Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 107 § Regeringsformen.

1872-04-29 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1872:23, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 107 § Regeringsformen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kotistitutions-Utskottets Utlåtande N:o 23.

1

f¥:o 93.

Ank. till Riksd. Kansli den 29 April 1872, kl. 1 e. m.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om

ändring af 107 § Regeringsformen.

I en inom Andra Kammaren väckt, till Utskottet hänvisad motion (N:o 207) har

Herr Sven Nilsson i Osterslöf föreslagit att sista momentet af ifrågavarande § måtte erhålla

följande förändrade lydelse: »Allt hvad Riksdagen efter granskning godkänt eller

lemnat oanmärkt bör anses hafva vunnit decharge i afseende å det granskade, och ingen

ny, till ansvarighet förbindande, granskning af ny Riksdag i samma mål vara tillåten;

dock vare den decharge, som vunnits derigenom att Konstitutions-Utskottet vid föregående

riksdag lemnat ett mål oanmärkt, icke gällande i afseende å en fråga, hvilken

Stats-Utskottet på grund af anmärkning, framställd af Riksdagens revisorer, anmäler

enligt 39 § 2 inom. Riksdags-ordningen. Oaktadt den af Riksdagens Utskott eller revisorer

förrättade generela öfversigt af statsmedlens utdelning, åligge det vederbörande

embetsman att verkställa den speciel revision, som dem i kraft af deras embetsbefattning

tillkommer.»

Den rätt till kontroll af regeringens åtgärder, som enligt grundlagarne tillkommer

Riksdagen, utötvas såsom liekant är i första hand genom dess delegerade, Konstitutionsoch

Stats-Utskotten samt de för granskning af statsverkets räkenskaper särskildt utsedda

revisorer. Konstitutions-Utskottets granskning, som är den mest omfattande, och hvarvid

Utskottet, med ledning af Statsrådets protokoll, eger skärskåda regeringens verksamhet i

hela dess omfång, med den påföljd, hvartill 106 och 107 §§ Regeringsformen kunna föranleda,

maste dock, huru omsorgsfullt den än må verkställas, i afseende på statsmedlens

användande och förvaltning blifva ganska ofullständig. Granskningen afser nemligen

det år som förflutit närmast före riksdagens början och följaktligen en tid, för hvilken

Bih. till Riksd. Prof. 1872. 3 Samt. 12 Häft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 23.

statsverkets räkenskaper ännu icke äro afslutade, än mindre hunnit granskas af revisorerne.

Utskottet måste således sakna den ledning för sitt omdöme, som af revisorernas

berättelse kunnat vinnas, och särskildt är det för Utskottet omöjligt att, innan räkenskaperna

afsiutats, pröfva, huruvida förordnade utbetalningar af statsmedlen öfverstigit

beloppet af de anslag, hvilka Riksdagen i statsregleringén fastställt. Derföre hafva ock

Riksdagens revisorer erhållit det särskilda uppdrag att undersöka, huruvida regeringens

anordningar öfverensstämma med den fastställda staten. Enahanda skyldighet åligger

Stats-Utskottet, som i anledning af hvad, ej mindre revisorerna i detta hänseende andragit,

än ock Utskottet sjelf funnit anmärkningsvärdt, eger enligt 39 § 2 mom. Riksdagsordningen

hos Riksdagens Kamrar gorå anmälan mot den embetsman, som sådan

anordning kontrasignerat, hvarefter ärendet skall hänvisas till Konstitutions-Utskottet

och dermed i öfrigt förfaras enligt 106 och 107 §§ Regeringsformen.

Härvid möter dock den omständigheten, att sista momentet i 107 § Regeringsformen,

som ursprungligen utgjort en särskild paragraf, den 76:te i 1810 års Riksdagsordning,

men vid stiftandet af nu gällande Riksdagsordning, ansågs ega sin rätta plats

i Regeringsformen, och som uppenbarligen hänför sig till såväl Konstitutions-Utskottets

som Stats-Utskottets och revisorernas verksamhet, stadgar, att allt hvad Riksdagen

efter granskning godkänt eller lemna! oanmärkt bör anses hafva vunnit decharge, i afseende

på det granskade, och ingen ny, till ansvarighet förbindande, granskning af ny

Riksdag i samma mål vara tillåten. Då nu Konstitutions-Utskottets granskning, som

omfattar alla rådgifvareåtgärder, är afslutad och decharge i anledning deraf gifven långt

innan revisorernas eller Stats-Utskottets pröfning af räkenskaperna för samma tid ens

kunnat begynna, blir följden såsom grundlagen hittills vanligen tolkats den, att hvarje

anmärkning af revisorerna eller Stats-Utskottet, som gäller någon ledamot af Konungens

råd, mötes med den invändning, att den afser eu åtgärd, som redan granskats af Koustitutions-Utskottet

och för hvilken decharge sålunda vunnits. För sådana dispositioner,

hvilka Konstitutions-Utskottet åt brist på nödiga materialier ej kan pröfva, och hvilka

revisorerna och Stats-Utskottet ej hinna granska, innan decharge i anledning af Konstitutions-Utskottets

yttrande redan är gifven, inträder sålunda eu fullkomlig ansvarsfrihet,

och stadgandet i 39 § 2 mom. Riksdags-ordningen om hänvisning till Konstitutions-Utskottet

af revisorernas eller Stats-Utskottets anmärkningar samt om tillämpning i dylika

fall af 106 och 107 § Regeringsformen blir följaktligen med denna tolkning utan all betydelse.

Å andra sidan synes man kunna icke alldeles utan allt stöd af ordalagen söka

göra gällande en sådan uppfattning af sista momentet i 107 § Regeringsformen, att en

följande riksdags granskningsrätt kan omfatta hvarje regeringsåtgärd, som icke visas

hafva blifvit förut åt Riksdagen särskildt granskad, i hvilket fall åter Statsrådets ansvarighet

skulle öfver höfvan utsträckas. Att stadgandet är otydligt, och att icke någondera

af de tolkningar det medgifver fullt motsvarar hvad paragrafen bör uttrycka,

anmärktes redan af 1840 års Konstitutions-Utskott, som föreslog ett tillägg till dåvarande

76 § Riksdags-ordningen af följande lydelse: »dock må en af Konstitutions-Ut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 23.

8

skottet verkställd granskning af Statsrådets protokoll för en viss förfluten tiderymd icke

hindra upptagandet af de anmärkningar, som vid statsverkets för samma tiderymd, men

senare, afslutade räkenskaper varda gjorda af det Stats-Utskott. till hvilket dessa räkenskaper

vid påföljande riksdag öfverleiunas.» Genom Ridderskapet och Adelns afslag

förföll förslaget vid följande riksdag. Då frågan nästa gång åter upptogs, skedde det

med den af motionären nu jemväl iakttagne inskränkning i hvad vid 1840 års riksdag

blifvit föreslaget, att anmärkning mot ett Konungens rådgifvares rådslag under en tid,

som vant föremål för föregående Riksdags Konstitutions-Utskotts granskning, icke i annat

fall finge till någon åtgärd föranleda, än att rådslaget förut vald t. af Konstitutions-Utskottet

lemnadt oanmärkt, och att anmärkningen blifvit af riksdagens revisorers berättelse

föranledd. Detta förslag, som af Konstitutions-Utskottet framställdes vid riksdagarne

åren 1856—58 och 1859- 60 blef vid hvarje af dessa tillfällen hyllande till vidare behandling

vid följande riksdag, och antogs då af tre Stånd, men förkastades begge gångerna

af Presteståndet. Det vitsord om behofvet af den af motionären föreslagna grundlagsändring,

som sålunda blifvit af tre Riksstånd gång efter annan lemnadt, utgör för

Utskottet eu ytterligare anledning att ånyo hemställa om bifall till detsamma; och

Utskottet tillstyrker alltså,

att Riksdagen måtte antaga att hvila till vidare grundlagsenlig

behandling följande förslag till förändrad lydelse af

Regeringsformen

S 107

(Nuvarande lydelse.)

Skulle Konstitutions-Utskottet anmärka

— — — anmärkning blifvit gjord.

Frågor uti detta ämne — — -— Riksdagens

pröfning underställas.

Allt hvad Riksdagen efter granskning

godkänt eller lemnat oanmärkt, bör anses

hafva vunnit decharge i afseende på det

granskade, och ingen ny, till ansvarighet

förbindande, granskning af ny Riksdag i

samma mål vara tillåten; dock bör, oaktadt

den af Riksdagens Utskott eller revisorer

förrättade generela öfversigt af statsmedlens

utdelning, det, åligga vederbörande embetsman

att verkställa den speciela revision,

(Föreslagen lydelse.)

Skulle Konstitutions-Utskottet anmärka

— — anmärkning blifvit gjord.

Frågor uti detta ämne — — — Riksdagens

pröfning underställas.

Allt hvad Riksdagen efter granskning

godkänt eller lemnat oanmärkt, bör anses

hafva vunnit decharge i afseende på det

granskade, och ingen ny, till ansvarighet

förbindande, granskning af ny Riksdag i samma

mål vara tillåten; dock värk den decharge,

som vunnits derigenom, att Konstitutions- Utskottet

vid föregående riksdag lemnat ett mål

oanmärkt, icke gällande i afseende på en

fråga, hvilken Stats-Utskottet, på grund af

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutiom-UtskoUets Utlåtande N:o 23.

som dem i kraft af deras embetsbefattning

tillkommer.

I anmärkning framställd af Riksdagens revisorer,

anmäler enligt 39 § 2 mom. Riksdagsordningen.

Oaktadt den af Riksdagens

Utskott eller revisorer förrättade generela

öfversigt af statsmedlens utdelning, åligge

det vederbörande embetsman att verkställa

den speciela revision, som dem i kraft af

deras embetsbefattning tillkommer.

Stockholm den 29 April 1872.

På Utskottets vägnar:

Th. Mimek af Rosenschöld,

Reservatio ner:

af Herrar Munck af Rosenscköld, ron Rhrenheim, Dickson, von Gegerfelt, Mai. en~

borg, Bergstedt och Sahlin;

af Herr Rydin: »Emot det beslut, som nu fattats angående detta förslag, som

på samme motionärs framställning inom Utskottet förut under denna riksdag blifvit af

Konstitutions-Utskottet förkastadt med 10 röster mot 9, får jag reservera mig på följande

grunder:

»Först och främst, om man ställer sig på motionärens ståndpunkt, framträder

det inkonseqventa deruti, att endast sådana frågor, som af Stats-Utskottet på grund af

revisorernas framställning anmälas hos Konstitutions-Utskottet, skola, då Konstitutionsutskottet

vid protokollsgranskningen lemnade dem oanmärkta, undantagas från den då

vunna decharge, medan andra anmärkningsanledningar, som Stats-Utskottet på eget

initiativ framställer, de må vala huru svåra som helst, ej kunna föranleda till någon

åtgärd om de afsett eu tidigare period än den, som de under granskning varande

stats råds-protokollen omfattar. Vidare är förslaget, sådant det nu är redigeradt, för närvarande

betydelselöst. Motionären har nemligen föreslagit, att endast de mål skola

kunna åtel'' upptagas till pröfning af Konstitutions-Utskottet, som Konstitutions-Utskottet

»vid föregående riksdag», ej »vid föregående riksdagar» eller »någon föregående riksdag»,

iemnat oanmärkta. Tv om endast de frågor, som vid nästförfiutna riksdag lemnats oanmärkta,

skola undantagas från decharge, komma revisorernas anmärkningar aldrig att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 23.

5

föranleda till någon åtgärd, såsom afseende regeringsbeslut, som granskats af Konstitutions-Utskottet,

ej vid nästförflutna riksdag, utan ännu en riksdag tidigare. De revisorernas

framställningar angående statsverket, som denna riksdag (1872) handlagt, hafva

framkallats af granskningen af 1869 års räkenskaper och röra regeringsärenden under

samma år, hvilkas statsråds-protokoll voro föremål för granskning af Konstitutionsutskottet,

ej »vid föregående riksdag» (1871), utan året förut (1870).»

»Men oafsedt de formela brister, som gör detta förslag oantagligt, är det i och

för sig ej egnadt att blifva grundlag. Statsverkets revision, sådan den nu är ordnad,

lämpar sig ej till att läggas till grund för bedömandet af förtjensterna eller felen i

regeringens hushållning med statsmedlen. Denna revision är alltför knapphändig och

ytlig för att berättelsen derom skall kunna lemna en trogen bild af statshushållningen

i dess helhet. Resultatet blir derföre några spridda fragmentariska speciela anmärkningar

och dermed sammanhängande förslag till skrifvelse]'' med begäran om rättelse i eu eller

annan administrativ detalj och merändels rörande underordnade verks hushållning. Skulle

man emellertid anse att detta förhållande har sin rot deruti, att man vet att anmälan

ej leder till någon åtgärd och skulle man vilja understödja detta förslag för att bevara

Riksdagen och dess Konstitutions-Utskott dess grundlagsenliga rätt af skäl att införandet

af nu föreslagna bestämmelser skulle gifva granskningen en annan och större betydelse,

sä frågas: hvad vinner man härigenom? Som den anmälan, som enligt Riksdagsordningens

§ 69 åligger Stats-Utskottet, afser det förhållande att »de till någon hufvudtitel

anslagna summor befinnas dragna till andra ändamål, än dem, som under samma hufvudtitel

höra, ellei'' något af Riksdagen faststäldt anslag befinnes öfverskridet», hvilka båda

förfaranden innebära öfverträdelse af grundlag, som enligt ansvarighetslagen för Statsrådet

§§ 5 och 8 äro belagda med ansvar af embetets förlust och enligt Regeringsformens

§ 106 åtalas inför Riksrätt, kan endast denna § i Regeringsformen komma i fråga att

grundlagsenligt tillämpas. Som emellertid tillämpning af denna § ansetts endast böra

ske vid vigtigare och mera uppseendeväckande öfverträdelser, och denna åsigt gjort sig

så gällande att man på senare tider med kringgående af grundlagens tydliga föreskrift

sökt draga äfven sådana regeringsbeslut, hvilkas felaktighet angifvits bestå deruti att de

ej varit fullt öfverensstämmande med lagens anda och mening, under den behandling,

som Regeringsformen § 107 omförmäler, så synes den föreslagna grundlagsändringen, om

den tillämpas i sann öfverensstämmelse med grundlagens tydliga föreskrift, som fordrar

handläggning enligt Regeringsformen § 106, blifva betydelselös. Ty om en eller annan

anordning af mindre vigt kanske genom förbiseende egt rum i strid mot upprättad stat,

sä lär val ingen derför vilja anställa åtal hos Riksrätt, om Departements-chefen i öfrigt

är förtjent af Riksdagens förtroende. .lag nämner anordning af mindre vigt såsom endast

ifragakommande att anmärkas; några vigtigare sådana kunna ej »ernå komma i

fråga. Ty har en klandervärd anordning, då den skedde, ej ådragit sig den uppmärksamhet,

att Konstitutions-Utskottet vid sin granskning gjort den till föremål för pröfning,

kan den ej vara af någon betydenhet.»

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 23.

»Skulle man häremot vilja anmärka, att man i enlighet med den åsigt, som i

sednare tider söker arbeta sig fram utan stöd af grundlag, skulle i förevarande fall ega

välja, mellan Regeringsformen §§ 106 och 107 och således utsträcka den sistnämnda §:ns

tillämpning, så att Statsrådet ej förrän efter 3 års tid kunde vara säkert mot anmärkningar

och att Statsrådsledamot för ett och samma regeringsbeslut skulle kunna komma

att blifva underkastadt anmärkning af tre, kanske efter olika grunder sammansatta Konstitutions-Utskotts

sinsemellan olika uppfattningar af hvad som skall anses för rikets sannskyldiga

nytta och sålunda komma att af Riksdagen bedömas efter en helt olika synpunkt

än den, som hos Riksdagen sjelf var antagen, då regeringsbeslutet fattades, måste hvar

och en, som uttalat sig för det betänkliga uti det fria spelrum för den subjektiva upp
fattningen,

som Regeringsformen § 107 nu gifver, motsätta sig en grundlagsändring, som

ytterligare utvidgar detsamma.»

»Vidare bör märkas att, med hänsyn till det ombyte af Konstitutions-Utskotts

ledamöter, som inträffar under 3 år, det kan inträffa att i uppenbar strid mot gällande

föreskrift om decharge, ett regeringsbeslut, som efter lifliga öfverläggningar erhållit decharge,

skulle kunna göras till förmån för ny pröfning och den en gång gifna decharge!!

upphäfvas. Äfvenså kan lätt hända att med den arbetsordning, som vid granskning

af statsrådsprotokollen följes och hvilken hvilar på de enskilda ledamöternas intresse

för granskningen, detta intresse förringas genom vetskapen att en ny granskning

efterföljer.»

»Slutligen anser jag det föreslagna stadgandet obehöflig^ Den skärpta kontroll

som åsyftas, vinnes genom Konstitutions-Utskottets ledamöters omtanka och noggrannhet

vid granskningens fullgörande. Uti statsrådsprotokollen inhemtas upplysning om anslag

blifvit draget till främmande ändamål och från Statskontoret kan erhållas upplysning,

om öfverassignering egt ruin. Men äfven om ett eller annat, trots allvarliga bemödanden

af Konstitutions-Utskottet, förbisåges, är föreskriften i Riksdags-ordningen § 39 ej betydelselös.

Den anmälan, som af Stats-Utskottet sker i afseende på en tidigare period, än

den statsråds-protokollen afse, kan visserligen ej leda till någon positiv åtgärd. Men om

Stats-Utskottet gör anmälan, är Konstitutions-Utskottet förpligtadt att afgifva yttrande

deröfver, äfven om ansvars utkräfvande är preskriberadt. För Riksdagen kan således

läggas i öppen dag det klandervärda uti den anmärkta åtgärden, hvarigenom samma

syfte vinnes, som med de anmärkningar, hvilka egt ruin enligt Regeringsformen § 107,

blifvit gjorda, -- offentlighet och diskussion i Kamrarne, utan att behöfva upphäfva den

af billigheten fondrade grundsats om rätt till decharge sedan en granskning, som omfattat

hela embetsmannaverksamheten, i laga ordning försiggått»;

af Herr Faxe: »Det är alldeles otvifvelaktigt, att Konstitutions-Utskottet, med

användande af tillbörlig uppmärksamhet vid granskningen af statsråds-protokollen, kan

finna, om, emot förbudet i 65 § Regeringsformen och 39 § 2 mom. Riksdags-ordningen,

statsmedlen blifvit annorlunda använda, än faststäldt blifvit, eller, såsom det heter i

sistnämnda § och inom., om de till någon hufvudtitel anslagna summor blifvit dragna

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 23.

7

till andra ändamål, än dem, som under samma titel höra, ja, till och med om, på sätt i

motionen sägs, de blifvit på något för riket skadligt sätt använda; men deremot medgifves,

att Konstitutions-Utskottet svårligen af protokollen, likasom i allmänhet ej heller

Stats-Utskottet, utom af föregående årens revisionsberättelser, kan finna, om något af

Riksdagen faststäldt anslag blifvit öfverskridet eller öfverassignering annorledes skett.

Frågan blir då, huruvida sistberörda förhållande är af den vigt, att deraf bör föranledas

en ändring af grundlagarnes nuvarande bestämmelser angående Statsrådets ansvarighet,

till den utsträckning i afseende på tiden och till den omfattning i sak, som motionären

föreslagit. Enligt detta förslag skulle den decharge, som eljest, jemlikt 107 § Regeringsformen,

de jure anses vara gifven i fråga om allt hvad Riksdagen godkänt eller lemnat

oanmärkt för tiden intill den pågående riksdagens början icke gälla i afseende på fråga,

hvilken Stats-Utskottet, på grund af anmärkning, framställd af Riksdagens revisorer,

anmäler enligt 39 § 2 mom. Regeringsformen. Således, enär revisionsberättelserna förekomma

hos Riksdagen först under tredje året, efter det, samma berättelser afse, skulle

ansvarigheten utsträckas till tre, i stället för ett år, hvartill den nu är inskränkt; men

icke nog dermed, gransknings- och pröfningsrätten skulle derjemte omfatta all disposition

af statsmedel under ifrågavarande tid, för så vidt som anmärkning deremot af revisorerne

blifvit framställd och icke anginge eu sak, som af Konstitutions-Utskottet förut

vore anmärkt. Urskiljandet af detta senare skulle dock medföra icke ringa svårighet,

Granskningen af statsråds-protokollen har hittills skett på afdelningar och i öfrigt dervid

så tillgått, att vid läsningen antecknats de frågor, som någon bland afdelningens ledamöter

ansett påkalla särskilt uppmärksamhet, och sedan läsningen af de till hvarje afdelning

öfverlemnade protokoll der blifvit fullbordad, har man ånyo på afdelningen

genomgått anteckningarne, dervid sådant, som synts vara af mindre vigt eller eljest

funnits icke innefatta något felaktigt, fått förfalla, utan att ens omnämnas i något protokoll,

än mindre anmälas hos Utskottet i dess plenum, då åter andra anteckningar och

anmärkningar blifvit der anmälda och upptagna samt således gjorts till föremål för

granskning af hela Utskottet, som deröfver beslutat. Det kan således åtminstone synas

tvifvelaktigt hvad som rätteligen må anses hafva varit af Utskottet anmärkt men lemnats

oanmärkt. — Denna tvetydighet kan dock afhjelpas derigenom att hela granskningen

sker af Utskottets alla ledamöter gemensamt, ehuru sådant komme att upptaga en tid,

som kunde bättre användas. Deremot synes förslaget äfven lemna rum för olika uppfattning

af rätta förståndet deraf i en annan fråga af än större vigt, som säkerligen

skulle gifva anledning till mycken stridighet, Man stannar nemligen i ovisshet, huruvida

meningen är, att allt, hvad inom Konstitutions-Utskottet blifvit anmärkt och pröfvadt,

skall vara undantaget från vidare anmärkning och innefattas under decharge!), eller om

denna blott skall gälla i afseende på sådana mål, som redan förut kommit under Riksdagens

pröfning. År detta senare meningen, så kunde den besynnerlighet inträffa, att

sedan ett Konstitutions-Utskott, efter noggrann pröfning, funnit en inom detsamma väckt

anmärkning böra förfalla, Konstitutions-Utskottet vid en följande riksdag kunde blifva

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 23.

af motsätt åsigt, och, på grund af samma sak, besluta anmälan enligt 107 § Regeringsformen,

eller till och med hänskjuta målet till Riksrätt. Men ett sådant förfarande skulle

enligt mitt omdöme vara höjden af orimlighet; ty endast det Konstitutions-Utskott, som

granskat Statsråds-protokollen för en viss tidrymd, kan fullständigt bedöma beskaffenheten af

Statsrådets verksamhet under samma tidrymd, helst detta omdöme bör grundas, icke på

ett eller annat enstaka faktum, utan på åtgärderna och systemet i det hela. Att sedan

omdömet härom utfallit till fördel för Konungens rådgifvare, öfverlemna åt en följande

Riksdags Konstitutions-Utskott, att ånyo ingå i pröfning härom, grundad allenast på eu

eller annan anmärkning af Revisorer och Stats-Utskott, synes mig lika olämpligt som

stridande mot den ofvan angifna grundsatsen, och jag kan således icke biträda ett förslag

i denna syftning.»

»Jag har emellertid medgifvit, att vid granskning af statsråds-protokollen svårligen

kan upptäckas om öfverassignering skett, hvilket i allmänhet icke blir uppenbart

förr, än efter räkenskapens afslutande, som inträffar långt efter det statsråds-protokollen

för det år, räkenskapen omfattar, blifvit af Konstitutions-Utskottet granskade; men

härvid må erinras, att mig veterligen någon anmärkning af Riksdagens revisorer om

skedd öfverassignering aldrig eller åtminstone icke i senare tider förekommit: att, om

sådan öfverassignering af mindre betydenhet genom något förbiseende eller misstag skulle

inträffa, detta visserligen icke bör föranleda till den åtgärd och påföljd, som för dylikt

fall stadgas i 106 § Regeringsformen och 5 § i Ansvarighetslagen den 10 Februari 1810,

när den felande i öfrigt redligt och väl uppfyllt sina pläter, och att, om öfverträdelsen

skett af uppsåt eller medfört större olägenhet, Riksdagen icke saknar utväg, hvarken att

få den felande aflägsnad ur Konungens råd, eller att vinna rättelse för framtiden.»

»Af dessa skäl anser jag den föreslagna grundlagsändringen vara hvarken nödig

eller nyttig och hemställer,

att motionen icke må af Riksdagen bifallas»;

af Herr Odelberg: »Emot Konstitutions-Utskottets beslut, att med gillande af

Herr Sven Nilssons i Österslöf motion N:o 207 föreslå ett tillägg till § 107 Regeringsformen,

får jag anmäla min reservation.»

»Den granskning af regeringens och de administrativa myndigheternas förvaltning

som, enligt föreskrift i grundlagarne, skall utaf Riksdagens delegationer verkställas,

sönderfaller uti tvenne väsendtligen skiljda delar; den ena, som rörer Regeringens åtgärder

och beslut enligt statsråds-protokollen och som sker uti Konstitutions-Utskottet,

den andra, som har till föremål, utom Banken och Riksgälds-kontoret, alla Kollegiers

och öfriga statsmyndigheters penningeförvaltning samt verkställes af Riksdagens

revisorer.»

»Den förra är icke och kan icke vara någon egentlig siffergranskning. Det är

Regeringens handlingssätt och de derför i statsråds-protokollen anförda motiv, som inom

Utskottet

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 23.

9

Utskottet skola bedömas, hvilket dock icke hindrar att, i händelse protokollen dertill

gifva anledning, nödiga upplysningar rörande siffror älven kunna från myndigheterna, på

i gnmdlagen föreskrifvet sätt, infordras. Det är pa den kännedom, som vid läsning af

statsråds-protokollen kan inhemtas om den samvetsgrannhet Konungens rådgifvare ådagalagt

att ställa sig Riksdagens beslut i anslagsfrågor till efterrättelse, om deras klokhet

eller möjligen liknöjdhet vid behandlingen af sam hälls vigtiga angelägenheter, som Utskottet

skall fatta sitt omdöme om tillvaron eller bristen på »oväld, nit, skicklighet och

drift» hos den ena eller andra af Konungens rådgifvare, och med ledning afdofta omdöme

skall Utskottet uti decharge-betänkandet- uttala sitt skyldig eller icke skyldig. Med fullt

fog har lagstiftaren ansett den åt Konstitutions-Utskottet uppdragna granskningsrätt

tillfyllestgörande och derföre uti sista mom. åt 107 Regeringsformen stadgat, att

ingen ny, till ansvarighet förbindande granskning skall af ny Riksdag i samma mål

vara tillåten.»

»Om således, såsom möjligen torde vara händelsen, uti rikets grundlagar finnes

en eller annan §, som synes stå i strid med ofvananförda lagbud, sä torde snarare skäl

vara för handen att försätta eu sådan § i harmoni med den 107:de, än att ändra sist
nämnda

§ i enlighet med den förra; tv att neddraga Konungens rådgifvare från den,

lelativt till andra statens tjenare, upphöjda ställning, som de uti ett monarkiskt samhälle

böra intaga, ända derhän, att de, sedan deras rådslag och förvaltuingsåtgärder en

gång vunnit Riksdagens godkännande, underkastas en förnyad granskning, en slags sifferrevision

tillsammans med alla dem underordnade myndigheter, det är liktydigt med att

nedsätta konungamaktens anseende, hvilket icke torde hafva varit 1809 års lagstiftares

mening. Af nu anförda skäl har jag icke kunnat biträda Utskottets tillstyrkande af

motionen, på hvilken jag deremot yrkar afslag»;

o Herr Ehrenborg har begärt få antecknadt, att han haft ledighet från riksdagsgöroraålen

under den tid då detta ärende i Utskottet behandlats.

Bih. till Rtktd. Prot. 1872. 3 Samt. 12 Ha/l.

''2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.