Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i 7 / och 75 §§ Riksdags-ordningen.

1872-04-16 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1872:18, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i 7 / och 75 §§ Riksdags-ordningen.

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 18.

omförmälda ed, har Herr jEhrenborg i cn inom Andra Kammaren väckt motion

dS:o 198 femte punkten föreslagit, att hvad i nämnda § förekommer om

talmans och vice talmans ed, måtte utgå samt att i sammanhang dermed

hvad der föreskrifves om deputation och begärande af talmän måtte utbytas

mot ett enkelt stadgande om talmäns utnämnande.

Ehuru Utskottet med motionären delar den öfvertygelse, att föreskriften

om talmäns och vice talmäns ed utan olägenhet kan ur grundlagen utgå,

förekommer likväl, så länge ännu någon bekännare af sådan troslära, som

skulle förbjuda honom att aflägga talmanseden, icke ens blifvit inom Riksdagens

kamrar invald, icke någon särskild anledning att för närvarande i följd af

motionärens förslag tillstyrka en grundlagsändring, hvarföre Utkottet hemställer,

att motionen i denna punkt icke måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 16 April 1872.

På Utskottets vägnar:

TH. MUNCK af ROSENBCHÖLD.

N:o 18.

Ank. till Riksd. Kansli den 16 April 1872, kl. 8 e. m.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om

ändring i 7 / och 75 §§ Riksdags-ordningen.

I en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 205) har Herr G.

Hceggström förklarat sig anse nu gällande stadgande!! om val af Riksdagens

Fullmäktige i Riksbanken och Riksgäld s-kontoret icke vara egnade att befrämja

nödig stadga och kontinuitet i förvaltningen af dessa verks angelägenheter.

Under oroliga tider kunde enligt motionärens åsigt svåra olägenheter

uppstå deraf, att grundlagen medgifver att samtlige Fullmäktige kunna

årligen ombytas. Blefve de utsedde för längre tid, så att endast ett mindre

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utta tände N:o 18.

lo

antal i viss ordning årligen aflinge, skulle de ega bättre tillfälle än som

under en ettårig tjenstgöring kan beredas, att förvärfva nödig erfarenhet och

insigt i de vigtiga ärendens behandling, som vore dem anförtrodda; och man

skulle kunna påräkna att personer med framstående förmåga, hvilka nu i

anseende till uppdragets korta varaktighet undandraga sig detsamma, skulle

finnas mera villiga till dess mottagande. Motionären föreslår derföre eu förändring

af 71 och 73 §§ Riksdags-ordningen, hvarigenom dessa paragrafer

komme att erhålla följande lydelse:

§ 71.

“Lagtima riksdag skall genom -18 valmän, af hvilka hvardera Kammaren

inom sig utser 24, välja Fullmäktige att, jemlik! särskilda reglementen, Riksbankens

och Riksgälds-kontorets medel och tillhörigheter förvalta. Fullmäktige

skola i hvartdera verket vara sju och utses för en tid af tre år, utom

första gången val för denna tid eget- rum, då blott ordföranden och två ledamöter

utses för tre år, två ledamöter för två år och öfrige två ledamöter för

ett år. Valen ske medelst slutna sedlar sålunda: att, sedan första gången

ordföranden och sex ledamöter blifvit för ofvaniiämnda olika tider utsedde,

hvarvid för hvartdera verket först utses den, som bland Fullmäktige skall

blifva ordförande, val sedermera sker hvarje år af det antal Fullmäktige,

som erfordras för att fylla de i tur afgåendes platser, äfvensom de ledigheter,

som af annan orsak bland Fullmäktige uppstått; och iakttages härvid, dels

att, då ordförande är i tur att afgå eller eljest afgått, val af ordförande först

sker, dels ock att Fullmäktig, som inväljes i stället för annan utom sin tur

afgången Fullmäktig, väljes blott för den tjenstetid, som för den afgångno

återstår. Ordföranden eger afgörande röst, derest i frågor, som hos Fullmäktige

komma under omröstning, rösterna för två skiljaktiga meningar utfalla

lika. Fullmäktige för hvartdera verket tillkommer att sjelfve bland sig

välja en vice ordförande att föra ordet, när hinder för ordföranden inträffar.

§ 73.

På samma gång och på lika sätt, som Fullmäktige och Revisorer enligt

föregående två paragrafer utses, tillsättas jemväl suppleanter, att, vid

inträffande förfall för dem, träda i deras ställen, nemligen för Fullmäktige i

Riksbanken tre, för Fullmäktige i Riksgälds-kontoret likaledes tre, och för

hvarje års Revisorer sex. De för Fullmäktige i Riksbanken och Riksgäldskontoret

utsedde suppleanter väljas blott för ett år“.

Då vid 1868 års riksdag i Första Kammaren förslag väcktes att val af

Fullmäktige i Riksbanken och Riksgälds-kontoret endast skulle anställas hvart

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 18.

tredje år, erinrade Konstitutions-Utskottet dervid, att, da Riksdagens ställning''

till'' dessa Fullmäktige, såsom redan sjelfva namnen angåfve, vore den eu

hufvudman intager till sina befullmäktigade ombud, torde man ej vilja bestrida

riktigheten af den grundsats, att Riksdagen borde vara i tillfälle att

hvarje gång den sammanträder utöfva den rättighet att återkalla sin fullmakt,

som allmän lag tillerkänner hvarje hufvudman; att Utskottet för sin

del icke hyste någon fruktan för ett sådant missbruk af denna rättighet, att

Riksdagens val oftare korn me att falla på nya personer, än önskligt vore för

en tillfredsställande behandling af de ärenden Riksdagens ombud hade om

händer, enär det syntes Utskottet, som om de mindre vanliga egenskaper,

som fordrades på de vigtiga platser, hvarom nu vore fråga, och den deraf

härflytande svårigheten att med fullt skicklige män besätta dem, skulle betrygga

mot ett tätare ombyte af deras innehafvare än oundvikligt vore;

samt att, då icke heller den erfarenhet man i detta afseende vunnit under

den tid Riksdagsordningen varit gällande, gifvit något stöd åt den uttalade

farhågan, Utskottet icke fann skäl att tillstyrka Riksdagen att afstå en rättighet,

som hvilade på eu riktig grundsats, och hvars missbruk man icke

hade anledning att befara, men som det någongång kunde vara af vigt att

oförminskad ega i behåll.

På deSsa skål, Indika synas Utskottet ega full tillämplighet äfven på

nu föreliggande förslag, hemställer Utskottet,

att motionen icke måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 16 April 1872.

På Utskottets vägnar:

TH. MUNCK af ROSENSCHÖLD.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.