Sök i Ratio Lex

Memorial med förslag till ändring i 29 § Regeringsformen.

1872-02-15 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1872:1, Memorial med förslag till ändring i 29 § Regeringsformen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 1.

1

N:o 1.

Ant. till Riksd. Kansli den 15 Febr. 1872, kl. 1 e. in. *

Konstitutions-Utskottets Memorial med förslag till ändring i 29 § Regeringsformen.

Det i 29 § Regeringsformen intagna, från 1772 års Regeringsform hemtacle

■stadgande, att med erkebiskops- och biskopsval skulle förhållas »efter förra vanligheten»,

innebär hufvudsakligen en försäkran derom, att utnämning till dessa

embeten ej skall ske, förr än efter det förslag till deras återbesättande blifvit i

vederbörlig ordning upprättadt. Någon betydelse derutöfver torde det åtminstone

ej hafva varit lagstiftarens mening att i stadgandet inlägga, men af de begagnade

ordalagen har dock blifvit en ytterligare följd, att hela det hittills öfliga, på föreskrifter

i 1686 års kyrkolag och dermed sammanhängande författningar grundade

förfaringssättet vid upprättandet af sådana förslag vunnit en sanktion, som gjort

det oåtkomligt för hvarje förbättring äfven i de minsta delar, så länge i grundlag

stadgas, att med dessa val skall förhållas «efter förra vanligheten«.

Nu befanns emellertid detta förfaringssätt ganska snart, åtminstone i ett afseende,

föga tillfredsställande. Rikets Ständer voro nemligen redan år 1809 ense om

ändamålsenligheten af en förändring, hvarigenom Upsala stifts presterskap, som

förfogade öfver endast en röst af de femton, hvilka afgåfvos vid erkebiskopsval,

kunde erhålla ett större inflytande på detta val och deri deltaga med flera röster

än stiftet förut egde. Den grundlagsändring, som i detta och dylika fall var af

nöden, tänkte man sig bäst verkställd så, att i grundlagen efter hand inflyttades de

undantag från den «förra vanligheten» i afseende på biskopsval, hvilka funnos af

Bih. till Riksd. Prof. 1872. 3 Sami. 1 Höft. I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 1.

omständigheterna påkallade. Så föreslog 1809 års Konstitutions-Utskott det tillägg

till 29 § Regeringsformen, att Upsala stifts röst vid erkebiskopsval skulle räknas

lika med fem konsistoriers, men förslaget, ehuru godbändt af Rikets Ständer, kunde

dock lika litet som det vid 1815 års riksdag väckta, att stiftet skulle vid valet ega

tre röster, tillvinna sig Kongl. Maj:ts bifall.

Lagstiftningsförsöken vändes nu i en annan riktning, och uppgiften blef att

gifva 29 § Regeringsformen en sådan lydelse, som väl gaf vid handen, att val skulle

ske och derigenom motsvarade ändamålet med paragrafens upptagande i grundlagen,

men på samma gång lemnadc tillräckligt utrymme att på kyrkolagstiftningens väg

och utan vidare grundlagsändringar ordna detaljerna af valsättet. I denna syftning

föreslog Konstitutions-Utsbottet först år 1834, att orden »efter förra vanligheten«

skulle utbytas mot orden »efter kyrkolag», och sedan år 1857 att paragrafen skulle

lyda på följande sätt: »Till erkebiskopar och biskopar utnämne konungen en af

de tre, som efter föregångna, af vederbörande presterskap och konsistorier förrättade

val föreslagna blifvit«. Men det sednare förslaget ansågs bristfälligt till sin

redaktion och det förra mötte motstånd hos Presteståndet, som befarade, att genom

eu af de tre öfriga Stånden genomdrifven ändring i kyrkolagen biskopsvalen skulle

kunna ordnas på ett sätt, som icke öfverensstämde med presterskapets önskningar.

På samma gång detta mot 1834 års förslag anförda skäl numera torde hafva

förfallit genom det Kyrkomötet tillagda veto i kyrkolagsfrågor, har samma förslag

onekligen vunnit ett nytt och kraftigt stöd genom ett från det första Kyrkomötet

utgånget initiativ. Kyrkomötet har nemligen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 1

Oktober 1868, i anledning af åtskilliga hos mötet väckta förslag att åt lekmän och

i synnerhet lärare vid elementarläroverken inrymma rätt att deltaga i biskopsval,

anfört hurusom dessa förslag väl hade ett stöd i biskopens ställning såsom eforus

för läroverken inom stiften, hvarjemte det för Kyrkomötet syntes sannolikt, att församlingarnes

deltagande i nämnda val skulle ställa biskopen i ett närmare och förtroligare

förhållande till dem, öfver hvilkas själavård han hade att vaka, och sålunda

för honom underlätta utöfningen af hans kall, men då någon genomgripande förändring

af kyrkolagen i detta afseende icke kunde ske utan föregående ändring i 29

§ Regeringsformen, hade Kyrkomötet ansett det vara utan ändamål att för det närvarande

ingå i närmare granskning af frågan, utan endast velat anmäla sin åsigt,

att rätt till deltagande i biskopsval borde tillerkännas lekmän, samt anhålla att

Kongl. Maj:t ville taga saken i öfvervägande.

Genom denna skrifvelse har frågan om förändradt valsätt vid biskopsval vunnit

den betydelse för det allmänna, att för dess ändamålsenliga lösning en grundlagsändring

med allt skäl kan sättas i fråga, hvarföre Utskottet icke tvekat hemställa

:

att följande förslag till ändring i 29 § Regeringsformen måtte

antagas att hvila till vidare grundlagsenlig behandling:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 1.

3

(Nuvarande lydelse, hvari med kursiv

stil äro utmärkta de delar, som blifvit

föreslagna att ändras eller utgå.)

Till Erkebiskop och Biskopar, med

livilkas val förhålles efter förra vanligheten,

utnämne Konungen en af de tre, som

föreslagne blifvit.

Stockholm den 15 Februari 1872.

(Föreslagen lydelse, hvari ändringarne

äro med kursiv stil utmärkta.)

Till Erkebiskop och Biskopar utnämne

Konungen en af de tre, som, i

den ordning Kyrkolagen stadgar, föreslagne

blifvit.

På Utskottets vägnar:

Th. Munck af Rosenschöld.

Herr Sven Nilsson har velat tillkännagifva, att han icke deltagit i detta ärendes

behandling i Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.