Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i 23 § Riksdags-ordningen.

1872-02-15 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1872:2, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i 23 § Riksdags-ordningen.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 2.

]\:o 2.

Ank. till Riksd. Kansli d. 15 Febr. 1872, kl. 1 e. in.

Ronstitutions-Utskoitets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i

23 § Riksdags-ordningen.

I en inom Andra Kammaren väckt, till Utskottet hänvisad motion (N:o 77)

har Herr F. M. Gunnarson, under anförande hurusom det enligt hans förmenande

icke vore med billighet och rättvisa förenligt, att ledamot af Andra Kammaren,

som för enskilda angelägenheter begärt och af Kammaren undfått någon tids ledighet

från riksdagsgöromålen, likväl komme i åtnjutande af sitt riksdagsmannaarfvode

oafkortad!, föreslagit ett tillägg till 23 § Riksdags-ordningen af följande

lydelse:

»För den ledamot som begär ledighet från riksdagsgöromålen afräknas tio

Riksdaler af arfvodet för hvarje dag sådan ledighet af Kammaren beviljad blifvit.»

Ett förslag af enahanda syftning framställdes af motionären vid 1871 års lagtima

riksdag, men blef då af Utskottet afstyrkt och af begge Kamrarne afslaget,

och något skäl för Utskottet att frånträda sin eu gång yttrade mening har ej heller

nu förekommit. Då man nemligen enligt Utskottets förmenande icke kan antaga,

att en riksdagsmans arbete och uppoffringar i det allmännas tjenst alltid eller

ens i allmänhet kunna mätas efter det antal dagar, under hvilka han å riksdagsorten

sig uppehållit, och då det följaktligen icke heller kan medgifvas, att detta

antal dagar öfver hufvud utgör någon rättvis grund för beräkningen af det arvode,

som ju är att betrakta såsom en ersättning i viss mån för detta arbete och dessa

uppoffringar, så följer ock deraf, att en minskning i riksdagsmannaarvodet endast

på den grund, att riksdagsmannen under några dagar med Kammarens tillstånd

åtnjutit befrielse från de under tiden möjligen förefallande riksdagsförhandlingar,

hvar
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 2.

5

hvarken kan betraktas billig eller rättvis. På en helt annan grund hvilar ock

23 § Riksdags-ordningen, då der stadgas såsom regel, att ledamot af Andra Kammaren

skall åtnjuta bestämdt arvode för hel lagtima Riksdag, den må räcka längre

eller kortare tid.

Det framgår ock af motionärens framställning, särdeles vid 1871 års riksdag,

att han med sin motion hufvudsakligen afsett ett mera praktiskt ändamål, nemligen

det att förekomma missbruk af det Kammarens ledamöter beredda tillfälle att kunna

undfå ledighet från riksdagsgöromålen. I detta afseende erinrade Utskottet, att

då det ankomme på Kammaren att i hvarje fall pröfva, huruvida en framställd begäran

om sådan ledighet grundade sig på tillräckliga skäl och att i motsatt fall

afslå densamma, så borde en sådan pröfning innefatta säkrare garantier mot det

af motionären befarade missbruk, än som kunde åstadkommas genom att vid hvarje,

om än på de mest befogade grunder sökt och beviljad ledighet fästa äfventyret

af eu minskning i det bestämda riksdagsmannaarvode^ Af dessa skäl och då Utskottet

i öfrigt funnit motionen innefatta ett ämne af allt för ringa vigt att böra

föranleda till en grundlagsändring, hemställer Utskottet,

att motionen icke måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 15 Februari 1872.

På Utskottets vägnar:

Tli. Munck af Rosenschöld.

Herr Sven Nilsson har velat tillkännagifva, att han icke deltagit i detta ärendes

behandling i Utskottet.

2

Bill. till Riksd. Prof. 1872. 3 Sami. 1 Hcift.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 1872.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.