Första Kammarms Tillfälliga Utskotts N:o 2 Utlåtande N:o 6
1872-04-06 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1872:6, Första Kammarms Tillfälliga Utskotts N:o 2 Utlåtande N:o 6
Dokumentets text
Första Kammarms Tillfälliga Utskotts N:o 2 Utlåtande N:o 6.
1
N:o 6.
Ank. till Riksd. Kansli den 8 April 1872, kl. 11 f. m.
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande
N:o 1, i anledning af remiss utaf Andra Kammarens
protokollsutdrag N:o 111, med delgifvande af Ändra
Kammarens beslut rörande ordnandet af den medicinska
undervisningen i riket.
Inom Andra Kammaren hafva Herrar låss Olof Larsson och S. Bibbing
väckt motioner (N:is 4 och 165) rörande den medicinska undervisningens ordnande,
och har Andra Kammaren bifallit hvad dess Tillfälliga Utskott N:o 1 i
Utlåtandet N:o 19 tillstyrkt, nemligen “att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse
anhålla, det Ivongl. Maj:t täcktes, på sätt Rikets Ständer i skrifvelse af den 16
Maj 1863 föreslagit, medgifva Carolinska Medico-chirurgiska Institutet rätt att, i
likhet med Universitetens medicinska fakulteter, anställa såväl den teoretiskt medicinska
eller så kallade medicine-kandidat-examen som den praktiskt medicinska
eller licentiat-examen, samt att Kongl. stadgarne för bemälde institut af den 26
April 1861 måtte i öfverensstämmelse härmed varda ändrade och de åtgärder i
öfrigt vidtagas, som för befordrande till verkställighet häraf må finnas nödiga".
Första Kammarens Tillfälliga Utskott N:o 2, till hvilket frågan för vidare
utredning blifvit hänvisad, har tagit del af så väl Andra Kammarens ofvannämnda
utlåtande, som af de yttranden, hvilka inom Första Kammaren vid remissen afgåfvos.
Vid behandlingen af denna fråga kunna två synpunkter göra sig gällande,
antingen man utgår från det närvarande eller från det förflutna. Andra KammaBih.
till Bilcsd. Prot. 1872. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 5 Höft. 1
2 Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts N:o 2 Utlåtande JS/:o 6.
rens Tillfälliga Utskott har vält den senare utvägen, följt från dess första uppkomst
Carolinska Institutet i dess mer och mer utvecklade inrättning och verksamhet,
samt redogjort för de meningsskiljaktigheter, som rörande den medicinska
undervisningens ordnande under eu lång tidrymd egt rum mellan Regeringen och
Riksdagen. Utskottet har af flere anledningar trott sig böra välja den motsatta
vägen, såsom efter dess tanke bättre ledande till målet. Det är sällan som eu
praktisk fråga har någon fördel af att behandlas såsom rättstvist: de beslutande
parterna äro domare i egen sak, och de enskilde, som handlagt frågan eller deltagit
i dess tidigare behandling på dess olika stadier, kunna vanligen icke höras,
emedan de, så ofta saken dragit ut något längre på tiden, till största delen afträdt
från det offentliga lifvet. Dertill kommer, att det icke är de historiska premisserna
utan det för handen varande förhållandet, som måste gifva utslaget, när
det blir tal om behöfiigheten eller önskvärdheten af förändringar; ty om en lag
eller en institution befinnes vara för tillfället så god den kan och bör vara, så
förfaller all fråga om dess tillkomst, hvaremot äfven de bäst berättigande antecedentier
icke förmå betrygga dess bestånd, om det befinnes, att det dermed afsedda
ändamålet antingen alldeles icke, eller endast i ofullständigare mån, blifvit
uppnådt.
Utskottet anser derföre, att vid behandlingen af det nu föreliggande ärendet
afseende i första rummet bör fästas vid det gagn för läkarebildningen och den
utveckling af den medicinska vetenskapen, som kan vara att motse af den ifrågasatta
förändringen, äfven som de ökade lättnader, hvilka kunna för de erforderliga
insigternas inhemtande beredas de studerande, och att alla frågor om de särskilda
medicinska läroverkens ställning, pligter och rättigheter böra underordnas hänsynen
till det allmännas fördel. Man kan nemligen icke undgå att taga i betraktande
de i många afseenden förändrade förhållanden, som uppstått sedan år 1861,
då de nu gällande stadgarne för Carolinska Institutet utfärdades, eller sedan år
1863, då Rikets Ständers ofvanberörda underdåniga skrifvelse afläts, all den stund
sedan denna tid ej mindre vid det sistnämnda läroverket än äfven vid Universitetens
medicinska fakulteter tillkommit så väl nya lärarebefattningar som äfven för
den medicinska undervisningen afsedda vigtiga och till en del ganska storartade
institutioner, hvarigenom förfoganden blifvit möjliga, hvilka icke för ett årtionde
sedan kunde ifrågakomma.
Det torde icke kunna bestridas att läkarebildningen i vårt land numera är
så god och fullständig, att våra läkare kunna i kunskaper och skicklighet väl
mäta sig med hvilket annat lands som helst, på samma gång som de i uppfattningen
af sitt höga och vigtiga kall torde kunna tjena de flesta länders läkare till
en föresyn. Det är således icke från något egentligt behof att förbättra den medicinska
undervisningen, som anledning kan hemtas att vidtaga förändringar i de
nu gällande föreskrifterna för densamma. Men det finnes några andra förhål
-
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts N:o 2 Utlåtande N:o 6.
3
landen, som väl förtjena att härvid tagas i öfvervägande, och genom hvilkas behjertande
väsentliga fördelar synas kunna vinnas, utan att den höga ståndpunkt läkarebildningen
hos oss uppnått derigenom bör i ringaste mån kunna anses älventy
rad.
Mer än en gång har den anmärkningen blifvit framstäld, att läkarens studier
upptaga allt för lång tid, så att han, då han omsider kan aflägga sin
licentiatexamen, redan uppnått den ålder, då flere af hans bästa år gått för hans
praktiska verksamhet och för samhället förlorade. Utskottet har i detta afseende
sökt skaffa sig tillförlitliga upplysningar och dervid inhemtat, att af 155 läkare,
som under de sex åren 1866—1871 legitimerat sig i Sundhetskollegium, endast 13
eller 8,4 procent aflagt licentiatexamen vid 26 år eller derunder, hvaremot 44,
eller 28,4 procent dervid uppnått 27 till 29 år, 51 eller 33 proc. en ålder af 30
till 32 år, 33 eller 20,6 proc. af 33 till 35 år, och 14 eller 9 proc. af 36 till 42.
Orsakerna till detta onekligen särdeles betänkliga förhållande äro flera. Deribland
måste räknas den omständigheten, att man i vårt land, der endast en lärdomsgrad
såsom till utöfvande af läkarens yrke berättigande erkännes, måste ställa på honom
rike obetydligt större fordringar å insigter i snart sagdt alla läkarekonstens grenar,
än i tätare befolkade länder, der de speciela medicinska skickligheterna kunna
fördelas på olika personer. Detta förhållande lärer ännu svårligen kunna i vårt
vidsträckta land, med dess på stora afstånd från hvarandra boende befolkning,
helt och hållet undanrödjas. En annan orsak, som fördröjer den medicinska kursens
afslutande, är att söka deruti, att medicine kandidater ofta användas i tillfälliga
läkareuppdrag, hvarigenom de på samma gång blifva i tillfälle att förskaffa
sig ett vanligen väl behöflig! bidrag till fortsättande af sina studier och fylla ett
för staten ofta ganska känbart behof. Någon väsentlig förändring i detta förhållande
lärer ej heller vara att för den närmaste framtiden motse.
Deremot finnes det andra orsaker till den medicinska kursens förlängande,
som efter Utskottets tanke både böra och kunna afhjelpas. En af dem äro de nog
vidsträckta fordringarne i den förberedande eller medico-filosofiska examen, hvars
afläggande åtminstone vid det ena af universiteten anses medtaga två, ända till
tre år. Utskottet förbiser icke vigten deraf, att den blifvande läkaren är i besittning
af en god och icke alltför trångt utstakad allmän elementarbildning, innan
det tillätes honom att börja sina egentliga fackstudier, men det väsentliga af
denna bildning bör vara inhemtadt vid elementarläroverken, så att den inträdet
i medicinska fakulteten föregående pröfningen inför den filosofiska numera synes
kunna inskränkas till de läroämnen, i hvilka de specielt medicinska studierna hafva
sin vetenskapliga grundläggning. Fordringarne för denna examen torde derföre,
utan men för den förberedande läkarebildningen, icke behöfva ställas högre än att
denna examen må kunna med jemn flit afläggas på H högst 2 år från inträdet
vid universitetet.
4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts N:o 2 Utlåtande N:o 6.
Derjemte är det högst vigtigt att icke ett större tillopp af lärjungar till ett
af läroverken må försvåra och fördröja undervisningens meddelande. Medeltalet
af studerande, som för afläggande af medicine kandidatexamen vistas vid universiteten,
torde kunna uppskattas till 150, hvaraf 30 i Lund; enligt den nyss utkomna
studentkatalogen är deras antal i Upsala för närvarande 119. För den
egentliga katederundervisningen är detta antal icke för stort, ty en föreläsning
kan afhöras af så många, som lärosalen inrymmer; men det är icke katederföredragen,
som i den medicinska undervisningen utgöra hufvudsaken, utan denna består
till sin väsentligaste del af demonstrationer och praktiska öfningar i kemi,
normal anatomi, fysiologi, patologisk anatomi o. s. v., under lärarens omedelbara
ledning. Det lärer icke vara utan grund, som man befarar att, äfven med de utmärkta
lärarekrafter och ändamålsenliga undervisningsanstalter, som den medicinska fakulteten
i Upsala eger, svårigheter kunna uppstå för de studerande att med full nytta,
och i den ordning en ändamålsenlig studieplan förutsätter, begagna denna undervisning,
och man kan icke frigöra sig från den föreställningen, att de medicinska
studierna skulle mycket underlättas, om en del af dessa studerande hade anledning
att söka sin undervisning vid Carolinska Institutet, hvilket, enligt hvad i dess
lärarekollegii utlåtande af den 14 Mars 1864 upplyses, redan då hade tillräckliga
lärarekrafter och undervisningsmateriel, för att jemte den kliniska undervisningen
för blifvande licentiater meddela allt hvad för afläggandet af det teoretiska kunskapsprofvet
erfordras. Häraf, och med fästadt afseende å den i vårt land rådande
egendomliga föreningen mellan undervisnings- och examens-åligganden, hemtar
Utskottet anledning att i hufvudsaken tillstyrka hvad Andra Kammaren redan för
sin del beslutat, att hos Kongl. Maj:t anhålla om vidtagandet af sådana anordningar,
hvarigenom det må öppnas tillfälle för medicine studerande att vid Carolinskä
Institutet aflägga den teoretiska eller medicine-kandidat-examen.
Läkarens yrke innefattar på eu gång vetenskap och konst, så vida som den
blotta teoretiska insigten är otillräcklig att bilda honom för utöfningen af hans
verksamhet, medan å andra sidan den blotta yrkesfärdigheten utan vetenskaplig
grundläggning och ständigt fortsatta vetenskapliga studier, leder till stillastående
och routine. Redan häri ligger eu anledning att icke alltför skarpt åtskilja den
teoretiska och den praktiska läkarebildningen genom deras||förläggande till särskilda
läroverk; både för lärare och lärjungar är det af vigt att icke inom de
medicinska studiernas område försöka söndra, hvad äfven i alla andra ämnen visar
sig höra tillsammans, den rena vetenskapen och hennes tillämpning i det dagliga
lifvet.
Det kan icke vara nyttigt, vare sig för det allmänna eller för en särskild
institution, att krafter, som genom betydande uppoffringar af staten blifvit beredda,
icke få verka allt det goda de kunna. Det har icke blifvit bestridt, att vid CaroIjnska
Institutet finnas lärare, bvilka icke äro så sysselsatte med undervisnings
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts N:o 2 Utlåtande N:o 6.
5
meddelande som de kunna och böra vara, och om man skulle tänka sig att den
medicinska undervisningen i och med 1861 års stadganden vore en gång för alla
definitift ordnad, så måste det synas i hög grad anmärkningsvärdt, att lärarebefattningar,
hvilka ensamt eller åtminstone företrädesvis afse den teoretiska undervisningen,
blifvit lemnade att vid Carolinska Institutet qvarstå. Det är således
icke blott i den medicinska undervisningens intresse, utan äfven öfverensstämmande
med de första reglerna för en ordnad statshushållning, att dessa lärares verksamhet
må blifva tagen i fullt anspråk af det allmänna.
Väl befaras, särdeles från Upsala, af en anordning i sådant syfte menliga
följder för fakultetens egen verksamhet. Man har nemligen förestält sig, att, om
den medicinska studiekursen i sin helhet finge absolveras vid Carolinska Institutet,
under det fakulteterna å sin sida icke kunde erbjuda tillfällen för hela den kliniska
öfningen, som för läkarehabititationen är erforderlig, skulle läroverket i hufvudstaden
draga till sig flertalet af lärjungarne, hvilka då genom det större tilloppet
icke skulle kunna i önsklig grad göra sig undervisningen till godo, och fakulteternas
läi''are komma att sakna sysselsättning, såsom nu anses vara förhållandet
med några af Institutets. Följden häraf skulle enligt denna tankegång blifva, så
väl att all vetenskaplig täflan mellan de särskilda medicinska läroverken upphörde,
som att sjelfva universitetens integritet äfventyrades, i det deras medicinska fakulteter
genom bristande verksamhet skulle småningom förvissna. Utskottet kan emellertid
åt dessa farhågor icke tillerkänna någon giltighet; men äfven om de i eu viss
grad vore berättigade, hvilket det fordras en helt annan erfarenhet än den hittills
vunna för att kunna afgöra, bör det icke felas utvägar att dem undanrödja.
Utskottet saknar här alla anledningar att inlåta sig på skärskådande af
den så kallade universitets-idén, men det synes att de som lifligast tro på dess
teoretiska giltighet icke hafva fullt förtroende till dess förmåga att göra sig gällande
i det verkliga lifvet. Utskottet anser sig deremot berättigadt till den föreställningen,
att det bland ett så stort antal medicine studerande alltidhnåste finnas
ganska mänga, hvilka af kärlek till universitetsinrättningen med dess mera universela
vetenskapliga anläggning, eller af personliga anledningar, komma att vid universitetens
fakulteter företrädesvis göra sin medicinska uppfostran. Utan tvifvel
kommer det förhållande, som under de senare åren på ett så löftesrikt sätt gjort
sig gällande vid dessa fakulteter, att för framtiden fortfara: deras lärareplatser af
andra rangen, som under många år stått lediga, hafva kunnat tillsättas, och professorsstolarne
omgifvas vid hvarje ledighet af sökande med högt vitsordad kompetens.
Det kan icke fela, att hädanefter som hittills framstående lärare skola draga
lärjungar till fakulteternas lärostolar, under det att offentlig och enskild frikostighet
gjort deras vetenskapliga institutioner och kliniker till något helt annat än de
voro för 10 år sedan och ännu längre tillbaka. Hvad fakulteterna möjligen förlora
i tillopp af lärjungar vid den teoretiska undervisningen, kunna de, om allt ord
-
6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts N:o 2 Utlåtande N:o 6.
nas såsom sig bör, utan svårighet återvinna genom förökadt inflytande på den
praktiska.
Utskottet erinrar i detta afseende endast om de betydande sjukvårdsinrättningar,
som under de allra sista åren uppstått i och tätt invid universitetsstäderna.
Redan år 1867 öppnades det nya akademiska sjukhuset i Upsala för sjukes mottagande
med 150 sängar, och antalet af der vårdade patienter utaf olika kategorier
uppgår i medeltal till nära 1,200 om året. Med den der inrättade allmänna kliniken
är äfven eu mindre obstetrisk förenad, äfvensom eu stationär och en ambulatorisk
polyklinik. I Lund har det derstädes belägna länslasarettet, hvarest fakultetens
kliniker äro förlagda, blifvit tillökt genom högst betydande tillbyggnader, så att
hela denna sjukvårdsinrättning, utom ett barnbördshus för 10 sängar, erbjuder utrymme
åt omkring 250 sjuke, och under de senaste åren i medeltal lemnat vård
åt 1,700 patienter. Dessutom finnas i närheten af universiteten hospital för sinnessjuke,
hvilka icke behöfva eller böra vara för den kliniska undervisningen förlorade.
Eu klinisk tjenstgöring af 4 månader vid universitetens sjukvårdsanstalter
skall, förutom 12 månaders ytterligare tjenstgöring vid klinikerna i hufvudstaden,
efter nu gällande föreskrifter, följa på medicine-kandidat-examens afläggande. Med
den utvidgning i dessa kliniker, som dels redan egt rum, dels ytterligare kan åstadkommas,
bör undervisningen der, äfven med ett mindre antal patienter än vid de
stora sjukvårdsinrättningarne i hufvudstaden, kunna blifva i hög grad omfattande
och lärorik, och det kan derföre väl ifrågasättas, huruvida icke borde stadgas
skyldighet, äfven för sådana studerande som vid Carolinska Institutet kunna komma
att aflägga sin teoretiska examen, att fullgöra denna kliniska tjenstgöring vid fakulteterna,
hvarigenom den obestridliga fördel skulle vinnas, att lärjungen innan kursens
slut finge tillfälle att se sjukes behandling under mer än en lärare, och
på samma gång en helsosam vexelverkan mellan de särskilda klinikerna inbördes
kunna beredas. Utskottet tillåter sig dock icke att i detta afseende framställa
något förslag, så mycket mindre som fördelningen af klinikerna i och för tjenstgöringens
fullbordande är i alla händelser en sådan administrativ angelägenhet,
hvilken icke lämpar sig för Riksdagens omedelbara handläggning. Icke heller anser
sig Utskottet behöfva inlåta sig på pröfningen af det förslag, som skall hafva
förekommit, att till samtliga läroverkens gemensamma tjenst från Carolinska Institutet
utbryta flera eller färre kliniker, all den stund detta förslag redan under den
diskussion, som i Första Kammaren egde rum vid remissen, synes hafva erhållit eu
ämnet fullt uttömmande pröfning.
Utskottet har i det föregående utgått från den förutsättningen, att 1861 års
stadga icke afsäg att defiuitift ordna den medicinska undervisningen, och Utskottet
har likaledes antydt, att det ökade tilloppet af lärjungar vid ett enda läroverk lätt
kan göra den demonstrativa och omedelbara undervisningen genom studiernas för
-
Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts N:o 2 Utlåtande N:o 6. 7
dröjande mindre tillfredsställande, under det att vid ett annat läroverk de motsvarande
lärarekrafterna i brist af lärjungefreqvens ligga obegagnade; och då dertill
kommer, att, ehuru Utskottet för sin del icke betraktar frågan såsom en rättstvist
mellan särskilda läroverk, den onekligen ändå så betraktas af andra, hvaraf
följden blifvit en ömtålighet i sinnesstämningen, hvilken stundom gifvit sig luft och
icke kunnat undgå att ofördelaktigt inverka på de medicinska studierna, så kan
Utskottet icke annat än finna det särdeles önskligt, att tidpunkten för denna frågas
definitiva ordnande nu icke längre måtte uppskjutas.
Den åsigt, enligt hvilken hvarje förändring i föreskrifterna för det medicinska
studiet skulle leda till en försämring, kan Utskottet icke anse berättigad.
Den svenska allmänheten skulle, efter den vana hon engång erhållit att åtnjuta
vård af insigtsfulle och bildade läkare, icke fatta något förtroende för andra, och
i vårt land är det svårare än i något annat för charlataner att göra lycka. Genom
den frihet, som Utskottet anser hvardera af de tre medicinska läroverken böra åtnjuta
i deras verksamhet, skall en verklig täflan kunna till gagn för det medicinska
vetandet och den praktiska skickligheten dem emellan framkallas, och det
torde snarare vara fara för att hvardera af dem söker ställa för stora anspråk på
sina lärjungars insigter, än att de komma att täfla med hvarandra i klandervärd
efterlåtenhet.
Utskottet har i det föregående tillräckligt antydt, att staten icke kan efterskänka
något af sina nuvarande fordringar på läkarens kunskaper, ehuru detta
mått, genom ändamålsenligt ordnade studieplaner samt öppnande af tillfällen för de
studerande att åtnjuta undervisning och aflägga sina prof vid hvilket af de tre läroverken
de finna för sig fördelaktigast, bör kunna vinnas på kortare tid och med
mindre svårigheter än för närvarande. För öfrigt lära ej den medicinska undervisningens
högsta målsmän hädanefter mer än hittills försumma att utöfva den vaksamhet,
hvarigenom den svenska läkarebildningen blifvit bragt till sin nuvarande
höga ståndpunkt. Det är af vigt att staten genom sina organer upprätthåller en
hög standard, under hvilken fordringarne ej tillåtas att någonstädes sjunka, på
samma gång så väl undervisningsämnen som lärokurser och examina vid samtliga
läroverken bringas till största möjliga öfverensstämmelse. I hvad mån detta
ändamål skulle ernås derigenom att pröfningarne, såsom bland annat blifvit föreslaget,
flyttades från läroverken och lades i en gemensam examenskommissions händer,
eller genom censorers förordnande, eller slutligen genom samtliga lärarekollegiers
befogenhet att deltaga i hvardera läroverkets pröfningar, vågar Utskottet icke afgöra.
Statspröfningar, oberoende af undervisningsverken, äro visserligen icke hellerivårt fädernesland
alldeles okända, men de hafva, inom den högre vetenskapliga undervisningen åtminstone,
icke egt rum i ett sådant omfång,att någon verklig erfarenhet deraf hunnit hemtas.
Nära till hands ligger mot detta system den invändningen, att saknaden af kompetenta
personer, som kunde och ville mottaga uppdraget, ännu lägger hinder i vägen för
8 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts N:o 2 Utlåtande N:o 6.
inrättandet af examenskommissioner utanför och oberoende af läroverkskollegierna.
Samma hinder torde möta för införandet af censorer, äfven om icke denna
för våra förhållanden jemförelsevis främmande inrättning skulle befinnas stå i en
alltför öppen strid mot den autonomi, som i all vetenskaplig verksamhet anses tillkomma
våra universitetsfakulteter, och som egde sitt högsta uttryck i den numera
afskaffade ed, hvilken aflades vid undergåendet af den högsta examen, att icke inför
annan fakultet af samma slag underkasta sig examen rigorosum. Äfven har för
Utskottet framställt sig tanken derpå, att alla examina anställdes inför samtliga undervisningsverkens
lärarekollegier, men utan att vilja förneka, det genom sådana gemensamma
pröfningar skulle kunna vinnas så väl den eniga samverkan mellan samtliga
läroverken, hvilken äfven af Rikets Ständer i en af dess skrifvelse!’ hlifvit
framhållen såsom särdeles önsklig, som det gemensamma mått i afseende på kutiskapsfordringar,
hvarom nyss ofvanföre blifvit ordadt, anser dock Utskottet att
en sådan förflyttning af hela eller en del af de två läroverkens kollegier till det
tredje under de tider af året, då hvardera för sig behöfver mest ostördt använda
sin tid på anställandet af teoretiska och praktiska prof, möta så stora hinder i
utförandet, att den icke för närvarande synes kunna ifrågasättas.
På grund af hvad Utskottet sålunda anfört, och då det synes Utskottet
vara af särdeles vigt att studietiden för blifvande läkare ; förkortas, så vidt sådant
kan ske utan uppoffring af studiernas omfattning och grundlighet, samt att i sådant
hänseende, jemte det någon inskränkning måtte ske i antalet af de ämnen,
som ingå i den förberedande examen, tillfälle beredes medicine studiosi att, så
vidt tillgångarne det medgifva och sådant i öfrigt lämpligen kan ske, samtidigt
med de teoretiska studierna förvärfva den erforderliga praktiska öfningen; då det
visat sig, att under de sednare tio åren flertalet af medicine studerande sökt sin undervisning
vid universitetens fakulteter, företrädesvis Upsala, under det att vid
det tredje läroverket, Carolinska Institutet, endast ett ringa antal begagnat undervisningen
för den teoretiska examen, samt då ett större tillopp till ett enda läroverk
måste, genom obehörigt ansträngande af dess lärarekrafter, verka menligt på
undervisningen, på samma gång det förlänger den tid, som åtgår för undervisningens
meddelande;
då således en fördelning af läkarebildningen i dess helhet mellan samtliga
läroverken synes icke längre böra uppskjutas;
då eu sådan fördelning nu mera synes desto lättare kunna utan nämnvärda
kostnader anordnas, som sedan 1861 dels universitetens medicinska fakulteter erhållit
flera nya lärareplatser med tillhörande vetenskapliga institutioner, och derjemte
betydliga sjukvårdsanstalter blifvit i båda universitetsstäderna upprättade, vid
hvilka klinisk undervisning redan meddelas, hvilken, om lärjungarne blifva mera
jemt fördelade på samtliga läroverken, otvifvelaktigt skall kunna ordnas så, att
den i alla händelser kommer samtlige medicine studerande till godo; dels vid Caro
-
Forsta Kammarens Tillfälliga Utslcotts N:o 2 Utlåtande N:o 6. 9
linska Institutet en adjunktur blifvit inrättad i patologisk anatomi, och Institutet
erhållit nödiga byggnader och inrättningar för undervisningen i denna vetenskap,
samt det icke lärer kunna möta något hinder för förändringen, i enlighet med institutets
lärarekollegii af kanslersembetet förordade hemställan, af den ända sedan
år 1867 ledigvarande professionen i Materia Medica till eu profession i Fysiologi;
da det så väl för den medicinska vetenskapens utveckling i vårt land som
för de studerande måste vara i högsta måtto önskvärdt, att samtliga medicinska
läroverken, i mån af förmåga och tillgångar, räcka hvarandra handen till enig
samverkan för deras gemensamma mål, vetenskapens och läkarebildningens främjande
till högsta möjliga fulländning;
då eu sådan samverkan nu icke längre synes kunna utan skada för de
medicinska studierna fördröjas; och
då det icke kan vara med en god statshushållning förenligt att med betydande
omkostnader underhålla en stor vetenskaplig institution, utan att landet af
densamma hemtar allt det gagn, som den bör vara i stånd att lemna,
hemställer Utskottet, att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse anhålla,
det täcktes Kong!. Maj:t taga i nådigt öfvervägande, huruvida
icke tidpunkten vore inne att, till underlättande och främjande
af den medicinska undervisningen, examina och praktiska
Öfningar måtte blifva så ordnade, att, jemte det ämnenas
antal i den förberedande medico-filosofiska examen så vidt
ske kan inskränkas och åt universitetens medicinska fakulteter
öfverlemnas så stor delaktighet i den praktiska undervisningen,
som deras nu mera betydligt utvidgade kliniska inrättningar
och statens fordran på fullständig läkarebildning medgifva,
medicine studiosi må erhålla befogenhet att vid hvilket af rikets
medicinska läroverk som helst — Universitetens medicinska
fakulteter och Carohnska Medico-chirurgiska Institutet — aflägga
så väl den teoretiskt-medicinska eller kandidat-examen,
som ock den praktiskt-medicinska eller licentiat-examen.
Stockholm den 6 April 1872.
På Utskottets vägnar:
Alb. Ehrensvärd.
Bill. till Itihd. Prof. 1872. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 5 Iläft.
2
opaginerad Kontrollera mot PDF
Rättelse
i Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o i (i samlingen
N:o 6):
✓
Sid, V), rad. 4 nppifr. står: af den ända sedan
läs: af den sedan
Bih. till Rikad. Prof. 1872. 8 Sand. 2 Afd. 1 Band. 6 Håft.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.