle, knappast
kan antagas blifva i stånd att anskaffa antaglig säkerhet för fullgörande af
Z \T"åT ''"i^Mdighet, helst då “beloppet af de„Ä ötLsf
kan blifva betydligt i den val möjliga händelse att Gagners konkursmassa
lemnar en mindre utdelning, än hittills beräknats, samt att alltså
lotta sist berörda vilkor kan omintetgöra syftemålet att rädda Bagge från
ganska oförvållad ofärd; och med afseende på dessa omständigheter
anser Utskottet både billighet och klokhet bjuda, att eftergiften sträckes
något längre, än styrelsen för Diskontkontoret ifrågasatt.
Utskottet har derföre stannat i den åsigt att, om Bagge fullgör det
j °fta !e''1tla < a st7relse ifrågasätta första vilkoret, att nemligen till Riks
banken inbetala 25 procent af dess fordran i Gagners konkurs, han bör
befrias
opaginerad Kontrollera mot PDF
Banko-Utskottets Memorial N:o 8. 9
befrias från vidare kraf i och för nu förevarande ansvarsskyldighet; och
hemställer fördenskull,
att Kassaskrifvaren A. Bagge, derest han före utgången af innevarande
år, utaf den fordran, Riksbanken eger uti förre Krouofogden
E. Gagners konkurs, eller 81,427 Ridr 26 öre, inbetalar
tjugofem procent, utgörande 20,356 R:dr 81 öre, deri inberäkuadt
det belopp af 11,500 R:dr, som Bagge redan i Riksbanken nedsatt,
ma befrias från allt vidare kraf i och för den ansvarsskyldighet
till Riksbanken han iråkat för af Gagner falskeligen skrifna
och i Riksbanken belånade skuldförbindelser.
Stockholm den 26 Februari 1872.
J. v- S c h w e i” I äi„
Utskottets Ordförande.
Bih. till RiJcsd. Prof. 1872. 6 Sami. 1 Afd. 0 Höft,
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.