Sök i Ratio Lex

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 4

1872-02-29 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1872:4, Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 4

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 4.

1

JV:o

4,

Ank. till Riksd. Kansli den 29 Febr. 1872, kl. 1 e. m.

Konstitutions-Utskottets Memorial, med förslag till ändringar i 11 och

12 §§ Regeringsformen.

På samma gång Regeringsformen strängt uppehåller den grundsats, att Konungen

ej må utan rådgifvares hörande fatta beslut i något regeringsärende, låter den ankomma

på hvarje sådant ärendes vigt eller särskilda beskaffenhet, huruvida statsrådets samtlig?,

ledamöter skola i rådslagen deltaga, eller afgörandet må ske i närvaro af ett mindre antal

rådgifvare. Så skola Billigt 8 § statsrådets samtlig?, ledamöter, som icke hafva laga

förfall, öfvervara alla mål af synnerlig vigt och omfattning, såsom frågor om nya allmänna

författningars vidtagande, om upphäfvande och förändring af de förut gällande,

om nya allmänna inrättningar i styrelsens särskilda grenar, med flera af dylik beskaffenhet.

Samma regel gäller ock, enligt särskilda §§ i Regeringsformen, när Konungen vill

begynna krig eller sluta fred eller lyfta något af de på Riksgälds-kontoret anvisade kreditiv,

eller när han för statsrådet tillkännagifver sin afsigt att resa utom sina riken.

Ofriga regeringsärenden må, enligt 8 §, i allmänhet afgöras i närvaro af tre ledamöter af

statsrådet utom föredraganden, men i afseende på de så kallade ministeriela ärendena

och kommandomålen är särskilt stadgadt, att de senare afgöras af Konungen i närvaro

af den bland Krigs-departementens chefer, till hvars departement ärendet hörer, och att

de ministeriela målen, hvarmed enligt II § förstås alla de. som röra rikets förhållande

till främmande makter, föredragas inför Konungen af Statsministern för utrikes ärendena

i närvaro af en annan statsrådsledamot. I följande §, den tolfte, tillägges, att Konungen

eger att i afhandlingar och förbund med främmande makter ingå, sedan han enligt föregående

§ deröfver hört Statsministern för utrikes ärendena och någon annan tillkallad

statsrådets ledamot.

Då enligt 1719 års Regeringsform Konungen endast med råds rade, och äfven

Bih. till Riksd. Prof. 1872. 3 Sand. 3 Häft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 4.

detta blott när ständerna ej voro tillsamman, egde ingå förbund, och 1772 års Reringsform

åt rikets råd inrymde det inflytande på sådana ärendens behandling, att Konungen,

när rådet enhälligt öfverensstämde i en mening, nödgades låta förblifva vid rådets tanke,

så har följaktligen nu gällande Regeringsform i sin tolfte § uttalat en inom vår konstitutionel

lagstiftning hittills okänd grundsats. Den motiverades af Konstitutions-Utskottet

sålunda, att upprätthållandet af vår sjelfständighet numera syntes bero af de förbund

med andra makter, som en klok styrelse lyckades vinna, men att dessa aldrig i den

stund de ingingos kunde underkastas den offentliga pröfningen och de långa betänkligheterna

af en lagstiftande eller ock blott af en talrik rådgifvande corps.

Att denna uppfattning ej mötte någon synnerlig gensägelse under de årtionden,

som närmast förflöto efter det nya statsskickets grundläggande och föreningen med Norge,

härledde sig måhända i icke ringa mån derifrån, att den af Regeringen sjelf icke under

alla förhållanden gjordes strängt gällande. Diplomatiska ärenden företogos nemligen tid

efter annan till afgörande i statsrådet, och sedan genom Kongl. resolutionen den 28 Maj

1842 blifvit förordnadt, att frågor om ratifikation å handelstraktater och konventioner

med främmande makter, som anginge de förenade rikena, skulle föredragas i sammansatt

svenskt och norskt statsråd, lära alla de handels- och sjöfartstraktater, som derefter för

begge rikena afslutats, blifvit i sådant statsråd handlagda; hvarjemte Konungen fortfarande

låtit flera af de vigtigaste angelägenheter rörande Sveriges och Norges politiska

förhållande till främmande makter föredragas i sammansatt statsråd, såsom t. ex. frågorna

om de förenade rikenas uppträdande under krigen mellan Danmark och Tyskland

åren 1848—1851 samt 1863—1864.

Emellertid både redan någon tid innan senast antydda krigshändelser inträffade,

uppmärksamheten rigtats på behofvet att i grundlag intaga sådana föreskrifter om sättet

för de vigtigaste diplomatiska ärendenas behandling, som kunde i konstitutionelt hänseende

medföra tillräcklig trygghet. Konstitutions-Utskottet vid 1856—1858 årens riksdag

förklarade sig anse dåvarande tidpunkt, under hvilken Sverige syntes hafva inträdt

i en lifligare och mer betydelsefull beröring med öfriga europeiska stater, lämplig att

företaga en granskning af de former, under hvilka våra förhållanden till främmande makter

enligt Regeringsformen skulle bestämmas, och Utskottet fann desamma hvarken med

grundlagens anda förenliga eller med dess öfriga stadganden följdriktigt sammanhängande.

Utskottet erinrade, att, om det än å ena sidan kunde inträffa, att Konungen funne

nyttigt att ingå i afhandling med en utländsk stat äfven angående en eller annan fråga

af underordnad vigt, så torde det dock å andra sidan icke förnekas, att såväl afhandling

som förbund med en främmande makt kunde vara bestämmande för ett lands icke blott

yttre, utan till någon del äfven inre förhållanden under en lång följd af år och således blifva

mer ingripande i dess öden än till och med ett krig, att icke jemföra desamma med en

mindre väsentlig förändring af en redan gällande författning, för hvars vidtagande dock

erfordrades, att statsrådets samtlige ledamöter skulle vara tillstädes. Utan att anse sig

behöfva ingå i en vidlyftigare bevisning i ett ämne, rörande hvilket Utskottet antog det

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utslcottets Memorial N:o 4.

3

allmänna tänkesättet enhälligt, tillstyrkte Utskottet den ändring af 12 § Regeringsformen,

att Konungen, när han ville sluta afhandlingar och förbund med främmande makt, skulle

höra statsrådets samtlige ledamöter. Inom riksstånden hördes väl knappast någon bestrida,

att ifrågavarande ärenden ofta nog kunde vara i vigt och betydenhet fullt jemförliga

med dem, hvilka grundlagen förbehållit den omsorgsfullaste pröfning, men mången

ansåg det oaktadt deras särskilda beskaffenhet fordra, att de fortfarande undantogos från

handläggning i samladt statsråd. Man åberopade 1809 års Konstitutions-Utskotts yttrande

om vådan att genom en sådan handläggning äfventyra den snabbhet och hemlighet i beslut,

hvaraf dessa ömtåliga ärendens framgång vore i så hög grad beroende, och man

ansåg derjemte redaktionen af det föreliggande förslaget i flera afseenden mindre tillfredsställande.

Resultatet blef ock, att förslaget, som med någon förändring i ordalydelsen

antogs att hvila till grundlagsenlig behandling vid följande riksdag, då förföll genom

ridderskapets och adelns samt presteståndets beslut, likväl endast för att omedelbart derefter,

ehuru i en något förändrad form, ånyo upptagas. I memorial till 1859—1860 årens

Riksdag tillstyrkte nemligen Konstitutions-Utskottet den ändring i 12 § Regeringsformen,

att förbund ej finge afslutas, innan statsrådet enligt 8 § deröfver blifvit hördt, hvaremot

i afseende på afhandlingar med främmande makter skulle förblifva vid hvad förut vore

stadgadt. Mot Utskottets förslag kunde emellertid med skäl erinras, att skilnaden mellan

afhandlingar och förbund var alltför obestämd för att derpå skulle kunna grundas någon

olikhet i sättet för dessa ärendens föredragning inför Konungen, men den hufvudsakliga

anledningen till förslagets fall, som inträffade först vid följande riksdag, torde dock hafva

varit den, att den ifrågasatta anordningen, såsom i någon mån inverkande äfven på det

norska statsrådets ställning till de frågor förslaget omfattade, ansågs icke böra vidtagas

annorledes än i sammanhang med den revision af föreningsakten mellan Sverige och

Norge, om hvars åvägabringande rikets ständer då uttalat sin önskan, och som man

hoppades snart kunna emotse.

Den komité af svenske och norske män, som för nämnda ändamål år 1865 sammanträdde,

underkastade frågan en förnyad pröfning från synpunkten af ej mindre Sveriges

än Norges intressen. Äfven för Norge gäller, i kraft af 28 § i norska grundlagen, att

diplomatiska ärenden äro undantagna från behandling i statsrådet, men hvarken denna

eller någon annan § i samma lag gifver någon bestämmelse om, huru med diplomatiska

ärenden, som angå Norge, skall förfaras. Det i 38 § af norska grundlagen, äfvensom i

5 § Riksakten förekommande stadgande, att norske statsministern och de två norske

statsråd, som åtfölja konungen, skola hafva säte och öfverläggningsstämma i det svenska

statsrådet, när ämnen der förehafvas, som angå begge rikena, kan ej afse diplomatiska

ärenden, enär sådana i allmänhet icke föredragas i svenskt statsråd. Det blef i följd

häraf svenska Utrikes-departementet, som under föreningens första 20 år handlade såväl

Norges som Sveriges diplomatiska angelägenheter, utan att Norge i afseende på deras

behandling hade några konstitutionela garantier. Härutinnan skedde visserligen en ändring

genom Kongl. Resolutionen den 13 April 1835, som förordnade, att vid föredragning af

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 4.

ministeriela mål, hvilka angingo Norge särskildt eller de förenade rikena gemensamt,

norska statsministern eller en annan medlem af norska statsrådet skulle vara tillstädes.

Men detta tillfredsställde storthinget så mycket mindre, som den norske rådgifvaren i

dessa mål ej kunde vara underkastad konstitutionel ansvarighet, då storthinget ej egde

fordra del af något ministerielt protokoll. Med anslutande till ofvan omforma Ida praxis,

hade komitén derföre, i det af konungen sedermera för begge rikenas representationer

framlagda förslag till ny Föreuingsakt mellan Sverige och Norge intagit den bestämmelse,

att, derest konungen ville afsiuta eller upphäfva förbund, traktat, konvention eller annat

dylikt aftal med främmande makt, målets afgörande skulle ske, icke på ministeriel föredragning,

utan i ett af lika många medlemmar från hvardera riket bestående unionelt

statsråd. Men på samma gång för rikena bindande beslut i dessa ärenden sålunda skulle

fattas i statsrådet, borde enligt komiténs förmenande den förberedande behandlingen kunna

försiggå i den ordning 11 § Regeringsformen och Kongl. Resolutionen den 13 April 1835

stadga. Statsrådets hörande vid hvarje särskildt stadium af en förhandling, särdeles om

den vore af politisk natur, skulle nemligen, i komiténs tanke, med afseende på den skyndsamhet

och tystlåtenhet, som dervid ofta måste iakttagas, stundom finnas olämplig, måhända

till och med icke verkställbar. Den syntes ej heller nödvändig, ty när saken till

sint skulle i statsrådet handläggas, blefve deraf en följd, att statsministern för utrikes

ärendena måste redan på förhand taga hänsyn till de åsigter, som vore herrskande inom

begge rikenas statsråd, för att icke i det afgörande ögonblicket sakna understöd af sina

embetsbroder. Och der sakens beskaffenhet ej kräfde skyndsamhet eller sträng hemlighet

i behandlingen, torde konungen i allmänhet föredraga att så tidigt som möjligt göra den

till föremål för öfverläggning i statsrådet.

Sedan emellertid frågan om Föreningsaktens revision genom riksdagens och storthingets

beslut sistlidna år för närvarande fallit, och då anledning icke finnes, att densamma

kommer att under den närmare framtiden åter upptagas, har inom Konstitutionsutskottet

förslag ånyo blifvit väckt om sådan ändring af 12 § Regeringsformen, att konungen

skulle, innan han ingick afhandlingar och förbund med främmande makter, deröfver

höra statsrådet enligt 8 fj af samma grundlag.

Åf de, under frågans tidigare handläggning, mot en grundlagsändring i denna

syftning anförda skäl synas de, hvilka hemtats från föreställningen derom, att diplomatiska

ärenden icke skulle kunna lämpligen behandlas i ett fulltaligt statsråd, numera

hafva förfallit, sedan regeringen, hvars omdöme i detta afseende torde få anses fullt afgörande,

sjelf föreslagit en anordning, som på det närmaste sammanfaller med den nu

ifrågasatta. — Beträffande åter den anmärkningen, att hvarje ändring af Sveriges Regeringsform,

hvarigenom nya ärenden bringas in i det svenska statsrådet, jemväl, i kraft af

38 § i Norges grundlag och 5 § i Riksakten, har till följd att tre ledamöter af norska

statsrådet komma att deltaga i handläggningen af dessa ärenden, derest de angå begge

rikena, kan Utskottet ej finna annat, än att det ökade deltagande i de vigtigare diplomatiska

ärendenas behandling, som sålunda skulle tillkomma Norge, äfven från svensk

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 4.

5

synpunkt bör anses önskvärd!, då det utan tvifvel utgör ett vilkor för att ett kraftigt

uppträdande till upprätthållande af regeringens yttre politik skall i behofvets stund kunna

af Norge med säkerhet påräknas.

Under förutsättning således att några väsentliga inkast icke vidare förekomma

mot den grundsats, på hvilken ifrågavarande grundlagsändring hvilar, återstår för Utskottet

endast att taga i betraktande de närmare bestämmelser, under hvilka den kan

anses lämpligast böra framträda. Utskottet har i sådant afseende låtit sig angeläget

vara att, med minsta möjliga ändring i grundlagens bokstaf, i hufvudsak söka närma sig

det af regeringen godkända förslag, som förelåg i Föreningsakten. Den förberedande

handläggningen af frågorna om afhandlingar och förbund har derföre ansetts böra bibehållas

vid den i 11 § Regeringsformen stadgade ordning, medan afgörande! förbehållits

Konungen i statsrådet. Huruvida statsrådets samtlige ledamöter eller endast en del af

dem böra dervid närvara, må bero af ärendets vigt eller andra omständigheter. Någon

annan bestämmelse derutinnan torde ej anses erforderlig eller ens önskvärd, än att dermed

må förfaras enligt 8 § Regeringsformen.

Af Utskottets förslag blir en följd, att ur Regeringsformen bör utgå hvad i sista

punkten af 11 § förekommer derom, att konungen må af de beslut, som i ministeriela

ärenden fattas, låta till statsrådets kunskap komma hvad honom nyttigt synes, så att

äfven någon kännedom om denna riksstyrelsens gren matte hos statsrådet finnas. Dä

nemligen en vigtig del af de ministeriela ärendena enligt Utskottets förslag skulle i statsrådet

afgöras, vore det föga lämpligt att i grundlagen bibehålla ett stadgande, som utgår

från den förutsättning, att statsrådet är för dylika ärendens handläggning i allmänhet

främmande.

Inom Utskottet har slutligen fråga uppstått, huruvida icke den föreslagna ändringen

i 12 § Regeringsformen gör eu ändring nödvändig äfven i den 105:te. Då nemligen

Konstitutions-Utskottet enligt denna § eger att till granskning utbekomma de i

statsrådet förda protokoll, och till ärenden, som föredragas i statsrådet, hädanefter skulle

räknas frågor om afhandlingar och förbund med främmande makter, har någon tvekan egt

rum. huruvida icke Utskottet skulle kunna, under åberopande af 105 §, sådan den nu

lyder, fordra del af statsråds-protokoll, hvilka innefattade upplysning om sådana förhandlingar

med främmande makter, hvilka borde hållas hemliga. Men da 105 § gifver vid

handen, att ifrågavarande ärenden icke upphöra att vara ministeriela för det de föredragas

i statsrådet, och samma § är fullt tydlig deri, att utlemnandet af hvarje protokoll

öfver ministerielt ärende, som icke rörer allmänt kända händelser, ma Kunna af Konungen

vägras, har Utskottet ansett detta innebära en fullt betryggande begränsning af Konstitutions-Utskottets

rätt i det ifrågavarande hänseendet.

På grund af hvad sålunda blifvit antordt hemställer Utskottet:

att följande ändringar i Regeringsformen måtte af Riksdagen antagas

att hvila till vidare grundlagsenlig behandling.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 4.

Regeringsformen.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

11.

Ministeriela mål, hvarmed förstås alla de,

som angå rikets förhållande till främmande

makter, må Konungen låta bereda och handhafva

på det sätt honom lämpligast, synes.

Statsministern för Utrikes-ärendena tillhör

att dessa mål inför Konungen föredraga och

anmäla i närvaro af någon annan StatsRådets

ledamot. År Statsministern frånvarande,

föredrage den Stats-Rådets ledamot,

som Konungen äfven i detta fall tillkalla.

Sedan Konungen af desse embetsman inhemtat

till protokoll anförda råd, för hvilka

de blifva ansvarige, fatte Konungen i deras

närvaro besluten; åliggande det den dertill

särskildt förordnade att protokollet fora.

Af sådana beslut må Konungen låta till

Stats-Rådets kunskap komma, hvad honom

nyttigt synes, så att äfven någon kännedom

af denna riksstyrelsens gren måtte hos StatsRådet

finnas.

Ministeriela mål, hvarmed förstås alla de,

som angå rikets förhållande till främmande

makter, må Konungen låta bereda och handhafva

på det sätt honom lämpligast synes.

Statsministern för Utrikes-ärendena tillhör

att dessa mål inför Konungen föredraga och

anmäla i närvaro af någon annan StatsRådets

ledamot. År Statsministern frånvarande,

föredrage den Stats-Rådets ledamot,

som Konungen äfven i detta fall tillkalla.

Sedan Konungen af desse embetsman inhemtat

till protokoll anförda råd, för hvilka

de blifva ansvarige, fatte Konungen i deras

närvaro besluten; åliggande det den dertill

särskildt förordnade att protokollet föra.

§ 12.

Konungen egen att i afhandlingar och

förbund med främmande makter ingå, sedan

han, enligt föregående §, deröfver hört Statsministern

för Utrikes-ärendena och någon

annan tillkallad Stats-Rådets ledamot.

Konungen eger att i afhandlingar och

förbund med främmande makter ingå, sedan,

enligt 8 §, Stats-Rådet blifvit deröfver häråt.

Stockholm den 29 Februari 1872.

På Utskottets vägnar:

Tfa. Mimek af Rosenscböld.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 4.

7

Reservationer:

af Herr von Gegerfelt, med hvilken Herrar Mumie af Rosenschöld, Ehrenborg

och Hierta sig förenat: »Då 11 § Regeringsformen definierar ministeriela mål sålunda,

att dermed förstås alla de som angå rikets förhållande till främmande makter, men derjemte

stadgar, att dessa mål må af Konungen beredas och handhafvas på sätt honom

lämpligast synes samt skola af Statsministern för Utrikes-ärendena i närvaro af någon

annan statsrådsledamot inför Konungen föredragas och anmälas, så uppstår vid § 12

efter dess föreslagna lydelse en obestridlig tvetydighet, huruvida deri omförmälda mål

fortfarande skola såsom ministeriela anses. Definitionen i § 11 passar fullkomligen in

derpå; men behandlingssättet, hvilket enligt samma § är lika ovilkorlig! och karakteristiskt

som definitionen, är olika. Denna tvetydighet medför osäkerhet vid tillämpning af

§ 105, enligt hvilken Konstitutions-Utskottets rätt att äska protokoll i ministeriela*mål

är inskränkt till det som rörer allmänt kända och af Utskottet uppgifna händelser. Denna

§ i och för sig lemnar ej säker ledning för lösning af frågan huruvida deri afses mål,

som äro ministeriela enligt den ofvannämnda definitionen, eller på grund af det särskilda

behandlingssättet. Det förra måste desto heldre anses vara meningen, som den föreslagna

förändringen af § 12 icke afser att utvidga den hitintills Konstitutions-Utskottet tillkommande

granskningsrätt, och denna mening anser jag lämpligast kunna förtydligas derigenom,

att i § 11 näst efter orden »ministeriela mål, hvarmed förstås alla de som angå

rikets förhållande till främmande makter, må Konungen» inskjutas orden »med iakttagande

af bestämmelserna i §§ 12 och 13», hvarigenom äfven den motsägelse som, ehuru ej af

praktisk betydelse, nu förefinnes uti ifrågavarande hänseende mellan § 11 och § 13 jemväl

undanrödjes.»

af Herr Rydin: »Då förslaget till ändring åt 12 § Regeringsformen kan med
föra

en med förändringen ej åsyftad utsträckning af Konstitutions-utskottets rätt att taga

kännedom af protokoll och handlingar, som röra rikets förhållande till främmande makt,

anser jag förslagets antagande böra betingas af en i sammanhang dermed företagen

ändring i 105 § Regeringsformen, hvarigenom denna § skulle komma att lyda sålunda:

Lagtima Riksdags Konstitutions-Utskott ege att äska de protokoll, som uti Statsrådet

blifvit förda, utom dem, som angå ministeriela ärenden och kommandomål, hvilka

endast i det, som rörer allmänt kända och af Utskottet uppgifna händelser, må kunna

fordras. Utlemnandet af protokoll och handlingar, som röra rikets förhållande till främmande

makt, må kunna vägras, när Konungen af vigtiga orsaker anser dem böra hemliga

hållas.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

STOCKHOLM, tryckt, hos A. Holmberg & Oomp., 1872.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.