Sök i Ratio Lex

Memorial, med hemställan om eftergift af en del utaf Kassaskrif■varen A. Bagges betalning sskyldighet till Riksbanken för af f. Kronofogden E. Gagner falskeligen skrifna lånehandlingar.

1872-02-26 · 9 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1872:8, Memorial, med hemställan om eftergift af en del utaf Kassaskrif■varen A. Bagges betalning sskyldighet till Riksbanken för af f. Kronofogden E. Gagner falskeligen skrifna lånehandlingar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Banko- Utskottets Memorial N:o 8.

1

IV:o 8.

Ank. till Riksd. Kansli den 27 Febr. 1872, kl. 1 e. m

Memorial, med hemställan om eftergift af en del utaf Kassaskrif■varen

A. Bagges betalning sskyldighet till Riksbanken för

af f. Kronofogden E. Gagner falskeligen skrifna lånehandlingar.

Uti en till Utskottet ställd skrift af den 11 sistlidne Januari har

Iv as s ask rifvare n i Riksbanken Adolf Bagge, som till Riksbankens Diskontkontor

inlemnatatskilliga der belånade skuldförbindelser, hvilka sedermera

befunmts vara af Kronofogden E. L. G. Gagner falskeligen skrifna, anfört:

.. . a§&e’ 1 a den ansvarighet, han tecknat för lånehandlingarnes

nktighet, vore förbunden att hålla Riksbanken skadeslös för hvad banken

ten dessa skuldförbindelsers sammanlagda belopp, i kapital 81,427 riksdaler

2G ore, ej kunde utbekomma ur Gagners till konkurs afträdda tillgångar;

nors tdffn e\bÖ1’JmnVPa gl''Und af Gn uPPgj°rd förteckning öfver Gag,

i i g gar oc ga , hoppats att Riksbanken skulle utur konkursmassan

utbekomma mahanda betydligaste delen af sin fordran, och att Bagge,

som till säkerhet för fullgörande af sin betalningsskyldighet, till Riksbanken

aflemna! dels obligationer för 10,000 R:dr, dels skriftlig förbindelse

betäckJL m7 Skr kiLinde .tld efter aunan aflemna ytterligare medel för

de rodnndf ^ ^ bnSt 1 koilkursmassans tillgångar, hoppats att med

äf oWigationerna och de tillgångar, hvaröfver han för när
1

Afd. 6 Höft. 1

Bih. till Riksd. Prof, 1872. 6 Samt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Banko- Utskottets Memorial N:o 8.

varande hade att förfoga, jemte framtida arbete, kunna åtminstone till

större delen afbörda sig ofvan nämnda ansvarighet; att emellertid, då, enligt

hvad ett utaf sysslomannen i Gagners konkurs utfärdadt intyg utvisade,

tillgångarne i konkursmassan icke torde lemna mer än högst 25 procents

utdelning, eller omkring 20,000 R:dr, och Bagge således skulle hafva att

till Riksbanken inbetala mer än 60,000 R:dr, denna förhoppning slagit

fel, enär Bagge, utom redan nedsatta 10,000 R:dr och sitt lösörebo, icke i

säkra tillgångar egde mer än ytterligare omkring 10,000 R:dr; samt att

Bagge följaktligen, äfven om han vågade sätta lit till god arbetskraft och

fortfarande tillfällen till särskilda inkomster, såge sig ur stånd att med

sin ringa lön och ovissa andra inkomster kunna inom någorlunda beräknelig

tid befria sig från en så stor skuldbörda. Då utkräfvandet till fullo af den

ersättning, som Bagges å de falska lånehandlingarne tecknade ansvarighet

lagligen tillförbunde honom, skulle icke allenast beröfva honom många arbetsamma

års besparingar, hvilka han villigt hembjöde Riksbanken, utan

äfven så mycket säkrare bereda honom fullständig timlig ofärd, som, innan

denna hans ansvarighet upphört, all förhoppning om befordran inom banken

vore honom årskuren, ville han, till undvikande af ruin för sig och

sin talrika familj, anropa Riksdagens förskoning, i hvilket afseende han,

förklarande sig beredd att, der sådant äskades, med ed betyga det han

ej, förutom sitt lösörebo och redan hos Riksbanken nedsatta 10,000 R:dr,

egde andra säkra beräkneliga tillgångar, än ytterligare 10,000 R:dr, hos

Banko-Utskottet anhöll, det Utskottet ville hos Riksdagen göra framställning

derom att, sedan han före utgången af innevarande år inbetalt 10,000

R:dr, förutom det redan nedsatta enahanda beloppet, han måtte erhålla

befrielse från sin återstående, på ofta nämnda ansvarighet grundade skuld.

Efter anförande af dessa förhållanden i afseende på den betalningsskyldighet

Bagge iråkat, har han, uti sin ifrågavarande skrift, redogjort för

de omständigheter, hvarunder han omhänderhaft de ifrågavarande lånehandlingarne,

och hurusom upptäckten af deras falska beskaffenhet genom

honom skett.

Öfver den af Bagge sålunda gjorda framställningen har styrelsen

för Diskontkontoret, under den 2 i denna månad, afgifvit ett utlåtande,

deri styrelsen, med åberopande icke allenast af den i Riksdagens revisorers

berättelse för år 1871 gjorda anmälan om upptäckten af de utaf kronofogden

Gagner begångna förfalskningar och bedrägerier samt de åtgärder,

som i följd deraf blifvit utaf styrelsen vidtagna, utan äfven af hvad styrelsens

den 15 nästlidne Januari till Banko-Utskottet afgifna berättelse i

detta ämne vidare innehåller, erinrat och anfört hurusom, vid den hos

Stockholms Rådstufvurätt med Gagner hållna ransakning blifvit utredt,

s. 3 Kontrollera mot PDF

BanTco-Utslcottets Memorial N:o 8.

3

att de lios Riksbanken belånade förbindelserna tillkommit sålunda, att

Gagner å låneblanketter skrifvit dels, och till största antalet, diktade, dels

verkliga personers namn såsom låntagare och löftesmän, samt att sedan,

uppå Gagners begäran, hans skrifbiträde, regementsväbeln Per Algot Sjögréen,

eller, i afseende å tre blanketter, kontorsskrifvaren å Gagners kronofogdekontor

Ludvig Hörberg, efter särskilda af Gagner till dem lemnade

skriftliga uppgifter, å hvarje lånedokument ifyllt lånesumman samt tiden,

då reversalet skulle vara utfärdadt, äfvensom tecknat under låntagarens

och löftesmännens namn såväl de af Gagner uppgifna hemman och taxeringsvärden

som äfven, ehuru hvarken låntagare eller löftesmän kunnat

vara tillstädes, borgensförbindelse och vittnesmening jemte egna namnteckningar,

Gagner sjelf å embetets vägnar meddelat intyg, att låntagare

och löftesmän voro vederhäftiga för de förbindelser de i afseende å lånen

sig iklädt; hvaruppå de sålunda tillskapade dokumenten blifvit af Gagner

öfversända till hans här i Stockholm begagnade kommissionär, kassaskrifvaren

Bagge, som ombesörjt deras belåning i Diskontkontoret och till

Gagner remitterat de derför utfallna lånemedlen; att Rådstufvurätten, genom

utslag den 26 Augusti nästlidet år, pröfvat Gagner för de af honom

begångna bedrägerier och förfalskningar, hvarom Rådstufvurätten ransakat,

skyldig till laga ansvar, och tillika förpligtat honom att ersätta Riksbanken

det belopp, som återstode oguldet på omförmälda, till ett antal af 60 st.

hos Diskontkontoret belånade förbindelser, med 81,427 R:dr 26 öre, jemte

6 procent årlig ränta från hvarje skuldsedels förfallodag, men i anseende

till andra mot Gagner angifna brott hänvisat målets fullföljd till vederbörlig

domstol; hvarefter och sedan Gagner för dessa brott undergått ransakning

vid Rådstufvurätten i Eksjö samt vid Södra och Norra Wedbo

Häradsrätter, målet är vordet öfverlemnadt till Kongl. Göta Hofrätt, på

hvars pröfning detsamma ännu berodde; att i anledning af Riksbankens

mot regementsväbeln Sjögréen och kontorsskrifvaren Hörberg framställda

påstående om ansvar och ersättning för delaktighet i Gagners förbrytelser,

Stockholms Rådstufvurätt, genom dess förenämnda utslag, förklarat sig väl

icke finna annat förhållande vara beträffande Sjögréen och Hörberg ådagalagdt,

än att de, utan vetskap om Gagners brottslighet och om de ifrågakomna

handlingarnes egenskap af falska, derå meddelat vittnespåskrift,

men att då Sjögréen och Hörberg haft skäl att Gagner misstänka, fälldes

de för det de Gagner på omförmälda sätt tillhandagått, att bota hvardera

100 R:dr, hvarjemte de förpligtades att lika med Gagner, en för alla

och alla för en, ersätta Riksbanken af de obetalda lånen 76,827 R:dr 26

öre, äfvensom derutöfver Hörberg att, lika med Gagner, en för båda och

häda för en, godtgöra Riksbanken återstående 4,600 R:dr, och skulle jemte

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 8.

kapitalbeloppen ränta från hvarje låns förfallodag af den ersättningsskyldjge

till Riksbanken erläggas; öfver hvilket Rådstufvurättens utslag, så

vidt detsamma angår det Sjögréen och Hörberg ådömda ansvar besvär

blifvit hos Kongl. Svea Hofrätt och Riksbanken anförda, med yrkande,

att de måtte kännas skyldige till ansvar såsom för delaktighet i Gagners

brott, eller att åtminstone bötesansvaret måtte bestämmas till ett belopp

som stode i ett mera rättvist förhållande, än Rådstufvurättens beslut syntes

innebära, till den synnerligt stora skada, som af Gagners brottslighet

maste blifva _ en följd; varande detta mål ännu beroende på Kongl. Hofrättens

pröfning; och slutligen att Bagge utöfver de 10,000 R:dr, som

lian, med afseende å den honom åliggande ersättningsskyldighet, enligt hvad

hans hos Utskottet nu gjorda ansökning äfven innehåller, redan hos Riksb

an ken i obligationer nedsatt, under den 15 nästlidna Januari i enahanda

afseende till styrelsen aflemna! bevis öfver i Riksbanken på depositräkning

insätta 1,500 R:dr. r 8

Sedan styrelsen derefter erinrat dels om den redogörelse, Bagge i

sm tdl Utskottet nigifna skrift meddelat rörande de förhållanden, under

hvilka han kommit att taga befattning med ifrågavarande lånehandlingar,

och huru upptäckten af deras falska beskaffenhet genom honom egt rum,

dels att Bagge, efter hvad han ock framhållit, grundat sin öfvertygelse om

handlingarnas äkthet till stor del på förtroendet till de å desamma teckiiacle

vedei haftighetsintyg, enar dessa voro afgifna af en person i sådan

samhällsställning, som kronofogden Gagner innehade, och innefattade förhallanden,

om hvilka han i denna sin ställning borde inom fögderiet bäst

ega kännedom, liksom ock intygen till följd deraf kunde i viss mån tiller

kannas laga verkan, yttrar styrelsen, att dessa omständigheter äfven syntes

styi elsen förtjena synnerlig uppmärksamhet. Det vore kändt, att Gagner

i sin hemort åtnjöt mycket förtroende, och sådant hade han äfven lyckats

att hos Diskontkontorets styrelse förvärfva och bibehålla icke minst derigenom,

att lian under loppet af många år, på grund af länsstyrelsens försag,

innehade uppdrag att vara Riksbankens ständige ombud inom Jönkopmgs

lan och, sedan denna befattning, såsom ansedd ej vidare behöflig,

ordnaTs ätfi MafS l e b''111 n|n g s h a fy a. n d e i länet tid efter annan för
ordnats

att atskilhga konkurser, hvari Riksbanken egde fordringsanspråk

drS '' Me°n h t “mt med ldt ordning fullgjortIssTpp ’

drag. Men hvad som utom Gagners å embetets vägnar meddelade veder
haftighetsbetyg,

hvilkas tillförlitlighet derför ansågs vara höjd öfver hvarje

tUhS ’ ln!h!''°f Tttiytrr ]gai''C stärka förtroendet till lånehandlingarnes rik
samtL!

des,? t Vant beskf.ftenliete» ^ sjelfva vittnespåskrifterna;

mtliga dessa påskrifter voro nemligen författade af Sjögréen eller af Hör
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Semico-Utskottets Memorial N:o 8. '' 5

bei-g^ hvilkas stilar och namnteckningar sedan lång tid tillbaka voro såväl

af Bagge, som af vederbörande inom Diskontkontoret nogsamt kända, och

<; e hade jemväl blifvit undertecknade af dem begge, utom hvad angår endast

tie förbindelser, å livilka, efter hvad först under ransakningen uppdagades,

agner, i anseende till Sjögréens tillfälliga bortovaro, under vittnesmeningen

bredvid Hörbergs namn falskeligen tillsatt en sin förre tjenares, bankovaktmästaren

Johanssons. Vare sig nu att Sjögréen och Hörberg egt medvetenhet

om Gagners brottsliga förehafvanden, eller, såsom de inför domstolen

enständigt påstått och bedyrat, saknat all kunskap derom och, utan

att besinna det oriktiga och straffvärda i deras handlingssätt, allenast af

oförstånd och i förlitande på Gagners redbarhet efterkommit hans begäran

att komplettera och bevittna förbindelserna, oaktadt de derå af Gagner

öiut antecknade, af dem icke ens till namnen kände låntagare och löftesmän

ej voro tillstädes, så stode det dock fast, att vittnenas underskrifter

med endast ofvannämnda undantag voro fullkomligt riktiga; och då de

såsom låntagare och löftesmän upptagna personers namnteckningar icke

gafvo någon särskild anledning att sätta förbindelsernas riktighet i fråga,

MiS*Tv”n<^r° SOm '' förevarande likasom i hvarje annat fall, då de å ett

till Diskontkontoret för belåning inlemnadt dokument tecknade gäldenärer

och deras namnteckningar äro alldeles okända —■ hvilket i synnerhet intiäffar

och maste inträffa, när personerna tillhöra den stora allmogeklassen,

dit de, som funnos tecknade å ifrågavarande falska dokumenter, voro samtlige

att hänföra —- man hade att trygga sig uteslutande vid vittnenas och

betygsutgifvarens påskrifter, så måste det erkännas, att både Gagners vederhäftighetsbevis

och vittnesintygen af Sjögréen och Hörberg, de der begge,

eftci hvad Bagge i ansökningen uppgifvit, voro af honom väl kända och

om hvilkas frejd och föregående vandel särdeles fördelaktiga vitsord under

lansakningen äfven företeddes, skulle aflägsna hvarje misstanke derom, att

dessa lånehandlingar, som för öfrigt i formelt afseende icke lemriade rum

för någon anmärkning, på bedrägligt sätt tillkommit. Om jemte detta

äfven toges i betraktande de särskilda omständigheter, som, enligt Bagges

i ansökningen gjorda uppgifter, hvilkas sannfärdighet styrelsen ej egde skäl

att betvifla, verkade till att hos honom befästa tron på Gagners så väl

ledlighet som betryggade ekonomiska ställning, kunde dennes omsider af

eu tillfällighet uppdagade brott, hvilket Bagge, så snart han derom fick

anledning till misstanke, skyndade att genast angifva, räknas till en af de

visserligen icke så sällsynta, men dock alltid djupt sorgliga tilldragelser,

dci den ene, under falskt sken af vänskap, genom list och bedrägerier uppsåtligen

bereder den andras ofärd och förderf.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Banko-Utskottets Memorial N:o 8.

Styrelsen har vidare upplyst, att Gagners konkursmassa, hvari Riksbankens

fordran blifvit behörigen bevakad, ännu är under utredning, men

enligt ingången underrättelse, torde blifva slutredovisad i nästinstundande

Maj månad, förutsatt att Häradsrättens blifvande dom öfver tvistiga kraf

ej komme att öfverklagas, och att borgenärerne fattade beslut om försäljning

på offentlig auktion af de 2 års arrendeinkomster, konkursmassan har

för kronofogdcboställct att uppbära. Såsom ofvan nämnts, kunde likväl

de afträdda tillgångarno icke i något''fall påräknas lemna större utdelning

åt oprioriterade fordringsegare, än högst 25 procent, som å Riksbankens

fordran skulle utgöra omkring 20,000 R:dr; och då Sjögréen och Hörberg

befunne sig i så torftiga lefnadsvilkor, att all förhoppning saknades, att

ens någon del af hvad som blifvit dem ålagdt att till Riksbanken gälda

skall hos dem kunna uttagas, så komme den summa, som Bagge på grund

af sin ansvarighet för lånehandlingarnes riktighet bör ersätta banken, sedan

den beräknade utdelningen från Gagners konkurs influtit, att uppgå till

mer än 60,000 R:dr.

Vid öfvervägande nu af frågan, om och i hvad mån utsigt förefunnes,

att Bagge skulle kunna förmå att afbörda sig denna betydliga skuldsumma,

hvilken komme att ytterligare ökas i den allt för sannolika händelse, att

blifvande utdelningen från Gagners konkurs, af sysslomannen nu angifven

till 20 å 25 procent, understege sistnämnda belopp, hade hos styrelsen

kommit i betraktande att Bagge, som voro född år 1832 och år 1858 vunnit

inträde i Riksbankens tjenst samt år 1864 konstituerades till kassaskrifvare,

i denna egenskap åtnjöte en årlig inkomst af endast 1,650 R-.dr,

hade hustru och 3 minderåriga barn att försörja samt, enligt hvad lian förklarat

och erbjudit sig att med ed betyga, ej egde, utöfver sitt lösörebo,

säkra beräkueliga tillgångar till högre värde än omkring 20,000 R:dr, deruti

likväl inbegripet det belopp af tillsammans 11,500 R:dr, som han redan

hos Riksbanken nedsatt; att, derest icke Bagge, hvilken sålunda vore

oförmögen att gälda hela skulden, kunde deri beredas någon sådan lindring,

att eu uppgörelse blefve för honom möjlig att åstadkomma och Bagge följaktligen

komme att fortfarande häfta för en betydlig gäld till Riksbanken,

detta förhållande ej allenast, jemlikt banko-reglementets föreskrifter, måste

lägga hinder i vägen för honom att inom verket vinna den vidare befordran,

hvartill han eljest kunde ega utsigt, utan äfven nödga Diskontkontorets

styrelse att underkänna hans ansvarighet för riktigheten af inlemnade lånehandlingar,

i hvilket fall den omfattande kommissionsrörelse han under

många år, efter hvad styrelsen hade anledning antaga, med ordning och

påpasslighet ombesörjt, och som sannolikt utgjort hans hufvudsakligaste

inkomstkälla, skulle komma att alldeles upphöra eller åtminstone i högst

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banko-TJtskottets Memorial N:o 8.

7

väsendtlig mån inskränkas; samt att, när Riksbanken, vid Bagges underlåtenhet

att betala skulden, komme att i laga ordning göra sin rätt mot

honom gällande, och lian i följd deraf antagligen försattes i nödvändighet

att afträda sina tillgångar till konkurs, men icke förmådde att sednast (5

månader efter det inställelsedagen i konkursen inträffat till fullo gälda

Riksbankens kraf, den för Bagge beklagliga följd skulle uppstå, att han,

i enlighet med 114 § i banko-reglementet, blefve skild från sin innehafvande

tjenst och sålunda genom oförvållad olycka beröfvad frukterna af

en oförvitlig 14:årig tjenstgöring inom banken, hvars egen fördel icke heller

derigenom skulle i någon mån beredas, enär Bagge, bragt i omförmälda

beklagansvärda ställning, sannolikt icke någonsin blefve i tillfälle att till

större eller mindre del godtgöra bankens fordran.

Efter denna framställning om så väl beskaffenheten och sättet för

utförande af de bedrägerier och förfalskningar, för hvilka Bagge fallit offer,

som följderna af hans oförmåga att kunna till fullo gälda den högst betydliga

ersättningssumma, hvarför han komme att till Riksbanken häfta,

anhöll styrelsen att till Banko-Utskottets behjertande få öfverlemna den

gjorda ansökningen. Ehuru i den föreställning att, vid betraktande af de

både ovanliga och ömmande omständigheter, som i detta mål sig företedde,

det anropande om förskoning, Bagge anhållit att till Riksdagen få

framställa, icke skulle vara gjordt förgäfves, tvekade styrelsen likväl att

afgifva något bestämdt förslag i fråga om huru långt en Bagge beviljad

eftergift billigtvis kunde utsträckas. Endast det villo Styrelsen yttra, att,

då en konkursmassa, hvarifrån oprioriterade fordringsegare erhålla femtio

procent utdelning, i allmänhet torde kunna anses lemna snarare ett godt

än ett dåligt resultat, så och i den händelse, att en sådan eftergift

blefve Bagge förunnad, att han frikallades från vidare kraf af Riksbanken,

derest han, inom någon viss lämplig tid, å Riksbankens ifrågavarande kapitalfordran

till Banken erlade 25 procent, deri inberäknadt det belopp,

som af honom redan blifvit i banken nedsatt, och ställde antaglig säkerhet

derför, att hvad som i utdelning från Gagners konkurs kunde komma

att understiga ytterligare 25 procent af berörda fordran blefve, så snart

slutredovisning från konkursmassan erhållits, till banken inbetaldt, Riksbanken

sannolikt skulle, med afseende å Bagges ekonomiska ställning, beredas

större fördel, än om, med afslag å ansökningen, ingen lindring blefve

honom medgifven och han i följd deraf måste drabbas af den hårda påföljd

för hela sin återstående lifstid, som i sådant fall torde blifva oundviklig.

Utskottet anser för sin del de i denna sak meddelade upplysningarne

ådagalägga icke allenast att Bagge vid utförandet af de honom utaf

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 Banko-Utskottets Memorial N:o 8.

Gagner lom,rade uppdrag med låneansökningars ingifvande samt penningars

uttagande vant fullkomligt okunnig om de af Gagner begångna bedrägerier,

utan äfven att Bagge måste anses fullt ursäktad derför att lian icke

orr, an nu skett, misstänkt och upptäckt desamma. Vid sådant förhålande,

och da Bagge visat sig villig att, så långt hans tillgångar förslå

fullgöra den betalningsskyldighet till Riksbanken, hvilken han genom Garners

oredliga och svekfulla förfaringssätt iråkat, finner Utskottet för sin

del billigt att denna betalningsskyldighet icke utkräfves på ett sådant sätt

att möjligheten för Bagge till framtida utkomst omintetgöres, och tillstyrker

sa mycket heldre, att en eftergift må beviljas Bagge, som efter hvad

saval lian sjelf, som äfven styrelsen för Diskontkontoret anfört, Bago-e

utan tvifvel eljest skulle bringas till fullständig ruin, utan att Riksbanken

derigenom erhölle någon större, eller sannolikt ens så stor ersättning, som

agge nu erbjudit sig att, mot frikallelse från vidare kraf, inom detta års

utgång betala.

i k USSk=!tet- har härvid tagi4 1 öfvervägande, huruvida Riksban
ken

borde atnojas med detta erbjudande, enligt hvilket banken, utöfver den

utdelnmg, Gagners konkursmassa kan komma att lemna, skulle af Bagge

erhålla ina.les 20,000 R:dr, eller om, enligt hvad Diskontkontorets styrdse

foi eslagit, Bagge borde tillförbinda sig att dels å bankens fordran betala

25 procent, utgörande R:dr 20,356: 81, dels ställa antaglig säkerhet derför

att hvad som i utdelning från Gagners konkurs kunde komma att understiga

ytterligare 25 procent af berörda fordran blefve till Banken inbetaldt

Härvid har förekommit: att sanningsenligheten af Bagges uppgift

det hans tillgångar, förutom lösöreboet, icke uppgå till mer än 20,000

R.dr, ej b oi betviflas; att lian, sedan han afstått dessa och måhända med

sin ringa lön samt i öfrigt ganska ovissa möjligheter till annan inkomst

f svaiighet att bereda sig och sm familj medel till uppehälle, knappast

kan antagas blifva i stånd att anskaffa antaglig säkerhet för fullgörande af

Z \T"åT ''"i^Mdighet, helst då “beloppet af de„Ä ötLsf

kan blifva betydligt i den val möjliga händelse att Gagners konkursmassa

lemnar en mindre utdelning, än hittills beräknats, samt att alltså

lotta sist berörda vilkor kan omintetgöra syftemålet att rädda Bagge från

ganska oförvållad ofärd; och med afseende på dessa omständigheter

anser Utskottet både billighet och klokhet bjuda, att eftergiften sträckes

något längre, än styrelsen för Diskontkontoret ifrågasatt.

Utskottet har derföre stannat i den åsigt att, om Bagge fullgör det

j °fta !e''1tla < a st7relse ifrågasätta första vilkoret, att nemligen till Riks

banken inbetala 25 procent af dess fordran i Gagners konkurs, han bör

befrias

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 8. 9

befrias från vidare kraf i och för nu förevarande ansvarsskyldighet; och

hemställer fördenskull,

att Kassaskrifvaren A. Bagge, derest han före utgången af innevarande

år, utaf den fordran, Riksbanken eger uti förre Krouofogden

E. Gagners konkurs, eller 81,427 Ridr 26 öre, inbetalar

tjugofem procent, utgörande 20,356 R:dr 81 öre, deri inberäkuadt

det belopp af 11,500 R:dr, som Bagge redan i Riksbanken nedsatt,

ma befrias från allt vidare kraf i och för den ansvarsskyldighet

till Riksbanken han iråkat för af Gagner falskeligen skrifna

och i Riksbanken belånade skuldförbindelser.

Stockholm den 26 Februari 1872.

J. v- S c h w e i” I äi„

Utskottets Ordförande.

Bih. till RiJcsd. Prof. 1872. 6 Sami. 1 Afd. 0 Höft,

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.