Sök i Ratio Lex

Memorial, med förslag till ny Tryckfrihetsförordning. För. 1871 års lagtima Riksdag framlade då varande Konstitutionsutskott

1872-03-25 · 36 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 34 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1872:6, Memorial, med förslag till ny Tryckfrihetsförordning. För. 1871 års lagtima Riksdag framlade då varande Konstitutionsutskott

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Ut skottets Memorial N:o 6.

I

K:o 6.

Ank. till Riksd. Kansli den 25 Mars 1872, kl. 2 e. m.

Konstitutions-Utskottets Memorial, med förslag till ny Tryckfrihetsförordning.

För. 1871 års lagtima Riksdag framlade då varande Konstitutionsutskott

(i Mem. N:o 7) ett förslag till ny Tryckfrihets-förordning, som

af Första Kammaren i de flesta delar antogs att hvila till vidare grundlagsenlig

.behandling, men af Andra Kammaren återförvisades, i anledning

af. åtskilliga mot detaljbestämmelser i förslaget framställda anmärkningar.

Tiden rnedgaf ej Utskottet att före riksdagens slut vidtaga någon åtgärd

i anledning af återremissen, hvarföre frågan då förföll; men som af förhandlingarne

i ämnet synes framgå, att de hufvudgrunder, på hvilka förslaget

hvilade, inom begge Kamrarne tillvunno sig ett temligen allmänt

erkännande, har Utskottet deraf hemtat anledning att nu upptaga frågan

till förnyad, handläggning, för att, sedan de ändringar i förslaget blifvit

vidtagna, hvilka påkallats af de under Riksdagens öfverläggningar i ämnet

uttalade åsigter, eller eljest funnits af nöden, ånyo underställa detsamma

Riksdagens pröfning.

Dessa förändringar gälla förnämligast de §§ i förslaget, den 15, 25

och 26, som handla om ansvarighet för tryckt skrifts innehåll samt om

tryckfrihetsnämndens sammansättning och om vidden af denna nämnds

befogenhet.

Bih. till lliksä. Vrot. 1872. P, Samt. 6 Käft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Konstitutions-Utslcottets Memorial N:o 6.

Hvad först vidkommer ansvarigheten, och i främsta rummet den

som i afseende på andra skrifter än periodiska åligger författare, så förpligta!''

1 § 6 mom. af nu gällande Tryckfrihets-förordning hvarje författare,

ehvad han vill vara okänd eller ej, att tillställa boktryckaren en förseglad

sedel med uppgift om sitt namn och hemvist, hvilken namnsedel boktryckaren

i 8 mom. af samma § förklaras skyldig att, när åtal mot skriften

anställes, till domstolen ingifva. Någon påföljd för författare, som undeilåter

att ställa sig denna föreskrift till efterrättelse, har dock icke blifvit

fastställd, hvaremot ansvaret för skriftens innehåll i sådant fall enligt sist

åberopade mom. bindes vid boktryckaren, derest icke författaren sjelfmant

mfver sig hos domaren tillkänna. Annorlunda kan betydelsen af dessa

fagrum icke uppfattas, än att lagstiftaren väl velat framhålla, hurusom det

i främsta rummet åligger den, som författat eu i tryck offentliggjord skrift

att, när dess innehåll befinnes kränka statens eller enskild medborgares

rätt, öppet framträda att svara för hvad han brutit, men att lagstiftaren

det’oaktadt, när författaren icke af egen drift känner sig dertill uppfordrad,

icke ansett hans uppdagande vara af den vigt för det allmänna,, att det

bör befrämjas genom någon vare sig af enskild part eller offentlig myndighet

anställd inqvisition. Den anonymitetsrätt, som sålunda i tryckfrihetens

intresse blifvit författare medgifven, äfven när hans skrift befunnits

brottslig, och mot hvilken, under förutsättning att straffet träffar

i författarens ställe någon som jemte honom med vetskap om skriftens

innehåll väsendtligen bidragit till dess offentliggörande, någon anmärkning

icke försports, har dock ej blifvit vederbörligen tillgodosedd genom 1871

års förslag, hvars 15 § i 1 mom. innehöll, att författaren skulle vara för

tryckt skrifts innehåll ansvarig, om han sitt namn a skriften utsatt ellei

densamma till offentliggörande i tryck utlemnat. Långt ifrån att här medoffves

någon rätt för författare att välja, om han vill gifva sig tillkänna

eller ej, eger han knappt utsigt att i något fall, när atal anställes, förblifva

okänd. ’ Ty har han utlemnat skriften till offentliggörande — och detta

måste han alltid i viss mån anses hafva gjort, så vida skriften utgifves

under hans lifstid och manuskriptet icke blifvit honom utan hans vetskap

eller mot hans vilja frånhändt — så står det boktryckare eller utgifvare

fritt att med anlitande af hvarje i allmän lag tillåtet bevisningsmedel bringa

hans namn i dagen, och det ligger en särskild uppmuntran till ett dylikt

förfarande deri, att ansvaret för skriftens innehåll, så snart författaren

upptäckes, träffar honom ensam.

Genom den af Utskottet nu föreslagna nya redaktion af 15 §1 mom.

har Utskottet sökt återföra bestämmelserna om författares ansvarighet till

närmare öfverensstämmelse med hvad derom finnes stadgadt i gällande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 6.

3

Tryckfrihetsförordning. Har nemligen författaren ej redan genom utsättande

af sitt namn å skriften uppgifvit alla anspråk på anonymitet, kan

han enligt Utskottets nu föreliggande förslag endast i det fall dragas till

ansvar för skriftens innehåll, att han sjelf erkänt sig hafva utlemnat densamma

till offentliggörande. Detta kan ske genom en skriftlig förbindelse

till utgifvaren eller boktryckaren att af denne vid anstäldt åtal företes,

eller genom eu för samma ändamål i vittnens närvaro afgifven förklaring,

och den ansvarighet som i dessa fall drabbar författaren, svarar i det närmaste

mot den, som nu åligger honom, när han tillställt boktryckaren

bevittnad namnsedel. Ilar åter författaren icke sjelf beredt tillgång till

något af dessa bevisningsmedel, kan han endast genom frivilligt erkännande

inför domstol att hafva utlemnat skriften till offentliggörande ådraga

sig ansvar för dess innehåll. Hvarje anledning att, under förevändning af

författarens befordrande till ansvar, efter honom anställa ransakning, för

att i strid med hans önskan få hans namn uppenbaradt, har följaktligen,

så vidt på lagstiftningen ankommer, blifvit undanröjd.

I afseende på periodisk skrift är Utskottet fortfarande af den mening,

att nu varande Tryckfrihets-förordnings stadgande i 1 § 7 mom. och 4 §

7 inom., som lägger ansvar för sådan skrifts innehåll uteslutande på utgifvaren,

bör bibehållas af skäl hvilka finnas anförda i Utskottets vid sistlidne

års lagtima riksdag aflåtna memorial i ämnet. Utgifning af tidning

eller tidskrift är nemligen ett företag, hvartill flera författare samverka,

ofta ända till hundradetal, då hvarje insändare af en annons är att såsom

sådan anse. Det ligger i sakens natur, att ett sådant företag icke kan

bestå utan eu ledare, som bestämmer hvad af de biträdande författarnes

arbeten skall i skriften inflyta. Han liksom öppnar dörren för den offentlighet,

som genom skriften beredes åt de der nedlagda tankar och åsigter,

och han gör det först efter att hafva sjelf eller genom andra, till hvilka

han i sådant hänseende hyser förtroende, egnat dem nödig pröfning. Härmed

har han ock de facto öfvertag^ ansvaret för skriftens innehåll, ur

hvilka pennor det än må hafva flutit, och det är följaktligen icke någon

juridisk fiktion, utan ett uttryck af det verkliga förhållandet, då lagen lägger

ansvaret på honom. Att här låta de särskilda författarne framträda för att

uppbära ansvaret för hvad de skrifvit, vore endast att för en mindre samvetsgrann

utgifvare öppna tillfälle att genom framteende af föregifna författare

undandraga sig ansvaret för skriftens innehåll. Det torde icke under

några förhållanden möta synnerliga svårigheter att finna personer, som äro

villiga att mot någon ringa vedergällning åtaga sig författareskapet förren

äfventyrlig tidningsartikel, och hvilka derjemte äro i besittning af den måttliga

bildningsgrad, som erfordras för att med något sken af sannolikhet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 6.

kunna gifva sig ut för upphofsman till ett dylikt författareskap. Detta block

anledningen, hvarföre Utskottet icke ens velat föreslå, att, när författaren

utsatt sitt namn vid en i tidningen införd artikel, han må för dess

innehåll sjelf svara. Att för öfrig! någon väsendtlig olägenhet för tidningsutgifvaren

icke kan uppstå af en så vidt utsträckt ansvarighet som den,

hvilken nu efter lag eger rum, vill Utskottet sluta deraf, att i det förslag

till ändringar i Tryckfrihets-förordningen, som enligt uppdrag af det i Göteborg

år 1869 samlade publicistmöte utarbetats af särskilde komiterade och

vunnit det två år derefter i Stockholm sammanträdande mötets bifall, ifrågavarande

stadgande om utgifvares ansvarighet blifvit lemnadt utan någon

anmärkning. Deremot synes det mindre egentligt att, på sätt Konstitutions-Utskottet

i sitt förra förslag ifrågasatt, under samma kategori som

periodisk skrift upptaga andra skrifter, hvilka innehålla bidrag af flera författare,

enär det åtminstone icke ligger i sakens natur, att för sådan skrift

skall finnas eu utgifvare, som oberoende af de särskilda författarne bestämmer

hvad i skriften skall inflyta. 1 följd häraf och då dylik skrift

snarare är att betrakta såsom en samling skrifter af flera författare, bör

dermed i afseende på ansvarigheten icke förhållas annorlunda än efter 15

§ 1 mom.

I 4 mom. föreslås icke någon ändring i innehållet af motsvarande

bestämmelser i 1871 års förslag, hvaremot Utskottet ansett nödigt att i

någon mån förtydliga redaktionen. Genom den lydelse mom. nu fått bör

det vara uppenbart, dels att, med den inskränkning i afseende på bevisningsmedlen

som föranledes af mom. 1, samma regler gälla för utgifvare,

när han för undgående af ansvarigheten vill uppgifva författare, som för

boktryckare, när han vill för samma ändamål hänvisa till författare eller

utgifvare, dels att det endast tillkommer den tilltalade att uppgifva den,

på hvilken han vill afleda ansvaret, utan att åklagare eller enskild målsegande

dervid har annan rätt än att efter befogenhet söka ådagalägga uppgiftens

oriktighet; lyckas han deri, stadnar ansvaret på den som lemnat

uppgiften.

Då, på sätt nu sednast är antydt, fråga uppstår om riktigheten af

gjord uppgift om författare eller utgifvare af en åtalad skrift, i det att

densamma bestrides, vare sig af den såsom författare eller utgifvare uppgifne,

eller af åklagare eller målsegande som åtalet anställt, skulle enligt

1871 års förslag denna fråga afgöras af den för pröfning af skriftens innehåll

utsedda nämnd. Utskottet såg häri icke blott eu garanti för möjligheten

att i tvifvelaktiga fall finna den brottslige, utan ock en trygghet för

boktryckaren i alla de fall, då han uppenbarligen handlat i god tro. Ty

ehuru Utskottet var af den mening, att det under sådana förhållanden vore

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 6.

5

lätt för boktryckaren att förete nödiga bevis om eu af honom uppgifveu

persons skyldighet att för åtalad skrifts innehåll ansvara, kunde det dock

ej nekas, att någon gång af tillfälliga anledningar tillgång till dylik fullständig

bevisning vore afskuren, ehuru alla omständigheter häntydde derpå,

att boktryckarens uppgift vore riktig. I sadant fall skulle nämndens utslag

mera sannolikt utfalla till boktryckarens fördel än domstolens, som

måhända lättare funne sig af bevisningens formela brister förhindrad att

godkänna densamma. Och å andra sidan, om boktryckaren framlade eu i

behörig ordning bevittnad namnsedel eller annan dylik i formelt afseende

bindande bevisning derom, att eu person, som uppenbarligen icke haft något

med skriften att skaffa, författat eller utgifvit densamma, så hade nämnden

i sin egenskap af samvetsdomstol friare händer att vid eu sådan bevisning

fästa det afseende den förtjenade, än eu till iakttagande af de legala

bevisningsreglerna strängare bunden domstol.

Nu har emellertid häremot erinrats, att den funktion, som sålunda

skulle tillkomma nämnden, vore för hittills gällande rättegångsordning

främmande, och dertill af den ömtåliga beskaffenhet, att den icke borde

öfverlåtas åt en institution, hvars verksamhet i dess föreslagna nya form

ännu icke hunnit pröfvas. Frågan om hvem som borde för en skrifts innehåll

ansvara vore af den art, att den, utan inverkan af de dömandes subjektiva

öfvertygelse, endast efter beskaffenheten af den åvägabragta bevisningen

borde bedömas, och den hänvisades följaktligen af sjelfva sakens

natur till domstols afgörande. Det ringa antal fall, då, enligt hvad man

befarat, domstolens beslut skulle i följd af brister i bevisningen utfalla i

strid med den materiela rättvisans fordringar, kunde sannolikt genom vidtagande

af ytterligare försigtighetsmått från utgifvares och boktryckares

sida än vidare inskränkas. Förslagets antagande komme dessutom att leda

dertill, att nämnden måste i sådana mål, hvarom uu är fråga, två gånger

sammanträda, först för att afgöra hvem som borde för skriftens innehåll

ansvara, och sedan för att, efter det ransakningen i målet försiggått, meddela

yttrande angående skriftens brottslighet. Och slutligen skulle derigenom

att å svarande sidan funnes flera parter med stridiga intressen svårighet

uppstå vid utöfvande af den rätt att bland nämndens ledamöter utan

uppgiga skäl utesluta ett visst antal, som allmänt anses böx-a tillkomma

parterne, men som Utskottet, hufvudsakligen på grund af den antydda svårigheten,

funnit sig förhindradt att föreslå.

Dessa skäl, hvilka, oafsedt den vigt de utan tvifvel i och för sig ega,

vinna ökad betydelse deraf, att de uttalats till förmån för ett bestående

förhållande, om ändamålsenligheten af hvars förändring den allmänna meningen

följaktligen får anses icke vara öfvertygad, hafva föranledt Utskottet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 6.

att icke vidare påyrka någon rubbning åt domstolens befogenhet att pröfva

hvem som bör för en skrifts innehåll ansvara. Då emellertid denna pröfning,

så länge den handhafves af domstol, måste följa legala bevisningsregler,

har Utskottet bort tillse, att boktryckare eller utgifvare åtminstone

ej lemnas tillfälle att med anlitande af i formelt afseende bindande bevisningsmedel

leda ansvaret ifrån sig på personer, hvilka antagligen icke kunna

inom statens dömande myndighets område anträffas och till straff befordras,

eller ock för redan begångna brott undergå eller hafva att förvänta

sådant straff, att den tillökning deri, som kan följa af tryckfrihetsbrott^,

icke är af synnerlig betydelse. På det att i sådana fall en föröfvad tryckfrihetsförbrytelse

icke måtte blifva helt och hållet eller till någon del

strafflös, föreslår Utskottet, att icke någon må såsom ansvarig författare

eller utgifvare af domstol antagas, som vid den tid då skriften utgafs icke

var i riket bosatt, ej den som vid den tiden var för brott häktad, afvita

eller genom sjukdom eller ålderdomssvaghet beröfvad förståndets bruk

och ej heller den som ej fyllt femton ar. I sammanhang härmed hafva, i

enlighet med derom gjordt yrkande, särskilda qvalifikationer för rättigheten

att utgifva tidning eller tidskrift blifvit upptagna från nu gällande tryckfrihetsförordning.

Ehuru sålunda de af Utskottet nu vidtagna ändringar i förslagets

15 § i vissa delar innefatta en återgång till gällande lag, synes likväl

§:ns lydelse, sådan den nu föreligger, innebära icke oväsendtliga företiäden

framför denna. Såsom ett sådant måste utan tvifvel anses, att boktryckaren,

då han icke behöfver, såsom nu är förhållandet, till svaromål instämmas,

när författarens eller utgifvarens namn är bekant, i många, kanske

de flesta, fall undgår obehaget att inställa sig vid domstol. Derjemte har

man genom att i serien af ansvarige personer äfven i fråga om icke periodiska

skrifter upptaga utgifvaren beredt boktryckaren en ny utväg att

undgå ansvar, hvilken så mycket säkrare bör leda till målet, som hvarje

lagligt bevisningsmedel står öppet, då det gäller att ådagalägga hvem som

är utgifvare, medan deremot författaren, den ende till hvilken boktryckaren

för afvärjande af ansvaret nu har regress, icke får röjas, om häri

ej sjelfmant gifver sig tillkänna. Men jemte det förslaget sålunda innebär

verkliga fördelar för den boktryckare, som handlar i god tro, så afser det

å andra sidan att genom undanrödjande af det ovilkorliga vitsord, som

enligt gällande lag tillkommer hvarje i viss form affattad uppgift om en

skrifts författare eller utgifvare, stäfja det missbruk med dylika uppgifter

som nu understundom bedrifves. Förslaget innehåller nemligen, att uppgiften,

i motsats till hvad nu är förhållandet, får underkastas laglig pröfning,

så att den ej blir obetingadt gällande, ifall t. ex. den uppgifne nekar, eller

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 6. 7

åklagare eller målsegande kan förebringa motbevisning. Denna pröfningsrätt

torde innefatta hvad som på lagstiftningens väg ytterligare kan göras,

till förekommande deraf att straff för tryckfrihetsbrott träffar en annan

än den verkligen skyldige.

Beträffande sättet att utse juryn har det visserligen blifvit anmärkt,

att landstingen icke vore tjenliga att i detta afseende fungera såsom valkorporationer,

utan att särskild jury borde väljas inom hvarje stad, der

boktryckeri finnes anlagdt. Då emellertid Utskottet icke kunnat erfara,

att denna mening vunnit allmännare insteg, men deremot ett ytterligare

skäl att låta landstingen välja jurymän tillkomme, derest boktryckerier, på

sätt Utskottet här nedan föreslår, skulle få anläggas jemväl på landet, har

Utskottet saknat anledning att ifrågasätta någon förändring i afseende på

jurymannakorpsers bildande inom landstingens områden.

Betänkligheter af större vigt hafva uttalats mot det af 1871 års

Konstitutions-Utskott föreslagna sätt att bilda juryn inom de städer, hvilka

ej i landsting deltaga, och som för närvarande äro tre till antalet nemligen

Stockholm, Göteborg och Malmö. Det må erkännas, att någon för

detta ändamål fullt så lämplig valkorporation som landstingen icke är

inom dessa städer att tillgå. Landstingen ersättas visserligen der af stadsfullmäktige,

men dessa innehafva dessutom funktioner, som gifva deras

verksamhet en helt annan karakter. Sjelfve eller genom sina delegerade,

drätselnämnd, fattigvårdsnämnd, sundhetsnämnd och så vidare utöfva stadsfullmäktige

icke blott all beslutande myndighet som tillkommer kommunen,

utan ock en i kommunens och dess medlemmars angelägenheter mången

gång djupt ingripande förvaltning, att icke tala om en beskattningsrätt af

ojemförligt större betydelse än den landstingen hittills utöfvat eller sannolikt

hädanefter få anledning att utöfva. En myndighet med så vidsträckt

fält för sin verksamhet och dertill permanent i utöfningen af denna

verksamhet, kan icke undgå att med ständig uppmärksamhet följas af pressen

och blifva föremål för dess kontroll. Det kan då icke utan fog anmärkas,

att denna omständighet bör tagas i allvarligt betraktande då det

gäller att afgöra, huruvida valet af pressens domare bör åt stadsfullmäktige

anförtros, äfvensom att det i denna institutions eget intresse vore

önskvärdt om den kunde befrias från befattningen med ett så ömtåligt

val. Skulle man nu på denna grund vilja öfvergifva tanken att låta stadsfullmäktige

välja jurymän, men derjemte vidhålla den enligt Utskottets

förmenande för åstadkommande af ett godt och samvetsgrant val synnerligen

vigtiga grundsats, att valet bör uppdragas åt några få namngifna

personer, enär dessa alltid komme att helt annorlunda än ett större antal

valmän erfara känslan af det moraliska ansvar, som på dera hvilar, åter
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 6.

står knappast någon annan utväg än att låta on sådan valkorps, på sätt

Utskottet nu föreslår, årligen utses af de vid val af ledamöter i Riksdagens

Andra Kammare röstberättigade. Den invändning, som här sannolikt

möter, att deltagandet för ett elektorsval icke kan antagas blifva synnerligen

stort, torde åtminstone till någon del förfalla i betraktande deraf,

att här är fråga endast om rikets största städer, inom hvilka alltid bör

vara att påräkna ett tillräckligt antal personer med den upplysning som

fordras för att inse betydelsen af ett sådant val och framkalla ett derpå

grundadt intresse för detsamma. I öfrigt må erinras, att någon allmänt

erkänd och på alla länders förhållanden fullt tillämplig metod för juryns

utväljande ännu icke någonstädes är funnen. Hvad i den vägen hittills

kommit till stånd, är, när man undantager England, endast att hänföra till

försök, om hvilkas verkningar man ännu saknar tillräcklig erfarenhet, och

en jury som på en gång tillfredsställer alla berättigade fordringar kan derföre

af den svenska lagstiftningen lika litet som af någon annan under

den närmaste framtiden väntas.

I stad bör såväl valmans- som jurymannavalet ske inför Magistraten,

på hvars ansvar det sålunda ankommer, att valet i behörig tid och

ordning förrättas, men bestämmandet af det antal jurymän som bör väljas

tillkommer valmännen.

I sammanhang med stadgandena om jurymannavalen står bestämmelsen

i förslagets 35 §, att lagen skall gälla till efterlefnad först från

September månad år 1873. Om nemligen en sådan bestämmelse saknades,

skulle, i den händelse förslaget af Riksdagen antoges och af Kongl.

Maj:t, jemlikt 81 § Regeringsformen, under loppet af näst instundande lagtima

riksdag sanktionerades, lagen omedelbart träda i gällande kraft, och

landstingen, hvilka först i September månad hafva sina ordinarie sammanträden,

nödgas särskildt sammankomma för anställande af jurymannaval.

Bland de förändringar förslaget i öfrigt undergått intages främsta

rummet af den, som vidtagits i 9 § och som afser att utvidga rättigheten

att anlägga boktryckerier derhän, att sådant må utan inskränkning ske

jemväl på landet. Kännbart framträder behofvet af en sådan rättighet i

köpingar, och dermed jemförliga orter, och det saknas, enligt hvad Utskottet

erfarit, icke exempel derpå, att inom dylika samhällen utgifvas tidningar,

hvilka, i följd af nu stadgade förbud mot boktryckeriers anläggning

på landet, måste tryckas i närmaste stad. Den hufvudsakliga anledningen

till den inskränkning, som nu, i strid med näringslagstiftningens grundsatser

i allmänhet, eger rum i afseende på boktryckerinäringen, består utan

tvifvel

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 6.

9

tvifvel i den svårighet som ansetts kunna uppstå att på hvarje ort, der

boktryckeri skulle å landet kunna anläggas, finna lämplig person för uppdraget

att såsom ombud åt den pressen öfvervakande högsta myndighet

utöfva den kontroll öfver tryckta skrifters offentliggörande, som Tryckfrihetsförordningen

föreskrifver. Men då man tager i betraktande, att det

endast är inom mera talrikt befolkade samhällen som för ett boktryckeri

kan påräknas tillräcklig sysselsättning, och dess inrättande med någon

utsigt till framgång försökas, torde man medgifva att den nödiga kontrollen

mot pressens missbruk bör kunna åstadkommas å eu dylik ort utan

större svårigheter än i städer med icke talrikare befolkning. Så länge

domstolarne på landet icke hafva tätare ordinarie sammanträden, än som

för närvarande är förhållandet, anser Utskottet det likväl vara nödvändigt,

att de förbrytelser, hvilka begås genom tryckt skrift utgången från ett på

landet beläget tryckeri åtalas vid närmaste stadsrätt, enär det i annat fall

icke blefve möjligt att beifra sådana förbrytelser med den skyndsamhet

lagen i 34 § föreskrifver.

De af Utskottet föreslagna tillägg till 4 § samt 5 § mom. 1 och 4,

innefattande dels förbindelse för kommunala myndigheter att, på sätt redan

i kommunallagarnc i viss mån finnes stadgadt, hålla sina handlingar för

allmänheten tillgängliga, dels rättighet att utan särskildt tillstånd offentliggöra

Riksdagens Kamrars protokoll, då de icke hållits vid öfverläggningar

inom lyckta dörrar, dels förbud att offentliggöra protokoll och handlingar

i förlikta brottmål, hafva tillkommit i anledning af mera allmänt uttalade

önskningar inom Riksdagens Kamrar.

Då Utskottets förslag i 10 § föreskrifver, att hvarje nummer af tidning

eller tidskrift skall innehålla uppgift om utgifvarens namn, blir det

öfverflödigt att i 8 § stadga, att utgifvarens namn jemväl skall anmälas

hos Justitie-kanslern eller hans ombud, och föreskriften derom kan desto

heldre utgå, som eu sådan uppgift möjligen skulle kunna, lika med det nu

brukliga tillståndsbeviset för rättigheten att utgifva periodisk skrift, tilläggas

ett obehörigt vitsord i afseende på hvem som bör anses såsom skriftens

utgifvare.

Ehuru det stadgande i gällande Tryckfrihets-förordning, som ålägger

boktryckare att till Kongh Biblioteket samt till hvarje af rikets universitet

årligen utan betalning aflemna ett exemplar af allt som under året hos

honom tryckes, bör bibehållas, så länge något annat medel icke står till

buds, att tillgodose en af dessa inrättningars vigtigaste uppgifter, att bevara

fullständiga samlingar af den inhemska litteraturen, finnes likväl ingen

anledning att göra denna skyldighet för boktryckaren mera betungande

Bill. till Riksä. Brok 1872. 3 Sami ti Hatt. ’ 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutions- Utskottets ■Memorial N:o f>.

än för ändamålets vinnande är nödigt. Så är likväl förhållandet så länge

boktryckaren anses pligtig att på egen bekostnad och eget ansvar ombesörja

boksändningarnes transport till bestämmelseorten, äfvensom att der hålla särskild!

ombud, som drager försorg om deras aflemnande till biblioteket. 14 §

har derföre redigerats så, att de föreskrifna exemplaren få aflemnas på

den ort, der boktryckeriet är beläget, till Justitie-kanslern eller hans

ombud. Der särskilda kostnader uppstå genom exemplarens insändande till

biblioteken, böra desamma enligt Utskottets förmenande af allmänna medel

bestridas. R7.

I afseende på bestämmelserna om qvarstad hav Utskottet dels sökt

så vidt möjligt inskränka de i 22 § föreskrifna tider, inom hvilka anmälan

om lagd qvarstad bör ske hos domstol och domstolens yttrande deröfver

meddelas, dels ock i 32 § infört eu hänvisning till allmän lag i fråga om

ansvar och skadestånd för obehörig qvarstad.

Den i 12 § förekommande straffbestämmelse torde lämpligen kunna

ersättas med en hänvisning till allmänna lagens stadgande angående ett

med det i 12 § omförmälda jemförlig! brott, hvarjemte det i samma §

meddelade tillstånd att å skrift utsätta diktadt namn uteslutits, såsom dels

obehöflig^ enär denna rättighet måste anses befintlig så länge ej annorlunda

är vordet uttryckligen stadgadt, dels möjligen ledande till den föreställning,

att lagen betecknade* såsom lofligt hvarje upptagande äfven af

sådana signaturer, hvilka vore allmänt kända såsom tillhörande andra

personer. _

Slutligen hafva strafflatituder införts vid sådana förbrytelser, hvilka

ansetts böra med högre eller lägre straff efter omständigheterna beläggas.

Då enligt Utskottets år 1871 framlagda förslag den institution som

i 108 § Regeringsformen och 70 § Riksdagsordningen omtalas under namn

af Komiterade för tryckfrihetens vård skulle afskaffa^, och §§:ne följaktligen

upphäfvas, hade Utskottet, på det att icke nummerföljden i sednare §§ af

dessa lagar skulle behöfva ändras, föreslagit att dela 109 § Regeringsformen

och 69 § Riksdagsordningen hvardera i två §§. Såvidt angår sistnämnda

§ har Utskottet icke något mot detta förslag att erinra, hvaremot det förekommer

Utskottet som om det afsedda ändamålet i afseende på Regeringsformen

lämpligare skulle ernås genom en delning af dess 107 §. Det sista mom.

i denna har ursprungligen utgjort en fristående §, den 76:te, i 1810 års

Riksdagsordning, men vid affattande! af nuvarande Riksdagsordning lärer

§:n ansetts icke hafva sin naturliga plats i denna lag, utan af sådan anledning

flyttats till Regeringsformen, der den, till förekommande af rubbning

i paragrafföljden, infördes såsom ett nytt moment under 107 §. I följd

häraf kan möjligen ilen föreställning uppstå, att stadgandet, som ej mindre

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 6.

genom sitt innehåll än genom sin ställning i 1810 års Riksdagsordning

angifver sig: såsom åsyftande ej blott Konstitutions-Utskottets granskning

af Stats-llådets protokoll, utan ock den granskning af Statsverket, Banken

och Riksgälds-kontoret, som Riksdagen genom öfriga Utskott och genom

Revisorer eger utöfva, numera genom den närmare förbindelse hvari det

blifvit stäldt till föreskrifterna om Konstitutions-Utskottets _ verksamhet

skulle gälla endast eller företrädesvis denna. Ett tillfälle erbjuder sig. nu

att skingra eu sådan föreställning genom att af sista mom. i 107 § bilda

en särskild §, som skulle intaga den nuvarande 108:des plats, medan deremot

den 109:de, som i afseende på ämnets beskaffenhet mindre lämpar sig

för delning, skulle förblifva odelad.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och med åberopande i

öfrigt af Utskottets till 1871 års Riksdag aflåtna memorial N:o 7, hemställer

Utskottet,

att Riksdagen måtte antaga att hvila till vidare grundlagsenlig

behandling:

Ro följande förslag till ny

Tryckfrihets-förordning.

§ 1.

Enhvar ege att, utan något af den offentliga makten i förväg lagdt

hinder, i tryck utgifva skrifter; och må ej någon kunna i annan ordning

eller i annat fall, än denna lag stadgar, för tryckt skrifts innehåll tilltalas

eller straffas.

§ 2.

Hvad i denna lag stadgas, gälle alla skrifter och dertill hörande afbildningar,

som utgått från tryckpressen eller genom andra likartade mekaniska

medel blifvit mångfaldigade.

§ 8.

Denna lag må ej tillämpas å tryckt skrift, som ej blifvit utlemnad

till försäljning eller till spridande på annat sätt.

§ 4.

Alla hos domstolar, embetsverk, samt andra offentliga eller kommunala

myndigheter och inrättningar befintliga protokoll, beslut, skrifter och

handlingar må, med här nedan stadgade vilkor och undantag, af en hvar

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutions-Utskottets Memorial Ko 6.

i tryck utgifvas, och skola för detta ändamål icke allenast i afskrift mot

lösen utlemnas åt den det äskar, utan äfven kunna, om det ej medför betydande

olägenheter, på stället utan lösen afskrifvas. Tjensteman, som

obehörigen hindrar eller fördröjer utlemnandet eller afskrifningen, värde

derför såsom för tjenstefel tilltalad och straffad.

§ 5-

l:o. Protokoll hållna hos Konungen i ministeriela ärenden och kommandomål,

Statsrådets protokoll med dertill hörande handlingar, protokoll

hållna hos Riksdagens Kamrar vid öfverläggningar inom lyckta dörrar, samt

hos de i § 54 Regeringsformen omförmälda Deputerade, Hemliga Utskottets

protokoll och handlingar, Konstitutions-Utskottets protokoll rörande Statsrådet,

samt Banko- och Stats-Utskottens, Banko- och Riksgäldsverkens

äfvensom Revisorernes öfver samma verk protokoll och handlingar rörande

hemliga ärenden må icke utan vederbörandes tillstånd före 50 år efter

protokollets eller handlingens datum utbekommas eller genom tryck offentliggöras.

Utgifvas sådana handlingar af trycket i strid mot hvad nu sagdt

är, och finnes ej särskilt straff derå i allmän lag eller särskilda stadgar

utsatt, böte utgifvaren 100 R;dr eller mera efter förbrytelsens beskaffenhet.

2:o. Handlingar angående försvarsverket, hvilkas kungörande kan

medföra vada för rikets säkerhet, må icke utlemnas eller genom tryck

offentliggöras, vid ansvar som i nästföregående mom. stadgas.

To. Ministeriela handlingar, hvilka icke äro att hänföra till de i

första mom. af denna § omförmälda, äfvensom diplomatiska personers anteckningar

eller berättelser öfver ministeriela ärenden, hvilka beröra förhållanden

under sednast förflutna 50 år, få ej utan Kongl. Maj:ts tillstånd

utgifvas. Den häremot bryter straffas som i 1 mom. säges.

4:o. Vid offentliggörandet af rättegångshandlingar skall uteslutas allt

sådant, som innehåller hädelser mot Gud eller lasteliga uttryck om rikets

öfverhet eller högeligen sårar blygsamheten, äfvensom hvad i afseende å

personer, hvilka saken icke rörer, kan i sådana handlingar hafva influtit

anstötligt eller förklenligt. Protokoll och handlingar i förlikta brottmål

må ej, så länge någon af parterna lefver, utan deras'' tillstånd, eller, derest

parterna äro döda, förr än 50 ar efter deras död, af trycket utgifvas. Den

häremot bryter böte 50 R:dr eller mera efter förbrytelsens beskaffenhet.

5:o. I andra fall, än då allmän lag och gällande författningar dertill

föranleda, må ej meddelas eller i tryck offentliggöras sådana utdrag af

kyrkoböcker eller andra själavården och kyrkotukten rörande handlingar,

eller vid fängelse, sjukhus eller hospital förda anteckningar, som lända

någon till skada eller förklenande, vid bot som i nästföregående mom.

stadgas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 6.

13

(bo. Äro skrifter eller handlingar af enskild person i allmän vård

öfverlemnade, galle i afseende å deras offentliggörande de vilkor, som vid

mottagandet blifvit fastställda. Utgifvas i tryck dylika skrifter och handlingar

i strid mot de fastställda vilkoren, böte utgifvaren 50 R.dr eller

mera efter omständigheterna. Lag samma vare, om enskildt bref, som ej

till något rättegångsmål hörer, utan författarens tillstånd i tryck utgifves.

Offentliggöres skrift, handling eller bref, som i detta mom. omförmäles,

vare utgifvaren alltid ansvarig för innehållet.

§ 6.

Angående eganderätt till skrift gäl le hvad som stadgas i särskild

lag, stiftad i den ordning 87 § Regeringsformen föreskrifter.

§ 7.

Privilegier å skrifters utgifvande må icke hädanefter meddelas; Konungen

dock obetaget att sådana till allmänna inrättningars understöd redan

förlänta hvarje gång på högst 20 år förnya.

§ 8.

Innan något nummer eller häfte af tidning eller tidskrift utgifves,

skall i Stockholm hos Justitie-kanslern och å annan ort hos hans der

förordnade ombud skriftligen uppgifvas skriftens titel och tryckningsort.

Lag samma vare der förändring i något af dessa hänseenden eger rum.

Utgifves tidning eller tidskrift, innan anmälan som nu sagdt är

skett, böte boktryckaren 100 R:dr.

§ 9.

Hvarje svensk undersåte, som råder öfver sig och sitt gods samt ej

är medborgerligt förtroende förlustig, ege att idka boktryckerirörelse och

bokhandel. Anläggning af boktryckeri skall minst 14 dagar förr, än någon

skrift derifrån utgifves, anmälas hos Magistraten i den stad, i eller närmast

hvilken boktryckeriet anlägges, eller, der Magistrat ej finnes, hos den

för staden särskild! tillsatta styrelse. Der boktryckeri ombyter egare,

åligge den nye egaren att derom göra anmälan, innan någon skrift från

boktryckeriet utgifves. Den som nu föreskrifven anmälan försummar, böte

100 R:dr.

§ 10.

A hvarje tryckt skrift skall boktryckarens namn jemte tryckningsorten

och årtalet utsättas. Försummas det, böte boktryckaren, så ock den

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 6,

soin skriften försäljer eller annorledes utsprider, 100 R:dr. ridning eller

tidskrift skall derjemte, vid enahanda bot för boktryckare, pa hvarje nummer

eller häfte upptaga namnet på den, som i egenskap af utgifvare bestämmer

skriftens innehåll.

Hvad här stadgas om utsättande af boktryckares namn, tryckningsort

och årtal, galle dock ej för notifikationer och formulärer med

mera af dylik beskaffenhet.

§ 11.

Boktryckare må ej utan författares eller utgifvares tillstånd hans

namn å tryckt skrift utsätta, ej heller annorledes uppenbara, såvida ej anstäldt

åtal dertill föranleder, vid bot af 300 il:dr.

§ 12.

Utsätter någon i sviklig afsigt å tryckt skrift orätt författare-, utgifvare-

eller boktryckarenamn, tryckningsort eller årtal, vare förfallen till

det straff, som i allmän lag för bedrägeri stadgas.

§ 13.

Af hvarje tryckt skrift skall boktryckaren, samtidigt med skriftens

utlemnande till försäljning eller till spridande pa annat sätt, aflemna ett

exemplar i Stockholm till Justitie-kanslern och å annan ort till hans der

förordnade ombud. Den det försummar böte 15 R:dr
§

14.

För Kongl. Biblioteket samt för hvarje af rikets universitet skall

boktryckare af allt, som under aret hos honom tryckes, inom slutet af

Juni månad nästföljande år, utan betalning tillhandahålla i Stockholm

Justitie-kansleren och å annan ort hans der förordnade ombud ett fullständigt

och felfritt exemplar jemte dertill hörande plancher. Underlatei

någon det, böte för hvarje särskildt fall 50 R:dr och vare ändock pligtig

att, vid enahanda ansvar, inom ny förelagd tid behöriga exemplar aflemna.

§ 15-

För innehållet af tryckt skrift vare, med här nedan stadgade undantag,

författaren ansvarig, om han låtit utsätta sitt namn å skriften eller

annorledes erkänt sig hafva densamma till offentliggörande i tryck utlemnat.

Ti I annat fall ansvare utgifvaren.

Öfversättare af skrift vare såsom dess författare ansedd.

För allt som offentliggöres i tidning eller tidskrift ansvare den som

i egenskap af utgifvare bestämt skriftens innehåll.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutions- Utshottets Memorial N:o 6.

15

År ej författaren eller utgifvaren känd, åligger det boktryckaren att,

inom tid som Rätten honom förelägger, uppgifva ansvarig författare eller

utgifvare; gör lian det ej, eller kan lian ej uppgiften styrka, eller varder

lian förvunnen att hafva gjort oriktig uppgift, ändå att densamma af den

uppgifne erkännes, stånde han sjelf ansvaret. Vill utgifvare, för undgående

af ansvarigheten, ansvarig författare uppgifva, vare lag samma.

Ej må såsom ansvarig författare eller utgifvare antagas den, som

vid den tid, då skriften utgafs, icke var i riket bosatt, ej den. som vid den

tiden var för brott häktad, afvita eller genom sjukdom eller ålderdomssvaghet

beröfvad förståndets bruk, och ej eller den, som ej fyllt femton år. För att

kunna såsom ansvarig utgifvare af tidning eller tidskrift godkännas, erfordras

dessutom att vara svensk undersåte och i åtnjutande af medborgerligt

förtroende.

Utsprider någon skrift, hvarå boktryckarens namn och tryckningsorten

ej äro utsatta, vare i fråga om ansvar för innehållet såsom boktryckare

ansedd, derest ej styrkas kan, från livilket tryckeri skriften utgått.

§ 16.

Brott, som genom tryckt skrift begås och för livilket ej i denna lag

särskildt ansvar finnes utsatt, bestraffas enligt allmän lag, och varde skriften

konfiskerad; dock att konfiskationen, så vidt möjligt är, inskränkes till den

eller de delar af skriften, hvilka befunnits af brottsligt innehåll. Sålunda

till konfiskation dömd skrift eller del deraf må icke vidare försäljas eller

utspridas, ej heller må hvad som befunnits brottsligt ånyo af trycket utgifvas.

Hvar som häremot bryter vare, då han om konfiskationen egt eller

bort ega kunskap, förfallen till ansvar efter samma lagrum, enligt hvilket

straff för det genom skriften begångna brottet förut blifvit ådömdt.

§ 17-

Justitie-kanslern åligge att sjelf eller genom ombud, som af honom

förordnas, vaka öfver denna lags efterlefnad.

§ is.

Finner Justitie-kanslern förbrytelse mot denna lag vara begången af

beskaffenhet att den af allmän åklagare bör beifras, ege han vidtaga

åtgärd till målets utförande vid laga domstol.

§ 19-

Åtal för tryckt skrifts innehåll må ej af allmän åklagare anställas,

sedan sex månader förflutit från den tid skriften, jemlikt § 13, blifvit till

Justitie-kanslern eller hans ombud inlemnad.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutions-Utsleottets Memorial N:o 6.

§ 20.

Anses tryckt’ skrift böra till åtal af allmän åklagare föranleda, ege

Justitie-kanslern „ eller hans'' ombud att, derest så pröfvas nödigt, låta belägga

skriften med qvarstad.

Jemväl domstol må, sedan åtal der blifvit anhängiggjordt, på yrkande

af allmän åklagare eller enskild målsegande förordna att tryckt skrift

skall med qvarstad beläggas.

§ 21.

Qvarstad å tryckt skrift skall verkställas å alla i författarens, utgifvarens,

förläggarens, boktryckarens samt bokhandlares eller annan utspridares

värjo befintliga exemplar, men må ej läggas å större del af skriften,

än det eller de häften eller nummer, i hvilka det såsom brottsligt ansedda

förekommer. Ej må qvarstad, innan den blifvit i tryckningsorten verkställd

eller påbjuden, annorstädes ega rum, utom i det fall att skriften ej

blifvit, enligt § 13, till Justitie-kanslern eller hans ombud inlemnad, eller

att boktryckarens namn och tryckningsorten ej finnas å skriften utsatta,

§ 22.

Har Justitie-kanslern eller hans ombud förordnat om qvarstad, skall,

vid påföljd att densamma eljest anses förfallen, i Stockholm inom fyra

dagar och i landsorten inom fjorton dagar anmälan derom ske hos vederbörande

domstol och målet der anhängiggöras.

Domstolen skall, inom två dagar sedan svaranden blifvit hörd, gilla

eller upphäfva qvarstaden, vid påföljd att densamma eljest förfaller, utan

att kunna vidare påbjudas.

Inom samma tid bör domstol meddela beslut i anledning af der framstäldt

yrkande om qvarstad.

Qvarstad skall ofördröjligen och utan hinder af deröfver förd klagan

verkställas.

§ 23.

Den, som med vetskap derom, att qvarstad å tryckt skrift blifvit

påbjuden, skriften utsprider, vare förfallen till det straff allmänna lagen

stadgar för den, som qvarstad bryter.

§ 24.

Mål angående förbrytelse mot denna lag upptages vid allmän underrätt

i den stad, der förbrytelsen blifvit begången, eller, derest den föröfvats

å landet, vid underrätt i närmaste stad.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-(Itskottets Memorial N:o 6.

17

§ 25.

Lagligheten af åtalad skrifts innehåll skall pröfvas af eu utaf nio

ledamöter bestående Nämnd.

§ 26.

Den i nästföregående § omförmälda Nämnd bildas sålunda, att för

hvarje landstingsområde utväljas årligen af landstinget minst tretio allmänt

aktade män, bland hvilka, då Nämnd skall sättas, domstolen genom lottning

uttager femton; och skall, sedan desse befunnits ojäfvige eller de jäfvades

rum blifvit genom ny lottning fyldt, hvardera parten, utan uppgifna skäl,

af de sålunda utlottade utesluta tre- Landstingsområde, som innefattar två

eller flera städer, må, efter som landstinget pröfvar nödigt, indelas i särskilda

distrikt, och gälle i ty fall för sådant distrikt hvad ofvan om landstingsområde

stadgadt är.

I stad, som ej i landsting deltager, skola de vid val af ledamöter i

Riksdagens Andra Kammare röstberättigade hvarje år inför Magistraten

utse tjugufem valmän, hvilka ege att för staden verkställa det val, som för

landstingsområde tillkommer landstinget. Valet sker inför Magistraten, och

gälle i öfrigt hvad här ofvan stadgadt blifvit.

Om utgången af val, som landsting anställt, skall Konungens Befallningshafvande

ofördröjligen underrätta stadsdomstolarna inom det landstingsområde

eller distrikt, för hvilket valet skett.

Ledamot i Nämnden må ej utan laga förfall denna befattning sig

undandraga eller derför erhålla annan godtgörelse, än att domstolen må

tillägga honom, om han sådant äskar, ersättning för resekostnaden, enligt

hvad för landstingsman finnes stadgadt. Sådan ersättning skall, der ej

enskild part kännes skyldig och förmår densamma gälda, af allmänna

medel utgå.

§ 27.

Nämndens ledamöter skola på kallelse sammanträda inför domstolen

och aflägga edlig försäkran att efter bästa förstånd och samvete utlåtande

i saken afgifva och att i obrottslig tystnad hålla såväl hvad som under

öfverläggningen yttras, som huru de särskilda ledamöterna rösta.

§ 28.

Sedan ransakning^! blifvit fulländad, skall domstolen till Nämndens

besvarande framställa denna fråga: »År skriftens innehåll brottsligt efter

det lagens rum, åklagaren åberopat?» Afser åtalet flera brott, eller föranleder

målets beskaffenhet i öfrigt till flera frågor, varde de hvar för sig

framställda.

Bill. till Riksd. Rrot 1872. .9 Sami. (> Höft.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 6.

§ 29.

Då fråga, enligt hvad i nästföregående § omförmäles, till Nämndens

afgörande hänskjutes, skall domstolen i sammanhang dermed till Nämnden

aflemna, jemte alla till målet hörande handlingar, en fullständig skriftlig

sammanfattning af hvad i saken förekommit. Derefter öfverlägge Nämnden

inom sig om det beslut, som fattas skall, hvilket bör grundas på de skål,

som under ransakningen förekommit; och skall Nämnden med ja eller nej

besvara den framställda frågan. Ej må Nämnden åtskiljas innan den sitt

beslut fattat. Eör den tilltalades fällande fordras minst två tredjedelar af

rösterna.

§ 30.

Sedan Nämndens beslut blifvit inhemtadt, afgöre domstolen målet

och afklinne ofördröjligen för parterna utslag. Har den tilltalade i anledning

af Nämndens beslut blifvit fälld till ansvar, skall domstolens'' utslag

underställas Hofrätts pröfning.

§ 31.

I afseende på förbrytelse, begången genom utrikes tryckt och till

riket införd skrift, gälle hvad allmän lag stadgar om spridande af skrifter

af biottsligt innehåll; dock ma Justitie-kanslern, der han så finner nödigt,

förordna om skriftens beläggande med qvarstad. Vidtager han sådan åtgärd,

skall anmälan derom ofördröjligen ske hos domstol, som eeerfatt

upphäfva eller gilla qvarstaden, i hvilket sednare fäll viss tid bör utsättas,

inom hvilken skriften skall, vid äfventyr af konfiskation, vara ur riket utförd!

§ 32.

Angående ansvar och skadestånd för obefogadt åtal eller obehörig qvarstad,

gälle hvad i allmän lag stadgas.

§ 33.

I allt, hvad genom denna lag icke uttryckligen annorlunda stadgadt

är, gälle hvad i allmän lag om rättegång i brottmål stadgas.

§ 34.

Alla mål angående förbrytelser mot denna lag skola, vid ansvar för

domare och embetsman, med största skyndsamhet afgöras.

§ 35.

Denna lag skall gälla till efterlefnad från och med den 1 September

1873. 1

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutions- UtsJcottets Memorial N:o 6.

19

2:o. Följande förändringar i

Regeringsformen.

(Nuvarande lydelse.)

§ 107.

Skulle Konstitutions-Utskottet anmärka,

att Statsrådets ledamöter samfält

eller en eller flere af dem uti

deras rådslag om allmänna mått och

steg icke iakttagit rikets sannskyldiga

nytta, eller att någon föredragande

icke med oväld, nit, skicklighet och

drift sitt förtroendeembete utöfvat,

ege då Utskottet att sådant tillkännagifva

för Riksdagen, hvilken, om den

flnner rikets väl det kräfva, kan hos

Konungen skriftligen anmäla sin önskan,

att lian ville ur Statsrådet och

ifrån embetet ‘skilja ^den eller dem,

emot hvilka anmärkning blifvit gjord.

Frågor uti detta ämne kunna i Riksdagens

Kamrar väckas och af andra

Riksdagens Utskott än Konstitutionsutskottet

hos Kamrarna andragas,

men icke af Riksdagen afgöras förr,

än sistnämnda Utskott deröfver blifvit

hördt. Under Riksdagens öfverläggningar

derom skola icke Konungens

beslut uti mål, som röra enskilda personers

eller korporationers rättigheter

och angelägenheter, kunna ens nämnas,

ännu mindre någon Riksdagens

pröfning underställas.

Allt hvad Riksdagen efter granskning

godkänt eller lemnat oanmärkt

bör anses hafva vunnit decharge i afseende

på det granskade, och ingen

ny, till ansvarighet förbindande, granskning

af ny Riksdag i samma mål vara

tillåten; dock bör, oaktadt den af Riks
-

(Föreslagen lydelse).

§ 107.

Skulle Konstitutions-Utskottet —

— — — anmärkning blifvit gjord.

Frågor uti detta ämne — — —

— Riksdagens pröfning underställas.

§ 108.

Allt hvad Riksdagen — —--

deras embetsbefattning tillkommer.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 6.

dagens Utskott eller Revisorer förrättade

generela öfversigt af statsmedlens

utdelning, det åligga vederbörande

embetsman att verkställa den

speciela revision, som dem i kraft af

deras embetsbefattning tillkommer.

§ 108.

Lagtima Riksdag skall hvart tredje

år, på sätt i Riksdag s-ordning en sägs,

förordna sex för kunskaper och lärdom

kända män att jemte Justitie-ombudsmannen,

som bland dem förer ordet,

utöfva värd öfver tryckfriheten. Desse

komiteracle, af hvilka tvä utom Justitie-ombudsmannen

skola vara lagfara,

ege sådan befattning, att, i händelse

någon författare eller boktryckare,

innan tryckningen, sjelf öfverlemnar

dem en skrift och begär deras yttrande,

huruvida åtal derå, efter tryckfrihetslagen,

kan ega ruin, skola Justitie-ombudsmannen

och minst trenne

komiterade, hvaraf en lagfaren, ett sådant

yttrande skriftligen afgifva. Förklara

de deruti, att skriften må tryckas,

vare dä både författare och boktryckare

från allt ansvar frie, och lig ge

det å komiterade.

Riks dags-ordningen.

§ 69. § 69.

Lagtima Riksdag skall hvart tredje Lagtima Riksdag

år tillsätta en Nämnd af fyratioåtta — domsrätt skiljas,

personer, deraf hvardera Kammaren

genom sluten omröstning inom sig utser

tjugufyra, och hvilken Nämnd, i

den ordning 103 och 104 §§ Regeringsformen

stadga, eger att döma, huru
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 6.

21

vida Högsta Domstolens saintlige ledamöter

gjort sig förtjenta att i deras

vigtiga kall bibehållas, eller om visse

af dem, utan bevisligen begångna fel

och brott, hvarom Regeringsformens

102 § handlar, likväl kunna anses böra

från utöfningen af Konungens domsrätt

skiljas.

Denna Nämnd träder samma dag § 70.

den blifvit vald tillsammans. Nämn- j)m i förcgående § omförmälda

dens samtlige ledamöter rösta först, Nämnd träder— — — - vidare

man för man, öfver den frågan: Skall föreskrifves

omröstning anställas till uteslutande

af någon bland Högsta Domstolens ledamöter?

Besvaras denna fråga enhälligt

eller af de flesta rösterna med

nej, blifva Högsta Domstolens samtlige

ledamöter bibehållne. Besvaras

den åter med ja, uppgör hvar och en

af Nämnden en sluten lista på dem

af Högsta Domstolens ledamöter, flera

eller färre, som han anser böra entledigas.

De tre bland desse, som då

fått det största antal röster emot sig,

ställas hvar efter annan under ny omröstning,

hvarvid två tredjedelar af

rösterna fordras emot den eller dem,

som skola anses vara från Riksdagens

förtroende uteslutne; och förhålles derefter

såsom i Regeringsformens 103

§ vidare föreskrifves.

§ 70.

Lagtima Riksdag skall hvart tredje

är förordna sex för kunskaper och lärdom

kända män att jemte Justitie-omhudsmannen,

som bland dem förer ordet,

utöfva värd öfver tryckfriheten.

Desse komiterade, af hvilka tvä utom

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 6.

Justitieombudsmannen skola vara lagfarne,

valjas medelst omröstning genom

tjugufyra valmän, deraf hvardera Kammaren

inom sig utser tolf. Af går mellan

Riksdagarna någon bland komiterade,

välja de öfrige till det lediga

rummet en behörig man.

Stockholm den 25 Mars 1872.

På Utskottets vägnar:

Pehr vobi IMirenliciiEt.

Reservationer:

af Herr von Ehrenheim, med hvilken Herr Friherre Terstneden instämt,

äfvensom Herr Dickson i fråga om juryns sammansättning: »Emot

Utskottets förslag i § 26 får jag anmäla min reservation. Det lämpligaste

sättet för juryns bildande skulle efter min tanke vara att uppdraga åt

stadsdomstolarne att årligen, hvar för sitt område, utse ett stort antal personer

— vexlande t. ex. emellan 100 och 500 efter orternas folkmängd —

bland hvilka sedermera jurymän för hvarje särskilt fäll skulle uttagas genom

lottning. Då valet öfverlemnades åt domstolen, borde man kunna

påräkna att endast redbara personer af så mycken bildning, som för uppdraget

erfordras, uppfördes på jurymannalistan, och det stora antalet skulle

vara en borgen, att ensidighet vid valet icke kunde göra sig gällande. Denna

åsigt har emellertid icke inom Utskottet vunnit understöd, och har jagvid

sådant förhållande icke sett någon annan utväg för juryns bildande än

att anlita de kommunala myndigheterna samt, i följd häraf, instämt i Utskottets

förslag att lemna uppdraget åt landstingen, hvar för sitt landstingsområde.

Att göra ett undantag för de städer, som bilda egna lands
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Konstitutions-Ut skottets Memorial N:o 6.

tingsområden, bär deremot synts mig föga följdriktigt, och jag har så

mycket mindre kunnat instämma i Utskottets “förslag i hvad det afser

nämnda städer, som detta förslag synes mig erbjuda föga garanti för ett

godt resultat. För att ett val, hvaruti ett stort antal personer kunna deltaga,

skall blifva godt, fordras i första rummet att valet skall vara föremål

för ett lifligt intresse bland de väljande, och något sådant befarar jag icke

kunna påräknas för val af elektorer för utseende af en jurymannakorps.

Vill man icke öfverlemna valet åt stadsdomstolarne, tror jag att detsamma

bör för ifrågavarande städer uppdragas åt stadsfullmäktige. Det minsta

antalet bör också öfverallt höjas från 30 till 50, och § följaktligen få följande

lydelse:

”Den i nästföregående § omförmälda Nämnd bildas sålunda, att inom

hvarje landstingsområde och stad, som ej i landsting deltager, utväljas årligen,

af landstinget för landstingsområdet och af stadsfullmäktige för staden,

minst femtio allmänt aktade män, bland hvilka, då Nämnd skall sättas,

domstolen genom lottning uttager femton ojäfvige ledamöter, och skall hvardera

parten utan uppgifna skål af de sålunda utlottade utesluta tre. Landstingsområde,

som innefattar två eller flera städer, må, efter som landstinget

pröfva!- nödigt, indelas i särskilda distrikt, och gälle i ty fall för sådant

distrikt hvad ofvan om landstingsområde stadgadt är.

Om utgången af val, som landsting anställt, skall Konungens Befallningshafvande

ofördröjligen underrätta stadsdomstolarne inom det landstingsområde

eller distrikt, för hviiket valet skett.

Ledamot i Nämnden må ej utan laga förfall denna befattning sio

undandraga eller derför erhålla annan godtgörelse, än att domstolen må

tillägga honom, om han sådant äskar, ersättning för resekostnader, enligt

hvad för landstingsman finnes stadgadt. Sådan ersättning skall, der ej

enskild part kännes skyldig och förmår densamma gälda, af allmänna

medel utgå.»

I afseende på §§ 14 och 15 instämmer jag med Herr von Gegerfelt.»

af Herr ron Gegerfelt mot Utskottets beslut angående dels 14 $

hvars lydelse lian ansåg böra blifva sådan som den af förra Riksdagens

Konstitutionsutskott föreslagits, samt dels 15 § 1 mom., hviiket han faun

böra lyda sålunda: »För innehållet af tryckt skrift vare med här nedan

stadgade undantag författaren ansvarig, om han utlemnat skriften för att

i tryck offentliggöras. I annat fall ansvare utgifvarem’.

af Herr Faxe: »Då jag härmed anmäler min reservation mot Utskottets

förslag till 14 och 15 §§ Tryckfrihets-förordningen, får jao i sådant

afseende anmärka: to

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 6.

vid § 14, att genom den föreslagna lydelsen deraf, afvikande från

innehållet af såväl motsvarande stadgande i nu gällande Tryckfrihetsförordning

§ 1 mom. 11, som Utskottets vid sednaste lagtima riksdag i

ämnet afgifna förslag, hvilket i denna del då lemnades utan anmärkning,

från boktryckarne blifvit på Justitie-kanslern och dess ombud öfverflyttadt

ett besvär, som icke bar ringaste gemenskap med desses egentliga befattning

och aldra minst med Justitie-kanslerns, eller att vara en mellanlänk

mellan boktryckarne, å ena, samt universiteten och Kongl. Biblioteket,

å andra sidan, samt att detta synes mig högst olämpligt både i och för

sig och i anseende till de flera olägenheter och kostnader, som deraf skulle

föranledas, då den, som emottoge de ifrågavarande handlingarne, naturligtvis

äfven måste ordna och granska hvad som lemnades, för att tillse,

att handlingarne vore fullständiga, hvilket åter, enär sådana handlingar

vanligen aflemnas endast en gång om aret i större massor och icke ens

häftade, skulle, särdeles i hufvudstaden och de städer, der ett större

antal tryckta skrifter utgifvas, erfordra ganska mycken tid och omsorg,

så att ombuden ingalunda kunde åtnöjas med de ringa arvoden, som nu

bestås; hvarjemte särskilda förvaringsrum säkerligen mångenstädes blefve

nödiga för handlingarnes förvarande tilldess vederbörande komme i tillfälle0

att afhemta dem. Afhemtningen skulle ock medföra icke så ringa

kostnad för universiteten och Kongl. Biblioteket, som för detta ändamål

måste hafva ombud på en mängd olika ställen, derest eljest meningen

icke är, att Justitie-kanslern och dess ombud äfven skulle ombesörja handlingarnes

fördelning och öfversändande, hvilket åter komme att högst betydligt

öka deras besvär — och sådant allt blott för att befria boktryckarne

från den icke särdeles betungande omsorgen att, på sätt dem

allt hittills ålegat, en gång om året aflemna eller afsända omförmälda

handlingar i tre exemplar, ett till hvardera af nämnda inrättningar; samt

vid § 14, att då, enligt Utskottets förslag, författaren skulle vara

ansvarig för innehållet af tryckt skrift allenast i det fall, att han låtit

utsätta sitt namn å skriften, eller annorledes erkänt sig hafva densamma

till offentliggörande i tryck utlemnat, så, jemte det man kan tveka huruvida

meningen är, att ansvarighet för författaren eger rum när helst han

gör ett sådant erkännande, eller om dertill fordras att erkännandet skall

vara afgifvet före eller vid skriftens utlemnande till tryckning, hvilket

sednare dock vore alltför orimligt, måste stadgandet likväl alltid tydas

derhän att, der ett dylikt erkännande icke afgåfves, bevisning om rätta

förhållandet icke finge förebringas, hvarken af utgifvare eller boktryckare,

ej heller af åklagaren. Härigenom skulle följaktligen ännu bättre än

hittills

s. 25 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 6.

25

hittills beredas tillfälle att flytta ansvaret från den verkligen skyldige till

eu jemförelsevis oskyldig, — att begagna s. k. ansvaringar, hvilka finge

plikta för andras synder, äfven om de handlat i god tro, men icke haft

nog klokhet att på förhand taga författarens skriftliga, med vittnen styrkta

erkännande, att skriften blifvit af honom utlemnad i afsigt att få den i

tryck offentliggjord eller annorledes förs ett sig med fullgiltig! bevis om

ett sådant erkännande.

Af dessa skäl hemställer jag om afslag å Utskottets förenämnda

förslag, och att ifrågavarande stadgande!! må erhålla följande lydelse:

§ 14. »Till Kongl. biblioteket samt till hvarje af rikets universitet

skall boktryckare, af allt som under året bos honom tryckes, inom slutet

af Juni månad nästföljande år, utan betalning aflemna ett fullständigt och

felfritt exemplar, jemte dertill hörande planche!-. Underlåter någon det,

höte för hvarje särskild! fall 50 R:dr och vare ändock pligtig att, vid

enahanda ansvar, inom ny förelagd tid behöriga exemplar aflemna».

§ 15. »För innehållet af tryckt skrift vare, med här nedan stadgade

undantag, författaren ansvarig, om han utlemnat skriften för att i tryck

offentliggöras. J annat fall ansvare utgifvaren».

Det öfriga af sistnämnda § skulle blifva lika med hvad Utskottet

föreslagit; och torde jag, i afseende på skilnaden emellan Utskottets och

här framställda förslag i fråga om författarens ansvarighet, endast behöfva

erinra, att då, enligt det förra, författaren blefve ansvarig _allenast i det

fall, att han erkänt sig hafva utlemnat skriften till tryckning, så skulle,

efter hvad nu är föreslaget, hans ansvarighet inträda, äfven då sådant, oaktadt

hans förnekande, behörigen styrktes. Uppenbart är, att man, vid åtal,

endast på detta sätt kan träffa den verkligen brottslige, som sökt skydda

sig bakom en annans rygg; och att såsom upphofsman till brottet och således

mest brottslig måste anses den, som icke allenast författat den brottsliga

skriften, utan ock utlemnat densamma, i afsigt att den skall i tryck

offentliggöras — det torde likaledes vara klart.

För öfrigt antager jag, att om vid åtal kändt och ostridigt eller bevisligt

vore, hvilken som, enligt lag, skall vara ansvarig för den åtalade

skriftens innehåll, komme åklagaren att vända sin talan omedelbart mot

denne, men i annat fall måste boktryckaren först höras med skyldighet

att uppgifva rätter ansvarig utgifvare. Gitter han ej det eller varder uppgiftens

riktighet af den uppgifne förnekad och kan ej styrkas, eller varder

boktryckaren förvunnen att hafva gjort veterligen oriktig uppgift, så att,

ändå att uppgiften af den uppgifne erkännes, det likväl ådagalägges, att

icke denne utan en annan är den verklige utgifvaren, och har boktryckaren

Jlih. till Rilcsd. Prof. 1872. 8 Sami. G Käft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 6.

icke varit i god tro, då, men också endast då skulle ansvaret drabba honom.

Detsamma skulle ock gälla för utgifvare, så att han egde uppgifva

och styrka, hvilken som, i egenskap af författare, rätteligen bör ansvara

för skriftens innehåll, men eljest sjelf, på sätt om boktryckare är sagdt,

stånda ansvaret.

Hvad angår utgifvare af periodisk skrift, så. enär han ensam eger

bestämma skriftens innehåll, så att allt hvad den innehåller måste anses

deruti hafva influtit med hans vetskap och vilja, är han ock fullt jemförlig

med författare och bör följaktligen ansvara lika med denne. Detta är ock

nödvändigt, om man vill motverka begagnandet af s. k. ansvaringar. Att

åter, såsom ifrågasatt blifvit, undantag härifrån skulle göras för det fall,

att författarens namn funnes undertecknadt den del af skriften, som utgjorde

föremål för åtal, skulle, mera än nuvarande föreskrifter, underlätta

omförmälda oskick, och man kunde för hvarje periodisk skrift, i stället fölen,

få legio af ansvaringar; ty, säge hvad man vill, så är det vida lättare

att, emot en ganska ringa vedergällning, förmå någon att sätta sitt namn

under en eller annan artikel, än att få en person, som åtager sig ansvaret

för allt hvad som intages i skriften under en längre tidsföljd, helst ingen

lärer vara så enfaldig, att han ej förstår, att, då den verklige utgifvaren

icke sjelf vågar åtaga sig ansvarigheten, orsaken dertill är, att skriften skall

komma att innehålla åtskilligt, som medför ansvar. Det har visserligen

blifvit erinradt, att det icke vore möjligt för utgifvaren att hålla hand deröfver,

att icke något af brottslig beskaffenhet i skriften inflöte, synnerligast

om sådant förekomme under annonsform; men det är mera än sannolikt

att, om ingen elak afsigt ligger boktryckaren till last och han gjort allt

hvad på honom berott till att förekomma att brottsliga eller oriktiga artiklar

eller uppgifter må i skriften inflyta, den anklagade under sådana

förhållanden sällan blefve fälld af jury; och skulle likväl någon gång så

inträffa, måste dock domstolen alltid, vid straffpåföljdens bestämmande, göra

behörigt afseende på de mildrande omständigheter, som förelåge."

af Herr Odeiberg, med hvilken Herr Bergstedt sig förenat: »Utskottets

förslag att uti städer, som ej i landsting deltaga, genom allmänna val bilda

korporationer, hvilkas enda åliggande skulle vara att utse juryn i tryckfrihetsmål,

kan jag ej gilla, utan anser jag för min del lämpligast att, på

sätt Konstitutions-Utskottet vid 1871 års riksdag föreslagit, jury må utses

af stadsfullmäktige i dessa städer.

I likhet med 1871 års Konstiuitions-Utskott anser jag nemligen, att

stadsfullmäktige, så i ett som annat hänseende, böra anses såsom kommunens

förtroende-män, hos hvilka den största personalkännedom och redbarhet

måste förutsättas, och hvilka framför andra kunna utgöra en valkorpo
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 6.

27

ration, hvars val till jury med fog kan betraktas såsom ett uttryck af den

sansade och opartiska allmänna meningen.

På grund af hvad jag här anfört instämmer jag uti det förslag till

lydelse af 26 §, som af Herr von Ehrenheim uti dess reservation afgifvits.»

hvarförutan Herr Odelherg i afseende på ordalydelsen af 15 § instämde

med Herr Faxe.

af Herr Hierta, med hvilken Herr Nils Larson instämt: »Emot pluralitetens

beslut beträffande 15 § 3 mom. får jag anmäla min reservation

och såsom min mening upptaga det alternativa förslag, som de komiterade

inom Utskottet framlagt, så lydande:

»År ej författarens eller utgifvarens namn kändt, åligger det boktryckaren,

att inom tid, som Rätten honom förelägger, uppgifva ansvarig

utgifvare; gör han det ej, eller kan han ej uppgiften styrka, eller blifver

han förvunnen att hafva gjort oriktig uppgift, stånde han sjelf ansvaret.

Vill utgifvare, för undgående af ansvarigheten, ansvarig författare uppgifva,

vare lag samma; dock eger utgifvare af tidning eller tidskrift ej rätt dertill,

derest ej författarens namn finnes undertecknadt den del af skriften,

som utgör föremål för åtal.»

Skälet till denna mening, att äfven i eu periodisk skrift författare

af någon särskild artikel eller afhandling må kunna derför ansvara, oaktadt

han är en annan än tidskriftens förläggare, synes tydligt kunna följa

af tryckfrihetslagens ordalydelse, att med ordet skrift »förstås allt hvad

genom tryck under allmänhetens ögon lägges,» En tryckt afhandling eller

särskild artikel, som förekommer i en tidning, är således ovilkorligt en

skrift, i tryckfrihetslagens mening, antingen den fyller en hel volym

eller ett helt tidningsnummer eller blott utgör en del deraf. Man kan ock

tänka sig, att de särskilda medarbetarne i en tidskrift eller tidning öfverenskommit

att underteckna sitt namn under hvar sin afdelning, för att ansvara

derför inför allmänheten, samt att en dylik öfverenskommelse vore

träffad med särskilda artiklars författare, som icke deltaga i den dagliga

redaktionen. Man måste då fråga sig, om det icke är förenligare med rätt

och sanning, att hvarje sådan författare skall kunna få ansvara för hvad

han skrifvit, än att en enda person skall, i strid med rättsgrunden och

med den allmänna föreskriften, att för hvarje skrift författaren skall vara

ansvarig, tagas för hufvudet äfven för det han icke skrifvit, och således

der en skrift finnes brottslig straffas för ett brott, som icke han utan

en annan begått. Deremot bör det i många fall lända till nytta, att sådana

upplysningar kunna framkomma, för hvilka författaren ville åtaga sig

ansvaret medelst sitt namns utsättande, men som en utgifvare icke på eget

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 6.

äfventyr vågar befordra till tryck, emedan han icke är i tillfälle att bedöma

deras sanningsenlighet.

Härtill bör ock läggas, att i vårt grannrike Danmark finnes en sådan

lag, att författare till särskilda afhandlingar i eu tidning, dä hans

namn är undertecknadt, äfven får bära ansvaret derför, samt att denna bestämmelse

der anses såsom särdeles lämplig; och pa dessa grunder anhåller

jag att här ofvan införda redaktionsförslag måtte antagas.»

af Herr Ola Jönsson: Äfven om nu gällande Tryckfrihetsförordning

är behäftad med märkbara fel, lära dock icke dessa kunna afhjelpas genom

det förslag till ny tryckfrihetslag, som Utskottet afgifvit.

De väsendtligaste anmärkningar, som mot nuvarande Tryckfrihetsförordning

blifvit framställda, gälla naturligtvis ansvarigheten för tryckt skrift

samt sättet för jurymännens utväljande. Om Utskottet verkligen, såsom det

val får antagas, vid utarbetandet af sitt förslag gjort afhjelpandet af dessa

olägenheter till sin hufvudsakliga uppgift, så har efter min åsigt Utskottet

fullkomligt misslyckats.

Hvad först beträffar frågan om ansvarigheten, så, långt ifrån att omöjliggöra

eller begränsa det legda ansvarighetssystemet, lemnar det nya förslaget

vida större tillfälle dertill, då man, i stället för en, kan få en hel

rad af legda ansvaringar, såsom legd författare, legd utgifvare; ja sjelfva

boktryckaren kan till och med genom upprättandet af arrende- eller hyreskontrakt

pro forma rörande boktryckeriet ställa framför sig en legd ansvaring.

Men detta förmenar Utskottet kan förekommas derigenom, att

åklagaren eger bevisa och domstolen afgöra hvilken som är den verklige

författaren, utgifvaren eller boktryckaren, och detta är också förslagets

andemening, visserligen, jag medgifver det, ganska försigtigt uttryckt, men

dock tydligt nog för att, om man med uppmärksamhet läser förslaget,

kunna fattas, och det är just denna domstolens afgöranderätt, som jag anser

vådlig och mot hvilken jag isynnerhet reserverar mig.

° En af grundpelarne i nu gällande Tryckfrihetsförordning är den

hvarje oförvitlig svensk medborgare medgifna rättigheten att, utan några

bestämda qvalifikationer i öfrigt, utgifva en tidning. Dertill är, som man

vet, blott behöfligt att utgifvaren anmäler sig hos Justitie-statsministern

för erhållande af s. k. tillståndsbevis.

Det är denna, en bland de yppersta af alla medborgerliga rättigheter,

som man nu på ett betänkligt sätt vill kringskära. Intet tillståndsbevis, ingen

anmälan behöfs vidare — detta låter ju mycket liberalt! — men utgifvaren

sjelf skall ställas under censur- Han blir icke längre berättigad att

bestämma sina handlingar och blott straffas om han gör sig saker till öfverträdelse

af tryckfrihetslagen — nej han är en misstänkt person, på hvilken

s. 29 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskott ds Memorial JS:o G.

29

man måste hålla ett vaksamt öga. Egenskapen af oförvitlighet och heder

är icke längre tillräcklig, Vandra egenskaper tarfvas äfven för att kunna

hugnas med domstolens nådiga tillstånd att få anses och gälla såsom tidningsutgifvare,

då han nemligen äfven skall kunna bestämma eu tidnings

innehåll; i annat fall tages han för hufvudet och kasseras såsom eu oduglig

medlem i det publicistiska samfundet. Utgifvarens eget erkännande att

han är!,.utgifvare, får icke längre gälla, icke heller den boktryckares, som

tryckt skriften, men domstolens! får det! Allt detta naturligtvis för att

.röra boktryckaren i sista eller rättare i första hand ansvarig; ty säkerligen

kommer åklagaren att med åtalet vända sig mot boktryckaren, som för

att freda'',.sig får uppgifva ansvarig utgifvare, men då kan åklagaren träda

emellan med påståendet att den uppgifne utgifvaren icke är den verklige

utgifvaren”oeh om åklagaren lyckas skaffafnågon bevisning, som gör det möjligt

för domstolen att anse den uppgifne såsom icke utgifvare, d. v. s. icke

hafva bestämt eller icke kunnat bestämma skriftens innehåll, då finnes för boktryckaren

ingen räddning, då måste,han underkasta sig ansvaret för allt hvad

som är skrifvet, och på detta sätt kan boktryckaren i många, ja, kanske i

de flesta fallen helt oskyldigt blifva dömd och straffad; och icke nog härmed,

man gör honom till" censor öfver både utgifvaren och författaren ;

men’ härmed är också tryckfriheten dödad och inqvisitionen införd i

pressmål. .

Det är den 15 § i det nya förslaget, som innehaller dessa bestam
melser

de vådligaste, hvarmed vår nu gällande tryckfrihet någonsin

blifvit hotad. Att öfverlemna åt domstolen att afgöra hvem som är den

rätte utgifvaren eller författaren, på samma-gång domstolen medgifves rätt

att underkänna såväl utgifvarens som boktryckarens egna vitsord, är väl det

svåraste hugg, som mot den fria yttranderätten hittills blifvit måttadt, tv

det ligger i öppen dag, att om en förläggare eller boktryckare för sina

politiska åsigters skull, eller af någon annan anledning, gjort sig misshaglig,

kan domstolen med ett enda penndrag mäktigt ingripa i hela hans

ekonomiska väl. Domstolen kan på ganska ringa bevisning förklara, att

den uppgifne utgifvaren eller författaren icke besitter egenskaper att han

kunnat »bestämma» den ifrågavarande skriftens innehåll, för att kasta honom

öfverbörd och dermed återföra hela ansvaret på boktryckaren.

Kan väl något orimligare eller förhatligare tänkas,. eller någonting

vådligare för tryckfrihetens utöfvande föreslås? Och är icke härmed ett

inqvisitionstvång ipfördt, som hotar att klafbinda alla friare och sjelfständigt

meningsyttringar? Lägg härtill den för utgifvaren anvisade utvägen

_ så vida han ej af domstolen blifver underkänd—att genom yppandet af

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Konstitutions-Utskottats Memorial N:o 6.

författarens namn frälsa sig sjelf, och man har hela lågheten i detta demoraliserande

system tydlig och klar för sig.

Hvad menar för öfrigt Utskottet med att »bestämma skriftens innehåll»?

F or att kunna bestämma det, måste man äfven kunna bedöma det.

Men nu kan en person såsom utgifvare vara en i allo hederlig man, som

af intresse för allmänna angelägenheter, eller derföre att han på ett lofligt

sätt vill använda sin förmögenhet, nedlägger densamma i ett tidningsföretag;

men det är derföre icke gifvet att han besitter så stora kunskaper att han

är mäktig bedöma allt hvad som inflyter i tidningen, d. v. s. kan bestämma

dess innehåll. Men det behöfver han heller icke, ty han anlitar för detta

ändamål den eller de personer, till hvilka han (utgifvaren) har fullt förtroende,

och om de skulle misstaga sig, så underkastar han sig den risk,

han enligt lag iklädt sig i samma stund han blek’ tidningens utgifvare.

Detta är frihet! Allmänheten, som läser hans tidning, har icke något med

hans personliga egenskap af utgifvare att skaffa, det är med saken, med

tidningens innehåll, som den har att sysselsätta sig. År detta innehåll

brottsligt — nå väl, då vände man sig mot honom, såsom den der iklädt

sig både det moraliska och juridiska ansvaret.

Skulle åter Utskottets förslag blifva lag, så är det icke sakförhållandet,

icke tidningens innehåll, som blir det hufvudsakligen vigtiga och

afgörande i tryckfrihetsmål, utan en lumpen äflan att söka uppdaga och

utforska, om utgifvarens person är så pass qvalifieerad i litterärt hänseende,

att han kunnat bestämma den åtalade artikelns intagande i tidningen eller

ej. Och för att domstolen härvidlag skulle kunna fälla ett alldeles säkert

utslag, så blefve väl nödigt att utgifvaren underkastades någon slags gramatikalisk

eller språklig examen; men om det afgifna profvet ej befinnes

nöjaktigt, så vänder man sig genast återigen mot boktryckaren. Huruvida

äfven denne kunnat »bestämma», d. v. s. varit mäktig bedöma skriftens

innehåll, sättes ej i fråga, han göres utan vidare omständigheter ansvarig

för tidningens innehåll, äfven om han på grund af med utgifvaren i fullkomligt

god tro upprättadt kontrakt som säkrast ansett sig ansvarsfri, och

härmed återföres man till de tider, icke långt aflägsna före antagandet af

nu gällande tryckfrihetslag, då derigenom att yttersta ansvaret vältrades på

boktryckaren denne, af fruktan för hvad som kunde drabba honom, utöfvade

öfver tryckfriheten en censur, som helt och hållet dödade densamma.

Hvad vidare beträffar 26 § i förslaget, som handlar om bildandet

af tryckfrihetsnämnden, så har Utskottet icke heller härutinnan efter min

åsigt lyckats med sitt lagstiftningsarbete. Att nuvarande sättet för juryns

sammansättning icke är lyckligt eller i rättsligt hänseende motsvarar billiga

fordringar, då det lägger i domstolens hand afgörandet af tryckfrihets
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 6.

31

målen, är en allmänt insedd, om ock icke lika allmänt erkänd sak: men

skulle Utskottets förslag blifva lag, så är det att befara, det den ena villan

blefve värre än den andra.

Utan att egentligen hysa några betänkligheter vid att åt landstingen

öfverlemna rättigheten att utse jury män, anser jag likväl att under nuvarande

kommunala rösträttsförhållanden denna rättighet på ett eller annat

ställe möjligen kunde blifva vådlig nog. Men det kan för ändamålet vara

tillräckligt att skärskåda den långt vigtigare bestämmelsen att åt de till val

af ledamöter i Riksdagens Andra Kammare, i de städer som ej tillhöra något

landstingsområde, berättigade öfverlåta väljandet af de 25 ledamöter, hviska

i likhet med landstingen skulle utse den ifrågavarande tryekfrihetsnämnden.

Härvid framställer sig först den stora principfrågan, om det är klokt

och rätt att förvandla tryckfrihetsmålen till politiska partifrågor. Att detta

skulle blifva händelsen inses lätteligen af en och hvar, då man just lågt

den politiska rösträtten till grund för utöfvandet af denna nya medborgerliga

pligt. Följden kunde möjligen blifva, att de väljande icke så mycket

fastade sig vid de blifvande valmännens (elektorernas) egenskaper i allmänhet,

utan isynnerhet vid deras politiska åsigter. Redan nu är juryns

utväljande måhända någon gång mera eu partisak än en rättslig och moralisk

akt; och att den nye juryinstitutionen skulle blifva ett agitationsmedel

i deras händer, som deraf ville sig begagna, är fullkomligt klart.

Härtill kommer att de nya valen till jurymän dels icke blefve direkta,

och dels icke stode i sammanhang med riksdagsmannavalen till Andra

Kammaren. Rade det ena och det andra skulle hos den del af valmännen

som icke äro politiskt vakna eller äro politiskt likgiltiga, alstra ett så

bristande intresse för sjelfva saken, att valen komme att helt och hållet

fälla i deras händer, Indika förstode att till sin fördel deraf sig begagna.

Hvem kunde val också utan att dertill drifvas af några högre syften eller

af några på sidan om saken liggande bi-intressen hafva synnerlig lust att

deltaga i ett val för utseende af elektorer, hvilka hade att välja jurymän

i tryckfrihetsmål, då, såsom förut är nämndt, dessa val icke skedde i sammanhang

med riksdagsmannavalen; och kan man således icke hafva fullt

berättigade skal för den öfvertygelsen, att resultatet kunde komma att bero

af ledarnes agitationsförmåga, och de nya tryckfrihetsnämnderna sålunda

lått blifva ett uttryck af och ett medel för det politiska parti, som bäst

förstår hvad det gäller och som har så mycket lättare för att dominera

som det länge förut vant i besittning - af makten. Härmed vore gärdet

öppnadt för förföljelse i stor skala mot den fria pressen, och häri ligger

äfven eu stor fara för tryckfriheten.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 6.

Mycket kunde för (ifrigt, vara att anmärka mot Utskottets förslag,

men de påvisade olägenheterna synas mig tillräckligt stora för att gorå

förslaget oantagligt.

Såsom jag förut antydt, har den nu gällande Trvckfrihets-förordningen

sina fel, och till de uppgiga kan läggas det, att de påföljder och straff

den i flera fall stadgar äro — sedan 1865 års riksdag, besynnerligt nog i

eu hastig vändning beslutat, att den nya strafflagen skulle vara tillämplig

äfven på tryckfrihetsmål — alltför stränga. Genom sammanställningen åt

strafflagen ''och Tryckfrihets-förordningen har den sednare fått en helt

annan karakter än den ursprungligen egde, helst som man icke på samma

crång upphäfde 7 monn i 4 § af nämnda förordning. Men oaktadt dessa

fel hos nu gällande Tryckfrihets-förordning, tror jag dock icke, att den ännu

af allmänna meningen i landet är utdömd; _ eller att allmänheten önskar

eu förändring af Tryckfrihets-förordningen, i det syfte som det nya förslaget

angifver, och således långt ifrån att vilja medgifva det ytterligare

några hinder läggas i vägen för tryckfriheten, anser folkopinionen och detta

med fog, att om några ändringar i meranämnda förordning skola ske sa

böra de företrädesvis gå ut på att mildra de bestämmelser, som i följd af

sagde Riksdags beslut blifvit allt för mycket skärpta.

Men med alla sina fel, har dock den nuvarande presslagstiftningen

haft den ovärderliga förtjensten att hittills hafva bevarat den svenska tryckfriheten,

medborgerlighetens yppersta skyddsvärn från undergång, och detta

är mycket! Tag bort .eller inskränk tryckfriheten, och de olyckliga följderna

häraf skola icke uteblifva. Ingen nation kan få för mycket af ljuset!

Aldrig har verlden ännu företett något exempel derpå, att nationel vådor

eller olyckor uppkommit deraf, att man låtit det fria ordet gälla allt hvad

det kunnat, men väl har den lemnat otaliga bevis derpå, att man genom

att hämma upplysningen, och just genom att begagna den stora ljussläckningsanstalt,

som kallas trycktvång, framkallat de faror och omstörtningar

man velat förekomma.

; Dessa lärorika exempel äro, så att säga, med eldskrift inristade i våra

dagars historia. Eu klok lagstiftare tager varning af, men trotsar ej erfarenhetens

vittnesbörd. Friheten utgör sin egen styrka, då deremot tvånget

och censuren ramla under sin egen tyngd.»

af Herr Per Nilsson mot förslagets 15 §.

af Herr Lyttkens mot §§ 12, 15 och 26.

af Herr Carlsund mot förslaget i dess helhet.

af Herr Rydberg. TT

åt Herr

s. 33 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utslcottets Memorial N:o 6.

33

af Herr Gumcelius vid §§ 20, 21, 22, 23,31 och 32: »Villigt erkännande,

att de af detta års Konstitutions-Utskott vidtagna förändringar i

Utskottets fjolårsförslag beträffande qvarstad innebära väsendtliga förbättringar,

i det tiderna, inom hvilka qvarstads behörighet skall af domstol

pröfvas, nödtorfteligen förkortats och anvisning om skadestånd för obehörig

qvarstad lemnats, har jag dock velat föreställa mig, att heldre alla dessa

stadganden om att i förväg lägga qvarstad å skrift, som icke blifvit dömd

brottslig, borde, såsom rättsvidriga, vid en omarbetning af tryckfrihetslagen

utgallras. Under vanliga förhållanden tillämpas ej dessa stadgar, och

då äro de visserligen oskadliga, men ock gagnlösa och fula utväxter på

grundlagen. Deremot låter det tänka sig, att de under en tid af starkare

reaktion än den nuvarande kunna komma att vid kritiska ögonblick tillämpas

på ett sätt, som för tillfället tillintetgör tryckfriheten. På sådana

grunder hemställer jag,

att §§ 20, 21, 22 och 23 i föreliggande förslag måtte uteslutas;

att ur § 31 utgår allt, som följer efter ordet »innehåll»;

att ur § 32 orden »obehörig qvarstad» utstrykas; samt

att §§ 24—35 flyttas upp i nummerföljden, så att de blifva §§

20 — 31.

Vid § 26: Utskottet har tillstyrkt, att jury skall väljas i Stockholm,

Göteborg och Malmö af elektorer, utsedde af de vid riksdagsmannaval röstberättigade,

men i det öfriga landet af vederbörande landsting. Häruti

ligger, synes mig, eu betänklig brist på följdriktighet.

Om det är i sin ordning, att de stora städernas valmän skola utse

jury — hvilket då heldre torde böra ske omedelbart, än på det intressedödande

medelbara sättet — har jag svårt förstå, hvarför icke äfven i

landsorten den del af domstolen, som kallas jury, skulle få utses på samma

sätt, som i de större städerna, och på samma plats, der den ordinarie domstolen

har sitt säte.

Man har invända att lokalbladen hafva spridning jemväl i kringliggande

landsort, möjligen utöfver hela länet, och derför böra länets representanter

. vid landstinget välja jury. Men deraf skulle följa, att Stockholmstidningar,

afsedda för spridning öfver hela landet, rätteligen borde

dömas af en jury, vald af landets representanter vid riksdagen. ° Jag tror

dock ej, att Riksdagen, som har annat att bestyra, vill åtaga sig att förrätta

sadana val, och äfven landstingen, redan öfverhopade af en myckenhet val,

för hvilka intresset somligstädes visat sig temligen matt, torde blifva föga

tacksamma för att erhålla uppdrag förrätta val af jurymannagrupper, hvilka

inom de flesta län torde blifva till antalet lika många som länets städer,

Bill. till Biksd. Prof. 1872. 3 Sami. 6 Käft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 6.

derest man ej vill utsätta jurymännen för att fä göra långa resor, och det

allmänna, att nu ej tala om enskilda parter, för risken att få utbetala betydliga

resekostnader.

Och dessa kunna i sanning blifva rätt stora. Redan nu, då juryn

väljes i samma stad, der tryckfrihetsmål handlägges, är det vanligt, att

juryn ej vid första sammanträdet blir fulltalig. En eller annan juryman

har förfall eller försummar att iakttaga inställelse. Ja, det har händt,

att man liera gånger måst komplettera juryn, innan den kunnat sammanträda

fulltalig. Huru mycket sannolikare skulle ej sådana förhållanden

hädanefter uppstå i landsorten, om Utskottets förslag gånge igenom. Och

likasom det blefve obehagligt för herrar jurymän att gång efter annan

göra stadsresor blott för att inhemta, att juryn någon följande dag åter

skulle sammankomma på ett försök, likaså blefve det för bemedlad kärande

eller svarande nog tungt att nödgas betala eu hel mängd räkningar för

sådana försöksresor, och äfven för »allmänna medel» kan man hafva ett

bättre användande.

Utan att tilltro mig författa den kinkiga grundlagsparagraf, som

här är i fråga, hemställer jag,

att § 26 må till Utskottet återförvisas för att erhålla framställning

om en sådan lydelse, hvars riktning angifves af följande, af

1871 års svenska publicistmöte förordade, af mig något ändrade

förslag.

Den i föregående paragraf omförmälda nämnd bildas sålunda:

Hvart tredje år, samtidigt med allmänna valen till Riksdagens

Andra Kammare, skall i rikets städer af de vid riksdagsmannaval

röstberrättigade utses ett, på här nedan omförmälda sätt

bestämdt antal i staden eller orten dertill boende, allmänt aktade

personer, inom hvilken sedan i tryckfrihetsmål ransakning^! fullbordats,

domstolen genom lottning uttager 15 ojäfvige ledamöter,

af hvilka, efter det hvardera parten utan anförda skäl uteslutit

3, de öfrige 9 utgöra den nämnd, som pröfvar lagligheten af åtalad

skrifts innehåll.

Ledamot i nämnden, som ej utan laga förfall må undandraga

sig denna befattning, njute ej derför någon godtgörelse.

Genom särskildt af Kongl. Maj:t fastställda stadgar bestämmas

så väl det antal jurymän, som å hvarje ort för en treårsperiod

skola utses, som äfven de för valförrättningen nödiga föreskrifter.

Der jurymannakorpsens föreskrifna antal genom dödsfall, afflyttning

eller af annan orsak nedgått med en fjerdedel, anställes

s. 35 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 6.

35

val till fyllande af de lediga platserna för den återstående delen

af valperioden.

Vid §§ 28 och 29 får jag jemväl anmäla min reservation.»

Herrar Dickson och Bergste,dt hafva i afseende på 14 § och Herr

Sven Nilsson i afseende på den 15:de velat tillkännagifva, att de icke varit

i Utskottet närvarande, då beslut fattades.

Herr Ehrenborg har begärt få antecknadt, att han icke varit närvarande

vid de två sammanträden inom Utskottet, då förslaget slutligen

handlades.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stockholm, G. W. Blomqvists Boktryckeri, 1872.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.