Sök i Ratio Lex

Memorial, angående fullbordad granskning af de i Stats-Ilädet förda protokoll.

1872-03-05 · 13 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1872:5, Memorial, angående fullbordad granskning af de i Stats-Ilädet förda protokoll.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 5.

1

\:o 5.

Ank. till Riksd. Kansli den 5 Mars 1872, kl. 2 e. in.

Konstitutions-Utskottets Memorial, angående fullbordad granskning

af de i Stats-Ilädet förda protokoll.

Till Konstitutions-Utskottet hafva, på derom hos vederbörande gjord

framställning, blifvit öfverlemnade de sedan sistlidne riksdags början och

intill början af den innevarande i Stats-Rådet förda protokoll, nemligen öfver

Justitie- och Justitie-departements-ärsuden från och med den 17 Januari

1871 till och med den 12 Januari 1872;

Utrikes-departements-ärenden från och med den 14 Februari 1871 till

och med den 21 December samma år;

Landtförsvars-departements-ärenden från och med den 26 Januari

1871 till och med den 9 Januari 1872;

Sjöförsvars-departements-ärenden från och med den 26 Januari 1871

till och med den 9 Januari 1872;

Civil-departements-ärenden från och med den 17 Januari 1871 till

och med den 12 Januari 1872;

Finans-departements-ärenden från och med den 20 Januari 1871 till

och med den 12 Januari 1872; samt

Ecklesiastik-departements-cirenden från och med den 20 Januari 1871

till och med den 9 Januari 1872.

Vid den jemlikt grundlagarnes stadgande företagna, numera fullbordade

granskningen af dessa protokoll

har anledning icke förekommit att mot någon ledamot af StatsRådet

tillämpa 106 § Regeringsformen;

hvaremot Utskottet

funnit Konungens rådgifvares åtgärd rörande här nedan omförBih.

till Riksd. Prof. 1873. 3 Samt. 4 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutiows-Utskottets Memorial N:o 5.

mälda ärende vara af beskaffenhet att böra enligt 107 § Regeringsformen

bos Riksdagen anmälas.

Af protokollet öfver landtförsvars-departements-ärenden för den 9

November 1871 inhemtas, att Kongl. Maj:t, på framställning af dåvarande

Chefen för nämnda departement Herr Statsrådet Abelin och efter tillstyrkan

af Stats-Rådets öfrige närvarande ledamöter, Hans Excellens Justitie-Statsministern

Iierr Adlercreutz., samt Statsråden Herr Bredberg, Herr Berg,

Herr Friherre Leijonhufvud, Herr Wcern, Herr Wennerberg, Herr Bergström

och Herr Friherre Alströmer, enär nedsättning i den ålder af högst

30 år, hvilken för rekryt af indelta arméen dittills funnits tillåten, vore

för arméens tjenstbarhet nyttig och af behofvet påkallad, helst soldaten

derigenom med mindre svårighet kunde, innan han för ålderdomsbräcklighet

och arbetslöshet måste afskedas, upphinna den för erhållande af

underhåll från Wadstena krigsmanshuskassa erforderliga tjensteålder, med

ändring af de i berörda hänseende genom 9 § af Generalmönstrings-instruktionen

den 16 November 1819 för indelta kavalleriet samt Kongl. kungörelsen

den 2 November 1838 för indelta infanteriet samt det till infanteri

förvandlade kavalleriet gifna bestämmelser, förordnat, att icke någon rekryt

af indelta arméen vid antagandet finge vara öfver 25 år gammal, dock att

denna förändring icke skulle tillämpas på de rekryter, om hvilkas antagande

till soldater öfverenskommelse kunnat träffas före den 1 Januari

1872, äfvensom de, Indika tillförene minst två år tjent såsom soldater och

fullgjort de med tjensten förenade skyldigheter, skulle kunna ånyo vid

arméen vinna anställning intill 30 års ålder.

Det torde vara bekant, att de så kallade knektekontrakten i afseende

på tjenstbarheten hos den, som antages till rekryt, i allmänhet endast

föreskrifva, att han skall vara »duglig» karl, men att de icke närmare bestämma

de egenskaper hos rekryten, hvilka anses böra i detta begrepp

ingå. Så vidt Utskottet känner, meddelades den första föreskriften om

rekryts ålder genom Kongl. brefvet den 22 Februari 1770, som »i anledning

af Rikets Ständers Sekreta Utskotts vid näst öfverståndne riksdag

afgifna underdåniga tillstyrkande» kungör, att ingen får legas eller antagas

till soldat, som är under 18 eller öfver 36 år, och denna bestämmelse

fortfor att vara gällande, till dess genom ofvan åberopade författningar

af åren 1819 och 1838 högsta rekrytåldern bestämdes till 30 år.

Då den enligt knektekontrakten vederbörande militärbefäl tillkommande

rätt att pröfva dugligheten af det manskap, som af rust- och rotehållare

anmäles till rekryter vid indelta arméen, redan i och för sig borde

vara tillräcklig att förekomma, det någon antages till rekryt, som af en

eller annan orsak anses mindre lämplig till krigstjenst, förekommer det

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Memorial N.-o o.

3

Utskottet, som om den anmärkta åtgärdens hufvudsakliga inverkan på arméens

tjenstbarhet skulle vara den, att då befälet numera, med ett enda

undantag, icke under något vilkor får antaga rekryt, som är öfver 25 år,

den indelta arméen beröfvats förmånen att inom sina leder upptaga män,

livilka, oaktadt fyllda 25 år, i (ifrigt kunna i hög grad besitta de egenskaper,

som göra dem tjenlige till soldater. Härtill kommer, att då den

högsta tillåtna åldern för rekryt, såsom nu är förhållandet, sammanfaller

med den, då beväringsskyldigheten upphör, hela den indelta arméens rekrytering

måste ske antingen bland ynglingar om tjugu år och derunder,

eller ock bland de beväringsskyldige. I sistnämnda fall inträffar, dels att

under fredstid beväringens, och i följd deraf hela arméens, styrka med

hvarje ny rekrytering minskas, dels att vid inträffande krig, när extra roteringsmanskap

skall uppsättas, den derigenom uppkommande tillökning af

indelta arméen vinnes endast på beväringens bekostnad och följaktligen i

sjelfva verket blir skenbar.

Om å ena sidan ett sådant resultat svårligen kan anses öfverensstämma

med rikets sannskyldiga nytta eller vittna om den skicklighet att

bedöma verkningarne af ett fattadt beslut, som borde kunna förutsättas

hos den föredragande, hvilken tillstyrkt beslutet, bör å andra sidan ej heller

förbises, att hvarje föreskrift, som inskränker deras antal, bland livilka

rekryter må tagas, innebär en ökad tunga för de rekryteringsskyldige. Under

eu tid, då allt större afseende fästes vid utbildningen af soldatens såväl

kropps- som själsegenskaper, torde en krigsstyrclse, som, med förbiseende

af andra omständigheter, endast har befordrandet af soldatens krigsduglighet

till syfte, lätt känna sig frestad att genom föreskrifvande af hvarjehanda

qvalifikationer småningom ställa sina anspråk jemväl på rekryten så högt,

att den skyldighet, som enligt knektekontrakten åligger rust- och rotehållare,

att för numret ställa duglig karl, blifver eu helt annan och vida mera tryckande

än från början varit afsedt, utan att derföre hvarje särskild sådan

föreskrift kan sägas innefatta någon rubbning af indelningsverkets hufvudgruuder.

De tid efter annan upprepade nedsättningarne i den högsta tillåtna

rekrytåldern synas ingifva icke alldeles ogrundade farhågor derför, att man

kan komma att vidare fortgå på en sådan väg, och Konungens rådgifvares

åtgärd i afseende på det af Kongl. Maj:t nu afgjorda ärendet har derföre

äfven ur denna synpunkt ansetts böra för Riksdagen tillkännagifvas.

Stockholm den 5 Mars 1872.

På Utskottets vägnar:

Tfa. IWUiiick åt'' Roeenscliöld.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 5.

Reservationer:

af Herrar Munek eif Rosenschöld, von Ehrenlieim, Dickson och Rydin,

som förklarat sig icke instämma i den af Utskottet framställda anmärkning;

af Herr Friherre Tersmeden;

af Herr Faxe, med hvilken Herr von Gegerfelt sig förenat: »Då Utskottet

icke funnit det ifrågavarande beslutet innefatta någon öfverträdelse

af grundlag eller allmän lag, och i följd häraf icke, såsom eljest ovilkorligen

bort ske, förordnat om åtal inför Riksrätt, måste jag antaga detta

såsom ett erkännande af Konungens rätt att fatta nämnda beslut — en

rättighet den äfven jag anser så mycket mera ostridig, som beslutet icke

gör någon rubbning i indelningsverkets hufvudgrunder. Jag är således

med Utskottet fullkomligt ense deri, att någon tillämpning af 106 § Regeringsformen

icke härvid kan komma i fråga; men lika litet bör, efter

mitt omdöme, omförmälda beslut föranleda anmälan enligt 107 § Regeringsformen.

Jag antager nemligen, att meningen med der gifna bestämmelser

ingalunda kan vara, att missbelåtenhet med ett af Regeringen i ett

enstaka fall fattadt beslut skulle utgöra tillräcklig grund för en dylik anmälan,

utan tror fast heldre, att sådan icke bör ske i annat fall, än om

Konungens rådgifvare, under en följd af rådslag eller i någon för riket i

allmänhet vigtigare fråga, förbisett hvad för riket varit nyttigt, eller om

en föredragande, genom försumlighet eller upprepade fel eller misstag, visat

sig sakna nit, skicklighet och drift, eller ock gjort sig saker till veld —

en mening som jemväl synes framgå af ordalydelsen i paragrafen. År nu

detta riktigt, så kan den af Utskottet beslutade anmärkning rimligen icke

föranleda till något sådant beslut af Riksdagen, som i sist åberopade grundlagsparagraf

omförmäles; och då, efter min åsigt, för Utskottet gäller detsamma

som för Riksdagen, så att Utskottet icke eger att hos Riksdagen

anmäla något annat än det, som, efter Utskottets eget omdöme, bör eller

åtminstone rimligen kan grundlägga ett beslut af sagda beskaffenhet, hade

Utskottet redan af detta skäl icke bort framkomma med ifrågavarande anmärkning.

*

Då jag för öfrigt, oaktadt de försök det nu justerade betänkandet

innefattar i syftning att framställa det ifrågavarande beslutet såsom i någon

mån vådligt, icke kan dela Utskottets åsigt i detta fall, och jag än mindre

kan gilla försöket att på anmärkningsvägen vinna hvad man befarar icke

kunna på annat sätt ernås, eller att för framtiden förekomma likartade

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Konstitutions-Utskottets Memorial N.-o 5.

beslut, livilket syftemål temligen tydligt framgår af motiven i betänkandet,

får jag, med anmälan af min reservation mot Utskottets förfarande,

vördsamt hemställa, att Riksdagen må lemna den framställda anmärkningen

utan afseende».

af Herr Hallenborg: »Ehuru jag anser, att den af Kongl. Maj:t i

Stats-Rådet beslutade åtgärd, att nedsätta den ålder, hvaröfver ingen får till

rekryt antagas, till 25 år, på intet sätt varit af behofvet påkallad, då erfarenheten

visat, att det hör till sällsyntheterna, att någon, utöfver denna

ålder, blifvit såsom sådan till antagning anmäld, likasom jag beklagar att

donna åtgärd blifvit vidtagen vid en, efter mitt förmenande, i hög grad

olämplig tidpunkt, har jag dock icke kunnat biträda det beslut, som Utskottet

fattat, att anmäla densamma enligt 107 § Regeringsformen.

Skulle denna regeringshandling i någon mån kunna anses stridande

emot grundlagens bud, har det endast varit, för såvidt den i 80 § Regeringsformen

stadgade bestämmelse »att indelningsverkets hufvudgrunder icke

må utan Riksdagens hörande rubbas» derigenom blifvit öfverträdd, i hvithet

fall den 106 § bort tillämpas, men då Utskottet icke dertill funnit skäl,

och jag omöjligen kan förena mig i den åsigt, att rikets sannskyldiga nytta

blifvit genom det ifrågavarande beslutet åsidosatt, nödgas jag emot Utskottets

framställning anmäla min reservation.»

af Herr Bergstedt: »Frågan om rätta tolkningen af § 107 Regeringsformen

har så ofta varit afhandlad, att jag icke anser nödigt här inlåta

mig på densamma i vidsträcktare mån, än att erinra, huruledes öfvertygelsen

inom Konstitutions-Utskottet vid alla riksdagar sedan 1868 varit

ense derom, att inga andra reflexioner öfver regeringsåtgärder böra i memorialet

angående statsrådsprotokollens granskning inflyta, än då Utskottet för

sin del anser dem böra föranleda till eu Riksdagens underdåniga skrifvelse om

eu eller flere rådgifvares entledigande. Då ur motiven till Utskottets memorial

synes framgå, att sådant icke är meningen med den framställda anmärkningen,

utan endast att till Kamrarnes uppmärksamhet anmäla en enstaka

regeringshandling, om hvars behöflighet och lämplighet under förevarande

omständigheter meningarne kunna vara delade, ehuru ingen ansett sig kunna

påstå, att någon grundlagsöfverträdelse dermed blifvit begången — i hvilket

fall endast § 106 Regeringsformen hade varit tillämplig — så har jag icke

för min del kunnat biträda anmärkningens framställande-»

af Herr Odelberg: »Uti det af Chefen för Landtförsvars-departementet

den 9 November sistlidet år föreslagna, af Stats-Rådets öfrige medlemmar

tillstyrkta och af Kongl. Maj:t i nåder beslutade stadgande rörande nedsättning

ifrån 30 till 25 af den ålder, inom hvilken rekryt vid indelta arméen

må antagas, kan jag för min del icke finna en regeringshandling,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 5.

genom hvilken blifvit förbisedd rikets sannskyldiga nytta; jag kan deruti

icke heller spåra något tecken till veld eller brist på nit, skicklighet och

drift. Jag ser tvärtom deruti ett fortsatt bemödande att åt våra stridskrafter

gifva så stor användbarhet och duglighet, som för handen varande

omständigheter kunde medgifva; och då åtgärden, enligt min åsigt, icke

heller innebär någon olaglighet eller något ingrepp uti rote- och rustliållares

bestående rättigheter gent emot Kronan och Staten, måste jag, med

ogillande af Konstitutions-Utskottets beslut uti förevarande betänkande,

mot detsamma mig reservera.

Då jag uttalat min opinion i detta enstaka fall, kan jag ej underlåta

att äfven omnämna den uppfattning rörande rätta tillämpningen af

107 § Regeringsformen, som hos mig utgör ett ytterligare skäl till ogillande

af detta betänkande. Jag kan nemligen väl fatta möjligheten utaf

eu så stor olikhet i åsigter, att en regeringshandling, som af ena hälften

bland Konstitutions-Utskottets ledamöter anses laglig och nyttig, af den

andra hälften bland samma Utskotts ledamöter betraktas från en alldeles

motsatt synpunkt; men jag kan derföre icke medgifva, att Utskottets vid

votering tillfälligtvis segrande majoritet handlar uti grundlagsenlig anda, då

densamma, ledd allenast af sitt omdöme rörande en regeringshandling,

derpå grundar eu opinionsyttring af så sträng natur som den, hvilken

Konstitutions-IJtskottet, med stöd af stadgandet i 107 § kan afgifva. Ordställningen

uti den omnämnda paragrafen gifver tydligt vid handen, att det skall

vara en flera gånger ådagalagd brist på klokhet, redlighet, skicklighet och

drift, som skall föranleda en anmälan i paragrafens syfte. En dylik anmälan,

grundad på omdömet hos en svag majoritet rörande blott en enda regeringshandling,

borde således, enligt mitt förmenande, aldrig kunna ifrågakomma.

»

af ''Herr Ehrenborg: »Med den på såväl ordalydelse som praxis

stödda uppfattning, att Konstitutions-Utskottet är genom 107 § ålagdt

hos Riksdagen tillkännagifva de rådgifvareärendeu af vare sig mer eller

mindre genomgripande vigt, hvilka Utskottet, utan hänsigt till något annat

än hvarje särskilt ärendes beskaffenhet, anser vara under någon i paragrafen

angifven kategori hänförliga, har jag, i fråga om den tillstyrkta åldersnedsättningen

för rekryt, funnit mig böra på de i memorialet anförda skäl

med min röst bidraga till det beslut som af Utskottet fattats. Men då

de menliga följder, hvilka Utskottet visat kunna af nämnda rådgifvareåtgärd

uppstå, ej böra tillmätas sådan betydenhet, som skulle göra just denna sak

i allra första rummet anmärkningsvärd, så har det förundrat mig, att vid

den slutliga pröfning som i Utskottet något sednare anställts af en annan,

efter mitt omdöme vida betänkligare rådgifvareåtgärd, denna icke funnits

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 5.

7

böra jemväl och med långt mera skäl bos Riksdagen anmälas. Jag afser

härmed det rådslag öfver civil-ärenden den 9 December, hvarvid några

bland Konungens rådgifvare tillstyrkte Konyl. Maj:t att, med afslag på anförda

underdåniga besvär, fastställa Stockholms stadsfullmäktiges beslut att

ikläda staden ansvar för betalning under högst 40 år å det amorterinqslån

af högst fem millioner riksdaler, som. Stockholms—Westerås—Bergslagens

jernväg saktiebolag ämnade mot räntebärande obligationer upptaga för byggande

af jernväg från norra stambanan till Westerås och Köping samt

till Norbergs jernväg.

Under bristen i vår lagstiftning på sådana restriktioner, genom hvilka

vidden af kommunernas gemensamma ordnings- och hushållsangelägenheter

vore närmare bestämd, har Regeringen varit forum för afgörandet af kommunernas

befogenhet och målsman för skyddandet af nuvarande och kommande

generationer från uppoffringar för sådana ändamål, som icke verkligen

afse kommunernas allmänna gagn och särskilda behof. Vid utöfvandet

af detta målsmanskap hafva Konungens rådgifvare haft rikliga tillfällen

erfara, att inom kommunerna förefunnits en växande benägenhet till

öfverskridande af det område, som i nämnda hänseende är det naturliga,

och hvad särskildt jernvägsföretag angår, att dessa, om än i vissa fall och

i någon mån afseende kommunernas allmänna gagn, dock alltmera uppenbart

visat sig närmast och hufvudsakligen vara industriföretag, beräknade

på vinst och framkallade af enskilda intressen. Med denna erfarenhet

skulle rådgifvarne mera hafva tillgodosett kommunernas behof af skydd

mot privatintressenas öfvermakt, än medverkat till någon inkräktning på

den kommunala sjelfstyrelsen, om de, så långt följdriktigheten efter förut

fattade beslut skäligen medgifvit, tillstyrkt Kongl. Maj:t att begagna Dess

vidsträckta latitud och makt till ett närmare begränsande af det kommunala

verksamhetsområdet. De hafva deremot nu, genom i förevarande mål

afgifna råd, än vidare öppnat nämnda område medelst godkännande af en

ny och särdeles vådlig form för kommuns deltagande i jernvägsföretag.

Det af Stockholms stadsfullmäktige fattade beslut var nemligen väsendtligen

olika alla dem, som för befrämjande af jernvägsanläggningar dittills förekommit

och af Kongl. Maj:t godkänts; ty utom det att sjelfva saken här

icke var för den med kommunikationer väl försedda hufvudstaden af något

tvingande behof påkalladt, och att banans utgångspunkt och sträckning,

liksom deraf beroende trafikberäkning, ej var bestämd, så blef i förevarande

fall, i stället för det hittills öfliga och redan allt för vidt utsträckta upptagandet

för lång tid af amorteringslån, på hvilka dock betalningsskyldigheten

kunnat till beloppet på förhand beräknas, nu eu början gjord till ett införande

af förut, icke försökt understödssätt, enligt hvilket kommunen till visser
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 5.

ligen uppåt begränsad men derunder oberäkneligt belopp ikläder sig ansvar

för räntan å ett enskildt jernvägsbolags skulder, och till och med underkastar

kommande generationer äfventyret af att öfvertaga hela jernvägen med

all dess dåvarande skuld samt för egen räkning drifva dess rörelse. Redan

under de former för understödjande af jernvägsföretag, hvilka förut blifvit

för kommuner gillade, hafva öfverdrifna förhoppningar på framtida vinst

stundom framkallat förhastade och mot röstminoriteten obilliga beslut. Då

i sådana fall dock något återhåll kunnat verkas genom den fordrade förbindelsen

att vidkännas en direkt och ovilkorlig utgift, så erbjudes deremot

här den frestande utsigten, att företagets lofvande afkomst skall göra måhända

all tillämpning af åtagen räntegaranti obehöflig; och hvad som sedermera

drabbar efterkommande, blir för dem en mer eller mindre oberäknad

förlust i följd af de borgensförbindelser, som den nuvarande generationen

under påtryck af privatintressen ingått.

Den rådgifvareåtgärd, hvarigenom tillstyrkts fastställandet af ett

steg i nu angifna riktning, hade enligt mitt förmenande företrädesvis bort,

såsom icke egnad att befrämja rikets sannskyldiga nytta, till Riksdagens

kännedom anmälas.»

af Herr Pehr Nilsson: »Jag har ansett det vara min pligt att härmed

offentligen tillkännagifva det jag icke bidragit till det medelst votering af

Konstitutions-Utskottets pluralitet tillvägabragta beslut, hvarigenom blifvit

utan grundlagsenlig anmärkning lemnad den allmänt bekanta regeringsåtgärden

att under sistlidet år sammankalla urtima riksdag; i afseende

hvarpå jag är af den mening, att Konungens rådgifvare ådagalagt en sådan

uppfattning af sitt vigtiga kall, hvilken ingalunda öfverensstämmer med

rikets sannskyldiga nytta. Derest Konstitutions-Utskottet beslutat en sådan

anmärkning, hade detsamma jemväl blifvit i tillfälle att för Riksdagen

öppet ådagalägga, huruvida ett statsrådsprotokoll verkligen finnes, som

utvisar, att Konungen fattat sitt högst maktpåliggande beslut, efter att hafva

inhemtat underrättelser och råd af sina lagliga rådgifvare i enlighet med

4, 8, 9 §§ Regeringsformen, eller huruvida Konungens beslut endast i

förbigående blifvit, såsom redan förut utom Stats-Rådet fattadt, i protokollet

omnämndt i sammanhang med annat ärende».

af Herr Sven Nilsson: »Utskottets beslut att för Riksdagen anmäla

Konungens rådgifvares åtgärd att tillstyrka det regeringsbeslut, som hade

till följd utfärdandet af Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse den 9 November

1871, angående ändring i föreskrifterna rörande rekryts vid indelta arméen

ålder, har af mig blifvit biträda men samma dag och på samma rådgifvares

tillstyrkan har Kongl. Maj:t fattat ett annat beslut, hviiket jag anser

vara

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ko) isti 111 tio ns-Utshottets Memorial N:o 5.

vara af beskaffenhet, att det med minst lika goda skäl bort för Riksdagen

anmalas. Det af mig bär åsyftade regeringsbeslutet har haft till följd utfärdandet

af Kong]. Maj:ts nådiga kungörelse den 9 November 1871 angående

hvad iakttagas bör -för bildande af kapital, att för indelta arméens

manskap vid dess afgång ur krigstjensten vara att tillgå. Emot Utskottets

underlåtenhet i detta fall har jag velat anmäla min reservation.

enom sistnämnda nådiga kungörelse stadgas och förordnas i § 1

inom. 1, att »för hvarje rekryt, som från och med nästkommande års

början mskrifves i nummer vid indelta arméen, skall, så framt vederbörande

lust- eller rotehållare sådant medgifver, i legokontraktet bestämmas ett visst

belopp, minst fem, högst tio riksdaler, som rust- eller rotehållare!! förbinder

sig att årligen utaf soldatens löneförmåner innehålla och till hans

kompanichef öfverlemna, för att af denna för soldatens räkning i sparbank

insattas»; i inom. 2, att om rust- eller rotehållare!! ej vill åtaga sig

sådan förbindelse, »åligger soldaten att, för ifrågavarande ändamål, sjelf

aingen afsätta och till kompanichefen aflemna det belopp, inom de i

monn 1 bestämda gränser, hvarom han med denne kan öfverenskomma»;

i § 2, inom. 4, att om soldaten ej denna sin skyldighet behörigen fullgör]

ma, i cell man det utan men för soldatens tjenstgöring kan ske, det

»ristande beloppet innehållas af de medel, som böra honom genom befälet

tillhandakomma. Ej må dock i något fall, utan soldatens medgifvande,

åt den för honom bestämda slitningsersättning och portionsskilling för

namnda ändamål användas mera än högst två riksdaler årligen»; i samma

■™°“ ,2’ atl„ dess» af rust- eller rotehållare eller soldat aflemnade,

eller åt befälet for den sistnämnde innehållna medel skola genom kompanichefens

försorg »insättas i den sparbank, som af regements- eller

mipschefen bestämmes, dervid för hvarje soldat bör uttagas särskild

sparbanksbok och vid insättningen göras förbehåll, att lyftning af insatta

medel, jemte ranta derå, icke må, så länge soldaten i tjenstår qvarstår, ega

null»; i § 1 inom. 4, att dessa medel, så länge soldaten i tjensten qvarstår,

ej heller ma »för hans gäld tillgripas eller utmätas»; och i § 7, att hvad

i namnda författning stadgas om soldat äfven skall ega tillämpning å

ryttare vid indelt kavalleriregemente, der för sqvadronschef skall till efterrättelse

landa hvad för kompanichef finnes föreskrifvet. Jag har velat

anföra dessa stadganden ur den Kongl. kungörelsen, på det den, som vill

uppmärksamma denna i lagstiftningsväg vidtagna regeringsåtgärd, må deraf

kunna bedöma huruvida den är till landets sannskyldiga nytta och vittnande

om den skicklighet, som i ett så grannlaga ärende bör fordras och

torvantas, eller om Kongl. Maj:t ens haft rätt att utfärda en sådan lag.

Bih. till Biksd. Prof. 1872. 3 Sami. 4 Haft. °2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 5.

Denna rätt synes mig icke vara medgifven i våra grundlagar, tv

den Kong!, kungörelsen lärer icke kunna hänföras till sådana lagar och

författningar, som rikets allmänna hushållning röra, och ej heller till de

krigslagar och författningar rörande krigsväsendet, som icke egen tillämpning

till medborgare utom krigsstaten. Den berör tvärtom sådana medborgare

mycket både deri, att uti § 1 uppställas vilkor för rust- och rotehållare,

som, om de antagas, skola fullgöras efter i författningen meddelade

bestämmelser, att författningen undantager soldatens tillgångar från utmätning

för hans gäld till annan person, och deri att då ryttare eller

soldat är rust- eller rotehållares tjenare samt för sin bergning beroende

af den lön han af dessa åtnjuter, så kan deras rätt icke vara oberörd, då

Kongl. Maj:t meddelar föreskrifter om användandet af denna lön eller

karlens öfriga tjensten åtföljande förmåner till annat än hvad denne och hans

familj behöfver, medan han är i tjenst. Man har anfört, att beloppet,

särdeles det lägsta af endast två riksdaler, är obetydligt; men det är icke

storleken af beloppet, som bestämmer rätten att föreskrifva eller taga det- Lika

litet som Kongl- Maj:t har rätt att meddela en sådan föreskrift rörande

ett belopp af t. ex. 50 eller 100 riksdaler, har han det om endast två,

fem eller tio riksdaler.

Den utfärdade författningen erinrar om uti förflutna tider icke ovanliga

lagar, då under förmaningar till sparsamhet och hushållning meddelades

föreskrifter, som vår tid finner nästan otroliga, om klädedrägt, mat

och dryck och mera dylikt. Man hade haft anledning förmoda det nutidens

lagstiftare skulle hafva vunnit den erfarenhet, att med tvång ingenting

uträttas för att bereda välmåga eller en betryggad ålderdom, utan att

sådant bör och måste bero på medborgares fria vilja samt åstadkommas

medelst upplysning och. exempel. Indelta arméens manskap består af fria

medborgare, som utom krigstjensten böra åtnjuta lika frihet med öfriga

att råda öfver samt förvalta sin egendom. Med kännedom om de loford

samme rådgifvare, som kontrasignerat den utfärdade kungörelsen, ofta uttalat

om detta manskap, loford som åtminstone jag aldrig funnit mig kunna

eller böra anse annat än i allmänhet förtjenta, må det förefalla något

underligt, att man trott en sådan lag vara behöflig. Mången anser den

icke vara det för det afsedda ändamålet, emedan erfarenheten har visat,

att detta på många ställen uppnåtts på frivillighetens väg, och tvifvelsutan

hade det öfver allt kunnat ske på denna, som är den enda rätta, hvarpå

målet kan vinnas och för framtiden ega bestånd.

År lagen ej behöflig, kan den ej vara nyttig.

Om författningen än är eu välmeningens frukt, lärer man likväl icke

misstaga sig i påståendet, att den innehåller föreskrifter, som kunna med
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utslcottets Memorial N:o 5.

11

föra mycket skadliga följder och icke vittna om den omtanke och det förutseende,

förutan hvilka den vackraste välmening kan blifva ett stort fel.

hn sådan föreskrift är bestämmelsen, att befälet skall, utan soldatens medgifvande

och till och med utan afseende på om det sker till men för hans

tjenstgöring, af den för honom bestämda slitningsersättning och portionsskilling

för nämnda ändamål använda två riksdaler årligen. Då man härmed

satt sparbanksbeloppet i första rummet och soldatens förmåga af

tjenstgöring i det andra, har man af välvilja för hans framtid inkräktat

på hans förmåga att fullgöra sina pligter, icke besinnande hvilka följder

en sådan föreskrift kan medföra. Om en ännu betänkligare brist på förutseende

vittnar föreskriften, att vid insättningen i sparbanken förbehåll skall

göras, »att lyftning af insatta medel jemte ränta derå icke må, så längre

soldaten i tjensten qvarstår, ega rum». Vill man än icke beakta den omständigheten

att soldaten med sin i sparbanken innestående behållning

skulle kunna, innan nan vill taga afsked, genom inköp af egendom, som

gåfye honom framtida bergning, eller på annat sätt använda denna behållning

mycket fördelaktigare än att låta den qvarstå mot ränta; så kan man

dock icke förneka den stora risk dessa besparingar äro underkastade, då

de, genom det föreskrifna aftalet med bankinrättningen, äro bundna der

och icke kunna utkräfvas utan att soldaten måste lemna sin tjenst. Att

vara sparbanker hittills blifvit förvaltade så, att deras förmåga att fullgöra

sina förbindelser icke brustit, innebär ingen borgen för deras framtida

vederhäftighet. Snarare skulle det kunna antagas, att, i den mån deras

rörelse blir mera omfattande, måste de, om en allmän kris inträffar, blifva

rada beiöida deraf än hittills kunnat vara händelsen. Och förnekas lärer

net icke kunna, att en sparbank lika väl som hvarje annan bankinrättning

är underkastad eventualiteten att icke kunna fullgöra sina utbetalningar,

eller, att om banken kommer på obestånd, soldaternas der insatta medel

ändock ej kunna uttagas, medan tid ännu vore att rädda dem. Man måste,

till följd af författningens föreskrift, låta dem qvarstå och åtnöjas med

den^ utdelning, större eller mindre, som efter sparbankens utredning kunde

erhållas. Ett. medel för besparingarnes räddande kan väl tänkas, men

knappast tillgripas, nemligen det att afskeda manskapet- Men krigsstyrelsen

kan väl. knappast vara beredd på en sådan åtgärd som ett afskedande

i massa, hvilket under sådana förhållanden måste ske. Den är ej ens berättigad

dertill.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stockholm, G. W. Blomqvists Boktryckei''i, 1872.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rättelse

i Konstitutions-TJtskottets Memorial N:o 5.

Sid. 2, rad. 13 uppifr. står: arbetslöshet läs: orkeslöshet

» 7’> -v 1 o. 2 nedifr. står: till ett införande af förut icke försökt, understödssätt,.

läs: till införande af ett förut icke försökt understödssätt.

Bill. till Bilcsd. Prof. 1872. 3 Samt. 5 Käft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.