Sök i Ratio Lex

Första Kammarms Tillfälliga Utskotts N:o 2 Utlåtande N:o 6

1872-04-06 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1872:6, Första Kammarms Tillfälliga Utskotts N:o 2 Utlåtande N:o 6

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarms Tillfälliga Utskotts N:o 2 Utlåtande N:o 6.

1

N:o 6.

Ank. till Riksd. Kansli den 8 April 1872, kl. 11 f. m.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande

N:o 1, i anledning af remiss utaf Andra Kammarens

protokollsutdrag N:o 111, med delgifvande af Ändra

Kammarens beslut rörande ordnandet af den medicinska

undervisningen i riket.

Inom Andra Kammaren hafva Herrar låss Olof Larsson och S. Bibbing

väckt motioner (N:is 4 och 165) rörande den medicinska undervisningens ordnande,

och har Andra Kammaren bifallit hvad dess Tillfälliga Utskott N:o 1 i

Utlåtandet N:o 19 tillstyrkt, nemligen “att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse

anhålla, det Ivongl. Maj:t täcktes, på sätt Rikets Ständer i skrifvelse af den 16

Maj 1863 föreslagit, medgifva Carolinska Medico-chirurgiska Institutet rätt att, i

likhet med Universitetens medicinska fakulteter, anställa såväl den teoretiskt medicinska

eller så kallade medicine-kandidat-examen som den praktiskt medicinska

eller licentiat-examen, samt att Kongl. stadgarne för bemälde institut af den 26

April 1861 måtte i öfverensstämmelse härmed varda ändrade och de åtgärder i

öfrigt vidtagas, som för befordrande till verkställighet häraf må finnas nödiga".

Första Kammarens Tillfälliga Utskott N:o 2, till hvilket frågan för vidare

utredning blifvit hänvisad, har tagit del af så väl Andra Kammarens ofvannämnda

utlåtande, som af de yttranden, hvilka inom Första Kammaren vid remissen afgåfvos.

Vid behandlingen af denna fråga kunna två synpunkter göra sig gällande,

antingen man utgår från det närvarande eller från det förflutna. Andra KammaBih.

till Bilcsd. Prot. 1872. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 5 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts N:o 2 Utlåtande JS/:o 6.

rens Tillfälliga Utskott har vält den senare utvägen, följt från dess första uppkomst

Carolinska Institutet i dess mer och mer utvecklade inrättning och verksamhet,

samt redogjort för de meningsskiljaktigheter, som rörande den medicinska

undervisningens ordnande under eu lång tidrymd egt rum mellan Regeringen och

Riksdagen. Utskottet har af flere anledningar trott sig böra välja den motsatta

vägen, såsom efter dess tanke bättre ledande till målet. Det är sällan som eu

praktisk fråga har någon fördel af att behandlas såsom rättstvist: de beslutande

parterna äro domare i egen sak, och de enskilde, som handlagt frågan eller deltagit

i dess tidigare behandling på dess olika stadier, kunna vanligen icke höras,

emedan de, så ofta saken dragit ut något längre på tiden, till största delen afträdt

från det offentliga lifvet. Dertill kommer, att det icke är de historiska premisserna

utan det för handen varande förhållandet, som måste gifva utslaget, när

det blir tal om behöfiigheten eller önskvärdheten af förändringar; ty om en lag

eller en institution befinnes vara för tillfället så god den kan och bör vara, så

förfaller all fråga om dess tillkomst, hvaremot äfven de bäst berättigande antecedentier

icke förmå betrygga dess bestånd, om det befinnes, att det dermed afsedda

ändamålet antingen alldeles icke, eller endast i ofullständigare mån, blifvit

uppnådt.

Utskottet anser derföre, att vid behandlingen af det nu föreliggande ärendet

afseende i första rummet bör fästas vid det gagn för läkarebildningen och den

utveckling af den medicinska vetenskapen, som kan vara att motse af den ifrågasatta

förändringen, äfven som de ökade lättnader, hvilka kunna för de erforderliga

insigternas inhemtande beredas de studerande, och att alla frågor om de särskilda

medicinska läroverkens ställning, pligter och rättigheter böra underordnas hänsynen

till det allmännas fördel. Man kan nemligen icke undgå att taga i betraktande

de i många afseenden förändrade förhållanden, som uppstått sedan år 1861,

då de nu gällande stadgarne för Carolinska Institutet utfärdades, eller sedan år

1863, då Rikets Ständers ofvanberörda underdåniga skrifvelse afläts, all den stund

sedan denna tid ej mindre vid det sistnämnda läroverket än äfven vid Universitetens

medicinska fakulteter tillkommit så väl nya lärarebefattningar som äfven för

den medicinska undervisningen afsedda vigtiga och till en del ganska storartade

institutioner, hvarigenom förfoganden blifvit möjliga, hvilka icke för ett årtionde

sedan kunde ifrågakomma.

Det torde icke kunna bestridas att läkarebildningen i vårt land numera är

så god och fullständig, att våra läkare kunna i kunskaper och skicklighet väl

mäta sig med hvilket annat lands som helst, på samma gång som de i uppfattningen

af sitt höga och vigtiga kall torde kunna tjena de flesta länders läkare till

en föresyn. Det är således icke från något egentligt behof att förbättra den medicinska

undervisningen, som anledning kan hemtas att vidtaga förändringar i de

nu gällande föreskrifterna för densamma. Men det finnes några andra förhål
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts N:o 2 Utlåtande N:o 6.

3

landen, som väl förtjena att härvid tagas i öfvervägande, och genom hvilkas behjertande

väsentliga fördelar synas kunna vinnas, utan att den höga ståndpunkt läkarebildningen

hos oss uppnått derigenom bör i ringaste mån kunna anses älventy

rad.

Mer än en gång har den anmärkningen blifvit framstäld, att läkarens studier

upptaga allt för lång tid, så att han, då han omsider kan aflägga sin

licentiatexamen, redan uppnått den ålder, då flere af hans bästa år gått för hans

praktiska verksamhet och för samhället förlorade. Utskottet har i detta afseende

sökt skaffa sig tillförlitliga upplysningar och dervid inhemtat, att af 155 läkare,

som under de sex åren 1866—1871 legitimerat sig i Sundhetskollegium, endast 13

eller 8,4 procent aflagt licentiatexamen vid 26 år eller derunder, hvaremot 44,

eller 28,4 procent dervid uppnått 27 till 29 år, 51 eller 33 proc. en ålder af 30

till 32 år, 33 eller 20,6 proc. af 33 till 35 år, och 14 eller 9 proc. af 36 till 42.

Orsakerna till detta onekligen särdeles betänkliga förhållande äro flera. Deribland

måste räknas den omständigheten, att man i vårt land, der endast en lärdomsgrad

såsom till utöfvande af läkarens yrke berättigande erkännes, måste ställa på honom

rike obetydligt större fordringar å insigter i snart sagdt alla läkarekonstens grenar,

än i tätare befolkade länder, der de speciela medicinska skickligheterna kunna

fördelas på olika personer. Detta förhållande lärer ännu svårligen kunna i vårt

vidsträckta land, med dess på stora afstånd från hvarandra boende befolkning,

helt och hållet undanrödjas. En annan orsak, som fördröjer den medicinska kursens

afslutande, är att söka deruti, att medicine kandidater ofta användas i tillfälliga

läkareuppdrag, hvarigenom de på samma gång blifva i tillfälle att förskaffa

sig ett vanligen väl behöflig! bidrag till fortsättande af sina studier och fylla ett

för staten ofta ganska känbart behof. Någon väsentlig förändring i detta förhållande

lärer ej heller vara att för den närmaste framtiden motse.

Deremot finnes det andra orsaker till den medicinska kursens förlängande,

som efter Utskottets tanke både böra och kunna afhjelpas. En af dem äro de nog

vidsträckta fordringarne i den förberedande eller medico-filosofiska examen, hvars

afläggande åtminstone vid det ena af universiteten anses medtaga två, ända till

tre år. Utskottet förbiser icke vigten deraf, att den blifvande läkaren är i besittning

af en god och icke alltför trångt utstakad allmän elementarbildning, innan

det tillätes honom att börja sina egentliga fackstudier, men det väsentliga af

denna bildning bör vara inhemtadt vid elementarläroverken, så att den inträdet

i medicinska fakulteten föregående pröfningen inför den filosofiska numera synes

kunna inskränkas till de läroämnen, i hvilka de specielt medicinska studierna hafva

sin vetenskapliga grundläggning. Fordringarne för denna examen torde derföre,

utan men för den förberedande läkarebildningen, icke behöfva ställas högre än att

denna examen må kunna med jemn flit afläggas på H högst 2 år från inträdet

vid universitetet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts N:o 2 Utlåtande N:o 6.

Derjemte är det högst vigtigt att icke ett större tillopp af lärjungar till ett

af läroverken må försvåra och fördröja undervisningens meddelande. Medeltalet

af studerande, som för afläggande af medicine kandidatexamen vistas vid universiteten,

torde kunna uppskattas till 150, hvaraf 30 i Lund; enligt den nyss utkomna

studentkatalogen är deras antal i Upsala för närvarande 119. För den

egentliga katederundervisningen är detta antal icke för stort, ty en föreläsning

kan afhöras af så många, som lärosalen inrymmer; men det är icke katederföredragen,

som i den medicinska undervisningen utgöra hufvudsaken, utan denna består

till sin väsentligaste del af demonstrationer och praktiska öfningar i kemi,

normal anatomi, fysiologi, patologisk anatomi o. s. v., under lärarens omedelbara

ledning. Det lärer icke vara utan grund, som man befarar att, äfven med de utmärkta

lärarekrafter och ändamålsenliga undervisningsanstalter, som den medicinska fakulteten

i Upsala eger, svårigheter kunna uppstå för de studerande att med full nytta,

och i den ordning en ändamålsenlig studieplan förutsätter, begagna denna undervisning,

och man kan icke frigöra sig från den föreställningen, att de medicinska

studierna skulle mycket underlättas, om en del af dessa studerande hade anledning

att söka sin undervisning vid Carolinska Institutet, hvilket, enligt hvad i dess

lärarekollegii utlåtande af den 14 Mars 1864 upplyses, redan då hade tillräckliga

lärarekrafter och undervisningsmateriel, för att jemte den kliniska undervisningen

för blifvande licentiater meddela allt hvad för afläggandet af det teoretiska kunskapsprofvet

erfordras. Häraf, och med fästadt afseende å den i vårt land rådande

egendomliga föreningen mellan undervisnings- och examens-åligganden, hemtar

Utskottet anledning att i hufvudsaken tillstyrka hvad Andra Kammaren redan för

sin del beslutat, att hos Kongl. Maj:t anhålla om vidtagandet af sådana anordningar,

hvarigenom det må öppnas tillfälle för medicine studerande att vid Carolinskä

Institutet aflägga den teoretiska eller medicine-kandidat-examen.

Läkarens yrke innefattar på eu gång vetenskap och konst, så vida som den

blotta teoretiska insigten är otillräcklig att bilda honom för utöfningen af hans

verksamhet, medan å andra sidan den blotta yrkesfärdigheten utan vetenskaplig

grundläggning och ständigt fortsatta vetenskapliga studier, leder till stillastående

och routine. Redan häri ligger eu anledning att icke alltför skarpt åtskilja den

teoretiska och den praktiska läkarebildningen genom deras||förläggande till särskilda

läroverk; både för lärare och lärjungar är det af vigt att icke inom de

medicinska studiernas område försöka söndra, hvad äfven i alla andra ämnen visar

sig höra tillsammans, den rena vetenskapen och hennes tillämpning i det dagliga

lifvet.

Det kan icke vara nyttigt, vare sig för det allmänna eller för en särskild

institution, att krafter, som genom betydande uppoffringar af staten blifvit beredda,

icke få verka allt det goda de kunna. Det har icke blifvit bestridt, att vid CaroIjnska

Institutet finnas lärare, bvilka icke äro så sysselsatte med undervisnings

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts N:o 2 Utlåtande N:o 6.

5

meddelande som de kunna och böra vara, och om man skulle tänka sig att den

medicinska undervisningen i och med 1861 års stadganden vore en gång för alla

definitift ordnad, så måste det synas i hög grad anmärkningsvärdt, att lärarebefattningar,

hvilka ensamt eller åtminstone företrädesvis afse den teoretiska undervisningen,

blifvit lemnade att vid Carolinska Institutet qvarstå. Det är således

icke blott i den medicinska undervisningens intresse, utan äfven öfverensstämmande

med de första reglerna för en ordnad statshushållning, att dessa lärares verksamhet

må blifva tagen i fullt anspråk af det allmänna.

Väl befaras, särdeles från Upsala, af en anordning i sådant syfte menliga

följder för fakultetens egen verksamhet. Man har nemligen förestält sig, att, om

den medicinska studiekursen i sin helhet finge absolveras vid Carolinska Institutet,

under det fakulteterna å sin sida icke kunde erbjuda tillfällen för hela den kliniska

öfningen, som för läkarehabititationen är erforderlig, skulle läroverket i hufvudstaden

draga till sig flertalet af lärjungarne, hvilka då genom det större tilloppet

icke skulle kunna i önsklig grad göra sig undervisningen till godo, och fakulteternas

läi''are komma att sakna sysselsättning, såsom nu anses vara förhållandet

med några af Institutets. Följden häraf skulle enligt denna tankegång blifva, så

väl att all vetenskaplig täflan mellan de särskilda medicinska läroverken upphörde,

som att sjelfva universitetens integritet äfventyrades, i det deras medicinska fakulteter

genom bristande verksamhet skulle småningom förvissna. Utskottet kan emellertid

åt dessa farhågor icke tillerkänna någon giltighet; men äfven om de i eu viss

grad vore berättigade, hvilket det fordras en helt annan erfarenhet än den hittills

vunna för att kunna afgöra, bör det icke felas utvägar att dem undanrödja.

Utskottet saknar här alla anledningar att inlåta sig på skärskådande af

den så kallade universitets-idén, men det synes att de som lifligast tro på dess

teoretiska giltighet icke hafva fullt förtroende till dess förmåga att göra sig gällande

i det verkliga lifvet. Utskottet anser sig deremot berättigadt till den föreställningen,

att det bland ett så stort antal medicine studerande alltidhnåste finnas

ganska mänga, hvilka af kärlek till universitetsinrättningen med dess mera universela

vetenskapliga anläggning, eller af personliga anledningar, komma att vid universitetens

fakulteter företrädesvis göra sin medicinska uppfostran. Utan tvifvel

kommer det förhållande, som under de senare åren på ett så löftesrikt sätt gjort

sig gällande vid dessa fakulteter, att för framtiden fortfara: deras lärareplatser af

andra rangen, som under många år stått lediga, hafva kunnat tillsättas, och professorsstolarne

omgifvas vid hvarje ledighet af sökande med högt vitsordad kompetens.

Det kan icke fela, att hädanefter som hittills framstående lärare skola draga

lärjungar till fakulteternas lärostolar, under det att offentlig och enskild frikostighet

gjort deras vetenskapliga institutioner och kliniker till något helt annat än de

voro för 10 år sedan och ännu längre tillbaka. Hvad fakulteterna möjligen förlora

i tillopp af lärjungar vid den teoretiska undervisningen, kunna de, om allt ord
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts N:o 2 Utlåtande N:o 6.

nas såsom sig bör, utan svårighet återvinna genom förökadt inflytande på den

praktiska.

Utskottet erinrar i detta afseende endast om de betydande sjukvårdsinrättningar,

som under de allra sista åren uppstått i och tätt invid universitetsstäderna.

Redan år 1867 öppnades det nya akademiska sjukhuset i Upsala för sjukes mottagande

med 150 sängar, och antalet af der vårdade patienter utaf olika kategorier

uppgår i medeltal till nära 1,200 om året. Med den der inrättade allmänna kliniken

är äfven eu mindre obstetrisk förenad, äfvensom eu stationär och en ambulatorisk

polyklinik. I Lund har det derstädes belägna länslasarettet, hvarest fakultetens

kliniker äro förlagda, blifvit tillökt genom högst betydande tillbyggnader, så att

hela denna sjukvårdsinrättning, utom ett barnbördshus för 10 sängar, erbjuder utrymme

åt omkring 250 sjuke, och under de senaste åren i medeltal lemnat vård

åt 1,700 patienter. Dessutom finnas i närheten af universiteten hospital för sinnessjuke,

hvilka icke behöfva eller böra vara för den kliniska undervisningen förlorade.

Eu klinisk tjenstgöring af 4 månader vid universitetens sjukvårdsanstalter

skall, förutom 12 månaders ytterligare tjenstgöring vid klinikerna i hufvudstaden,

efter nu gällande föreskrifter, följa på medicine-kandidat-examens afläggande. Med

den utvidgning i dessa kliniker, som dels redan egt rum, dels ytterligare kan åstadkommas,

bör undervisningen der, äfven med ett mindre antal patienter än vid de

stora sjukvårdsinrättningarne i hufvudstaden, kunna blifva i hög grad omfattande

och lärorik, och det kan derföre väl ifrågasättas, huruvida icke borde stadgas

skyldighet, äfven för sådana studerande som vid Carolinska Institutet kunna komma

att aflägga sin teoretiska examen, att fullgöra denna kliniska tjenstgöring vid fakulteterna,

hvarigenom den obestridliga fördel skulle vinnas, att lärjungen innan kursens

slut finge tillfälle att se sjukes behandling under mer än en lärare, och

på samma gång en helsosam vexelverkan mellan de särskilda klinikerna inbördes

kunna beredas. Utskottet tillåter sig dock icke att i detta afseende framställa

något förslag, så mycket mindre som fördelningen af klinikerna i och för tjenstgöringens

fullbordande är i alla händelser en sådan administrativ angelägenhet,

hvilken icke lämpar sig för Riksdagens omedelbara handläggning. Icke heller anser

sig Utskottet behöfva inlåta sig på pröfningen af det förslag, som skall hafva

förekommit, att till samtliga läroverkens gemensamma tjenst från Carolinska Institutet

utbryta flera eller färre kliniker, all den stund detta förslag redan under den

diskussion, som i Första Kammaren egde rum vid remissen, synes hafva erhållit eu

ämnet fullt uttömmande pröfning.

Utskottet har i det föregående utgått från den förutsättningen, att 1861 års

stadga icke afsäg att defiuitift ordna den medicinska undervisningen, och Utskottet

har likaledes antydt, att det ökade tilloppet af lärjungar vid ett enda läroverk lätt

kan göra den demonstrativa och omedelbara undervisningen genom studiernas för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts N:o 2 Utlåtande N:o 6. 7

dröjande mindre tillfredsställande, under det att vid ett annat läroverk de motsvarande

lärarekrafterna i brist af lärjungefreqvens ligga obegagnade; och då dertill

kommer, att, ehuru Utskottet för sin del icke betraktar frågan såsom en rättstvist

mellan särskilda läroverk, den onekligen ändå så betraktas af andra, hvaraf

följden blifvit en ömtålighet i sinnesstämningen, hvilken stundom gifvit sig luft och

icke kunnat undgå att ofördelaktigt inverka på de medicinska studierna, så kan

Utskottet icke annat än finna det särdeles önskligt, att tidpunkten för denna frågas

definitiva ordnande nu icke längre måtte uppskjutas.

Den åsigt, enligt hvilken hvarje förändring i föreskrifterna för det medicinska

studiet skulle leda till en försämring, kan Utskottet icke anse berättigad.

Den svenska allmänheten skulle, efter den vana hon engång erhållit att åtnjuta

vård af insigtsfulle och bildade läkare, icke fatta något förtroende för andra, och

i vårt land är det svårare än i något annat för charlataner att göra lycka. Genom

den frihet, som Utskottet anser hvardera af de tre medicinska läroverken böra åtnjuta

i deras verksamhet, skall en verklig täflan kunna till gagn för det medicinska

vetandet och den praktiska skickligheten dem emellan framkallas, och det

torde snarare vara fara för att hvardera af dem söker ställa för stora anspråk på

sina lärjungars insigter, än att de komma att täfla med hvarandra i klandervärd

efterlåtenhet.

Utskottet har i det föregående tillräckligt antydt, att staten icke kan efterskänka

något af sina nuvarande fordringar på läkarens kunskaper, ehuru detta

mått, genom ändamålsenligt ordnade studieplaner samt öppnande af tillfällen för de

studerande att åtnjuta undervisning och aflägga sina prof vid hvilket af de tre läroverken

de finna för sig fördelaktigast, bör kunna vinnas på kortare tid och med

mindre svårigheter än för närvarande. För öfrigt lära ej den medicinska undervisningens

högsta målsmän hädanefter mer än hittills försumma att utöfva den vaksamhet,

hvarigenom den svenska läkarebildningen blifvit bragt till sin nuvarande

höga ståndpunkt. Det är af vigt att staten genom sina organer upprätthåller en

hög standard, under hvilken fordringarne ej tillåtas att någonstädes sjunka, på

samma gång så väl undervisningsämnen som lärokurser och examina vid samtliga

läroverken bringas till största möjliga öfverensstämmelse. I hvad mån detta

ändamål skulle ernås derigenom att pröfningarne, såsom bland annat blifvit föreslaget,

flyttades från läroverken och lades i en gemensam examenskommissions händer,

eller genom censorers förordnande, eller slutligen genom samtliga lärarekollegiers

befogenhet att deltaga i hvardera läroverkets pröfningar, vågar Utskottet icke afgöra.

Statspröfningar, oberoende af undervisningsverken, äro visserligen icke hellerivårt fädernesland

alldeles okända, men de hafva, inom den högre vetenskapliga undervisningen åtminstone,

icke egt rum i ett sådant omfång,att någon verklig erfarenhet deraf hunnit hemtas.

Nära till hands ligger mot detta system den invändningen, att saknaden af kompetenta

personer, som kunde och ville mottaga uppdraget, ännu lägger hinder i vägen för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts N:o 2 Utlåtande N:o 6.

inrättandet af examenskommissioner utanför och oberoende af läroverkskollegierna.

Samma hinder torde möta för införandet af censorer, äfven om icke denna

för våra förhållanden jemförelsevis främmande inrättning skulle befinnas stå i en

alltför öppen strid mot den autonomi, som i all vetenskaplig verksamhet anses tillkomma

våra universitetsfakulteter, och som egde sitt högsta uttryck i den numera

afskaffade ed, hvilken aflades vid undergåendet af den högsta examen, att icke inför

annan fakultet af samma slag underkasta sig examen rigorosum. Äfven har för

Utskottet framställt sig tanken derpå, att alla examina anställdes inför samtliga undervisningsverkens

lärarekollegier, men utan att vilja förneka, det genom sådana gemensamma

pröfningar skulle kunna vinnas så väl den eniga samverkan mellan samtliga

läroverken, hvilken äfven af Rikets Ständer i en af dess skrifvelse!’ hlifvit

framhållen såsom särdeles önsklig, som det gemensamma mått i afseende på kutiskapsfordringar,

hvarom nyss ofvanföre blifvit ordadt, anser dock Utskottet att

en sådan förflyttning af hela eller en del af de två läroverkens kollegier till det

tredje under de tider af året, då hvardera för sig behöfver mest ostördt använda

sin tid på anställandet af teoretiska och praktiska prof, möta så stora hinder i

utförandet, att den icke för närvarande synes kunna ifrågasättas.

På grund af hvad Utskottet sålunda anfört, och då det synes Utskottet

vara af särdeles vigt att studietiden för blifvande läkare ; förkortas, så vidt sådant

kan ske utan uppoffring af studiernas omfattning och grundlighet, samt att i sådant

hänseende, jemte det någon inskränkning måtte ske i antalet af de ämnen,

som ingå i den förberedande examen, tillfälle beredes medicine studiosi att, så

vidt tillgångarne det medgifva och sådant i öfrigt lämpligen kan ske, samtidigt

med de teoretiska studierna förvärfva den erforderliga praktiska öfningen; då det

visat sig, att under de sednare tio åren flertalet af medicine studerande sökt sin undervisning

vid universitetens fakulteter, företrädesvis Upsala, under det att vid

det tredje läroverket, Carolinska Institutet, endast ett ringa antal begagnat undervisningen

för den teoretiska examen, samt då ett större tillopp till ett enda läroverk

måste, genom obehörigt ansträngande af dess lärarekrafter, verka menligt på

undervisningen, på samma gång det förlänger den tid, som åtgår för undervisningens

meddelande;

då således en fördelning af läkarebildningen i dess helhet mellan samtliga

läroverken synes icke längre böra uppskjutas;

då eu sådan fördelning nu mera synes desto lättare kunna utan nämnvärda

kostnader anordnas, som sedan 1861 dels universitetens medicinska fakulteter erhållit

flera nya lärareplatser med tillhörande vetenskapliga institutioner, och derjemte

betydliga sjukvårdsanstalter blifvit i båda universitetsstäderna upprättade, vid

hvilka klinisk undervisning redan meddelas, hvilken, om lärjungarne blifva mera

jemt fördelade på samtliga läroverken, otvifvelaktigt skall kunna ordnas så, att

den i alla händelser kommer samtlige medicine studerande till godo; dels vid Caro
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Forsta Kammarens Tillfälliga Utslcotts N:o 2 Utlåtande N:o 6. 9

linska Institutet en adjunktur blifvit inrättad i patologisk anatomi, och Institutet

erhållit nödiga byggnader och inrättningar för undervisningen i denna vetenskap,

samt det icke lärer kunna möta något hinder för förändringen, i enlighet med institutets

lärarekollegii af kanslersembetet förordade hemställan, af den ända sedan

år 1867 ledigvarande professionen i Materia Medica till eu profession i Fysiologi;

da det så väl för den medicinska vetenskapens utveckling i vårt land som

för de studerande måste vara i högsta måtto önskvärdt, att samtliga medicinska

läroverken, i mån af förmåga och tillgångar, räcka hvarandra handen till enig

samverkan för deras gemensamma mål, vetenskapens och läkarebildningens främjande

till högsta möjliga fulländning;

då eu sådan samverkan nu icke längre synes kunna utan skada för de

medicinska studierna fördröjas; och

då det icke kan vara med en god statshushållning förenligt att med betydande

omkostnader underhålla en stor vetenskaplig institution, utan att landet af

densamma hemtar allt det gagn, som den bör vara i stånd att lemna,

hemställer Utskottet, att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse anhålla,

det täcktes Kong!. Maj:t taga i nådigt öfvervägande, huruvida

icke tidpunkten vore inne att, till underlättande och främjande

af den medicinska undervisningen, examina och praktiska

Öfningar måtte blifva så ordnade, att, jemte det ämnenas

antal i den förberedande medico-filosofiska examen så vidt

ske kan inskränkas och åt universitetens medicinska fakulteter

öfverlemnas så stor delaktighet i den praktiska undervisningen,

som deras nu mera betydligt utvidgade kliniska inrättningar

och statens fordran på fullständig läkarebildning medgifva,

medicine studiosi må erhålla befogenhet att vid hvilket af rikets

medicinska läroverk som helst — Universitetens medicinska

fakulteter och Carohnska Medico-chirurgiska Institutet — aflägga

så väl den teoretiskt-medicinska eller kandidat-examen,

som ock den praktiskt-medicinska eller licentiat-examen.

Stockholm den 6 April 1872.

På Utskottets vägnar:

Alb. Ehrensvärd.

Bill. till Itihd. Prof. 1872. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 5 Iläft.

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rättelse

i Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o i (i samlingen

N:o 6):

✓

Sid, V), rad. 4 nppifr. står: af den ända sedan

läs: af den sedan

Bih. till Rikad. Prof. 1872. 8 Sand. 2 Afd. 1 Band. 6 Håft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.